Skip to main content

Full text of "Arkiv till upplysning on svenska krigens och krigsinrättningarnes historia. 3 bd"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world' s books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digitized by LjOOQ IC 



Digitized by LjOOQ IC 



Digitized by LjOOQ IC 



Digitized by LjOOQ IC 



AIIIV 



TILL UPPLYSNING OM 



SVENSKA KRIGENS 



OCH 



htBIG^INBATTNINGAIlNES HJSTOEIA. 




Wi 


, 


¥ 


- 


*. 






•1 




ANDEA BANDET. 


f. S£Pjf8l .) 




■•\ 




^"^%XA^ 








• 




^ 




• W 






2A 6 . e . ^ 








OTOOiiOLM, 1860, 


1 




f. 


A.1J0RSTBDT& SONE B, '# 






KoDcl^ktryekare. 




• 






Digitized_by Google 












Gof^le 



Digitized by ^ 



TIDSKIFTET 



FRÅN OCH MED AR 1630 TnJL OCH MED AR 1632. 



ANDÄA BANDET. 



1. 



HANDLINGARNE UNDER LEDNING AF 

H. K. H. 

HERTIGEN af ÖSTERGOTHLANB 

ORDNADE OPH UTGIENE 

AF 

J. BIAmJBI.L, 

VID KONGL. WEBULANDS REOEBCBMTB. 



-•oj*;o«— 



Digitjzed by VjOOQIC 



Digitized by 



Google 



General-Ordres N:o 39 år 1859. 

KoDgl. Majt., som i Nåder beslutat att utgifirandet af »Årkir 
till upplysning om Svenska krigens och krigsinrättningames hi- 
storia» skall fortsättas, har i Nåder uppdragit åt Geiwal-Lira- 

temteH^ Hans K^ngl. Hdghet HertigeM af Osteif dttlaii^ 

att hafva högsta ledningen häraf, samt deijemte Nådigst tillåtit 
att såsom Hans Kongl. Höghets närmaste biträde Lieutenanten 
vid Kongl Wermlands Regemente^ Julius Mankell må tjenst* 
«öfa. 

Stockholms Slott den 27 Januari 1859. 

På Nådigste Befallning 



J. M. BJÖRNSTJERNA 

Departements-Chef. 



Erik af Slint. 

Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQIC 



FÖRORD. 



Ti 



ill krigshistoriens vänncT inom Sv^iska hären och flottan, och 
till den historiska vetenskapens befordare och idkare i allmänhet, 
öfveriemnas härmed Ain^^ra Bandet af det Arkiv till upph/ming 
om Svenska Krigens och KrigsinråUningarnes Historia^ hvars sam- 
lande och (»'dnande, begyntes år 1852 nnder min Broders, Her- 
tigens af Uj^land, högsta ledning. Efter Hans förtidiga, bortgång 
Qtgafs det Första Bandet af Generalstabs-oflficeraren m» m. Frih. 
R. M. Klinkowström, dervid biträdd af de personer, hvilka från 
början beordrats att deltaga i arkivets upprättande. Detta för- 
sta band innehöll sammanlagdt 549 handlingar rörande anlednin- 
gen till Sveriges deltagande i trettioåriga kriget, Gustaf Adolfs 
bref, memorialer och instruktioner m. m. angående krigets förande 
åren 1630 — 1632, samt slutligen åtskilliga krigsrelationer för sam- 
ma år. De handlingar rörande samma tidskifte, hvilka skulle 
intagas i andra och tredje banden af arkivet, voro visserligen, vid 
det förstas utgifvande, till större delen redan samlade; men deras 
offentliggörande har det oaktadt, tillföije af åtskilliga mellankom- 
mande hinder, någon tid blifrit fördröjdt. 

Detta band innehåller 326 handlingar, nemligen: bref, memo- 
rialer, embetsberättelser m. m, från furstar, riksrådet, befalhafvare 
vid krigshären och flottan, samt andra med ansvarsfiilla värf upp- 
dragna personer. Af handlingame äro 59 från Fältmarskalken 
Horn, 39 från Rikskansleren Oxenstjema, 36 från Konungens Se- 
kreterare Lars Grubbe, 21 från Generalen af infanteriet Johan 
Baner, 16 från Rådet, 16 från Greneral-Major Kniphausen, 14 från 
General-Kommissarien Erik Andei-sson Trana, 10 från Generalen 
af kavalleriet, sedermera Fältmarskalken Tott, lika många från 
General-Löjtnanten af kavalleriet Baudissin och från Riksrådet 

, Digitizedby VjOOQIC 



T' • 

— • VIII — 

Johan Sparre, 9 från Hertig Greorg af Liinebarg och lika måi^a 
från Konungens Resident i Hamburg, D:r Salvius, 7 från Öfver- 
ste Lars Kagg, 5 från Landtgrefven af Hessen-Gassel, 4 från 
Churfursten Johan Georg af Sachsen, Administratom Christian af 
Halle och jGreneral-Majoren Lessle,. S från Hertig Bernhard af 
Weimar, Amiral ,Ryning samt Öfver^ame D. Falkenberg och 
Sperreuter, 2 från Riksamiralen Gyllenhjelm, Riksrådet Glads 
Horn, Rhengrefve Otto Ludvig, Rådet i Magdeburg, Ofverste Stål^ 
handske och Sekreterare» NicodwHi? eeh dessutom ett bref från 
hvardera af 24 andra persener jemte 3 relationer och 4 bref-ex- 
tracter. Tredje delen kommer att innehåUa f5rslager angående 
medels anskaffande till krigets förande, S€tmt dessa medels fi^det- 
ning, äfvensom listor ^er krigsfolket ^j^ka m. fl. till sanMna 
&mnen h(h?ande handlingar, samt skall inledas med en kmi fram^ 
stälfaiing af Svenska krigarvS^endets ståndpunkt vid den ifr^ava- 
rande tidsperioden. 

Afsigten var från början att till detta andra band foga tvenne 
plap^r, nemligen öfver lägren vid Werben och Niimberg, hvilka i 
original från den tiden finnas i våra arkiver. Men då dessa pla- 
ner, ehuru viaserligeu i något förändrad skala, redan blifnt offent- 
lig^orda i Atlas öfver Svenska Krigshistoriens märkvärdigaste, 
fältslag af Löjtnant J. Mankell, har man trott sig göra läsaren 
en större tjepst genom att meddela en karta öfver Tysklands po- 
litiska indelning under trettioåriga kriget, å hvilken karta äfven 
Gustaf Adolfs alla marcher nog^ant äro angifne. Utan en sådan 
karta tprde det vara svårt, om ej rentaf omöjligt, att rätt förstå 
dåtideos invecklade såväl politik som krigföring, hvilka båda här- 
ledde $ig från det Tyska rikets onaturliga söudersplittring i till 
antalet flera hundrade riksomedelbara delar. 

I a&Q^nde på liandlingames stafiung och kommatering bar 
mm^ i detta band, fö\jt den urspruo^iga planen, nemligen aU 
vU anviada mod^roare sta&iing, man på samma gång, såvidt 
mdijligt varit för begriplighetens skuld, bibehålla den gamla sats- 
bfi^UAlen, hvarigenom handlingame i allt väsendtligt hafva hibe- 
båUiit sin lursprungliga priiigeL 

Digitized by LjOOQIC 



— IX* 

Afven inledningens affattande har skett i närmaste öfverens- 
stämmelse, med hvad man i detta hänseende för första handet 
ansett lämpligt, nemUgen att vid krigshändelsemas framställning 
kring dem gmppera m*kandema på det sätt, som mest borde un- 
derlätta deras användande af läsaren eller forskaren* Då likväl 
en så vidlyftig inledning, som till första bandet blifvit begagnad, 
skalle alltför mycket haf^a ökat detta andra bands omfång, har 
man sett sig nödsakad att relatift till handlingames mängd göra 
den kortare. Man tror sig derföre ej hafva minskat dess nytta. 
Inledningen till en samling urkunder, sådan som denna, bör nem- 
ligen ingalunda bespara forskaren besväret att studera handlin- 
garoe, ty detta vore att göra de sednare till bihang i ställe för 
Inifvadsak, utan den bör snarare tjena såsom hänvisning till de 
källor, han lämpligast kan begagna. 

Slutligen bör icke lemnas oanmärkt, det 'förtjensten af att 
hafva ordnat efterföljande, för vår krigshistoria så vigtiga och 
varderika samlingar, i väsendtlig mån tillkommer Löjtnanten vid 
KongL' Wermlands Regemente, J. Mankell, hvilken derigenom gjort 
sig ytterligare förtjent af den Svenska krigslustorieforskningen. 

Stockholm i Maj 1860. 



OSCAR 



Digitized by LjOOQ IC 



Digitized by VjOOQIC 



INLEDNING. 



iflSl. 



ijenom de Kejserliges bortdrifvande från den fasta ställningen vid 
Gartz och tireilTenhagen juldagarne år 1630 förbättrades i icke ringa 
mån den Svenska arméns temligen ofördelaktiga och inklämda ställ- 
ning mellan de af fienden besatta fastningarne å ena sidan och sjö- 
kanten å den andra. Konung Gustaf Adolf fick tillfälle att inqvar- 
tera hälften af sina trupper i den del afNeumark, som ligger mellaa. 
Öder, Warthe och Polska gränsen, och hvilken ännu icke var alldeles 
förstörd af fienden. Svenska arméns ställning och styrka vid början 
af år 1631 synes bäst af följande tabell, uppgjord efter åtskilliga li- 
stor, som skola införas i tredje delen: 



Sjuice och 



Hos Konungen i Neumark 
^ Stralsund 
Landt S4igeu 
Barth . . 
I^EibbenitB • 
[ Anklam . . 
Wolgast 
Yckermiinde 
Stettin . . 
Stargard 
WoUiit . . 
Camin . . 
Kiigenwalde 
Treptow . . 
Gartz . . 
Greiffenhagen 



Garnisoner i ( 



\ Framför Colberg 



Fruke. 


häitléM. 


Siunau. 


U,000 


6447 


20,447 


1854 


854 


2708 


350 


422 


772 


300 


200 


500 


1168 


1432 


2600 


960 


100 


106a 


700 


500 


i2oa 


? 


p 




4380 


2207 


6596 


610 


373 


982 


400 


100 


5oa 


500 


100 


6oa 


500 


? 


5oa 



ett regemente från Stettin. 



P 



25,731 12,734 38,46S 



Digitized by LjOOQIC 



— XII — 

Be fästDingar, hvilka ännu innebades af de Kejserlige i Pom- 
mern, Brandenburg ocb Mecklenburg, voro : Greifsvalde, Colberg, Lands- 
berg, Frankfurt a. d. Öder, Neu Brandenburg, Demmin, Bostock, 
Wismar och Dömitz, med flera mindre. I Spandau, Berlin, Peitz, 
€u8trin och Driesen lågo Brandenburgska besättningar. Vid Magde- 
burg hade administratorn Chdstian af ^qUc och Ofv. Didrik af Falc- 
kenberg samlat 3000 man. Deremot hade de Kejserlige vid Dessau 
en brygga öfyer Elben, hvilken betäcktes af en starkt besatt skans. 

Under större delen af Januari låg Svenska fältarmén stilla i de 
Neumarkska qvarteren. Gustaf Adolf begagnade tiden att ordna de 
politiska förhållandena till andra magter, samt att forbereda medel till 
kommande vårfälttågs utförande. Danmarks hållning var ganska tvi(- 
velaktig och förorsakade Konungen mycket bekymmer; i N:o 1 93 in- 
fbrdrat han rådets betänkande i detta afseende, hvars åsigter synes af 
N:ne 619 och 645. Förhållandet till England var vänskapligt; likväl 
kunde Carl I, hvars händer vor9 bundne genom tvistigheterna med 
hans folk, icke verksamt uppträda till förmån för den protestantiska 
saken; det oaktadt understödde han ifrigt de storartade värfningar, 
som af Markisen Hamilton m. fl. för Svenska Kronans räkning an- 
ställdes i Skottland, och om hvilkas fortgång N:e 168, 169 och 614 
ra. fl. lemna upplysning. Med Frankrike sföts d. 20 Jan. I högqvar- 
teret Bärvalde ett förbund^ på vilkor att Ludvig XIII skulle lemna i 
subsider ]J?Q,000 B:dr för år 1630 samt sedan 400,000 årligen un- 
der 5 års tid, hvarigenom krigsbördan i väsendtlig mån lättades. 

Äfven General-Staterna (Holland), hvilk* voro inbegripne i krig 
med Spanien, lemnade några mindre subsidier (år 1631 60,000 Brdr). . 
Härtill hoppades man äfven förmå den Venetianska republiken (se N:o 
192, 7:6), Förhållandet till Spanien, som verksamt understödde Kej- 
saren, var ännu obestämdt; denna magt hade Hkvisst bidragit till den 
i Wismar föregående året samlade eskaderns utrustning, samt kunde, 
om dess vid^ Diinkirchen befintliga flotta förenade sag med den Danska, 
tillfoga Sverige mycken skada. Det år 1629 slutna fördelaktiga stil- 
leståndet med Pohlen medgaf Svenska Kronan stöh^ éelep Bf inkom- 
st^na från de indrägtiga Preussiska tullarne vid Dantzig, Pillau, Me- 
mel, Windau och Libau, hvarföre Gustaf Adolf vtda föredrog det- 
samma framför sn verklig fre(l. För att hindra Bohlen att bryta dejL 
underlät han icke att uppägga Byssland till krig (se 6M); för öfrigt 
blef förhållandet till sistnämnde magt vänskapligt,* hvarj|emte spanne- 
målshaudeln med densamma var ganska inbringande. 

Hvad beträffar förhållandet tiU Tyskland, så sär^iljde Gustaf 
Adolf mycket noga mellan sina vänskajpliga tänkesätt mot Bomerska 
riket å end sidan och^sina fiendtliga åtgärder mot Österrikiska huset 



Digitized by LjOOQIC 



— IfH — 

oék ligvifi t åflA "vtiåtå. Vpfiy^tKåé i MUn liiM^e«1iéfe «rb KejMrtfti^ 

tiStZy D^ t 8. 97 (M^h M), Mitit Kmittngieiid fftét derft («aitiitm ^tKNe 
8. ieo^1D4). ÄfVéH Nmft »90 «^ 61t^ i ÅTtt^Tet biéngd tlU Ba- 
kens utredande. Det alhuAiiHi krij^eiwiimiålet var pfretMakiiMcå te*- 
%iétieil6 åteirstlHatide på alla Btällen der éen blifvit midertrjrelt; re- 
stittftidnéediktels uppl^l^iide, hvari|^oém de protestontléka stftttderiM 
åtMojgo de andliga, Mkelåiiieraée Ifindt^er, hvilka Mifvit dem be^ 
i^tadi^; de férdriflia fuvatArn^ ålerinafiltande; nlnfnwonertie» trtta^ande 
or fMfiingarne, oéh framför allt ur de nårtnhst Österdjöti belägne^ 
bif*«ri^éiiotti fartm för Sveri^ upphörde; såitft éluHigeu krigftottikMi- 
a)ld4roaé ersfittfetnde --^ med elt ord en f^Uatändig åforgflng till det 
f5re tretiioåiiga krigeté utbrott ^errskande tilliltåtidiBt. 

t a^Kefide på förhåHaHdc^ t$H de sårskilda rik^ledÉttidteme mi 
aåttmaa, Uti ided Pomtueru éeh Hesaeti-^Gaäéd r«dan föregående ftrét 
fö^btttid bIffVk alutue; de förMlitfa HiÉirtigartie af Veckfeufturg, den 
prortebtatitiske Erbabisköpeu af Brehmen och Hertig Georg af Braun- 
0dy#^ Liittebiirg (se N.^ 1-S9) täatade, likaotii Admitiistratom af 
Öalle, yoll på Svénakartiea fimmryckande för att yerksamt upptrida,. 
Bbtfgame i de j&ia prot0stan<»$ka atftder, kvilka hMlfe varit befiiade 
Mb KejacfHiga beaittuiiigar, aåaom i Mbeck, Hamburg, Lfmeburg, 
Hild^etm, Kaunsohweig, £rft^h A. 1*, ja tiH oeb med tiH «li t\^ 
grad i Magdébnrg» ycfrd visserligen vUiakapligt nlnnade, tnen önskade 
h^st föi^ifra netttnale. Deremot voro Ohurlurstame af Brandenburg^ 
och 8achaen, He^gvutne af ^mmiaeftVwttig^Wolfönbattel d<ib Br.-G^lir 
m. 1. ^Mtin tillsvidare netttrale, do<!fli föga vån^kapligt tftämde mot 
d^^éttdkattie, hvilkas utbredande betiaktad^ med mi^st&nksamma blickar. 
Be åijyflade derföre att bilda en sjelfs^ändig pmteätanHi^ L^a, som 
skvUh stå midteoiéllan Kejsaren och katotsAca Ligan å etin sidan, satnt 
SVe»skii»ye å den andra. TiU detta parti slöt sig 4il^idare, innttn 
Stétmkttrne vunnit några betydande fördelar, större delen af södra 
fyllands undertryckta pro&estaniiska stand^ hvaribknd likviéfift mSnga 
redan nn i tysthet suckade efter Gnstaf Adolfe ankomst, t GhemnHs 
^1 I ^. 113^^115) finnas do tknderhanffingar införda, som under 
vfatandet i Bärwalde plågades med Brandenbufg; N:ne6!, 178, 184, 
187, J^84, 6^0, 66S, 586, Mt, %2$ ooh 644 i arkivet lemna upp-^ 
lyéningér i^n^ående tillståndet i Magdeburg till 'slutet af Mars 1631. 
'Förtalandet tiB Kejsaren oeh i summanhnng dermed 1^11 Ligan ^^ 
för bviUren sednare Fnankriike^iil^l försökte medla -^ var rent fiendtligt» 
Bét (ftrklftdt nppgal^ ioké helt ^h hållet hbppet <om fredlig öfVéren»- 
kdfelÉttilelée, enligt hvad m«n k«^ ^ «f of^rannåmnda i GhemniHz in^ 



Digitized by LjOOQ IC 



— xnr — 

<då liktydaade med utrikesmioisterfis) och Bådeta tankar i saken fram- 
gå af N:ne 590 och 614 i arkivet. Man £nner deraf, att nämnde 
anctoriteter med Konungen öfverentstamde deri, ait man blott genom 
krigets kraftiga förande kunde hoppas jormå Kejsaren giff a vika, samt 
Att man icke borde lita på hans fredliga försäkringar. 

Gustaf Adolf förberedde äfVen till kommande Vår utförandet af 
•en storartad operationsplan. I bref från Kibbenitz d. 5 och S Okt 
1630 (N:ne 142 och 144) framställde han första gången denna plan 
till Bikskanslerens och Eådets begrundande. Med icke mindre än 90,000 
man, fördelade på 5 arméer, ville han framtränga i Tyskland och der- 
i^enom efterhand uttrötta Kejsaren och »klerkeriet»; fullständiga för- 
slag till medels anska£fande medföljde äfven. I bref från Elbiug af 
d. 31 Okt. 1630 och d. 4 Jan. 1631 (N:ne 589 och 6U) gillade Oxen- 
stjenia planen med några jemkningar, föreslog en närmare fördelning 
«f medlen på de särskildta arméerna, samt lofvade att göra allt hvad 
på honom ankomme till deras anskaffande. Äfven Badet, gillade 
(N:o 605) planen, men tviflade högeligen på möjligheten af tilbräck- 
iiga medels anskaffande. Härmed var likväl Gustaf Adolf ingalunda 
belåten. Han hade redan under föregående höst flera gånger haft 
anledning till missnöje med den långaamhet, hvarmed Badet och kam- 
marverket anskaffade och utsände de påräknade penningemedlen och 
utrustnings-persedlarne. För att göra slut härpå, beslöt lian åt tvenne 
driftiga personer anförtro ledningen af dessa magtpåliggande angelä- 
genheter* En viss Erik Larsson, till hvilken han synes fattat ett 
stort förtroende under kriget, hemsandes med vidsträckta fullmagter 
^ch omfattande " instruktioner för att taga handen om uppbära§4et, 
förvaltningen och utanordningen af alla subsidier och andra medel, 
som voro anslagne till krigets förande (se skrifvelsen till kammarrå* 
^en och memorialet, N:ne 191 och 192). Åt Pfaltzgref ven Johan Ca- 
simir uppdrogs krigsfolkets upptagande, utrustande och öfversändande 
tUl Tyskland, äfvensom flottans iståndsättande (se memorialet N:o 1 94). 
4>Eältherreni> Herman Wrangel skulle ställa allt i ordning för att möta 
-etj; anfall från Danmark, samt sedan fram på våren företaga en re- 
kryterings- och mönstriugsresa öfver hela Sverige, Finland, Lifflaud 
och Estland (N:o 197); rådets memorial för Wrangel se 677. Biks- 
rådet Claes Fleming uppdrogs att anskaffa och öfversända 200 jern- 
stycken (N:o 198). I tvenne bref från Bärwalde d. 22 Jan., det ena 
till Badet och det andra till Pfaltzgrefven tN:ne 195 och 196), redo- 
gjorde Konungen slutligen för ställningen i allmänhet, hvilken han 
ansåg ganska fördelaktig, blott penningar anskaffades, hvarjemte han 
tiUkännagaf sin önskan att Drottningen på våren med flottan måtte 
komma öfver till Tyskland. 



Digitized by LjOOQIC 



ft 



, 



— XV — 

De flesta af ofvannSmn^e skri^reker affitrdade KonuQgeo» medtti 
han låg i de Neumankska qvarteren med högqvarteret i Bärwalde. 
Hans afaigt kade efter Oderpasseoa eröfring i början varit att bekigra 
Landaberg, som låg på norra sidan af den träskiga Warthe (N:o 1 80)^ 
men han måste afstå härifrån af brist på liftmedel» och i atäUet for* 
lägga krigsfolket i kantopneringar. Om hvad som föreföll under Ja- 
nnari månad, lemna N:ne 615 ooh 617 underrättelse; mindre rigtiga 
detaljer afhandlas i N:ne 181, 18;», 183, 188 och 191. I slutet af 
månaden skred Konungen täl utförande af årets operationsplan, nem- 
ligen att genom Mecklenburg nalkas Elben och Magdeburg^ brist 
på uqderbålismedel tvang honom äfven att söka andra qvarter. Åt 
\ Horn, som qvarlemnades i Neumark med 7000 man» utfärdades (se 
199) noggranna instruktioner, huruledes han skulle förhålla sig, om 
de Kejserlige begagnade sig af Konungens frånvaro för att öfver&lla 
bonom eller om de följde efter Konungen till Mecklenburg; äfven 
j blokaden af Colberg skulle skärpas. Åt Kniplulasen, som jemte Tott 
i Wolgast skötte blokaden af Greifswalde, gafs i början befallning att 
beaätta städerna Loitz, Demmin och Neu-Brandenburg, om fienden 
frivilligt utrymde dem, hvilket man synes haft skäl att förmoda (N:o 
185). Då detta likväl ej inträffade beordrades Kniphausen att med 
alla de trupper i Yor-Pommern, som möjligtvis kunde undvaras i gar- 
-nisonerne eller ej behöfdes för blokaden af Greifswalde, från Stralsimd 
ocb Anklam marschera till Stettin, för att der utgöra föreningsband^ 
mellan Horn och Konungen, när den sednare inryckt i Mecklenburg 
(N:o 186). Snart derpå ändrade Gustaf Adolf likväl sin mening så- 
tillvida, att Kniphausen visserligen skulle samla sina trupper vid 
Stralsund, men derifrån förena sig med hufvudstyrkan i Mecklenburg 
(N:ne 201, J204, 2X0 och 213). 

Om de krigsrörelser, som hade till följd eröfringen af Neu-Bran- 
denburg, Loitz, Demmin m. fl. orter lemnar N:o 509 jemte Chemnitz 
upplysning. I N:o 616 anföres de kejserliga besättningarnes styrka 
i Vor-Pommem, fastän de kanhända antagas något, för svaga. N:ne 
H02, 205, 206, 209 och 214 vidröra mindre betydande omständig- 
heter. Under hela expeditionen sysselsatte sig konungen oafbrutet 
med den i Neumark qvarlemnade styrkans tillstånd. Horn hade vid 
konungens afmarch sammandragit sina trupper kring Soldin, för att 
möta ett möjligtvis från Landsberg af de kejserlige företagit försöka 
att anfalla^ Redan några dagar efter sin afmarch gaf honom likväl 
Gustaf Adolf befallning, att åter sprida trupperna i qvarteren (N:o 
203). Men under tiden hade Horn erhållit underrättelse om TiUys 
ankomst till Frankftirth a. d. Öder (N:o 617 och 61 a); han vågade 
derföre ej allenast icke gå i qvarter, utan drog sig derjemte ytterli- 



Digitized by LjOOQ IC 



gmi lilbuta Ifll gMMfai^t 11^ iMargaBl a^tfH), f^inxtt deriA fingo 

immni Mn FHin&fittHk. i&usliif A^lf nfinet i böijtm li^TMi förmo- 
dttt, blft d^A k«j8ei%e ftttl^^ftttii skc^ fSndb «ig »sdt OdM^-^sMfi^ 
game» li«r«arfSr0 hun b«ordrdd6 Berti M Stettin (N:^ J307}, sAlM iM- 
side lEOititnéfeidtttiteii ^vä der, Mm i Qiarte ö<9h ^réiffonlwgith a«t ^ 
^It tftl föi« (908 oeii 211). Höyn beredda «}g jM «ftt tid Stéttiti 
d«h Qy^enbagen dfi^rgfi Ödem Hof att Éäflttia sig kmitiiigtn (6j21)» 
då hån Hk^l ei^iStt befellnifig a«t sttaM dftiftt blott 45rbh)éfa OoU 
bet^ )iod8fi«ltii!)g (flf ödi jfelT). Ock éÅ Mfåi^ dé^efter D^miti^ 
Mit, Ifbttil Tiliy förttmdade» blott viljli "späHfå tägetr Hl! Mogd^Mirg 
f&t bttff^atytkati, fidt Hom ordre titt Uértfitidft i qvatteMk (^19)» 
Ilsket Bllt buto äfH^ett tned din vanli^éi {5)räi^g9H9t öcb oinlääka itt* 
ff^e t«:s:2 obh 6;s<l). Sn^it dereflet gåf dig gttmitioaefA i Cölberg iif 
-hutagtr; om f9rh>p^t med stadétts blökéd, samt de a^iKMrdtiingai' eom 
tidtogos att Mfidm nndafiftfting 8j(^ede« från Widmttf, ^e Ntne f jl^7 
oeb M«. 

Bedåfn under den kcvta bdAgringe«i «f Dc»nmin hftde Gustaf 
Adnlf jförlagt 8t6tre delen nf sitt ryl^eH i q<vtiirtet* ^åer oeb teéHet om 
sHiden nnder Knijpbaufletn oeb BftudiMine befall; desee erböHo nog-^ 
gnnnä otdtes, bnrtiledes de tIkuSie ioiM^ alg, om TOIjr, ^m vid 
dannti tid nalkades Rfi^pin, ånfö^ dem (215, 2f« oieh j^lB). Sedan 
Bemmin felUt ocb då Tilly tilUl^idare ^ytrtes hMla sig ÉM;illa i Bran«^ 
detibak^, beslöt konungen låta bela sin armé gå i q\^af^r under sed^ 
mwe Mlften af F€*tnttri, bvtojemte ban sjdf reste tSUStetlin (510). De 
meét ttinutföså instiniktioner lemnades likväl till B»fiér (22\, 229 ocb 
aas), öoffl fiek befälet MVeif trujitiierna kting Demmin, till Ktiipbnnsen • 
(224, 226, 228» 232 ocb 234), som sknlle anfötn dem kring Neu* 
Bnmdenfbnrg, sumt till Bémdisstn oeb teffxM (22^5), bvlHra M^ kring 
IVenlÉhm, bw^tiledes de skulle förfbra med sbldate^^nus underbåll, samt 
favilka i^^&tåef, som bol^ée vidtagas, om TiRy anföll någotdera qrar^ 
tetet eller fdrsökte. undsätta Greifiiwalde, brars Mokad fbrtsattes af 
T^ (22!2). Knipbausen, sotti rar langat framskjuten, lemnade nn-^ 
åettmt^T om TfHys företng oeb stytlra (629, 626 ocb 627). Tid 
ssmma tid insände amiral Byning rapport, «tt den i Stralsund fi^ 
lagda ftfde1>mngen af flo/tttn v<ore f&rdig litt nllöpa, så stiart isefn gått 
a{)p, samt ntt 6 f(»rtyg Uifvit afeåbdé ^ redden utan^ Oolberg, 1^ 
tftt litndfs slädens undsfittande Mn SjöåMan {638). $'Ör «tt f5)rena 
omsorgerna otti arméens utnderbåM oeb förplägning t en bsnd, npp^ 
drogs åt Eril^ Anderson (adlad med nnmnet Tmm) m vata krigskom^ 
mtssarie, hvanjemte åt bonom meddsMeé en om^taude instmktiott 
Ilande sonkaffkndet af pefiiiifigajr, proviant; artilleri oeb latrkd^r» 

Digitized by LjOOQ IC 



— Xfn — 



sMttl «iigiend« folkets inqvariering ooh de erofrtde tlidtnias 
staade (231). I bref till Bi k s k a i wleren tillfcSniMiyf kottongen shi^ 
fen sin nfaigt att låta folket appfiriska sig i q?artcreii till aomianD^ 
då han ville rycka i falt oeh genom MackknlHurg Binia aig Blbra 
samt undsatta Magdeborg, för h?ilkrt iadamål BikskandereB boido 
bistå honom med penningar, bröd och hafra; derjemta madfoljde aa 
noggrann qyarterlista öfver hela armén (j241 och 242), 

Tilly var likvisst ingalunda hågad att lemna den Svenske ko^ 
nungen i fred. Då han kommit for sent att ridda Dtmmin» vifle 
han göra ett försök att graombryta de Svenska qvarteren fir att tt^ 
minstone undsatta Grei&walde. Han uppbröt derföre i bdrjatn af Matt 
&|n Buppin mot Neu-Brandenburg, samt omringade hasåigt staden. 
Af de krigshändelser, som nu följde under lop{>et af Mars» gifva 511, 
512, 513, 646 och 654 en allmän öfrersigt Kniphanaen kmnadt 
genast rapport, att fienden nalkades. Men konungen synes i början 
blott hafva trott, att Tilly skulle vilja tränga tru|4[Mnia ur de yttai> 
sta qvarteren; han sande derfore befallning till de trenne qvarter* 
befölhafvame, Baner, Eniphausen och Baudissin, att de visaeiiigen 
skulle göra sig i ordning till iqppbiott oeh samling, men ej för tidigt 
lemna de dyrbara qvarteren (235, 236, 237 oeh 238). Då han lik- 
väl straxt derpå fick veta, att fienden närmade sig Neu-l^randenbug^ 
befisUde han Kniphausen derstädes föravara sig (240), och Baner att vid 
Demmin samla sina trupper (234) samt uppbryta tiUFriedland (244^ 
hvilket denne enligt sin instruktion redan gjort (629), hvarjemte han gilkb- 
de Baudissins redan skedda uppbrott från Prentzlow till samma staUe 
(IM), men bad honom vid Pasewalck invänta hans ankomst (239). 

Konungen blef emedlertid snart öfvertygad om, att Tilly verkli» 
gen på allvar ansatte Brandenburg, samt beslöt d^före att samman* 
draga hela sin fältarmé vid Friedland för att undsätta KnipkanaoA, 
äfven om detta skulle medföra en slagtning. Först viUe han likvU 
samla Baudissins och Horns trupper vid Påse waldc. Horn fick be* 
fattning att genast uppbryta till Stettin med alla i Neumark diapo*- 
nibla regementer(246), och då han hyste några betänklig^ieter häiemal 
med anledning af den från Colberg just genomtågande kejserliga ba- 
sättningena hotelser (631), uppmaiiandes han att skyndsamt eskortera 
densamma till Landsberg samt hastigt närma sig (247). Dereftar re- 
ste konungen (d. 5) till Pasewalck, hvarest han fick rapport från B»^ 
nér, att denne öfver Osten marscherat till Friedland oeh noga besatt aila 
passen vid Tollense (632). Afven Ham kom samma dag med atöise 
delen af sin styrka till Stettin (633). Kniphausen radegjorde för fien- 
dens anstalter vid Neu-Brandenbuig (634); till svar u^^nuaadea i&c^ 



Digitized by LjOOQ IC 



— XVHI — 

svan dg som en tapper kavaljer, emedan han snart skulle få und- 
sättning (249); kunde han ej hålla sig skulle han gå in på ett he- 
derligt accord (252); förmodligen var det denna ordres, som af fien-r 
den uppsnappades, hvarigenom Eniphausen föranledes att afslå hvarj^ 
förslag till dagtingan. Baner anbefalldes att noga gifva akt på pas- 
sen vid ToUense (245), samt att, om fienden^ förbigående Branden- 
burg, nalkades honom, inkasta 1000 man i Friedland och med sin 
återstående styrka draga sig bakom det norr om staden belägna Kaf- 
velpasset (248) samt der afvakta konungens snart inträffande ankomst 
(254); Baner insände vid samma tid rapport om sina förrättningar 
(635). Till kommendant i det nyligen intagna Colberg sattes bioka- 
dens befälhafvare Öfv. Boethius (250), hvarjemte garnisonen förstärktes 
från Preussen (253). Åt Öfv. Lessle anförtroddes ledningen af de i 
Neumark qvarlemnade trupperna (251). 

Då Konungen vid Pasewalck fått till sig större delen af de vän- 
tade trupperna, beslöt han att (d. 6 eller d. 7) stöta tiU Baner, samt, 
om så behöfdes, våga batalj, för att tvinga Tilly att upphäfva 
Neu-Brandenburgs belägring. Men när detta beslut blef bekant inom 
armén, yppade sig bland soldaterna en så betänklig anda, att anfö- 
rarne måste tillkännagifva, det de ej vågade lita på folket i en strid 
mot Tilly s gamla, bepröfvade och segervanda soldater (646 s. 214). 
Härigenom nödgades Gustaf Adolf öfvergifva sin första plan samt 
måste blifva betänkt på någon annan åtgärd att divertera Tilly. Han 
beslöt då att lemna Neu-Brandenburg åt sitt öde, blott Kniphausen 
kunde rädda folket, i h vilket hänseende han litade på sin (252) gifna 
befallning. Horn fick befälet öfver Baners vid Friedland samMte 
trupper, med instruktion, att om fienden efter Brandenburgs fall trängde. 
, på, retirera till Anklam vid Peene samt kraftigt försvara sig bakom 
denna fiod, för att hindra Tilly att upphäfva blokaden af Greifswalde 
(256). Sjelf begaf sig konungen med hufvudstyrkan till Angermiinde 
(d. 8), för att derifrån öfver Haveln oroa Tillys förbindelse med bro- 
hufvudet vid Dessau (hans enda öfvergångspunkt af Elben), och dy- 
medelst tvinga honom till återtåg. Som det likväl ganska lätt kunde 
hända, att Tilly hastigt vände sig mot honom med öfverlägsen styr- 
ka, då återtåget till Stettin kunde blifva afskuret, hvarjemte armén 
hade Odern i ryggen, beslöt konungen att vid Swedt slå ett förskan- 
sadt läger och att från Stettin uppföra fartyg och broaaaterialier för 
tvenne bryggor, äfvensom tungt artilleri till förskanskningarnes bestyc- 
kande; detta värf anförtroddes åt och utfördes äfven af Johan och Carl 
Baner samt Torstenson (255, 261, 264, 274 ooh 640). En Virgin 
skulle taga befälet i Gartz och förbättra dess fästningsverk [2S2), 
Slutligen anbefalldes Lessle, att med allt det disponibla folket i Neu- 



Digitized by LjOOQ IC 



J. 



— XIX — 



mark begifva sig till Kranchen, midt emot Swedt på andra sidan 
Odern, sedan likvisst besättningar blif?it qvarlemnade i Stargardt» 
löoigsberg. Soldin, Bärwalde och Ahrenswalde, for den händelsen, 
att de kejserlige skulle foretaga något utfall från Landsberg (262, 
HZ och 265). 

< Under tiden låg konungen i ständig brefvexling med Horn, från 
hvilken de säkraste underrättelserne om Tillys foretag erhdUos, och 
om hvars lilla corps han var särdeles bekymrad. Straxt efter an** 
komsten till Friedland (d. 8) rapporterade Horn om tillståndet der-* 
«tades samt hvad han visste om 'fienden (636). Kon,ungen förnyade 
sina i instruktionen (256) gifna föreskrifter, bad honom låta npp- 
Httra Stralsunds föstningsverk och noga akta denna stad (257) samt 
Mklhle honom att, om Tilly efter Brandenbtirgs fall skulle tränga 
på, taga gärnisoneroa och provianten ur lifalchin, Friedland och Trep* 
tow (258); skulle Tilly deremot hastigt vända sig mot konungen, 
borde Horn öfver St^ttin och på andra sidan Odern söka förening 
med honom (260). Då Gustaf Adolf snart derefter (d. !!) fick un- 
derrättelse om Brandenburgs stormning, sände han en kondolens-skrif- 
▼else till den fångne Kniphausen (267), upprepade åter sina befallningar 
tiU Horn (266 och 270), samt uppmanade Baudissin, hvilken med 
större delen af kavalleriet blifvit qvarlemnad vid Prentzlow (259), att 
Tara på sin vakt, ifall Tilly nalkades (269). Horn rapporterade der- 
«fter om Brandenburgs fall, samt att Tilly nalkades Friedland, hvar- 
fore han utrymt staden och dragit sig tillbaka norr om Kafvelpas- 
set (637); konungen sände honom då slutliga instruktioner, huru han 
s||lle förhålla sig, om Tilly med hela sin magt eller delvis förföljde 
Honom (271), Men då Horn dagen derefter meddelade, att Tilljr 
stannat samt syntes vilja draga sig tillbaka (638 och 639), gaf ko- 
nungen honom tillåtelse att lägga sina trupper i qvarter (272). Knappt 
hade detta likvisst skett, förrän Tilly tågade till Lychen i rigtningen 
laot konungen i Schwedt; och då den sistnämnde tillfolje häraf be- 
farade ett anfall^ samt hvarken hade lägret eller bryggorna färdiga, 
sSnde han ordres till Horn, att denne med sin afdelning öfver Löcke- 
nitz skynda till hans undsättning (273, 275 och 276). Men då Tilly 
stannade vid Lychen, lät konungen äfven Horn for underhållets skuld 
iSgga sig vid Löckenitz (277), hvarifrån han dock slutligen affordra- 
^es till Schwedt (278 och 281). 

Efter några dagar gjorde Tilly dock en tillbakagående rörelse 
mot Ruppin och Fehrbellin. Gustaf Adolf låg qvar vid Schwedt till 
slutet af månaden, för att gifva akt på hans företag. Under tiden 
^^f?os stränga ordres för att hämma de oordningar och plundrin* 
<>f> söm bland dqt värfvade krigsfolket börjat inrota sig (279, 280 och 



Digitized by V^OOQIC 



— XX — 

jWI). I Boelhii ttalle, som kallades till armén, forordnades Vice- 
Amiralen Åke Hanason Ulfspane till Commendant i Golherg och til^ 
administratör i Hinter-Pommern, bvarjemte han uppdrogs att med sin^ 
eskader hålla «jön mellan Bomholm och Gottland ren för fiendtliga^ 
kiyssare från Wismar (285). Om det allmänna tillståndet vid denna 
tid, och om de politiska nyheterpa från Leipziger-församlingen jemte 
förhållandet med Danmark lemnar 514 upplysning. Medan största, 
delen af de Svenska trupperne voro samlade på venstra sidan Odern^ 
passade de öster om floden befintlige kejserlige trupperne på tillfallet^ 
tfverskredo vid Landsberg .Warthen*och gjorde ett. infall i Neumark, 
samt lyckades öfverrumpla staden Ahrenswalde, hvilken alldeles ut* 
plundrades (643, 651 och 652). 

Då konungen emedlertid öfvertygat sig on^ att TUly fortsatte sin 
tillbakagående rörelse mot Magdebui^, beslöt han begagna sig af hans 
frånvaro att genom en hastig rörelse bemägtiga sig Frankfiirth, de 
kejserliges sista stöd vid nedre Odefrn; härigenom konde han äfven 
hoppas att draga Tilly från Magdeburg, hvars bibehållande låg ho* 
nom så mycket om bjertat. Innan han skred till, det vigtiga företa* 
gets utförande, ordnade han. likväl efter vanligheten vid sådana till- 
fallen först alla öfriga förhållanden samt efberlemnade noggranna in* 
sektioner för alla falL Till. Eådet afisände han sista befallningen 
angående de regementer, som med Drottningen skulle utgå (288), s^mt 
påbjöd äfven^ att i Juni en jitdcrifning skulle hållas bland allmogen 
för att ersätta den stora afgång, som på de sista tiderna egt nua 
(290); rådets svar lo^de snart derpå (660). Vidare affärdades til^ 
Salvius i Hamburg detaljerade föreskrifter, huru han skulle förh^Jlai 
sig ned värfningame derstädes, sanMi huru den armé borde operera, 
tid Wesern, som skulle sammansättas af den Brehmiske Erk^isko- 
pens, den från England väntade Hamiltons och den från Holland vän- 
tade Ehrentreuters krigsfolk, hvarjemte såsom ledning lemnades ho- 
nom en öfversigt af den politiska ställningen i allmänhet med afse- 
ende företrädesvis fästadt på de Neder-Sachsiska angelägenheterna 
(286 och 650). Slutligen uppsattes instruktioner för Horn, hvilken 
under konungens frånvaro skulle föra befälet i Pommern och vid 
Odern samla en ny armé; först skulle han med en del af rytteriet 
dröja i Neumark, till dess man finge se huru konungens företag ar- 
tade sig, derpå borde han afgå ti|l Greifswalde för att betvinga denna 
ffistning, och sist verkställa ett in&U i Mecklenburg, med ögonen lik* 
väl städse listade på Danmarks hållning (289). Sekreteraren Grubbe 
förordnades till hans biträde (287). 

Härefter uppbröt konungen från Schwedt mot Erankfurth. En- 
ligt en lista i tredje delen medförde han vid denna expedition 13,940 



Digitized by LjOOQ IC 



— ra — 

anan. Battdissin» som med siim ryttaro tlgade i spettni samt fttf- 
råttaåe förpoéttjenst^, lycåides vid Mdnchebeif SfVerrtd» m afiM- 
mg kroater ((^44). För Horn, som tona var ganeka tvagi, avifrade 
konungen i nfigon oro, ifall fienden, begagnande sig af tiaaa egen 
Mnvaro med hnfvudstjrkan, från BapfMn skulle I5r8öka^ ett haatqft 
^frerfiill; faan befallde bonomMikvfil försvara sig vid Sokwedt, om 
åenden ej kom särd^es stark; men om han var mycket öfVeriigaen, 
borde han flytta förråderna i Schwedt till Oarta, Bppbittra sistn&mnde 
^rts fästningsverk samt derstädes forsvara sig {29 i oeh 292); Hora 
som redan gått öfver Odern samt befann sig i Kdnigsberg, lofVade 
efterkomma detta (648). Snart derefter bemågtigade ug konongen d. 
3 April genom en lycklig tillfällighet Frankforth a. d. Öder, tilU»- 
ipde de kejserlige i staden stor förlust samt jagade dem in i Schlo- 
sien; närmare f^loppet af dessa händdser ses af t98, 515, 516, 5f 7, 
519 och 656. Hän)å v&nde konungen ^a vapen mot Lanchberg; 
tsedan det på den sista tid^ mycket medtagna rytlmei biifVit kiqvai- 
ieradt i Stembergska området mellan Öder, Warthe oeh Polska gr&o- 
sca, tågade han med en del af fotfolket till Landsberg. Horn, som 
redan kommit till Zellin (647), beordrades ätt med alla disponibla 
trupper omsluta staden på norra sidan (293 och 294), och några d»- 
gar derefter att vid Zantog eller Weperits slå en bro oCver Warthen 
samt försöka bemägtiga sig Driesen (295). Genom on miseförvtåid 
skrifvelse från Baner i Frankfurth föranleddes Horn att göra en rö- 
relse mot Cästrin, men återvände snart åter tOl Landsberg (647). 

Hvad Gustaf Adolf åsyftat, inträffade äfven. Tilly, som ännu 4j 
*^pnått Magdeburg, föranleddes af Svenskames anfiiU på Frankft»tfi 
:att äfven skynda dit för att rädda staden. Han maroherade tiH M- 
terbock och framskjöt Cratz med avantgardet till Mittenwalde odi 
F&rstenwatde. , Gustaf Adolf som vid underrättelsen härom redan an- 
ländt till Landsberg, lät likväl icke deraf förmå sig att afstå från 
:8itt företag mot denna stad. Men han anordnade ett verksamt mot- 
-stånd vid Ödem. Baner som förde befölet i Frankfnrth, befalldes 
att med fartyg patrullera Odera, så att fienden ej skalle kunna kom- 
ma öfver (297), äfvensom att uppbättra skunsen midt emot Frank- 
^urth satiit bygga en ny sådan vid Custrin (296), hvilken fästnings 
kommendant, Ofv. Kracht, redan vid Svenskames annalkande eihjor. 
«dit fritt genomtåg (653). Konungen ansåg till och med stäUningen 
vid Ödem så stark, att han kunde beordra BaQér med en del af fot- 
folket till Landsberg (300), oaktadt den sednares betänkligheter (666) 
och oaktadt fiendens närmande. I Frankfnrth qvarkmnades, då Tea- 
fel blifvit sårad vid stadens stormning, Lessle meå tillräcklig styrka 



Digitized by LjOOQIC 



— XM — 

till dess förevar; om £enden vände mg mot Custrin, skulle den eed- 
nare låta rifva bron deratädes samt nedsända förstärkning (301). 

Konungen anade förmodligen, att Tilly vid underrättelsen om: 
Frankfurths fall skulle vända om. Detta skedde äfven. När Baner 
med den begärda förstärkningen kommit till Drossen, kunde han re- 
dan rapportera att fienden stannat (659), ocb snart derefter fick man 
underrättelse att Tilly vändt om till Magdeburg, qvarlemnande Cratz 
vid Jiiterbock med en del af kavalleriet (661). Under tiden föll 
Landsberg (d. 16), sedan dess kommendant stupat och garnisonen 
börjat lida nod (518). Konungens alla tankar rigtades nu på Mag- 
deburgs undsättande; han äkref uppmuntrande bref till magistraten 
och till Falckenberg samt underrättade dem om Frankfurths och 
Landsbergs eröfring (302 och 304). Under tiden hade Tott och Kaf^ 
fortsatt Grei&waldes blokaä med de fä krafter, som stodo dem till 
buds (647); Gastaf Adolf uppmanade dem» att hindra fienden att från 
Mecklenburg störa blokaden samt att utjaga honom från Maldiin 
(299). I Pommern föreföll för öfrigt ingenting annat, än att lands- 
ständerna visade sig tröga till kontributionernes erläggande och ge- 
nom hemlig Utförsel af spannemål sökt^ undandraga densamma Sven- 
skarne (649). 

Magdeburgs undsättande var emedlertid förenadt med ganska 
stora svårigheter, Tilly belagrade staden med en här, som antogs^ 
betydligt, ja nära på dut^belt öfverlägsen den egna, hvilken sednare 
dertill var missnöjd tillfölje af uteblifven sold; isynnerhet var detta 
fallet med rytteriet, som deijemte blifvit försämradt af beständiga 
strapatser och dåliga qvarter; konungen var till och med betänkt på 
att afskeda en del af detsamma, hvarföre han äfven skref till Oxen- 
stjerna i Preussen, att sända honom ryttarnes afräkningsböcker (305 
och 663). Deremot förspordes intet af de förstärkningar, som vän- 
tades från Preussen och Sverige; äfven med nyvärfningarne gick det 
ganska klent. Men det värsta var, att konungen för undsättningen», 
skuld måste aflägsna sig 20 mil från sin operationsbasis mellan Bib- 
benitz och Frankfurth, samt tåga genom den halft fiendtlige Cbur- 
furstens af Brandenburg länder, hvilken vid minsta olyckshändelse 
kunde stänga sina pass för honom, om icke rent af öfvergå på fien- 
dens sida. äamma tänkesätt hyste Ghurfursten af Sachsen, hvilkeii 
dertill gema ville tillmäta sig krigets högsta ledning, men utan bvar^ 
icke obetydliga armé konungen ej ansåg sig kunna undsätta Mag* 
deburg. 

Oaktadt alla dessa svårigheter beslöt Gustaf Adolf dock a)^t våga 
.*«tt framåtskridande. Horn sattes till befälhafvare öfver de vid Ödem 
och Warthe qvarlemnade fåtaliga ^ trupperna, samt erhöll föreskrifter, 



Digitized by VjOOQ IC 



— XXlll — 

boru ikan skulle förhålla sig med Göstrins obserferande, dervarande 
skeppsbryggas bibehållande och förseeode med brobufvud, Landsberga 
befästande, samt med underhålls anakaffande för de från Sverige vän- 
tade trupperna (303). Bikakansleren underrättades om Frankfurtha 
ooh Landsbergs eröfring, samt anmodades att med det snaraste sända 
tvenoe starka fotregementer till Horn, jemte sekreteraren Nioodemi 
till konungen, emedan ärendena beständigt ökades. Under tiden in- 
leddes och fortgingo underhandlingame med Braudenburg ooh Sach- 
sen (305 och 663). För att gifva mera eftertryck åt de förra, och 
för att vara Hagdeburg närmare samlade konungen d. .1 Maj sin här 
vid Köpenick samt tågade direkte på Berlin. Oaktadt svågerskapet 
och den fara som hotade det gemensamma bästa visade sig Churfur- 
aten mer än gensträfvig; ty Gustaf Adolf fordrade Spandaus och Cii- 
strins öfverlemnande, krigets högsta ledning samt penningar och un- 
derhållsmedel; och allt detta ansåg sig Ghurfursten ej kunna bevilja 
tilHblje af föregående öfverenskommelser med Sachsen. Först efter 
trenne dagars förhandlingar förmåddes han gå in på en mundtUg of- 
verenskommelse : att Spandau skulle öfverlemnas, äfvensom att ön skrift- 
lig försäkran skulle a^ifvas, att kommendanten i Custnn borde rätta 
sig efter Horns ordres, hvarjemte fästningen i händelse af anfall skulle 
intaga svenska trupper; om förbundet skulle vidare forhandlas (520). 
Härmed måste Gustaf Adolf nöja aig i anseende till tidens korthet; 
d. 5 Maj framryckte han till Spandau, h vilken fästning samma dag 
utrymdes af Brandenburgarne, och d. 6 till Potsdam. 

Här måste emedlertid Ghur-Sachsens svar afvaktas, innan något 
M^idare kunde företagas, och detta fastän nöden i Magdeburg blef allt 
mera trängande (662, 664 och 665). Konungen begagnade tiden att 
skrifva till Bikskansleren, att han skulle påskynda förstärkningen åt 
Horn,. om möjligt skaffa penningar, samt slutligen sjelf med, det «aa- 
raste lemna Preussen och komma till armén (306); derjemte redo- 
gjorde han för de orsaker hvilka qvarhöllo honom vid Potsdam, fast- 
än Magdeburg sväfvade i så stor fara (312). Åt Axel Lilje, som 
blifvit förordnad till kommendant i Spandau, gafs instruktion, huru- 
ledes han skulle förhålla sig med fästningens försvar, förnämligast mot 
Brandenburg, som l^ortfarande misstänktes (308), samt vidare angående 
såväl dess som Butzowa befästande och arméens förseende med bröd, 
hvaraf betydliga qvantiteter skulle bakas och h varannan dag 50,000 ^ 
försändas till armén (3J3). Horn fick fullmagt att vara öfverbefäl- 
hafvare öfver alla vid den gamla operationsbasen qvarlemnade trup' 
perna (307), samt erhöll ett memorial med noggranna ordres, hvilka 
regementer han skulle sammandraga, huru han skulle förhålla sig, om 
fienden anfölle honom på högra eller venstra Oderstranden, samt ao^- 



Digitized by LjOOQIC 



— xxiy — 

v&rfiiiiigarne i Mecklenburg, trappernes anderhåll, det goda fonlåBdets 
bibekåilande med Pohlen m/ ro. (309). Slutligen uppmanades Tott 
9tt skyndsamt låta besätta Wismar (före de Meddenburgska Herti- 
ganie), om fienden, som ryktet förmodligen gått, frivilligt skalle. haf?a 
utrymt fåstningen (319). Åke Hansson, nnmera kommendant i Fra&k- 
furtb, erhöll sträng befallning att tillse, det de sjuke i staden ej miss- ^ 
vårdades af de .mindre vänskapligt sinnade borgame (311). Baudis- 
sin, som efter vanligheten förde befälet öfver förposterna, lemnade åt- 
skilliga, ehuru otillräckliga underrättelser em de fiendtliga fortrupper- 
nas ställning (666). Enligt en lista i tredje delen uppgick arméns 
styrka d. 10 Maj till 15,682 man. 

De fordringar, Gustaf Adolf hade ställt på Churfnrsten af Sach- 
sen, voro: att denne skulle föreiia sin armé med den Svenska, lemna 
tillräckliga underhållsmedel, samt tillförsäkra konungen fri passage ge- 
nom fästningen Wittenberg. I säker förhoppning att så billiga vill- 
kor icke skulle afslås, utsatte Gustaf Adolf uppbrottsdagen till d. 12. 
Men aftonen förut återkommo hans sändebud från Leipzig med be- 
sked, att Ghurfursten tvärt afslagit hvaije öfverenskommelse. Öfver 
det närmare förloppet med underhåndlingarne lemnar 521 noggrann 
redogörelse. Äfven Brandenburgs hållning blef åter tvetydig; Horn 
uppmanades hafva noga akt på Giistrin (314). Oaktadt allt detta be- 
slöt konungen dock att längst med Haveln försigtigt närma sig Mag- 
déburg. Innan han likväl hann utföra denna plan inlupo (d. 17) de 
första ryktena om stadens fall. Konungen drog sig då genast till- 
baka till Spandau med full föresats att vid Gustrin retirera öfver 
Ödem, i händelse Tilly skulle uppbryta mot honom;' Horn uppmana- 
des att samla sitt folk vid Schaumburg (straxt norr om Giistrin) och 
hålla dervarande skeppsbrygga i ordning (315 och 316), samt att för- 
må borgerskapet i Frankfurth att bättre befästa sin stad och anskaffa 
lilsmedel för en belägring (317); Horn lofvade fullgöra allt detta (669). 
Om detaljerna vid Magdeburgs fall o6h förstöring lemna 522, 523 
och 668 närmare upplysning. Tilly följde emed lertid icke efter ko- 
nungen, utan gick i stället till roedlersta Tyskland, tillfölje hvaraf 
den sednare fann sig föranlåten att qvarstanna vid Spandau. Nu 
följde ytterligare långvariga underhandlingar med Ghurfursten af Bran- 
denburg, hvilka voro nära att åstadkomma en fullständig brytning med 
den sednare, som beständigt litade sig till Sachsen, till dess konun- 
gen slutligen tågade mot Berlin och (d. 1^ Juni) till hälften med våld 
tvang den motsträfvige svåg^m att ingå ett förbund på sådane vilkor, 
som af honom ansågos tillfyllestgöpinde; 524, 525, 526 och 527 re- 
dogöra noggrannt för såväl dessa underhandlingar som för den poli- 



/ 



Digitized by LjOOQIC 



i 



— XXV — 

'«tii&Biiigeii i idlm&nhet. I tredje delen finnas åtéidlfiga listor of- 
fer améns stjika vid denna tid. 

Medan detta tilldrog sig hade konungen ögonen bestfindigt fft- 
stade på sina båda flyglar, den venstra nnder Horn mot ScUesien, 
odi den högra under Tott mot Meckloibnrg. Horn anbeflEtHdes att 
fortfiurande gifva god akt på bron vid Gustrin, samt på FrankforA 
o^ Oroesen i händelse af ett anfall från Sehlesien, då konungen viDé 
kamma till hans undsättning (318); han tillsades derjemte att påskyn- 
da de vfintade förstirkningames ankomst (319) och att befösta sm^ 
stadmna i Neumark, samt att, då forhållandet med Brandenburg ho- 
tade taga en betänklig vändning, påbörja Custrins blokad, men hin- 
isM, Brandenburgame att dit infora något krigsfolk (3:20 och 323). 
Horn, som genom ett bref från Zoran (670) förmodligen fått upplys- 
ningar om fiendens styrka i Schlesien och om hans planer, underrättade 
konungen i början af Juni om sin egen ringa styrka (han hade ännu 
Uott IS 00 man), samt om svårigheten att fli folk till de anbefallda 
blokadarbetena. Snart derefter inrapporterade han, att fienden började 
röra sig i Schlesien samt redan bemägtigat sig Ziillichau (674). 
Gnfltaf Adolf befallde honom då utdraga besättningame ur de små 
stftdema, men att förse Crossen, Frankfurth, Landsberg och skansame 
vid Custrin med starka garnisoner och lifsmedel for 14 dagar (325). 
Hora underrättade konungen derpå ytterligare, att de kejserlige gjort 
tvenne lyckade öfVerfall på Znllichau samt att de nu med 7000 man 
nalkades Crossen (678), hvilken ort snarligen måste undsättas, emedan 
den var ganska svagt besatt ; sjelf hade han likväl for litet folk härtill (67^). 
Konungen, som då redan var på vsg till Pommern, befallde honom först 
att samla sitt folk vid Custrin och dermed skynda Ödem uppföre, 
men ändrade sig straxt derpå så tillvida, att Horn borde stanna vid 
Frankfurth for att der invänta k<mungens ankomst; enligt Gustaf 
Adolfe beräkning borde Horn af ^:na trupper kunna få ihop 7000 
man, hvartill, om så behöfdes, kunde läggas några tusende, man af' 
Baners armé (326). De kejserlige afdrogo dock snart åter frivilligt 
från Crossen, hvarigenom alla vidare åtgärder till stadens undsättande 
bleft^o obehöfliga. 

Bedan innan förbundet med Ifoandenburg, medan armén ännu låg 
i qvarter kring Haveln, hade konungen beslutat resa till Pommern fÖr 
att påskynda Greifswaldes Öfvergång och anordna en mängd andra an- 
gelägenheter (320). Johan 'Baner skulle nnder hans frånvaro fora be- 
fälet öfr^ hufvudarmén samt erhc^ derföre efter vanligheten noggran- 
na iBstrukttoneir, huru han skulle f^hålla sig, om fienden angrepe ho- 
nom dier Horn, eller om han försökte kasta sig emellan båda; der- 
jeste skulle han observera Brandenburgs och Sachsens hållning, vara 



Digitized by VJOOQIC 



— xxyi — 

beredd att uppbryta till Mecklenburg» om konungen så fordrade, samt 
slutligen anordna Havektädemas befastande och arméns underhåll (32^2). 
Kagg borde på en viss dag samla alla trupperna i Vor-Pommem vid 
Loitz (321). Så länge fienden ännu i Greifswalde hade en stark be- 
sättning, var ej att tänka på något lugn i Yor-Poromern eller att be- 
gagna de dervarande qvarteren till arméns underhåll; derjemte måste 
man sväfva i beständig fruktan, att de kejserlige firån Mecklenburg 
skulle undsätta staden och genombryta den svaga blokadkorpsen; ryk- 
ten härom appstedo äfven i slutet af Maj (672). Tott sände då be- 
fallning till Kagg, att han skulle samla alla disponibla trupper vid 
Tribesees för att möta fienden (671). Det befanns lik val snart, att 
fiendens truppsamling var helt obetydlig; Kagg sände likväl en större 
ströfcorps in i Mecklenburg; fienden drog sig öfvörallt tillbaka, utan 
att göra motstånd; Kagg vågade likväl ej rycka efter, så länge Grdfs- 
walde ännu icke var taget (675 och 676). 

Så snart konungen afslutat förbundet med Brandeuburg, reste han 
till Stettin, der han inträfiade den 14. Straxt efter ankomsten anbe- 
falide han Kagg att sammandraga sin styrka vid Anklam (327), äf- 
vensom Tott att förbereda allt till Greifswaldes belägring (329). Der- 
jemte , sändes ytterligare ordres till Baner, att han om så behöfdes 
skulle undsätta Horn samt äfvén retirera på denne, om han sjelf an> 
folies från Magdeburgska sidan (328). Den eljest på sednare tider så 
tröge Tott synes genom underrättelsen om Gustaf Adolfs personliga 
inträffande l^lifvit äggad till någon verksamhet. Ty sedan kommen- 
danten i Greifswalde vid ett utfall blifvit dödad (d. 1 Juni), drog 
han framför fästningen med alla disponibla trupper och lyckades efter 
några dagar förmå garnisonen att kapitulera (6^9). Han ämnade härpå 
lägga fotfolket i qvarter och skicka ryttarna in i Mecklenburg, då ko- 
nungens ordre om sammandragningen (329) träfiade honom (681). 
Gustaf Adolf möttes emedlertid på halfva vägen till Greifswalde af un- 
derrättelsen oro stadens kapitulation, men fortsatte dock resan fram. 
Efter några dagars vistande på stället, återvände han till Stettin, hvar^ 
ifrån ett memorial utfärdades till Tott, huru han skulle förhålla sig; 
vid Demmin borde han upprätta ett läg^r till Pommerns forsvar, hvars 
fästningar derjemte skulle uppbättras samt väl aktas; vidare skulle han 
underhålla gemenskapen med hertigame af Mecklenburg (då i Lubeck), 
indela Pommern och Mecklenburg h vardera i 10 qvarter till rytteriets 
underhåll, väl sörja for Drottningen vid hennes ankomst samt sända 
de med henne följande trupperna till Horn (330). 

TiUfolje af Leipziger-forbundets beslut hade större .delen af sö- 
dra oeh medlersta Tysklands protestantiska ständer på våren börjat 
anställa starka värfningar, i ändamål att hindra de kejserliga trupper- 



Digitized by LjOOQ IC 



— xxvu — 

Bas godtyckliga och förödande genommanoher och inqvarteiiDgar. Den* 
na omständighet kom Gustaf Adolf väl till pass, emedan för dessa 
rustningars omintetgörande icke allenast Fiirstenbergs från Italien an* 
kommande armé under sommaren uppehölls i Schwaben och Franken, 
Dtan äfven Tilly nödgades a%ä till Thiiringen; att Magdeburgs för- 
storing härtill äfven bidrog, emedan underhållsmedlen för den fiendt- 
liga hären gingo förlorade, veta vi. Härigenom fick Gustaf Adolf 
emedlertid tvenne månaders tid att konsolidera sin ställning och för- 
bereda nya företag. Förbund voro redan slutna med Churfursten af 
Brandenburg, Hertigarne af Pommern och Mecklenburg samt Landgref- 
ven af Hessen ; härtill kom nu äfven Hertig Wilhelm af Weimar och 
Hertig Georg af Liineburg; Erkebiskopen af Brehmen lemnade godt 
hopp, blott han fick understöd; de fria städerna skulle nog sluta sig 
till konungen, blott han nalkades med sin armé (527). 

I strategiskt hänseende var Gustaf Adolf nu fullkomlig herre of- 
ver det gamla operations området mellan Bibbenitz, Crossen och Col- 
b^; derjemte hade han vid Haveln en framskjuten ställning mellan 
Bathenow, Brandenburg, Spandau och Bittzow. Hans plan var nu att 
från denna ställning öfvergå Elben nedanför Magdeburg och derstädes 
fatta fast fot, med ändamål att härigenom icke allenast afskära Meck- 
lenburg och dervarande ännu i kejserlig hand befintliga fästningar från 
medlersta Tyskland, utan äfven räcka handen åt den armé, som borde 
upprättas vid Weserns mynning med de väntade Engelska trupperna 
under Hamilton till st-am. Sedan han sålunda hade Ödems, El- 
bens, Weserns — hvartill man äfven kan lägga Weichselns, Pregelns,. 
Diinas, Narvas och Nevas — mynningar i sina händer, ville han låta 
de fortfarande afvogt sinnade fnrstame af Sachsen och Brandenburg 
m. fl. föra kriget bäst dem gitte, men sjelf återvända till Sverige, lem- 
nande befälet i Tyskland åt Eikskansleren Oxenstjerna eller Pfiedtz- 
grefven Johan Caaimir (682). 

De sista dagame af Juni sammandrog Gustaf Adolf — seåan^ 
han meddelat sig med Horn (331) — större delen af rytteriet (332, 
och 333) och en ^fdelning fotfolk vid Alt-Brandenburg, marscherade 
emotBurg, tillfölje hvaraf den afdebing af Tillys armé, som under Pap- 
penheim blifvit qvarlemnad söder on^ staden, nödgades retirera till 
Ijiagdebufg; härefter gick konungen tillbaka till Jerichow, intog me- 
delst öfverraskning staden Tangernifiiide på andra sidan Elben, slog^ 
derstädes en skeppsbrygga, samt öfverförde (d. 3 Juli) rytteriet till 
Altmark, hvarest det tillsvidare inqvarterades (528 och 529). Infan- 
teriet låg ännu en vecka vid Haveln under Baners befäl för att fu^" 
ända städernas befästande; konungen påskyndade så mycket han kun- 
de arbetet (337) och beordrade sedan Baner att med 1000 musketerare- 



Digitized by LjOOQ IC 



— TXVrti ' — 

^ Haveln utfdre och intaga Hav^berg (938) saåit derefler vid Wer- 
ben slå en brygga öfrer Elben (3450; återstoden af infonteriet mar* 
eberade den 11 tiH Tangermiinde; samma dag intog Baner Havel- 
foerg med storm; Robart Bnrtz qvarlemnades såsom kommendant i 
Alt-Brandenburg och erhöll befallning att val befåsta denna stad samt 
d^^ådes upplägga betydliga spannmålsförråder (333). Gnstaf Adolft 
mening hade i början varit att vid Tangermiinde uppslå det tillim- 
nade förskansade lägret; men då Werbens dammar för detta ändamål 
syntes fördelaktigare, marscherade han å,'i2 dit med fotfolket och 
började oförtöfvadt befästningsarbetena (531). 

För att emedlertid på en punkt en längre tid hålla sin armé till- 
samman» behöfde Gustaf Adolf mycket penningar; han skref äf^en till 
Bikskansleren med eftertrycklig anhållan, att denne skulle sanda så mycket 
tan kunde blifva mägtig(334); Carl Baner iStettin borde skaffa 100009 
K:dr (340). Badet tillsändes en redogörelse för ställningen i allmän- 
het, h varigenom nödvändigheten af den anbefallda utskrifningens snara 
verkställande ådagalades (335). Salvius i Hamburg underrättades om 
den lyckade öfvergången af Elben, anbefalldes påskynda Hamiltons 
ankomst, underhandla med den Brehmiske Erkebiskopen om förenin- 
^en^' samt på allt sätt understödja Georgs af Liineburg nyvärfningar 
på venstra Elbe-stranden midtemot Hamburg; så snart Hamiltone 
^upp^ landstigit, borde de utbreda sig så mycket som möjligt, så 
att hda landet bakom kunde begagnas till värfningsplatser; slutligen 
skulle Salvius ingå ett nytt förbund med de Mecklenburgska Herti- 
game på samma villkor soni med Hessen, uppmana dem att förena 
sig med Tott vid Giistrow, indela Mecklenbnrg i 10 qvarter samt 
fortDarande haifva ett vaksamt öga på Danmark (341). 

Under tiden glömde konungen icke sina båda flyglar. På högra 
€ygeln hade Totts rytteri jagat det kejserliga ur östra delen af Meck- 
lenburg samt besatt Schwan och Biitzow; sjelf skulle han följa efter 
så fort han fick penningar; tiUfölje af ett olyckligt misstag hade emed- 
lertid den från Greifswalde aftågande kejserlige garnisonen emot folk- 
ifätten blifvit nedhuggen eller utplundrad (684). Efter ankomsten till 
Tangermiinde befaDde konungen Tott att draga till sig de Mecklen- 
burgska Hertigarnes folk, som blifvit samladt vid Lilbeck, att börja 
Bostocks och Wismars blokad, samt att sända de från Sverige an- 
Jcommande, förstärkningarne till Horn (342). Erik Anderson skulle i 
atälkt för Claes Horn och Sten Bjelke, h vilka konungen fordrat till 
sig, öfvertaga kommissarie-befattningen i Pommern samt flitigt låta 
förbättra befästningsverken vid Stralsund, Anklam, Greifswalde och 
Demmin (343). Derefter befallde konungen Tott att afsluta Plaus be- 
lägring, efter han hade börjat den, men i allmänhet ej sldpgra folket 



Digitized by LjOOQIC 



— JUUX — 

och åT9gik det från hufniclaBclamålet» som vore Bottooks och WUmar»^ 
l^lobd; åexemot skulle han söka föreoiog med det Mecklenbargtka 
folket vid Sohwerin och for bbkadena skuld besätta såväl denna ort 
som Butzow med fotfolk (348). Slutligen uppmanades han i allvar-- 
aamma ordalag, att bättre än hittills skedt upprätthålla disciplinen» 
samt bestraffa de oordningar hans underhafvande tillåtit sig och hvar^ 
öf?er Hertigarne af Mecklenburg klagat (347). Vid samma tid an- 
kom äfven Drottningen jemte det Svenska krigsfolket till Pommern;; 
redan den 25 Juni anlände Eiksamiralen Gyllenhjelm med en del af 
flottan till Peenemiinde samt landsatte det folk, som var ombord (683^ 
och 687); men han måste åter utlöpa for att uppsöka den andra de- 
len, på hvilken Drottningen befann sig, och hvilken af storm blifvit 
tvungen att inlöpa i Calmare sund; först den 8 Juli landsteg Drott- 
ningen vid PeenemundCy hvarifrån hon jemte de åtföljande xiksrådern» 
Claes Horn och Johan Sparre begaf sig till Wolgast (688). 

I Neumark hade Horn emedlertid efterhand fitt ihop allt det 
fdk, som han väntat från Preussen och Pommern eUer som han ay- 
värfvat, samt derigenom blifvit tillräckligt stark emot den i Schlesiei^ 
församlade kejserliga styrkan. Hans plan var i början, att samman- 
draga sin armé i ett befastadt läger vid Crossen (686), fastän den e} 
synes hafva kommit till utförande. Efter ankomsten till Elben sände 
honom konungen ett vidlyftigt memorial med foreskrift, huru han 
skulle förhålla sig med arméns underhåll och samling, hvilken sednare 
borde ske i Frankfurths granskap; deijemte skulle han förbättra Ust- 
i^ngarna, underhålla god vänskap med kommendanten i Custrin och 
med de polska woiwoderna, samt slutligen äfven på ^sin eida genomföra 
konungens stora plan for rytteriets underhåll, enligt hvilken lOqvaxter 
skulle bildas i Mecklenburg, \Q i Pommern och 10 i Brandenburg 
for tillsammans 15,000 hästar efter 2 E:dr per häst i månaden;, 
fotfolket skulle deremot underhållas direkte ur krigskassan eller me- 
delst natura-förplägning (336). Af krigshändelser föreföll på denna 
sida föga anmärkningsvärdt, annat än att Öfv. Bocks i Oottbus under 
varfning varande r^mente i slutet af Juni öfverraskades af fienden 
(530); konungens varning, att draga honom derifrån, kom för sent 
(339); denna lilla olycka motvägdes derigenom, att Horn den 4 Juli 
vid Griineberg i Schlesien förstörde ett kejserliga regemente (530). 

Konungens planer vid denna tid voro följande: Om Tilly för- 
djupade sig i medlersta Tyskland, ville han försöka återtaga Magde- 
burg, som var iUa försédt med lifsmedel; för detta ändamål skref han 
äfven till Horn att beständigt hafva 3000 musketerare i ordning till 
uppbrott (346). Men om Tilly qvarlåg i Thiiringen, ville han ettdera. 
iped infanteriet och Totts afdelning eröfra de Mecklenburgska fäst- 



Digitized by LjOOQIC 



— XXX — 

ningarne Bostock; Wismar och Döaitz, derpå öfverskrida Elben nära 
'dess mynning samt sedan i förening med de Mecklenburgska, Liine- 
burgska och Brehmiska trupperna framtränga tillWesern och der för- 
mena sig med Hamiltons från England anländande corps — eller också 
med kavalleriet afgå till Odern, för att derifrån, tillsammans med 
Horns afdelning och den från' Sverige anländande betydliga förstärk- 
ningen intränga i Schlesien och förstöra dervarande kejserliga corps. 
För denna sistQämnde plan synes konungen emedlertid [företrädesvis 
varit benägen (342). 

Det tredje fallet var, att Tilly skuDe lemna Thiiringen och upp- 
söka konungen. I denna händelse ville Gustaf Adolf bakom Werbens 
fasta dammar concentrera alla sina afdelningar, samt derstädes afvakta 
fiendens angrepp. Detta sista fall inträffade äfven. Den 14 Juli på 
piddagen erhöll man de fprsta, fastän ännu obestämda underrättelserna 
om Tillys annalkande (532). Ordres afgingo genast till Horn, först 
att sända '500 musketerare till Spandau och 500 till Alt-^Brandenburg, 
men sedan att skicka 4000 man till Werben (349). Följande dagen, då 
Tillys ankomst till Magdeburgs grannskap med säkerhet blef kändt, 
beordrades Horn att ofördröjligen sända 1000 musketerare tillHaveln, 
clerefter inlägga starka besättningar i Frankfurth, Crossen och Lands- 
herg, ytterligare vid Odern qvarlemna 500 ryttare, samt sedan med 
återstoden af sin styrka skynda till konungen (350). Äfven Tott bor- 
de genast sända 1000 musketerare, men för resten med kraft fortsätta 
fästningarnes blokad; skulle fienden emedlertid hastigt och med stor 
öfvermagt falla in i Mecklenburg öfver Elben, borde han qvarlemna 
500 man i Biitzow, men sedan med återstoden draga sig till Pom- 
mern bakom Trebel-linien och der försvara sig, samt inlägga starka 
besättningar i Stralsund, Demmin, Greifswalde och Anklam (351). Efter 
några veckor sändes- äfven uppmaning till magistraten i Stralsund att 
^enom ingeniören Traytorens låta uppbättra stadens fästningsverk (360 ' 
och 361). 

Innan Tilly hann förena sig med Pappenheim vid Wolmirstädt, 
utförde konungen (natten mellan den 1 7 och 1 8 Juli) med det ur de 
Altmarkska qvarteren uppbrutna kavalleriet den vackra öfverraskning 
^f fiendens främsta rytteriqvarter, som kallas: fåktningen vid Burg- 
stall (352 och 532). Dylika öfverfall förekön^mo sedermera flere gån- 
ger, samt vittna lika mycket om Svenskarnea utmärkta duglighet för 
Ma kriget, som om de kejserliges försumlighet i bevakningstjensten. 
Den 1 9 och 20 inlupo säkra underrättelser, att Tilly förenat sig med 
Pappenheim samt redan framträngt till Stendal (532). Konungen skref 
då till Horn, först att han med 2000 musketerare, men straxt derpå 
med större delen af sin styrka skulle skynda till Werben; bakom 



Digitized by LjOOQIC 



— XXXI — 

Warthe borde han dock qvarlemna Duwall med 2000 man fotfolk och 
500 lyttare, for att försvara nämnde flod mellan Ciistrin och Driesen; 
om den Schlesiska armén försökte belägra Frankfhrth eller Crossen, 
sknHe Duwall ej våga en - undsättning, utan blott derom rapportera; 
men om fienden genom det neutrala polska området inföUe i Pommern, 
borde han inkasta sitt fotfolk i Colberg, Stai^rd och Stettin samt 
retirera till sistnämnde ort (352). Samma dag afgick äfven ordre till' 
Tott, att, sedan han fullgjort det i förra ' brefvet (351) anbefallda, an- 
tingen sjelf komma till Werben eller ock ditsända Lars Kagg med 
återstoden af sitt folk, som beräknades till 3000 man fotfolk och nå- 
gra hundrade ryttare (353). Enligt en lista i tredje delen räknade 
trupperna vid Werben den 20 Juli 15,109 man. Några dagar deref- 
ter (den 24) sändes befallningar till både Horn och Tott att skynda 
sig^ emedan konungen hade god utsigt att göra fienden afbräck (355). 
Stålhandske beordrades att slå en bro öfver Bhin, nära dess inflöde i 
Haveln, så att man (Horn?) ej behöfde taga krokvägen öfver Fehr- 
bellin, att väl patrullera Haveln samt att med sina ryttare undsätta 
städerna Eathenow eller Brandenburg, om de blefvo angripne (354). 
Horn bdrde utbreda sig, för att kunna marchera fortare, samt taga 
första rendez-vou8'n i Spandau och Biitzow, samt den andra i Bran- 
denburg; han uppmanades vidare att skickSi 1000 goda musketerare 
till Spandau och Brandenburg, i stället för det oöfvade krigsfolk 
han först afsändt (356). 

Hvarken Horn eller Kagg hunno emedlertid fram till Werben, 
innan Tilly anländt till stället. Om förloppet med hans svaga anfall 
på staden den 26, samt Gustaf Adolfs morgonen derefter nya, 4yck- 
liga öfverraskning af de kejserliges förtrupper, lemna 350, 690 och 
691 underrättelse. Sistnämnde dag skref Jconungen återigen till Horn, 
att han skulle skynda sig allt hvad han kunde, samt, om så behöf- 
des, lemna artilleriet efter (357). Tilly retirerade emedlertid straxt 
derpå till Tange^rmiinde, tillfölje hvaraf Gustaf Adolf lifligt befarade, 
att han der skulle öfverskrida Elben och sedan öfver Haveln infalla 
i Brandenburg; Stålhandske beordrades derföre att slå en ny bro öf- 
ver Dosse, så att den vid Werben församlade styrkan skulle få ginare 
att kasta sig i vägen (358), hvaijem te Baner befalldes uppdämma Ha- 
veln vid Bathenow och Brandenburg (362). Genom Horns straxt der- 
på i de första dagarne af Augusti inträffande ankomst till Branden-' 
burg upphörde likväl faran för denna sida. Snart började emedlertid 
nöd och brist uppkomma i de tvenne stora arméerne, hvilka i dessa 
tttödda landsändar så länge och på så nära afstånd lågo midt emot 
hvarandra. Att tillståndet i Svenska hären var föga bättre än i den 
kejserliga, derom vittnar Gustaf Adolfs bref till Oxehstjema (a59)> 



Digitized by LjOOQ IC 



— ixin — 

deri bsQ lifligt klagar öfver de uteblifiia penninge-remisserni^ fwtn 
Preossen och öfyer oordningarne i penningeväsendet; krigsfolket hade 
pft 16 vecjkor ej fått en enda penning; rytteriet måste lifnära sig med 
olaglig plandring, hvarigenom disciplinen upplöstes; fotfolket ^nder^ 
hölls allenast med bröd, utpressadt från städerna; men snart hade 
alla hjelpkäUor utsinat, och då måste man besluta sig till ett oader 
förhanden varande omständigheter skymfligt återtåg. Nödvändigheten 
af en så sorglig åtgärds vidtagande besparades dock Gustaf Adolf ge- 
nom en hän(ilelse, h vilken, oväntad for alla, blef lika olycksbringande 
for kejsaren och ligan, som lyckosam for Gustaf Adolf och det Evan- 
geliska partiet. Denna händelse var Tillys på kejsarens bestämda be- 
fallning företagna infall i Chur-Sachsen, hvarigenom Johan Georg mot 
sin viiya nödsakades kasta sig i Gustaf Adolfs armar, slaget vid Leip- 
zig föranleddes, samt tillfölje af dess utgång krigets utseende helt oeh 
hållet förändrades. 



' På det högsta måste man beklaga, att urkunderna för se^nare 
hälften af år 1631 i allmänhet befunnits så fåtaliga. Pörmod%en 
har en icke ringa del af dem blifvit förstörd ge^iom slottsbranden år 
1697 eller genom andra olyckliga tiU^Uigheter. Möjligt är äfven, att 
krigets raskare gång ooh händelsernas hastigare vexling ej medgaf så 
mycken skrifulng»* som förut, då fälttåget i fdlmänhet hade en lugnare 
gång och afstånden voro mindre. Lyckligtvis har man dock för ifrå- 
gavarande period ännu i behåll en del af konungens bref, hvarigenom 
åtminstone hans planer och afsigter kunna skönjas. 

I midten af Augusti uppbröt Tilly från Tangermunde samt drog 
sig långsamt söderut, såsom man i början trodde för att gå tiUThu- 
ripgen och förena sig med de från Italien återkommande trupper- 
na. Johan Georgs vid samma tid anländande första bud (Ryttm. 
Yitzthum) uppdagade dock, hvad Churfursten befarade och hvad som 
snart derefter inträibde, nemligen Tillys infall i Chur-Sachsen; följ- 
den blef att Gustaf Adolf snart begaf sig till Brandenburg (den 14) 
samt beordrade Horns armé och större delen af rytteriet att föya ef- 
ter från Bathenau och Werben (692). Johan Georgs andra bud (äf- 
ven Vitsthum), hvilket följde omedelbart efter Tillys inbrott, och som 
den J20 träffade konungen i Brandenburg, förmådde den sednare att 
redan samma dag med 5^00 ryttare skynda till < Görske samt att 
beordra återstoden af armén att ofördröjUgen följa efter (693}. Nå- 
gra dagar derefter framryckte konungen till Koswig vid Elbe. Vid 
Haveln qvarlemnades dock i händelse af någon motgång en icke obe- 
tydlig atyrka (7000 man), öfver hvilken konungen i b&jan ämnade 
sätta Horn till befölhafvare; efter vanligheten skulle denna skydda 

Digitized by LjOOQ IC 



— xauuii — 

koaiuigeiis aryipg vid framrydtmddet^ saiBt fonim«a en ny armé; Imq 
hotåe dEftga tiH sig de från Svedge väntade lyÉtarne och sfttte sig i 
^bindelse med ds Brandenbuxgaka äftoniom med de Hainiltontka 
trapperna, hvilka sednare ändtligen i slutet ' af Juli ankomwt till 
Tjakkad, men laodstigii vid Ödems mynning, i stället föv vad We- 
aema, samt intagit Horne gamla plats vid förstnämnde flod (äå4). 
Om <»8akorBa tiU Hamiltoos långvariga drGj^mål i England, samt skä- 
kn tilL hans landstigoiog vid Peenemiinde i stället för vid Wes^ 
injnningen, lenwa 665 oeh 695 noggranna upplysningmr. Konungen 
qCvergaf eaedlertid snart sin afsigt sett eftentoÉama Horn vid fittrel^ 
linien, och uppdirog i stället åt Kagg att foisviu» de&siunna (366). 
TK^t inftbefalldes noga vaka öfver ^ästniogarne vid sjdkanten» på bvillm 
mena skulle retirera i händelse af olyckttg utgång af den alagtnii^, 
kooimgen redan nu hade beslutat (S63). 

I det längsta, dröjde Churfursten af Sachsen emedlertid att helt 
och hållet kasta sig i Gustaf Adolfs axmaA. Fdi^t i boijan af Sep- 
tembcx blef man å ömse sidor ense ow villkoren för ^brbundet, ooh 
den 3 öfverskred Svenska hären på bron vid Wittenberg Elben. I 
tredje delen meddelas en noggrann förteokniog öf?er nämnde armé 
vid dess march öfver bron. Tvenne listor öfver hela den på tysk 
botten befintliga Svenska krigsmagtens fördelning oeh styrka af den 5 
och 7 September gifva läsaren en intressant öfversigt af tiUståndet; 
enligt dessa skulle samtlige Svenska trupper den dtora bataj^dsgioa 
hafva räknat 47,000 man, hvaraf likväl blott 2;^000 deltogo i sla- 
get; till nämnde summa bör dock läggas de Hamiltonska och Bran* 
denburgska trupperne, jemte de vid samma tid utskeppade Svenska 
ryttame, t^lsammans minst 10,000 man; samtliga Chur-Sachsiska 
trupper räknade då 18,000 man. Om förloppet af händelserne straxt 
före, under och efter det ryktbara slaget vid Breitenfeld, den 7 Sep- 
tember, lemna relationerne 367 af konungen, 533 af Horn, 696 af 
Salvius och 695 af okänd person åtskilliga nya ooh intressanta upp- 
lysningar, fastän man dock icke kan undvara de tryckta berättelserna 
i Chemnitz, Theatrum Europseum, Gualdo^Franche ville m. fl«, om man 
vill erhålla en tillräckligt klar och noggrann bild af detaljerna. Isyn- 
nerhet utmärker sig Salvii relation såväl genom den skarpa blide, 
med hvilken han, fastän ej personligen närvarande, genomskådat för- 
hållandena, som genom hans egendomliga och priginella skri&ätt. 
Följderna af det) afgörande segren vid Leipzig voro oberäkneliga; 
de ingrepo djupt i alla förhållanden samt gåfvo kriget snart en för- 
ändrad karaktär. Till och med Gustaf Adolf sjelf synes i början ej 
tiUfimo hafva uppskattat dem till hela deras vidd. Han ville, liksom 
Inledning. "^ 



Digitized by LjOOQ IC 



— xxxir — 

förut, systematiQkt util»eda sig, samt icke taga ett enda steg framåt, 
utan att vara fullt betiyggad i ^ ryggen och på sidome. Men snart 
rycktes han af segrens brusande ström ur sin ranliga lugna, men sä- 
kra stråt. 

Vid de ofverläggningar med Churforsten angående operationemas 
vidare förande, som i medlet af September egde rum i Halle, yrkade 
den sednare att konungen skulle gå till venster in i Schlesien och de 
kejserliga arfländema, under det att han sjelf gick till höger in i ri- 
ket. Gustaf Adolf aDstyrde dqck detta på goda skäl, sanlt lagade så 
att rolema blefvo ombytta (696). Med hufvudstyrkan ämnade han 
sjelf under hösten gå till Thiiringen samt der taga vinterqvarter, med 
det vänskapliga Hessen, som nu åter fick luft, å ena sidan och 
Sachsen å- den andra; alldrahögst skulle man besätta de rika katol- 
ska Biskopsdömena på södra sidan om Thiinngerwald i norra Fran- 
ken. Under tiden borde deremot den Sachsiska hären på venstra fly- 
geln utbreda sig öfver X^usitz och Böhmen vid öfira Elben, samt 
tvenne andra härar under Baner och Tott från medlersta och nedra 
Elben från hvar sin sida intränga i Neder-Sachsen, de Ligistiska trup- 
pernas fleråriga tillhåll (370). Salvius erhöll noggranna föreskrifter 
angående den Tottska (specieit kaUad den Neder-Sachsiska) arméens 
fbrmering; den borde uppbringas till 30,000 man Svenska, Engelska, 
Holländska och i kretsen värfvade Tyska trupper; medel till dess upp- 
sättande och underhåll skulle anskaffas genom bestämda kontributio- 
ner af kretsens ständer; derjemte skulle Salvius fullända det ännu ej 
afslutade förbundet med Hertigame af Mecklenburg, beställa om lan- 
dets indelning i 10 lyttarqvarter, samt låta kommissarien Erik An- 
derson på det mest vinstgif\rande sättet ordna de indrägtiga tullame 
i Bostock och Wismar, så fort dessa orter blifvit eröfrade (369). Ba- 
ner erhöll likaledes detaljerade instruktioner; han borde sammandraga 
sin armé vid Calbe samt derifrån försöka innesluta Magdeburg; äfven 
skulle han försöka bemägtiga sig Halberstadt; vid Dessau och Rosen- 
burg (Saales utflöde i Elben) skulle skansar upprättas; hans armé 
borde sammansättas af de vid Haveln qvarlemnade trupperna, af Ha- 
miltons (redan mycket försvagade) afdelning samt af gamisöneme vid 
Ödem, hvilka hädanefter skulle bestridas af Sachsame, och slutligen 
af en mängd nyvärfvade tmpper (371, 372, 373 och 374). Enligt 
en lista i tredje delen (af Erfurt den 23 Sept.) finner man att 
konungen vid denna tid ansåg sig; omkring 50,000 man stark, samt 
att han åsyftade uppbringa denna styrka till 140,000 man, de Wei- 
marska, Hessiska, Mecklenburgska, Neder-Sachsiska, Engelska och Hol- 
ländska troppema inbegripna, nren de Chur-Brandehburgska och Chur- 
Sachsiska oberäknade. 



Digitized by LjOOQIC 



-^ XXXV — 

Om konungen konseqrént genomfort ofvannämnde operationsplan» 
liade utbredandet öfverallt blifvit jemnt fordeladt och ingenting for 
mycket vågadt. Men han stannade ej i Thiiringen, utan skyndade, 
straxt efter alikomsten till Erfurth, öfver Thiiringerwald till Franken, 
hartm förmodligen föranledd af sistnämnde lands forsvarslösa tiUstånd 
och Tillys excentriska återtåg norr om Hartz till Wesem. Wurtz- 
hurgs eröfring och Main-dalens egande blef frukten af denna hastiga 
manöTcr. Tyvärr kan arkivet blott lemna sparsamma upplysningar om 
forloppet af nämnde krigsrörelser ; 634, 635 och 697 redogöra i kort- 
het for dem; i 375 anbefalles kommendanten i Schweinfurth att väl 
forvara denna riksstad. Tilly skyndade emedlertid från Westfalen ned 
till Franken, drog långsamt förbi konungens front, men vågade ej an- 
gripa honom, fastän han redan hunnit samla så stora stridskrafter, 
att han var betydligt öfverlägsen; han gick i stället mot Donau, for 
att kunna forsvara Bajern. Häraf begagnade sig konungen att nalkas 
Ehen och förena sig med de Hessiska trupperna. Sedan han med en 
del af armén qvarlemnat Horn vid Main för att observera Tilly, samt 
gifvit honom noggranna forhåUningsordres (377), afgick han i början 
af November till nedre Main och bemägtigade sig några fasta orter 
samt förmådde den mägtiga liksstaden Prankfurth att öfvergå på hans 
sida, likasom kort förut Niimberg (535). Ghistaf Adolf ämnade nu 
stanna något vid Aschaffenburg, hafvande Hessame på ena sidan vid 
Rhen och Horn på den andra vid Wiirtzburg (381). Men då Tilly 
snart derefker vände sig mot Niimberg och började belägra staden, 
hvilken dock hade 5000 mans besättning, ansåg sig konungen med 
26,000 man böra skynda till undsättning (386). Horn beordrades 
gifva väl akt på fienden, förstärka sig det mesta han kunde, samman- 
draga sina trupper till förening med de kungliga och hopfora så stora 
förråder som möjligt (381, 389, 391 och 393). Just som konungen 
likväl skulle uppbryta, fick han underrättelse, att Tilly med oforrät- 
tadt ärende afdragit från Niimberg och delat sin armé för att gå i 
yinterqvarter. Den åsyftade marschen inställdes tillfölje häraf, hvar- 
jemte Hora anbefalldes fortsätta , sina nyvärfningai- i stor skala och 
samla betydliga forråder, men spara krigsfolket, så att det vore full- 
komligt uthviladt till kommande vårfålttåg (394 och 395). Det oak- 
tadt kunde Horn icke underlåta att begagna sig af åtskiUiga gynn- 
sanuna tillTällen att utbreda sig; han bemägtigade sig under loppet 
af December Windsheim, Mergentheim och Heilbronn m. fl. mindre 
orter (689 och 701). Konungen kunde visserligen icke ogilla dessa 
lyckliga foretag^ men vidhöll icke förty eftertryckligt sin mening att 
Horn icke skulle reta fienden på sig, utan i firämsta rummet söka hviia 
och forstärkning i qvarteren mellan Windsheim och Schweinfurth 



Digitized by V^OOQIC 



— nxn — 

(307 ooh 403). Slutligeil infordrades Honi» tankar angående de vi- 
daie operationer ¥id Ehen (405)^ 

Så snart Gustaf Adolif öfvOTtygat ag^att Tilly gått i vinterqvar- 
teren^ beslöt han tåga söderut till Pfaltz ior att bemägtiga sig detta 
land och räcka handen åt Wiirtemberg. Men han hade knappast kom-^ 
ndt förbi Barmstadti förr Sn han .fick veta att Spanioreme» hvilka se- 
dan krigets början hållit de flissta fasta orter i Pfaltz» Maintz och ^ 
Trier besatta, på högra Ehenstranden midt emot Oppenheim upfHrät- 
tat en stark skans, hvilken. de ämnade begagna såsom brohufvud for 
en brygga, som derstädes skulle slås. Fastän konungen icke äjma sy- 
nes hafva ämnat öf^rerskrida Ehen, ej heller önskade komma i vapen- 
skifte med Spanioreme, kunde han likväl €\j lemna nämnde skans i 
ryggen, när han vidare skulle framtränga. Då Spanioreme likväl ej 
mfsd godo viUe öfvergifva densamma, och då den befanns så stark, 
att den ej utan stor folkförlust skulle kunnat stormas, beslöt Gustaf 
Adolf att på ett ^fördelaktigt ställe, der Ehenfloden gör eti skarp 
böjning åt öster, öfvergå densamma. Försöket lyckades (d, 7 Dec.),. 
oaktadt det Spanska lytteriets motstånd, hvarefter fienden frivilligt ut- 
rymde dumsen. Härpå eröfrades Oppenheim, och några dagair deref- 
ter stod Gustaf Adolf framfor den starka fästningen Maintz, hvilken 
dock gaf sig efter en kort belägring. Sedermera eröfrad^ åtskilliga^ 
akiiÉb*a orter på ömse sidor om Ehen, hvai^å trupperna lades i qvar- 
ter, för att, liksom Horns, uthvilas och förstärkas (ö36, 537 och 53S).. 

Under dessa hastiga och vågsamma operationer^ genom hvilka 
Tyskland skars i tvenne delar samt fiendens operationsbaser i södta 
och norra Tyskland åtskildes, glömde konungen icke sina öfriga ar- 
méen Så snart någon längre hällt gjordes^ sändes bref och instruk- 
tioner åt alla håll. Isynnerhet sysselsatte sig konungen med Baners 
och Totts arméer, hvilkas formering dock gick ganska långsamt och. 
hvilka under hela hösten knappast kommo ur fläcken, allt till stort meha 
for följande års krigsföretag. Vid Neder-Sachsiska armén förorsakade: 
de Mecklenburgska Hertigames otacksamma och tvetydiga beteende^ 
konungen mycket bekymmer; först gjorde de undanflykter vid ratifi^ 
ceringen af det ingångna förbundet samt Upgpskjöto densamma; vidare 
stämplade de efter att bemägtiga sig Eostock och Wismat; straxt ef- 
ter ankomsten till Wiii-tzburg sände konungen Tott och Salvius be- 
fallning att väl gifva akt på Hertigame, strängt blokera de båda fast- 
ningame och, så fort de blifvit eröfrade, skynda att besätta dem med 
Svenskt folk (376). Berjemte borde. Tott af alla krafter arbeta på 
airméns forstäj-kning, handla i öfverensstämmelse med Baner ocli flitigt 
korrespondera med konungen (380). Sed^i Eostock fallit (den 15- 
Oct.), anbefalldes han att utan avoghet rådgöra med 'Baner och Sal- 



Digitized by LjOOQ IC 



— XXXVfl — 

TiiB om de vidare operftt^nema (S83), och som han bliMt sjuUig, 
fick Lessle befallning att afgå från Baners anné (rättare Hamiltons, 
hvUken dock nu hade sammansmält till en obetydlighet), samt blifVa 
Totta General-Major (887). Snart uppstod en ny förveckling, derige- 
nom att konung Christian i Danmark förste fö sin son utvald till 
kretegeneral samt äfven började värfningar; Gustaf Adolf blef häröfrer 
mycket orolig och uppmanade Salvius att på det eiPtertryckKgaste 
protestera mot aHa Danska värfningar i kretben (hvartill äfven Hol- 
stein körde) samt, oin intet annat hjelpte, hota dermed, att konungen 
skalle göra fred med «ina öfriga fiender och med hela sin styrka vän- 
da sig mot. Danmark (385). Slutligen sände han noggranna instruk- 
tioner till Sälvius ang. förbundet med de Neder-Sachsiska ständerna, gaf 
tiUs vidare befälet öf^er Neder-Sachsiska hären — som vid denna tid beräk- 
nades till 16,000 man utom de Mecklenburgska trupperna — åt Landt- 
grefven af Hessen, hos hvilken Tott skulle erhålla plats som, fält- 
marskalk oöh Lessle som Gen.-Major (401); derjemte borde Erke- 
Mskopen af Brelimen blokera» Stade och Hertig Georg af Lfinéburg 
Wolfenbuttel, samt underhandlingar inledas med Hertigen af Holstein 
-om värfningars anställande för Svenskames räkning m. m. (398). 

Äfven åt Baners armé egnade konungen pafbrutna omsorger. Han 
underrättade honom förfarande om sina operationer samt uppmanade 
lionom att flitigt förstärka sig, strängt innesluta Magdeburg och, om 
så behöfdes, hjelpa Hertigen af Weimar: trängde fienden med öfver- 
magt på, borde han vika undan bakom Saale, eller, om han ej der 
ansåg sig saker, draga sig ända till Werben för att vara närmare Tott, 
med hvilken han för öfrigt utan afvoghet skulle handla i öfverens- 
stämmelse; slutligen anbefalldes han att oftare, än hittills skett, korre- 
jspondera med konungen (379). Om Magdeburg föll, skulle Kagg derstä- 
~des sättas till kommendant; Eikskansleren, ^om just befann sig på 
genomresa till konungen, borde förse honom med penningar till värf- 
ningame (382). Por resten skulle Baner skona folket så mycket som 
möjligt, samt på allt sätt befordra Drottningens resa till Erfurth (384). 
Vid konungens tillämnade marsch till Niimbergs undsättning befalldes 
Baner sända 1000 ryttare öf\rer Thiiringerwald, såvida de kunde vara 
framme inom 8 å 10 dagar (388); detta blef förmodligen omöjligt, 
emedan hjelpsändningen ej afgick. Slutligen anbefalldes h^n något 
antaga sig den Neder-Sachsiska hären, så länge Tott var sjuk, hafva 
ögonen fastade på Danmark och Chur-Sachsen, samt kora bort alla 
Mmmande värfvare, som gjorde intrång på hans område (390). ^ 

Emedlertid hade Tott af Hertigame af Mecklenburg låtit narra 
sig att ingå ett tillstånd med kommendanten af Wismar, Öfv, Gram, 
samt derpå låtit de Svenska trupperna marschera söderut, för att eu- 



Digitized by V^OOQIC 



— XXXYIU — 

ligt konuBgetts missförstådda befallning liandla i öfVerensstämmelse 
med Baner. När Gustaf Adolf fick veta detta, insåg lian genast de 
Mecklenburgska Hertigames mening att besätta Wismar, hvarfore han 
ofordröjiigen befallde Tott att låta de Svenska trupperna vända om 
och återupptaga blokaden, samt för öfirigt väl akta sig för Hertigame 
(399). Till Baner afsändes ordres, att, om Hertigame verkligen re- 
dan lyckats bemägtiga sig Rostock och Wismar, genast tåga dit och 
öfverdraga deras land med krig, samt med våld återtaga de vigtiga 
fästningame; men hade detta ej skett, skulle han ofördröjligen bryta stille- 
ståndet med Gram och låta fortsätta blokaden; med Hertigame skulle , 
man ej vidare hafva några konsiderationer (400). Emedlertid reste 
den ena af Hertigame till konungen och lyckades bilägga saken, till- 
följe hvaraf den sednare befallde Hom att ej skrida tiU fiendtligheter,. 
utan blott laga så att Svensk garnison kom. in i Wismar (401). Ef- 
ter sist,nämnde orts eröfring borde Baner låta Lessle genom Brehmiska 
området marschera till Weser, för att der förena sig med Landtgref- 
ven; Georg af Liineburg skulle blokera Wolfenbuttel; efter Magde- 
burgs eröfring skulle Baner, liksom Öom, låta sitt krigsfolk uthvila 
och förstärka sig, emedan konungen befarade att på våren råka i va- 
penskifte med Spaniorerae och med konungen i Frankrike, hvilken sed- 
nare vid Metz samlat en betydlig armé och hvars hållning började 
bUfva misstänkt; slutligen borde Baner draga till sig Burgsdorfs 3000 
Brandenburgare (402). 

Äf\ren med Eådet i Stockholm underhöll konungen en fortgående 
brefvexling, hvilken dock gick mycket långsamt, emedan Rådets avar 
tillfölje af den tröja postgången vanligtvis kom fckst 2, 3 å 4 måna- 
der efter sedan konungens skrifvelser afgått. Från Wiirtzburg, utgafs 
ett skarpt mandat mot de utskrifhe i Finland, som rymde till Sverige 
eller Östersjöprovinserna, äfvensom mot dem, som lemnade rymmame 
tjenst (378). I slutet af November sändes befallning att följande vår 
6 regementer knektar (7200 man) och 1500 ryttare skulle öfverföras- 
tiU Tyskland (392); Rådets svar följde i slutet af Januari (709); 
denna befallning cöntramanderades dock, enligt hvad som synes af Rå- 
dets skrifvelse N:o 745, der äf^en försvarsanstalterne mot Danmark 
och Spanien omnämnas. Straxt efter eröfringen af Maintz infordrades 
Rådets mening i afseende på vilkoren vid de fredsunderhandlingar, 
soni då inleddes med Kejsaren och Ligan (396); Rådets svar afgick 
i slutet af Mars följande år (723). Den sista dagen af året 1631 
redogjorde konungen för ställningen i allmänhet, satat för de arméers 
styrka han följande vår ämnade få på benen; Rådet fick förebråelser, 
emedan det ej utsändt den koppar, på hvilken konungen räknat, och 
^-•^'Iken nu i stället borde gjutas till kanoner; derefter infordrades dess 

Digitized by V^OOQIC 



— XXXIX — 

mfflung ahgående det forhällande man borde iakttaga med Spanioner^, 
ne: hm^vida man skulle förklara dem krig å SveHges Kronos, eller 
å den Tyska »libertetens» ^fignar, eUer om man skulle söka fred ock 
neutralitet med dem; sjelf synes han mest varit bo^ f^ det första, 
emedan derigenom Holland och England skulle förmå» att närmare 
ansluta sig till honom, hvarjemte Frankrike, hvars afsigter med den 
vid Metz samlade hären föreföllo särdeles misstänkta, då skulle blifva 
mindre fiendtligt sinnadt (407 och. 408). Eådet, kvars svar först 
fyra månader derefter afgick, höll dock före, att man tOlsvidare ej of- 
fentligen borde förklara krig mot Spanioreme ej keller söka neutrali- 
tet, utan, liksom de, »dissimulera», och att man skulle tilllbga dem så 
mycken skada som möjligt, till dess lämpligt tillfötte att öfverfaUa 
«dem med krig inträffade (7Ö3). Af det general-fördag, som vid sam- 
ma tillåOle Öf^ersändes till Rådet och Johan Casimir, finner man, att 
samtliga Svenska stridskrafter i Tyskland vid denna tid uppgingo till 
83,000 man, hvi&a följande år borde uppbringas till närmare 200,000 
man, allt det Brandenburgska och Chur-Sacksiska krigsfolket oberäknadt 
(409 och 410). 



MS*. 



Hvad Frankrike förde i skölden bl^f snart uppenbart genom de 
förslager om neutralitet för Ligan, som af de Franska sändebuden 
framställdes; de ligistiska furstcume skulle återfå allt, hvad Svenskame 
från dem taget, hvaremot de borde förbinda sig till en fullkomlig neu- 
tralitet, utan. att likvdest behöfva afakeda sitt krigsfolk; derefter skalle ko- 
nungame af Sverige och Frankrike gemensamt vända siiia v^pen möt 
kejsaren och Spanien; gick Gustaf Adolf ej in häipå, så hotade Bi- 
ehdieu med krig. Men Gustaf Adolf ville ingalunda gå in på någon 
re8tituti<m af det eröfrade, utan fordrade i stället såsom kitfvudvilikor, 
att Ligan skulle aldanka allt sitt krigsfolk, kvilket bojode gå i Fi»ask 
tjenai, på det att kejsaren ej skulle kafva någon nytta af detsamma. 
'!nilBvidiu'e erbjöd kan Li^n ett stillestånd på 14 dagar (d. 11 — 25 
Jan.), så att man skuUe få rådrum att uadei^andla (539 ockf540). Snart 
insåg Gustaf Adolf lil^äl, att Ligisteme ; bk)tt underhandlat för a.U 
vinna tid att rusta ng, samt att Fsansoserne ej voro så fruktansvärde, 
som de sjelfve gåf\ro sig ut för, hvarföre kan afbröt underhandlingarne 
ock, obekymrad om Frankrikes kotelser, fortsatte sin segerbana. 

Medan årets tvenne första månader i det ö£eiga Tyskland förflöto 
utan några särdeles fiendtligketer, började Pappenheim i Neder-Sachsen 



Digitized by V^OOQIC 



— %t — 

ém tUjå af lycUiga kiig^retag, som så myvket skulle skada £hp«a- 
skame. I Isdrjan af Januari samlade han 4500 man yid Wesem oekfraitt- 
tiingde öfrer WoUenbäAtel till Magdebnrg för aUutdinga derrarande 
ganiisooi, In^en var nära fttt kapii»ilera. Baner, som förmodade aU 
Pappeadieim v^ 10,000 man stark samt kade ordres att spara sitt 
folk, odi hyilken derjemie hFarken uadaatées af Tott, som ej viUe, 
eller Hertigen af Weimar, som ej hmm fram i rättaa tid, dra^ fåg 
tiltfolje YérBi bakcmi Saale, kvarigenom Fappenhdm fiidc tillfälle att 
utföra atn aisigt oeh od^add komma undan (700 och 706). Konun- 
gens vanisng till Baner kom post festum (406). Emedlertid föror- 
sakade denna obetydliga expedition mydcet buUer; Konungen uppbrat 
vid åem öfmerdrifna underrättdsen om Baners fara med hela sin styrka 
frän Maints och hade redan huiinit till Gehihausen, då lugnande ny* 
heter föranledde honom att rända om (539, 540 och 706). Bmed- 
lertid rar han fc^farande <Nrolig för Neder-Sadisen, hrarföre lum i 
medlet af Januari dit sande sin sekretenoe L. Gnd>be för att öfvec- 
brin^ ordres om Totts, Baners, Hertigens af Weimars oek Landtgr^ 
ven af Hessens förening med ändamål att undandrifra Pappenhéim 
(703). Grubbe fann Landtgrefven inbegripen med Bliderstadts bloke- 
ring, men dock benägen att med 3500 lyttare förena sig med Baner 
och Hertigen (704), hvilka med 8000 man hvardera anträffades vid 
Saltzgitter; men Tott förmodad<es finuu blott hafva hunnit till Liine- 
burg (705). Pappenhéim drefs tillbaka Öfver Wesem, hvarpå Baner 
föirlade sina trupper vid Leine. Hertigen af Weimar fortsatte fälttå- 
get under Februari månad samt eföfrade åtski^gu fasta orter i 6ra- 
benhagen oeh Eiohsleld; äfven Landtgrefven af Hessen utfi^rde några 
lyckliga företag i Westfnlen. I medlet af Januari (d. 12) föll äadt- 
Hgen Wismar,' om Hertigames af Mecklenburg foitfarande stäm^Hngar» 
kommendanten Grams tvetydiga uppförande och deraf följande arre- 
stering m. fl. omätändigfaeter, lemiia 702 och 708 fullständiga upp- 
lysrnngur; Dömit2 hade redan den 19 Dec. kapitulerat. Stym nan nu 
kunde befara att Danmark och Spanien följande vår mq^tvis skulle 
f^«na sina flottor och anfaHa Svenskame i Östersjön, uppmanade Sal» 
vins Johan Oasimir att hafva Svenska flottan i ordning, äfvensom 
sända penningar tiD garuMonemas undeiiiåll vid sjökanten (707). 
Landtgrefven af Hessen fick slutligen af konungen noggranna instruk- 
tioner, huru han skulle fOThåUa sig som öfverbefälhafvare öfver samt- 
liga Neder-Sachsiska trupper (411), ett belal som han dock aldrig i 
sjelfva vericet tillträdde. 

I början af Februari tilldelades Horn föreskrifter, att han, om så 
behöfdes, skulle understödja den Chur-Saohsiska hären i norra Böhmen, 
för hvUket ändamål han äfVen egde att disponera öfver Kaggs vid 

Digitized by V^OOQIC 



— xu — 

Magdebiii^ qvarlBBHude trupper, äfreiiB<nn ^imt Heriigmn if Weinii^ 
ksilk«x med ableémng deoraf fått be&Umi^ aÉt från W«8eni återfå 
täl Erfortili; beluifies ingen dyiik undsättning, boidé ISjom lorifiugt 
ana tnqpper i B^aibefgska området (413). Detta atdnaie yerkatitt- 
de» äfven. Men följden blef att lillys trapper bikjade samla a% i 
Ofre Pfidtz för att p& Bi^capens af Barnby anhållan bortdrifVrn Kom; 
så snait konungen fött veta detta, erhoUo både Baner och Hertigen 
af Weimar beftiUning att med en del af sina trapper mppl»yta tiU 
Horns undsättning; den sednaie skulle gä (^ror S^euai^gen (413); 
B«iér aBbe&Bdes vid Wesem qvarl^nna kälftem af sin s^ka undier 
Kagg, byilken tälsammans med Landtgrefven antogs stark nog att 
bflfda Pappenltöims framsteg till Totts snart d^effcer väntade ankomst 
med den starka Neder-Sadisiska här^i; Baner ämnade från Alik£^ 
taga Tagen' ^ver Noordhausen, Frankenhausen ock Sehmalkaden(711). 
KiisiBre skitet af Februari företog komragen en liten expedition mot 
Oeatznadb, hvilken välbelägna ort intogs med storm (414). Sperceu- 
t^ TerbstäUde vid Sonth^m nära SclTwabisoli Hall ett lyckadt öfver- 
&11 i de fiendtliga qvarteren (712). Und^ tiden bedrefvos fortfaran- 
de de diplomatiska underkandlingame; sekreteraren Nioodemi redogior 
li&rf5r i ett bref till Badet (711); sjelf blef han kort derefter dciokad 
tdl ^rasrimrg Br att sluta förbund med denna rika,* mägt^^ och välr 
belägna stad; hans instruktion är ett litet mästerstycke af dtplomar 
tn^ konst och sldcklighet (713). 

Emedleirtid hunno hvarken Hertigen af Weimar fdler Baner (hvil- 
ken först den lé Mars kom till' Hameiburg) fram <ill Horns undo^ 
stöd, innan denne öfferfölls af Tilly. !E\Bstän i tid underrättad om 
fiend^is annalkande samt väl rustad till försvar (714), blef Hom lik- 
vikL tiltfolje af underordnades förseelse öfvervaskad i Bamberg (d. 28 
E^.), tvungen att utrymma staden samt att längst med Maia ret»- 
rera till Sehweinfurth; han led likvisst obetyiäåg förlust samt lyckades 
att under reträtten genom ett 5freilall vid Hallslädt tillfbga Tilly ea 
itke ringa skada (715 odi 716). Tilly intog härefter de Bamb«fg«- 
ska ^vwrteren, som Hom lemnat. Af denna händelse Hef konungen 
föranlec^ att något tidigare, än han ämnat, börja våffalttåget An- 
seende Hom sväfva i större^ fara, än som var fallet-,- samt- befarande 
att Hertigen af Weimar och Baner ej i rattan tid skulle kutma hama 
skynda till hans bistånd, uppbröt han i b^jan af Mars misd 2<X00O 
man från Maintz, hvarest han qvarlemwde Bikskanateren jemle Pfaltz^ 
grefven Christian af Birkenfeld, Ehengrefven Otto Ludvig la. fl. Om 
förloppet af konungens vidare operationer med kufvudarmén under 
Mtfs och April månader, om hans marsch till Kkzingen, hvarest, då 
Tflly hastigt vek undan. Hertigen af Weimar ooh Baner inväntades» 



Digitized by V^OOQIC 



— XLII — 

om den sedenuera följande mars^shen förbi Numberg till Donanwerth 
samt Donanflodens der skeende öfverskridande, om Ijechfiod^s med 
möda tillkämpade öfverg^g vid Obemdorf, Augsborgs intagande» sanEit 
fäktningame finmfor Ingolstadt m. fl. krigshändelser intill slutet af 
April m&iad — derom lemna Arkivets urkunder tyvärr ganska ringa 
upply^iing; åtskilliga intressanta detaljer och allmänna öfversigter fin- 
nas dodk i handlingame 541, 542, 543, 544, 721, 724, 742, 744 
odb 750; den sistnämnda inndiåller ett ganska eget samtal mellan 
konungen och Fransyska residenten i Bajern, St. Etienne, som otvif-. 
velaktigt skall läsas me4 nöje. Svenska hufvudhärens styrka vid denna 
tid synes af listorna från den 14 odi 24 April i tredje delen. 

Men är arkivet fattigt på upplysningar angående sjelfva händel- 
serna, så erbålles der en så mycket nkkiedtigare skörd i afseende på 
konungens planer och afsigter. Utan att låta hindra sig af det rör- 
liga fältlifvet, egnade. den store monarken samtidigt oafbrutna omsor- 
ger åt alla delar af den vidsträckta krigstheatem. Från K^t^ngen er- 
höll Oxenstjema noggi-anna foreskrifter, huru han for alla fall skulle 
föiiiålla sig. Med 6 å 7000 man borde han besätta det förskansade 
lägret kring Maintz jemte- kringliggande små orter, och derpå, om han 
vore stark nog härfor, låta Pfaltzgrefven Chrisitian af Birkenfeld be- 
sätta Mannheim, Speier och Worms samt sedan ettdera i förening med 
de Hanauska och Badiska trupperna rycka Ehen uppföre och sätta 
sig i förbindelse med Strassburgame, eller ock skrida till belägring 
af Heidelberg och Philipsburg; vore han svagare, borde han blott be- 
sätta Mannheim, och möjligtvis Speier och Worms, men bibehålla sig 
i lägret kring Maintz; kunde han ej en gång detta, boarde han väl 
besätta staden, men med återstod^i retirera till högra Bhenstranden 
och der förskansa s^ vid Castel och Cortiim; om Pappenheim nalka- 
des Mn Wesem, skulle han skyndsamt draga till sig Landtgrefven 
oeh Kf^g, ja, om så behöfdes,; till och med en del af Totts truj^per 
(416). Älven andra förslager kommo å bane, t. ex. att Pfaltzgrefven 
skulle belägra Breisach eller att Rhengiefven ock Hertig Bernhard 
skulle göra en diversion mot GöUo, för att draga Pappenheim från 
Wesem. At Trier kunde beviljas neutralitet, om blott fåstningame 
Shnunbrekstein och Philipsbuig inrymdes åt Svenskarne eller Franso- 
sema; Bajeia skulle deiiemot ej på ändra villkor erhålla neutralitet, 
ä(n om det väfe afdanka alla sina trupper, i hvilken händelse konun- 
gen ämnade vänd» hela sin magt mot Öst^rike (421, 424, 428 och 
431). Slntligem tillkännagaf konungen sin afsigt, att qvarlemna Horn 
mod 3000 mm fotfolk och 1500 ryttare i Franken för att upprätta 
<n ny armé; am si erfordrades kunde den sednare komma Kansleren 
tiä, undsättning; till en början ditsändes Öfv. Schawelitz]^ med en 

DigitizedbyV^OOQlC . 



— Xtlll — 

mindre styrka, hyilken började Heidelbergs blc^ring. Snart ändrade 
konnngen likvél sitt beskt, att i Franken qvarlemna Horn, samt gaf 
i stallet Ståthållaren, Öfv. Trachsess, befälet derstftdes med instruktion 
att väl besätta de fasta orterna och att tillsammans med Niirnbergaroe 
blokera Eorchheim, men framför allt att anställa vär&ingar i stor 
skala (426); icke mindre än 21,400 man beräknades skda nppMn- 
gas i Eranken (427); huru illa Truchsess motsvarade konui^^eais för- 
troende, synes af 448. Vid samina tid framkastade konungen äfven 
den {^auen, att bilda en ny armé vid Saale af de nyvärf^ade trup- 
perna i Baners gamla qvarter, öfverlefvoma af HamiUons afdelnisg: 
samt dei^ Brandenburgska kontingenten; denna ari^é borde ställas un* 
der Hamiltons befåJ, såsom General, med Boethius till Gren-^Major, 
samt var ämnad att användas mot Sdilesien (424 i slutet); Boethius 
fick verkligen befälet öfver de nyvärfvade (432), men Hamilton an- 
vändes sn^ på annat ställe. 

Straxt efter konungens afmarsch från Maintz nalkades från södra 
Elsass den kejs. General-Conlmissarien Ossa Pfaltz på venstra Ehen- 
strandenmed 5000 man öfver Weissenburg; Pfaltagrefve Christiap drog^ 
sig då enligt undfångna ordres något tillbaka; men konungen ogillade 
denna ruelse, emedan Ossa då kunde förena sig med Spaniorerna i 
Nederländerna, samt befallde Oxenstjema att låta Pfaltzgrefven un- 
dandrifva fienden (422), hvilket äfven skedde* I öfverensstämmelse 
med konungens befallning satte sig Oxenstjema derefter i förbindelse 
med Landtgrefven af Hessen, underrättade honom att han emottagit 
befälet vid Ehen (719), samt rådde honom retirera till Maintz, om 
Pappenheim vore för öfverlägsen (725). Enligt konungens ordres (41 7) 
tillsattes vid denna tid en gencral-proviantmästare för hela armén 
(729). Snai-t derpå böi^jade Spanioi*eme att samla sig i Luxemburg^ 
och Trier samt nalkas MoseL Oxenstjema beslöt att lorsigtigt vika 
undan bakom Bhen och det befästade lägret vid Maintz, samt ut- 
gaf i öfverensstämmelse härmed ordres till Efaengrefven, Pfaltzgrefven 
och Hertig Bernhard (728, 731, 732, 733, 734, 73.5 och 741). Mest 
fruktade Eikskansleren att Pappenheim äfven skulle närma sig; han 
skref derföre till Landtgrefven, det han hoppades ensamt kunna reda sig 
mot Spanioreme, men att den sednare, om Pappenheim galekr söderut, äf- 
ven borde fö^ efter samt öfver Hanau komma till undsättning; qvar- 
stannade deremot Pappenheim vid Weser skuUe Landi^Krefven söka 
förening med Tott och Hertigen af Iiuneburg'(738); i. samma anda 
skref han äfven till Tott (739). Spanioreme gingo emedleartid (i hö»- 
jan af April) 10 ä 12,000 man starke öfver Bhen, men drogo sedan 
utan att kunna göra Svenskarne n^ot albräck långsamt förbi Maintz 
mot södra Pfaltz, samt lade ^ig slutligen framför Speier; Oxen* 



Digitized by V^jOOQIC 



— XIIV — 

stjerna sammandrog då större delen af sin styrka vid Maintz (746), 
samt afmarsclierade deriMn söderut ior att undsätta staden: innan ban 
hann fem, liade likväl kommendanten, Ofv. Homegk, utan ringaste 
nöd uppgifvit staden, hvarföre Oxenstjema med oförrättadt ärende måste 
återvända till Maintz (761). Härefter qvarlågo Spamoreme i flera 
veckor kring Speyer utan att företaga Mgot. Konungen, som ännu 
icke liade kännedom om Spanioremas ankomst, underlät emedlertid 
ej att fortfarande lemna föreskrifter for alla fall, som kunde inträffa ; 
helst såg han om Rikskansleren förmådde göra sig så. stark, att han 
med trenne afdelningar kunde fÖra kriget, nemligen en som låg stilla 
vid Maintz, en som belägrade Heidelberg och en som gick Rhenfloden 
utfÖre mot Cölln, med hvilken sednare äfven Landtgrefven borde sam- 
verka (433). När han sedermera ficjk veta, att Spaniorema började 
TÖta sig, ansåg han Oxenstjema temligen jemnstark med dem, samt 
uppmanade honom att ej gå tillväga för passivt, utan möta fienden i 
öppna fältet; ktmde icke Pfaltzgrefven och Hertig Bernhard färlikas, 
hvaröfver Oxenstjema klagade, borde han sända en af dem till ko- 
nungen (434). Slutligen befalldes han att väl förskansa sig vid Maintz, 
Att ej utgå med små afdelningar, som lätt kunde lida nederlag, utan 
med hela sin styrka, att ej bekymra sig for. mycket om Pappenheima 
.•ankomst, emedan Landtgrefren då skulle understödja honom, att ej 
lägga in för starka garnisoner i småorterna ta. m., samt slutligen att 
låta Drottningen komma till Ulm, der hon vore säkrare, än i Frank- 
fiirth (437). Sist uppmanades han att vid Mannheim eller Speier 
:slå en brygga öfver Rhen, för att lättare kunna undsätta de på ven- 
:stra stranden intagna orterne, om de af Spaniorema skulle belägras (439). 
Om forhållandena i Neder-Sachsen lenlnar arkivet fullständigare 
' upplysningar, än hvad fallet är med de andra krigstheatrame. Efter 
Wismars eröfring (d. 12 Jan.) ryc)cte Tott med den Neder-Sachsiska 
armén långsamt öftrer Elben; han borde nu egentligen hafva begifvit 
mg till Wesera och förenat sig med Landtgrefven, under hvars befäl 
han stöd (se 401), men han qvarstannade i stället på eget bevåg i 
Brehmen, fBr att understödja Erkebiskopen och eröfra landets fasta 
orter; härtill ansåg han sig hafva så mycket större skäl, som Dan- 
«kame stämphide efter att bemägiiga sig nämnde orter och isynnerhet 
Stade, äfvensom konungen i början synes hafva giUat hans förfarande 
(7:32). I ett memorial från Kitzingen för Salvius, der denne förord- • 
nades till kommissarie vid Neder-Sachsiska hären, anbefalldes han vaka 
deröfver, att, armén ej måtte våga någon batalj utan i främsta mmmet 
konserveras; att bereda qvarter i Öldenburg och Ostfriesland för de 
10,000 man Engelska och Skottska trupper, som Hamilton ånyo er- 
Ivjttdit sig värfva; att på allt sätt förstärka de förhanden varande trup- 

Digitized by V^OOQIC 



— tXY — 



I 

\ peraa, att städse hålla 6000 man samlade vid nadre Elbe för Dan- 



marks dcnld^ hvilket lätt borde kunna ske> då Tott enligt konungens 
b^iäkning hade 12,000 och Hertig Georg vid Winsen 6000 man; att 
Itafra ögonen på fästnjingame i Meoklenbujg ock Pommern; att, om 
Pappenheim skulle tränga på vid Weaer, skynda dit ock bratå Landt* 
frefvBn och Kaggen mv m. (419); aiteaxt derefiter anhelalldi» kan att 
sdltid hafVB 8000 man disponibla åt hvilket håll som kelst, men att 
^ b^agna Oldenburg odi Ostfidealand till qvart^r för de Hamilton^ 
fksL truppeme, förrän Danmark intagit en bestämd fiendtlig ställning,, 
utaa dessfOTinnan låta nämnde trupper qyariblifvn i Brekmen (420). 
Slutligen giUade konungen Salvii kittiU^ iakttagna förfSaxande mot D^- 
mark samt bad konom uppmana Tott, att; ej med en mindre dd, utaa. 
med hela sin styrka iniyckaa Holstein, om Danfikame bröto fireden^ 
äfirensona att derom genast und^irätta Badet i Sverige samt 8<^ bbk^ 
mare förbund med Hansestädema (429). Alla dessa åtgärder kade 
lall följd, att konungen i Danmark afskrämdes fiÅjk de fiendtligketer,. 
kan möjligtvis kade käft i sinilet,. samt, för att återknyta det vän- 
skapliga förkållanBet» sände tvenne sändebud till Tott ock tvenne tiU 
konungen^ kvilka sednare anträffade Gustaf Adolf vid Ingolstadt (544). 
Innan uppbrottet från Frankfurtk till Horns undsättning afsände 
koAungen Generalkommissarien Erik Andersson till Neder^Saoksen med 
vidsträckta fullmagter ock instruktioner, kuru allt derstädes skulle be- 
ställas (720 se noten). Vid ankomsten till Magdeburg fann Ander- 
son sakerna derstädes i ett dåligt skick, kvarom kan genast under- 
rättade konungen (718). Den sednare kade emedl^id eftersändt nya 
instruktioner, att Anderson skulle göra allt för Magdebuigs l^empp- 
l^yggande samt derjemte inrätta en båt-iiotta på £äben, ytterli- 
gare anlägga en skans vid Werben, ock vara beredd att understödja 
Cbufarsten af Brandenburg (423). Vidane skulle kan på allt sätt 
befordra uppsättandet af den nyvärfvade arp:ié, konungen, enligt kvad 
olvan nämndt är (424 etck 432)> ämnade sammandraga i Ban^ gamla 
qvarter vid Saale ock Magdeburg, ock kvilken före Boetkii ankomst 
sattes under en viss Öfv. Werthers befäl; denna armé skulle vara be- 
redd att efter omständigheterna und^stödja Brandenburg mot de kej- 
serliga i Scklesien eller Landtgrefven af Hessen ock Kagg mot Pap- 
p^keim (435). Men snart inträffade kändelser, som alldeles förän- 
drade sakemas tillstånd i Neder-Sacksen. Pappenkeim kade nemligen 
q förr fått veta att Baner ock Hertigen af Weimar från Wesems- 
grannski^ dragit till södra Tyskland, förrän kan åter gick anfallsvis 
tiUväge. Den 10 Mars öfverföU kan Kagg vid Höxter ock tvang ko- 
nom retirera på Hildeskeim. Landtgrefvens trupper undandrefvos till 
Caasel^ kvarpå Pappenkeim återtog några mindre orter, såsom Eimbéck. 



Digitized by V^OOQIC 



— XLVI — 

m. fl. Så snart Anderson fick underrättelse härom, uppmanade han 
Tott, att med de trupper, som kunde undvaras vid Stades blokering, 
•skynda till Wesem, till Landtgrefvens och Kaggs understöd (720). 
Då Tott ej visade sig särdeles benägen härfor, vederlade Anderson de 
«käl han anförde emot föreningen samt bad honom skynda, innan det 
vore för sent (727). Äfven Rikskansleren yrkade från Maintz på Totts 
förening med Landtgrefven, sedan han förut qvarlemnat 5 å 6000 man 
till Stades blokering; på Danmark borde man ej fästa allt för stort 
aj&eende (730). Men förgäfves; Tott fann ej för godt att röra sig 
från stället, och de förderfliga följderna häraf uteblefvo icke. Emed- 
lertid underrättade Anderson konungen, om hvad som händt, om de 
säwkildta anförames (Totts, Hertig Georgs och Landtgrefvens) slapp- 
het och oenighet, samt om den allmänna räddhåga Pappenheims djerfva 
manövrer förorsakat i hela den NederSachsiska kretsen (726). Den 
sednare gick visserligen snart tillbaka till Hameln, hvarjemte Tott 
uppgaf sig med 11,000 man kunna gå till Wesem, sedan tillräcklig 
blokadcorps blifdt qvarlemnad vid Stade; men tillståndet fortfor att 
vara lika betänkligt; Tott begärde tillåtelse att afgå från befälet för 
^t sköta sin rabbade helsa, hvarföre det vore nödvändigt att ettdera 
Horn eller Baner sändes till Neder-Sachsen (735). 

Vid underrättelserna om det dåliga tillståndet i norra Tyskland 
och särskildt om Danmarks tvetydiga uppförande, synes konungen ett 
ögonblick varit betänkt på att sjelf resa dit (430). Men då straxt 
derpå de Danska sändebuden ankommo till armén samt afgåfvo, lug- 
nande försäkringar, nöjde han sig med att tillskrifva Landtgrefven 
uppmuntrande bref samt gifva honom råd, huruledes han för alla hän- 
delser skulle förhålla sig (436); derjemte sände han sin pålitlige och 
_i_-_i-,-_. _.,._.x._.__ T^^j^ Grabbe att utforska tillståndet i Neder- 
m noggranna instmktioner, humledes aUting på 
las (438). Men redan vid ankomsten till Er- 
a så mycket förändrats, att nämnde instruktio- 
sfve obrukbare (756), en sak som icke sällan 
krig tillfölje af kommunikationernas otillräck- 
^Ijande långsamhet, med hvilken alla befallnin- 

tade man emedlertid i någon mån börjat lugna 
imfart, då denne i medlet af April utförde ett 
lade i dagen den dåliga ledning af krigsrörel- 
lidan egde rum. Med en handfull folk (5500 
redje delen) uppbröt han från Hameln och tå- 
kade, der han lyckades öfverraska Tott och slå 
er, innan han ^^ hunnit sammandraga sina öfver- 



Digitized by LjOOQIC 



— XLVU — 

lägsna stridskrafter (närmare 15,000 man enligt en lista i tredje de- 
len). Derefter qvarstannade Pappenheim i öfver tvenne yeckors tid i 
Stades grannskap, utan att Tott kunde bortdrifVa lionom; om orsa- 
kenia till denna motgång samt sjelfva krigshändelsernas förlopp lemna 
737, 740, 747 och 754 upplysning; det bedrofliga tillståndet i all- 
mänhet och Totts oduglighet såsom öfTerbefälhafVare skildras lifligt i 
743, 755 och 780; isynnerhet är den sistnämnde dorifvelsen, härfly- 
ten ur Salvii skarpa penna^ af stort intresse. Tott blef äfren mod- 
fällt, föregaf sin sjuklighet och nedlade befälet, som derpå omkring d. 
1 Maj öfvertogs af Gen.-Lt. Baudissin, med hvilken Bikskanskren 
snart derefter började skriftvexla (773). Tott fick mottaga skarpa 
förebråelser af konungen, såväl tillfolje af sitt forhållande framfor 
Stade, som derfor att han utan konungens tillstånd nedlagt sitt em- 
bete, hvilket han befalldes återtaga for att med kraft och eftertryck 
ansäl^ och förfölja Pappenheim (447 och 448). Tott lydde dock ej, 
vare sig att han icke kunde eller ville, samt användes sedermera ej 
vidare. Erik Anderson rådde konungen slutligen att till sig kalla alla 
de högre befälhafvame, såsom Tott, Hertig Georg, baudissin och Lo- 
hausen, emedan de anförde utan sanunanhang, men i stället nedsända 
Horn, såsom den ende, hvilken kunde återställa verket (761). 

Så snart man fått kännedom om Pappenheims ringa styrka, rig- 
tades allas bemödanden på att för honom stänga återvägen till We- 
sem'. Kagg hade straxt efter hans ankomst till Stade vid Winaen 
förenat sig med Hertig Georg; snart ankommo likaledes de Sachaen- 
Lauenburgska och Mecklenburgska trupperna. Äfven Boethius beor- 
drades af Eikskansleren att begifva sig till Nedre Elbe (758), men 
hans närvmro blef snart obehöflig. Vid samma tid vann Landtgrefven 
en liten framgång i Westfalen genom staden Briloivs erinring (760). 
Lars Grubbe underrättade Bikskansleren från Kitzingen om de åtgär- 
der, som vidtagits for Pappenheims innestängande (764). Icke fbrty 
lyckades denne sednare, att ånyo gäcka sina fienders vaksamhet samt 
undkomma. Baudissin hade n|ira på fulländat de rörelser, som skulle 
afskära Pappenheim reträtten, då den sednare — efter att föargäfves hafva 
underhandlat med Danskame om att de skulle besätta Stade — medta- 
gande garnisonen, den 5 Maj i tysthet afgi«k derifrån samt tågade 
en helt annan väg än Svenskame förmodat, hvarigenom det lyckades 
honom att midt igenom deras dubbelt öfverlägsna stridskraftrr utan 
den ringaste förlust återföra sitt folk till Wes^n (763, 765 och 768). 
Nu först insågo de Neder-Sachsiska Gen^aleme nödvändigheten af att 
förena sig, såvida de oaktadt sin öfverlägsna styrka ej beständ^ skulle 
blifva utsatte för nederlag och öfverfall af Pappenheim. Baudissin tå- 
gade först öfver Brehmervörde till Verden, och sedermera derifrån 



Digitized'by LjOOQIC 



— XLVUI — 

öfver Ibamover till Hildeskeim» livarest slutligen i medlet af Juni alla. 
i falt disponibla trupper stötte tillsammans; enligt några listor i tredje; 
delen räknade hela liären då omkring 10,000 n;tan; närmare 400O' 
lågo i garnisoner (781). Äfven Landtgrefvens af Hessen Caasel ar— 
mécorps hade bort infinna sig i Hildesheim, för hvilket ändamål den. 
äfven satt sig i marsch till Braunschweig; men då den redan kommit tilL 
grannskapet af sistnämnde stad, kastade sig Pappenheim hastigt i vägen, 
åt Thiiringen, ,hvilket hade till följd att Landtgrefven i böljan af Juni 
återvände till Cassel, hvarifrån han begaf sig till Bikskansleren i Eraxdi:- 
fnith, för att söka råd (782); Grubbe, som vid samma tid belåna si^ 
i Wiirtzburg, trodde att Pappenheim med sin röirelse mot Thunngeu 
åsyftade en förening med Bajerska armén och underrättade derom ko- 
nungen (784). Emedlertid lyckades Landtgrefvens folk tiUfoga Bap- 
penheims öster om Fuld^ kring Eschwege och Witzenhsusen canto- 
nerande trupper en icke obetydlig förlust (786), hvilken &amgåa^ 
dock snart motvägdes af ett betydligt nederlag, som det Hessiska ka- 
valleriet led vid Yolkmarsen (788). Utan kännedom härom uppma- 
nade Hertig Georg Land%refven att nu skrida till förening, 6medan 
Ps^penheim vände tiUbaka till Hameln (783). 

Efter föreningen vid Hildesheim låg den Nedet-Saohsiska armto 
derstädes flera veckor stilla, dels af fruktan för Pappenheims förmo- 
dade öfvei^agt, dels af farhåga för Danmarks oaflåtliga stiunplingar. 
Emedlertid var tillståndet bkmd trupperna fortfarande ganska dåligt, 
emedan både penningar och underhållsmedel fattades, tillföi^ hvaraf af» 
•gången på folk blef ganska stor (791 och 79^). För att draga Pap- 
penheim från Hessen, lät Baudissin sitt kavalleri sk^da till blokenng^ 
af slottet Cahlenberg, hvilket äfven hade till följd att Pappenheim i 
slutet af Juni nalkades Hildesheim, men, då han fium den Svenska 
armén i en fördelaktig ställning bakom staden, snart återigen af<kc^ 
till Wesem (796). Vid samma tid. företog Öfv. Buigsdorf' med de 
Brandenburgska trupperna en rörelse mot GlogaU) hvilken dock snart 
sdbröts tillfölje af ett rykte om de kejserliges stora öfverlägsenhet i 
Schlesien (766). Innan vi vidare följa den Neder-Sadi^ka armén, måste 
vi se kvad som under tiden tilldragit sig på andra delar af d^i stora 
krigstheatem. 

Vi lenmade Gustaf Adolf med Svenska hufvudhären framför In* 
golstadts murar i slutet af April* En allmän öf^ersigt af ée under 
Maji och. Juni månader följande kngshändelsema lemna 546, 752, 
772, 777, 778, 779 och 785. Sä länge Biyerska armén låg vid In- 
golstädt pä andra sidan Donau» kunde kcmungen ej tänka på stadens 
belägring eller flodens öftr^rgång. Bi^rama skyndade dook snart till 
Begembuig» ^ör att om möjligt fcke STenskame bemägtiga sig denna 



Digitized by LjOOQIC 



— xux — 

vigtiga drt; Horn sändes då af konnngen dter dem på högra Dobéih 
fttraaden; men ban kom for sent; Begensbnrg hade redan intaga 
Bajersk besättning (748, 749 och 757). Gustaf Adolf badet nu kan- 
oat ofversknda Donau och belägra Ingolstadt Men som han befa- 
rade en snart förestående förening mellan den Bajerska hären rid Ke- 
gensbnrg och den Österrikiska under Wallenstein uti Böbmen — en 
foreniDg som nu mera ej kunde hindras — skulle han förmodligen 
snart blifvit tvungen att öfvergifva belägringen, ^vilket måhända ej 
kannat ske utan stor förlust. I stället vände sig konungen tillMoos- 
burg, mot medlersta Isar, liksom om han velat öfverskrida denna flod 
för att intränga i Österrike, en offensiv, som dock under förhanden 
varande omständigheter varit särdeles vågad. BÄtta skälet till denna 
rörelse var förmodligen det, att han, innan de förenade fiendtliga ha- 
« råmes ankomst, ville utkrafva så stora kontributioner som möjligt nr 
Baj^n, Ligans förnämsjia säte, hvarifrån den Bajerska armén nu var 
utestängd. 

Emedlertid hördes ingenting af angående den väntade föreningen 
vid Regensburg. Konungen började då misstänka, det Wallenstein 
först ämnade vända sig mot Saehsarne och utdrifva dem ur Böhmen 
(446 sednare delen). Eedan från Ingolstadt hade han skrifvit till 
Churfnrsten, underättat honom om de vunna framgångame och om 
fiendens tillstånd, samt inbjudit honom till samverkan (435). Från 
Mooeburg erbjöd ban sig (d. 3 Maj), att skynda till Churfurstens bi- 
stånd med 16,000 man, hvilka inom 14 dagar skulle vara vid Niim- 
berg; éjelf borde Churfursten föra sin armé till Eger, öfverlemnande 
åt sin Öfverste Scbwalbach, att med en del trupper försvara glansen 
mot Sehlesien (440). Samtidigt afgingo detaljerade instruktioner tiH 
Gnataf Adolfs sändebud i Dresden, Grefven af Solms, af ungefar sam- 
ma innehåll, jemte uppmaning att den sednare skulle förmå Churfursten 
anskaffa lifsmedel, tungt artilleri och ammunition, hvilket konungen till- 
följe af den hastiga marschen ej kunde medföra; deijemte borde han 
yrka på konungens öfverledning, samt att Churfursten sjelf skulle vara 
närvarande vid bären (44!). Rykten hade äfven inhipit, att Ärnheim 
börjat hemliga underhandlingar med Wallenstein, hvilka möjligtvis kundto 
föranleda en fred mellan Chur-Sachsen och Österrike; för sådant fall borde 
Selms under hand försöka förmå de högre Sachsiska officerarne, att 
de, i händelse af de Chur-Sachsiska truppernas afdaakning, skulle med 
sina regementer gå i Svensk tjenst (442). Churfursten tackade ko- 
nungen .för hans omsorg om det allmänna bästa, visade sig icke obe- 
nägen för föreningen, men förevände mot Eger såsom föreningspunkt 
vestra Bohmans utblottade tillstånd (767K Med detta besked afreste 
Inledning, iV 



Digitized by LjOOQIC 



Solms till Öfre Pfaltz, för att. muta konungen^ < Men snart derefter 
;gjoFde Wallenstein slag i saken genom att intaga Prag samt utdrifva 
Sachsarue ur Böhmen. Cburfursten blef då angelägen om föreningen, 
samt skief efter Solms, för att få veta, hvarest konungen befann 
.sig (775). 

Men under tiden hade Gustaf Adolf kommit på helt andra tan- 
kar. Då efter Miinchens intagande (d. 7 Maj) hvarken de liendtliga 
iiärarnes föreniiig ej heller någon särdeles fara för Sacbsen , hördes af, 
beslöt konungen att qvarlemna hälften af sin här vid Miinehen under 
Baners befäl, för att fullända Bajerns brandskattning, men med den 
återstående hälften begifva sig till Schwaben, för att eröfra återstoden 
af landet, förqväfva de bonduppror, som under xle kejserliga ofificerar- 
nes i Vorder-Österreich *) ledning blifvit anstiftade (776), samt slutli- 
gen förstärka sig medelst storartade nyvärfningar, isynnerhet i Schweitz. 
Den i 5 Maji begaf han sig från Miinehen och tågade sedan öfver 
Augsburg till Memroingen, hvarest han inträffade den 24. Här stötte 
Gen.-Maj. Rutbwen med några trupper frÅn Ulm till honom (se li- 
stan af den 26 Maj i tredje delen}. Om de vidtomfattande planer, 
som vid denna tidpunkt sysselsatte det mägtiga snillet, lemnar N:o 
450 lika vigtiga, som hittills okända upplysningar. Ehvad Cburfur- 
sten af Sachsen blef trogen det ingångna förbundet och försvarade sig 
mot Wallenstein, hvartill han ansågs stark nog — han troddes hafva 
26,000 man — eller gjorde fred på sådane villkor att han förblef 
neutral, eller slutligen rent af öfvergick på Kejsarens sida och vände 
sig mot Svenskarne,' ansåg sig konungen böra qvarstanna i södra 
Tyskland samt der utbreda och förstärka sig genom nyvärfningar. 
Han ville förena Bajern, Schwaben och Elsass till ett enda stort qvar- 
ter, ur hvilket han skulle draga arméer, starka nog att segerrikt möta 
alla fiender. Samtidigt afsändes äfven Fältm. Horn till medlersta Ehen, 
för att derstädes gifva krigföringen en kraftigare prägel samt bort- 
drifva Spanioreme och framrycka mot CöUn och Westfalen, Ligans 
andra hufvudsäte; härigenom skulle äfven de Neder-Sachsiska ange- 
lägenheterna i väsendtlig mån upphjelpas. Slutligen afgick Hertig 
Wilhelm af Weimar till Thiiringen, för att der med Boethii trupper 
bilda en här, som kunde understödja Churfursten, om han blefve tro- 
gen, eller mottaga hans första anfall, om han affoU. 

Alla dessa planer hade dock blifvit uppgjorda under förutsätt- 
niogar, som snart visade sig origtiga, nemligen att de Bajerska och 
Österrikiska härarne skule bibehålla en allt för stor passivitet, «amt 



*) Vorder-Österreich kallades, då med ett geinecsanit DsmD Sundgau, Breisgtfli, 
Ortenau, Burgau och Laodvogtey. 



Digitized by 



Google 



— ' u — 

freih/Br allt att Wallenstein blott hade 12 ä 15,000 man (se 584 8, 
784 och 785), dä han i sjelfva verket minst hade 25 å 30,000 man. 
Ingett kunde heller ana, det Kejsaren, hvars finansers utblottade till- 
stind var allmänt kändt, så hastigt skulle kunna uppsätta så stora mas- 
sor, som Wallenstein genom blotta klangen af sitt namn hade framkal- 
lat. I slatet af Maj ryckte Bajerska armén hastigt mot riksstaden 
Weissenburg på konungens reträttlinie samt började belägra densam- 
ma. Såväl härom, som om Wallensteins anfall på den Sachsiska hä- 
ren, hvilken sades vara alldeles skingrad, erhöll Gustaf Adolf under- 
rättelse, just som han (d. 26 Maj) ämnade uppbryta från Memmingen 
for att fortsätta tåget i Schwaben. Han insåg genast den stora fara, 
i hvilken han kunde råka, att blifva afskuren från sin gamla opera- 
iionsbasis i norra Tyskland, och detta just vid den punkt, der hans 
minst pålitliga bundsforvandter voro samlade, samt beslöt derfore att 
för tillfallet uppgifva sina stora planer och, såsom han från början 
ämnat, med hälften af sin här skynda till Sachsens bistånd (452). Se- 
dan han qvarlemnat Baner i Bajern med ordres att, om han ansattes, 
retirera på Rain, samt Hertig Bernhard vid Memmingen med upp- 
drag att fortfarande utbreda sig i Schwaben, sammandrog han i bör- 
jan af Juni 18,000 man (se tredje delen, lista af d. 8 Juni) vid Do- 
naawerth, med hvilka han i stäckmarscher tågade till Niirnberg i än- 
damål att fortsätta vägen till Thiiringen. Weissenburg hade redan 
blifnt eröfradt, men vid konungens annalkande åter öfvergifret af 
Bajrame. I Schwabach erhöll Gustaf Adolf underrättelse, att Pappen- 
heim skulle hafva närmat sig Franken, hvarföre kan befallde Biks- 
bnsleren skicka 8000 mans undsättning till Wiirtzburg (453); men 
då det strait derefter forspordes, att nämnde underrättelse var ogrun- 
dad, erhöll Oxenstjerna contra-ordres (456). I Niirnberg fick konun- 
gen veta, att såväl Bajerska armén var i marsch från Regensburg till 
V^eiden, som Wallensteins här från Prag till Eger; en förening dem 
emellan var således att förutse; konungen gjorde, för att hindra den- 
samma, en hastmarsch mot Amberg i äf^igt att förekomma den Ba- 
jerska hären. Men han kom för sent; Bajrarne hade redan uppnått 
Weiden och satt sig i förbindelse med Wallenstein. Konungen beslöt 
di, i tanken att den förenade fiendtliga hären skulle gå norrut och 
^ta sig öfver Sachsen, att sjelf fortsätta vägen till Thiiriiigen, samt 
derstädes, vid Coburg, verkställa en storartad concentrering af 50,000 
öJtn, bestående^ förutom hufvudhären, af Chur-Sachsiska trupper samt 
ftWelningar från Hertigen af Weimar, Landtgrefven af Hessen, Oeorg 
^Luneburg, Baudissin och Bikskansleren (458 och 459 jemte en 
^^i tredje delen). Under tiden skulle Baner belägra Ingolstadt. 



Digitized by LjOOQ IC 



— Ml — 

Men^ i stället för att Tända sig mot Sachsen, vände sig WalleiH 
stela och Churfursten af Bajern med mer än dubbelt öfverlägsen styrka 
mot konungen sjelf. Gustaf Adolf hade nu kunnat draga sig bakom 
Main samt därstädes försvarat sig så länge mot öfvermagten, till dess 
de väntade förstärkningarne ankommit. Men den stora och rika sta- 
den Nurnberg skulle då möjUgtvis fallit och fått dela samma förfår- 
liga öde som Magdeburg. Konungen beslöt derföre att försvara sig 
vid staden, h vårföre han omgaf densamma med ett befästadt läger, 
som lemnade honom det tillskott af styrka, hvilket var nödvändigt 
för att värja sig mot fiendens stora öfverlägsen het till förstärkningar- 
nes ankomst. Genom Wallensteins uppträdande hade konungen emed- 
lertid blifvit tvungen , att tillsvidare på flera ställen afstå från det till- 
ämnade utbredandet. 

Innan vi omnämna de olika planer, som uppgjordes med afseende 
på bästa sättet för föreningen med förstärkningarne, h vilken försvåra- 
des genom den fasta position Wallensteiu intagit straxt vester öm 
Niirnberg, må vi tillse b vad som under tiden tilldragit sig vid Rhen 
och i Neder-Saphsen. På förra stället lemnade vi Spanioreme vid 
Speyer, samt Eikskansleren vid Maintz, sedan han förgäfves sökt tlndsätta 
förstnämnde ort. Konungen hade vid underrättelsen om Spaniorernas 
annalkande fullständigat sina ordres i afseende på deras mottagande, 
uppn^anat Eikskansleren att ej lägga för stora garnisoner i Worms, 
Kreutznach och Bingen, utan helldré göra sig starkare i öppna itdtet, 
gifvit honom råd angående behandlingen af den oenighet som rådde 
mellan Pfaltzgrefven och Hertig Bernhard, samt fortfarande und^rät- 
tat honom om sina planer och företag, på det man skulle kunna 
handla i öfverensstämmelse (443, 444 och 445). Då han fått veta 
Speiers skymfliga öfvergång,. befallde han Oxenstjerna förfara med 
största sträii^et mot Öfv. Hornegk samt ej tveka att döma honom 
till döden eller att utföra domen (446). När snart derefter Fransmän- 
nen begärde att få inlägga garnisoner i Ehrenbreitstein och Pbilips- 
burg, om Spaniorerne medelst fredlig underhandling med Erkebisko- 
pen af Trier kunde förmås uppgifva dem, biföll konungen dertill med 
det villkoret, att de fiendtliga besättningarne på ett eller annat sätt 
hindrades återkomma till Spaniorerna; äfven beviljades neutralitet för 
Trier(449). Redan dessförinnan hade Hikskansleren meddelat den till Eh« 
renbreitstein ämnade Franska garnisonen pass genom det af Sven- 
skarne besatta området (759). Medan Spaniorernas hufvudstyrka ännu 
låg vid Speier, ströfvade Pfaltzgrefven ända till Mosel sami eröfrade 
Bimmern och Kirchberg {762). Omkring sednare hälften af Maji 
uppbröto Spaniorerna från Speyer samt drogo samma väg de kommit, 
förbi Oxenstjernas front, tillbaka till Moseln och sedan in i Luxem- 



Digitized by LjOOQ IC 



— LIU — 

baj^; -PfaltzgrefFen förföljde dem häftigt och tillfogade dem, inaan de 
hiumit öfver Moseln, betydlig förlust (777); några ordres, utgifne vid 
deras uppbrott, meddelas i Arkivet (769, 770 och 771). 

I början af Juni kom Fältmarskalken Horn till Maintz, för att 
taga befakt öfver Rhenska armén, I samråd med Rikskansleren be- 
döt han nu att gå till Coblentz, för att eröfra denna stad, hvilken 
domkapitlet, tvärtemot de med Erkebiskopen öfverenskomna neutrali- 
tetsvillkoren» inrymt åt Spaniorerna. I medlet af Juni afgick han 
dit med 14,000 man samt lyckades efter några dagars belägring, 
straxt efter Bikskanslerens ankomst, förmå Spaniorerna till dagtingan 
(d.23); fästningen öfverlemnades härpå åt Fransmännen (780 och 790). 
Under tiden ankom från konungen befallning till Oxenstjerna, att han 
skalle uppmana Landtgrefven af Hessen att med sin armécorps afgå 
till Franken, emedan Pappenheim förmodligen genom Thiiringen skulle 
söka förening med Wallenstein och Churf ursten af Bajern (787). Emed- 
lertid kom olyckan vid Volkmarsen emellan. För att uppmuntra 
Landtgrefven underrättade Oxenstjerna hoQom om Coblentz* eröfring 
samt om sin afsigt att fn^mträuga till CöId; härigenom skulle 
Pappenheim säkerligen diverteras, tillfölje hvaraf Landtgrefven, se- 
dan lian besatt sina tvenne hufvudfästningar (Cassel och Ziegen- 
kayn), ganska väl kunde anträda tåget till Franken (790). Detta 
hade den sednare likväl förmodligen icke gjort, om ej Pappenheim i 
datet af Juni öfver Cöln begifvit sig till Maestricht, för att undsätta 
denna stad, hvilken belägrades af Holländarne under Prinsen af Ora- 
nien. I början af Juli marscherade Landtgrefven med 4000 inan öf- 
ver Kalten Nordheim och Neustadt a. d. Saale till Schweinfiirth (799). 
Yid samma tid var äfven Bikskansleren på marsch till Niirnberg. 
Straxt efter Coblentz' eröfring och just som han ämnade fortsätta vä- 
gen till Cölln, erhöll för andra gången konungens befallning att, jemte 
P&ltzgrefven, med 7000 man (se tvenne listor af d. :28 Juni i tredje 
delen) marschera till Niirnberg (457). Eikskansleren skyndade med 
den begärda styrkan tillbaka till Maintz, hvarifrån han — sedan han 
för Horn redogjort för ställningen {792) samt anordnat lifsmedel un- 
der marschen (793)-^ den 5 Juli uppbröt till Wiirtzburg, hvarest han 
d. 1 3 inträffade* Landtgrefven, som redan d. 8 kommit till Schwein- 
forth, förenade sig d. 1 9 vid Kitzingen ^ed Aikskai^sleren, Under 
tiden fortsatte Horn med återstoden af den Rhenska hären fälttåget i 
Pfaltz, eröfrade Trarbach och Bernkastel vid Mosel, samt återvände 
derpå i medlet af Juli (d. 14) till Maintz (803 och 804), för att en- 
ligt konungens befallning vara i ordning att följa Oxenstjerna till 
¥ninkan; emedlertid föreslog kan att man skulle belägra Heidelberg, 
hvars garnison genom utfall oroade den kringliggande trakten, innan 



Digitized by,LjOOQlC 



— UV — 

Fransoscrne, som nalkades Ebén för att intaga Pbilipsbarg, ankom- 
mit (808). Vi3 samma tid utrymdes på venstra Rhenstranden af de 
Kejserlige åtskillige orter, som af Svenskame besattes [Si 2). 

Vi lemnade Neder-Sachsiska hären vid Hildesbeim i slutet af 
Juni månad. Dagen efter sedan Pappenbeim med hela sin st^frka vi- 
sat sig framför staden (d. 30 Juni\ ankom konungens första ordre 
(frän Zultzbacb d. 15), att Hertig Georg med sin contingebt skalle 
begifva sig till Coburg; snart derefter (d. 5 Juli) anlände äfven en 
annan (af Nurnberg d. 2S), att han skulle begifva sig till Nurnberg; 
de Neder-Sachsiska härförarne vågade likväl icke dela sig tillfölje af 
Pappenheims nära grannskap med en, såsom allmänt förmodades, öf- 
verlngscn styrka (795, 798, 801 och en lista i tredje delen\ Men 
då Pappenbeim i början af Juli vid Hameln gick tillbaka ofver We- 
sern samt drog sig vesterut till CöUn •— som man trodde for att 
vända sig mot Horn i Coblentz, men, som vi veta, i sjelfva verket for 
att undsntta Maestricht — ansågo de sig kunna marschera söderut, 
för att följa Hertig Georg ett stycke på vägen; ty ännu vågade de 
ej dela sig, emedan Pappenbeim möjligtvis hastigt kunde återväada 
.(809). Den 12 Juli uppbröt hären från Hildesbeim samt tågade of- 
ver Nordheim till Duderstadt, hvarest den inträffade d. 19. Duder- 
stadt var vid denna tid väl befästadt samt innehade en stark fiendt- 
1ig garnison, bvilken genom sina ströftåg en längre tid oroat den 
kringliggande trakten. På Hertig Georgs yrkande beslöt man belä- 
gra staden; efter en veckas blokad gaf den sig å, 2^ tiUfölje af 
garnisonens myteri (546, 813 oob 820). Som en tillräckligt stark 
besättnings inläggande skulle medtagit för mycket folk, raserades fäst- 
ningsverken (821). Hertig Georg framställde genast anspråk på sta- 
den och på andra delar af Eichsfeldska området, hvilka förut blifvit 
lofvade Hertig Wilhelm af Weimar (823). 

Efter Duderstadts eröfring skulle pu egentligen en del af Neder- 
Sachsiska hären hafva fortsatt marschen söderut genom Fulda till Main, 
för att förena sig med Eikskansleren och derefter gå till Niirnberg. Men 
såväl generalerne, som konungens agenter (Grubbe och Anderson), hy- 
ste fortfarande stora betänkligheter mot att försvaga armén. Bedan 
vid ankomsten till Duderstadt hade Hertig Georg för Konungen fram- 
lagt de skäl, som hindrade honom att afgå till Nurnberg (814). Ef- 
ter stadens eröfring fattade man det beslutet, att hela bären skulle 
qvarstanna i norra Tyskland, samt att den borde delas sålunda, att 
Hertig Georg och Gen.-Major Lohausen med 2 å 3000 man skulle 
g4 tillbaka till Wolfenbiittel för att blokera denna vigtiga fästning, 
men att Baudissiu med återstoden, 7 å 8000 man, skulle gå öfver 
Wesern och intränga i Westpbalen för att der bemftgtiga sig någri^ 



Digitized by LjOOQ IC 



-- LV — 

fäste orter oeb möta Puppetsbeim, om han hastigt skulle komna till- 
baka {B2^, 821 och 824). Konungen synes redan fornt hafva farit 
af samma tanka (465.) Hertig Georg drog tillfölje af nämnde be- 
slut i början af Augusti till Wolfenbiittel (8:26) och Baudissin tiU Pader- 
bom, hvilken stad han sedermera strängt blokerade (827, 831 och 833). 
Vid samma tid hade konungen äfven för afsigt att låta Baudissin följa 
Pappenheim på spåreu, för att hjelpa Holländarne vid Maestricht, 
hvilket synes af 469 och 470 i slutet. Om det allmänna tillståndet i 
Ned^r-Sachsen, som fortfarande förblef ganska dåligt, äfvensom om de 
oordningar, som foreföUo vid armén, jemte svårigheteme af dess un- 
derhåll, lemna foröfrigt Grubbens berättelser värdefulla och noggranna 
ttf^lysningar (791, 795, 801, S27 och 836). 

Vi hafva nyss nämnt, att Gustaf Adolf, när Wallenstein vände 
sig emot honom i stället för till Sachsen, ämnade förena alla de af- 
deiningar, som enligt första planen skulle samlas vid Coburg, vid 
Numberg; men då Wallenstein lägrat sig vid Alte Feste, måste han 
bestamma Windsheim till samlingsort (462). Som likväl äfven denna 
punkt var något blottad, borde de först anländande afdelningarne, be- 
gagnande Main-floden såsom skydd, samlas vid Wiirtzburg och Kitzin- 
gen (463). Konungen räknade på, att Oxenstjerna Arån Maintz och 
Baner från Donauwerth först skulle vara i tillfälle att åtlyda hans or- 
dres; dessa borde begagna tiden, innan de andre ankommo, att i 
möjligaste mån inskränka det utrymme, från hvilket den fiendtliga ar* 
Bén kunde hämta lifsmedel (464). Så skulle Oxenstjerna straxt efter 
ankomsten till Wiirtzburg besätta Mergentheim, Eothenburg och Din> 
kdsbubl, samt från dessa orter och från Ochsenfurth, Kitzingen, 
Windsheim och Schweinfurth i möjligaste mån afskära fienden tillför- 
sel genom ströfparten, hvilka borde förstöra qvarnar, u{^fånga trans- 
porter, bemägtiga sig förråder och öfverraska mindre af fienden be- 
satta orter m. m. d. (465). Å sin sida skulle Baner besätta Nörd- 
lingen och framför allt Weissenburg, hvarifrån han verksamt borde 
oroa fiendens bufvudtiUforsel-linie från In^olstadt och Regensburg 
(466 och 467). Genom denna kedja af befastade orter och ströfpar- 
tier hoppades Gustaf Adolf inom kort åstadkomma en sådan brist i 
den Kejserliga hären, som då blott skulle hafva det utsugua öfre 
Pfaltz till provianteringsort, att den litan strid blefve tvungen till 
återtåg. Emedlertid kunde denna plan ej till alla delar utforas, eme- 
dan de väntade förstärkningarne hvarken ankommo i den tid eller i 
den ordning, som konungen beräknat. 

Först inträffade, som vi ofvan sett, Landtgrefven af Hessen med 
4000 man år 7 Juli vid Schweinfurth; derpå Oxenstjerna och Pfaltz- 
gr<^ven d. 13 med 7000 man i Wiirtzburg, hvarest Landtgrefven d. 



Digitized by LjOOQ IC 



19 stStte tai; Hertig WOb^liii itf Weimtir odi 6eo.«Mqor Boetbins» 
bvilka i Thuringen länge miat vänta på de uoder Oen.-Major Hoff- 
kireheos befäl stående S009 Sachsame, som borde förena sig med 
dem, tågade d. 17 öfver Thnrioger-Wald (811) och inträffade å, 22 i 
Wartzborg med tillsammans 10,000 man (815). Oxenstjerna tog no. 
befilet öfver det bc^ Hen i Wurtzbnig måste han ytterligare iiii«- 
der tvenne veckor vänta på Baner och Hertig Bernhard af Wdntnr. 
lian hade, straxt iore sin afmarsch från ICaintz» nnderrättadt Ban^, 
när, han ämnade begifva sig å väg (794). D«i sednare kunde likväl 
icke lemna Angsbn^, förrän Hertig Bernhard, som under loppet af 
Juni framträngt till Bodensjon, återkommit och intagit hans plats. 
Under tiden inträffade bänd^ser, som ytterligare fördröjde Baners af- 
marsch. I böljan af Juli nalkades nemligen Bajerska Gen.^Maj. Gratz 
med en styrka, som uppgafs till 10,000 man, det svagt besatta Anga- 
borg samt vände sig sedan mot Lendsberg; vid samma tid firam^ 
trängde äfven Erkehertig Leopold med några tusende man från Ty- 
rplen, intog Pussen och förenade sig vid Landsberg med Crats, hvar- 
efter båda intogo sistn^nde ort; häraf föranleddes Baner att stanna 
qvar i Angsburg, for att» innan han gick till Numberg, tillsammans 
med Hertig Bernhard undandrifva fienden (797, 802 och 80^), och 
detta fastan konungen uppmanade honom att ej for mycket syssel- 
spltta sig med Cratz (467). I medlet af Juli anlände ändtligen Her- 
tig Bernhard, hvarefter båda förenade uppbröto mot fienden; men 
denne afvaktade ej deras ankomst, utan delade sig och vek hastigt 
undan, Cratz of ver Ammer till Hunchen och Leopdd tillbaka till 
Fu9sen* Pen sednare förföljdes af H^^en, b vilken bibringade ho- 
nom stor förlust och återtog ^'iissen (817). Under tiden drog Baner 
till Dpnauwerth, men vågade ej för mycket aflägsna sig från Herti^ 
gen, eniedan ett rykte inlupit, att Bajerska hufvudarmén återkommit 
iill Miinchen (807 och 810). Fastän nämnde rykte snart befanns 
ogrundadt» kom likväl i detsamma nya ordres, att äfven Hertig Bern* 
bard skulle marschera tjll Niimberg, sedan han blifvit ersatt af 3000 
mao Wiirtembergare under Buthvens befäl (816). Nu måste Baner 
ytterligare vänta både på Hertigen och Buthven, under hvilken tid 
him enligt konungens första befallning gjorde ett försök att öfver 
Dietfurtb framtränga till Weissenburg, hvarifrån han likvisst måste 
a&tå, tillföre af landets utödda tilbtånd.> I Nördlingen upphann ho- 
nom slutligen Hertig Bernhard den 2$ Juli, hvar^ter båda med till- 
sammans 10,000 man öfver EUwangen, Crailsheim, Blaufeld ochWei- 
keri^eim marscherade till Bottingen (819), samt sedan till Windsheim, 
hvarest de d.^9 Aug. rförenade ^g med Bikskansleren, hvilken de fö* 



Digitized by LjOOQ IC 



•^ LVII — 

Mgfejide cbigarne vid Kitologen ocb Ochsenfpirtä fört sHt folk öfver 
IfAiJi (547). 

Nu voro 31,000 man aåmlade vid Windsbeim, men mellan dem 
oeh konungen lig Wallenstein med bela sin armé, h vilken af många 
vid samma tid uppskattades till 60 å 70,000 man. Det var således^ 
iagen lätt sak att under en sä öfverjägsen styrkas ögon åvägabringa 
föreningen med konungen, som var nära på instängd i sitt läger vid 
Numbevg. Med största försigtighet anordnades äfveh dedsamma af 
Gustaf Adolf ocb Oxenstjerna. Den sednare hade (468) i början äm- 
nat gå Main*floden uppföre till Bamberg, samt sedan uppfor bögra 
stranden af Eegnitz förbi Forofabeim till Num berg; han hade valt 
denna väg förnämligast i anseende till den lättnad i underhållet, som 
skalle uppstå genom Mainilodens begagnande såsom transportväg, samt 
i anseende till det nära grannskapet till Saebsen. Utan att bestämdt 
ogilla planen, föreslog likväl Gustaf Adolf en annan, enligt hans åsigt 
vida bättre utväg, tillfölje hvaraf armén skulle sa^ilas vid Itothen- 
burg, samt derifråu öfver Änspach, Lichtenau och Both söder om 
Wailensteins läger marschera till Niirnberg; härigenom skulle Oxen- 
aijeraa skydda städerna Bothenburg, Nördlingen och Diinkelspiel, sjelf 
koana begagna det bakom liggande landet till proviantering, men lik- 
väl af hålla fienden derifrån, Mmt, hvad som . vigtigast var, afskära 
hans hufvudtillförsel från Ingolstadt och Begensburg; man borde icke 
aUenaét tänka på att' sjelf hafva tillräcklig tillförsel, utan äfven att 
betöfva fienden densamma. Konungen lemnade likväl till Oxenstjer- 
Bas eget godtfiuoaude, att sjelf bestämma sig för hvilkendera utvägen 
han fann lämpligast. Emedlertid gjorde snart d«'efter fiendens eröf- 
ring af Anspach och Lichtenau den sist föreslagna, om ieke omöjlig, 
åtaiinstone ganska farlig. Sedan Gustaf Adolf derföre erhållit under- 
rätielse att Oxenstjerna uppbrutit från Kiteingen, utan att denne lik- 
väl tillkännagifvit, hvart han ämnade vända sig, aMyrkte han (469) 
marschen öfver Both, äfvensom ett annat förslag att intaga ett för- 
skansadt läger i Wailensteins rygg, samt tillrådde såsom klokast vä- 
gen öfver .Windsbeim, Neustadt a. d. Aisch, Emskirchen, Herzogen 
Aurach och Bruck; han antog vidare, att Wallenstein ettdera sktiUe 
li^a stilla, i hvilket fall man i lugn kunde verkställa föreningen, el- 
ler att han skulle bryta upp för att hi;idra den, då h^n sjelf äfven 
vilk bryta upp och, om Oxenstjerna blott kunde ensam försvara sig 
en dag, anfalla honom i ryggen, samt genom Svensk lösen tillkänna- 
gifva sin ankomst. 

Då' Gustaf Adolf fått veta att Oxenstjerna ankommit till Winds- 
beim och der afvaktade hans ordres, befallde han honom (470) 
fortsätta vägen till Bruck, då han till en början kunde hafva Aisch 



Digitized by LjOOQIC 



— Lvm — 

otk sedermera Auracli metlan sig och fienden, hvilka vattendrag, om 
ufven små, dock bildade pass af betydelse for en så stor armé; vidare 
rådde han honom att ej antaga batalj under ofördelaktiga omständig-» 
heter, utan vid hvarje läger förskansa sig, dock blott med små re- 
dutter, så att folket ej utmattades med förmycket skansgräfveri, och 
pä detta sätt marschera ur det ena forskansade lägret i det andra. 
Oxenstjema åtlöd de gifua befallningarna. Den 13 uppbröt han 
med undsättningsarmén från Windsheim och gick till Neustadt. Här 
ämnade han lägga sig i läger for att observera fiendens hållning samt 
tiUkännagaf denna sin afsigt för konungen. Den sednare ogillade 
dock ett sådant förfarande, emedan WaUenstein derigenom finge tid 
att fatta ett beslut, och emedan egna trupper skulle sammansmälta 
innan hufvudstriden, samt befallde honom att ofördröjligen fortsätta 
vägen till Bruek (471). Oxenstjema anträdde derföre återigen (d. 15) 
marschen samt inträiSade den 17 utan hinder vid Bruck, hvarest Reg^ 
nitz öfverskreds; efter några dagars hvila uppbröt han d. 21 öfver 
Fiirth till Niirnberg, vestet om hvilken stad han på förmiddagen for- 
enade, sig med konungens har, som samniansm.ält till 15,000 man. 

Om . de nu följande olyckliga händelserne ^id Niirnberg, hvilka 
bröto Gustaf Adolfs öfverlägsna anfallskraft samt ända till slaget vid 
Liitzen höllo angelägenheterna i ett sväfvande tillstånd, lemnar arki- 
vet tyvärr nästan inga upplysningar. Den 22 Aug. nalkades Konun- 
gen Wallensteins läger från östra sidan, men fann hans ställning för 
stark, afstod från anfallet, samt drog sig öfver Begnitz till det fieudt- 
liga lägrets norra sida. Af misstag eller origtiga underrättelser d. 24 
föranledd till det vågsahinia anfallet på Alte Feste, misslyckades han 
äfven h^, samt öfvertygade sig derigenom, att det ej var möjligt att 
med våld drifva den sluge kejserlige generalen ur hans fasta ställning. 
Men i stället för att nu begagna sig af sin betydliga öfverroagt for 
att på afstånd kringränna och uthungra motståndaren, hvilket för* 
raodligen hade varit det rigtigaste, bibehöll han, i forhoppning att 
Wallenstein af sig sjelf skulle afdraga, då han ville falla öfver ho- 
nom, hela sin stora kår fortfarande concentrerad på en punkt, hvilket 
hade till följd att densamma inom 14 dagar af sjukdom och brist på 
underhålls-medel förlorade en tredjedel af sin styrka. Konungen nöd- 
gades derföre, såvida han icke än m«ra skulle försvagas, att afgå från 
Niirnberg, d. v. s. sjelf först' vidtaga samma utväg, h vartill han hop- 
pats tvinga Wallenstein. Sedan han qvarlemnat Oxenstjema och 
Kniphausen i Nurnberg med 4,500 man (förutom borgerskapet och 
stadens egna trupper), uppbröt han d. 8 och 9 med 27,000 man till 
Windsheim (se tredje delen: lista på marschcring för Niirnberg samt 
föregående lista af d. 29 Aug.) Härigenom fick Wallenstein tillfälle 



Digitized by LjOOQ IC 



— ut — 

att äfiren letana Nurnbergs grannskap och d. 43 draga sig norrut 
mot Forchheim. Konnngen hade honom nu i öppna fältet samt 
knade anfalla honom, om han ville; men han var redan for svag bär* 
frar; ombyte af vistelseort hade icke painskat afgången, ty hela armén 
riknade d. 16 Sept. blott 18,500 man (473 och 474) och var såle- 
des blott obetydligt starkare än den fiendtliga, hvilken hvar som helst 
kunde finna samma skydd bakom ett förskansadt läger, som vid 
Nurnberg, 

Gustaf Adolf måste nu blifva betänkt på nya planer. Han be- 
Mt dela sin här i tveune afdelningar, den ena på 11,000 och den 
andra på 7,500 man; i början tvekade han likväl, huruvida han sjelf 
med den större afdelningen skulle qvarstanna vid Main |or att obser^ 
vera Waltenstein och Pappenheim, samt sända den mindre under Her- 
tig Bernhard till Schwaben for att fullända landets eröfring, eller om 
kan sjelf med den större skulle draga till Donau och framtränga till 
Österrike men lemna Hertig Bernhard vid Main (472). Efter att 
noga hafva öf ver vägt skälen för och emot hvar och en af dessa ut- 
vägar, bestämde han sig slutligen för den sednare, hufvudsakligeu 
emedan han derigenom hoppades draga Wallenstein fVån Sachsen, om 
denne 'skulle hafva något i sinnet mot samma land. Sedan han med 
en del af kavalleriet (d. 17 och 18) företagit en fruktlös ridt tillbaka 
till Niirnberg, för att öfverraska en fiendtlig afdelning, som belägrade 
Lauf (475), samt på återvägen besökt Wallensteins öfvergifna lager 
vid Alte Feste (476) äfvensom utfärdat instruktion för Hertig Bern- 
hard (477), uppbröt han d. 19 med 11,000 man från Windsheim och 
tågade sedan öfver Bothenburg, Diinkelspiel och Nördlingen till Do- 
nauwertb. Under vägen fick han veta att Bajrame belägrade Rain, 
kvarfore han påskyndade sin marsch; d. 26 och 27 öfverskreds Do- 
nau; men under tiden kapitulerade kommendanten i Bain, Öfv. Mit- 
achefal utan nödtvång, h vårföre han äfven straxt derefter blef hals- 
huggen; af brist på bromateriel hindrades konungen likväl i fyra da* 
gars tid att komma öfver Lech för ntt återtaga staden; först d. 1 
Okt. kunde han på en vid Biberbach slagen bro öfverskrida floden, 
h varpå Bain genast kapitulerade. 

På vägen till Donauwerth hade Gustaf Adolf emedlertid ändrat 
sin plan att framtränga till Österrike och i stället beslutit nalkas 
Bodensjön for att fullända Schwabens eröfring. Medan han i Obern- 
dorf och Biberbach väntade på brons upprättande, sände han Grefven 
af Brandenstein med vidsträckta instruktioner till Churfursten af Sach- 
sen för att lyckönska honom till de i Schlesien vunna framgångarna, 
redogöra för ställningen och underhandla om närmare samverkan (486). 
TiU Schledien bändes Öfv. Kochtitzky, för att öfvervaka konungens ia- 



Digitized by LjOOQ IC 



— LX — 

iressen derstädes, särdeles mot Arnheim, samt forsöka vimia de Schle- 
Biska- ständerDa, hvilka redan förut voro Svenskame benigne (479). 
Slutligen meddelade han Oxenstjerna sina närmaste planer till krigets 
förande, såväl med hufvudarmén som med de öfriga afdelningarne, ock 
lemnade instruktioner angående de underhandlingar om stilleståod med 
Wallenstein, som redan under lägret vid Niirnberg blifvit påbörjade 
och sedan (834) .vid Windsheim blifvit förtsatte (481). Straxt efter 
Rains eröfring nödgades konungen emedlertid att, tillfölje af underrättel- 
sen om Wallensteins marsch till Bamberg, för tredje gången ändra sin 
operationsplan; för att kunna observera den sednare och ej för långt 
behöfva aflägsna sig från honom, beslöt han qvarstanna vid Donau 
och företaga Ingolstadts belägring, bvarföre han begaf sig till Keuburg. 

Medan Gustaf Adolf sålunda med hufvudhären mindre lyckligt 
opererade mot Wallenstein samt vid dennes ininsta rörelse nödgades 
ändra plan, vann han på de yttersta flyglarne af sin vidsträckta ope- 
rationsfront icke obetydande framgångar. På venstra flygeln hade 
Arnheim med den Ch ur-Sachsiska hären — efter Hoffkirchens detascbering 
ungefär 10 å 1 1,000 man stark — under loppet af Juli månad med omvex- 
lande framgång i Lausitz opererat mot den öfverlägsna kejserliga annén 
i Schlesien under Maradas, Schaumburg m. fl., samt slutligen medelst 
öfverfall lackats bemägtiga sig Glogau (d. 2S Juli). Men för svag 
att vidare framtränga, måste Aruheim här afvakta de förstärkningar, 
aom väntades, nemligeu Öfv. Duwall med 6,000 Svenskar och Öfv. 
Burgsdorf med 3,000 Brandenburgare. Sedan nämnde trupper d* 18 
Aug. vid Glogau stött till, afgick han till Steinau, hvarest den Kej- 
serliga hären förskansat sig; efter en veckas fäktningar och skärmyts- 
lingar 'lyckades han tvinga fienden att (d. 2b) retirera till Breslau. 
Efter nya fäktningar vid Breslau, Ohlau och Brieg skingrades de Kej- 
aerbga trupperne till större delen samt måste utrymma Schlesien (se 
relätionerne 548 och 837). Angående de sedermera i Schlesien föl- 
jande händelserna jemte tillståndet derstädes har arkivet, inga andra 
urkunder, än Kochtitskys efter konungens död aflåtna relation (866) 
samt Oxenstjemas mot slutet af året gifna instruktion för Duwall (87 5). 

Vi hafva sett, huruledes Horn, vid samma tid som Oxenstjerna 
med ena hälften af Rhenska armén drog till Nurnberg, med den an- 
dra hälften från Mosel måste återvända till Maintz för att vara i ord- 
ning att rycka efter Eikskausleren. Tillsvidare fick han likvisst qvar- 
stanna vid Maintz, dels för att observera Pi^penhein^, dels för att 
tillsammans med Baudissin formera en reserv-armé, om det skulle gå 
olyckligt vid Niirnberg (470), samt dels för att observera. Spanioreme 
på andra sidan Mosel och Österrikarne vid Öfre Ehen. Upder lop- 
pet af Juli öfverskred en Fransk armé-<;orps under De la Suze oeh 



Digitized by LjOOQ IC 



— LXI — 

ILurpijoa Yegeserna och nalkades Bhen, fonnodHgen f5r att beHigra 
PbiHpsbiirg; i slutet af månaden drog den sig likvftl öfrer Landan, 
Detdeshofen och GreutEnaeh till Trier, hnlken stad belSgrades (832)« 
Vid samma tid ryckte den Kejserlige Qeneralen Mouteouooli med en 
icke obetydlig styrka (se en lista i tredje delen) nedför bogra Rhen-^ 
stranden mot Baden och Wiirtemberg, hvarifrån Horn anropades om 
lijelp (825). Som den sednare medelst nyvärfningar nära på fördubb* 
lat sin ursprungliga styrka, ansåg han sig stark nog att i medlet af 
månaden med 8,000 man afgå till Neckar, sedan han, förutom gami» 
sonerne (4,000 man), vid medlersta Rhen qvarlemnat 8,000 man (se 
åtskilliga listor i tredje delen). I medlet af Augusti ryckte han upp- 
för venstra Rhenstranden, öfverskred floden d. 15 vid Mannheim och 
lyckades d. 1 6 vid Wieslbch genom öfverfall tillintetgöra en stor del 
af det Kejserliga rytteriet (828). Återstoden af den fiendtliga styrkan 
gick hastigt tillbaka of ver Rhen vid Philipsburg; Horn skyndade då 
med kavalleriet till Strassburg, för att der öfverskrida floden och 
afskära de Kejserlige återtåget till Breisach (829); men han kom för 
sent, fienden hade redan hunnit undan; nu beslöt han att belägra « 
Sehlettstadt (830). Dessförinnan eröfrades likväl Offenburg i Ortenau ; 
härpå ändrade han beslut samt började, i stället för Schlettstadts, Benfel- 
dens belägring (8^2). Sistnämnde väl befästade ort ui^ehöU honom likväl 
i sju veckors tid (från d. 8 Sept. till d. 29 Oct); om förloppet med 
dess belägring och tillståndet i Elsass lemna 839 och 840 vidare 
upplysningar. Af 489 ser man, att Fransoserne efter Triers eröfring 
hade i sinnet att vända sig mot Philipsburg, hvilket dock ännu ej 
inträffade. 

Vid Donau hade Gustaf Adolf emed lertid ingen ro för Wallen-* 
steins företag. Mer än väl insåg han det ofördelaktiga i sitt läge, 
så länge den Kejserliga hufvud-armén stod i Sachsens grannskap. Näf 
han således fick veta att Wallenstein dragit sig till Coburg *) samt 
derjemte vid samma tid fick underrättelse om Pappenheims nya in- 
brott i Neder-Sachsen och dervaraude ständers tvetydiga hållning, 
beslöt han gå till Erfurth för utt upphjelpa angelägenheterna i norra 
Tyskland (483), i hvilket beslut han äfven stärktes af Rikskanaleren (843). 
Han ville i Tbiiringen sammandraga 30,000 man, bestående af en dd 
af hufvudhären, garnisonen i Niiruberg, Hertig Bernhards afdelning, 
samt Baudissins och Landtgrefvens af Hessen truppar (482 innehåller 
ordren till den sistnämnde). Sedan han vid Douäuwerth qvarlemnat 
Pfaltzgpefven med 9,000 man, öfver hvilka Baner sedermera skulle 
taga befälet, aftågade han d. O Oet till Nördlingen. Derstädes fick 
han från Oxenstjerna i Nurnberg underrättelse, att Bajerska armén 



*} Se om forloppet af händelserne vid Coburg N:o 549.' 



Digitized by LjOOQIC 



— tiu — 

hade skiljt ^ig från den Österrikiska samt g^nomÖfre TfaltE jskyn- 
dat till Regensburg; dels för att om möjligt tillfoga Bajrarna någon 
skada, dels för att samtala med Bikskansleren och utdraga garniso- 
nen i Niirnberg, afgick konungen dit med rytteriet, låtande infant-e- 
riet direkte fortsätta vägen öfver Schweinfurth till Thilringen (484). 
Hertig Bernhärd, som vid Wallensteins rörelse mot norr skyndat öf-^ 
ver Thiiringerwald, fick ordres att stanna samt invänta konnngens an- 
komst (485). Efter ett fåfängt försök att öfver Sultzbach uppnå Ba- 
jerska armén, fortsatte konungen, sedan han fått veta att Wallensteia 
inbrutit i Sachsen, vägen tiU Erfurtb, medtagande Oxenstjerna och 
Kniphausen; den förre erhöll under konungens frånvaro ledningen af 
angelägenheterna i hela södra Tyskland; till en början skulle han i 
.Ulm sammankalla de Schwabiska, Frankiska och båda Bhenska kret- 
sarnes ständer, för att med dem öfverlägga om medels anskaffande 
till krigets vidare förande m. m. (486, 487 ooh 858). 

Vid ankomsten till Erfurth, erhöll konungen ytterligare under- 
rättelse; att Pappenheim genom Thilringen tågat till Chur-Sachsen och 
förenat sig med Wallenstein. Deremot kunde Gustaf Adolf sjelf vid 
Erfurth blott samla 18,500 man, i stället för 30,000; ty Ländtgref- 
ven af Hessen kom icke; Baudissin hade konungen sjelf. Som vi 
straxt skola se, kontramanderat. Följden blef emedlertid, att han 
måste söka förening med de Neder- och Ch ur-Sachsiska trupperna för 
att blifva tillräckligt stark att utdrifva fienden. Lyckades detta, hvarpå 
konungen ej synes hafva tviflat, ville ban med bufvudstyrkan vända 
sig mot Neder-Sachsen för att tillfullo underkufva detta land och för 
framtiden betaga fienden möjligheten att der fastsätta sig (490). Om 
de händelser, som vidare föreföllo vid hufvudarmén, innan konungens 
straxt derpå vid Liitzen följande död, leronar arkivet föga ujjplysning; 
85J2 innehåller Öfv. Brandensteins rapport, att han före fienden lyc- 
kats bemägtiga sig Naumburg. I 8&2, 867, 869 och 872 förekom- 
ma underrättelser om konungens dödssätt jemte ett och annat om 
förloppet med bataljen vid Liitzen m. m.- En lista i tredje delen 
upptager antalet sårade af h varje fotregemente, som deltog i slaget; 
derjemte finnas tvenne förslager af d. 3 och 6 Nov. öfver hela Sven- 
ska krigsmagten i Tyskland, hvarest likväl efter vanligheten ej de 
€hur-Saohsiska och Brandenburgska trupperna äro upptagne; den sam- 
manlagda styrkan, som vid tidpunkten för lägret vid Niimberg torde 
hafva uppgått till 130,000 man, utgjordes ännu af öfver 100,000 
man. Afven förekommer derstädes en lista öfver alla Svenska fot- 
regementen, hvilka tillsammans räknade 1,115 kompanier. 

I afseende på de händelser, som föreföllo i Neder-Sachsen månaderna 
närmast före konungens död, är arkivet, efter vanligheten, temligen rik- 



Digitized by LjOOQIC - 



•^ Lxm — 

haltigt. Sedan Pappefiheim misslyd^aU i sitt försök att undsätta 
Maestrioht, som straxt derefter föll i Holländarnes händer, uppbröt 
ban derifrån d. 18 Aug., öfverskred d. 3 Sept. Ehen ?id Cölln och 
skyndade mot Wesern, tillfölje hvaraf Baudissin uödsakades upphftfva 
blokaden af Paderborn och, efter en kavallerifäktning med Gronsfeld 
vid Brakel d. 15 (833), draga sig tillbaka till ett pä förhand befö- 
stadt läger vid Höxter för att invänta de förstärkningar, som blifvit 
ancnrdnade (835). Pappenheim lyckades dock snart utmanövrera Bau- 
dissin från nämnde läger och tvinga honom retirera till Cassel i stal- 
let fpr till Wolfenbiittel ; förskräckt häröfver och öfver de straxt derpå 
följande händelserna, skref Landtgrefven till konungen och anhöll om 
snar hjelp (841). Gen.-Maj. Lohausan, som af Hertig Georg från 
Wolfenbuttel blifvit sänd med :2,000 man att understödja Baudissin, 
vek, vid underrättelsen om den sednares reträtt till Hessen, hastigt 
tillbaka från Seescn till Gosslar och Horuburg (838), h vilket hade 
till följd att Hertig Georg måste öfvergifva blokaden' af Wolfenbiittel, 
h vilken ort äfven genast undsattes (d. 25), hvarvid flera Svenska rege- 
menten, som icke tidigt nog begifvit sig undan, blefvo förstörda (8i0). 
Grubbe gjorde nu allt, för att samla ihop de spridda Neder-Sachsiska 
trupperna i en corps, hvilken han trodde sig skola kunna uppbringa 
till 7 å 8,0>00 man, hvarjemte han uppmanade konungen att ettdera 
skicka någon pålitlig person eller och sjelf komma till Neder-Sachsen 
(838, 842 och 845). Emedlértid utbredde sig Pappenheim, intog d. 
29 Sept Hildesheim och var just stadd på tåg till Hannover, då han 
d. 7 Oct. erhöll Wallensteins bestämda ojdres att afgå till Thiiringen, 
för att förena sig med honom. Härigenom fingo Svenskarne någon 
tid att samla sig och återkomma från den första förskräckelsen öfver 
Pappen heiros oväntade uppträdande. Straxt derpå * anhöll Churfur- 
sten af Sachsen om hjelp mot Wallenstein; Hertig G^org och Grubbe 
beslöto då att efterkomma denna önskan; sedan ungefär 3,000 man 
blifvit qvarlemnade- såsom garnisoner i Braunschweig, Hannover, Hal- 
berstadt, Osterwick, Halle och Mansfeld, samt 3,000 man under Lars 
Kagg I vid l^agdeburg för att försvara medlersta Elben (847 och en 
lista i tredje delen) liksom Lessle vid nedre delen af floden (849), 
tågade Hertigen med närmare 4,000 man öfver Halberstadt, Magde- 
burg och Wittenberg till Torgau, der han inträflfade i slutet af Oct. 
och hvarest han förenade sig med 2,000 Sachsiska ryttare, straxt in- 
nan Wallenstein nalkades samma ort (850 och 851). Medan Herti- 
gen och Grubbe, osäkra om konungens planer och dåvarande vistelse- 
ort, i Torgau väntade på ordres, kom äfven Arnheim dit från Schle- 
sien, medförande några tusende man till Dresden; han återvände dock 
genast till Schlesien, för att hämta mera folk (853, 854 och 856). 



Digitized by LjOOQ IC 



— LXIV — 

Först d. 4 November anlände konungens ordres angående föreningen 
till Grabbe^ som dä synes hafva befunnit sig i Magdebufg; han skyn- 
dade ofordröjligen öfver Wittenberg till Torgau, dit han likväl ej 
kunde hinna fram förr än d. 5 (855); men nu var det redan för 
sent, ty det afgörande slaget stod följande dagen. 

Medan detta föreföll vid Elbe, hade Baudissin, enligt en äldre 
ordres från konungen, nalkats medlersta Bhen samt redan hunnit till 
Wetzlar vid Lahn (844), då han likväl i samråd med Bhengrefven 
beslöt vända sig mot nedre Ehen och Cölln, för att åstadkomma^ en 
diversion mot Pappeuheim till de öfriga Neder-Sachsiska truppernas 
förman. Han inbröt derefter i Cöllniska området och eröfrade der- 
städes några fasta orter'; anländ till Siegburg, några mil från Cölln, 
erhöll han dock ny befallning från konungen, daterad Neuburg, att 
vända om och begifva sig till den allmänna mötesplatsen vid Erfurth; 
Tedan i Altenkirchen fick han likväl contra-ordres (848), h vårföre han 
vände tillbaka och fcH^tsatte leröfringen af landets fasta orter (868>. 
Efter konungens död ville han lemna Sveriges tjenst, men lät, efter 
ett samtal med Bikskansleren i Wiirtzburg (871), förmå sig att ytter- 
ligare qvarstanna i O veckor. Arets krigshändelser på denna sida 
afslutades med stormningen af staden Deutz, midt emot Cölln. En- 
ligt 'en lista i tredje delen öfverskred Baudissins styrka under hösten 
något 5000 man. 

Gustaf Adolf hade i lifstiden bestämt Hertig Wilhelm af Sach- 
sen-Wiemar till sin general-löjtnant och till ledare af krigsrörelserne 
i händelse af sitt hastiga dödsfall. Med anledning häraf anhöll Her^" 
tig Bernhard tvenne dagar efter slaget vid Liitzen, att fä veta bro* 
dreus vilja (859\ Den sednare, hvilken arllt sedan lägret vid Niirn- 
berg varit sjuk, uppdrog åt Hertig Bernhard att förrätta General- 
löjtnants tjenst (860). Samtidigt synes likväl en tvist om öfverbefälet 
mellan Hertigen och Kniphausen hafva uppkommit; såväl härom, som 
om orsaken till arméns reträtt till Weissenfejs, dess tillstånd och dess 
förening med de Sachsiska trupperne, äfvensora om förfaringssättet 
med konungens lik och sättet h varpå hans död skulle tillkännagifvas, ^ 
lemnar N:o 861 ganska intressanta upplysningar. S^ snart Chur- 
furiBten ' af Sachsen fått underrättelse om konungens död, kallade han 
genast Arnheim tillboka till Dresden (863); Hertig Bernhard upp- 
muntrade han att taga befälet, samt lofvade, att, så fort vägen blef 
öppen, uppbryta till förening med honom (864). 

Så snart Oxenstjerna i Frankfurth fått veta konungens död och 
hämtat sig från den första bestörtningen, blef han genast betänkt på 
planer att fortfarande leda de olika härarnes rörelse till ett gemen- 
samt måL Den grundtanke, som han i detta hänseende orubbligt 



Digitized by LjOOQIC 



— LXV — 

fasthöll, var att i allo fullfölja de afoigter, som man vistta komnngMl 
hafva hyst (873). I södra Tyskland borde fyra arméer kallas på b^ 
n^, en i Elsass under Horn, en i Scbwaben under Baner, en i Frän-* 
ken under Hertig Bernbard ooh en vid Rben under Bkengrefven^ 
men som Horn redan i Elsass var tillräckligt stark, kunde ban gft 
till Scbwaben, bvarigenom den sjuklige Baner fick tillfälle att begtfVn 
sig till norra Tyskland (87 1); dessutom skulle de Sachsiska oob Bran- 
denburgska trupperna fortfarande försvara Scblesien^ Lansits oob Cbuis 
Sachsen, men bufvudstyrkan, enligt konungens Ursprungliga mening 
(490)» gå till Neder-Sachsen — bvUket allt äfven följande året verkställ 
des. En annan plan, som Oxenstjema lärer haft, var att samla all» 
de af Svenska Kronan direkte värfvade trupperne i tvenne anÉ^r 
under Horns och Baners befäl, bvarigenom alla tvetydiga bundsför*" 
vandters stämplingar skulle förhindras och en fast kärna för dea 
Svenska mägten bildas (870); men denna goda plan kom ^ till verk* 
stäUighet, utan de Svenska regementerna förblefvo kringspridda tUl 
stort mehn för Svenska Kronans intressen. Åt Salvius uppdrog Oxen- 
stjema, att fortfarande hafva Svenskarnes garala operations-basis vid 
sjökanten i ögnasigte samt sörja för garnisonernas underhåll (805). 
Salvius lemnade både åt de hemmavarande {S72) och åt Rikskansle- 
ren (874) trogna skildringar såväl af den allmänna politiska ställnin- 
gen efter konungens död, som af tillståndet inom det åt hans vård 
anförtrodda området. 

Brefvexlingen mellan konungen och Rådet jemte Pfaltzgrefven 
Johan Casimir fortsattes detta år, liksom det föregående, med långa 
afbrott. Försvars-anstalterna mot väntade anfall från Danmark eller 
Spanien, t>enbinge väsendet, och nya truppers utsändande till Tyskland 
utgjorde föremålen för dessa meddelanden. Straxt innan vår-fälttågets 
början hade konungen, som vi ofvan sett (745), contramanderat ut- - 
sändandet af de trupper, som år 1632 varit ämnade att utföras till 
Tyskland, såsom obehöfligt; deremot pådref han ifrigt utrustandet af 
en flotta, för att vara Spanioreme och Danskarne vuxen till sjöss; 
Pfaltzgrefven och Claes Fleming fingo befallning att ombesörja detta 
vigtiga värf, samt att upprätta ett amiralitet i Göteborg (415 och 
454). Äfven angående JForsvaret till lands lemnades noggranna före- 
skrifter (410). I Maj utsände Rådet en redogörelse för försvars- 
anstalterna i riket och för penningeväsendet (774). Längre fram un- 
derrättade det konungen, att de i Finland och Norrland längst bort 
belägna regementerna enligt befallning blifvit dragna till Stockholm, 
för att vara tillreds ettdera mot Danmark eller för att utföras till 
Tyskland (800). Från lägret vid Hersbruck gaf konungen (d. 1» Juni> 

Ifdedning, ^ 



Digitized by LjOOQ IC 



— LXVI — 

befiUlniDg att våren år 1633 åtta regementen fotfolk (9600 man) och 
3000^ ryttare skalle vara i ordning till öfverakeppning (460); straxt 
derefter föreslog han att samtliga krigsfolket hemma i landet skulle 
kompletteras till 12 regementen fotfolk (14,400 man) och 5000 ryt- 
tare i Sverige, samt till 8 regementer fotfolk (0,600) och 3000 ryt- 
tare i Finland, tillsammans till 32,000 man (461). Kort före sin 
död påskyndade han ännu en gång utrustandet af det krigsfolk, som 
på våren skulle gå ut (488). Dessförinnan hade Rådet, på Salvii och 
Halleni (resident i Pommern) särskildta begäran, gjort sig i ordning 
att på forhand utsända ett regemente fotfolk, samt hållit ett annat i 
beredskap (857); sannolikt uppskjöts dock afsändningen till föl- 
jande året. Från Hallenus erhöll -Bådat de första säkra underrät- 
telserna om konungens död (869). Salvius redogjorde närmare här- 
för 'och ' för den politiska ställningen (872). Slutligen uppmanade 
Oxenstjerna de hemmavarande att bibehålla enighet och fasthet, samt 
intet annat företaga, än man visste hafva varit konungens vilja (873). 



Digitized by'LjOOQlC 



w 



I 



IVl^ AFDELNINGEN. 

SKRIFVELSER 

PEÅN GUSTAF II ADOLPHS GENEEALER, FÄLT-ÖFVERSTAR, 

DIPLOMATER OCH INTENDENTER, ANGÅENDE KRIGET I 

TYSKLAND ÅREN lC3t— 1C32. 



Svenskt KrigthUt. Arkiv. 2. ' 

Digitized by VjOOQIC 



Digitized by LjOOQ IC 



SKRIFVELSER 1630. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 4 — 



Mnneåkdtim 



N:o 550. Bref från öfversten Alexander Lesslie till Riks-kanslcren A. Oxen- 
stjerna, angående eröfringen af skansen Alte Febr på ön ROgen 
och blokaden af skansen Neue Febr m. m. Dal. Stralsund d. 4 
April 1630. 

» 551. Memorial (från konungen) i Salyei namn till Anders Svensson, att 
han skall försöka förmå de tyska stAndcrne skrifVa till H. Bf:t 
med anhållan om hjelp m. m. Dat. Stockholm d. 13 April 1630. 

552. Från Riksens Råd i Stockholm. Bref till stfiderne att göra tillförsel 
till flottan, som i skären blifvit uppehållen af motvind och lider 
stor brist på lifsmedel. Dat. Stockholm den 17 Juni 1630. 

Memorial från Riksens Råd på de ftrender, som H. K. M:ts Troman 
och Öfverste, Edel och Vaib. Erick Hand på H. K. M:ts vägnar 
bes klerkeriet och borgerskapet i Strengnäs fSrrätta skall (ang. 

^ lifsmedels anskaffande till flottan). 

Bref från Sekreteraren Lars Grubbe till Riks-kansleren, att konun- 
gen dragit i betänkande att börja Wolgasts belägring, men vill 
bemägtiga sig öarne Ysedom och Wollin, samt sedan försöka in- 
taga någon plats. Af K. M:ts fältläger vid Peenemttnde på ön 
Ysedom d. 30 Juni 1630. 

Bref från Riks-amiralen Gyldenbjelm till Riksens Råd, angående fOr- 
beredelserne till företaget mot Stettin m. m. Af redden under 
Gripswaldes-ön d. 7 Juli 1630. 

Bref från Fältmarskalken Gustaf Horn till konungen, angående de 
^ finska regementernes öfirersändning , till Tyskland. Af Åbo d. 8 
Juli 1630. 

Bref från Riksens Råd till PfaltzgrefVen Joh. Casimir. Underrättel- 
ser om kriget i Tyskland ro. m. Af Stockholm d. 13 Juli 1630. 

Bref från Sekreteraren Lars Grubbe till Riks-kansleren om Teufels 
ankomst med 23 komp. ryttare och 1000 musketerare, om Qvintis 
rymning och förrädiska planer m. m. Af Stettin d. 23 Juli 1630. 

Bref från Sekreteraren Lars Grubbe till Riks-kansleren, angående 
Wolgasts belägring, underhandlingame med Frankrike, Qvintis 
förräderi m. m. Af Stettin d. 4 Aug. 1630. 

Bref från Administratorn af Halle, Markgrefven Christian Wilhelm, 
till konungen, att han anländt till Magdeburg och funnit borger- 
tkapet vid god sinnesstämning, att Tilly nalkas m. ro. Dat. Mag- 
deburg d. 5 AUg. 1630. 



Digitized by LjOOQ IC 



Nro 5Sf. BreT frSn Riksens Råd till ironangen, angående MskriftofngsbJetpeM 
upptagande, krtgsbereldskapen mot Dtinrofttk m. tn. Dat. Stock- 
holm d: 9 Ang. 1^30. 

» 562^ Rapport från öfversten Lars Kagg till konungen, angående fiendens 
marsch från Gartz till Demmin med 2000 man och vidare före- 
hafvanden, Änklams befästande m. ro. Dat. Ankfaro d. 13 Aug. 
1630. 

» 563. Bref från Administratorn CbriMten Wilhelm tlU konungen, med an- 
hållan om snar bjelp tillfölje af fiendens annalkande, samt angå- 
ende egna krigsföretag i erkesiSrtet HHgdelifOri. Dat. Bfolle d 15 
Aug. 1630. 

• 564. Rapport från öfversten Lars Kagg till konungen, angående fiendens 

styrka i Demmin och Laiiz, hans anmArsch och vidare förehaf- 
vanden, befästningen, af Ånklam m. m. Dat. Anklam d. 18 Aug. 

1630. 

B 565. Bref från fdltmarskalken Horn till konungen, att han utsändt ett 
recognosceringsparti m. m. Af fältlägret under Stettin d. 19 Aug. 
1630. 

» 566. Bref från sekreteraren Lars Grabbe tfll konungen, om förhandlin- 
garne vid en sammankomst med kejserlige generalett, qvartermft- 
starcn Sparre m. m. Af Stettin d. 19 Aug. 1630. 

m 567. Rapport (rån general-major D. Knfphausen till konungen, angående 
Hertigens af Savelli afmarsch från Greifswalde, samt sin afsigt att 
genom öfverrumpling nattetM bemägllga sig nAmnde fästning. Dat. 
Wolgast d. 28 Aug. 1630. 

m 568. Rapport från general-major D. Kniphausen till konungen, att öfver- 
rumplingen af Greifswalde måst uppskjutas, och att öfverste- 
löjlnant Stålhandske ankommit till Kudea med 4 komp. Finska 
ryttare. Dat. Wolgast d. 29 Aug. 1630. 

» 569. Rapport från general-major D. Kniphausen till konungen, angående 
samma som föregående, samt att Savelli tagit Clempenow med 
storm. Dat. Wolgast d. 30 Aug. 1630. 

* 570. Bref från ÖfVersten Lars Kagg til! konungen, angående Cleropenows 

stormning och Anklams beHlsCande, jomte en anhållan om tillåtelse 
, för kapten Dachs att värfva ett kompani dragoner. Dat. Anklam 
' d. 31 Aug. 1630. 

» 571. Bref från general-major D. Kniphausen till konungen^ ä^ngående det 
misslyckade försök han föregående natt gjort att bemägti^a sig 
Greifswalde. Dat. Wolgast d. 31 Aug. 1630. 

r 572. Bref fkin öfverst-K^tnant Qvinti till hons^fskalken BMrik Falken- 
berg, hvati han förnekar all förrädisk bfefveilNn^ eller hysandet 
af planer mot Uonungeus lif. 1HC Gavtz* and ^relfiPenhagen d. 5 
Sept. 1630. ' 



Digitized by 



Google 



_ 6 — 

N:o 573. Bref från mtmarskalkcn Horn till konungen, att 2 kejsetliga rege-. 
menter gåU från G«rtz tiH Meckleobiirg, samt angåeode skir- 
mytslingar med fienden och ett sM^rre furageringspartis uts&ndande 
till Greiffenhagen. Dat. Fåltlägret vid Alte Stettin d. 5 Sept. 
1630. 

o 574. Bref från Sekreteraren Lars Grubbe till Riks-kansleren, att stor brist 
är förhanden på penningar, att krigsfolket derföre börjar blif^a 
högeligen missnöjdt, att konungen bör göra en hederlig fred m. m. 
Af Wolgast d. 8 Sept. 1630. 

» 575. Bref från general-major I>. Kniphausen Ull konungen, angående Pa- 
sewalks intagande och förstöring, jemie underrättelse att fienden 
har något i sinnet mot Anklam, hvarföre han uppmanat Kagge 
att tara på sin yakt, äfvensom att han Smnar sftnda honom för- 
stärkning. Dat. Wolgast d. ,9 Sept. 1630. 
« 

» 576. Bref från fältmarskalken Horn till konungen, att 2 regementer kej- 
' serlige ryttare gått från Gartz till Mecklenburg, att rykten om 
Pasewalks förstöring inlupil, att han dragit försorg om ttckermtkn- 
des försvar, att Sparre föreslagit fångbyte som äfven skall ega rum, 
att öfVerste Teufel är högeligen missnöjd tillfölje af uteblifven af- 
löning för hans regemente m. m. Af mitlägret under Alte Stet- 
tiB d. 9 Sept. 1630. 

j» 577. Bref från Sekreteraren Lars Grubbe till Riks-kansleren, om rytteriets 
marsch landvägen från Preussen, om Teufels missnöje, om Stein- 
bergs antagande, i svensk tjenst, om Magdeburgs understöd med 
penningar och krigsfblk m. m. Af Stralsund d. 12 Sept. f630. 

' N 578. Bref från fältmarskalken Horn till konungen, om en 3000 man stark 
fiendllig afdelningsmarsch mot Damm och Sollnow, om tillståndet 
i lägret vid Gartz, om öfverst^löjtnant v. Hoffs ströfparti mot Gol- 
berg och om hans död m. m. Dat. i fältlägret vid Alte Stettin 
d. 14 Sept. 1630. 

M 579. Bref från general Johan Baner till konungen, att han den 13 sjöledes 
ankommit till PeenemOnde med sitt folk, att underrättelse inlupit 
att Baudissin uppbrutit från Preussen och skeppet Meerman stran- 
dat vid Reserort med några hundrade soldater af Fritz Bosses 
regemente. Dat. Peenemttnde d. 14 Sept. 1630. 

» 580. Bref från Sekreteraren Grubbe till Riks-kansleren, om medlen till 
krigets förande, om konungens planer och företag mot Mecklen- 
burg, om krigsfolkels styrka m. m. Af Stralsund d. 22^ept, 1630. 

■M 581. Bref från Fältmarskalken Horn till Riks-kansleren, om Pasewalks 
förstöring, skärmytslingar med fienden, en fiendllig afdelnings 
marsch från Gartz till Colberg, ett partis utsändande f^ att bort- 
taga den, Savellis läger med 2000 man vid Demmin, kejsarens 
och ehurfurstarnes bref till konungen m. m. Af lägret vid Stettin 
d. 25 Sept. 1630. 



Digitized by LjOOQIC 



— T — 

^k» 5SZ Bref från faihiaarfkalÉen Horn till koiMmgtn, oa dcii iedoares firam- 
gång i MeeklMbnrg, Holks r^entntes •fmaracfa från kejserliga 
lagret, de preussiske truf^Mrnes marsoÉi, Yssless eipedition mot ett 
fiendHigt parti som gått tHl Colberg» krigsfolkels missnöje öfver 
soldens uteblifYande m. ro. Af Mgret vid AJteStettin d. 5 Oct. 
1630. 

« 583. Relation från fältmarskalken Hotn tin koYittHgen, om en stor eldsvåda 
i Stettin, en för svenskarne olycklig rytterif&ktning mellan båda 
Ifigren, fiendens trupprörelser m. m. Dat. fXltiagret vid Alte 
Steitin d. 7 Oct. 1«30. 

j» 584. Bref från Riks-kansleren till fältmarskalken Gustaf Horn, redogör 
omst&ndligt för de preussiska tmppernes marsch till Pommern. 
Af Elbingen d. 8 Oct. 1630. 

•• 585. Bref från fältmarskalken Horn till komiDgen, angående tillståndet på 
hans sida, brist på lifsmedel och tmppernes deraf följande ned- 
slagenhet m. m. Dat. lägret vid Stettin d. 13 Oct. 1630. 

4» 58^. Bref från öfversten Diedr. Falkenberg till konungen,' att ban efter 
mån^ faror lyckats insmyga sig i Magdeburg* om tillståndet der- 
stUdes, fiendens styrka och förebafVanden m. ro. Dat. Magdeburg 
d. 19 Oct. 1630. 

« 587« Bref från riks-kansleren tUl konungen, att han, enligt konungens 
honom sednast tillhandakomna ))efallningar, 1} skall meddela öf- 
verste Boethius instruktioner om Hinder- Pommerns försvar och 
förvaltning, 2} men ej tror att Hinter-Pommern kaja lemna medel 
till värfning af ett regemente knektar åt Boethius, och hvari han 
3) lemnar underrättelse om tmppernes afmarsch och lillståttdet i 
Preussen, 4) säger sig ej kunna anskaffa de 60,000 Riksdaler un- 
*der vintren, som konungen vill hafva, 5) lofVar deremot sSnda 
krut, kläde, strumpor och skodon, 6) samt afråder slutligen ko- 
nungen från att resa hem öfver vintren, emedan han befarar att 
verket då skall gå öfver ända. Af Elbingen d. 28 Oct. 1630. 

« 588. Bref f\rån fältmarskalken Horn till konnngen^ råder konungen att af 
flerabandä skäl ofördröjligen sitta i verket sin plan att anfalla 
fienden vid Gartz, lemna underrättelse om sina underhafvande 
truppers beskaffenhet, om fiendens sannolika afsigter m. m. Dat.^ 
af lägret vid Stettin d. 30 Oct. 1630.. 

« 589. Bref från riks-kansleren till konungen, hvari han gillar det af k-o 
Rungen framställda förslaget att till sommaren upprätta 5 arméer, 
— en i Hinter-Pommern, en vid Stettin, en i Vor-Pommern och 
Mecklenburg, en vid Magdeburg och en i Bremen -7- till planen, 
men anser medlen der(t)r otillräckliga, och i stället föreslår, att 
först se till garaisonerne i de redan eröfrade orterne (förslagsvis 
11^400 man) v och sedan, uppsatta tvenne arméeiv en större (för- 
slagsvis a0»600 hmA) att roöta fiendens hufVudityrkA och en min- 
dre att utbreda sig vid Odessa (flönslagsvia X^jm man), hvarjemte 



Digitized by LjOOQIC 



— s — 

vidlyftiga kotmaMörslttger till' deras utiderÉllt Wo^aB, stiligt hf ilkir 
gamisonerne skutte anderblBas af medlen från Pommern, hufvud- 
arméeo af deM från SvtfHge och Preussen, samt' Oder-arméen af 
dem (rhn LIflland och lugermanland m. m. kctnm Elbingen d. 
dt OcC 1630. 

N:o 500. Bref från riks-kansleren till konungen, att han ej skall låta bedraga 
sig af kejMi^CAs hdfliga ord, aom förut de tyska furstarne, utan 
fortgå till dess någon afgOrande framgång är vunnen, då tiden 
för Dirroare underhandliugar om fred är infie; hänvisar för öfrigt 
till det förra brefvet och lofvar skaffa 100,000 Riksdaler till Maj 
månad. Elbingen d. 2 Nov. 1630. 

» 59L Bref från general-major Kniphausen till konungen, att han fimnar 
besätta Schiefcibein och Bolgardt, att de preusstska trupperne äro 
i fullt antag, att han ej kan undvara så mycket folk af blokad- 
cöfpsen för Gol^rg till löretaget mot lägret vid Gartt, som ko- 
nungen påräknat m. m. Dat. Corlin d. 2 Nov. 1630. 

» 592. Bref från ^general-major Kniphausen tiU fältmarskalken Horn, om 
beredskapen att möta fiendens anfall om denne skulle uppbryta 
frå«» Gartx, de preussiska troppernes fördröjda ankomst m. m. 
Dat. Cörlin d. 3 Nov. 1630. 

» 593. Bref från general-major Kniphausen till konungen, om hans bered- 
skap att hastigt kunna marschera tUI Stettin, huru mycket folk 
som måste lemnas qvar för blokaden, råder konungen att med^de 
nyankomna friska preussiska trupperne gå till Elben och Magde- 
burg. mt. Cörlin d. 4 Nov. 1630. 

» 594* Bref från fältmarskalken Horn till konungen, om fiendens påtänkta 
marsch till Colberg, om sin afsigt att följa efter bonem och förena 
sig med Kniphausen. Datum im Feldtleger bey Steitjn d. 8 Nov. 
1630. 

» 595. Bref från general-majoren Kniphausen till konungen, art fienden upp- 
brutit från Gartz med 31 cornelter och 1000 man fotfolk, att han 
sjejf kan^ möta honom noed 2000 man, hvilka trapper han qvar- 
lemnar vid Colberg m. ni. Dat. Cöslin d. 8 Nov. 1630. 

» 596. Bref från general-majoren Kniphausen till konungen, om fiendens 
anmarsch och de till hans mötande vidtagna åtgärderne. Datum 
zu Cöslin am 9 Nov. 1630. 

» 597. Bref från fältmarskalken Horn tilT konungen, att fiendens styrka är 
16 kompani croater, 600 tyska ryttare och 1500 å 2000 man fot- 
folk, att han sjelf med 260O man den 8 afgått från Stettin samt 
vid Zarben eller Grcifenberg ämnar förena sig med Kniphausen 
m. m. t hast af Bock d. 10 Nov. 1^30. 

» 598. BMf IVån getteval-mi^re« Kniphauaen) till konaogem om fiendens 
annalkande acb hans egen. beredskap åli i^Ota boiMMn m. m. Dat» 
lu* BagMiaw d., t(^ Nov. IfidO. 



Digitized by LjOOQ IC 



Nm S^. Bref frln Oltrpfrfluilken Horo UH koiiuiig«fi» om fian^enf anmarsclr 
ocb slyrks, 010 fdreauicm med KAiphaiiMn* Mn fieadtliga garni- 
S9IXM18 uifatl vid Colbt^rg m. bi. 1 hast af Trjp#ii d. 11 No?. 1Ö30» 

» 600. Bref från (Hlimarskalken Horn iUl konuofen» att han d* 1:2 om a^ 
toneo legat tid Groes Jestin, att fieaden ankommit till Wertkow 
i mil derirr&n, men om natten retirerat» att han d. 13 förföljt 
honom då en fäktning vid Falkenberg egt rum, men att de kej- 
serlige undsluppit nederlaget tilirölje af en tjock dimma, att han 
då upphört med förföljelsen för att bvila sitt efter hastmarscherne 
ansträngda folk m. m« Datum im Qvartier zu Corbin d. 14 Nov» 
1630. 

» 601. Bref från rdltmarskalken Horn till konungen, att han ämnar åter- 
vända till Stetiin m. m. Dat. Corbin d. 15 Nov. 1630. 

B 602. Bref från general-major Kniphausen till konungeh, om krigets vidare 
förande till Elben m. m. Dat. Corbin d. 16 Nov. 1630. 

» 603. Bref från administratorn Christian Wilhelm till konungen, att han 
fatt konungens 6 sista bref, gjort öfverste Austenralh till general- 
major, om nyttan och nödvändigheten att undsätta Magdeburg, 
noggrann förteckning på sin egen och den blokerade fiendens- 
styrka m. m. Dat. Magdeburg d. 18 Nov. 1630. 

» 604. Bref från generalerne Tott och Baner till konungen, om tillståndet t 
Stralsund, vid Ribbcnitz och på Bttgen, Saveilis återmarsch fråi> 
Demmin till Gartz m. m. Dat. Stralsund d. 23 Nov. 1630. 

» 605. Bref från Riksens råd till konungen, om krigets nödvändighet ocb 
rättmätighet, om medels anskaffande till de 5 arméernes under- 
håll, hvartill dock ringa utsigtcr äro för banden m. m. Dat. 
Stockholm d. 25 Nov. 1630. 

M . 606. Relation från amiralen Erik Ryning till konungen, om en fjöstrid 
mellan den kejserlige eskadern i Wismar och den svenska blokad- 
eskadern under amiral Peter Blom, hvarvid de kejserlige tillhaka- 
jagades i hamnen. Af StralsOnd d. 26 Nov. 1630. 

» 607. Eitract aus dessen von Schaumburg Schreiben aus dem Lager far 
Gartz, angående Schaumburgs ankomst till lägret och den derva- 
rande kejserliga arméens eländiga tillstånd. Dat. Gartz d. 30 
Nov. 1630. 

» 608. Bref från fältmarskalken Horn till konungen, om hans marsch med 
det från Stettin utryckta rytteriet och några andra trupper fråi» 
Greiffenberg till Gallnow m. m. Dat. Greiffenberg d. 30 Nov. 
1630. 

» 609. Bref från fältmarskalken Horn till konungen, att han samma dag 
marscherat till grannskapet af Gallnow, att Kniphausen med He- 
brons och Baudissins trupper följa efter, att Baner och Tott nal- 
kas öfver öarne m. m. Dat. Gallnow d. 1 Dec. 1630. 



Digitized by VjOOQIC 



— \n ~ 

9Sit den skynf Iim IhNi af RalHMttse», bffittar mm Ml utOill soa 
fiendHi iiorl fria CollMrg m. m. Dai. KoswotHi il. 3 Dcc 1S30. 

« •!!. Bi«r Ma •rv«rsleii Sperreoter Ull koAUiisca. om eU utM fiendea d. 
24 gjort fria Colberg siiat ea derpl l5Q«nde ryUerMktoiog, kla- 
gar ar?«r hrfst ^ underliiil la. m. Dat. RossenUo deo :^5 Dfc 
1(30. 



Digitized by VjOOQIC 



— IJ - 



Bref från Öftersten AMeaoanaer MjCssUe 
UU WUhs-^Canzieren A. OoDensl^erna \ 

£d]er und Wahlgebohrner Herr, Ew. Gif. seya meine 
unterthänige Dienste zuuor, gnädiger Herr. 
E. Gn. kaB ich unterthanig nicht vcrhalten, was mässen heute 
dato vcMT vier Wochen ich mfch einer Insul in Riigen, Hfddensee 
genannt, bemächtiget, und dieseibe mit Reuterei and Fussfolk zum 
Anfange besetzt. Nachdem Ich nun hernacher gewisse Kundschaft 
bekoonnen, das der Feind auf der alten Fähren in Rijigen ziemhlich 
schwach, und die Schantze nur mit 70 Musquetirern besetzt gewe- 
sen; habe ich darauf den 29 Martii gegen Abend eine Änzahl Reu- 
terei und Fussfolk dahin auf einen Anschlag abgeordnet, welche am 
30 Martii gegen den Morgen aufs Land kommen und die Schantze 
berennt, darauf alsbs^ld des Feindes Folk die Schanze den unserigen, 
ohne einigen Musquetere-Schoss, äbergeben, und sich in I. K. M. 
unsers gnädigsten Königs und Herren Dienst eidlich eingelassen. 
Weil nun an selbigen Örte (welche gegen dieser Stadt gleich iiber 
Ueget, und einer dem anderen ohne Schaden succurrinen kan) ziem- 
lich gelegen, habe ich die unserigen auf der alten Fähr ziemlich 
retranchiren lassen,, dass sie, ob Gott will, nach Nothdurft versichert 
seyn. Es hat zwar nach Eroberung der Schanzen, sich eine Partey 
Feindes Folk zu Ross und Fuss sehen lassen, welche vielleicht in 
ihre Schanze gebracht werden sollen; da aber der Rittmeister Plate 
neben etlichen Pferden uqd Fussfolk auf sie zugesetzet, habeo sich 
<les Feindes Reiter mit der Flucht salviret; das Fussfolk, als 30 
Mann sind im Stich geblieben, welche alle gefangen genommeq, die 
sich in I. K. M. Dienst begeben. Dess anderes Tages hat sich aber* 
mals eine andere Partey sehen lassen, darauf anderwejt der Ritt- 
meister Adam Platé zugesetzet, dieseibe in die Flucht geschlagen, 
elliche erschossen und etliche gefangen, bekommen. Weil aber un- 
ser Rittmeister vernommen, dass des Feindes Rittmeister Falkenberg 
selbst mit darunter gewesen, hat er in HofTnung denselben zu fassen, 
eia wenig zu eifrig und zu nahe des Feindes Schanze nachgesetzet, 
alida er vbn zwey grossen Truppen Reiter, so die vorige Nacht heim- 
lich iibergesetzt, unvermutlich umgeben und neben 7 Reitorn gefan- 
gen worden. Darauf ich dann alffort den Pass auf der neuen Fähr 



* Eaer Original-Brefvet uti Riks-ArkiYet (Oxenstj. SamU. 

Digitized by LjOOQ IC 



- 1« — 

und Schanzen aiif beiden Seitea mit Schifien, Galeeren und Schlupen 

ziemlich wohl besetzen lassen, dass ich auch vermeine die Zu- und 

Abfuhr des Orts dem Feinde m TiH oiöglich zu benehmen, dadurch 

dann ihre Soldateo ziemlich, ausgemattet, auch sehr schwierig uod 

iiberdriissig gemacht werden. Wann nur ein Paar tausend Vöfcter 

ausdieser Garnison zu enfrafhen wären, woHte ich nSchst Göttlicher 

Verlethung das Land Riigen vöm Feinde wohi liberiren und endt- 

freyen. Spnsten föge E. Gu. ich auöh unterdiirmg zu wissen, dass 

viel DifBcultäten in Liibeck wegen der Werbung vorgehen» dann ein 

Scbreibeo vom G^ieral daseibst ankommen, daranif $ie gär stark alle 

Werbung verboten und keine Völcker ausgestatten wollen, welches 

£. Gn. ich unterthänig nicht verhalten wollen. Thue dieselbe hiemit 

Göttlicher Obacbt treulich empfehlen. Datum Stralsund den4Aprifis 

anno 1C30.- 

E. Gn* , . . 

Untertha niger 

Alexander Lesslie, 



Titt Anders Svensson. 

D. S. N. (/ Doctor Salvii namn], 
1. 

8^. L. nilFörlåtne synnerligen gode vän, Anders Svensson, Jag 
kan Eder vänligen icke förhålla, att jag hafver väl bekommft Edra 
skrifvelser, både om rasten på underhållet. Edert och correspönden- 
lernes, så väl som Eder egen persons privflegia nobilitatis och dona- 
tion pä Böresjö, allt det hafver H. K. M. och sjelf läst och är ftillér 
H. K. M. (ej) obenägen Eder att beneficera, men när man kommer 
med brefvet, så svarar H. K. M. alltid, att det hafver ingen hast. 
Om Salarfo blef faller Wewetzer strängeligen befallt, att han Eder 
contentera skulle, (Eder egen deputat är 1,500 r:dr om året); men 
vid de andre frucktar jag, ehuruväl^ jag ännu Ingen möda skall spara, 
att det blifver uppskjutet till dess H. K. M. kommer sjelf till Tysk- 
land, och I då personligen compareren. ' Vill icke dess mindre all 
flit dess emellan använda, om möjligt är, att det itiå förr förrättadt 
bHfva. 

2. 

Det J hafven gjort i Liibeck, efter Eder instructions lydelse, 
behagade H. BL M". allt väl. Nu är fractaten dessemellan, på konun- 

* Registratur folio 1^3. 

Digitized by LjOOQIC 



^ %s — 

gens i DaDmirk imdlaade, bevi^d weUett oss odi dem kft^sfc^ i 
Dantzig i l^gyaoejsen pi tiilkiommande Majt H* K. M. befallif Tor- 
denskiild, aH J under banden skulle flitigt poussera städecne ooh 
förslarne, det 4^ ock sSnde sim sändebud tiH trtctpleii, som O^k 
taga deras intresse i ackt. Ty onri någon redlig och säker fred för 
dem i Tyskland blifva skall, så måste det denna gången ske, eljest 
sker det aldrig. 

3. 

Sedan efter H. K. M. ärnar sjelf mot ändan på Maji i Guds 
namn gå öfver åt Tyskland itied en armée vid pass of 50,000 man 
(att iractera under hjelmen) och H. K. M. hafver få eller ringa stän- 
der i del Romerska riket, som med H. K. M. deröfver correspon- 
dera, hvilket dock på alla fall högnödigt är, derfdre befalte H. K. M. 
att J viJl© genom Bder sjelf. Herr Resch, DiDrebber, ocli hvem J 
eljest kunnen, iqgeniöst och så flitigt poussera forstarne af Mecklen-- 
burg, Liineburg, Pommern och alla de andra uppe och nere | BiMt« 
sä väl som ock städerne Liibeck, Hamburg, Bremen, Liineburg, 
Stettin och alla andre, att de hemligen skrifva H. K. M. till, råda 
och bedja H. K. M., att H. K. M. vill taga sig deras sak an, och 
komma öfver med vapnen i Tyskland. J kunnen sjelfva väl tänka, 
hvartlfl sådane bref framdeles nyttige äro, det ginge Oss vi! eller, 
(det Gud förbjude) illa. J velen ock bedja Camerarium göra det- 
samma ( ) hos alle man. Men J masten icke säga att H. 

K. M. skall väl kimna dertill bevekas, hvar de sådant begära för 
deras hastas skuld. Jag hafver sjelf skrifvit Grefven af Solms der- 
om tilT, att han skulle poussera Landtgrefvarne af Hessen och flera 
dertill. Beder J honom velen sådant tillkomma ISta med Frankfur- 
ter-brefven. 

4. 

Efter Hertlgitrne af Mecklenburg undskyJla sfg icke kunna pr«- 
stera nlgon armée dier således sätta deras exspectante i rfisico ännu, 
som H. K. M. genom S. Behrs Memoffal begäres, si skoien J säga 
dem, att H. K. M:ts Icke heller så hafver varit, utan efter H.' K. M. 
menl dem eljest despererd om alla andra medel till deras restitution, 
så skulle ^e försöka det yttersta ännu med vapnen, icke st mycket 
de för deras personer, såsom att uppmuntra de Mecklenburgske oéh 
andra ständer dertill, att de i tid tänka på deras frihet. 

5. 

Efter Kniphusen skrifver det Hamburg vill ingalunda lida, det 
konungen i Danmark slår något blockhus på Elfven der nere vid 



Digitized by LjOOQIC 



— 14 — 

Oliickstadt, så skolen J genom Kniphusen, och hvem J eJjesI kunnen, 
starkt poussera d^m dertill att de satta sig deremot naed vfild oeh 
ingalunda ' tillfita, försäkrandes dem att (om) de begära hjdp af H. 
K. M., att H. K. M. vitt på atl nödfall adsistera dem »ritterligh». 

6. 
Och emedan D. Lentzman, så väl som J sjelfva, skrifver att 
städerne stå i betänkande, hvem de skole slå sig i förbund med, 
H. K. M. eller Holiändarne, så skolen J starkt, dock ingeniöst, pous- 
sera dem att de ändtligen söka förbund med H. K. M., förtröstandes 
dem med stora promesser, att H. K. M. varder dem utan all tvifvel 
store privilegier gifvandes [å) deras commercier och handel i Östersjön. 

7. 
Så skolen J ock poussera Fridborn starkt, att han afstyrer, det 
Stettin ingalunda tager kejserHg garnison in, forsäkrandes dem om 
H. K. M:ts assistenee, så framt dem skulle det ringaste fiendtligt 
vederfaras. 

8. 
J velen ock förmansi honoiia att han pousserar Stettin och flera 
Pommerske l^ndstäder, att de skrifteligt bedja H. K. M. komntia öfver. 

9. 
Och att han med all flit förhindrar det Riigeu icke blifver för- 
såldt eller förpantadt under konungen i Danmark, Tor det stora miss- 
förstånd och vidi) ftighet, som deraf mellan båda dessa kronor upp- 
växa kunde. J velen det ock sjelf discours-vis a^fråda, ebvar det så 
kommer till pass. 

10. 

Förfarer ocJl flitigt, hvad den Pa4ebusch bafver gjort i Dan- 
mark, såsom .och hvad de många, sändningar mellan Wallenstein och 
konqngen i Danmark betyda. 

Detta jag Eder för denna gåi^gen ganska vänligen icke hafver 
velat förhålla, Hvaraf J väl mera tänk« kunde, som nyttigt oc^ 
H. K< M:ts inteut tjenligt kan vara. Och befalle Sder m. nv Da- 
tum Stockholm ^^ 13 April 1630. . . , 



Digitized by VjOOQ IC 



•^ 15 — 

JFrån HihseuM JHåa i SiocHhotån. 

s Bref till städeme aU göra Ullféming iäl Jlotlån ♦. 

Vår vänKge och välvillige helsan med Gud allsmMcktfg tillfSrerie. 
Vi kanna Eder respectlve vällärde och redelige gode min utf Upp- 
sala boendes, vänligen icke förhålla, huru såsom H. K. M:ts allés 
vår nådigste Herres Troman och Hofmarskalk, Edle och Vilb. 
Diedrich v. Falkkenberg är nu pä stunden kommen ifrån högstbé- 
mälte H. K. M. med H. K. Mrts bref till oss, förraalandes att H- 
K. TA. for det hårda och stränga motvSder skuld, som nu i någre 
veckor continuerat hafver och ännu continuerar, är förorsakad två 
gånger att vända med hela skepps-arméen i sjön åter tillbaka in f 
skären igen, der H. K. M. ännu af motväder uppehållen Wifver. 
Och efter som det proviant krigsfolket hafver varit fdrsörjdt med, 
alleredo mest åtgånget är, och H. K. M. nu emellan desse tvenne 
extremiteter står, antingen iaftt reth*era hela arméen åter in f landet 
igen, eller ock densamma {för) en stor hunger och oundvikelig un- 
dergång att exponera och i störta, så framt H. K. M. åter tredje 
resan skulle begifva sig med en sådan ansenlig magt till sjöss, förr 
än H. K. M. på nytt uppå någon rum tid med victuafiepersedlar, 
särdeles bröd och öl ifrån städerne har i riket försörjd blifver; der- 
fore hafver H. K. M. oss allernådigast uppå laggt och befallt, att vi 
detta tillståndet H. K. M:ts trogne undersåtafe, så i städerne, som 
i landet boei^iles (de vtre sig af hvad slind och villkor de helst 
vara vele) med största hast skola förnimma låta och till sinnes föra^ 
och derhos på H. K. M:ts vägnar anmoda hvar och en redelig pa- 
triot, så adel som oadel, andeliga som verdsliga, att de, anseendes 
denna store olägenhet, ville etter iom Gud hvar och en uti sitt 
hushåll välsignat och låd ^cb ämne giiMt hafver, sig nu låta finna 
bevågne och godvilligt att komm^.H. K. M. och arméen (på hvilkens 
lyckliga resa och nödtorftiga underhållande hänger Sveriges rikes och 
allas vår välfärd) tilF undsättning med bröd, öl och andra victuftlie- 
persedlar. Vi ha#\'a för den skald denna H. M:ts nådiga vilja och 
befallning h<h^«mn[ieUgen att efterkomma, dett« pi^)ponerat denne 
stadens innevånare, så väl all den adel här fmnas kan, och H. K. M:ts 
enskildte tjenare, som eljest presfcr och borgerskapet, och dem der- 
lin ^(ispoherat oeh förmict, att ^ »n" ansenlig åssisteiis på 'öl och 
bröd beviljat hafva, innan två eller tre dagai* att lefverer^, och Ml 
skepps-arméen gå låta, såsom ock nu efter H. K. M:ts egen befall- 



* Riksens Råds Registratur uti Riks-Arkivet. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 16 *- 

ning förskickat någre qvalifiAerade af adel till städerne, som denne 
H. M:ts nådiga begäran, samt arméens nödställda lägenhet på pro- 
viant proponera skuHe, och ibland andra bedtt vår CoHegane Edel 
och Väft). H. lohaa Sparre till Bo, att förresa tiH Uppsala och der 
£der arméens till stånd och bvad mera behof göres, yidafe mund- 
teligen berätta. Vi begäre för den skuld af eder samt och synp^- 
ligen, H. iC. M:ts vägnar, att J ställen tro och lofven till allt det 
bemälte vår medbroder Eder forebringandes varder, och sedan fii^D^s 
benägne och villige att hjelpa och undsätta U, K. M. uti denna nöd- 
ställda lägenhet, bvad Eder pligt fordrar och Eder förmåga någonsin 
tilMta kan; varandeg deruppå visse och fiillkomiigen försäkrade, ^t 
J skolen för all den lefrering och undsättning i bröd, öl och andre 
prpviaotpersedlar, som J denna gång på hans anmodande görandes 
varde, bekomma nöjacktig och riktig betalning, så snart J proviantet 
här lefvererandes värden. Och förmode vi, att J nu icke H. K. M:ts 
och Riksens armé strandsatta låten, utan, såsom trogne och redelige 
Svenske män, gören H. K. M. ett troget bistånd. Hvar det ic^e 
sker, så H. K. M. icke en ansenlig förråd på öl och bröd hastigt 
till sig bekommandes varder, då nödgas H. K. M., till hela fäder- 
neslandets oboteliga skada och märkeliga discreputation, draga arméjetn 
^H in igen, och den åter så i städerne som å landet förlägga låta. 
Detta hafve vi gode män, på H. M:ts nådiga befaUning icke kunnat 
oförmäldt låta. Och vele vi härmed hafv^ Eder GimJ etc. Patuijn 
Stockholm deo 17 Juni 1030, 

I. D. C. G. G. P. B. C. R J. Sp, M. S. H. W. 



Memorint 

på de årender^ som JI. K. MiU Troman och Öfverate, Edel 

Qch VcUb. JSrich Bimd på H* K. MiU vägnar hgs Kler- 

keriet och Borger$kapei i Strägnä» förrMta skaU. 

Ihtum Stockholm den 18 Juni ie30\ 

Är Riksens Båd« begärftn, irtt öfver^ton Erich sig strai^t härifrfo 
liil 6trägHä9 begifva sWl , . .f 



Riksens Råds Registratur i Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQIC 



— 17 — 

. 2. 

Dft kommandes, må han kalla RIspen till samtals med sig, M- 
tandes honom förnimma, hura såsom H. K. M. år Krorsakad tot- 
den af det långliga motvädret, som nu i några veckor continuerat 
hafver, att vända i sjön två gånger med hela skepps-arméen in i 
skSreo (illb^a igen, 4er H. K. M. äofw med hola flottao oob krigs- 
ipagtea qvarligger, och näppeligen, bsft vinden något hastat fogn 
vill, dädan komma kan förr än arméen Iter på ayU wmå allehanda 
oödtorftige victualie^-persedlar försörjd Uifver. 

3. 

Och desto grundligare Bispen om arméens tillstånd oth dess 
nödstöllda lägenhet på proviant att Informera, kan Öfversten Erich 
Hand förkunna Bispen huru såsom hofmarskalken, Edel och Välbör- 
dig Dfedrich von Falckenberg till etc. är den \7 i denna månad tllf 
Stockholm med H. K. M:ts bref till Riksens råd sttb dato Middel- 
sten i skären den 16 hujus, ttlf Stockholm ankommen, uti hvilket 
H. K, M. sig häftigt besvärar öfver arméens nödstäHda rägenhet, 
förmälandes derhos, att så framt arméen icke snart bekommer ifrån 
städerne här i riket,' samt andra, som å landet boendes äro, och 
någon förmåga hafve, det vare sig adel och H. K. M:ts enskildte 
tjenare, prester eller arrendatorer, en ansenlig stor undsättning på 
bröd, öl och anoat proviant, då måste H. M. oundvikligen antjngen 
-retirera hela arméen in i landet igen, och den i 3täderne och å lan- 
det inqvartera låta, eller föra henne uti största hunger och under- 
gång, hvilket både skulle lända hela fäderneslandet till en obotlig 
skada och markelig disreputation. 

Kan öfversten rörmedelst allehanda motiver draga Ri(spen på sin 
sjda, om hvilket han sig med discretiou och länapa högeligen beflita 
skall, och hoiioia beyeka att samtycka och bejaka, först för sin egen 
person, att vilja på god betalning (om hvilket öfve^ten bvar och en 
försäkra skall) göra en ansenlig lefrering på bröd, öl och annat pro- 
viant, såsom ock sedan disponera, Öfvertala så väl de andliga såsom 
borgerskapet der i Strignäs boendes, ingen undantagandes som oågon 
råd och ämne hafiv.a, han vare stg asdeiig c^er verdslig, adet dier 
oadei, att ock göra, hvad de krnma och förmå; då må han eller 
Bispens godtycke, strait stämma ätit Klerkeriet och Borgeiskapei Ih' 
på Rådhuset, der han sedan hvarj<Nii (och) enom kan förstå lita 
arniéens närvarande tillstånd och lägenhet, och till hvad ända så vä| 
han till Stragnäs, som andre qvalificerade af adel till andre städer 

Svenskt KrigshisU Arkiv. 2 



Digitized'by LjOOQ IC 



— tå ~ 

(örskickader är, låtandes straxt öppna och aHom föreläsa Riksens 
Råds bref till ioTåiMatie i Sirägnäs, hrilket han sedan efter bästa 
förstSod uttyda skall och straxt ett godt och nöjacktigt svar derpå 
fordra. 

5. 
Emedlertid som detta förrättade varder kan öfversten bruka för-* 
sigtighet och lämpa, att hemHgen forfara hos én och annan, hvarest 
och hos hvem nSgon förråd på mjöl, malt och annat siftt är till ett 
finna; och der han någon viss underrättelse derom bekommer, och 
de sådant hafver, säga sig gerna vilja göra bistånd, så mycket de 
hafva råd tBI, och dock af tröghet och ovilja tänka och söka att 
undandölja det mefta och bästa de hafva, då må öfversten bjuda 
dem vid deras ord och lofven, och sedan gå med nfigre af rådmän- 
nen i de gårdar och hus han vet något förråd vara, så lagandes att 
så mycket som utur staden mistas kan, må dock med ägandens 
ändtliga goda vilja, om den eljest med goda ord och förtröstning är 
till att nå, snart och innan åtta dagars förlopp, göras till skepps- 
bröd och öl, och hit till staden väl inpackadt och förvaradt fördt 
blifva, försäkrandes hvar och en, att de här, så snart de dermed 
hitkomroa, derföre ricktig och nöjacktig betalning bekomma skola. 

6. 

Der ock någon finnes under lärde eller läkte, frälse eller ofrälse, 
som god förråd hafver att göra godt bistånd med proviants lefrering, 
och det ingalunda göra vill, dem kan öfversten taga i ackt, och straxt 
skrifva Riksens RSd derom till, och deras förklaring om honom 
förbida. 

7. 

Må ock öfversten låta infordra i stadeii på en viss dag de för- 
mögnaste af prästerskapet, såsom ock annat stånds personer der 
omkring, och i lika måtto använda sin möjligaste ffit, hos dem nå- 
got godt bistånd att nå. 

8. 
När öfversten detta allt i Strägnäs viil (örrättadt hafver^ må han 
förfoga sig till Thorriuiila, görandes der ock sitt bästa att diq)onéra< 
bofgame till att gifva så mycket deras förmögenhet kan tillåta. Oeh 
efter dess förrilttande att han begifrer sig ttU Stockholm till Riks- 
rådet tilHMka igen, att göra om sitt förrättande god relation. 

Jac. D. G. G. G. P. S. C F. B, Wrangtl. 



Digitized by LjOOQIC 



— « — 



Mr ef från Seåtreterarem Mjarm^^hmé^ Uti 
Hihs^CanMi^Meren \ 

Yälboroe Herr Canzler, nfidige Herre I 
På det ^. N. mfi veta denna' orts tillstånd och K. M:t8 con- 
silia, så är fuller visst och ryeklbait, (såsom ock sjelfva de kej- 
serskfis iictioQ ^t ulvisar att <te iclf^ alepasl bafva låtit K. IL utao 
allt vederstånd, på denna farliga ort {aodstiga, utan nu mer, som 
sagorne gå, denne insul mästadels förlåtit), att de kejserske är täm- 
melig skräck och räddhåga uppå kommen : Sedan confirmera ock 
alla kunskaper, att de här i Pommern mägta svage äre, så att K. M. 
fuller hade lägenhet, särdeles hvar hela arméen vore tillsamman, att 
göra dem vid detta någon afbräck. Men alldénstund K. M. icke är 
starkare ännu än till 10,000 man till fots; sen 2^,500 hästar vid 
pass, hvilka dock ännu icke äre alle debarquerade, sä hafver K. M.' 
betänkande någon belägring på Wollgast att foretaga, helst medan 
häremellan är öfver \\ mil, och derfore hända kunde att fienden, 
kommande af alla orter stark opp, K. M. passen och tillförseln af- 
skära, och till någon oläglig och olika combat tvinga skulle, fataraf 
K. M. största skadp och disreputation förorsakades. Derföre är K. M. 
till sinnes, igenom Guds hjelp, Törst att fulleligen bringa denne insul 
sig till hända; komma fienden aldeles härutur och sedan så här vid 
Peen, som vid Schwein, fatta Oderen och den befästa, att K. M. all 
farten kan hafva i sin makt, att stänga eller efterlåta efter lagenhe- 
ten. Och menar K. M. att fastän intet mer i begynnelsen vinkiasf 
kunde, vore dét likväl intet ringa moment att K. M. hade Ysedom 
och Landt-Riigen samt Oderen i sina händer, och derigenom, ad res 
^erendas, en önskelig lägenhet. Vore <Jet nu så, att K. M. i tid 
kan blifva något starkare, då hoppas K. M. ändå fuller få tillfälle 
något att attentera på det K. M. arméen att elargera någon jplats 
bekomma må. Rvarloré och K. M. önskar att de tro^ippar E. N, 
ifrån Preussen skickandes varder, ju förr ju heller ankomma mage, 
för än tiden och tillfällen undgå. Hvad vidare kan förelöpa, skall 
E. 'Nrde jag så ofta tillfälle gifs ödmjukeligen avisera. Den alldra- 
högste Gud förlane oss lycka och välgång, i Hvilkens beskydd E. N. 
jag på det tjenstligste troligen och fllteligen vill hafva befalladt, bed- 



Efter originalet uti Riks-Arkivet (OzenstJ. Sami.) 

Digitized by LjOOQ IC 



- w - 

jandes ödmjukeligen, att £. N. alltid ville blifva min nådige herre^ 
sSsom jag Törsäkrar n)ig vara E. N:des 

ödmjuke trogne tjenare altid 
Lars Grubbe. 

vid Peenemynde deq 3|^:d6juiu^ 
anno 1630. 



M A9A. 
un Hihsens Miéa\ 

Välborne Herrar, samtelige Sveriges Rikes Råd, älskeTige 
, käre Fränder, Bröder och synnerligt tillforiätne gode 

Vänner! 
Näst all nfälfärd, lyckönskan, och hvad mera godt i min förmö- 
gephet vara kan låter jag^ för tidsens korthet skuld, all vidlyftighet 
beståy och såsom jag icke ^tviflar, att J gode herrar af min för några 
(}agar SQdao aflardade skrifvelse till Kammarråd, väl någorlunda af 
samma gode herrar relation hafva förnummit denna orts tillstånd^ 
aUtså hafver jag nu icke kunnat undgå hvad sedan förehafves Eder 
l^ärmed korteligen commiinicera; nemligen: sedan H. K. M. nu in- 
smierne ad ostia Od^rsc inriehafver, och genom $wine passagen fri 
in uti Friska Hafvet till Stettin, så låter H. K. M. nu Wolgast ligga. 
t^H eo tid, och tager sin re^ med några tusende soldater till Stettin; 
orsaken (medan ^, K. M. hafver förnummit att hertigen af Pommern, 
med borger^lf.apet (Jerinne sig hafver förbundit och försvurit, att icke 
l^jserlig besättning och inqvartering der intaga) vill H. K. M. för- 
söka, att komn^ d«m med sig i förbund,, och rätt nu medan detta 
skrjfves kommer raig utur lägret tidender, att i natt är mest hela 

uppmarscherad till H. K. M., som 
wine, och alla små farkoster, som 
bär^viijl ifrån lägret och löpa der 
de^ u|)pe i Friska Hafvet hos sta- 
rivilligt boyerter och farkoster^ att 
10 framfordra och öfverföra. Gud 
ka och välsignelse till H. Ki M:t& 
[. här vid Peenemilnde flus arbeta 
mnat Kniphusen härhos med några 

[åtskilliga personers bref från Tyskland 

Digitized by LjOOQ IC 



— ti — 

regementen soldater, dermed, t^ vk^fgsflottan kan stärkas, om nigot 
^endäi^ ^illbjuder i^jön iTrAn Danmark, det vw icke \{i)Jro kan, 
efter nan slår starkt i liandel med de Hamburger om rdrfckiling och 
<lock tillrustar sin skeppsHotta hemma. Till sundet är Leoparden 
sänder, men icke ännu igenkommen, och Sahius är till Liibeck af- 
fardad. De Mecklenburgtske ftirstars sändebud hafva i förg&r här 
Tarit och gratulerat H. K. Mrts lyckliga ankomst, och' tiRbjudft sin 
tjenst och recommenderat sin sak hos H. K. M. att varda assisle* 
rade. De Venetianer Sro med och i krig med kejsaren, fiJr det ftti 
åe hafva assisterat hertigen af Mantua. En Co11eghi1-4ag hilles i 
Regensburg, dit Churfurstarne af Saten och af Brandenbarg leke 
vilja komma, oansedt de särdeles derön^ af kejsai^en och atiÄra fur- 
star äro anmodade. Man menar ock att de hafva gifvlt' sina sänder- 
bud den befallning, alt icke länge d^r fördröja, utan stratt sig Ifll- 
baka begifva, så snart de förmoda att deras consillaf oth bégätis^ 
icke behageilge bHNa, det jag hafver hört Mtecklehburgiske-GfeÉÄnd*- 
teriie för H. K. M. berätta och derhos att Churftirsten åf Saxen sfh 
inlercessidn för samma furstar hos kejsaren Sinnu att gOra ntlofvat 
hafver. Hvad nu yidaré sker gffver tfden.' Jag ville geniaf ofiaré 
och omständligare Eder gode herrar ttllskrlfVa oCh avisera, tfSt riågbl 
skrifvärdigt fÖrefolle, men careo secretario, ty der ingen 13n gifves, 
Jer finnes ingeu tjenare. Jag tÖrs derföre iéke väl beskylla KWtt*- 
maren, dock veta de val sjelfva, hvar skulden är, och jag mt *deA 
lasten icke gerna öjelf ISnjger draga. Det faller mig ock häréftefr 
^vårt^ hvarJTÖre om någon tångsamhet b(fh Törsummelse 'ede^ gode 
herrar härefter syntes hos mfg vara, beder jäg ffitvänlfgenattVar» 
Tor min person undskyllaJ. VIII så' härmed har\'a Edersamteitgen 
titr Gud den atfdrahögstes tieékärm trll ^n önsk^lig god' välfärd bro<- 
-derllgen och vänligen béfattandes. 'Af réddeh under bripswaldes 6h. 

JuB 7 anno i630. . . 

•Eder alHid tiU tjehsl odi viNft 
' ' ' ' ' ' Cml Carls&n 

GyUmkjdm. 

H. K. M^ äi^ eljeiat Giidi k)f väl titt pasSi' allenast atr^ha^ im 
natten, då han stftte foiket'lkind, hafver utt Dopingen sprungit-af «|i 
iéWk oppå den andra öeh felat om brädet, dc^med sitt skenben étM 
Iwklen af, hvilket i dénnfa 'hettan och B. Mits stadiga artyete, der han 
få% alls intet Till förskona, honom lörorsakar en ktdr sveda oehverk» 
Oud bevare att fcke någét amrat der tillstöter. ' -' ^' ' 

Valete», Herwm alque it^rum valele. ' 
prmtnt: i Stockholm d. 21 Julii 
tm. ' ' ''. ' ' ' -' v 



Digitized by LjOOQ IC 



— ^ — 

JBreffirån W^äUinarskaiken Bom titt Mo^ 

nungen % 

Stormägti^te Konung etc. 
JUlemådigate Konung och Herre! E. K. M. f^ jag härmed 
itfidfrdånigast att /örnimm^, det krig9foIket här i laodety son[i tiU 
d^ Tyske ei^pediCion af £. |{. M. förordoade äro, hafve alltsedao 
jag sednast från Sverige hitkom här varit uti beredskap. Men efter 
jbär icke flera äa 4 skepp och två tyska skutor med några Kaun^o 
och Björaeborgs farkoster (de .dock mestadels obruklige äro) hafva 
varit ankomne, derföre är rytteriet, som här oäst omkring bo, ige» 
förlofvade , hvar hem till sitt, sedan de äro mönstrade och i ordre* 
sÉällde vordne. Men nigra companier, som långvägade vorp, dem 
hafver man till höstefoder Utit förlägga hos bönderna. Och således 
kunna hemälte ryttare alla bär jgeu samlas, då dem bud sändes^ 
Jb^gst innan 5 dagar tillgörande. Inpå ofvanbeiaälte skepp hafver 
m9Si förordnat ett Hegemente fotfolk, jemte Herr Åke Totts värf- 
vade ryttare, , hvilka ock efter att vinden, som en lång tid hafyer 
blåst evnot, sig nu vändt hafver, i förstone härifrån aflöpa. Och 
efter för några dagar sedan ifrån Wiborg sex skepp här äro an- 
Jioinpe, såsom ock dessförutan några Finska farkoster här ännu 
finnas» hafver jag här instämt öfv.-lieutn. Reinholdt Wönskes sqva- 
4roi^, bvilken så väl som ock det andra regementet fotfolk, jag för- 
jnodar. att kupna rymmas in uppå bemälte s^epp och farkoster, och 
aå fr^t att y.in^en fogar, acktar jag innan 4 eller längst 5 dagar 
mig mqd dem härifrån att efterskynda. Hans Ekhoitz och Stålhand- 
skes begge sqvadroqer äro i den ordre bragte, att så snart tarkoster 
till nödtorften här ankomma, så kunna de det längsta infian 5 dagar 
sig här i Åbo Inställa och skeppstiga, efter som ock bemälte öfver* 
tfte-Heiltenåfiter skola, för deras personer här i Åbo stadigt förblifva,. 
att ackta på skeppens ankomst, på det att icke något försummas 
eller lördröfas måtte. Fältherren hafver väl nyligen aviserat mig,. 
.4«( J& K. M:ts nådige vilja vore, att allt. rytteriet skulle i förstone 
fk de farkoster, $om här i förråd funnes fortbringa^ och fotfolket 
«å länge efberlemnas». <ti|l dess flera skepp här ankomma kunde, hvit- 
ket jag ock således hafver . efterkomma velat, hvar jag icke hade 
betänkt, M der fotfolket (bvilket bär aljeredo en temmelig lid pt 
E. K. M:ts bekostnad legat hafve) skall här längre qvarbållas ocb 
efter mig lemnas, vore till att befruck(a, att medl^ derme4 4e un* 



Efter originalet ull Riks-Arkivet (åtskillige personers bref från Tyskland 
1630). 

Digitized by LjOOQIC 



— 2S — 

derhlHas skola vHle fåtla dem för knappa; der de ock ut pl landet 
förlades, skola innan en kort tid icke toiinga vara af dem igen, ne* 
dan det att de, af en inritad vana, gerna förrymma enSr de nlgot 
tfllfiille dertill bekomma. Och rore sSledes mlsshoppeligt, att hafra 
då omtringde regementer mera complette, utan all den stora bekost* 
nad, som E. K. M. på dem i Commis och eljest hafver anvMnda låtit 
vore således »omsuss» {umsomt^. Detta hafver mig tvungit att 
förhiifva vid E. K. H:ts förrige resolution, så ock den Memoriit, 
som mig af G. K. M. i Stockholm méddelt blef. Så framt då R. K. 
M. rytteriet mycket af nöden hafver, så ser jag ingen finnan utvig, 
utan E. K. M. till 16 gode skepp från Tyska sidan hit skickar. Ty 
djest hafver man Mn ingen ort några skepp mera hit att förvfinta. 
Och detta Sr -det jag i underdånighet R. K. M. så härmed hafver 
velat tillkännagifva. Vill så nu ock alltid E. K. M. etc. troligen 
hafva befallat. Af Åbo den 8 Juli år 1630. 

fi. K. M:ts 

Troskyldig, pligtig och underdånige 
tjenare alltid så länge jag lefver: 
Gustaf Horn. 
PrcBsent: i lägret vid Stettin d. 29 
Julii 1630. 



mref f^én MUisens Méd UU IPfalUgrep' 
ren JToh. Casimir \ 

Högbome Furste, nådign Bterrel ^ 

Sedan vi detta vårt bref nedevskrifvit hafve, k«m gränaepoiteft 
tillbaka med kid ifrtn Fegrco. Och efler han benMar, att han oék 
hafver förl bref tHI H. F. N. Rrmmme vi vtfl latt Fegrmis skaH 
hafva aviserait H. F, N. om allt det, som uti hans ankomne bref Htt 
oss Rirmäldt står. Och för dan skuM hålla nu onödigt sådant att 
repetera, helst medan han ktgéa syniierffg partieularia oss tillskrifvlt 
hafver, utan det alleiiast, att en borgare från Helsingör Mr kommea 
ifrån Ysedom dagen lörr än han posten aflHrdade, berättandes att K. 
K. M. hafver med 120 ryttare och någre companier kneektar varit 
ute att recognoscera ortetae, och är ihop råkad med 3 comp. Cra^ 
bater, hvilka mestadels skole tara nederlagde. Och den dagen, soio 
H. K. M:ts skepp bpp ifrån Vaedom, sändes 4é aivpar med folk 

* Riksens Ridf Regiitralitr uli RMtf^Arkfm. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 24 — 

o^b. 2 stycken |4 hvartdera ii Wolgji^t, och gir tidenden d^r i 
Sttodet att Wplgast skall vara öfvtei^ docis. iugqo .viss knndskiap än 
derom kommit Si förmodar han ock att konungens i, Danmark 
ekeppsflotta är hemkommen för den omak, .^om der förctgifves, att- 
fplket derpi hafver felat proviant» hvilket vi dpck intet kupna tro 
vätta orsaken v^ra, alldenstund Fegrsus skrJfver, att .konuqgea lit^r 
ännip fort rusta 3 stpra skepp; otan förmene det. skall vi^ra derlöre 
skedt, eti B, K* JA. vår alleriiådigste Herre är ined sin i]otta <kfveiv- 
kpmmei^. Och 0fter detta syntes oss något att imporjtera, vore oss 
kärt och nödigt att förnimma härom E. F. N:s betänkande, DeMa 
är det förnämsta, som Fefrapns denne gfing skrifvit bafver, h^UK^ 
K F. N. vj kke hafve velat o£c»*mäkit lita* Den högste Gud £. F. 
N, ajltid mildeiigéa 'be^'arf. Datmn. Stockholm den 13 Juli 1630. 



M &&». 



JBreffrån sekreteraren JLarn Crubbe Htl 
MUks^Cantzleren*. 

Välborne nädige Herre! 

Vårt tillstånd är, dess Gud lof, allt härtill godt, och förmodar 
man med Guds hjelp bättring, så snart Gud vill [att) K. M:ts troup- 
par alla komma tillsammans. Herr TeufTel är i går väl hitkommen 
med 13 companier ryttare op^ ;4^00 af sina medhaf vande musquet* 
ti^rare. De andra äre pä Ysedom liggande och förmodar man, de 
Tinskfe troupperne redan vara med denna vinden ahkomrfe, fctt tnan 
således kan säkert* gå henden undei' Ögonen. 

1 förgår sände K* M. ^ ett partlé under en ryttroästare Plato 
(bflMqradt v^r starkt till 40 hästar* Och sagdes det \A andra- sidan 
Oderen pi vägarne M Garta oioh' Statgardt^ Of«aken> var, alt efter 
ite kejserak capilaifie Snock, som K. M« hitde sändt ät Peenemiindf 
Allt gifivas vid V^olgasl; lös, tog, emot förhoppdiog, i del. han var 
illa förvarad med. oonvoy, sin vä^ genast. tiH Gartv. Och efter Herr 
CTcMrfiel mod förihemälde Inipp^. något dröjde^ skulle de kej$ersk«,fi 
kunskap, och efter die nu so« starkast öre ,vi<i Gartz, skulle ^kan^ 
skeiörhifidra Herr Teuffel tnaasitum* Detta att recognosoera jgeoooi 
Angår oeh om Seodens marcb aitt förftimma^ sändes bemilå^ pftirtit 
4iåi Ikd. hvilket hofmarakliikeiis öfvers(e<4ieutetiaat en itaiienana 
Qvintt eUer Qvintfaus benäolud följde. När dease ktomiDo ut. ted 
bMäåde öfvfffsåe-äeuteAafftit' dem ifrin oehi gaf sig öfver till fieMdetiL 

* Efter originalet uti Bik8-Arlfiiy«a (dteMlf. ^mi). 

Djgitized by LjOOQ IC 



— 25 — 

Hvikel i dag CénA är luiiidbart Ui^elf i dol bi* hafvei' varH med 
ett parti här noder- staden, och är känder så af hofoiarflkalken % 
aoaa bafvér qetf ropat på b^nom, så vå\ som andra på skärmytsaln, 
wH bvilkeo- yåd paaa 13 persttier af fienden bleftie äre^ *och haa fiå«- 
Mes vd^eft, . aostidftaodes nigte wirmaste byar. Derbm jag hämäat 
f4fftic«ibrjis »akaU löriiiälaw 

Hvarfäee att denne Qvint så plötslig en och utan najori perfidie 
AEHcttt 'it veken, är, skett deriore^ att en italiensk ryttnästare, som 
UNföroe aMd bafvet varit pi de krjserskea sida, och nu I vinter 
K. M. bafver uppvakM i Sverige, är för få dagar stdan* derfore aét 
kiA några förrädeiige ord bAlkali hafver, adprekanderad och häftad 
till atlvidai» examiaerasi Så efter Qvint tiUförene allid med honom 
hafver corresponderat, och nu förvisst synes, att de hafva preetieeral 
oå^t o&dt taisammitna, förnoenar man lioaem sia arge skähniske 
iateotioih nied detta öfverlöpa0da af räddhåga hafva antioiperat Att 
sådane llere ännu äro för handen tviflar man intet. Men Gud bes- 
vara H» 1(. M:l8 person, så skole med Cmåé bjelp alle såd^Bnecan- 
silil komma dem ajellva på balsen. Medföljande kref hafter K. M. 
appbrutit pp» inforflMtiooem) 4y oss intet dädah efter aUt härtill^ är 
aviseradt. 

E. Nsde God befaJlaadas är och Mifter jag altid Dess 
tmghe ödmjuke ijenare 

Lars Gfubbe. 

Stettin den 23 Julii 1630. 



^. 559^ 

Bref firån mehreiermrem MéUrm €i v$$i Me UU 
MihM^^Cantzieren '\ 

Välborne nådige Herre! 
Mina i^lationer hafver jag allt sedan vi kommo hit i landet 
efter som något är förefallet continucrat, och sändt dem till sjöss. 
Bafver löga, sedan Stettin och Stargardt äre intagne, varit att skrifva 
om. Nu är den 29:e Julii Wolgast af Kniphausen belägradt och 
boppas man att efter Tältmarskalken Herr Gustaf Horn är med de 
Tinske troupperne mästadelen ankommen, samt de trupper E. N:de 
or Preussen skickat bafver, skiall den platsen snart komma i K. M:ts 

• Diedricb v. Falckenberg, chef för ett värfTadt svenskt regemente och se- 
dermera commendant i Magdeburg. 
** Sfter originalet uU Riks-ArUvet (OxenstJ. Sami.}. 



Digitized by LjOOQIC 



— 26 — 

hiodén Ty fieftdni, mn aft Hg^T.y^ Garts slilla, lifarkea åt A 
itåtk att luu kan de bcfiiKrade secmidera^ efler syaea p. p. alSas 
rationei sb statioo vilja förlåta. Bao hafrer bos sig 5 regemenieti 
Iffl M å 10,900 man oeh yid |M98 2,500 bialar* Af olgeB nera 
aomarcheriog hörer man hir intel. Sl^ M yåra sakar, ^es8 QaA 
lof, här i lägret allt väl. Fransyske gesandtan Chaniaoé reser i éttg 
med recrediäf tiort Hafrer intet skitet, aleoast p. p. formam loslnjH 
menti. Deri han sin konongs tu^het estra maodatmn hafnvr för 
mycket säkt, och tillbudit att hans koamig i hcgges instrfimeiiliar 
med rin tild förat oämoas skalle, odi K. M. intet sken till någon 
competintie. HviHien reptitation K. kf. (9r en ringa och oviss pe»- 
•ning billigt hafver refuserat att siallja. Ar aNiså af dan iractaleé 
iitfet vordet. 

I>en italienske ryttmäslare, som har Mef för nigre slillsamne 
ord inmaot, öfver hvilket fiofmarskalkieos öfverste-lieutMnnt QviMti- 
mis benämnd och en italy, strax derpfi fiirrynide,> liaf%'er nu bekint; 
-att haa och Qvint iiade »ed Torqiiato Goati carresponderaL ' Sigfer 
ack att Qvbit ea gång hade haft anslag på K. M:t peraon pi Y«e^ 
doas. Hen hade det ieke p. p. praesentam anlieam-eomjlatnm tonål 
effectiiera. Han säger ock att öfverstame' Hall och Qaes Mdridw* 
ton hafva i Hotland med HIK corresponderat, att gå till honom med 
K. M:ts r^gementer öfver. Men hafver kan allt härtill intet bekant* 
Är icke heller något skarpt examinerad. Gud upptäcke allt förrä- 
deri, hvilket utan tvifvél är förhanden. 

Fienden hafver förlåtit Anklara och Bardt. och äro de samt 
Treptow och Gripenberg med K. Mcts folk igen besatte. 

Mera hafver jag intet att skrifva, utan befaller £. N. i Guds 
milda beskärmelse undertjenstligen. 
\ . Af ^Mn din, 4 Ai«M9|i 1«M. 

, E.^N:des 
. . underdånige ödmjuke trogne Ijenare 

Lars Grubbe. 



Digitized by LjOOQ IC 



-i^ 2r — 

M 5eo. 

IBref firén mOmUnisiraiorn mf Maite^ 

JUmrhffrefren Christian Wilhetin^ 

HU MåMnungen \ 

Burchlauchtigster König, Hochgebohrner Först, gnädigster Herr I 

E. M:ts lass ich Fr. Vetter, Schwager- und Sohnlicheo unve»* 

halten seyn, welchergestalt ich • nunmehr. Gott lob, mitten durch 

meioe Feinde gekommen und alhiér frisch und gesund nicht alleirt 

angelanget, sondern auch nunmehr mit dem Rathe alhier gäntzlichen 

Terglichen, d^ss sie mich nicht dllein, auf jeder Zeit bey Tag und 

Nacht aufnehmen, die Thore öfTnen, sondern auch einen freyen Pass 

dml Ri|Mi IrttiMten, und' mk^ allér-«SIII{gflähk«it ^M^silten #dAgfi, 

wie sie nur dann allbereit ihr Volck so «ie'in der Stadt haben, ge- 

liehen, damit etiiche Ausfä4le gelhan, gardisonen aufgeschlagen und 

an aUerhaflott Viehe und G^angenefi anhero gebracbt, ^ie solche E. 

liit aus Defoselbeii iUths und Abgeoréneten Johan Sitaknans sdirepr 

lien i^it fii0hrem werdea vernekfnen kSniiei;^ Weil ich aber »gevrisae 

Nachricbt wd &undach«ft erlangei, dass des Tilli Armée akrii allbe^ 

ml regent und mit etlMiea RegiiseRiern aUhereiU kn Aazuge séyö 

soll, und desÉwegea eiieoil^r Succivs itocMi^h von aölben, aii«b ftiek 

darzu mannjglichen Yorsicht ^ind damit gantz nicht cuflMiiaieh ^— o 

die Uoiertbanen zWar sehr wilHg nod ^ern all<« bey mir thun wol^ 

fen, weil 9ie. aber noeh. keiiie appairentz danu aehea md sie- in lal^ 

was so diekfaUig, auiN»er <tem ste wohl aåfes Ifauft bollen >¥as ilmia 

mt menschKeb wd möglich). sonsten^ioh ndich nidhisu balten ge*- 

teaue; Ferttér vatMle E- MA ioh dienslt^ VcAl^*, ächiirafer» miå 

SoholictioQ nictkt,. dasst mir eUScfa&tiflBqieter^.ailgeslinoohfffn ton £.M:f» 

capiiiiiatkN» und Restalluiig (doch auf meiii combieddo mA moné 

mit ihnen vergleicheoe £«hlung gerichtet) zu versclialler»» als MMe 

ich .diefistiiches gehorsamst uad Sohnlieh E. Mct mit Ihrea <)a|>it«lc^ 

Uon^ uod Beatalliiog^li auf Uuien Teulachto Obristeli^ \\f\A anderd» 

oflicireT eopeylieb comfnufueireo auch eiwa vorgedaohfteri; Ihnem RaUl 

J<rfiiR Stabiman befeUen und fiommissioo auOragen wbUfte,, dastér 

aolche caintiilationeis und Btstallungen aiif meine öder auch aai^^P^ 

meioer mitgooossie^, Beeali^ und Versicherung gériebtef, xwi E. Mtt 

-wegen aeben mir öder thso^deriich mHziehtii^ kynnen, dkmii Mi 

gedachte officirer d^ Handthab desto besser veraichcfo »öge.^ Die 

* Efter Administratorns egenhindigt skHfna Orfginal-bref uii Rikfl-ArkiVet. 

Digitized by LjOOQIC 



— 2S — 

ich in den Schutz des Allerhöchsten, mich aber zu E. M:ts bestän- 
diger afTection treulich empfeble. Uod verbleibe 

E. M:ts 
\ ■ åttezetl dfen9twi!l%tr iihd ^ntz 

be9(äft4i| ttmt^t ?etl0r Schwa- 
^ger urrd ^horsamer Sohn weit 
ich lebe, auch bestärjdiger Knecht 
Christian Wilhelm m. p. 
Magdeburg in grossef Eil den 5 
Augusti anno 16S0. 



•^ 501. 
Mref frå» Mihmen^ Måa Milt tåimumife9^\ 

' Stormägtigste Konung! 
AUernådigsté Herre! 
]S. K. M.te nld^a skrifvelBe, daterad uti E. K. M^ hnilvud* 
parter f>fi Oéerbérg *d; 20 Juli, MUe vi d. 2f ^jiisdenii dndierdåili- 
^asl handffingSt. Och som E. K. M. oss derutiYvnan nddigast befatlC, 
«H vi iwed flit och aHvar skote drifva wppå, d«t otskrifiiirigsbjelpeii 
i tid må fiégå ocb stramt biifviai ^örryickt tlil H. K. Mtts och armééni 
tarfviér anlagt; alltså liafre vi oss tålit an^iget vara, aH iiitel hähili^ 
iHiium fÖTSttfnmas tnfltte. Och hafve, efrer som' E. K. M; vi uti vår 
dednaste iskrifveise af den t^ h%\\ dnderdåAigast tf HkHnnagåfvéy skHf* * 
vit för någon ikå sedan alla ståthSNare tNl, att; de härmed fortfara 
«kde, <Hih uti Jiiti Utånad resa ut tiiKaHmogen^ E. K. lll:ts' bref «i|e- 
dM^ifinngein an)o(Sende honom > f^^refösa skole. hté éck mi i dessa 
idagar aviserade ifrån StfttMlkirfte Mr t Uj^pCaiiid, >Westtnanland; 
Neriké 4>efa 'Wermland, Jönköpings LäA, Stidermanlarvd och Kop(lar^ 
bergslagfl», att alhnogei» i' de Ståthållarmtfifdewtill deim« uti^kHf^ 
flÉigshyelp teviljat iiafrer, tviflie ock' iittet, att de lifriga landåkapen 
<M}k:dertill TQIige Tmnas, Vi skblé än ytleri^are med hll' fltt här^ 
nhifira, obh låta -så éhart mém 'Åt bergad^ allmogen roléskrifvas, pch 
4$rél*dDa. Uti alla Län och SlåtHållarcdömen vissa pe^oner, som skola, 
aimt roteskrirmnigeii håélen är, utfotdm oéi iip|)bära ntskVifnifi^ ' 
h y eij p on , och derföre god reda gi$ra^ Och ändock fuller nflgre Mår»- 
éét i' Jöfiköptfvgs Län. svg besvara ej kcwmå gifva mera än 2 \i^ 
Émöt laf hvar pérsaÉ I noten, Iwilke odi hafve ^om deras ^rif^ 
'vriser oss aaniodat, ' del^ dé dermed måtte r(>rskonte Mif va, såsom 



Digitized by LjOOQ IC 



— » — 

ock jdlmegea i WemlMd bogart aU f& tlipf» mM 2 ndr, ofcfe 
^rgsmännen vid Kopparberget med 6 daiec koppatpeoniogitr; meo 
efter de ^tta deo daiiaulao uti deras supplteationer, att der de ingen 
förmedling nå kuDna, då vilja ^e hörsammeligen gifva hvad de andre 
landskapen beviljat hafva. Derföre må dem Uppland och Söderman- 
land gifva så mycket £. K. M:t denne föreslagit hafver, vele vi göra 
vär möjligaste flit, att dfsponera dessc till att göra detsamma, och 
l)Mmda^'j# •vt dem ^MM Rrmfi åiéh. Sm«Mi (^kVnNH^Htf^st^ 
konung det continuerar att if^tWiSHi i QÉimark med all makt till- 
rustar sin hela flojita, oqh avisorn^ depom utan efter» särdeles de 
particplaria som Fegraeus skrifver, oss mycket sällsaipmp förekomma 
och göre oss denqe de Danskes hastiga extra-ordinarie pråeparatioa 
mägta suspect, deffore göra vi oss här på all händelse^, dock ib se- 
creto fäste, och låta ställa alla saker uti god beredskap. Hafver 
skrifvit H. F. N. Pfaltzgrefven till och begärt H. F. N. ville straxt 
fdrordna till Cahnar hela Drummunds regemente, under den protext^ 
att det på befästningen arbeta skall, såsom ock gifva Hans Drake, 
ordres, att han låter aitt folk oförmärkt figga i nejden oförströdde 
Tederredo. Innan få dagar arne vi aHarda fältmarskalken härifrån 
till Elfsborg, att taga der alla saker i ackt, och förordna med ho- 
nom ett Regemente folk, som der på deras kost i 14 dagar arbeta 
kunna. Vi hafva nyhgep låtit ransaka och besigtiga, hv^d gevär 
folket som här hemma är, hafver, och befunnet att det med öfver- 
gevär temmeligen stofTeradt är, men undergevär hafvc de slätt intet^ 
icke heller vet Kammarrådet nu något tillgå. Hvad iörråd här finnes- 
på krut och lod, vet É. K. M. Cammereraren Tönnis att berätta. 
Vi hafv^ skrifvit ut till alla saltpeterbruk, att samla hvad salt{)eter 
kan i förråd vara, skall göra vår högsta Qit, att deraf något krut 
må lillverkadt blifva. pe -tio skepp, som JE. K. M. Hit hem for- 
skickat hafver, äro uti skären väl arriverade, ocl| ändock E. K. M. 
nådigst befallt hafver, att de skola blifva beliggandö i Dalehamn och 
Törvänta, hvad de Danske sig företaga vela^ men efter nägra derun- 
der behöfva iförbyggas, och de alle med krut så muhderade äro, att 
vi dem uti denna gångs ovisshet något långt uti skären väl ä(ventyra 
töres, derföre vele vi för. deras bättre säkerhet och commoditet 
skuld, låta lägga depi vid Waxholmen, till dess vi få sé, hvart ut 
det brister för de Danske, underdånigst förniode, att det E. K. .M. 
intet misshaga skall. Blifve vi vidare aviserade om de Danskes före-^ 
hafvåiyle, och visst erfaré, att det gäller oss an, skole vi med all 
ffit och åhåga, i .ackt taga och efterkomina, hyad E. K. M. i sin 
iöslructipn Qss nådigast befallt och tillbetr/>lt hpfve^ och intet under- 
iåta att. göra, hvad £.' K. M. kan lända till tjenst och nådigl bi^hag: 



Digitized by LjOOQ IC 



— w — 

oöh fäderneslandet till säkerhet. Oeii befaNe ^tc. Datum Stoekholm 
4&i 9 Aygiisti 0fino 1630. 

F. Jac. D. C. C. C. ff. P. Ä. C. F. ^ 



JI2 ftes. 

M4Wi»0r$ fram Öf^érmten Mämrs Maug tUi 
Mo9wmgeH\ 

Stormägtigste Herre 1 Allernädigste Konung 1 
E. K. 'M. kan jag underdånigst icke orörmäidt lata, ätt £. K. 
M:ts nådiga bref är mig tillhanda korandet den 13 Augusti, uti hvil- 
ket E. K. M. nådigast begärer att veta om fiendens församling vid 
Demmin; så hafver jag alla dagar kundskapat uppå lapdet på alla 
vägar. Sä förnimmer jag, att det är 1000 dragoner och 1000 ryt- 
tare ryckta 6,fver Kabel! i går och åt Demmin. Hvart de vidare 
forresa, är mig än ovisst, ändock jag hafver nu på timmen bekom- 
mit ett bref af landet ifrån min utskickade, hvilken skrifver, att de- 
samma 2000 man skola vara komna till Demmin, för den orsak 
skuld, att de skola annamma alla de stycken, ammunition och annan 
Bagage och det till Jagret Garz convoyera. Skall ock Duc de Sa- 
vélli med ^et\ »ganska» [hela) garnison med detsamma fortmarschera 
till lägret och rycka der upp, såsom i morgon är, frän Demmin. 
Om det nu är visst, kan jag det nu intet veta, och skall Duc de 
Savellis Regemente icke vara starkare än 1,200 man och 70 Cra- 
bater; men som fienden hafver föregifvit skola de vara 3000 man 
och vänta mera folk efter sig. Sedan vilja de undsätta Wolgast» 
eller försöka deras lycka uppå Anklam. Förleden Tisdag hafver 
general-majoren sändt kapten Andres med 30 dragoner och 30 
musqueterare, , samt 25 ryttare af dem, som här hos mig äro till 
huset »Klapeno» (Klempenow), och det i förleden Onsdag inbekom- 
ipit. Och var \ qvartermästare samt 8 soldater derinne uppå, men 
kommo igenom andra portar sin kos; en skrifvare bekommo de till 
fånga. Och hafver kapten Andres besatt samma hus med en lieute- 
nant och ^0 musqueterare. I går var iienäen derföre till hast och 
fojt, vid pass 100 man och kommo något när huset; så föilo några 
.af dem ut, men fienden kom der intet sä när, att dem någon skada 
:ske ki\nde. Hvad denna staden anbelangar, så hafver jag gjort mitt 
i)ästa, att något när försäkra verken för öfverfallande med staket, 

^ Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige personerd bref frän Tyskland 
- 1«30). . 

Digitized by LjOOQ IC 



— SI — 

priliMder odi miaor, samt andra raiffelkier-verk^ o«h nu begynner 
wfpå ett homrerk för Stendor {StmUhcr), ändock tiei Sr mig svått 
tm att göra. Af staden hafver jag litet Mk än haft till arbetes, för 
deras säd skuld. Af furstens ' bönder och adehi uppå landet hafver 
jag intet mer bekommit än 33 riksdaler. Jag hafver förskrifvit 
adeln in i morgon, till att hålla dem med allvar till att göra mera 
till saken. Befallandes E. K. M. etc. Datum Anklam d. 13 Augusti 
Sr 1630. 

E. K. M:ts 

underdånige och tropligtige tjenare, 
så länge jag lefver . 
Lars Kagg, 



Aef m iUi MLoåUingen \ 

Burchfauchtigster König, hochgebohrner Fiirst, gnädigster Herr! 

E. M*is lass kh Sohn- und gehorsamlich unverhalten seyn, 
weicbergestalt nicht allein das Schaumburgische Regiment in aomar- 
sehiren allbeceitz seyn, und auf Erfurt zu gehen soll, sondern es pollen 
demselben npch 7 Regiment folgen, und damit sodanes Volck desto 
eiknder fortkommen möchte, haben sie alle Pagage zuriiek gelassen; 
weil roir nqn unmöglich fallen wollte, mich wider solohe Ge\^alt 
aufzuhalten« wann ich nic^t Succurs haben sollte, als geh^get an E^ 
M;t mein Sohu — und gehprsamliches , Ritten, mich nicl>t zu lassen, 
sondern mir mit eilender Hiilfe beyzuspringe^. Sonsten werbe ich 
allhier zwey Regimei^ter ^u Fuss und eines zu Rosse, weil e^ mir 
aber an Gelde, ermapgelt, dass |ch kein Gewehr békomiQen kan, und 
man mir auf Credit nichta ^bfoJgea lassen wollen, gehet solcl^es noch 
etw^s långsam fort; ^fi.ich abe^ nur ein bundert tausend ^eichs^ 
tbaler bekommen könnte, soUte mir allbereitz jgeholfen seyn. Sonsten, 
lass E. M:t ich dienst- Sohnlich und geborsamUc)^ wisseo> dass ich. 
ai^tzo weil der An^c^ilag auf der MQritzb^^g gefehlet, die Sti^dt 
Halle aber in handen habe, dass ich gedachtes Schioss.habebelagero 
mussen, und »nab»' [noch) anjetzo davor liege, hoffe aber wann ich; 
nicht von d^ Regimeptern iibereilet werde» solfihes in Kiirtzen zi» 
iiberkommep, so hab icli auch die Pässe, Calbe, Stasfurt, Egeln und 
Hammerschleben allbereitz besetzt, dass man also desto weniger 

* Efter AdiDinistratorns egenhändjga Origioal-bref uti Riks-Arkivet. 

Digitized by LjOOQIC 



— 3t — 

daaeifot bq eiteads jlBochiNNlebtii kan; Bitte demmieh émhoiÉMsi £^ 
M^^ wollen mhdk mit item Suceurs; entsetsdn, und befdile E. Mtt*m 
étm Scibdiz d^ iMlerhöcbsl^n und mieh 2ii'der(^l«sffilidige»AfllÉctiM 
gaot trewlMrlith, uod foh biti tind ireilbyebe^ ' 

" • ; • •' E. M:ts ' ■ • . . . - . 

allzeit drenstwilllgér lind 'gintz be- 
"' ^ ' • ständig treuer Vetter, Schwager 

und gehorsamer Sohn und knecht 
weil ich lebe 



Halle den 15 Augusti anno 1630. 
In grosser Eile. 



Christian Wilhelm m. p. 



. fttffvireti V ■ 

Allernådigste Konung f 
StormSgtigste Heire! Allernådigste Konungl E. K- M. kan jag 
uhéer^nrgst Icke oförmäldt låta, att jag hafver haft en ute uppi 
KuridSkap (ill L5t7 och Demhfiin, hvitken berllttar, att i Demmin skäll 
Sltinu Hgga' lOÖO soldater. It companrer Tyska ryttare. 1 compani 
Crabafter. Uti samma stad commenderar majoren under Bac de 
ÖavéHfj och ftafva de furfnit der uti staden' 6 stycken,' som dé hafva 
fotgfafvit, ti att de hafva nu tillsanimåns'14 stycken; stora ochsnili 
Uti Lötz Srb' 160 soldater öch Sro alla uppå Islbttel otn natferna, btt 
staden 'är intet folk, litart om dagen S^o de tnest i staden. 'Bväff 
det kommenderade folket anheWngar 'utur lägret' 'fiattj, så' skola dfe 
ititet tara stafkare, när feod demafchera genoni LÖtz, *än 1500 
ittösqaeterare och' 500 Tyska ryttare, ett compani Cräbater. Och 
sItöW 'de h^va annamthart näjgöt folk litar Gripswald därtill öéh 
litf skola' ffé figga. tid^ en by 7>ForVäi'k och Gnaskoo» (Fort€Cf*t 
éfcaskb^?) Benänind, 6th. tvinga bönderna atl trpska ut saidten;' Min 
öbkickadé berättar, -att i TBried^ mSrfdag skäH rara ett Regemente 
tffll fots afifcotrrtfiet tUl stadétt »Méiken» [Malchin) béhlmiid iit! Médr-' 
lt!nbdt^,"oéH som talet ^Sr skola 6 Uegementen komma éftér uttif 
l>randtenbtirg'och Jtfecktenfiiirg. Jag hafvei' straxt sUndt satnma post 
* ' - tillbaka'^ 

" Efter originalet uti Riks-Arkivet (ätskillige personers bref från Tyskland 
år 1630), , . . / - 



Digitized by LjOOQ IC 



— M — 

älbdåa igen upp till Mekifi eeh depomkriiig, att granJieliga PkUtm 
oro tlla saker. Jag gifver S. K. M. undeitUnligefi Ullkäooa, M dat 
arbete, som jag bSr ömkriiig stÉden förfärdiga skall, Mver ingSD 
synnerlig framgång. Orsaken (är att) adelns och Furstens bönder 
kan raaa intet så hafva till arbete, såsom jag med dem aftalat haf- 
Yer. Adeln gifver före att den ännu sitter mest uti kejsarens con- 
tributlon. Furstens bönder äro med sjukdomen pestes mycket be- 
svärade, så ock måste hålla i skogen natt och dag för fiendens strof-* 
vande skuld. Borgame här uti staden göra hvad som de kunna» 
Detta uti underdånighet E. K. M. jag förnimma låter befallandes etc. 
Datum xinklam den 18 Augusti år 1630. 
' E. K. M:ts 

underdånigste och tropligtigste tje- 
nare så länge jag lefver. 
Lars Kagg. 



IBref från WäUmarshuthen Bom tiU 
Monunffen *. 

Stormägtigste Konung etc 
Allernådigste Herre! E. K. M. fogar jag underdånigast tiUkäBoa^ 
att efter man, sedan E. K. M. härifrån afreste, ingen kundskap utaf 
fienden, h varken genom öfverlöpare eHer oek etjest hafver bekomaia 
kunnat, h vårföre så hafver jag förleden natt utcommenderat öfver- 
sten Niclas Didriks med 140 Uppländske och Churländske ryttare, 
hvilka hafva icke långt från fiendens läger tillfångatagit till 10 per- 
soner, så ryttare • som knecktar, eftersom innelagde förtecknelse ** 
atvisar, och väl så många nederhuggit. Utaf bemälte. fångar sänder 
jag E. K. M. några till, på det E. K. M. dem sjelf examinera och 
derom berättelse nådigast förnimma kunde. Eljest står, dess God 
ske lof, allt liär i lägret väl till, allenast det vill en stor ovi^a bland 
soldaterne märkas, efter det så länge dröjes med deras iöoiagars 
erläggning. Så säger ock sekreteraren Grubben, att han föga medel 
vet några penningar att komma tillväga, efter som han i^n tvifvel 
qeif derom, såväl som ock huru det samtalet om qvarteret är i går 



' Efter originalet uti Riks-Arkivet (ätskililge personer» iMref från Tyskland 

år 1^30) 
** Oenna JiaodUng saknas. 

Svenskt KrigskUL Arkiv, 2. 3 



Digitized by LjOOQ IC 



— ^ — 

éhpdt, E. K. M. omstwdMgeB baher avteerftt. Dfllt ^ £* K. M. 
MderdåDigast icke luifwr förbåla skolat, och bebUer £* K. M. etc. 
Af rallKgret under SéettiB den 19 Angnaåi 1630. 

£. K. M:ts 

underdjbigste, tmpligtigste IjeoÄre 
Gustaf Horn, 



M 5ee. 

JBref firån mekretermren Mj. Ctrubbe Uti 
Monungen \ 

Stormigtlgste Konilfig, Allernådigste Herre! 
Efter E. K. M:ts nådlgste befallning hafver jag varit på tracta- 
ten med de kejaerske, hvarest oss öfverst-lieutenanten Sparre, som 
DU är General-Qvartermästare hos Torquato Conti, mött hafyer. Och 
är fångebytet angående intet annat förehipet, än att vi på båda sidor 
hafva tagit ad referendum an^ efter han sade sig hafva expresse in- 
stroetion, att eximera ur qvarteret alla Pommerske,, såsem pluoipa 
rebeller och crabaterne. Och vi deremot, disputerande att de Pom- 
merske således inte kunde kallas, efter de emot Romerska riket 
ännu höllo deras respect, sade oss tngalnnda kunna eller vara befallde 
^ätteren att ingå, med miiMJb^ det på alla dem, som under E. K. M:ts 
devotion voro, skulle extenderas. Sedan att vi icke annars förstodo 
erabatemas exception, Sin att de derunder qvarteret, som de ville 
uttyik kunde, och drifva derhos all ochnstlighet Eyest sade han 
4rtt qvarteret riuille extenderas på hela den kejserska arnoé, som 
brukades emot E. K. M., och kunde Ull den ändan ratificeras aff 
begge sidors generaler. Om de andra conditioner hiiäe man Tätteli^ 
gen kunnat aecordera, hvar dessa fundamenta först hade blifvit af- 
Mte, efter som ban till begge delar antingen att ransiooera eUer 
«tväxla fångatne hade coDunesion. Men alldenstund sj^va grunden 
till <parleret syntes origtig, hafva vi intet velat sluta efUer vidare 
tradera, &n än man fir E. K. H:ts vidare befallning. Dock är 
idenna tractaten till 'den ändan m suspenso således iemnad, att vi 
cmcdlertid skole (hvarandra avisera om långames tal, ech bvad ran- 
son vi begge sedermera ingå. Jag fönnodar alt E. K. M. skall denna 
processen icke misshaga, efter allt är In integro. Och hvad hafver 
jag hvad Sparre i en eHer annan måtto om de Pommersfke» rebellion, 

* Efter originalet ut! Riks-Arkivet (luklllige personers bref f^ln Tyskland 
år 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



— K — 

•deras titelttlafHie ur qva^erei och anaat siduit, sotn ée kejserskes 
fief^Kghet emol åmn ^kitia låter, här si vidt utsprängt, aH éH 
•&1 timimelig aHeratioo förorsakar, och tn nämiare rpsoMion till att 
assistera B. K. Al. åicnar wng denitiiinan intet hafva farit vilse, 
•UdettaluBd deoM tnotai doek var så pvMicos, att bägges medlS^ 
^llt bvaé som talad t blef bafver afhöri* Hertige« sjelf hafver sig, 
»är det är honom vordet herätladt, högeilgen häröfver eommoverat 
Och hafver jag så mycket mera orsak haft, detta att coiMnuDioent, 
«Qer han, före vår utresa lät aahålfta, att vi de FMimerske på Crae** 
täten taie ville förgäta. Hvad nu E. K. M. täckes vidare befana^ 
Dch om vi någon sammankomst vidare söka skoie, det Ikall jag ub- 
derdånigst förbida. 

Yié denna congress hafver jag lämpat discurserae tHI snaek om 
frid, efter £. K. M:ts befallning. Sparre på sin sida temoignerade 
kejsarens stora afiection dertiH, och jag desslikes E. K. M:ts. Etan 
«>Sade» om Herrn af Donmis afskickande. Jag retorqaerade skuMes 
|iå honom af Donau. Han sade oss ingen orsak hafva till krig emot 
kejsaren. Jag svarade att vi fuller med kejsaren och Romerska ri« 
ket intet hade att göra, men förföljde dem, som oss i Preussen hadt 
reocontrerat och £. K. M:ts lycka der försatt, förutan andra orsaker 
mera. Han sade kejsaren hafva kutmat och måst pro foedus suc» 
<)urrera ^uo amieo et aifini Polono. Jag svarade Fransyska sättet 
å la mode vara, det den som är secund måste Aigta med. Hatt 
sade sig några gånger hafva gjort förslag, hurulunda den succursen 
hade kunnat, förmedelst en aUiance med huset Österrike, inställas, 
och E. K. M. icke allenast få säkerhet utan ock conunoditeteQ tiH 
augmentum. Jag svarade E. K. N. vara af det förstånd, att E. K. 
M. väl visste hvart hän en sådan alliance intenderede, och mig för* 
undrade, att han, som hade varit före detta af vårt partie, sådant 
discurser föra ville. Han sade sig med £. K. M:ts vetskap vara 
kejsarens tjenare, och, ausser seines Herrens Dienste till det som 
ske kunde afiectionerad. Sade sig vilja ^fva några tusen riksdaler 
derom, att han måtte kunna något hjelpa tiU freden, efter som hao 
dock hitet vidare vid detta kriget visste prosperera. än hvad landl* 
gods han i Pommern, som hade rebellerat, kunde latbedja. Jag sade 
hoBom eller mig inte vara karlar, att förolämpa en hel nation for 
febellion och remonstrerade eontrarium. Bad honom inte bekymra 
sig om Pommerska landtgodsen. Vi hade änmi mera med dem odelt. 

Häruppå bad km oss till måltids. Der brukade han sitt »upp- 
snideri», <tet mesta han kunde. Jag sade honom sanaingen deremot, 
och Iryekte honom den offermåltan. Ii^artieulari frågade han migt 
om jag hade hört att Mantua var öfver. Jag «ade ja, och frågade 



Digitized by LjOOQIC 



— 36 — 

om han visste att Wolgast var öfver. Han sade nej, oeb detta vara 
secunderadt. Jag bad honom förbida bittre budskap. Han frågade 
mig, om jag visste, att 5000 hästar nu vore på vägen till deras lä* 
ger. Jag sade det vara oss kart, men att han visste ock, det E. K* 
Mits rytteri ännu icke vore ur Preuseen ankommet Han sade si^ 
väl veta E. K. M.ta intention vara, att de sig sjelfva skulle eonsu* 
mera och sade att Preussiska rytteriet inte ville gå till skepps. J^ 
svftrade honom intet behöfva bekymra sig derom. Han frågade om 
jag visste att 1000 Crabater voro under vägen till den» läger. Jag 
frågade, om han icke hade hört, att E. K. M. väntade ännu några 
compaoier Fioske ryttare. Han sade, de förvänta 20,000 Ungrare. 
Jag svarade, de hade nyligen fått hugg i Savoyen och måste sända 
dit assistens. Han frågade om jag icke hade hört, att 5 regementen 
skulle hit komma af Tillys. Jag frågade, om han intet liade bort 
att till 10,000 Engelsmän och Skottar skulle komma till grefve Wil- 
helm och göra en diversion. Han sade, att Tilly skulle fuUer ackta 
deruppå. Jag svarade, om han skulle möta dera och besättningame 
forvara, så skulle hans räkning näppeligen gå ut att 5 regementen 
hit mistas skulle. 

Sådane discurser hade han flere, och enkannerligen sade han 
några gånger, att administratorn af Halle vore af öfvfrsten Holk 
beringad i Halle, och att honom vore logementer beställde i Regens- 
burg. Och sa^ sig hafva derom bref af Arnheim. Jag sade att 
administratorn vore klokare, än att han caput rerum, som stade på 
Hagdeburg, förlåta skulle, och att han inte vore kommen derut. Ona 
Arnheim frågade jag, hvad tjenst han hade; dertill han svarade, ho- 
nom nyligen vara kommen från Churfursten af Sachsen och nu resa 
till Churfursten af Brandenburg. Men ingen tjenst vill acceptera. 
Han Bada vidare om Chmfur^ftn»- af Brandenborg uppbud, det intet 
behagandes, och iitt.Cbiirsftdwen än^vere sliUa. Frågade mig huru 
det stode i vårt läger. Jag sade allt väl; frågade efter deras till- 
stånd. Han berömde allt högt. Jag sade oss väl veta, att de må 
rätt väl, och det af Torquato Contfs eget bref, som vi hade bekom- 
mit, hvaröfver hau blef nägot perplex. Han sade eljest, att de län- 
gesedan skulle hafva präsenterat sig i fält, men fortificationen vid 
Gartz hafver dem förhindrat. Jag sade att det vore ännu tid nog. 
Om Hatzfeld sade han, att han är suspect hos dem. Om Hertigarné 
af Mecklenburg sade han att de värfva. Om Wallensteiä sade han 
intet komma hit. Dock, sade han, vilja de innan kort tid vara här. 
30,000 man starka. Han sade, att de hade gjort ett språng från 
f^rag och in i Jutland. Jag sade det kunde lättdigen hända, att de 
^runge tillhakas; men vår reträtte förhindrade sjön, derföre skulle 



Digitized by LjOOQ IC 



— 37. — 

bao, Dast Cmds bjeip, deroin ingen esperance hafva. Ändteligen in- 
tercederade han Kr en öfverste Sparres lieutenant, samt Qvintes 
fai»lru. Och dermed skiljdes vi St, bvarhos han högt önskade, att 
till fred komina mStte. 

Här äro, allemådigste konäng, några bref ankomne frfin kansle- 
ren och Fegrseo, dem jag hafver uppbrutet, pi det, att om de miss^ 
(oro E. K. M. i Tiigen, jag då skulle veta göra E. K. M. någon re- 
lation. Cansterens kan jag icke läsa, eller ciphrerne äro skickade 
med E. K. M. Frucktar ock hvem som skall komma med dem til 
riitta, alldenstund der äro många blinda ciphrer jbland, och de äro 
skrifne med tveggehanda ciphrer. Jag tör inte resa sjelf med; efter 
laniogen ännu inte* är contenterad, och icke hetter bröd mera i för- 
råd, att uppehåNa soldateme. Pennmgar kan man icke utan stor 
möda bekomma på vexel, helst sedan en vexel för Casper Trebbio, 
som härifrån dragen är, är af Falkenberg först protesterad, och dock 
sedan protesten arretterad, hvilket här bland köpmännerne gifver 
algon ombrage. Men jag beflitar mig det att excusera, och skall 
låta vara mig angeläget, s$ vidt någonsin möjligt är, att förskaffa 
folket deras nödtorft. E. K. M. befaller jag härmed i Guds nådiga 
protection uhderdånigst och ödmjukeligen. Af Stettin den 19 Augu- 
sti anno 1630. 

E. K. Mrtä 

underdånigste, trogne tjenare 
Lars Grubbe. 



Bmpport fram GeHeral-^m^for M9. Mmip» 
hausen UU WLonmngen % 

])urcblenchtigster,'Grossmächtigster Königl Gnädigster Herrf 
Der Duc de Savelli ist gestern Morgen wicder atjs Greifswalde 
anf Loitz gemarchiret, hat nicht allein alle die Trouppen, welche er 
Biit gebracht, sondern auch den Obristen Marazzan mit seinem Ke- 
^ement, auch a1le,Crabaten welche in Greifswalde gewesen, wiedann 
^chfalls seine Leitern und Briicken, neben 6 Stiicken, deren zwey 
▼00 18 Pferden gezogen, mit sich genommen. So viel ich Nachrich- 
tung habe, wlll er sich an mir revengiren, und gegen Einnehmung 
^ieses Schlosses, in transitu an Klempenow machen. Unterdes- 

* Ea«r originalet mi Biks-Arkivet (åtskillige personers bref flrån Tyskland 
år 1630). 



Digitized by VjOOQIC 



— 3H — 

seA habe ich ziemHch Verstäditiss mit einetn Fändrich, welcher hier 
abgezogen und jeizo in Greifswaide liegt Der lässl mich arvisiréWy^ 
dass der Savelli in Greifswald 200 gekommendirte Miisquetierer, 
und dann die von hiesigem Schloss abgezogeoe HatzfeMische Com- 
panieo, wekhe wir im Hinwegmarchiren 266 Man starck gezShlet^ 
io Guarnison gelassen, und dass die Soldaten iibel zufrieden sey. 
Können ihr deputat an Bröt nicht einmahl bekommen, mit welcheiA 
alle Gefangene einstimmen. Ich stehe mit selbigem Pändrichen in^ 
Traetated, dass er mir Ubermorgen, auf welchen Tag er die Wacht 
ID der Schantzen vor dem Wolgastischen Thor und dte Sehfiissel von» 
Thor haben wird, inmassen er mich dessen allén dnrch seinén Jun-^ 
gen, welcher zwiscbea beyden geht, beriehten lassen, die Pforte» 
auflassen und seine Wacht in Braniitwein voll saufen möchte, wo- 
von sich alle weitere Umstände nicht wohl schreiben lassen. Der 
Junge ist diese Nacht wieder zuriick gegangen mit rölljger Instmc* 
tion was zu thun und zu observiren sey, wird Morgen vormittags 
wieder hier seyn, und da die Sache practicabel, und der Accord fort* 
gehet, werde ich die impresa selbige Nacht in dera Nahmen Gottes- 
fortsetzen, und neben der Aeuterei, so hier noeh ist commendirt^ 
Volk von allén Regementern, darzii gebrauchen, der Eioflnung E* 
K. M. selbige Stadt, vermittelst gnadreiche Verleihung des Aller— 
höchsten in dero Gewalt zu bringen. Wobey ich mich genugsam iii 
Acht nehmen werde, dass E. K. M. mir gnädigst anvertraute Troup- 
pen in kein hazard gesetzet, öder auf die Fleischbank durch Trahi- 
son gefiihret werden, wie dann itzo leine Cavallerie hieherum vom. 
Feinde ist, und ich gewiss hin, dass keine Verrätherey hierunter 
verborgen ist. Die Hauptsache wird allein darauf beniheii, ob es 
in des Fäiuirichs Mnehten steheti wird, das sembiant zu macheii, ob 
ér die Schlosser zu-schliessen thate, und sie dennoch oden Kesse. 
Und sollte hioran etwas Mangel seyn, unrf ich nur stcher wäre de», 
ersten Thors, wodurch man 4n die Schantzen kommt, sind die an- 
ydeii Pforteii an der Stadt leichtiich zu petardiren, unterdes- 
dem Feind am Stralsundischen öder Fleischhauer-thor eine 
lianue gebe. Ich habe £. K. M. zwar gestern avisirt, dasft> 
tein St. Andreas nebenst ein Companie meines Regements- 
jozlau (?) 9endete, weil er aber gestriges Tages wegen der 
nicht fortkommen 'können, und dieses Werk darauf einge- 
srde ich ihn so lange behalten, bis ich sehe wo dieser An- 
dråns will, ob ich seine Dienste mit den Petarden nöthig ha- 
hte, der unterthänigsten zuversicht, E. K. M. werden mit 
neinem Vernehmen gnädigst zufrieden seyn; zumahlen die 
nicht leideh will, mich noch einiger weitern Ordre von J. 

Digitized by V^OOQIC 



— » — 

K. M. zu ersehen. Habe E. H- !ML lueiner schuidigsteii Treue nach 
10 b(ichpt^P £y^ nu:^!^^ verlialteo wolteii» dtesolbe Immt etp. Web- 
gast am 28 Atig. 1630 um drey IJhrea des Morgens. 

E. K. M. 

Gehorsamster Dicner 
i). Kniphausen. 



M mpj fi o ri fréH €im§eral^måifmr MP. Måjn^iåm 
åHHåmen HU Måmmmngen % 

Durchleuchtigster, GrossmächtigsterKönigl Gnädigster Herrl 
E. K. M. verhalte ich Unterthäiiigst nicht, dass ich heute mit 
der Eiitreprise auf Greifswalde nicht fortkommen könhen, aiis Ur- 
sachen dass der Junge mit dem Beschied und völliger Nachrichtung, 
die mir zu haben nöthig, noch bis auf diesen Abendstunde nicht wieder 
zuruckgekommeii. Halte die commandirte Trouppen dennoch aut 
dieser Seiten fertig, ob der dessein ohne Hazard noch Morgen Nacht 
ins Werk gerichtet werden könnte, denn da diese Stadt Greifswalde 
auf diese Weise occupirt werden könnte, vermeine ich, dass E. K» 
M. gute Dienste dadurch verrichtet werden sollten, inmasisen ich es 
auch stärken lassen werde, da ich es mit gewisser Securität nicht 
practicable befinde. 

Itzo empfange ich auch aviso, dass der Öbrister-Lieutenant 
Stilhandske mit vier Companien bis Riiden angekommen, die icl) an 
der Usedomischen Seiten aussetzen lasse, E. K, M. Befehl erwartend, 
ob ich sie hernacher nach dem Lager gegen Stettin senden öder bis 
auf E. K. M. gliickiiche Ankunft liegen lassen solle. Wofern sie 
aufwärts sollen will von Nöthen sein, dass etiiche »Sesekanen» bis 
auf Caseborg öder Wollin fehtgegen kommen, dann ich deroselben 
iK«gef End nicht, dXcliag wefden katitt. Es siad anch KWey ädUBk 
mit Soldaten vom Rosischen JRegim^nl ^rhanden. E. K. M. damit 
etc. Datum Wolgast am 29 Augusti anno 1630. 

E. K. M. 

Gehorsamster Diener 
. 1>. Knijphat^en, 



Efter origriuiiet mi ftiks-Arkifct (äMctmie pflksoncrs fartf kki Ty«ld«od 
ar 1630). 

, • ■, DigitizedbyV^OOgle 



— 4§ — 

sen Ull WLonungen \ 

Durchleuchtigster, Grossmächtigster König! Gnädigster Herr I 
Worauf die impresa auf Greifswalde beruhen habe E. K. M. 
icfa gestern Abend treuligst berichtet, dabey es annoch seyn verblei- 
beo haty und wann alle Sachen sonsten richtig, vermeine icb, dass 
es desto sicherer geschehen känn, wetln der Duc de Savelli sich mit 
seinen Trouppen, nachdem er die Clenopenow beschossen, und mil 
seinen Ldlem »nd ftriiggen eiflgeti<Miinien« diiierons anftoeh verhiai 
und zu seineoi R«i0iir keiii A|Apa«entz itt. Den Utatenant, der auf 
dem Hause von meinem R^ement gewesen, hat er nebens den Sol- 
daten gefangen gehalten und sind deren 6 im assaut geblieben. 

Die angekommene Liffländische und Finnische Reiiter sind nun- 
mehr alle zu Land. Ich hatte Ordre gegebén, dass man die Schifie, 
welche sie iibergebracht, bis auf E. K. M. weiteren Beféhl anhalten 
9ollte. Barauf sind die Schiffer diesen Mittag zu mir herauf ge- 
kommen, und haben um dimission gebeten. Ich habe ihnen zu Ånt- 
wort gegeben, dass ich diese Sache vorher an E. K. M. gelangen 
lassen musste; damit sie dann zufrieden gewesen, und haben mir 
beygehende Zettel zugestellt, um ihre Lasten und was mit ihnen be- 
dungen daråus zu ersehen. Erwarte solchem nach £. K. M. Befehl, 
was ich ihnen vor Bescheid ertheilen solle, E. K. M. hiemit in siche-' 
ren Erhaltung etc. Datum Wolgast am 30 Augusti anno 1630. 

E. K. M. 

Gehorsamster Dienér 

/). Knijphausen. 



Bref flråH ÖftlBrsten Mj. Mngg UU tka^ 

nmngen*. 

Allernädigste Koiiimg och Herre etc. 

Stormägtig^te Herre, Allernädigste Konung! E. K. M. kan jag 

underdånigast icke oformält låta, att jag hafver haft min post ute 

uppå kunskap, och berättar han att det commenderade folket utur 

lägret Garz är ifrån Grelbwalde och ligger nu om Klempenow uti 

* Sftér ofigiMlet oU M»-Arkivet (åtskiUife panoMrs btef från Trskland 
Sr 1630). 

. Digitized by LjOOQ IC 



— 41 — 

byarae, liter trtMit ot tåéeB^ ocb rofvar all éeo boskap, som de 
kunna öfverkonima. Och hafver Dtic de SaveW balk 500 Muaque- 
lerare utur Demmin till hjelp med de 1500 Miisqueterare iitur 
lägret att storma Klempenow, och är i samma storm Dtic de Sa- 
Tdlis systerson tiH döds skjuten ocb 2 andra kapleoer illa qväsle, 
2 lieutenanler döda» saml Ii andra gemena befäl och 12 soldater 
döda, son de s^fva uti Demmin bekänna. Utaf E. K. ll:ts folk, 
son uppS Kkempenow voro, äro 6 Hflina med léeutenanten af de 
14, som upfil huset voro. Hvad denna stadens fortification anbe- 
langar, kan nu Ingen synneriig framgång ha(Va; orsaken furstens eieh 
adelns bönder, som jag härtilklags med godo och ondo hafver haft 
tyi arbete, äro nu af fienden tvingade till att tröska ut deras egen 
säd och föra allt samman till Demmin. Der måste de på många 
dagar arbeta, när som de föra säden in, som fienden begärer. Al« 
iemådigste Konung oeh Herre, det är min underdånigaste och Öd« 
mjuka bön till R. K. M. uppå kapiten David Dachs vägnar, atl E. 
K. M. täckes ock gifva honom en beställning till atl värfva ett com- 
pani dragoner, aUdenstund han hafver alleredo 30 man tiJIsamnMna, 
om £. K. M:ts gunst' och nåde täckes ock unna honom sitt Svenska 
eompani der bredevid, begärer jag uppå det underdånigaste och öd-» 
mjukaste, aUdenstund han hafver en g6d lieiitenant Befallandes etc 
Datum Anklam den 31 Augusti år 1630. 

E. K. M. 

• nftderdånfgasfe och tropKgtigaste 
tjenare, så länge jag lefver 
Lars Kagg. 



Bref firén Generalrmqfor MP. MM^phmm^ 
sen UU MLonungen *• 

Durchleuclitigster, Grossmächtigster König! Gnädigster Herr! 
£s haben mcine Tractaten mit dem Fändrich in Greifswald 
den gewunschten Eflect hicht erreichet, und scheinet es, dass er die 
OfTnung des Thors nich praestiren könhen, wofzu geschlagen, dass 
der Feind das Wolgastische, alias Mohlenthor aiifgegraben um eine 
Zugbriigge darinnen zu legen; dass der Feind sich auch vor eine 
Entreprise besorge, gibt dieser Bau, und dass er das Fleischhauer- 



Efter originalet uti Rfks-ArkiTet (SukfHige personers br«r från T7skt^>*^ 
år 1630). 

Digitized by LjOOQIC 



— 42 — 

tho9 gantz veré^hiiCtet, geaau zii erkeniien. Weikn ieh daiHi gewmse 
Knndschaft von efnwohiiQnden iHirgern und fcneinen Esptonen gehaMy 
waBmasBen da» Ftette Thor noch ofTen und mit 2wey Cingelen uimI 
einer Pforten ntir alkin verwahret und von dieser Seiten acce^bfte^ 
Dtr Feind »bet iiber diO gesunde nieht viel stark, womit er aUe 
Seine Posten yerseiieii inuss, und die Soldalei» WAiiig Lust zum Fech* 
ten därinne» haben, bin ich entechlossen gewesen diese vorgegangene 
Nacbt in dem Nahnoen C«ottes auf selbige» Thor mit Petardiren aUe 
MdgKglieil zu tentiren, und am Mohlenthor das Allarm zu gebenv 
zumalen der €apt. SL Andreas miteniahm, selbige Cingeln im^lPforte 
mit seinen Petarden genugsam zu öflhen, weiln keine Zugbriicke 
davor war, worauf ich nächsten At>end um 7 Uhr von hinnen aus- 
gemarchiret in gewisser Zuversieht diese Dessein mit jGöttHcher Hiiife- 
ins Werck zu richten und die Stadt damit zu emportiren. Wie ich 
aber zu i>Kems» [Kemnitz?) zwey Meylen von hinnen ungefahr un» 
ii Uhr angekommen, und wir etiie Meyle ^:eiters hatten, fand id» 
die Briicke allda von den Crabaten dermassen abgeworfen, wdched 
meine Guiden mir versohwiegen, dass ich mit Uberbringuog der 
Truppen so vid Zeit verk>hren hatte, dass ich aJlerérst iim drey 
IJhren zu Eldenau arriviret, von dannen hatte kh wegen des circiiito 
der Stadt,^ die ich madien rnusste, und aaderen engen passa^en^ iiber 
eine Stunde bis ans Fette TJior Marchirens zu thun. Wann dann die 
andere anwesende Obristen oebens mir nicht rathsam erachteten, 
diese iinpresa gegen und mit den Tag zu tentiren, dem Feind dan- 
noch ein ombrage gemacht- wiirde; hab ich das Principal-Dessein 
beruheii lassen und eine Embuscade in den Eldenauer Holz gelegt, 
die Soldatesca auch dadurch zu amlisiren; es sind aber die Crabaten 
zu scheu gewesen, und vermuthe ich dass sie gegen den Tag von 
ihren Soldaten, welche in der Sohanti^en des Hafens gegen Eldenau 
liegen, Advertissement von uns gehabt, denn dieselbe haben unsere 
CloCe biy Éldeho^ decöuvriren, linsere Infanterie bey aogéhenden 
Tag auch sehen feonhen. WIe ich nun ■ eine Weite daselbst gehalten 
und nidit heraus gewollt, habe ich eine Gompanie Renter sehen 
lassen, und dadurch die Gelegenheit des Orts, so viel möglich gewe- 
sen, recognosciret. Befmde dass wofern res integra bieibet, und der 
Feind seiner nicht auders in Acht nimmt, dass diese entreprise wohl 
zu eflectuiren stehet, und durch Gottes Gnade nicht wohl entstehen 
könne, wann das Stralsundische Guarnison zu gieicher Zeit und 
Stunde, am Stralsunder Thor, ehe das Kavelin, so der Feind itzo 
däran machet, fertig ist, mit Petarden auch anginge. Wann ich 
dano B. K. M« Ankunft allhier ehigst vermiillte lässt sich dasWerk 
'arauf beruhen. Sonsten sehe ich den Situm und die Stadt also 



Digitized by LjOOQIC 



— 4« -* 

an, dass sie, im^iner EinMt tiaeh die Beiagerutig titeht la«ge «yst«*^ 
fitren wirde. 

Bey diesem Ritt ha1)e ieh t O SoMaftén vom Beckierteehi» ftife^ 
menl, ms detk Ctyfnftiattdfrlen, so darinnen llegeti, gefang^ bekml*» 
men. Die gebc« vor, das Guamison sey wohl 1,0M man itarob» 
Mussten um die andere Nacht wach^fi, heklmen nfelita ak Bvot uihI 
das ktknmérlrch, wo^mne Spren elnes Fingers läng wäre, dass e» 
kaum zu essen stiinde, derhalhen hatten sie ohne Erlaiibniss auslauf* 
fen miissen, um bey den Bauern e(;was auszudreschen, womit sie 
den Leib aufhielten. Weiters haben sie nichts besonders zu sägen 
gewusst Haben E. K. M. nicht bergen sollen etc. 

Wolgast am 3 1 Augusti 1630. 

E. K. M. 

Gehorsamster Diener 
D. Knijphausen, 



JBref fi^ån Öfrerste^tieutenanl Qrint Uti 
MMafmar^katken MBMr. W^aiehenberg \ 

Hoch und Woh^eborner, Gnädiger He^^ etc» 
Euer Gnaden mit "gegenwärtigen Schreiben zu bemiihen kati 
icb nicht unterlassen. Mit grosser meiner Verwunderung, wie mif 
allhier vorgebracht worden, als sollte ich E. K. M. nach dem Leben 
getracbtet haben, so wohf Correspondent mit dem Feind gehalten,. 
so muss ich bekennen udd sägen, dass alle diejenigen so mlr dieses 
nachreden, es sey gleich in dieser öder in J. K. M:t Armée, sie seyn 
hoch öder niedere Officiérer zu beyder Armée, dass sie es liigen, 
im Fall sie es , nicht darthun, noch beweisén mogen, wie salvo ho- 
nore leichfertige Schelme und Diebe. Wann da wahr ist, dass ich 
mit dem Feind correspondiret habe, eritwedes einige Gedancken, die 
Zeit meines Lebens gehabt J. K. M. nach dem Leben zu stehen, so 
sag ich, wo Gott ein gerechter Gott ist, dass Er in dieser Stund eiii 
Zeichen an mir thue, damit ich mein Lebelang nicht kriimmer noch 
gerechter, den jetzo bin. Dähero bitt {ich) E. (in., sie wollen micli 
doch sönder Beschwerde unterthänigst berichteri, wie es mit meine*- 
Rausfran sollte gehalten werden, der ich zu unterschiedliche Mahlen 
geschrieben, jedoch niemaln keine Antwort bekommen. Darum ist 

• Eflcr originalet ulf Riks-Arkivet (åtskillige personers bref från Tyskland 
år 1630}. 



Digitized by LjOOQIC 



^ u — 

«B E. Ga. noGbiD9lii meiDe untertbän^;^ BiUe, sie wollen mich 
doch sönder Beschwerden berichten,^ wie es mit getnelter meiner 
Hftusfrau zu balten und aaaustelleo, ob ich sie sollte abholen, öder 
aber eS nooh ferner anstehen lassen. Hiemit thue E. Gn. mich un- 
4«rthiinig8t recommendiren. Signatum in Kays. F^lager vor Garz 
^nd Crresffenhagen den 5 September anno 1630. 

E. Gn. unterthänigster Diener weil 

ich lebe 

Qvint von der Bruc etc. 
P. S. E. Gn. wollle mich auch berichten, ob ich aucb Qwar- 
tier öder nicht weiss zu hoflen, worauf ich mich kiinftig zu richten. 



JBvefftån M^ättnunrshaihen Born titt jKo- 

nungen \ 

Stormägligste Konung, Allernädigste Herre! 
E. K. M. hafver jag för tvä dagar i underdånighet aviserat, det 
Altsachsiska och Gotzes Regementen skulle (efter som fångarne be- 
rättade) vara förledne Fredag in åt Mecklenburg marscherade. Dock 
hafver man nu sedermera utaf fångars, såväl som öfverlöpares be- 
rättelse, erfarit, att de regementen, som uti förleden Fredags äro 
utaf lägret uppryckte skulle hafva varit Posses och Wingerseske re- 
gementen, ehtiru väl talet skall i deras läger gå, att ock Sparres, 
samt (ock) Altsachsiske Regemcnterne skulle dem andra oförtöfvadt 
följa. Hvad härom vidare fÖrfares, vill jag E. K. M. i underdånig- 
het straxt avisera. Dernäst skall E. K. M. i underdånighet jag icke 
obemäldt låta, det fienden var i går om natten åt vår ryttarevackt, 
som håller vid redutten och fmgo bort af samma väckt två sentio- 
neller, efter de låto fienden allt för nära komma sig in på lifvet, 
och kunde sedan med sina vanmägtige hästar icke så hastigt undan- 
sHppa och sig salvera. Om fienden med sitt hela Cavalleri hafver 
ute varit, kan man änn^u icke veta, utan . fem truppar hafver sig alle- 
nast se låtit. Jag hafver I förgår utskickat öfverst-lieutenant Yslar 
med ett parti på andra sidan Odern, hvilken hafver bekommit 11 
soMater till fånga utaf unga Wallensteins Regemente, och i dag är 
Herr Johan Baner med 1000 man till häst och fot inåt Greifenha- 

* £(ter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige persooers t>ref från Tyskland 
ar 1630). 

Digitized by LjOOQIC 



-r 45 — 

geR (efter iegen fourage Mr aigor annonitSdes att bekonma) att o<m^ 
voyera yåra fourageorer, marcherad, och förmodar man att han dK 
gon god recontre med de GreHenhagiake rysare skall bekonunt* 
Hvad vidare paaaerar, det akall B. IL M. vidare aviseras. BefaHer 
E. K. M. etc. Datum iSltKigret vid Alt 8tettln den 5 Sepftembér 
anno 1630. 

E. K. M:to 

underdSnigaste tropligtigaste tjenare^ 

Gustaf Horn. 
Pr (BB,: Strahund den 9 Septem- 
ber 1630. 



MM4^ 

Brefflrån sehreieran^en tSruhbe tUt HiHs^ 
Cantzleren % 

Välbomv nidlge Ifarrer 
Om vårt parlicufar4älStånd, och huru Mir åtta saker ansUUlas^ 
vore mycket att skrifva. .Men sUr allt deruppå, att medlen Sro alU 
for knappa; hvaröfver folket blifver svärigt, och de constHorum pro« 
cessus undertiden tages vid handen, som eljest mycket bittre vore* 
att inställa. Disorderfi blifver för stor, och disciplina mHitaris rin^ 
gare, än hos Mansfeldt, hvHket jag så £. N. förtroUgen skrifver, för-^ 
modandes att E. N. icke låter mig det till prcéjudicium lända. Min 
enfaldiga mening vore, ,att £. N. styrkte H. M. ad consilia pacis, 
som nu per electores föreslås, bonestis medis amplectenda. K. M. 
är fuller och, quantum conjicere possum, något incHnerad dertill, och 
befallde mig E. N. sådan dess mening att communicera. Gud gifve 
lycka dertill, eljest hafve våra saker ett underligt utseende. Här h 
landet är affecttonen mycket omvänd. Och kommer mycket af K- 
eentia militari, conniventibus, imo mäle agentibus ofBclalibus plicris-^ 
que, i det man huserar värre, än i fiende-land. Och. är ingen annarr 
orsak till allt än medellösheten. Nu augeras ock utgifterne så ex-* 
cessive, och öf ver alla förslag, att man intet hinner det ena till det 
andra, hvar löning på bara fotfolket gör i 10 dagar öfver 30,000 
riksdaler, förutan frackter, som här mycket förtära, och d^ store 
nya värfningar, som äro utglfne på 2000 hästar och till 4 regemen- 
ten knecktar. Detta landskap hafver fuller bevil[jat 200,000 riksda- 
ler contribution, och blifver nu halfparten deraf utpressad. Men när 



* Efter originalet uti Riks-Arkivet (Oxsenstj. Sami.). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 4« — 

vintreQ komaer och fiendeOf förstärkt med cavallefi, biifYer mästare 
af landet, di ve( jag icke om resten utgAr, eller pfi hrad sätt folket 
skall underhållas, efter jag ser de o^edlen ur Sverige intet äro all 
lita pfi« Om nu städerne vilja gt)ra nigot til], kan inan totet vetiu 
Men är troligt, att de ursägta sig, tiil dess K* IL antingen konmier 
närmare »Elfven», eller ock att Saxen sig något bättre resolvera 
ville. Gud, som alltid våra consilia underligen hafver dirigerat, kan 
eek aUt laga i bästa måtto, men jag refererar £. N. praesentem sta* 
lum. Det kläde £. N. skref mig till om, sade K. M. godt vara, att 
£. N. kunde bekomma penningar uppå uti Preussen, och säiuk K* 
M. undsätt på penningar. Vore det möjligt, och £. N. kunde i hösl 
något succurrera K. M., då vore det Tuller högt af nöden. Men jag 
vet väl, att E. N. hafver sjelf till dess stat difficulteter nog. Här 
vore mycket att sända £. N. ar iinsVet. Men Gud vet man hinner 
intet det arbete, ^om stundeligen reqvireras fullfölja» så att myclMit 
blifver, ätt Vi så få äro som arbeta, försummadt. Ingen vill heller 
ijena på den gage här vanckar, och K. M. tycker det ändå vara för 
mycket. Ehuruväl Vid delta fälUefvemet omöjligt är dermed att ut- 
lumpia: då ingen uppryckning sker, att man ieke propter ^mnia 
incommoda lider en lialf -eller fjerdedeis årslöns skada. Hvad jag 
liinner, skaH jag alltid beflita mig att göra min devoir, och E. N. så 
vidt jag kan ju något avisera. IL M. hafver begärt, att £^ N, ville 
låta förevita Polackarne^ med den £. N* skickar tiU Warscbau, att 
^ hafva sändt Poaseo i k^sarens tjenst Sk0pp tror jag intet K* 
M. kan sända £. N. till undsättning, att öfverföra folket. Ty K. M« 
^er, om de skuUe sändas åstad, så lupo de dock hvart de ville. 
Jag hafver fuiler ment, att en convoy det kunde förhindra; men K* 
M. säger vid desse höstnätter den intet kunna huidra. K. M. för* 
modar derföre E, N* gör sitt bästa att skaffi dem (de) skepp, odi 
|)e^Mrer, att de måtte anlända bär till Gripswalder-öarne; Hvad 
skepp de hafva med sig skola straxt sändas tillbak^. E. N. sänder 
jag barbos en e(>pia af Gburfurstarnes bref till K. M. *. Der är än 
intet svaradt uppl £. N:e härmed i Guds proteetion uffidertjenstlig 
l>efallandea, är jag alltid E. N:s 

ödmjuke, trogne tjenate 

L. Grubbe. 
Wollgast den 8 September 1636. 



Denna cople, på Itlin finne* bifogad original-bfefVet. 



Digitized by LjOOQIC 



— 47 — 
M St fté 

sen tat Manungen *. 

Durchleuchtigster, Grossmächtigster König! Gnädigster Herrl 
Wie ich itzo wieder anhero gekommen, finde kh den Lieute- 
nant von St. Andreas, welcher aus Pasewalk davon gekommen, vor 
mir, der berichtet, dass der Féiad dte Stadt vorgestrigen Dienstags 
&loi;gen bey dem damals geweseoen Nebel, an unterscbiedliebe Örter 
aogerallen,] und mit Escadaden an dem Ort, da die BiirgerWacht 
gewesen, iiberstiegen, da die Burger Ihr Gewehr alsofort nieder ge- 
worfen, und sich in die Hihiser salviren woHen. An einem andern 
Ort> da die Sokktesca die Wadbt gehabt, uod kein sottderlich Flanc 
aoofa das Thor nicht verbollweroket gewesen, bilte der Feiod aiich 
dermassen, ungeaobtel was sie oiedergescbossea, zugedruogen, dass 
oe selbiger Post und des Thors mächtig geworden. Dariiber wäre 
aUes in Confusion gegangen, da sich ein jeder iims beste hjnkommen 
iMngesehen. Yermeldet auoh, dass sein Capiteine dtvon gekcunmen, 
wmI Capteine Loysoa aaine» Eraie^seos aut einigen Soldaten geräng* 
Kch geooBffien sey, (tfe Stadt aiich Yom Feinde vorsetzUch ange* 
ateeket aey. 

Einer von denen^ die ich zu Ciem|>enow gebraqchet gehabt, iat 
Mich wiederg^komiBen. Oersetbe beriditet, dass mm Treptow, m 
Friedjand und Erandenburg, sowohl Gaitzisohe als SavelUsche Trup* 
pan Boch gestern gelegen» und daas die Sprache wäre gewesen, sie 
welhen das Anklamsche Viebe sehen wegzutreiben, weiln dahin voa 
aUen Örtern gelliichtet worden, diirfte es also aocb auf Anklam ge* 
neinet seyn. fch scbreä»e so sträcks per posta an Obristen Kagge 
«B ibn :ai animiree, und wofem er sich niebt getraue mit jetagea 
aeioem guarnison deo Forcen die zu Pasewalck gewesen bey ibrer 
«entiuthlicben ^ntreprise, abzuwabren, dass er 300 Muaquetierer, die 
ieb morgen Tages to ans AnkJamer Fäbr kommen lassen woUte» 
Uaein zu ferdera bätte, daim diese Nacht es zu sySt wäre* ihm se* 
taura zu sohlekep. Wofem der Feiöd ihm aber andarer gestalt 
angrep wiirde, bitte J. K. M. mir befcriileQ ihm nnd die Stadt 
mit aUein Yaloke, so hier wäre» zu Billf zu kommen, welches et 
den Bath uad ganzer Burgerscbaft aucb angozajgen und darauf zu 
armabnen bätte, d999 sie sich männlieh beseigen, und an dåren Yon 
Pasewdek tragedie spiegeln roöchten. £. K. M. damit in Eil Gött- 



* Efter orlgiaakt uli Biks-Arkiret (iukillige persoaers bref fria Tjsklaod 
år 1630). 



Digitized by LjOOQIC 



— 48 - 

licher ProtecUon empfehlend. Datum WoDgast am 9 September 
tnno 1630. 

E. K. M. 

Gehorsamster Diener 
D. Knijphausen. 

Breffrån M^äUmarshaÉhen Bom UU WLO" 

nungen \ 

StormägUgste Konung I Allernfidigste Herre! 
E. K. M:t8 skrifvelse är mig tillhanda kommen, hvaraf jag E. 
K: M:ts nådiga vilja förnummit hafver, och skall mig med all flit i 
underdånighet derefter rätta. Efter som jag E. K. M. uti min sed- 
naste skrifvelse aviserade att 2 regementen ryttare skulle vara af 
fiendens läger Inåt Mecklenburg marscherade, så continuerar det- 
samma ännu ytterligare, både af de fångar Herr Johan Baner i för- 
går, när han var oppå andra sidan om Odern, l)ekom, såväl som 
ock de man i går bekommit hafver. Men i går emot aftonen kom 
tidender, att Pasewaik skulle vara af fienden eröfradt och staden 
vara stucken i brand; så hafver ock i går synts dit ut en stor eld^ 
men om det skulle hafva varit staden, eller ock några hus der när 
omkring, kan man ännu icke veta, förrän som mina poster, dem 
jag derom att förfara utskickat hafver, igenkomma. Och der så illa 
vore, så är praesumerligt, att inga Regementen inåt Mecklenburg , 
utan allenast till att exiquera bemälte dessein, utaf fiendens läger 
utskickade äro. Dock hvad jag härom vidare kan förfara, df^t skati 
E. K. M. oförsummeligen af mig underdånigast aviseras. Jag hafver 
i förstone, då dessa tidender om Pasewalck ankommo, velat straxt 
sända åt Uckermiinde en secours utaf 100 Musqueterare, efter kap- 
ten Mornej med sitt compani är hit till lägret i går kommen. Men 
efter bemälte Capitatne hafver demonstrerat, att Uckermiinde stad 
icke vore tenabel emot någon magt, och att de 100 man, som der 
ännu qvar äro, voro bastante nog tilf att deféndera huset, derföre 
hafver jag, med Herr Johan Baoérs råd, tagit i l)etänkande till att 
sända dit något mera folk, utan allenast aviserat (och skickat) 
Capitainen på Uckermiinde, så väl som till Lars Kagg, på det de 

måtte 



Eaer originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige personers bref från Tyskland 
år 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



- 49 — 

målto tela 6UM sakec väJ i ackt taga. D«rnä«t liter jag E K* M* 
uaderdåaigt föritfuiiBa, det Sparren hafver (or n^a dugar sedan 
skrirvU Wildei^eu tUJ om ett iJiigabjte, hvarlbre bafver jag akrifvit 
4/m t«}s6rUge rältinarakaåkeo till, att om Sparrep ntaf boooio derom 
befallning hade, Kå yofe nan uppå denna sidan ock^ till ett tingf^ 
byte benägen. Derpä han mig svarat eftersom B. K. M. af med^ 
fö^iaftde copia af hans bref nidigast ba(ver att se, o<;h skulle fånr 
gv»e i aior^on midt emellan bida lägren Mifva utbytte* I gir äro 
)tär .nägra bref frän.Stargardt och Riigewalde anjkouine, dem jag E* 
K, M. bär bifogade underdinigst tillhanda sänder. Desslikes si är 
ock ett bud ifrin jdmin^tratoni i gir hitkpnriaiet« hvilken jiag för 
riilelieist bafver hiilit, till att skynda, ijelf med bref ven tiJl ^ K.M* 
Bvad wafa )ufi V^ra till att skrifva om» det varder E. K. M. utaf 
Herr Jiobaa Pa^iér (Uvi)ke^ sig med Afetatackes regemc^ate och de 
farkoster £• K<. M. hädan b^gärer icke försummandes varder) bei:ätr 
tglse nfidigst förnimmandes, Ocb befaller E. K. JA^ et<^ Af fåltlägcet 
under Alto St^ttin den 9 S^iiytoviber anrn) 1630» 

£. K. Mits 

underdinigste och tropligtigste 

tjenare 

Gustaf Horn, 
Posiåcriptum. 
Allernådigste Konung och Herre: di brefvet var slutadt, si 
bragte en benämnd Simon Meissner mig denna Innelaggde avisen» 
hvnx^ E. K^ M. t)i(iigit bafver laU^ Smwmna hvad Tor skfih3ya)(« 
och farlige anslag Jesuiterna emot . C K. M;ts person förehafva, 
hvilka den Alldrahögste än vidare ville uppenbara och tillintet göra 
för sitt namns ära skuld. 

Postscriptum *. 
Allernidigste Konung och Herre I 
Ettet E. K. M:ts niidiga befallning (|kall ocb- vill, jag till att cop* 
tentera Herr Teufel br^ka honom i ^lla mina conaiMis och courtise^a, 
honom i all mitte. Men dock kan jag ]E. K. M. un^rd^igast icke 
oföraäkU lita, att Herr ;TenJel gi^ligen liter n^ärka «jg vara mägta 
makontent utöfver det E. |[. M, ordern ^m^å hatoofn och hans reg^ 
meat löränArat hafver; Ty eburu^äl jag icke ännu sjeif Mfver med 
henoHi, spdan E. IL ifets bref i #r här ankom, nigot synn^ligt, 
talat, si hafver jag dock sidan hass ovilja bide i 4ag utaf hapa 

. * Detta P. S. är 'hel^ och hållet skrifvet af Horn sjelf. 

Svenskt ErigskisL Arkiv. 2. ^ 



Digitized by LjOOQ IC 



— 50 — 

öfversie Keotenartt, så vilsoiit ock i gär denitaf, nogsamt förstått, 
att han, straxt efter som E. K. M:ts bref här ankommit, faafver ige- 
nom ski major med någon importunitet om September månads lä- 
ning (der han dock för Augusti fullt *är contenterad) anhållit, byilket 
ännu ingen utaf de andra regementen tÉ\ fot gjort hafver. Odi 
ehuruvSl jag, Itnntl ville göra ntiitt bSsta tlH att reducera honom tMi 
en bättre humeur, dbck så känner E. K. M. nådigst väl sjelf haiis 
opiniatretet, och vore fördekiskuld (så framt att det E. K. M:ts ées- 
seiner icke skuHe retardera) väl till att önska, att något annat godt 
regemente kunde ifrån Wollgast hit sändas, och Herr Teufel der^ 
emot med E. K. M. följa. Så framt ock E. K. H. på sådant filJ 
Herr Johan Baners person icke så högnödig behöfde hos sig, då viHe 
jag futler underdånigast hafva bedit, att han måtte den ordren be>* 
komma tilt att blifva här qvar. Ty om Herr Teufel härifrån for- 
dras dier och malcoiitent blifver, då vet E. K. M. sjelf nådigast h vad 
för assistens jag Uti ett éidef annat utaf de andre öfverstame (H. 
Lesslie undantagandes) hafva kan. Dock ställes allt uti E. K. Mtta 
nådiga skön och betänkande. ^ Datuib ut in litteris, 

E. K. M:ts 

underdånige och tropligtige tjenare 
Gustaf Horn. 



Bref från sekreteraren Mj. drubbe Wttt 
HihiB^^anizteren % 

Välborne nådige Herre! 
För mycket arbete skuld, och enkannerligen de stora difficulte- 
ter här förefalla att skaffa medlen för folket, hinner man intet om 
allt som' sig borde, att skrifva E. N:de besked. Om minan i Ma- 
rlenburg, svarade H. Mrt iftt den väl må fyllas igen. Om Hohen- 
dorf menar jag skall ingen difficuKelgifvas, ändock intet svar derpå 
är följdt. K. M:t är mäckta pefplex, att ryttarne måste gå landvä- 
gen, men bekätiner sjelf, att det skall falla E. Nide omc^Kgt att sända 
dem alla till sjöss, efter dértill väl 100 skepp skob beböfvas. När 
K. M:t läste E. N:deä exeuse, att £. Ntde icke hinner allt göra som 
E. N. ville, for medellöshet skull, sade K. M:t sig intet hafva B. N. 
eller någon annan att beskylla, utan sig sjelf, som detta väsende 
utan desto säkrare och bättre fundament hade begynt. Och är K. M:t 

* £rier originalet uti Riks-Årltivet (Oxenstj. Sami.). 

/ DigitizedbyLjOOQlC 



— 51 — 

«lver delte krigelJ nu -myek«l per|40x, efttr Mir Mr bUå flMctmrl^ 
mik oföNttägmfatt -Sf^Mka snorAMigatiie o«h Ö9 andrfl tttralag sooil 
fcUera, somt litet fördiå, nm sttamtt iigctt: kUet Wralå i rätt tM. 
ttnd hfBfpé OM ywå hähitur. Här i alidcfi Sro d» meé Herr Séen 
^elke ^Mkm ilki tlHrédt, eeii tdr IMhr Mit sig fömärkt, all on 
håB skall bär MJngae cw oa i o w d ar a » ville de felet g^a ilH iaklMi iitan 
beMre qvitlera aHt eanmana. Jag^-meiier Mler Inhi ilarier< ingee 
skuld, aflefiaal de t^ icke vera snubkade ech trugade tilT alll, ute» 
mlale under Udeo poputariler ned dem uiigla.> ANa- meaniskor hir 
i landet önskar ail) fi. N. vore liIkÉides, odi ISrmeda mycken Mitt* 
niig pfi aUt Nm^ K. Mtl resle irrlfi Stetlfn, Varamadt att' Herr 
Teui^l skulle mei^ sitt regemeele f&ijiä toeå få detta aftsk^, och 
Herr Johan Baner blifva der qvar, fiUtmarskalken till adsistence. Nu 
sedan hafver K. M:t det förändrat och befallt Herr Teuffel blifva 
qvar, och kallat Baneren hit. Deraf hafver Herr Teuflel tagit stor 
oOence, och begynt något importunices tala om lähningar som restera, 
och sig något altereradt betedt. K. M:t hafver derföre, att conten- 
lera honom, kallat honom, mc^ q^n regemente till sig. Huru vidt 
Herr TeufTel det adprehenderar, kan jag intet dömma, roer\,^K. M:t 
tiafver befallt 'alh hålles Secret, ne eaeteri exemplum Sequantur. 
Doctor Streinberg känner -E. -Ii oehl^ han nu i K. M:t8 tjenst; 
liafver 1500 ndr om åfet« begyoaer eilar^dap ^t^ p^oelfffra här alla 
secretiora. Honom sätta de kejsenska mycket efter att abaU^nera, 
et ille nuper scripsit, sig vilja till K. M:ts tjepst ^gpre \^rsi , pe\lem« 
Jag tror lionom om intet ondt, mep $er dock Tysjiarnes natur, de 
trafva allt hö^t, ack ta intet hvad de colliiflera, förakta helt och håljet 
Vår Stat och väsenc^e, och äro intet längre att lita uppå, än de kuMif 
blifva späckte och firade. Vet derföre icke, om man så häftigt ho- 
nom in seeretioribus skulle låta hafva någon disiposition» Magdeburg 
håller {sig) ännu, n^n halver skrifvit, att så framt K. M:t dem ieke 
snart med penningar och folk undsätter, j blifver det ute o^ed deij^ 
Copia af brefvet \ille jag gerna sända, mei^ vibafva in^entyskiskrif- 
vare i hela Cancelliet, icke heller hafva y\ hopp någon på detta 
tractament, som god vore, att bekomma, och jjag hipper, intet h;ärtilL 
allena. Sadlers saker stå mycket i discurser och ceremonier. Jag 
beder för min person vara hos E. N. excuserad. Hvad medel JK. M:t 
finner att hjelpa Magdeburg ser jag ännu intet väl, sedan Aiid^ 
Sveqsson är död, som derom hade något förtrollat. Här praesente- 
rade Herr Bengt Oxenstierna, grefve NUs och Herr Eric Soop att 
värfva på deras egen pung till samma Magdeburgiska' väsende 3 re- 
gementen till fot och några compaeier bäster» Men IL. M:t hafver 
det iQtet velat acceptera, hvarigenom dessa så vida äfo disguSterade 



Digitizeaby LjOOQIC 



— n ~ 

att jag men^g detn a^ftia «&d d^ forsla den» rctfiaftt ävar på siarn 
giMis. För bvad orsak skull SMiat äa (N^^fiter raUaoen stelus, ka» 
jag ej yeta« ^cifn icke K. If:t hafver befruktat, att etnelko den ocfar 
hofmarrioillkeD ialet skulle kunna ställas. Nådige Harrel Nu hafy» 
\i fått breE att igenom suodiet är passeradtllU Hamburg 500 ock 
till n^Uaud 800 iäater apanmål. Vi liop^as derföfe, m £. Nuie aä*^ 
kort . kan drai^. do växlar som E- Pkde på bägge orter anordtttde 
äffo* E. N^ boder jag på det ödmjukaste^ aitt detta allt hvilket ja^ 
akrifver i eo- ^od. meMif « må biUva bos E. N* ättens oeh ielbe 
komma mig hos någoa til] pt^a^judidum. Jag. menar derraed allt 
väK Oeh befatle E. N:de med dess hö^ vårdnad härmed i Guda 
beskärnEi ödmjiikeligen. Af Stralsund' den 12 September aano l€^^ 

E; Nes 

ödmjbke trogne tjenare 
L. Grubhe. 



M Ät». 
ttreffruH JFätimarskiiiken Hoå^niUi A»-^ 

DércbUeiichtigste^ Grossmächtigster KSnig etc. - 

Allergnadigster König tind Herr! In näch^tem Schreiben habe 
ich E. K. M. untenhanigst avisir^, wie dass ich Kundschafi bekom- 
men, (lass ået feihå mit elner starc^ken Partey aus selnem Lager 
auf die andere Seite der Öder geriicker, vorhabens an Damm eder 
öaffnow, da dann kein Fussfolk, sondern nur etliche von Obristen 
Hallen fteutern gelegen, sich zu machen, von welcher «riich etliche 
sich nach Damm genähert und etliche Dörfer allda aufgebrannt* 
Derohålben ich die vergangene Nachf mit einer Aiizahl Volckes nach 
Damm détn Feinde seine Desseins zu verhindern aufgebroctien, habe 
aucji Parteyen, wo der Feind sich verhaltén möchte zii recognisci- 
ren, vorausgeschickt, welché dann Kundschaft gebrachl, dass der 
Feind die Naciht zuvor und den halben Tag bey dem Dprffe Buch- 
böltz ^ehtillen, und nachdem ér die Papiermiihle nebst etliche Dörfler 
in Brand gesleckt, wieder nach Greiflenhagen marchiret. Weil man 
dann also dem Feinde ni(*ht beykommen können,- habe ich mich mit 
dem Volöke heute wieder anhero nach dem Lager begeben. Man 
vérraeint, die bemeldete Partey des Feindes sey bey 3,000 man starck 

* Eafer ^igidalel Uti Äfts-Arkivet (åtsSfUige personers brcf trån Tyskland 
ar 1630). , . 



Digitizéd by LjOOQ IC 



— 5S - 

gdv^sen utid bal tich der F^fnd eitigcMtéfrt, wir ivf réen anf "é^n 
Moéem StiteB fourflgitren, dertMlben sein« deMdnei» vornehmlieli 
feiresen, unsefii Foiiragterem éaseibst aiifeiiiwti^n. Sonaten ist 
aiobts dehriftiHjrtiiges zwischen beyden Lfige^ vorgctenflen, Misser 
<d9»s nwii aiie Tage dttrch kleine Jhirtoyen Reyler eHkbe von <ie9 
Feifides Fouragierern herekigebraciit, itni ^rlchteti 8ett>ige femer, 
4a8s der Feind kéin Volek neiilich bekemmen, mehr als dfe 2 conw 
^witen voA AerMteJns Meginieiit, so fiir 8 T^igmi za Gslti^ aittgek«v»H 
fnen. Auch soU os noch ziernlicli in de» Feifides Lager sterben, wié 
^IftRit t aoeh der Ohriiler Wachtmeialer Kfirtenbåch liir weni|9e Tage 
«oli Todes verbfiefcen aeyn. ' \ 

Idi soll £. K. M. nuék unteräiäiiigst nieM bergen, (bss Hallen 
Obii^er Lieulénant Johan von Höft isit rteben zweyen seirten Ritt* 
mei^ern, mid 120 Reyiem naeh Goltticrg geröciit, olwie éam fåé 
miige Ordre deaawegen von ntir geliabt, luid b^y fM<8filkk Viehest 
aueh 24 Gefangene ans der Vorstadt gelioblei: Buraof der Feind 
^Urck au^efalleo, vmå mit b eaie Mten HaHiséfcen Reiitem' also ge* 
trofien, dass der Obtisler Lientemmt uad Miltineialer Ahoen, netol 
4 Reutern auf dem Piatz gescblagen, und 6 Reutern gefangen wor- 
den. Rtttmeifller Plato aber hat die Reträtte gemacht, nnd im selben 
das Vieh, aldwohi atich die Gefangenen behållen und nacli Greiflen-^ 
berg gebraeht. 

Was sonsten der Obrister Claus Didrich von T^eplow wegen 
Coliberg avisiret, atich wie er vermei.net, das Collberg fuglieh könne 
bloquiret werden, solches habe E. K, M. atis i>eygefugtem seinem 
Schreiben gnädigst zu erseh^t.^ '£kue i}iemit E. K. M. etc. Datum 
im Fel^ger. ynter, Alten Stettin den 14 September 163(L . 

ifntérfhänigster und treupflichtiger 
Diener 



JK 5»0. 
Jiriff ff Mim 9tem»rm Or^A. M Hrnér mi M«4 

Allernädigste Koftung och Herre 1 
E. K. M. kan jag underdånigast icke obemäldt |ätf, det jag i 
gir om arton, som var den 13 dito, är med folket, skepp och far- 

* Efter originalet uti Riks-Arkivet (Stskillige personers bref från Tyskland 
år 1630). 



Digitized by LjOOQIC 



— M — 

kostar, som Mkie vid AleHiB och WdilgatI legal hftiVa, hH tW P^e- 
oediöiide ankooifiiMi, och är no alMeles HH mdtv på tre Wistasbepi» 
wår, «om -här 'Mtt äiio titt- Itefs, aM lepa härfrrån, al' swivt titid 
Yittf att vinddti nigoftaodii fofh vHI, och hade jag iräi i gir ktinnat 
komma bäHMn,- flå finnil 'de* Aepp, dom vid W^åst ooh bär {li^gé} 
httde tarit liMredf. . N^ Ures ånr Intet, ulan latt^ allt stf r uH förrå 
staten. Men i éäg är en SMtiner kooimra ifrån BHIta, hvilken bcK 
räitar M BaiidissNi .med f de SameMndisohc tiiapfmr är tW temls imr^ 
Mkerad; oeh skAII- iiaa bck hafva nlgot fblfolk med aig. ' Samm» 
skeflpare berättar» att dl kan ^några daga^ demfter blef väderdrif^en 
till Danzig, berättades honom, att Raudissin då atteredan ?ar Ihnrig 
förbi dragen, ocb- håfver haft e«t nattiiger tfti em By vki Danzig,, 
benämnd Miviehengut.- . Hatt beriitade ook ktt K. K. 3f:t8 skepp 
Meeraaan ned några hmidftide doMater af Prita .'Rosses regemenitt^ 
är Strtfndadtniodtr Béséiiart,.SoÉfi \t i Söndags 8^dagar^ed^n,dock 
rditn^nte han a^ folkéti aiestaiiels^ «ktille vav» beagadi. D^tla liaTver 
jaf i .bast fi^ :Ku tL I ilnéefdånégket ieke ^ninnat obemäldl låta. 
Datum iBacriemiiftdc dett 14 S^embrts :anno 1#90. 

- ' •'*'•' E. K. ÄÉts 

"underdåftfge tjenare 
i Johan Bänén 

Prces.: på resan ifrån Stralsund 
4in tfi S^pti^er 16310. , , , 



JBreffrnhsefcreté^jaren Gruhbe tiU HikS'^ 
Cantzlei^en \ 

Välborae nådige Herre! 
K. Ä. brffvei* mig nådigst befallt, alt skrifva E. N. statum re- 
rum på denna sidan: consilia och deras titgånger, samt någreK. M:ts 
begäranden, hvllket jag vetandg^ min devoir vara att efterkomma^ 
ville önska att mig så väl bekant Vore, som E. N. derom utförligen 
%«UkisMhl W^HIl1iig4ll^*fllleAl|ft;'1»M ja« mmh od|i bélAr 
att E. N. dermed ville itflr#%n%[i||^ iWfreds. Statum förstår jag i 
K. M:ts credit och^ deb^t Credit, hvarpå detta kriget hafver varit 
funderadt, är E. N. för detta, såväl som då varande äebet commu- 
nieeradt. Och credit bestod mycket på Lifllland, hvarifrin — un- 
dantagandes 'till 1&,OO0 tunnor bröd, som hitkomne äro med någon 

i 

* Efter Originalet uti Riks-Arkivet (Oxeostj. Sami.). 

Digitized by LjOOQIC 



^ 55 — 

bafrSf och m 4,M0 ttnmor sfiannemjl, som tiU ^^ StralfUDder b^ 
taks -«* iotet mer åt ankommel, eller Hied nigot -godt hoj^ förino- 
dfts. AUeaast aU de 14K)0 lliaier råg till Harobqrg mitte presteras. 
Ar Msk derpä alert aislag. Ifråo^ Sverige är icke aisKJIt i alls här 
tyi öfver 30(M0 rikedalen odi <ie hrefven df rifF&ii disputera meip 
firsli^fii, som' ar Ttenies gjorde äro,. än bringa oigra peimiqgar. 
Utokrl fainpi t p lpeo hoppas mi» skall (ulier nigot dnaga, om den ock 
(9) si hastigt kao utgi^ Den r)iska spaanemilen hafver fm mycket 
lisat, sona är i HoUand fiirsild. Och kan E. N. d^ri^ nu säkert 
draga 4e 20*000 riksdaler E. N. anordnade äro^ eft^r deraf en dil 
redan är .ankommet. Utötrer detta är kommet till K. 14^ credit 
200,000 nksdaler, som de Pommerske i Slettin bafva. beviljat ^ 
eriäg^a 100,000 till HidiaeUi, 50,000 Ull Martiai och jresten in Ibyo 
oeh Jtraio. Sedan »faafver Stvalsund lofvat contribution 30,000 riks- 
daler oeh derbos att lion pi pafiftegods häromkring fned Herti^os 
eeaaeBs 100,000 riksdaler^ Mera hafver man föga bär i landet ftt 
lörmoiia, allehast hvad ^varteren framdeles, oQh nu kqpeplatserne ni- 
got medlen Ksa kuABA* K. &L hafver ock litit sli tjuU pi spaaoe- 
mUen i Sverige, oeh lofVat.deo i höst utskeppa^ å t ndr en tuwia 
lig och I r:lr en -tunna korn. Eller 3 dnier koppar eniot en riks- 
di^r. Sedan är oek spannenils-utförseln i LifOafid indatgerad rågen 
i ^ ndr oeh kornet å 17 r»Jr lästen» Af h vilka lioeater K. M: i 
höst någon god undsättnii^ förmodar* Ilrifi R N. hafver K. M. i 
vinter (undantaga^desr ^et folk K. M* nu h^gärer att E. % sända oeh 
onderbilia ville) gjort s% hopp pi 40,000 ndr undsättning, när £• 
M. Uifvil ryttarne qvitt. Och är detta si allt, hvad man allt här till 
vet tiligl, si mycket mig är vetterligt. Kunde de Svenska anord- 
DiflgarBe, och särdeles utskrifmgshjelpen, komma K. M* till und- 
sättning i rätt tid, si kunde, 'med Guds hjelp^ saken gi för sig, helst 
(ler man ännu med vidare vinterqvarter mera medel söka kunde. 
Ehuru väl att debet, emot det som pi förslaget, fprr var, aiycket 
stort är. Efter sorn 50«000 ndr marschallven i Hamburg, att be- 
gynna det Magdeburgska väsendet, anordnade äro. Sedan värfningar 
utgifne pi 2,000 häsUr å 11 ndr gör 22,000 ndr, förutan deras 
moDstermänad och underhill, hvilket allt faller i November. 4 com- 
panter dragoner. Och si det, som medlen mycket consumerar, de 
ntinge store frackter och dagelige handpenningar här extra ordinem 
falla. Gud gifve det kan vintren öfver gis igenom, si är förmodhgt 
nigon bättring. Ett förgät jag, att K. M. liter här taga licenter vid 
Wollgast och Schweine. Hvad de vela försli, gifver tiden. Consilia 
Mängande, så hade K. M:ts intention iörst varit, allenast att fästa 
*'g på Ysedom, Riigen och Wollin; och således iinpatronera sig sjö« 



Digitized by LjOOQIC 



— 56 — 

kanten. Frucktar ock att f^ mara detta året bfilter iiträttadt. 
fihiiru väY K. V. seden Stettin var öfver liade emat sig åt Metk^ 
?enbi]rg, efter som der ar en träfTelig apparence någol godi att iit>- 
tätta: så hafVer dock f5rst medlens' knappliet, imian K. M. med de 
Pommerske kut^e blfAa Hiffe, sådan K. Msts déssein vid pass eA 
itiånad uppe yfd Slettfn retarderat. Sedan mi K. M. var embarke^ 
tad, och Vi på resan komne, haCver det olyckliga motvädret, sodi 
Snnn cotftinuerar. Oss så ISnge uppehMHt, att foästarne hafve begynnt 
alldeles gå tinder, och folket så »hyppfgf» försjtikna, alt K. M. bär 
haffer måst landstiga, och nu acktar att gå tHI Ribbenitz; sedan att 
praesentera sig för Rostock, och så, efter som lilifiKleci gifves, ännu 
försöka öfver land att komma vElfven» något närmare. Eller, om 
detta icke angår, då att forsöka den Demminske passen, och sedan 
Grips wald att ittipatronera, så att K. M. masta Pommern migtig rara 
tun. Den alldrehögste Guden gifve tHI aUt god lycka och framging. 
Här äro mflnge häH^ occasioner, vore folket {kär) och medten 
läckte till. Ty fienden är mägta svag, och höres ännu kke om 
iridaré stob- succiifs någon visshet. E. N^ beåiifte K. M . mig bärhos 
at( fråga, om £. N. böN Tié(liffi), att K. M. i person skalf häröTver 
vfntren blifva, eHer begifva sig hem. ^som ock att E; N. ville se 
till, om E. N. af de Engelske någre liOO par strumpor, såsom &dk 
ifrån Lithanen några lOdO |>ar skoi* kunde låta uppköpa oiih skicka 
dem K. M. med det alldraförsta tillhanda, aHvtenstund de Ull vinter- 
tåg ganska nödige och nytti^e vara kinidé. Nytt hitfver jag lotet att 
skrifva, utan är allt stilla. Här säges futler att fienden hafver an^ 
fallit Anklam ocfh Sfmnckow; och såall på bfida aidor hafva fåCt 
hugg. Men visst kan jag intet skrifva. Nu ligger K. M:ts läger 
hlr utanför seaden. Vid pass 3,d#e tlH fot och l,20a hästar efke^ 
tive. Gud gifve vf finge ffrån E. N» mera succurs, et speramus 
adhuc meKoi^a, flaivente Deo, t hvAk^ens gudomlige betydd E. N. jag 
imderljeiidtligt bieraller. Af Stralsund den 22 September 1630. ^, 
E. N:des ödmjuke trogne Ijenare 

Lars Gruhbe. 

IL M, baKer mig befallt bedja E. N\ att E. N. vill emot vin- 
Iven (efter som K. M. då allerstäds blifver stängd) undsatte K. M. 
med en stor post krut K., M. sade 20 läster. E. N. Gud befäl- 
liodes. 



Digitized by VjOOQIC 



-.67 — 

Mtref fi^åu WäUinap^shatken Miorn titt 
MUh^CmåtziereH \ 

Vilborne Herr Riks-Caiilzler! 

Min käre herr faders helsa och vHmiga hafver jag ntaf hans 
skrifvelse sub dato den 14 September med stor gfädje föfmimmff, 
och önskar att den Allsmäktige honom med aHe hans iHskeHge vård- 
nader härmed IJlnge erhSlla vele. Det min käre Herr fa<Jer min 
sednaste skrilVelse, den jag med l>. Salvli styfson för 3 veckor lorf- 
skickade skall bekommit och hvjid intil! den tiden fömämKgast var 
hos oss passerad!, f?>rst§tt hafVa, vill jag nn förmoda. Här med skall 
jag korteligen recensera hvad sig sedermera hafver tilldragit. 

Före H. K. W:ts afresa härffrån så var General-wiajor Knlphail- 
sen ntaf H. K. M:ts ordres gffven rftl att besätta en stad på Mar- 
kiske gränsen ' benämnd Passewalk, hvllket bemäkle Gfeneral-majof 
således efterkom, att han sände dit S:t Andne med sitt compagnfe 
dragoner och ändå ett annat conipngnie, de dock mycket för svaga 
voro till att besätta en sådan vidlöftis och oheFästad ort: hafver för^ 
densktild fienden så snart han sådant förnnmmit bemfilde stad med 
nAgra tusende man anfaflit, och efter 3 eller 3 timmars combat med 
storm emporterat, aWt nederhiig^ft och staden f t>raiid stuckit; och 
lÅT denna olycka deraf mest förorsakad att man icke hafver den or- 
ten låtit recognoscera; förr [än) någon garnison der inlades; härffHn 
hafver det icke kunnat förhindras efter det var skedt förr [än) man 
(för bägge Tägreivs distance skull, och att bemfilde ort öfver två elter 
tre timmar icke hafver kunfiat resfstera) någon knnskap om fiendens 
dessein bekomnu*t. Eljest så är på båda sidor sedan den tiden intet 
synneiligt attenteradt, annat än att vi p3 fiendens fmirageurs hafva 
flitigt passa låtit, och nästan hvar dag lionom någon skada derpå 
gjort. Den 17:e hiijas, medan hvar var otl sin devotlon och höll 
sina btmestunder, så hafva till 20 eller 3tl Crabater utanför vir vakt 
en half mit hiififrån sig se lålit, och boska|)en som der gick uti hete, 
bortkt)rt, hvilkeC majoren under Smållmningarne, som den liden vaek- 
ten hade, sig understöd med 50 hästar uiaf vaekten till att förhindra 
och i del han éetn som tioskapen drefvo obetänkeKgen förföljde, rå- 
kade han titi fiendens embiiscade som var dresserad utaf någre hun- 
drade crabater, en mil härifrån, deröfver kan vid pass ttil 20 ryttare, 
så fångne sofn shigne, i loppet lemnade förr som honom någon und- 
sättning ske kunde. Så medan man dessa crabater icke hafver kun- 



* £aer Fältmarskalken» egenbändiga original-bref uti ftik»-ArltiTeU 

Digitized by LjOOQIC 



— 58 — 

nat inhålla, så hafver jag oni/QfttÉen lierefter skickat hundrade hästar 
utiif Uffländer och Curiäader jn åt PenkuQ uppå den vägen som jag 
visste att fiendens fourageurer draga måste; utaf hvilk»'våra bemälde 
ryttare hafva en stor del nederbuggH detffoland någre och 50 craba- 
ter och tyska ryttare v«rit ock öfver-SO, så ryttare som mousquet- 
terare hafva de UUfåpgatagit; och äfvea 100 hästar till bytes bekom- 
mit. Samma tid var ock ett annat partie utaf vare tyske ryttare 
in It Pasewalk, bviika rencootrerade ett partia utaf Sparres ryttare 
om ^0 hästan dem en fändrik fprde, utaf hvilka 16, deribland en 
oorporal äro till fånga tagne och de andra nederhuggne, så ock fän- 
driken sjeif tiU död^ blesserad. Förutom de^se hafver jag samma 
tid skickat tre andra partier på diverse orter, hvitka alle hafva hait 
rencontre och fiendeo någon afbräck gjort^ så att vår skada nogsamt 
blef revangerad. Sedan den tiden hafver ilemWn sina partier och 
fourageurer icke så långt gå låtit oqh fördenskull honom. ingen syn* 
nerlig skada mera ske kunnat. I förgår bekom jag tidender ifrån 
Staargard att två compagniec cuirrassierer ocb två compagnier era- 
baler med hundrade och några dragoner skola utur fiendens läger 
och Staargard förbi vara marcherade in åt Collberg, för hvilken (siad) 
de Hinterpommevske med någon assisteace utaf vårt folk, hafva ärnat 
att taga sig före en bloquering; si pä det att fienden icke måtte falla 
dem för stark,, så hafver jag strax titoommendexat öfverste lieutenan- 
ten Ysler^ med så många hästar, som fiendens bemäkle partie kunde 
vara vuxne, så framt de dem råka (efter som jag hoppas) för som 
de in, i G)llberg .konruna; huru det aOöper, skall min H^rr fader 
Ijcamdetes ^viseras. H< K. M:t. säges ännu vara qvar vid Stralsuod 
iör motvind skull^ vet (ördenskuld icke om IL K. MH; sin dessein 
till Mecklenburg ännu tänker att ställa uti verket, eller ock den för- 
ändrar^ — Ifråa Sverige hafver jag i lång tid inga tidender hekom- 
mit, l^der (ördenskuld min k. Herr fader att om han något bu^ 
derifrån bekommer som mig kunde hugna, haa ville mig derom 
avisera. , . 

Efter min Herr faders begäran sänder jag honom en rulla * 
uppå fiendens troupper som vid Gartz ligga; men huru mycket folk* 
som fienden hafver emot Adnuaistratorn det kan jag icke visst veta* 
efter man i lång tid inga andra particularia derifrån bafi hafver, än 
att administratorn sig dagligen skall stärka mera och mera. Yid 
IVemmin (som är ett |>as9 in åt Mecklenburg) hafver fiendea ock ett 
llliet läger om 2^0110 mfn, under Ouc de »Sev^es)> (S^väli^) com- 
mande, fUr hviikes si väl som ock för Gripswaidske garnisonens 



Denna hail«Riiig saknas. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 5» — 

skuld H. K. M. hafvor lem^t Kni^usen med sitt regemente vid 
Wollsast och Lars Kagg vid Anklam, till att försvara samma di* 
sMMr '^^'vfil -émh ock *^ic*\ftiedom *öch Wolllii. - Herr Johan 
Baner hafver H. K. M. i fi)rMift*lMiii«itt lemna hos denna arméen 
mig till hjelp/ men aedan strax honom härifrån tiU Aig kaUat och 
Herr Teuflel i hans ställe hitlämnat — * Grefv^ Jochim är Xör 8 da- 
gar sedan christeligen aborunad ocli blifver han utar mången höge- 
ligen beklagad. Hvad flere |)articiilaria vore tiy att skrifva om, det 
vill jag spai^a till dess något hud går sjöledes till Preussen, och hafr> 
ver Herr Carl Baner emedlertid lofvat till att låta min Hfrr fader 
vid detta tillfälle igenom siiTrer om det rdrnämligaate röminima. Jag 
förmälde uti min sednaste skrifvelsc oro elt bref, som kejs^ven Mat- 
ver skrifvit H. K. M:t vår allernädjgste Herre till, och att samoia 
bref, efter att titeln var vicieuse satt, icke är blefvet accepteradt. 
flärmed låter jag min Herr fader vidare förnimma, att sedan 4^9 
tklen hafver H. K. M:t bekommit ett bnef ifrån Churfur^tarne, såson^ 
ock i går så sände kejserlige fältmarskalken Torqivito, Conti n»ig ett 
annat kejsarens bref H. K. M:t tillskrifvet med en trumpetare .tilir 
hända; livad uti Churfurstarnes bref pecceras, så väl som pck om 
dess innehåll deroni hafver Grubben utan tvifvel min Herr fadej* 
aviserat. Uppå Kejsarens bref, som i går ankom, står icke H. K. Mats 
fullkomna titel, ehuruväl hvad som uppå det förra brefvet var för 
mycket satt, nu denna gången är litelemnadt, derföre hafver jag ci|oi 
protestatione samma bref emotti^it, efter som min Herr fader utaf 
mitt svar till Tofquato Conti. m^d första bud, så framt det nu icke 
kan färdigt blifva, skall härefter rörnimma; och vill jag då tillika 
ända min Herr fader acterne som äro passerade på fångebyten och 
tractaterne om q^virteret. Härmed vill jag min k. Herr fader samt 
min kära Fru moder och beggc deras älskelige vårdnader (dem jag 
pi det Hitigaste vill hälsad hafva} under Gud den högstes beskydd 
troligt befäl lat hafva. 

Af lägret vid Slettin den 25 September i 630. 
M. K. H. P. 

fjensltviirige 
Gustflf Horn. 



Digitized by VjOOQ IC 



-• •© — 
Br ef från Jf^äUnmrMH^Uften Bmm ftfff 



Stormägfigste Konung, Allernådigste Herre! 

E. K. M. skafi min nnderdänige och Iropliglige tjenst alltid be- 
visas, s3 länge jag lefver. Och kan E. K. M. underdånigast icke 
obemSldt lata, det E. K.' M:ls skrifvelser sub datn den 25 och 27 

September, Ifro mig med Secreleraren — — i dag, som är 

den 5 October, väl tilthandakomne, hvaraf jag med stt)r glätlje haf- 
ver förnummit E. K. M:ts lyckliga ingång i Mecklenburg, och att 
1*1. K- M. RIbbenetz, samt skansen och tornet vid Dammgarten lyc- 
kefigen hafver eröfrat. Gud Allsmägtig till alla E. K. M:ts desseiner 
och anslag ännu vidare sin nådige hjelp och välsignelse förläne, hans 
tiéHga namn titt ära, och vårt kära ra'dernesland, så ock den hela 
becfrofvade C^ristenheten till tröst ocb mycket gagn. 

Det E. K. M. nådigast mig befaller, att jag skall med all flit 
i^irnitnma ortt fiendens förehafvande uppä denne ort, och om han 
några starka truj)per ifrån sitt lager och inåt Mecklenburg fdrskic- 
kade, samt hvad E. K. M. vidare nådigst forordnar, det skall jag uti 
alt imderdånighet efterkomma. Och låter E. K. M. nådigst förnim- 
ma, att itian bSde utaf fångars så \äl som öfverlöpares berättelse 
fiär dageligen god kundskap hafver, dock ännu härtill intet förnum- 
mit, att något folk skulle vara inåt Mecklenburg ryckte, förutan det 
rjtleri, som jag E. K. M. alleredo for några veckor sedan underdå- 
nigast om aviserade. Men i dag hafver man mig berättat, att 
Holckens regemente, hvilket icke säges öfver 3 eller 400 man starkt 
vara, för 2 dagar sedan är utur lägret åt Mecklenburg marscheradt. 
Dock kan jag intet visst E. K. M. härom tillskrifva, utan vill mig 
anbeflitci, att jag med alldraförsta härom rätt förfara och £. K. M. 
tillkännagifva kunde. 

Om de preussiske truppers ankomst förnimmes här ännu intet, 
utan efter som några preussiske aviser tyda, skulle konungen och 
ständerne i Päland inte vilja låta dem genom sitt land passera; hvad 
härom i sanning kan vara, det varder man i dessa dagar, när som 
Dantziger posten kommer, förnimmandes. 

Vidare kan jag £. R. M. underdånigast icke obemäldt låta det 
jag, uppå general-majoren Kniphusens anhållande, hafver skickat två 
companier småländske ryttare till Wollgasl, så ock ryttmästaren 



EHer originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige personers bref från Tyskland 
1630). 



Digitized by LjOOQIC 



— 61 — 

Bossens compagnie till Ysedojq^, .c||er ^U samma compagnie är myc» 
ket af sig koipmet, och genera l-majoreii förmenar sig der ock rvttaie 
.fb5d*h'ftäÄ». ^- •• " . ■ ^"* ^^ 

För delta hafver jiig*^.-*V Ä#.* iméeirdänigast aviserat, att ett 
parti om 400 hä^r^ så tyskt jsom cnbater^ oth 116 liTagoner, voro 
utaf Torquate Conti till Colberg skickade» att bämta haos »ti0|g«0t)» (7) 
derifrän. Och efter jag trodde att der^s d^sseiaer skuHe haCva vafjt 
till att öfverfalla Claus Didriksoii, hvilken pA adelns lOstigatiM ulji 
Hinter-Pommern var ryckt under Colberg, derföre s£ säiMle |ag ö^i 
verste-Jieutenant Yssler med e|l parti dfm till att ipöia* .Men seds» 
de kejserske kommo Colberg iiär uppå 4 miJ oi:h' fiogp hpra* att4et» 
skuUe vara bloqueradt, så \ände de ätier pch drogpeo stor kr^k, 
igenom Mareken in åt Arensw^lde, och si tiU sitt läger igpSL l^pck 
hade Yssler dem väl kuuaat räcka, och .med Quds .bj^lp ^(a(^^ ^m 
icke Claus Didriksqo och n^ra , utaf adejiis avisfr ^ha^e kcMimiit ho* 
nom till att begifva sig utaf den .vägen, han först, var sM^ MH^. 
Hafver (ördenskuld Yssler begifvit sig hit åt %ret igaii, ti^andfs sioi 
väg in åt Stargardt, bvarifrin ban i Lördags tiUika med öfver#t^. 
Heutenanten. Damitz 'Uljgick: Damitz in åt Pyritz och Yssler emot 
Greifenhagen. Yssler bekom till en 30 ttngar, ocf) väl sfi .ndingai 
och flera nederhögg. Den andre högg också några n^r.oeh bekov» 
16 fångar, var alltså Ysslers ridt icke alldeles förgäfves. 

Hvad eljest arméens tillstånd yidbonmer, så låter jag E» K. |f^. 
underdånigast fornimnia» det ^fter med löningarne ifdde rtgligt kåkt» 
hållas, så sjukpar och föfrymmer många, så att regementerjae tet»-* 
meligen blifva derigenora försvagade, och varder E. K. M. utaf Herr; 
Carl Baners sk^irvelsci nådiga^ förnimmandes huru besvärligt; och 
långsamt i^ed allt det, som deofia $tadea ifkaH prffi^teiui, til%år« 
Rytteriet, ehuruväl det med ridt och makter ^ke blifv^r synnerlis^iiit 
besväradt, så kommer det dock xnyoket uodof, utaf det att hM^fl^- 
slätt ingen hafra bekomma, och der tillmed rågfoder koajipt Mnr 
Vore således väl om n|igon hafra kunde bi^o . Iqgermanlapd ankomf*- 
ma, att I en del måtte derutaf bitskickas. 

Detta hafver jag E. I(. M. underdånigast icke iik^t ob^mäidt 
låta, och vill E. K. M. etc. Af lägret vid 4l(e ^tjtin 4eo,,ii OKrto^ 
ber 1630. 

E. K. M:t8 

underdånige och tropligtige tjenare 

Gustaf Bom. 
Prmsent: den ib October 1630. 



Digitized by LjOOQ IC 



— »2 — 

Aetation från W&Un^arshalhen JUarn HU 

ftortfnägtigste Konungs Allernfldigste Herre!' 
Sedan jdg, i förgår sent på natten mitt bref forrärdigat hade, 
hafrer sig trä diverse olyckor här hos oss tHldragit, dem' mig omöj- 
)%t hafver varit att förebygga, efter som É. K. M. utaf efterföljande 
relation åflemådigast hafver till att förnimma. Först är i gär om 
hatten vid pass klockan 3 elden uti Hedre viken vid Frauendorf lös 
konnnen uti en stor vedekast, som en bryggare tillhörde, och efter 
att vädret stod längst flt viken, och stormen varit mägta stor, sä är 
ulaf samma förstad, förr äti man den uppå' något sätt hafver rädda 
knnnat; mesta parten uppbränd. Den andra olyckan hafver sig med 
€n del utäf vara ryttare, och deribland några förnäme officerare, sä- 
Itédes' tilldragit, att efter E. K. M. derom angeläget var' att man E. 
K. M. måtte tidigt avisera kunna, om Holckens regemente eller ock 
ciQest fler^ trupper utur lägret vid Gartz tiH Mecklenburg marche- 
rade, (ferföre hafver jag för rådsamt ansett, till att utskicka ett parti 
ryttare som härom hägot Visst förfara kunde. Och efter att öfver- 
^n DönhofT ^ig tiflböd, samma parti tiff att fora, så hafver jag ho- 
nom utaf alla regemeriter till 20() hästar tillordnat, och befallt, att 
han dermed skulle gå in åt Penkun uppå den vägen, som fiendens 
foufagörer m^t draga måste, hvarest han ock bekom några fångar. 
6ish sedan någdt Var lidet uppå dagen, och han såg att fiendens fou- 
ragéorér icke utkommo, begaf han sig hit åt lägret igen. På hem- 
vägen, vid pass 1.^, mil häHfrån, ihötte honom till 60 eller 80 cra- 
tiater, hvilka ur de byar, söm ligga uppå sidan af vårt läger be- 
ifSmnde Brun och Féltzenidorf, en hop med boskap om morgonen 
röfVatl Dessa crabater hade våra ryttare väl alla kun- 
refvo, om icke ett pass, som emellan crabaterne och 
s deiti ^ retarderat, så att crabaterne sluppo till flyckt, 
ill boskapen måste femna i sticket, den ock DönhofT 
if lät drifva till lägret. Efter crabaterne sände han 
icken' med 30 hästar, dock med sådan befallning, att 
längre, än som till en graf, som var en fjerdingsväg 
'följa skulle. Men efter att Säcken dem icke allenast 
pass, utan ock uppå 1^ mil i fullt sporrhugg in åt 
rf<^jde, så förmente öfversten sin devoir vara, att han 

ftlet uU Biks-Årkivet (Sukillige personen bref från Tyskland 

Digitized by LjOOQ IC 



--T 63 — 

ock med de SMge hundrade iMWiar håii ända bos s^ htfdey hoaooi 
(Sija oeb på all händelse undsätta måtte. Medan nu.Saeken länge 
(9t fiendens li^jsr höllt och med crabaterne skärmyt^de, så kom 
fienden ut med heb sålt oa?aMcrff ehav^gerade bemälte Säcken 4aed 
cralMterne, och tillika engagerade Döohoff» tr«H»p tiU en skärmytsel, 
mtUI dess att deras tyska ryttete ock ankomme, ooh Dönhoffs bragte 
»1^ Qycklen. Ooh efter jag hade säadt Tisenhuseci med 50 hästar 
att batterä companien inåt Mandelkow (ty emedlan jag intet bud från 
DÖDhofiT. bekom och dock icke kunde tänka, hurusom crabaterne 
skulle vara framkomne, med mpdre att de honom skulle hafva ren- 
coolrerat^ så frucklade jag för, att vägen skulle vara honom afsku- 
ren till att komn^a tillbaka igen), kom alltså Tisenhusen Dönhofls 
parti, hvars hästar alleredo trötte voro, tlU uadsättning och uppehöllo 
fienden så länge, att våra, som trötte hästar hade, sluppo något un- 
dan. Men efter det att fienden med magt fortträngde, så måtte han 
ock med de andre begifva sig på flyckten, uti hvilken han, så ock 
ryttmästare Säcken, samt Isad jfejjjespnrre blefvo tillfångatagrfe; och 
(to( Bfm ebckan a^nnderar,. så är ^tt ock major Wi^zleben ak 
med 40 hästar utaf sitt och Zachanas Paulis companier (hvilka uppa 
den tiden vackten hade)' in h Mandelkow avancerade, uti mening 
till att facilitera våres reträtt, blef så derntöfver fången, och ryttmä- 
siare Adrikas lieiJteaant slagen. IJtaf gemene ryttare är i allt blefne 
til 50 »»an, dock icke öfver 10 (efter som man k^ judk^raj dgrr* 
ibUDd slagne, utan förmenar man, att dp andre äro alla fäi^e. 

Denna relation hafver mig bordt £« K. M. alltså oniständ^ligen 
att göra, på det E. K. M. qiåtte nådiga veta, huru med allt till- 
gånget är, och att £. R. M. icke måtte fatta de tankar, att dessa 
olyckor igenom min försummelse och oflit äro hände. Jag hafver 1 
da^ skiduit en trumpetare till fiendens lägpr,. dera^s namn förnimma» 
som hos dem fångne äro^ och med hvad för condition de dem släpi^. 
Tflja. De gemene , kunna np^mt Uifva lUbyttemed de fåf^ar, vi, 
bäf' i lägret och i Stargardt hafve, och om de vUja sättta officerarnas 
ranson uppå en billig summa penningar, så måste man tillse, hura 
sian dem ock kan tillväga komma. Hvad eljest vpre £. K. M. tiU 
aU avisera om, det varder E. K. M. utaf medföljande mitt så väl 
son Carl Baners bref, nådigast hafva till att förnimma. Allenast 
gifver jag £. K. M. underdånigast vidare tillkänna, att köpmän vele 
berätta, att det Herbersterske regementet, hvilket i Frankfurt härtill 
l^at' hafver, skall för några dagar sedan vara uppryckt, och in åt 
Gandske lägret marcheradt, tvifvebförutan, efter Holckeos regemente 
är tiU Mecklenburg marcheradt, och skall Frankfurt med något folk 
utaf Dobnauske r^ementet igen vara besatt. Utaf inlagde aviser 



Digitized byLjOOQlC 



— u — 

hafver E. K. M. vidare att (orninHna, 4H nå^m hménåt embater 
ocksfi mareh^ra. Om nu de, så väl som Dobnayske regemfioået titt 
Garz eHer til} Meckleciburg sig begifva, det skall fraaideles £. BL M* 
aviseras. Om våra preussiske ryttare vill man på nyti igen befätto,^ 
att de skulle p8 vägen hitut marchera, dock vet man häjrsoi änou- 
ingen visshet, och skall £. K. M. tiddigen om alU hvad här vidare 
passerar underdånigst aviseras. Vill E. K. M. med dess- älskeUge 
gemål etc, Dalum Kongl. Cäitlägret vid Alte Steitin den 7 October 
anno t6d0. 

E. K. M:ts 

nnderdånigste, Iropligtfgste t|enare 

Gustaf Horn. 
Prces.: Ribenitz den 18 October 
anno 1630. 



Hihs^CanizMereni chiifer-^href ttU fitU^ 
marskalken Gustaf Bom \ 

Välborne käre son. Herr Fältmarskalk! 

Jag hafver fått eder skrifvelse de dato den t5 Septomher så 
ock den ordonnance som J med sedeLvisare hafve skickat emot ryt- 
teriets öfverstar, huru de sin marche anställ skifHe. Och är nig 
kärt att förnimma sakernes tiHstånd, och så H. K. M:ts intention; 
beder att det framdeles ock så ske mage, när eder tid så tillåter. 

Om krigsfolket som härifrån måste, kan €ansleren intet annat 
sfcrifva, än att jag tfH min högsta börda och förtret hafver allt här^ 
till släpat mig dermed, och icke till ringa Kv Mtts skada, men desti** 
tuerad af alla medel, sedan licenterne äro fel slagne, hafver Cansle- 
ren intet maner kunnat Rtim att förändra det Folket är villigt nog 
och vet jag intet att klaga öfver dem så besynnerligen, men ett tomt 
visthus gör en galen »redeia». På det J magen veta hvad Cansle*- 
ren förmodar att ställa i verket och när, så hafver Cansleren nu 
alFordrat WaHenstein M sjöss med ett regemente knektar, och ligger 
han allenast på vinden. Öfversten Dargitz hoppas Cansleren ock innan 
8 dagar få sin kos, öfversten Hebron med 6 {Compagnier)** knektar 

land- 



Fianes i Elk«-Archivet bland Riks^anslerend bref för år 1630. 

I brefvet står endast xE men hYilket ieckeo blifdt ansedt skooi motsvfr- 

rande ordet Compagnier. 



Digitized by LjOOQIC 



— M - 

Undvågen Ml RUgenwaMe alt afl^ Moorom och TistenhaaBefiv 
oefa <]efeiidera ptotserne och är han nu i uppryckaftde. D6nboffii 
dfFerste-liealeiiaot hafver Cansleren med sina trapper sSndt tiM 
Laueoburg, der att hafya mn löpe^Adtt». Regementet hade Canaleren 
gema aflirdat tiliika, men tér fel på medel oeh deras qvarters di- 
alanee kan Cansleren icke H dei* tillsamman, titan ir resonerad på 
eftevskrefae sätt att »(fordra dem, föret öfversten »Bandzem» (Jjfou- 
åhsen) med sitt regemente nu innan tre dagar, efter Cansleren nti 
bafver contenterat ihonom« sedan innan 14 dagar grefven af OrteiH 
biirg vaeé sina 3 ooinpagnier ryttare, och Calen^ach med sma 4 
com|>a^er ryttare som Cansleren menar 14 dagar hireilér att ktiilM 
j^assera. Sist Rehn^grefven med sitt regemente och Humekens sqva* 
dron som Cansleren aUt hoppas att bafva vid Weichseln vid pass 
fyra veckor härefter. Ordinancen som rältmarskaiken hafver sändt 
emot dem skall Cansleren gifva dem; om han måste förändra dess 
diaposition står hos H. IL M:t oeh roåsle den vara en)ot dem. Detta 
Cansleren Fältmarskalken vänligen ioice förhåller, på det J om tifi* 
ståndet på denna ort magen vara förvissad och disponera ådra cofr- 
sllla éerefter. Eicuseren mig hos H. M:t son jag intet tviflar om 
.eder v11|&, och tror visst att mina dificniteter i detta år hafve varit 
större än Cansieren kan säga, och ser änna ingen ända på dem; i 
andra fall står sakerne här sam det är vandt. Af medföljande preus- 
siska Gesandts värf ttU Caanleren och deo rtsolotloa Cansleren ho- 
nom 0fvit hafver, kuhnen J dömma hvad diffic^eter Cansleren gö^ 
res att gå landvägen, och sjövägen är Cansleren inipoasibek, men ex 
dnobas malts minimum est eltgendum* Gud befallandes etc Af 
lingen den 8 Ootober aaao 1630. 

Axd Oxemiierna. 



IBrefftån WäUmarskaihen Barn tiU Mom 
nungen % 

Stormägtigste Konung, Allernådigste Herre I 
E. K. M:ts nådiga skrlfvelse sufo dato den 30 September och 5 
October hafver jag for några dagar sedan underdånigast undfånglt. 
Gifver E. K. M. derpå till underdånigt svai^, att hvad som fiendens 



* Efter oiiginalel uti Hlks-Arklvet (åtskiUlge personen bref från Tyskland 
år 1630). 
Svtntkt Kfigthiit. Arkiv, 2. ^ 



^ 



Digitized by LjOOQIC 



— a« — 

förehafvaode vidkommer, s& vet jag nu derom intet annat att be- 
rätta, än hvad som G. K. M. utaf här bifogade en öfverliipen Cra- 
bats relation, sammaledes utaf l>amkz skrifvelse, nidigst bafver till 
att förnimma. Huru vidt sådane tidender sig i sanning förhfilla, det 
varder man innan kort tid förfarandes. Emedlertid så hafver jag 
Claes DIdrik såväl som Damitz härom straxt aviserat, på det de 
måga veta sina saker i ackt taga. GoUnowske guarnisonen hafver 
jag ock med flera musqueterare förstärkt, och vill så mycket möj- 
ligt kan vara uppå alla orter ackt taga, så att de mågc väl försörjda 
och uti rattan tid kunna secunderade blifva. Förslagen uppå folkel 
hafver jag E. K. M. efler dess nådiga befaMning här bifogade tiU-^ 
skickat*, och kan E. K. M. derutaf nådigast judicera, huru stort 
E. K. M. sig hafver uppå någon succurs härifrån att föHåta, heist 
medan att kundskaperne lyda, att fienden sig nti lägret vid Garz 
icke allenast förstärker, utan ock på de Hinter-Pomrnerske qvarteren 
(hvilka att de mage conserverade blifva E. K. M. är mycket ange- 
läget) sina desseiner hafver. Dertillmed så äro verken, som £. K. M. 
om denna staden nådigast anordnat hafver, icke Tärdige och näppe- 
ligen så blifva de i denna höst tilifyilest gjorda. Hvad orsakerne till 
sådan långsamhet är, det hafver £. K. M.utaf Herr Carl BanéfS' 
skrifvelse nådigst att förnimma. För dessa orsakers skull, så vill 
jag £. K. M:ts vidare ordre förbida, uin något foFk härifrån till 
Mecklenburg skall förskickas^ med mindre man förnimmer, att fien- 
den så svag^ härborta blifver, dock hvarken denne staden, eller de 
andra Pommerske qvarteren någon fara utaf honom hafva kunde. 

Om det preussiska rytteriet förnimmer man ännu slätt intet, så 
snart jag någon visshet om dem bekommer, så skall det E. K. M. 
oförsummeligen knndgöras. Väl vore till att önska, att de måtte i 
tid framkomma, efter E. K. M:ts rytteri, som här i lägret är, myc- 
ket är af sig kommet, både genom sjukdomar, som ibland folket 
regera, såsom ock för mangel up|iå hästefoder, hvilken mangel man 
t igenom alla medel till att remediera, och dock inga an- 
funnit, än det inan hafver låtit ryttarne fouragera utmed 
\u är allt här på nejden åtgånget, och till att hämta utur 
en, som äro långt allägsna, det går i denna stormaktiga 
icke allenast långsamt, utan ock med stor fara till, efter 
a båtar allaredan äro derigenom blefne borta. Nii hafver 
gon tid sedan utdelt på hvart compagnie visse qvarter; 
) nu det vill hjelpa, kan jag icke veta. Hafra ville mao 
. M:ts nådiga behag uppköpa och under rytteriet dela låta, 

indlingar saknas. 

Digitized by LjOOQ IC 



— «7 ~ 

ngen si gifves f5re att här ieke öfv^r SM »iop» skulle vata i sCadeo 
att befcofftHna. 

Till andra orter hafver man härtill intet kunnat rytteriet för- 
4iela, efter man hafver aelt ätt fienden allenast uppå vår uppryck- 
n^ (ehuru vKI ock Ieke utan ^tt största besvär) fdrvänlar, på det 
lian mftUe så mycket, säkrare marehera E-K. M. på handen in åt 
Mecklenburg, eller ock intaga och rainera vare qvarter uti Hinier- 
PommerD, hvilket han så länge lägret bär tiHhopa ligger, intet så 
aikert skall kunna göra, med mindre att han med mera folk, efter 
«dm aviseme lyda, förstärkt Mifvier. 

Huru som E< K. M.^s nådiga vilja vidare är, $tt jag uppå all 
hSiMlelse mig skall förliålla. derom varder E. K. M. mig nådigast 
ordres och express befallning gifvandes, dét jag sedan med atlsom- 
9törstA IKt och trohet underdånigen skall efterkomma. Vill E. K. M. 
etc. Oetinn fögret vid Stettin den 13 October anno 1630« 

É. K. M:ts 

underdånigste, tropligtigste tjenare 

Gustaf Horn. 
Prces.: Ribenitz den 18 October 
anno W30, 



Xiéwg^pori från Öfrersien M9i€di\ JFatken" 
berg titt MåouMingen \) 

Grossmächtigster König, Gnädigster Herrl 

JMlt was wnnderlicher Fortune ich endtlich durchkommen, und 

♦henlc den 19 sehr friih alleine und in Gestalt eines Kaufmannes 

alHiie arriviret, sollte E. K. M. gar zu facheuse und läng zu erzäh- 

len Taflen, bin aber wie gesagt scheinbarlich durch Gottes Gnade 

endtlich arriviret. In was statu nun die Sachen dieser Orter stehen, 

werden E. K. M. aus Herr Slallmans Schreiben vernehmen, will es 

gleichwohf so weit limitiren, dass die Sachen so schlimm nicht ste- 

ben, als man wohl Furgiebr, welches ich doch besser als nun, da ich 

erstlich ankommen, binnen weniger Zeit werde sehen und spiiren. 

Meines Theils soll ich versichert Gut, Blut und allés uugespart seyn 

lassen, den Ort nach Vermögen zu defendiren. Ich sollté zwar etwas 

Tom statu der Soldätesca schreiben, ist mir aber theils seibst unbe- 



Erier originalet uti Biks-Arkivet (åtskilliga personers bref från Tyskland 
år 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



— «8 — 

vasst, mus» es auch theiis wegen mimgel Hieia^ Cliiffrea^ unier- 
lassen, will doch diesen Fehler mit ersten, beliobt es fi<)tt, ersetzon. 
I)en stattun des Feifides aiigektend, Gnde ich solchen woM so schlecht 
als aoderer, da hier uffihero inehr nkht als das jHo|steiiii6che imd 
Wrangeiiscbe Re^meot zu Fuss, siad cuoi itärhslen 4000 Mann, 
6 Go«ip. vond Bernsteinischea 40Q Maon, and die Courttfnhaehische 
500 Mann, item eio 4 Cotmpimien Crabaten, diest i^ der g»i<b:e 
Vorrath, womit ibm$n ^wer genog fallen wird, so ^o grosses Wer^k 
zo beseizen, insooderbeit da, wie die Sage geht, Hol^ein und Cour- 
tenbacb nach Mecklenburg marchiren soHecK WoUte gern ib uoter- 
thänlgster Gf^buhr hiervon tnehr scbreihen, \n?gen Mangel ati ChifT- 
reo aber darf icb es nicht wagen, fUrchtend die Rrkfe niöchten 
intercipirt werden. Habe diess nur darum schreiben woUen, damit 
E. K. M. meiner unleithänigsten. Anwes^beit ver^chert wärea. Es 
hat sonst dieser Ort den Mangel so Stettin ober^ tmd Materhalb am 
Wasser hatte (item Riga), sol! aber, belicbt es Gott, iimer wenig 
Tage geändert werden, so so liegt auch eiu Holm der Stadt ganr 
gefahHich, insonderheit der Briicke veniehm. Pappenhelm hat eine 
Anschlag gehabt darauf fur diesem, sol! auch geändert werden, w^l- 
ches dann hochnöthig. Könnte sonst mit geringer Miihe die Stadt 
ganz sperren, ja nach Gelegenkeit wohl gar einnehmen; soll morgen,, 
beiiebt es Gott, eine redoute dahin gelegt werden. Wie es sonsten 
auf der Seiten nach BraunsGhweig,rWclches dann die rechte Stadt- 
Seiten ist, aus^iehet, weiss ich nicht, soll aber Morgen, beiiebt es 
Gott, hernmréiten und es besehen. Der Feind nimmt den Biirgern 
täglich viel Viehes, welches sie ganz /aghaft niachL Hofle doch, 
man sollte es könneh wehren durch eine redoute öder zwey, so man 
ins Feidt iege, und des Tages bewacken lasset, dann die Cavalierie 
von binnen ziemlich zwach gegen dess Feindesi, von dem sie auch 
dermassen grossen Schaden, wann^^ie ausreiten, dass es zu Zeiten 
nöthig scheint sie innen zu haitf^n. Was in ein und anderen zu 
thun, wird die Zeit lehren, soll mit Gottes Hiilfe nichts hazardises 
l;»eginnen, sönder n allein dahin sehen wie die Stadt bis zu E. K. M. 
gliicklicher Ankunft, beiiebt es Gott, wohl erhalten werden möge. 
Zu desselben G.Schutz will etc. Magdeburg den 19 October anno 
1630. 

E. K. M. 

unterthänigster, pflicbtschuldigster, 

gehorsåmster 
Diedrich von Falckenberg, 



Digitized by LjOOQ IC 



- 6» -^ 






' Stormägtigste' Konung, Allernådigste Herrel 
Ofverslen Boetiiis är för några dagar sedan arriverad till Rii- 
^enwalde och dadan förskickat mig E. K. M:ts allernSdigste bref 
<)a terade den 17 September och sä den 22 eiusdem, derbos ock 
tvännc secreteraren Grubbens bref af den 22 och 27 j samma må- 
nad (såsom jag förnimmer) skrefne efter E. K. M:ts allernådigste 
befaUning, och aro mig för 3 dagar sodan inlefvererade. I samma 
l)ref blifver mig elterskrefne ärenden befallt: t:o Att efter E. K. M, 
hafver iförordnat öfversten Boetius till Riigenwalde, att commendera 
i Hinler-Pommern och hafva uppsigt pS licenterne, att jag honom 
-deröfver instruerar, 2:o Alt jag tager mig an, dispositionen öfver 
iicenterne I Hinler-Pommern, och ser till om öfversten Boetius icke 
kan fä värfningspenningar derutur, till ett regemente knektar, och 
^tt trupperne af landet och licenterne der kiinna underhällas. 3:o 
Att efter E. K. M. menar mig bär vara stark nog med 7000 man, 
^H jag då till 3 eller 4000 man väl klädde sände ut till E. K. M. 
och dem hädan provtderade vintern öfver, på det E. K. M. måtte 
vara desto bättre emot nende'n bastant. 4:o Grubben skrifver ock 
att E. K. M. gör sin stat att få i vfnter hädan 60,000 ndr och eom- 
municerar mig E. Kk M:ts Credit och 0ebet. 5:o Skrifver och be- 
faller E. K. M. att här mätte uppköpas och hädan sändas några 
tusende par stnnnpor och skor till anméen, item till 20 läster kmt, 
och sä till det sista fordras mitt ringa consfliinn om E. K. M. i höst 
.skall begifva sig hem eller ock blifva qvar i Tyskland. 

På dessa ärenden, mig I underdånighet så vidt jag förstår och 
kan, alt förklara skall jag till det första om Öfverstens Bo^tii infor-*' 
mation låta mig vara angelälget, att E. K. Mtts tjenst landets närva- 
rande stat Mffver iakttagen. Och efter han sjelf skrifver mig till, 
att vilja komnia tHI mig h»fver jag också hålKt sådant godt, på det 
jag mundtligen af honom först kuhde om E. K. M:ts Intention och 
så landets närvarande stat informeras och conseqventer hans Instruc- 
tfon derefter dirigera. Ty efter jag förnimmer af åt^iHiga discurser^ ' 
att Hinter-Pommern t^H borgläger besvärligen vill förslå, den ena 
jmetenderar privilegia, den andra prajtenderar pacta med E. K. M. 
upprättade, och ahiiat sRkt, såsom är något att se af mma växelbref 
med landen Lauefiburg och SiitzoW öiVef Dönhofls regemente, der- 

* Efter origioalet uti Riks-Arkivet, bland Riks-CantzléreDi bref fdr år l^^O- 

DigitizBd by LjOOQ IC 



— 70 — 

före jag ock icke alldeles vetande proprieteten af E. K. M:ts accord 
med Hertigen af Pommern, lätteligen kan deruti fara vilse, och an- 
tingen göra for litet eller (or mycket till E. K. Mitsprcjtidicitim 
och ser fördenskull gerna, att jag med Boetio först må aftala och 
mig rätt inforoiera lata, dä jag sedan om allt pertinenter E. K, M^ 
skall i underdånighet öfverskrifva. Till det andra, belangande liccn- 
terne af Hinter-Pommern, skall E. K. M:ts befallning af mig hlifva 
efterkommen, men kan intet finna, att de importera E. K. M. i 
denna höst specerne. All handeln ha f ver legat der nere i några är^ 
och ligger ännu nere, och den förnämsta portus uti Colberg är ännu 
i fiendens hand. Så är ock årstiden förliden och förr än man kan 
få det i trein, är seglatsen om intet; så att jag icke tror att tulie- 
nären sin provision i år kan hafva der utur. Efter som de Hinter- 
Pommerska städer dessförutan när Colberg är borta, icke äro af 
någon consideration och föga andra varor pifva, än något trädvirke^ 
helst nu sedan Dantzig är öppnadt igen;^ tror fördenskull intet att 
Boetius der kan få värfningspenningar eller underhåll för trupperne,. 
efter som han ock sjelf mig i sin skrifvelse deruppå vantröslar. 

Till det tredje, efter E. K. M:ts befallning skall jag ock söka 
att säada hädan det masta folket jag kan mista, och än på de 3 
eller 4000 man E. K. M. fordrar allaredan Herren af WaJlensteia 
åstad sändt. Dargess drager ock nu med sitt regemente af till sjöss» 
Hebron är med O Comp. åt Hugenwalde och de 4 som qvnr ligga, 
skall jag ock väl försörjde och contenterade i December injänad öf- 
ver land aflarda. Så vill jag ock se till, om jag icke Rossous qvar<* 
lemnade Compagnier kan stärka och med de öfriga 4 Hebrons Coui- 
p9gqier atfarda^ Huru starke dessa äro, antingen alTärdade, eller 
ännu hos mig stadde att aflardas, hafver £. K. M. allernådigst att . 
se af medföljaxide designation *, och så derjemtc af den andra desig- 
nation huru stark jag här qvar blifver i vinter, om hvilket E. K. M. 
bäst sjelf kan judicera, om jag är stark nog, och E. K. M. mera folk 
hädan skall drista sig att fordra eller icke. Jag hoppas fuller att 
vara bastant^ efter ja^ icke ser någon a|)parence att Polska kronaa 
rebus sic stantibus skall göra denna staten något, dock måste på 
deras händer tagas ack t, och är visst att alla dagar spinnes något 
nytt, och enkannerligen för licenterne och commerclernes skuld, dem 
Naboskapet gerna vill förtaga E. K. M. och som jag tycker, hålla 
de i Dantzig och Königsberg Pundt-kammaren sluten af ingen anna» 
orsak, än att hindra licenterne, och förtaga E. K. M. sina medel. 
Ofh efter jag deremot söker att d^aga kprnhandeln hit och gifva. 



* Denna liaiKiJIiig saknas. - 

D'igitized by LjOOQIC 



— 71 — 

boném utSrdehi fri, såsom é» ttck sminngoin begyaoa nu att kutnflia 
hti med Kahner. och Smackar, efter de förnimma här vara fritt att 
utskeppa, oc*h desaförutan denna aegiataen att vara fri för Tolagen, 
och de 2. |>rocent aom tagea i Daotzig, så göra de mig åter i Danfr- 
2ifr förbild och arrester igen, så att man ftiller icke måste sig detta 
aabotikaf»et förtro, eller gtfva dem occasion, det E. K. M. allernådigst 
aUt bättre dij^idicerar än jag. 

TiJl det fjerde; vill jag (biler önska det sakeme här så stode 
att E. K. U. i vinter kimde ske hädan undsättning, efter som jag 
mig derom till det högsta skall vinlägga, om något kan vam af m^ 
att prsBStera, derom jag dock fÖrr än jag ryttarne är qvitt, intet sä- 
kert kan skrifva. Men när E. K. M. allernådigst täckes att conal- 
derera (undamenten af denna staten,, som intet annat är än licen- 
lerne, och hiiruledes der de efter förslaget hade gått ut, likväl hade 
Utfvit ett stort deficit för denna staten, hvarutaf lätteligen är att 
dömma, livad tillstånd consilierne här hafva nu sedan licenterne ickie 
hafva dragit halfva delen, alla creditoreme obetalte och malcontente, 
denna staden till det högsta adgraverad, och lafiden mästadels ruine- 
rade; då tviilar jag intet att K. K. M. min impossibilitet aliernådi^t 
dijudicerar. Med sanning kan jag skrifva, att jag icke vet redeligen 
att göra ett förslag, huru jag vintern skall gå igenom med denna 
statens underhåll ; så snart seglatsen är ändad, vet jag icke en pen- 
ning att tUlgå vidare, än om jag af denna staden kan prässa ut en 
ringa contribution. och mindre af Rraunsberg, ty landet kan intet i 
detta år göra dertill, med nuodre allt folket skall fördrifvas och sättas 
i desperation. Crediteii är så högt spänd på denna ort, att han intet 
väl låter sig mera intendera, förr än jag en part kan contentera, 
hvarföre E. K. M. intet tjenar att göra förslag på någon undsättning 
hädan; alldenstund £. K. M. ser att denmt stats debita äro visse och 
teaimel^en onerös, men credita antingen inga, eller ovisse, som intet 
focit på göras kan. Är det i min possibilitet att prestera något, 
imner jag min skyldighet att efterkomma E. K. M:ts befallning, och 
försäkrar i umlerdånighet E. K. M. att deruppå icke skall finnas fel 
uti min vilja, håg och arbete; men efter jag ännu icke ser, hvadan 
det skall tagas, står mig icke heller an, med ovissa förtröstningar 
att bedraga E K. M., som sedan tilläfventyrs kunde slå felt. Denna 
min osäkerhet att resolvera, bafver fullér fwerne orsaker; men göres 
mig dagligen större och i synnerhet i crediten, att de andra E. K. 
M:ts agenter så negligenter och oförsigtigt tractera sakeme. Jag 
hafver genom Spiring låtit draga några få växlar på Hamburg på de 
20,000 r:dr mig der äro förordnade, af hvilket D. Salvius hafver 
under en futil pretext ibland köpmän obruklig, låtit protestera en 



Digitized by LjOOQ IC 



— « — 

TMip summa oeh fSfedes växeln konmer tlttbtk«s igen, såfera E. K* 
M. af bifogade protest* alternådigst hafver att se^ Sldana fiuter 
göra mig så skygg, att jag inlet tör våga^ och göre sådana slag i 
crediten (den Jikval till E. K. MHs tjeiiat tämraeligen hafver varit) 
att jag samt Splriog hafver händeme (iiHa att reckessera den fgiMi, 
så att jag skyr att fås sid Agenterne, och synnerligen hafver jag alt 
göra med Spiring förr än jag kommer boncmi tiU att eontinnera dM. 
Anders Svensson salig och andra halVe ofta dragR växlar hil, ehuru- 
väl de inga anordningar hafva haft, och jag mig väl kunnat excnsefa, 
hafver ock fuller varit så högt graverad, som någon annan E. K. M:t8 
tjenare; men skall ingen komma och siga att någon växel är dispu- 
terad, antingen att accepteras eller betalas, och iörtryter mig på dem 
andre så mycket mera, efter jag altid hafver adviserat och bedt dei», 
att om de ingen annan provision hade (oansedt jag allaredan hafrcr 
haft ordres) skulle de åter draga på mig och Spiring igen, och vara 
försäkrade att deras växlar skola blifva betalte, och ofta intet aenat 
dermed sökt, än att göra dem så väl som denna staten credit, n>eii 
så fajelpa de mig säilan, men mest altid tarbera mig och det som 
Hiest är att förtryta, uti små poster dem en part af dem, in privato, 
em så omträngde, utan sin skada och dock till E. K. M**ts tjeust 
kunde bringa upp. Hvilket jag allenast i underdånighet skrifver |>S 
det E. K. M. mina difficulteter allernådigst må se, att gifva någon 
förtröstning uppå undråttning härifrån i denna vinter, och om möjMgt 
vore sådant framdeles remediera. 

Till det 5:te Hvad £. K. M. befaller allernådigst om strumpor, 
skor och krut, så hafver jag låtit jjppsöka i commisset hvad förråd 
här är blifvit af förriga år på pälsar, skor, strumpor, som oförderf^ 
vade äré, och sändt dem öfver efter inrielagde designation **. I lika 
måtto hafver jag varit ute om strumpor och skor, att bringa upp 
joch foga det härhos, så myekot i hastighel hafver här i staden va^t 
till fångs, skall ock ännu söka lägenh^er att skafla öfver för vintern 
kommer, så mycket jag -kan. Jag sänder efter hmeliggandeMista 
Dusincken till folkets kläder, som här är uppköpt ^>å termin, och 
vill se tiU om jag något mera kan eftersända. Jag hafver aktat 
bättre att sanda kläde öfver, än att kläda dem här, på det E. K. M« 
desto bättre kan kläda dem som E. K. M. hoppas bästa tjenst af 
att få. Krut kan jag för denna gång intet mera komma till väga, 
än 8 läster som jag öfversänder, men i vinter skall jag göra all min 
flit att bringa upp så mycket jag kan. Krut vore nog till fångs och 



* Denna protest «alrnas. 
^* Deona designatioo saknad. 



Digitized by LjOOQIC 



— 73 - 

if MÉtlNgt: ftk, mm «4ler denna staten Sr för h^ uten Dreddihg» (?) 
grivertd^' finner jag icke ilie<lef att betala det med, och uppå borgen 
km jaff kke väl M krut upp. Beder underdåtiigst att E. K. M. 
ielMP tager ntig tM onåd f9r det jag icke i aHt 0ess befaltning kan 
alHele efterkemtna; 

Till diet aSsta om B. K. M:ts resa åt Sverige finner jag nogsani 
orsaker oeh motiver den i h(>st att anställa, pi det allt mitte hemma 
deato bättre dirigeraa^ landaens ro och säkerhet i B. K. Mtts närvaro 
pneateras, medlen skaffas vid handen ^ichr andra motiver. Men nwr 
jag considérerar det värk E. K. M. tiafver sig i Tysktand pitagit, 
dess besvär, ' tonsiiletalien och omständigheter, ^ ser jag ingen af 
K K. Mrts tjevMre som d^n bördan rdmoUr att draga, som antingen 
hafver Ingenii nog, eller Mithoritet nog hos vederparlen, intressen* 
lerne eHer soldatesqnen. Det är allt ännu s|)ädt, ingenstädes firme* 
radi, inga festa medel vid handen. Så framl E. K. M. reste derihrån 
Irakbir jag att alH i dess frånvaro gh^ge öfver ända. Vore värket 
eti år eéler 2 gammalt, och miin sAge att E. K. M^ts stat défute 
knnde åtminstone defenéera sig,, och sådant vore imprimeradt i fol- 
kels stnne, ktmde det Mler hafva i\m skäl, och förmodas att finnas 
i samma stat igen. Nn är det allt annat, och skHfver jag dHta, 
såsom den der här i landet hafver observerat detsamma i fast en 
^Kkn sakf ty det första året mycket andra mottis animonim et con- 
siliornm hnCver haft, och graverat mig mer än de efterföl;^nde; ehuru 
Umga de eljest hafva varit. Status rerum ot locorrim är också derute 
distraherat, så att jag icke ser hvad E. K. M. för en fjenare skaH 
få, som är bastant att dirigera det verket, och sustinera så kriget 
•om ti^talaerne med en och annan furste och städer, hvilket dock 
ändtligen måste vara, och så framt E. K. M. reser af, måstp der 
lemnas en, som E. K. M. förtror sakerne, så kriget som freden, och 
ehuruväl han om E. K. M:ts intention stricte måste vara instruerad, 
icke desto mindre måste han hafva så mycket ingenium och förtro- 
ende hos E. K. M. att han |>jro re nata libere må disponera, ty 
eljest skulle väl allt kunna gå omkull, förrän ny resolution ifrån 
El K. M. komme. Nu kan jag intet se hvem' B. K. M. idet skulle 
kunna förtro, heller den sig skulfe dHslå det att uppå taga. Detta 
Tyska väsendet är långt en annan sak^ än desse Polska och Mosko- 
vitiska krigen, hafver andra raotiver, annat svek att vederfås och 
kräfver andra processer, och att comuiittera sådant många, dertill är 
saken ännu alltför oviss och förvirrad, och skall utan tvifvel frani- 
deles gifva rättegångs actioner, mén liten profit eller reputation. Jag 
ville gqma råda dartiU att £. K* M. i vtnler droge jiem odr aer 
fuller att mången det mera skall adprtthendava, men när jag oonsi- 



Digitized by LjOOQIC 



— 74 — . 

dererar rationes aUI|ift et beUi sepoaiiia fooailiia privaffe, då fipiMir 
jag denaa sak kke annorlunda än mtd em fatt oeh sUdig raaoMioA 
vara nä«t Gnd att gå igenom. Förutan detta, så aer jag tiden Mt, 
vara förUden det K K. M. i höst ieke ntd beqvlanii^ial kan komUMi 
hem, och fördenskull att hlif va så sent, att föga vore till att (örrättau 
lag frucktar ock att de» E. K- M. åtager hem, skiiHe arméen och' 
medlen utomlands mera taga af« äa det kunde förmeraa bemma med 
E. K» M.*ts närvaro. Och efter ingen ulakrirning i landet i vialer 
sker, oeh hjelpeme äro eljest riktigt beviljade att oontkMieraa, naeiMr 
jag att hvar officer måste diligéras till sin tjenat dealo QUigare aU 
göra, förmedelst £. K. M:ts special befallail^^shreL Doek lunderar 
sig detta mitt ringa consiliom <ferup|iå, att jag icke aaaat vet, ä« att 
aUt är hemma roligt och ej heller med Danmark något miaslorståod» 
eljest ville aakerne annorlunda ridas och observeras. Ett beder jag 
i underdånighet, alt hvar häruti icke allt behagade, R. K. H. likvit 
ville upptaga ocli förstå det med nåder, ick« annorlunda än jag det 
troligen och redeligen menar, till E. K. M:ts oeh mitt faderneslaiKto 
tienst, önskaodes af hjertat att Gud hälsosamma conailia altid med<* 
dda och med en god och hugnelig utgång lycksalig göra ville. Be- 
faller härmed E. K. M. samt Dess älskeliga Gemål, min alleraådigate 
Drottning och bägge Eders KongL Maj:ters Högbome Kbarfvinge 
under Guds mikia skydd till all god häba, stadig välmåga, lycksalig 
redig regering, så ock seger öfver £* K. M:ts och Svwigea rikes 
fiender; och mig i £. K. M:ts nåder, underdånigst och ödmjukeligea. 
Af Elbwgen den 2$ Oclober anno 1630. 

£. K. M:ts 

underdåiiigite trogne och börsarame 

tjenare 

Axel Oxenstierna. 



M 588. 
Mreffrån Wältmarékatken MMorn Ml 

Stormägtigste Konung, Allernådfgste Herre! 
Utaf E. K. M:ts nådiga skrifvelse sub dato den 2H October haf- 
ver jag uti underdånighet förstått, huru som E. K. M:ts dessein är 
lin att tvinga fiendens läger, som vid Garz ligger, till en batalj, och 



* Ett««- Roms egenhihdigt skrifna orifiDat uti Rfts-Attivet (Itskffliga perso- 
nen bref ^B 'Eyikted år Vm^. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 75- — 

alHsfi geftom Guds åvn Alåmägliga» tilil^cl|i koimna Ma^lcbutg iiU 
tmcteäUniAg, sisoiii odet förvidga vifitei^qvafter«n; éiU hvUken E. K, 
lltts laflige dessein, så ock aUt £. K. M;U fdr^liatvande, Gud als- 
roägtig sin nåd oeh vlUsignelse förläna viite. Och efter E K. M, 
nåd^st liefaller att Herr Tottflei o<:h jag våra betätikanden häröfver 
uoderdåoigast ii|)ptä^ka skola, så lN»fve vi bärow coiifererat och he-^ 
finne intet rådoiifare än att sådant \tU verket ställas måtte ju förr 
ju helMre, på det att icke fiendcwi nsiitle förretir^a sig in till sina. 
fasla vinterqvarter, eller ock då han om E; K. M:ts dessein (efter 
sem tiden allting upptäcker) någon Tefakap bekommer, måtte bafvat 
tid att råilaera till sig sina trupper, som nti liecktenburg och on*' 
kring Magdebui^ Jigga. Väderleken kan ock, då det iider för myc^ 
ket på året, blifva så intractabel, att ^et mycket kunde £. K, MM 
desseiner skada. Der till med, så vill det med tiden falla mycfcei 
•besvärligt, att undefcihålla rytteriet i detta lägret» Och etter nian^ 
utaf E. K. M3ta försbg judicerar, att det folket^ som K K. M« ni» 
sirast kan komma till väga, är (om icke Gud vill straffa) nogsamt 
bastant emot det lägret, som vid Garz ligger något lyekUgt att ut*' 
räita, så tyckes mig (både för ofvan bemälde skäl, så ock för dei 
att tiden mera kan föra^nska de trupper^ dem E. K. M. nu när för 
handen hafver, än sotn med ett tusende hästar eller något mera igeo^ 
kao 'Uppfyllas), att icke rådeligt vore till all retardera desaeinen tiil 
dess att alla de P#eiissiske ryttare kunna pasaera Weidiseln, efter 
som utaf Cantzlerens bref, det jag för några dagar sedan E. K. Bi* 
tillhanda sände, är till att se. Och hafver jag för denna orsakens 
skuld skrifvit uppå E. K. M:ts nådiga behag general^majoren Knip* 
htiaen ttll, och honom ridt, att [han) icke skulle fördröja trupperne 
yiå Lauenberg, till dess att hela resten der kan ankomma, utan alt 
han skulle allt efter handen, som de ankomma, låta dem begifva sig 
till Belgardt eller Cörlin, efter att de säkert nog dit kunna kdrnma» 
och så mycket närmare UUhaatla vore, så framt £. K. M. sin des- 
sein raaturera ville. 

Det förslaget, som E. K. M. uppå denna arméea gjort hafver*' 
det synes Vara stäldt efter det förslaget., som )»g E. K. M. sednast 
sände. Så ehuruväl bland fotfolket dagligen några affialla, dock bop<t 
pas jag att afjgåiigen icke skaU kunna blifva så stor, att det skulte 
kunna E K. M. förorsaka till ftt mu^erä sin deaaein. BamitK pr»- 
tenderar, att han kan låta mönstra sig stark m^d ojlicerare och ge-« 
mene till 18 eller 1900 man till fot; men ryttare tror jag icke att 
kan skall hafva mycket öfver hundra käslar. lien om haii sina 
väffnlngspenaingar kunde bekomma, så törmenar hau innan kort tid 
alt kunna vara coniplett. Hall hafver öfver 40O väl monterade ryt* 



Digitized by LjOOQIC 



-Tä- 
tare, roriitom Plåtes tnj(>p, hvilken ock är till 50 eller 60 stark och 
ligger vid Colberg. Halls officerare och ryttare börja nu allaredan 
uppå att sollicitera om deras anreds^penningar, dem de efler beställ* 
nfngs-lydelsen in Nov. bekomma skulle, oeh fruektar jag för, att 
om de denr icke bekomma, så skola många debandera sig från trup- 
perne. Det E. K. 11. m^ nådigsl befal^r till att handla med offl- 
cerarne, att de sina soldater någon förstrilckmng -göra viJIe, så framt 
med rdningarne någon difficnität inlölle, så vill jag det nunl fiit göra 
och tviflar icke iippå officerarne» vilja, .om allenast råd hos somlige 
kunde fmnas. Hvad jag för kimdskaper igår utur fiendens läger 
hafver bekommit, såsom ock hurusom jag hafver ärnat sakerna att 
anställa, så framt att bemälde aviser contimiera, det hafver E* K. M. 
utaf mitt bifogade bref nådigst att förnimma. Men jag skall »näp- 
pest» tro annat, än att fienden rycker till sina vinterqvarter, så snart 
han lägret vid Garz qvitterar. Der mi E. K. M. så färdig vore tiir 
att följa honom tätt uppå hälen förr, som han sig uti siiie qvarter 
(dem man hafver förment, att han skall vid Landsberg och Frank* 
furt vilja taga) berästat och inrättat hafver, så tviflar jag icke, att 
det skulle ske med E. K. M:ts största fördel, helst efter man för- 
menar, att hela Mark-Hråndenburg skall mycket tiU E. K. M:ts sida 
inclinera, efter som R. K M. utaf bifogade I). Winses aviser nådigst 
hafver att förnimma. Bemälle Doctor Wins är min värd uti Stet- 
Un. och efter han för 5 eller 6 veckor sedan begärde ett pass till 
Berlin (der han såväl bland Churfurstens råd som eljest sin slägt 
och förvandter hafver), hvilket jag honom icke hafver nekat, och 
derhos begärt att han ville oförmärkt förnimma hvad för afTection 
B. K. M. uti den landsänden hafver att förmoda och hvad for be- 
^ttmngar de kejserske derinne hafva. Dernppå så bringar han mig 
bemälte relation, den jag för den orsaken skull så mycket trovärdi- 
gare håller, efter jag befinner honom vara till R. K. M:ts tjenst 
och efter han ulaf sina förvandter, som endels 
t fuUer något hafver kunnat förfara, så ock sjelf 
?nom alla platser, som någon kejserlig garnison 
t» [läget) i dem öfverslagit, odi tyckes mig att 
kunna med något gagn bruka honom i E. K. 
vid Berlinskc hofvet eller ock här i denna sta- 
nådigast mig l»efaller, att jag skall hålla allting 
:ts ankomst, så vill jag det uti underdånighet 
; allenast det tyckes Herr Teuifel så väl som 
t E. K. M. skulle vilja samla alla trupper, såväl 
n ock annorstädes ifrån till Stargardt, titan att 
^ket oförmärktare och beqvämare roarchera inSt 



Digitized by LjOOQ IC 



— 77 — 

GaJloow^ ooh dit stämrna bvad för trupper ifrän Stargardt komma 
skulle, och då kunde man med denna arméen möta E. K. M. utan* 
för Danmi imippå Gollnowske vägen. Uppå Areheli hästar hoppas 
jag t att E. K. 11. skall kunna bekomma här i' staden en gpd und- 
Mttning, efter ock de furstelige personer, som nu här med stater 
aro« väl aHa skulle uti sSdant faH sine hästar uqder Archeliet, med 
h>«lken jag icke tviflar, det E. K. M. skall vela prrovaluera fiendeo. 
Detta jag E. K. M» underdånigast hafver förmäla skolat, och befaller 
bärnned K K. M. etc. Datum af lägret vid Stettan den 90 October 
1630. ' 

E. K. M:ts 

underdånigste och tropUgtigste Renare 

Gustaf äorn. 
Pr<BS.: Slralsund den 4 Nov, 
anno 1630. 



jaref fi^ån Hihs-Canizieren tiU ÉLo^ 
nnngen \ 

Efter K. MH min atlernådigste Herre mig ailernådigst täckes^ 
communlcera sin dessein och force, som H; K. M. acktaratt bruka 
i tillkommande år i fält, så ock derjemte den disposition E K. M 
acktar att göra emellan arméerne, och sä de credita som förmodas 
att hafvas och nås till folksens entrctenement, och befaller mig der- 
jemte aU jag min underdåniga advis och betänkande deröfver gifva ^ 
skall. Så ändock jag dertill med bestånd intet vet att sätta, förutan^ 
det att månge particulariteter deraf mig icke alldeles kunnige äro,. 
som fuller en, den der ett consillum rätt fatta skall, borde veta; 
atan håller derföre, att hvar och en af K. Mrts tjenare, som hafver 
med folket och räntorne att göra, må obligeras att praestera hvad 
som förslaget honom påförer och att han med h^sta och häsla 
liåg derhän arbetar, allt i tid att hafva tillstädes. Likväl efter K. M. 
behagar att veta mina fantasier öfver det ena och det andra, såsom, 
ock der något af mig kunde tänkas upp, sådant ju att komnia for 
E. K. M. att dijudicera och om något i K. M:ts egna förslag vore 
förgätet, det då att bruka till sin tjenst, hvarföre jag också mindre 
betänkande hafver haft, att göra ett project och det formera i, det 
närodasle efter K. M:ts dessein, så vidt jag det begriper, allenast att 



Efter OtJgioaKbreftet uti Riks-Arkivet 

Digitized by LjOOQ IC 



— 78 — 

jag det något förändrar, såsom mi^ tycker att det vissasft skall 

gå sfå till att göra stat nppå. 

E. K. M. aktar tiil sin desseins desto bättre utförande, satta 5 
::arméer. En Royal armée nnder E. K. M:ts egen dffection i Pem- 
tnern och Mecklenburg, den andra vid Stettin under fältmarskalkens 
commando, den tredje nnder Herr Teuffels corrnnåndo i Hinter- 
Pomniern, den fjerde under Hofmarskalkens commando i stiftet Mag- 
deburg, och sist den Engelska arméen nnder Hamillonerne adsiste- 
rad af Lesslie, vid Wescrströmmen, och begripes garinsonerne i Pom- 
raern under arméerne. Desseinen och projectet äro odisputerfigt 
gode, att man fienden distraherar och tvingar ad hitanda propria, 
och gifver dem malcontente Inft och occasion sig yppa, och säker- 
ligen retirera nppå. Men såsorn desseinen är fjod, och helsosam, 
hafvandes sina fasta skäl, alltså efter medlen detta alt att ställa i 
.verket äro knappa, icke proportionerade till dcsseinpii och gå aldrig 
-efter förslagen ut, derfore kan jag icke styrka att K. M. fattar sina 
consilia confuse, så i del; man alt söker ställa i verket, tagandes der 
-det är, och läggandes der det tarfvas, hindrar sn.irare och försätter 
sine desseiner, än dem befordrar, (»ch der ficnd^^n i tillkommande 
r^oinmar som troligt ar, kommer med en stor makt p.i benen och 
-sätter på hufvudet an, atfe- nrwn dl for fel och manqnement på me- 
del ski^ll måste hazardera hela staten och löpa re^ic(^ af allt tillhopii 
på en gång, och dillicultera K. M:ts consilia, och actioner till det 
högsta, och det till äfyentyrs allenast af fel på underhåll. Efter nu 
-defensio sui firma et formata är krigets rätta fundament, och den 
J)eqvämaste offensio hostis, som göras kan. Dertill med ser jag och 
menar mig icke fara vilse deruti, att der K. M. kan i tillkommande 
■år fast maintenera hvad E. K. M hafver händer emellan och att 
fienden intet kan emot honom uträtta. Att E. K. M:ts stat i Tysk- 
land skall märkeligen blifva firmerad, fiendens desseiner desperate, 
-och skall uppå allahanida ölägenheter hos fieiiderne. som lasten i sina 
Jand dr^ga måste, förutan andra Casus, som sig kunna tilldraga, och 
ng honom såsom en stor potentat af många nabor omgri- 
besatt, kunna anstöta, så att K. M. icke allenast skall få 
tt sedan trycka efter, utan ock serdeles god occasion med 
reputation att göra fred; efter som mig tyckes att delta 
1 kriget med Polska kronan är ett friskt och lefvande 
h vårföre vill jag hålla det rådeligt, att garnisonerne i Pom- 
jlle först förordnas och separeras ifrån arméerne, icke att 
ionibus, när det kommer till pass, icke skulle coojungeras 
as tillika, utan att vissa regementen dertill destinerades i 
sedan att dem vissa Inkomster destinerades och de bästa 



Digitized by LjOOQ IC 



— 7« - 

(M^ iDiportantaste fbrsörjdes på en god tid, så att der arméerae, en 
eier flere, rebus et temportbtis fta postalanlibus måste gå af eNer 
^ aft K. M. ioke desto mindre måtte på plattserne och passerne 
nn förvissade. Synes d^rlöre garntsonerne således att kunna dispo* 
neras och underhållas. 



Str&hlsnod , 


Reg:te 


Comp. 


Man. 


Maj lAft. 

nåds sold. 
R:dr. 


n mina* 

deraläh- 

ning. 


Summa 
ftikadalcf. 


2 

3 
1 


16 
4 
8 

24 
8 
8 
8 


2,400 
600 
1.200 
3,600 
1,200 
1,200 
1,200 


13,840 
3,400 
6.020 

20,760 
6,920 
6,920 
6,920 

2,000 


70,048 
17,512 
35,024 
105.072 
35,024 
35,024 
35.024 

22,000 


83.888 
20,972 
41,944 
125,832 
41,944 
41,944 
41,944 

24.000 


Bardt 


Sml flickar. 


Stettiii 


Starsardt 


TreDtows sida i 


Wolgast och Anklani .... 

Beställciogs-personer t Arkli 
folk och handi>enniDgar pä 
föwlsK 




K 


76 


11,400 


67,740 


354,728 


422,468 



Detta debet, räknadt efter complette Compagnier odi ordinafn- 
cen, kan fuller modereras och afdragas den 5:te penningen för af- 
gången på folket skull, så att rätta summan löper: 

Maj månads sold: 11 mSnaders IShning: Summa: 

54,192 FV:dr. 283,77» R:dr. 837,970 R:dr. 

Credif. 

Detta borde fuller just vara fa^talt, men alldenstund man icke 
allt kan göra hvad man vill, så menar jag att dertili beqvämasf de* 
puteras de räntor och inkomster som man förmodar. 

Utur Pommern neml.: 

Pommerska räntan 100,000 Rrdr. 

Strahlsund * 20,000 » 

Än pi 4 Compagnier 12,000 » 

Pommerska Tullarne, som jag sestimerar . . . 40,000 » 

172,000 R:dr. 

Deficit . 165,970 » 

Till dessa räntome måste förordnas en serdeles inan, som omsorg 
<)rager allenast för garnisoneriie, och PomiDcrska räntorno, sä att aRt 
i rattan tid efter den. disposition som af K. M. göres, utgår och lef- 
nereras; oeh efter deficit är stort, att han då menagerar räntome 
^t bästa han kan, så att deficit derigenom kan uppfyllas, och hvad 
som icke med menage kan erhållas, att han då söker med aamrea 
raotor att göra Credit, fast det än understundom drager någon skada 
">e^ «ig, allenast att conservera Staten, och hålla Gawiisonerne altfd 



Oigitized by LjOOQIC 



- 99 - 



eontesle ocb vil försöijde^ ckC jag tror, om man råkur en god karl, 
soia vet att nyt^a köfMnaosrfid <i€h adsistens, icke skall falla afi svårt 
Nar GarnisooeFne äro beatällde och provideradei, synes vara 
jiöd%t att tvänne arméer upprättas, och formerar En Royal aroiée 
att opponera fiendens hufvudläger och makt, som R>rmodél^:en akaH 
i. tilikoaunande aoinmAr uppkomma, eller att bruka odi njuta elLer 
lägenheten, om fienden af orsaker icke kunde komma up|i, och den 
under K. M:ts egen direction. Den andra arméen så måttelig, un- 
der Fdtinarskalken eller någon annans commando, som K. M. der- 
till förordna täckes, och den förnämligast till Oder-strömmens och 
dess dependentiers försäkring och defension, och så att tränga yidare 
in, der occasionen sig praesenlerar. 

Den första Arméen. 
Dehet 



Viffvtde Regenwntcii 

Finska d:o 



Värfvade ryttare 

Inländske d:o 

UandpeDBingar ock frackter. 
Felt Arkli folket 



R«g)to 



16 
2 



27 



Conp. 



12% 
16 



48 
24 



216 



Mmi. 



19,900 
2,40(» 



6,000 
3,000 



30,600 



1 månads 
sold. 



U0J20 
4,532 



9i,l28 
8,736 
6,000 
3,500 



227,616 



11 måna 

ders Lah- 

ning. 



Sa<l,384 
49.852 
6 Lohnin- 
gar 

282,384 
96,096 
66,000 
38,500 



1,093,216 



Summa 
Riksdaler. 



671,104 
5«,384 



370,512 

104,83:2 

72,000 

42,000 



1,320,832 



100,000 R:dr. 



När nu af detta Debet också afdrages för afgången skuld den 
IStte penning, så löfier rätta 

Debet: 
Maj månads sold: 11 månaders LShning; Summa: 

i«2,092f K:dr. 874,5725 B:dr. I,0ö6,665f Rxir. 

Credit, 
Synes således att kunna commode disponeras, dragandes det ut 
af rörslagen, dock något förändradt: 

/Ordinarie Landt-Räntan ) 

J..ands- eller Boskaps-skatten) 

Stora Tullen 70,000 

Salt-Licerrten ....... 30,000 

'Utskrifnings-hjelpen ..... 200,000 

I Koppar-tullen 200,000 

Kronans afrads-koppar 1000 Sk'S 
å 40 R:dr ....... 40,0WI 

. Spanmåls-utföringen på forslag . 108,000 » / 748 000 

Utur Preussen 300^000. 

1,048,000. 
Deficit 8,66Si. 



Utur 

Sverige \ 



Digitized by 



Googie 



— 81 — 

Den andra Ärméens vid Oderströmmen. 
Debet: 



Inländske Regementer .... 
Värfrade 


Reg:te 


Comp. 


Man. 


1 måoods 
tfold. 


11 måna- 
ders I£h- 
niog. 


Summa 


5 
4 

3 


40 
32 

24 


6,000 
4,800 

3,000 


11,330 
27,680 

47,004 
3,000 


124,630 
140,096 
6 månads 
Lahning 
141,192 

33.000 


135,960 
167,776 

188,256 
36.000 


Värfvade ryttare 

Feh-Arkliet och handpemiin- 
gar 




12 


96 


13,800 


89,074 


438,918 


527,992 



Afdragen den 5:te penniDgen, så löper rätta debet p8 denna ar- 
méen: 

Maj månads sold: 11 månaders Lähning: Summa: 

7l,259i R:dr. 351,134^ R:dr. 422,393f R:dr. 

Credit. 

De förra Licenterne i Liffland . . . ' 100,000 Rrdr. 

Ingermanlands Räntorne . . ,. 80,000 » 

Spanmäls-utförningen af Liffland och Ingermanland . 156,000 » 

Ryska Spanmålshandelen éO.OOO » 

396,000 R:dr. 
Deficit 26,393| » 

På det jag nu må gifva mina skäl, hvarföre jag, uti detta De- 
bet och Credit någon förändring gjort hafver, uti d^ som är uti 
K. M:ts förslag infördt, och det att ställa desto beqvämare till K. M;ts 
alleroådigste dijiidication : Ryttarne så väl som fotfolket uti h var armée 
bafver jag något ökt, uti anseende af den afgång jag vet alt folket 
a^id hafver, enkannerligen när det en månad eller 2 hafver legat i 
fä^ och hade det gerna högre formerat, för den arméen jag intet 
tviflar, skall i tilikomn^ande sommar af fienden uppbringas och möta; 
men på det jag icke impossibilia förebragte, hafver jag ment det så- 
ledes att kunna modereras. Jag hafver ock dragit af utur Debet 
den 5:te penningen af den orsak, att när lähningarne falla riktigt 
och ut^n besvär, kan man ock mönstra och besigtiga folket så myc- 
ket bättre, och inspara den 5:te penningen, efter som krigsfolket 
doek aldrig finnes complett, ehvad man derom gör; så att den 5:te 
praoingen väl krymper in, och serdeles der man allt vill räkna året 
omkring, så att hvad den ena kräfvér mera, den andra fordrar 
miodre. 

Sv^wki ErigsMH. Arkiv. 2. ^ 



Digitized by LjOOQ IC 



— 82 — 

Hvad DU Credit vidkommer, hafver jäg allenast följt min phan- 
tasie uti dispositionen, att Sverige och Preussen skulle fournera un- 
^riiållet oeh contentemeotet till K. MUs egen afmée, och LifflaJid 
med Ingermanland till den andra arroéen. Kan dock icke desto min- 
dre forändras, utan skada eller betänkande om K. M. sä behagar. 
Men att gå alla species af Credit igenom, så följer jag K. M:ts eget 
förslag öfver Landsräntorne, Boskapsskatten, stora Tullen, Salt-Licen- 
ten, utsknfningshjelpen, Item förslaget på Preussen öfver de 300,000 
R:dr af Tullen, Item Licenterne uti LifiQand, Ingermanlands-räntorne, 
Ryska Spanmålshandeln. Och så mycket jag kan dijudicera rän- 
tome, finner jag ingen af förbemälte species för högt satt, så framt 
de icke allaredan äro öfver sig graverade, eller ock framdeles och 
emedlertid adgraveras, på hvilket fall jag menar största delen bestå 
på deras discretion, flit och trohet, som dem administrera, allenast 
att tiden rätt gifves, så att det kan presteras. Preussiska staten är 
fuller på sin ovissa inkomst (ty här ingenting kommer i considera- 
tion utan Licenterne) högt graveradt; enkannerligen när K. M. täckes 
att considerera huru osäker man på commerciernes lopp och licen- 
terne är, som i år är »syndt», sedan att landet af ingen consideration 
är; Till det tredje, att denna med svår garnison och skansbyggning 
och underhållande är besvärad, och det som aldra värst är öfver- 
lastadt med gälder, som detta år gjorde äro, och än i vinter måste 
göras; så att när K. M. det täckes betrackta, finnes ingen proportion 
emellan inkomsterne och utgifterne. Dessförutah blifver denna staten 
utan adsistence af andra orter, belastad med krutköp, nyvärfningar, 
och annat slikt, så att jag fuller vet det K. M. skulle kunna hafva 
den tjenare här, som icke allenast skulle diilicultera sig med goda 
skäl, utan ock fordra hjelp utur kronan; men ehuru derom är, så 
skall jag efter min pllgt låta mig vara saken angelägen, att hädan 
må presteras hvad K. M. hafver pålagt, så att hvad hädan skall, må 
till tid skaffas, allenast att denna staten icke må extra ordinem gra- 
veras, förr än han med gälds betalning och creditens erhållande finner 
någon utväg. Förutan detta vet jag. fuller min pllgt att göra allt det 
possibelt är, och der jag kan icke allenast göra det som pålagdt blif- 
ver utan deröfver, skall jag vinlägga mig derom och hålla det för en 
lycka att jag kunde komma det till väga och göra K. M. conten- 
tement. 

Belangande kopparn i Svenska Credit, hafver jag detta förändrat 
allenast fördenskull, att jag ser K. M. aldramäst med den handeln 
försättas, och så framt K. M. täckes med kopparhandeln att conti- 
nuera, ville jag gerna önska, att K. M. måtte blifva tjent; men finner 
i sanning att ehuru stor han står på papperet, går han dock intet 



Digitized by LjOOQ IC 



— 83 — ' 

ut, tappas mycken tid, lider skada på afslag, intresse, omkostnad och 
annat slikl, och när allt går omkring och blifver nc^a sestimeradt 
faafver K. M. näppeligen sina utlagda penningar igen* Sättes koppar- 
berget på Tull, skeppund å 20 A:dr, si går K. M:ts inkomst juste; 
och ehuruväl det en ränta är, som dageligen faller, så skall hon än- 
<lock hafva det med sig, om hon blifver rätt menagerad, att der kan 
göres en fast Credit på. Dock så framt af handeln profit (ör K. M. 
är att göra, det jag ställer derhän, så är denna post så mycket bättre 
och större, och kommer till gagns. Eljest hafver jag icke heller 
värderat kopparen högre än å 40 R:dr, icke derföre, att man ju bör 
söka den bästa marknaden, men att jag ser honom slås af på alla 
orte|*, ser intet rebus sic stantibus någon apparence att han hastigt 
skall resa, och fördenskull heldre att fatta förslaget, såsom det kan 
gå, än att göra det stort, allenast för en syn skull. 

Spanmäls-utfdrningen hafver jag skiljt i Sverige vid stora tullen, 
och i den staden att K. M. hafver der satt båda på 100,000 R:dr 
hafver jag stora tullen låtit blifva vid sin förriga 70,000 R:dr och 
värderat spanmäls-utförseln utur Sverige och Finland å 108,000 R:dr. 
Jag hafver förnummit af K. M:ts förriga bref,, att K. M. hafver fri- 
gifvit spanmåls-utförseln emot 24 R:dr lästen Rfig, och Kornet lästen 
18 R:dr. Så fi-amt K. M. denna resolution täckes i tillkommande 
sommar att practisera, då menar jag att man säkert på utförseln ett 
sådant förslag skulle kunna göra, icke att det just så skall löpa, utan 
att det är resonnabelt, och för detta väl mera skedt 

Att Hamnen 

Rig. Korn. 

I Stockholm utgifver 500 Läster. 500 Läster. 

» Telje 200 » 200 » 

» Nyköping 300 » 200 » 

» Norrköping och Söderköping . . 1,500 » 1,000 » 

» Calmar 50 » 50 » 

» Westervik 50 » 50 » 

» Götheborg 300 » 200 » 

»Åbo 1,000 » 500 » 

» Helsingfors och Rorgo. .... 200 » 200 » 

» Wiborg ' . 500 » 300 »> 

4,600 Läster. 3,200 Läster. 
Oansedt att dessa poster väl kunna gå ut, förutan landets skada, lik- 
väl efter det äro ovissa poster, hafver jag uti mitt förslag modererat 
dem på rågen 3000 läster, och kornet 2000 läster. Icke måste man 
heller deraf judicera, att dessa åren litet är utgånget, ty alldenstund 
alla man hafver vetat det vara förbudit, så hafver hvar förtärt det 



Digitized by LjOOQ IC 



— 84 — 

sine, och ingen köpman heller varit derefter ute. Eljest der man 
vill se de forriga åren, och enkannerligen Ostergöthland den lid Her- 
tig Johan lefde, och Nyköping och Telje, den tid K. M:ks Fru Moder 
lefde, skall väl befinnas, hvad stora Poster som utgångne äro. 

Dock sä framt K. M. härtill resolverar, så måste arrendatorerne 
af tullen intet hafva dermed att göra, utan sättas en synnerlig man 
på provision som hafver sin fullmäktige på hvar ort och tager förre 
licenten upp, och att alla Ståthållare så väl som ttillnärer äro för- 
ph*gtade att gifva honom besked, och inge;i spanmäl utgå utan hans 
eller hans fullmäktiges vetskap och tillstånd på K. M:ts vägnar. 

Hvad Lifländska Crediterne vidkomma, vet jag om Ingerman- 
lands räntor intet till att skrifva, såsom en sak den mig okunnig är; 
menar ock att efter garnisonerne icke äro stora i landet och andre 
utgifter väl kunna afskäras, då skulle man fast af de gamla pund- 
ttitlar, så ock några landsräntor, item af måttliga stattoner och hjel- 
per, som icke skrämde folket att bygga landet, eller drifva bönderne 
sin kos åt Ryssland, lätteligen kunna underhålla garnisonerne också 
ulan landets besvär, och sedan deputera de anställde licenterne helt 
och hållet på tyska staten, på hvilket. fall, der commercierne icke 
tgrberas och spanmålshandeln går fri, jag intet tviflar att licenterne 
väl 200,000 R:dr draga skola, eller ju intet långt derifrån, hvar icke 
mera; så att jag menar den posten 100,000 R:dr utan difficultet att 
kunna preesteras och väl mera. Men att jag hafver ock^å på Liff- 
land fört spanmåls-utföringen å part ifrån de andra licenterne, är 
denna orsak: att efter jag hafver sett af K. M:ts bref, detspanmäls- 
utförseln i LifHand är frigifven emot 30 R:dr lästen, så hafver jag 
derföre gjort deruppå en sådan räkning, att der K. M. ville efter 
licent-ordningen låta taga de förra licenterne å part, och sedan låta 
gifva 24 R:dr för en läst råg, och sedan 18 R:dr för en läst korn,, 
såsom i Sverige, att K. M. väl åtminstone skulle nå den post som 
jag anslagit hafver nemligen 156^000 R:dr. 

Fundamentet till mitt Förslag är detta: att jag hafver skattat 

det om året skall föras och skeppas: 

Råg. Korn. 

Utur Riga 1,000 Läster. 500 Läster. 

» Pernau 1,000 » 500 » 

» Reval 3,000 » 2,000 » 

» NarWa 1,000 » 500 » 

y> Nyen 1,000 » 1,000 » 

7,000 Läster. 4,500 Läsler. 

Bdck hafver jag dessa icke högre satt, m på rågen 5,000 läster, och 

Jiorn tiOOO läster. 



Digitized by LjOOQIc 



— 85 — 

Pi deooa ' posten gör jag mig i mitt sinne viss, si framt det 
rätt blifver menageradt, och det af denna consideration, att i LiflOand 
i år skall hafva varit en tämmelig Irs-växl, så ock i Ingermanland, 
hvar nu i tid hos adei och borgare blifTor vetterligt att de skulle 
fl under sådan condition skeppa ut och vara der förvissade uppi, 
■åkuUe hvar föra till stads hvad han kunde mista; och der det icke 
förr skedde af misstroende, sker det dock på sommaren, när nMin 
«er att seglatsen och commercierne gå fria. Mig tycker ock att 
^ouvemeurerne der i landet skulle genom köpmän väl kunna drifva, 
att spanmålen utur Ryssland måtte föras på K. M:ts hamnar odi 
•enkannerligen utur de närmaste länen, så att häruppå uti mitt ainqe 
intet tvifvelsmål faller, helst efter spanmålen mycket är begärliga 
och synes icke att skola stort afslå, förr än ny årsväxt kommer; ty 
så länge som spanmålen är så dyr, kan detta practiseras af K. M,; 
>men sedan och när sädens pris faller, är härmed intet att uträtta. 
Vill nu K. M. blifva vid denna nya och höga licenten och gifva der- 
med kornhandeln fri, så hafver det den skäl, som sagdt är. Men 
der K. M. vid denna dyrheten vill continuera inköpet i LifiOand, rl* 
-gen å 40 R:dr och kornet å 32 R:dr, så menar jag att der sakerne 
rätt drifvas, att K. M. kan nogsamt hafva före:de 156,000 R:dr och 
ändock mera deraf och det således: när en läst råg Köpes å 40R:dr 
«n läst korn å 32 R:dr, sedan de förriga licenteme gifvas deraf, hvar 
på sin ort, och att licenterne med frakt assurance, eller bodmerii 
eller andra omkostnader räknas tillsammans å 15 R:dr lästen, till 
rättare och mer particular räkning; sändes alltså till Holland att säljas 
råg å 170 a är 95 R:dr 10 sk. och kornet å 140 fl. är 78 R:dr 
20 sk., löper: 

Inköp: Omkostnad: Försåidt: 

R§g 5,000 Läster 200,000 R:dr. 75,000 R:(ir. 476,000 R.dr. 
Korn 2,000 » 64,000 » 30,000 » 156,800 » 

7,00a Läster 264,000 K:dr. 105,000 R.dr. 632,800 R:dr. 
Summa: Inköp .... 264,000. 

Omkostnad . , 105,000. 

Vinst .... 263,800. 
Så framt nu alla landen vilja draga spanmål, såsom det sägg, 
icke allenast om Nederland, som är nödställdt, utan ock om Frai^- 
rike, England, Skottland, etc. etc, då är apparentUgt, att spanmålen 
skall högre kunna säljas, och kommer det då K. M. till profit; men 
om det ock slår felt, måste man stå den faran, hvarföre ock af no- 
den är att K. M. resolverar, antingen att blifva vid inköpet eller att 
gifva det fritt emot föreskrefne höga licenter och sedan låta sådant 
hvar man i tid veta; och det sedan på år och dag intet changera» 



Digitized by V^OOQIC 



. _ 86 — 

ty eljest skall H. K. M. intet finna det gagn deraf som man inten- 
derar. Mig tyckes fuller att licenterne gå säkrast, och skulle jag 
fuller hälst vilja råda till dem, såsom ett medel såsom faller dageli- 
gen i handen och kan göras Credit uppå. Men der K. M. ock ville 
continuera inköpet på ett år tillgörandes för Riksens nöd skull, ville 
jag icke heller stort afstyrka det; tror ock fuller att om det rätt 
drifves, ^tt det skall gifva mera profit, och rätta K. M. an en stor 
Credit, synnerligen i Amsterdam; men så måste det köpet drifvas 
och dirigeras antingen utur Amsterdam, der kornhandlarne bo och 
dit kornhandeln går, eller utur Preussen medan i Datitzig sätet är 
af kornhandeln i Östersjön dit de arrivera som den tractera och der 
man en del först och beqväh)Iigdst kan dömma, hvar skada eller 
gagn är att taga, och sådant af deras contenance som den handeln 
forstår. 

Det vore fuller godt att directionen siitte i Liffland, men efter 
inga skepp gå dit, utan de som veta sig der last, eller hafva desta 
säkrare aviser derom, derföre kommer ingen dit, som icke dit styrd 
är, och han in loco alltid observerar marknaden efter köpmansvis. 
I Sundet hade det väl sina skäl, men såsom der icke sitta några 
synnerliga köpmän eller factorer, så hafver det ock sin difficuitet^ 
och låter icke heller så lätt practiséra sig. 

Ehuru det ock är, så framt K. M. continuerar köpet, är af nö- 
den att annan prdre med betalningen göres i Lifland, och att inköpet 
icke blifver en species coactionis på hvilket fall, förutan annan veder- 
vilja, K. M. icke njuter det till hälften, utan att den der inköpet di- 
rigerar visar hvar och en penningarne förut, på det hvar man må 
moveras för betalning att upplåta sitt godvilligt, och soulagera såle- 
des med bar betalning sin förtret han hafver fattat att icke få sälja 
det så dyrt som markegången är, öfver hvilket allt synnerlig ordi- 
nance göras vill. 

Om den Ryska spanmålen håller jag det derfdre, att efter K. 

M. hafver en gång permoverat Storfursten i Ryssland dertill, att det 

icke bör negligeras, och för den skull ställes sedan ordres 

att det mainteneras både för det gagn man kan hafva derpå^ 

ock för den consequence sådant kan hafva med sig, och vill 

älst råda att K. M. kunde f^rmå så mycket, att spanmålen 

föras på Narwa eller Nyen, hvilket skall göra tidigare retour 

nipdre omkostnad. 

)etta hafver jag således velat mentionera om Crediternes visshet 

)visshet, och huru jag menar att de äro att menagera. Belan- 

hvar månads Debet å part, och den disposition i Credit der- 

är gjord i K. M:ts Förslag, så än(fock posterne fuller äro visse» 

Digitized by V^OOQIC 



— 87 — 

Kkväl Där jag åtskilliga omständigheter betracktar, först besväret att 
få upp dem, sedan ovissheten att få fram dem, också en part varor 
att föryttra, och huni ovisst det går med comnriercerne och licen- 
terne, och hvad deraf dependerar; då tycker mig förslaget fuller må 
disputeras emot dem som administrera sakerne, men K. M. intet 
således att kvinna fatta ,sin stat Hvarföre jag heldre ville Debet och 
Credit således fatta, som posterne synes att kunna och ändteligen 
måste utur medlen presteras: 

Debet är månadtligen efter mitt förslag: 

Åfajus. Jumus. JtUius. Auguåiui. 

Stora Arméen . . 182.093 R:dr. 95,821 R:dr. 58,169 R:dr. 95,821 R:dr. 

Mindre Arméen . 71,259 » 40,478 » 21,653 » 40,478 » 

253,352 R:dr. 136,299 R:dr. 79,822 R:dr. 136,299 R:dr. 

Septemhris. Octobris, NovenUntit. Decembris, 

58,169 Rulr. 95,821 R:dr. 58,169 R:dr. 95,821 R:dr. 

21,653 » 40,478 » 21,653 » 40,478 » 

79,822 R:dr. 130,299 R:dr. 79,822 R.dr. 136,299 R:dr. 

Januarius, Feiruarius, v Martiuå, April. 

58,169 R:dr. 95,821 R:dr. 58,169 R:dr. 95,821 R:dr. 

21.653 » 40.478 » 21.653 » 40.478 »> 

79,822 R:dr. 136,299 R:dr. 79.822 R:dr. 136,299 R:dr. 
Credit. 

Såsom mig tyckes att det skulle kunna något när gå: 

Majus, Junius, Julius. Augustus, 

Ordinarie Landsråntan med bo- ' 

skåps-skatten 50,000. 10,000. 10,000. . 10,000. 

Stora Tullen 10.000. 10,000. 10,000. 

Salt-Ucenten 5,000. 5,000. 5,000. 

Utskrifniflgshjelpen — =— -: — 

Koppar-tullen ...... 50,000. 25,000. 25,000. 25,000. . 

Kronans koppar 10,000. 10,000. 10,000. 

Spanmlls-utrorningen .... 20,000. 20,000. 10,000. 

Preussiska staten ..... 50.000. 50,000. 30,000. 20,000. 

LiflUiDdska licenterne . . . . 15,000. 15,000. 10,000. 10,000. 

Ingermanlands räntor .... 30,000. — — — i— 

Liffldndska spanmålsutförningen 50,000. 25,000. 25,000. 

Rjska kornhandeln ... ^33^3 

165,000. 225,000. 145,000. 125,000. 

DeficH 88.352. 11,299. 

Eicedit 88,701. 65,178. 

4 följande 

Septemb. Octob. Novemb. Decemb. månader 

UDdt-rintorne i _ ,„o(K). 10.000. '^■''""— 

Boskaps-bjelpen f 

Stora tullen 10,000. 10,000. 10,000. 10,000. 

Transport: 20,000 20,000. 10,000. 10.000. 

Digitized by LjOOQIC 



— 88 — 



Transport 
8all-LiceD(en . . , 
Utskrifnings-bjeJp . . 
Koppar-tullen . • . 
Kronans koppar • . 
Spanmåls-utrörnfnf . 
Preussiska staten . . 
LiflQindska licenteme. 
Liffländska spanmåls-utför- 

ningen 

Ryska kornhandeln . 



l: 20,000. 


20/m, 


10,000. 


10,000. 




5,000. 


5,000. 


5.000. 






. 30,000. 


30,000. 


30,000. 


30,000. 


80.000. 


. 10,000. 


10,000. 


10,000. 


10,000. 


35.000. 


. 10,000. 










8,000. 


2.000. 


2,000. 


1.000. 




. 20.000. 


30,000. 


50»000. 


50,000. 




. 10,000. 


10,000. 


15,000. 


15,000. 




6,000. 


10,000. 


20.000. 


20.000. 




• 


10.000. 


10,000. 


10,000. 


30.000. 



119.000. 145,000. 170,000. 155,000. 



145.000. 

Deficit 287,242. 

EiceÄt 39,278. 8.702. »0,179. 18.701. 

På detta sättet menar jag att allt kunde riktigt gå ut, och så 
framt det icke sker, hafva de billigt att svara som förestått, och der 
for den skull månadssolden och Consequenter expeditionen utan skada 
kunde differeras usque in Junium, menar jag ' att den icke skulle 
gifva stora difficulteter. Men så är det dock icke min mening att 
K. M:ts tjenare, som administrera sakerne, skulle stricte hålla sig vid 
fönne disposition, och om något icke äfven ginge ut till tid, skjuta 
skulden på uppbördsmännen,. eller felet på Bergslagen^ commercierne, 
eller annat slikt, utan öär K. M. hvar sin tjenare och officerare till- 
slogo fönne räntor, som man vet att höra K. M. till, och är in re- 
rum naturae, och måste komma, fast det än under stundom dröjes; 
att hvar och en dock likväl obligeras att göra Credit, taga upp på 
intresse, eller eljest negotiera det, och sedan betala det riktigt af 
räntorne, som falla och deputerade äro. Finnes då skulden hos upp* 
bördsmännen, så praestere den skadan och intresset som skyldig är. 
Ar det också, att berget intet. vill gifva, commercierne intet vilja gå 
och conseqventer inga licenter falla, att då K. M. sjelf drager det 
intresse, och tager sin skada, och intresse igen i sin stats conserva^ 
tion, och desseiners fortsättning. 

Härhos måste jag ändock ett förslagsvis påminna, om K. M., 
när de^se Credit och Debet äro riktigt gjorda, och ordinerade, om 
icke K. M. då skulle finna godt, att partera Debiterne emellan Sven- 
ska, Preussiska och Liffländska staterne proportionaliter efter upp- 
satte Crediteme, och tillslå hvar stat sina vissa regimenten till häst 
oeh fot, som hvar skulle vara obligerad riktigt månadtUgen att un- 
derhålla; såsom ock huru mycket hvar stat till handpenningar och 
på artilleriets folk skulle månadtligen lefverera i Ränte-kammaren, 
och att hvar stat till den ändan hade en viss man i lägret, som toge 
upp på växel, när icke provision vore för handen. Att jag detta 
rådsvis föreslår, movera mig dessa skäl: l:o att jag menar deraf en 



Digitized by LjOOQIC 



— 89 — 

ärlig och K. IL nyttig mnulation att skola uppväxa emellan K. M:t8 
Ijenare oeh oflBcerare, att ingen uti flit och arbetsamhet skall gerot 
Tilja cedera den andra, efter han ser sig sina fauter under en annans 
arbete intet kunna dölja, eller med excuse draga sig undan. Sedan 
menar jag krigsfolket att kunna bättre contenteras om någon faut 
pfi penningar infölle, i det K. M:ts tjenare ocksi kunde i sådane fall 
göra sig hos sjelfva officerarnc Credit att desto bättre håUa folket 
content till penningarne folie, till hvilket de sä mycket skola vara 
benägnare, när de se sig med betalning gå säkert, och skuHe förtaga 
K. M. många djfiictilteter, efter som jag fuller sjelf här hafver en 
del försökt, och näppeligen annars uti dessa difltculteter hade kunnat 
gått igenom, dock står det allt till K. M:ts betänkande och resolution. 

Således, eller på ett annat desslikes sätt, vore min fantasie att 
K. M:ts krig och arméer i Tyskland fattas och disponeras skulle, så 
att om man intet vidare kunde komma, detta ju gjordes, och icke 
i någon måtto turberades. Men icke desto mindre, såsom K. M:ts 
desseiner med åtskilliga arméer och diversioner att distrahera fien- 
<ien, äro högnödiga och nyttiga der de sig låto practisera, alltså 
menar jag ock det derhän billigt all flit och åhåga måste vara vänd. 

Jaag ser K. M. destinera emot våren förutan de 2 för.de ar- 
méer, ändock 3 andra: en under Herr Teufiel i Hinter-Pommern 
att rycka in i Schlesien; den andra under Hofroarskalken, att impa- 
tronera sig af Elben med; och den tredje under Hamiltonerne odi 
Lesslie att göra sig mästare af Weserströmmen. På Herr Teufi^els 
armée göres Debet, enär det ena regementet, som under garniso- 
nerne kommer är afdraget, på 175,517 B:dr och på Hofmarskalkens 
armée debet på 99,316 R:dr, neml. 1 månads sold och 2 månaders 
lähning; det öfriga som jag ser, sättes derhän, att de sig sjelfve 
underhålla skola. Den 3:dje under Hamiltonerne ser jag att vara 
lemnadt utur förslaget, utan tvifvel af den consideration att den sig 
»förhoppligen» antingen sjelf skafl underhålla, eller nå sitt entretene- 
ment (som häribiand Engelska köpmännen ville utspridas) af konun- 
gen i England. Kan detta ske och nås, låter det sig intet disputera 
att det ju vore godt, och så vidt hopp är dertill, arbetar man billigt 
deruppå, såsom en sak, derhän rätt conduceras af Hamiltonerne och 
Lesslie, skall ha(va m^r in recessu än det i begynnelsen synes, och 
kanske göra K. M. ett lätt krig. De andra tvennes Debet är till- 
sammans 274,833 R:dr, räknade på complette regementen och com- 
pagnier, hvilket jag menar väl vara att stäUa i verket med 240,000 
U:dr på förslag, der man dem hade »parat». Att komma dem uppt 
och icke aldeles negligera dessa desseiner, noo turbato principali ne- 
goUo, menar jag detta vara det endaste medel, som är K. M. eget. 



Digitized by V^OOQIC 



— 90 — 

att sedan Svenska, Preussiska och Lifländska staterne efter förriga 
förslag^ intet äro graverade vidare än som kronornes räntor i sig 
sjelfva äro och böra utgå, och tiderne med därhos så tagne äro, att 
de synes allt att kunna hållas, så att jag menar fauten allenast alt 
komma på officerarne an, om det icke efterkommer allt, då K. M. 
graverade extra ordinem hvar stat proportionaliter att skaffa en del 
till forne summa, hvilket jag efter min fantasie vill sätta på 150,000 
R:dr, dem så dividerandes, att Sverige skaffade 75,000 R:dr, Preus- 
sen 50,000 R:dr och Liffland 25,000 R:dr, arbetandes dernppfi i 
vinter att hvar stat skaffade sin post jemte det förra hos K. M. till- 
städes ad initium Maj. Hvar nu K. M. dessa 150,000 R:dr sig på 
sådant sätt läte göra gode och sedan behagade och judicerade sitt 
eget förslag gjordt på sin och Feltrnarskalkens ärmée, att vara stort 
nog, så att K. M. täcktes att employera till de aiidre arméerne det 
som jag hafver ökat på K. M:ts och Feltmarskalkens armée, neml. 
16 compagnier värfvade och 4 compagnier landtryttare, så att 2 re- 
gementen knecktar på K. M:ts egen armée, och 3 comp. värfvade 
ryttare, och 2 regementen knecktar på Feltmarskalkens armée, då 
skole icke allenast alla dessa 4 arméer väl kunna anrättas, utan ock 
stärkas eller entretementet räcka längre till, än på de 3 satte må- . 
naderne och faller då K. M. till nytta och profit, allt hvad man an- 
tingen i stationer, contributioner, inqvartering, lån och negocierande 
kan njuta af landen, som K. M. förmedelst sina arméer, genom Guds 
milda tillhjelp, kan inkräckta och göra sig till nytta, antingen, att 
bättre underhålla folket eller det att stärka och (för-) mera. 

Och är detta sfi hvad Jag till att dechargera mig af min pligt 
hafver ment nödigt genom min skriftliga discours att annotera, ad- 
proberandes icke sä stort min fatitaisie, såsom den resolution som» 
K. M. tager eller tagandes varder, till h vilken jag enkannerligen lycka 
och välsignelse af Gud önskar; så kan ock fuller hända, att Sverige 
och LifHand mera eller mindre kunna göra till saken, än jag mig 
imaginerar och fördenskull ställer allt derhän, hvad andra kunna 
göra eller icke; intet tviflande att hvar och en låter sig vara ange- 
läget sin trohet och flit K. M. och fäderneslandet att visa. Allenast 
att jag till beslut, detta om Preussiska / staten måste härhos sätta, att 
ändock K. M. vet, och framdeles när ryttarne äro affärdade, skall 
gifvas en pertinent besked uppå, det denna stat öfver alla andra med 
stor gäld är graverad, hafver ock stora ordinarie speser uppå sig, 
likväl hoppas jag de 300,000 R:dr som på Preussiska staten sättes, 
att praestera; och skall mig vinlägga i vinter, om jag lefver, att göra 
provision till de 100,000 R:dr, som fordras in Majo, att hvad licen- 
terne icke tillräcka, det dock må kunna ujtpbringas, och af licenterne 

Digitized by V^OOQIC 



— 91 — 

betalas; så att der de andra vilja si flitigt efterkomma hvad dem 
blifver pilagdt, hoppas jag så att disponera allt här, till K. M:ts 
förändring och bättring, att inga K. M. desseiner för det ^m hädan 
är förordnadt skulle behöfva att sättas tillhakas, och der practicabelt 
är mer att göra, skall jag efter min plikt intet låta af det som kan 
fortsätta och stärka K. M:ts desseiner. Actum Elbing den sista Oc- 
tober anno 1630. 

Axel Oxenstierna. 



jBref från mihs^Vantzieren Ull Mm^ 
nuHgen \ 

Stormägtigste Konung, Allernådigste Herre I 
Mig äro nägra åtskilliga E. K. M:ts allernådigste skrifvelser da- 
terade Ribnitz den 4:de, 5:te och 14 Octoher, här den 28 ejusdem 
väl lefvererade vordne, ibland liviika tvänne äro, förmedelst hvilka 
ock bifogade förslag**, E. K. M. allernådigst hafver täckts att com- 
municera mig sina consilia öfver tillkommande års krig, och annan 
sin dessein med kraftig skäl remonstrerandes, att man nu billigt må- 
ste söka (sedan sä vidt är kommet) att förmå fienden med vapens 
tvång till en ny religionsfred i Tyskland, och att sätta våra religions- 
förvandter och E. K. M:ts fränder och andra vid Östersjön i sin 
förriga stat igen, och det förraedelst att man bragte krigslasten in 
på kejsarens arfland, samt de catholske sjelfva, på hvilket fall en . 
god utgång vore till att förnr^oda. E. K. M föreslår också upprät- 
tandet af 5 arméer, och hvad medel E. K. M. dertill aktar att bruka, 
med nådig befallning att jag mitt ringa betänkande och consilium 
underdånigst upptäcka skulle, och eljest i synnerhet låta veta, om 
jag de poster som på denna staten äro förde kan verificera, och 
£. K. M. till Majum öf versända 100,000 R:dr efter som det allt i 
tvänne E. K. Mits skrifvelser vidlyftigare är deduceradt Allernå- 
digste Konungl Stora saker äro svåra och hafver med sig stort be- 
svär, och ändock deras tyngd ofta synes att vilja en undertrycka, 
så måste dock sättas på Gud största liten, och med courage, paticntie, 
och flit, sökes alla difficulteter att superera. Väl hafver jag sett, 
och ser än hvad E. K. M. hafver för ea börda uppå sig; men Gud 
som verldeus stat i denna tid sä hafver ordineradt, och E. K. M. 



Efter Original-brefvet uti Riks-Arkivet. 
Detta förslag saknas. 



Digitized by LjOOQIC 



— 94 — 

uaderligen fört i detta spelet, Densamme hoppas jag skall gifva goda 
coosilia, och kraftigt utföraode, med en lycksalig utgång. E. K. &f. 
gör mig ovärdig den niden och fråga mig allemådigst mitt ringa 
coasilium. Jag vill gifva det hörsammeligen med korta ord. Alla 
Kejsarens och Ligans goda ord äro bedrägeri, dermed de hafva for- 
bKndat och spottat vapnen utur händerne på alle Evangeliske Ghur- 
furstar, Furstar och Ständer i Tyskland, tilldess de äro blefne deai 
alla mägtiga, och nu alla sina promesser oacktadt gå med en all- 
männelig persecution fort. Hvad på andra improberas måste man 
ackta sig för icke sjelf bryta uti. Är bättre af en annans skada, 
än af sin att blifva klok. Jag märker fuller att kejsaren gifver god 
ord, och skrifver efter lägenheten höfligen nog; men så hafver bref- 
vet mycket in recessu och en hård knut. Mig tyckes det att vara 
tempereradt ifrån injurieuse ord, till den ända, att man vill se ut- 
gången på den . Fransyska tractaten och Italienska kriget, och der- 
efter moderera kriget och freden med E. K. M.; hvarföre jag ock 
underdånigst derföre håller att kejsaren bör på samma sätt af E. K. 
M. tracteras med goda ord, för verldens judicia skull, men efter 
man vet hos det partiet ingen candor eller sinceritet vara, att E. K. 
M. derföre på Gnd och vapnen allenast tänker, och der söker medel 
att tvinga dem med tiden en ärlig fred af. Mig tycker^ ock efter 
mitt ringa förstånd E. K. M. ingen bättre intention att kunna hafva, 
och ej någon favorablare orsak till sina vapen att kunna invända, än 
renovationem pacis jpublicus religionis et prophanae, tum restitutionem 
libertatis ac rei communis ac denique amicorum, nec non statum 
pristinum accolarum maris Balthici. Och så sina consilia och des- 
seiner derhän dirigera, att icke återvända eller afstå förrän E. K. M. 
genom Guds nåde hafver kunnat genomtränga, ställandes det öfriga 
till Guds milda disp. sition. 

Detta att ställa i verket, tror jag fuller att inge bättre och be- 
qvämligare medel kunna finnas, är hvar E. K. M. kunde sådane 5 
arméer anrätta, som i projectet äro införda; ty kunde E. K. M. 
med en armée rycka genom Neumark i Schlesien, med en annan 
fatta Weserströmmen, så ser jag icke huruledes fienden en Roial 
armée skulle kunna föra emot E. K. M. i Mecklenburg eller Mark 
Brai^denburg, med mindre han är absolut Herre af Churfurstendö- 
met Saxen, och ändock besvärligen, så länge Magdeburg håller med 
E. K. M. Hvar ock fienden med de tvänne arméer distraherades 
vid Weserströmmen och I Schlesien, ser jag icke hvadan de andra 
tvänne under Fältmarskalken och Hofmarskalken * icke skulle sig 

* Hormarskalken, Ofversten Diedrich von Falckenberg, Magdebnrgs tappre 
försvarare. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 93 - 

kunna conjungera med E. K. M., heHer jn hålla dess sida i nejden, 
så att E. K. M. 1 det Tallet synes att vara mäktig nog, att kunna 
bjuda en Roial armée hufvudet eller, der då några difficulteter fien- 
den distraherade och piresserade, en dels att göra hvad man ville. 
Jag kan icke heller annars judicera, än såsom jag ser E. K. M. det 
sjelf aesttmera, att om medlen af contributioner och inqvartering fien- 
den förtages, och lasten all deriveras in på kejsarens land, och prä- 
sternes gods, att de på lycktone skulle ingå sådane conditioner, som 
man dem ville föreskrifva, enkannerligen der emedlerttd någon annan 
mäktig fiende blefve emot kejsaren uppväckt. Och hvar än intet 
annat hände, så är förmodeligt, att mången som nu sitter och suckar 
i Tyskland, men nu af räddhåga intet rörer sig, der han finge råd- 
rum och uppvatten iätteligen skulle stå upp emot kejsaren, öka E. 
K. M:ts partie och sticka an en eld efter den andra, der Gud någon 
lycka täcktes förläna. 

Hvad nu anlangar possibilileten att anställa sådana arméer och 
dem underhålla, och ,mitt ringa betänkande öfver E. K. M:ts förslag, 
så efter hela deliberationen, eller ju dess principal punkt ^på den be- 
ror, och gifver största difficuUeten, derfdre hafver jag ment mig icke 
göra det E, K. M. skall vara |;nisshageligt att jag speciali scripte 
hafver gifvit deröfver min mening i underdånighet an, och så derhos 
mina rationes, som mig till samma min mening hafva moverat; vill 
mig för ' den skull derhän i underdånighet hafva refererat. Sådant 
hafver jag icke gjort för den skull, såsom skulle jag mera appro* 
bera min fantasie än hvad E. K. M. hafver deröfver resolverat, utan 
allenast till den ändan att efter jag icke nu hafver den äran att få 
efter förriga sedvana i E. K. M:ts närvaro alla convenientier och in* 
convenientier debattera, att jag dock likväl frånvarande, så mycket 
sig skrifva låter, må mentionera min mening och dess rationes. 
Duga de intet, så hafver jag allenast dechargerat mig, och hoppa» 
dock icke desto mindre att allt blifver nådigt upptagit; men är der 
något upptänkt till E. K. M:ts tjenst och behag, skall det vara mig 
kärt Detta vill jag allenast härhos ödmjukeligen ihågkomma, att 
'ehuru besvärligen det faller, så dristar jag mig dock fuller att göra 
E. K. M. den underdåniga förtröstning, att jag, om jag lefver, fuller 
skall utur denna staten prsestera E. K. M. de 300,000 li;dr i till- 
kommande år, och ehuru väl jag icke ännu säga kan, hvar jag skall 
taga det, likväl skall jag fuller arbeta derhän, att på samma post de 
100,000 R:dr till Maj månad må prsesteraa; så att E. K. M. för 
den skull intet skall behöfva att sätta något tillbaka som eljest till 
E. K. H:t8 fördel och nytta* kan företagas. De nya värfnifi^i'"^ 
El K. M. mig allernådigst befaller att taga i ackt, skall jag ej heller 



Digitized by LjOOQ IC 



— 94 — 

försumma, så mycket bär kan prsesteras; derom jag mera particu- 
lariteter, när allt krigsfolket som afiardas skall, är sin kos, under- 
dånigst skall skrifva. 

Emedlertid recommenderar jag mig ödmjukeligast i £. K. M:ts 
nåder; och beder den bögste Gud att vilja mildeligen bevara E. K. 
M., dess älskeliga Gemål, och Högborne Lifsarfvinge ifrån all olycka, 
förläna stadig hälsa, lycklig \älmåga, rolig regering och seger öfver 
£. K. M:ts fiender- och i allt godt råd och lyckosam utgång. Af 
KIbingen den 2 November anno 1630. 

E. K. M:ts 

underdånigste, trogne och hörsamme 
tjenare 

Axel Oxenstierna, 



^ 501. 

Mref från Generat^im^or Mn^phausen 

Hll MLonungen*. 

Durchleuchtigster, Grossmächtigster Königl Gnädigster Herrl 

E. K. M. anderweit gnädigstes Schreiben vom 27 passato, ist 

mir gestriges Tages wohl eingebracht, worinnens E. K. M. mir die 

EfTectuirung des verfassten Colbergischen Bloquements und wie ich 

mich wegen der Preussischen truppen verhalten solle, gnädigst anbe- 

fohlen. Nun referire ich mich zufbrderst unterthänigst zu meine 

unter datum des 30 und 31 jiihgsten und verhälte E. 

t nicht, wie dass der Obrister Hebron nächsten Abend 

bcin wieder zuriickgekommen ur)*d diesen Bericht gebracht, 

bige Sladt und Schloss zu unsere Securitet und einer 

icht allein sehr bequem und nöthig, sondern auch der- 

isable befinde, dass die Reiterey in der Stadl vor entre- 

, und, wann man des Feindes Anzuges halber die Reu- 

n wollle, das Haus vor des Feindes Armée auf 8 öder 

» auch der Artillerie ungeachtet, erhalten werden könne. 

elation und meine eigene gestrige Besichtigung von Bel- 

ich auf gehabte Communication der anwesenden beyden 

^se eingelegte Qwartirung angestellt und Belgardt ratione 

er Commoditet zu einer sicherén retraite erwählet, da- 

[. M. ordre zufolge) ein Corps zu formiren, wann der 

;inalet uli Riks-Arkivet (åtoknUge personers bref Uln Tyskland 



Digitized by LjOOQ IC 



' — 95 - 

Felad mit aller Macht auf uns driogen wiirde, und also ich die^an- 
wesende Officierer und Reuter, so E. K. M. Dienaten willig usd vi- 
gilant verspiiere, wollen £. K. M. ausserhalb Sorgen seyn, dass sie 
sollten von Feinde uberrumpelt öder in Hazard gesetzet werden» 
wobey es dann an meiner schuldigen Diiigentz nicht mangchi soll. 
Dass ich die Truppen nicht weiter zuriick gezogen, ist die Ursache, 
dass des Feindes Intention der Stadt Coiberg secours znzubringen, 
desto mehr gehindert wird, und er sich in die äusserste Gefahr 
setzen wiirde, wann er sich zwischen den Herrn FeldmarschaUn, der 
ihm en queue folgen wiirde, und £. K. M. Truppen begeben wiirde» 
so yermeine ich bey AnJLunft des Herrn Rheingrafen, das General- 
Rendez-vous zu Schiefelbein zu maohen, und von dannen aus ohne 
cunctiren den von E. K. M. vorgeschriebenen Weg zu halten; und 
liegen wir anitzo also, dass der Feind nicht wissen känn wenn wir 
nach Stettin öder Wollin wollen, inmassen ich dann auf den Weg 
nach Wollin schriftliche Ordinantzien ausgehen lassen, dass man sich 
dorthin aller Ortern mit Heu, Habern und andere Provision gegen 
diesen Preussischen Ankunft versehen sollte, auf den anderen Weg 
mache ich dagegen keine Verordnung, sondern werden die Herrn 
Grafen von Schwarzbergs Leute (wie den Schiefelbein und der Di- 
strictus Cummeterey gehörig) von mich freundlich ersuchet die der 
Endts logirende Truppen vor eine geringe Zeit und wenige Tage mit 
Nothdurft von Essen, Trinken und Futterung, woriiber ich eine 
Taxa gemachet, zu unterhalten. So bald nun der ^er^ Rheingraf 
ankommt werde E. K. M. ich von den angestellten Tagereisen zu 
Tag und Nacht avisiren, damit E. K. M. wissen können, an welchen 
Ort wir eigentlich von einem Tag zum andern seyn werden. Von 
desselben Herrn Grafen Ankunft vernehme ich noch gar nichts, und 
sorge ich wohl, dass der Obristen Baudissin eintreffen, und der Herr 
Graf noch vor 10 öder 12 Tagen hier nicht seyn möchte. Habe 
denselben dannoch Posten mit E. K. M. und meinen Neben-Schrei- 
ben entgegen geschicket und zu maturiren höchst gebeten. Und weiln 
ich ehe seine annähernde marche riichtbahr, zu Biittow vergebens 
liegen miisste, bleibe ich hier, bis ich davon aviso habe, so wohl 
dass ich näher bin, um mit E. K. M. zu correspondiren, als um 
allerhand Desordren, welche allerseits bey der Colbergischen Bloqui- 
ning vorgehen, nach Möglichkeit zu remediiren, zumahlen der Obri- 
ster Baudissin noch bettlägrig ist, und seine chymische Cure mir 
Sorgen machet. 

Was E. K. M. weitere Befehl betrifllt, dass deroselben ich meine 
Heinung und (wiewohl geringfdgiges) Bedencken eröffnen soUe, ^^^ 
E. K. ML wegen jiingst iiberschickter Designation der Truppen, <^^^ 



Digitized by LjOOQ IC 



— 96 — 

E. K. M. aus den Qwartieren zu ziehen , vermeinen, sollten erhebeii 
uiid gewärtig seyn könoen, kaon ich nicht griindHch wissen, was 
£. K. M. ans dero Stettinschen Lager und was daherum von dero 
Feldtmarschalln zugeschicket und mir adjungiret werden känn. Mil 
denen dieser Orts liegenden Truppen werden £. K. M. zu dem An- 
zahl des gethanen Vorschlags nicht gelahgen können. Denn so viei 
den Obristen Borgsdorf angehet, hat der wohl grosse Muster-Plätze 
in Hinter-Pommern im Ämpte Stolpe, Schlage und darum, aber weoig 
Yolck. E. K. M. haben ihm auf 500 , Comniandirte Musquetierer 
gesetzet, befiirchte mich, dass er schwerlich auf meine desswegen 
bereits ausgeschichte Ordre mit 200 wird aufkommen, dann ich ver- 
ordnet, dass er bey meiner jUngsten Anwesenheit 200 Mann vor 
Colberg senden sollte, wie £. K. M. aus meiner unterthänigsten Re- 
lation werden gnädigst ersehen haben, davon sind nur 120 erschie- 
nen. Des Obrist Mackeys 3 companien, die Monroe flihret, sind 
iiber 220 Mann nicht viel starck, wie der Obrist Hebron mir saget. 
Dieselben werden zum Bloquement, weiln der Landschaft-Companien 
meist verlauffen seyn sollen, so ich itzo erst erfahren, miissen ge- 
braucht werden. Wann wir Weg seyn, da miisse auch die Rossi- 
sche 2 Companien nothwendig verbleiben, und wann die Duwaldische 
Commandirten auch allda continuiren, werden ungefähr die 900 Sol- 
daten zu Fuss, vermöge des Provisions begriflt;, daseibst seyn. Von 
des Obristen Niclas Didrichs Reitern wird nichts zu nehmen seyn, 
wie E. K. M. aus desselben beygehende und mir iibergegebene Liste, 
gnädigst ersehen werden, also dass dadurch auch 100 Pferde aus 
£. K. M. Designation abgehen. Der Obrister Hall giebt vor, dass 
er 500 Pferde beysammen hat, worunter der Rittmeister von Plate, 
welcher mit vor Colberg liegt, und beygeschlossene Liste ubergebea, 
gerechnet Kan aber nicht gewis^ sägen, ob £. K. M. sich auf 200 
Pferde daraus verlassen könne, lasse in ihren Qwartieren nach ihre 
cföriro rtjich hicmlich ergriinden. Wofern dann auch Greiflenberg, 
Wollin und Camin aus Stettin nicht sollte besetzet werden, 
rd der Obrist »Walstein» {Wallenstein) auch derwärts ver- 
md sich vertheilen miissen. Sehe solch^em nach nicht, dass 
. ohne gefährliche Abgang der Besatzungen und des Bloque- 
)n hinnen mehr ziehen öder bey meiner Ankunft aus diesen 
len Truppen erwarten können, als die 200 Musquetirer vom 
rgsdorf und 300 Musquetirer vom Obr. Hebron, der sie 
fahr und mit Besatzung von Riigenwalde, Cörlia, Cöslin und 
welohe Ptätze er all gesehen, mitzugeben uod vor alle pe- 
iSlten m sein, sich hiezu offériret, und ohne dass seioe Vor* 

geben 



Digitized by LjOOQ IC 



— »7 — 

^ben Meh slit B. K. M., w^ dero RektH-Cåiitzler Béfehl zu redeo 
hJit. Weiln dahn l^itipadds Dragonen atteh aiisUeibttt}, und ieh di^ 
Rftgiraefller zo SMIia fiemlieb scfhit^Mh befofideo, ^he ich in deir 
Sorgen (jedoch des H» Feldmarsdidl Disposilion und näheren Bericbi 
mlTerni^Hoh) data £. K. M. ntcht wöhl in aHem zor 3009 Com« 
BMMMltftefi Musquelirerft}, anstått der deaignirten 4060 l^emmen wer^ 
des. Mit der CavaUerie, ausserhalb was ans Preodsen koBHtit, dior 
dier stärker ds sehwäthér seyo werden, diitfté eS neiaer Amaer*- 
knog naoh, sehwerer faUen. Was schliessliohen die Alrlillerie Pferde 
berähret, bewerbe Uh mich damm adfe fleiasigBte, hoffe damit 2it 
rechte zu kommen, nehmlicb auf 5 Gartbaunen, jede mit 24 Pfer^ 
den VoFSpann. Und werden L K. H. in der Tbat venflimi^ dass 
klä an täg^cber uiid nacb Beéehafibnheit der Sftcben an sliittdlieher 
Communication, dessen ^as ¥orgehet nieht ermangehi lassen werdew 
E. K. H. in der sicbersten Protection Gottes dattiit befehlend* Da-^ 
tum zu Cörlin am 2 November anno 16å0. Hora sexOa matulina*. 

E. K. M. 

Geborsadaster Dlener 

D. KfUjphnmsén. 



M 59». 

Wtref från General^^maioren tåM^pHvw^ 

men Ull åFättm$arsJkaiåien Marn\ 

WoWgeborner. Herr FeMmarscball, Hochgeehffer Hei^-Déud^I 
Desselben Schreiben vom 30 passato, ist mir gestrigeis Tages 
wöhl zu Handen gebracht, woraus ich verstehc, dass meines Herrn 
Bruders Rath und Jtfeinung seye, dass die aus Preussen ankomme- 
nen Reuter des Baudissinschen Regementes mit dem Volcke, welches 
der Obrister Claus Didrichs bey sich hat zusammen gezoged, Und an 
einem Örte zu Securilät geleget wiirden, wofern irgend der Fefnd 
der Kundscbaft nacb auf uns vor Colberg zu riicken woHte. Unsere 
Partie, welcbe icb täglicb mit Pleiss reiten lasse, baben bis' auf diese 
Stunde von des Feindes marcbe noch nichts erfabren kÖnnen. Und 
bin ich mit meinem Herrn Bruder ganz einig, dass des Feipdes vor- 
habende marcbe, auf die Winter-Qwartieren viel ebet, ab ariheto 
gerichtet, und dass dahim, dass er sich berwärtsher in gefabrlich 



Efter origiiiatet uU R1ks-At«lvM CitöUmge perftonerl tref frib TytfklMl 

år 1030). 

SvenM Erigshitt. Arki^ 2. . , 7 



Digitized by LjOOQ IC 



~ »8; — 

Klemme begeben wUrde, tndem er meinem Berrn Rmder hiaAer sich 
aad »os Yor sfch finden wUrde, so känn er aoch anf diese Tfuj^^en 
durch Gottes Gnade kein Vortheil haben, dass er denenselbeii dn^ 
zufaUeD, öder zu trennen Macbt haben sollte; daan ich sie in Köslia, 
Belgardt, GorSn nnd herumher Torqvartiret, dass der Feiad nieht 
hindern kaon, dieselbe zu amussiren. Und habe ieh auf beseheheoe 
Yisitalion der Stadt und Ort zu Belgardt, selbigen Ort zu eUier 
siehern retraite destinfret im Fall der Feiod in voller Marcbe seyn 
sollte, allda idl mlcli dann zu raainteniren genugsam' zutrwie. Iké 
Feind känn uns dasdbst auch nidit hindern nit meineoi Herm Bra* 
dern {mich) zu conjungiren. 

Anf Obristen Hebrons Relation Und Reoommendation desSehlos- 
ses und Stadt Sehiefeibein, wfe dersäbe eine nöthi^ und des Feiodes 
hinderlicfae Vorwache wäre; und das Sohloss wieder Gewdt zu 
defendiren seye, habe ieh zwey Gompanien Reuter In die Stadt, und 
den Obr. Lt Monrbe mit seinen 3 Gompanien, die aber ziemtteh 
schwach sind, auf das Schloss gel^et. Der Cavallerie dennoch die 
Ordre gegeben, dass sie sich auf Belgardt retiriren sollte, wann der 
Feind mit der Armee marchiret; die Infanterie aber soll das Haus 
bis auf Succurs mainteniren, weil der Obrist Hebron berichtet, dass 
sie Canonaden gehugsam abwarten können. Es wiirde aber den Obr. 
Lt Monroe Ammunition mangeln, dana dieses End wenig vorhaoden, 
weil man in die 20 Centner Pulver vor Colberg unniitzlich con- 
sumiret 

Wann ich dann bey meinem Abzuge von hihnen, vermöge L 
K. M. Ordre, die Städte herumher besetze und daseibst auch Am* 
munition zu nöthig, als bitte meinem Herm Bruder ich eiliger als 
eilig, eine Läst Pulver, nebenst 2 Läst Lunten und Musqueten- 
Kugeln nach advenant des Pulvers iriir anhero zu bringen lassen, 
und kan selbiges am fiiglichsten und sichersten zu Wasser auf Steb- 
nitz, und förders zu Lande auf Greiffenberg und anhero gefiihret 
werden. 

Was mein Herr Bruder sonsten vermeldet, dass der Herr Reichs- 
Gantzler ihm zugeschrieben, dass die Preussische Truppen mit eins 
aus Preussen abziehen sollten, und dahero die RécoUigirung der Trup- 
pen nicht nöthig sein sollte, muss »sieder» Abgang v^ohlgedachten 
Herrn Reichs-Cantzlers Schreiben, Änderung und Verhinderniss vor- 
gefallen seyn, dann der Obr. Lt. Taupadel gestrigen Nachmittag mit 
Schreiben vom H. Reichs-Cantzler an h K. M. allhier angelanget, 
lind berichtet dass die Rheingrafishe und Hyneckische Troppen die 
conjunctim marchiren sollen, noch schwerlich in 5 Wochen hier 
werden seyn können. Dass der Graf von Ortenboi^ und Gahlenbach 



Digitized by LjOOQIC 



• » — 

aucb DJcht eher als 10 Tage oach dem Rheingrafen, wann es noch 
^eschehen wird, aufziehen kSooa. Icb habe gemehlten Taupadel 
abcfoii pteh L (• M. gesebioKet, mi gehetoo mieh bey so b*- 
schafleDen Sachen neue Ordres zukommflen zu lassen, ob Icb des 
Rheiografen uod des Grafen von Ortenburg Ankunft aUbie erwarten, 
öder wie ieh midi hterioneit comportiren soUe. Dana weiln L K. H. 
'»^resse relå^krte Qrdre mit sich brtogel, dass icb die ankommende 
Tmppeo dkser Ends voesammein ein Corps davon formiren, uod 
idso daBut forimarspbireQ soltet will mir keioes Weges gebiibreii 
•oboe aosdriioklichen Befddflo von I. K. H, eioige Resdution, weich» 
I>ieflsien zHwieder zu oebmeo, öder mit den Anwesenden wdytet 
Yorwärt» zu riieken. Jedocb da mein Herr Bruder ein and»*s girt 
fiaden sollte, und die Yerantwortung auf sich nehmen woUte, bio icb 
sellien Conmeodo zu geborsamen wiUig. Yorgedacbter Obr- Lt 
Taopade) hat voo keioea andern, als dea vjorgedachten Rhein^afiscb*> 
Hikf^isch*, Ortenburg- uod Cablenbacbiscben Truppen wisseo wol* 
\mk^ will aber soKicitiren, dfl»s seioe Dragoner heraiuåoaajnen mögeo. 
Beriobtete gieidiwobl der Obr^ Hebron, dass seine eigene uod iibrigQ 
4 Compaoient uad Dargitz mit seine 8 Companien zu Wasser noch 
fo^en sollt^en» welcbes icb meinem Herrn Bruden), alsq zu n«)hriobt- 
liebeo Wieder-Antvort nicbt verhalten wollen, und Hhn^ ibm biemi^ 
gettlicben Scbautz empfoblen, yerbleibende. 
CSirlifl am 3 Nov. anno 1630. 

Meines Herrn Bruder 

Dienstwilliger Knecht 
D. Knijphausen. 

leb bin iiber des Taupadds böse Zeftung reellt bekiimmert 
Soiige solcbes Retardimeiik werde E. K. M. dessein gaotz brechen, 
denn hieniber baben wir den Winter auf den Hids and verlieret 
mäk die Oecasioo. Und trage icb Sorge, diese Truppen werdea nichl 
bastant seyn E. K. M. intentiones fortzusetzen, wiewobl icb die 1200 
Pferde complett halte» 

Mein Herr Bruder wolle mich tUglich von des Feindes Pasture 
unbeschwert avisiren, und mich ror allén Dingen mit der begebrten 
Ammunition nicbt verlassen. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 100 — 



Mref från tienerMé-tnaiJor Mn^phansen 
UU Monungen % 

Srossmäeht^st», DorcbieaoiitigBtor Kimtg, Gofid^ster Herr I 
Wésen vormitta^ fst E. K. M. Schrdben vom 29 OtUAm mit 
voti gegenwärtige wohl elngebracht, wortus ich untertfi^nigst ver»- 
honnnen, d^ass I. K. M . és bey deroselben gtiädfg^ Ordre, wegei^^ 
Versamlung der Preussischen Truppen utid vorgeschriebene Marehe^ 
fcewenden lassen, und von einem und Änd^em memer nnterthäoig^ 
éten Bericht erwarten. Nun ^rden I. K. M. ans tnefnem ersfeif 
Vom 30 und 31 verstanden habén, was Sch in Kraft fi. K. M. Ondre,. 
vor AnsteHung iiber die angekommene Baudf^sinsohe Reuter, dier 
fiicher sten Qwartierung halber gemacftet, und was vor Esperanee vofr 
den Rheiogrlfischen Truppen Ankunft gewesen, nicht weniger wöi^ 
den I. K. M. ans meiner folgenden, und aus der Obrst. Lt Taupa-^ 
dels Relation yernommen haben, wie weit desselben Herrn Grafeti 
fiberkunft zurSek gesetzet, und dass Ich bey so bedéhaffditen Saohen 
I. K. M. weitere Ordres gehorsamlichst- gewärlig bin, wie ich naich 
nunmehr verhalten solle. Mittierweite mtn setblges ankommt, wento 
ich Anstellung thun, damit alles in Bereitsehaft zu- Marohe sey, dt 
I. K. M. etwan wollten, dass ich unerwartet der RheiDgrafischen 
und der anderen Truppen auf Stettin öder anderswo mit den anwe- 
senden riicken sollte. Sollten wir auf Stettin die Marche fortstellen^ 
wie die Nothdurft, vieler discommodifaten halber, wohl erfordern 
will, wiirde das rendez-vous erstlich zu Schiefelbein seyn, die änder 
Tcgn?ise bis ^»Labitz» (L€U>es) 4 Meilen, dffe Dritte bis lUiter Danim 
7 kleine Meilen. Danii weiln dieser Mmiéctischein sehr favorabel» 
mod Ich es keineswegs rathsam befinde, wozu der Obrister Baudfeski 
fiodt instimmet, dass man sicli des Nachtes dissipire, sondera dass 
liian an ^nen gelegefnen Ort, die Pferée fUtlere und in gttter Or^re, 
bis man »en securité» ist, fortgehe, vermeine idi zwlschen Schiefel- 
bein må DaiQm keine Separation anziitangen, und w^de ich den 
Q. FeldaiarschaUn von den angealelken Tag- und Nachtreisen per 
pöste avi^ten, und hernacher desselben Ordre weiter folgeo^ was 
E. K. M. mir in specie nicht commendirt. Wie denn die Nothdurft 
seyn will, dass einige Provision von Fiitter und Bröt, aufs wenigste,. 
^ort zu Stettin und Anklam sey, sich damit respective zu versehen. 



Efter originalet uU Riks-Arkivel (itskillige personen bref från Tyskland 
kr 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



— lil — 



E. K. M. habe ich iwar Tor dioten wném Opinioo etäBw^ 
was a«i8 diesen Hialer-PoiniiicnsclieR Qwartiereo, ohne geiShrlicber 
AiibWasang dersetken uod des ColberptchiMi BloquemeaU ai dicb*- 
ien» (?). Muss ^war gestehen, daas ich den Ubersebiag nichft aofo 
^geringste, sondern ticherate angeaeheo. Sonsleo hatte ich ea wohi 
^▼or, dass die Bhiqiiiraiig voa Colberg oNt 300 Pferde uad 600 
Mana zu Fuaii, we«5 der oenunandirender seio dtvoir thuel, verae^ 
hen werden kaii, und daaa in Riigenwalde die Beaatzung von 200l 
in Koalin von 100, in Reigardt und Cörlin gleiehe 100 Mann auffi- 
dent genog vären, die Excuraionea zu hindeni und aieh vor Sarpriae 
39» verwahren. Wann ich dann veralehe, daaa L K. M. andere mit 
vor diésem onbekannle Considetationea hahen, waaum E. K. M. ao 
Yiel Yolck von Infanierie, aonderKch von hinnen gerne ziehen woll- 
ten, ab nögKch, und dass £. K. M. es auch davor ansehen, daaa 
^ieser Districtus mit 1000 Mann, unter öder mebr besetzet werden 
könne, vemaeine E. K. M. ich von hinnen ungefähr 1000 Mann zu 
Fuss mitzubringen. Wollte E. K. M. gerne abofort eine SpeciBca- 
tion, von dem was hier bleiben und mitgenommen werden konnte, 
mit ubcrsenden; aber die Oflicieren )Lommen mit den Ochsentrab 
tnlt thren ReNen bcrvor, aa wi^ es die ^hleunige dépeache gegepi- 
wärtigen Edeimans nicht leidao, daw- tok jedermänpiglich nicht gerne 
4lariiber arbriten lasae; hofle dennoch E. k, M. werden, wiedieselbe 
bishero gnädigst gethan, meine Sorgfältigkeit befinden, und mit mei- 
ner Verordnung zufrieden seyn. 

. Was schUessIich E. K. M. mir in Gnaden anbefohlen, meine 
<jedancken freimiithig zu eröiTnen, was etwan zu Erweiterung der 
^wartieren und Umgreiffung eines mehren Nérvi, am Besten anzu*> ^ 

fangen seyn möchte, muss icli zuforderst uni Verzeihung bitten, da 
ich von Scopo zu weit aberriren wiirde, dann diese Qvestion nicht 
geringer Iroportanz und eines scharfen Nachsinnens bediirflig, darauf 
ich mich eben noch niclit gefasst geniachet, sollte es dannoch aua 
getretiester Wohlmeinung davor halten, dass in Ansehung der iiber- 
all ruinirten Landen, die E. K. M. å droit seyn, und zu Erhaltung 
•des zu Magdeburg, fast aus sönder ;, angespon- 

nenen und weit angelegen Aufstam > Resolution 

jcu nehmen sey, als den Elbe stroi dessen Er* 

reichung ein blaues Auge zu wag( gekommene 

bouillante uijd refraichirte ravalleri u prsestiren» 

•meinem verhoiTen nach, sich höchs n wird, ihre 

80 länge in otio supprimirten Nahi ir, und i^^ 

Ibrsoncn E.. K. M. verdient zu macbep. Qvin via, vel quo mpd» 
iber hsc pasau zugehen, und auf Plalz das Augenmerck zu cichteo^ 

Digitized by LjOOQIC 



— 102 — 

darfiber gehöret major mendB explloa^ wie Bieht weniger, wa» 
bieunter pro et contra zh colisideriren und zu erwegea, werde E^ 
K. M. davoB iBöndtlicheir Berkht verboflfeotlich tiiiifi, uod werde elK 
was schrlftliches e)>en wohl daröber Terfassen so per cAfum Kcuerit.. 
Im Fall in der Marek noch etwas iibriges wäre, so meines Eradi-: 
tens scbmale Bissen seyn, wird bey selbiger entreprise auch niotit 
entgehen, bevorab will meines Erinetsens hiebey nölhig sey»» vor 
allén Dingen parta tueri, und in PonMnern occupanti oiebt unler- 
worflen zu seyn, E. K. M. dannoch abermals geborstiBigst bitteod^ 
da ich die Permission dicendi zu weit ausgestrecket, nueh derosel- 
ben hohen königlichen Gnadeti naeh zu patdonniren. Und thoe- 
E. K. M. etc. Stttum zu Cörlin am 5 November anno 1630. 

E. K. Ma 

Gehorsamster Diener 
D. Knijpkausen, 



- M 594. 

Bref fram JFiUtÉamrskalken Btom tiU Må.4^ 

numgen*. 

Durchleuchtigster, Grossmächtigster König, Allergnädigster Herr I 
E. K. M. sind meine unterthänigste, pflichtschuldige Dienste^ 
bester Möglichkeit nach, jederzeit bevor. Thue hiemit keinen Zweifet 
trägen, E. K. M. werden meine gestrige Schreiben durch dero Hof- 
juncker Magnus Isackson allergnädigst empfangen, und daraus des 
Feindes Marche nach Colberg gnädigst verstanden haben. Wenn 
denn solche Avisa noch starck durch des Obristen Damitzes Schrei- 
ben continuiren, und man keine andere Kundschaft (wie wohl ich uai 
einen Gefangenen einzubringen sehr fleissig habe reiten lassen) noch 
einbekommen können, ohne dass gestern Abend ein Uberläufer von 
dem Walnsteinischen Regiment, solches ingleichcn berichtet, und dass 
er eine grosse Anzahl zu Ross und Fuss Uber die Greiflenhagische 
Briicken, welche Colberg zu entsetzen begehrten, hatte gehen sehen^ 
asseriret, und mit Damitzen seinen Schreiben iiberensstimmet. 

Wann aber ich besprge, dass unser Truppen um Colberg denv 
Feinde nicht allerdings bastant seyn möchten, als bin ich gesonnen^ 
<darern vor Abends noch. keine andero Kundschaft, dass der Feind 
:zuriickgezogen, einkommt, mit einen Anzahl Volcks zu Ross wt^A 

'* JBfler originalet ut! Hiki-Arkivet (lUkilHge personen bref från Tyskland 
.år 1630). 



Digitized by LjOOQIC 



— IM — 

F1188, wie E. K. H. aus inli^ende SpecificatioD * gnädigst zu ene- 
heD, oach Gollnow und weiter auf Greifienberg, nach Treptow zu 
marschiren gesonnen. Habe auch an Kniphusen alsobalden gestem 
gescbrieben uod treuherzig geratten, dass er die Bloquining nicht so 
sehr opniatrireo» sondern alle Troppen oach Treptow zusammen 
fBhreo, auch das Volck von Schiefelbein abnehmen und beysammen 
haHen, damit ich mich mit ihm desto sicherer CQnjuQgiren, und der 
Feinde genugsani resistiren könne. Er auch dafern er das Volck 
zertheilet hieite, nicht in ein Combat engagiret werden möge. Was 
ich ferner vom Feinde vernehmen werde, will E. K. M. ich mit 
ehigsten unterthänig avisiren. Somit verhalte E. K. M. ich unter- 
thänigst nicht« wie das mich nicht unrathsam bediincket, dass E. K. 
H. deroselben vorgefassten^ gnädigen Meinung und sinne nach ihren 
Matche auf Wollin zu nehmen wollen. Habe auch Ordre an die 
Waliensteinische und »Spandische» (Spensische?) Soldaten (welche zu 
Wolgast angelanget seyn sollen), • ergehen lassen, dass sie sichalsobald 
Ansicht dieses, nach Wollin verfugen sollen,, damit, wenn der Feind 
etwan mehr Volcks aus seinen Lager, seinigen zum Succurs schicken 
wiirde, so alsbalden zu uns stossen, und wir, bis E. K. M. mit der 
iibrigen Armée herankäme, dem Feinde genugsam bastant seyn mogen. 
Soiches E. K. M. ich unterthäoigs^ nicht verhalten solle, und befehle 
E. K. M. etc. Datum in E. F. M. Feldtlager bey Stettin d. 8 No- 
vembris 1630. 

E. K. M* 

unterthänigster pffichtschuMigster 
Dieiier 

Gustaf Bern. 

Allergnädigster Rönig und Herr wie starck des Feindes Aufbruch 
geschehen, kan man noch nicht wissen, ist aber zu vermiithen dass 
(weil er die Marche auf sich genommen) er ziemlich starck gehen 
wiirde, und wollen etliche von 4,000, etliche auch änders sägen, 
sonsten ist in Feindes Lager nicht viel Volckes vorhanden. 



* Oenrra handling faUas. 



Digitized by LjOOQIC 



XreffiråH ClenermUnM^aren Mtn^phaumew 
tat SL0mHHgen % 

Grossmäcbtigster, Dorchleuchtigster König, Gnädigster Herr! 

Itzo avisiret der Obrisier Damitz, dass der Feind mit 31 Cor*- 
netten und 1000 Mann zu Fuss, neben 2 Stucken Geschiitz, ausdem 
Garzischen Lager gemarschiret, und am Wartzinscben Pass an^ der 
Ibm fiege. Wir baben von binnen auf allén Strassen Parte^yen aus, 
acbt zu geben, wobin er sicb wendel. Wofern er berwSrts gebet, 
werde icb die Tnippeh zu Belgardt zusammenzieben, so länge der 
Herr Feldmarscball uns mit Truppen verstärcket, dann also icb micb 
von Reuterei auf 1500 Pferde slarck befinde, und aucbiiberllOO(?) 
Husquetirer aus macben känn, zu dem des Feindes Reutereis meh- 
rentbeils Crabaten, wiirde er grosse Hazard laufen, ja icb bätteihm 
durcb Gottes Gnade gefangen, wann etwas mebr CavaUeries bey uns 
wäre, wie den H. Feldmarscball icb aucb Itzo davon bericbte. 

Der Obrist Hebron* ist gestern von Rugenwalde anbero gekom- 
men. Der vermeldet, dass des Obrister Andreas Dönboffs Regiments- 
Qwartiermeister allda angekommen, und yor beständige Wabrbeit 
sägen wollen, dass der H. Rbeingraf bereits auf die Marcbe seyn 
solle. Wollte Gott dem wäre also, wiirde er recbt å propos kom- 
men, und schicke ibm einen Expressen enigegen, damit er en bonne 
garde seye, und dieweil der Feind auf den Fuss, wieder ilim geben 
möcbte, dass er die recbte Hand besser balte, und den Feind nicbt 
näbere, ebe wir conjnngiret sind. Icb babe vermeint gebabt den 
Hepbum mit seioen 6 Compagnien mitzunebmen. Er macbet aber 
allerband excusen, weiln das Regiment nicbt beysammen, derbalben 
icb von binnen mitbriiigen werde 300 Musquetirer von Obrist Hep- 
burn, 300 von Obr. DönbofT, und die 3 Companien von Obr. Mac- 
key, und zu Stettin aus selbige Regeroent dagegen 300 Musquetirer 
auszunebmen, und lasse der Obr. Hepburo l>esetzen Rijgenwalde, 
Belgardt und Cöslin; bieber lasse icb kommen 100 Musquetirer von 
Obr. Andreas DönboiT, von seinem Muster Platz zu Lauenborg. Zu 
Rossentin bleiben zum Bloquement die 300 Pferde so stets allda ge- 
wesen, und von Obr. Rossen 280, von den Duwaldtiscben 200, und 
un^r C^pitain Meyer, der eine Companie vom Landtvolcke bat, 120 
Soldaten, sind zusamroen 600 Mann womit sie sicb susteniren kön- 
iien, dann weilen der Forten nicbt verfertiget, wie icb binterlassen 



' Efter originalet uti Riks-Arkivet (åukillige personen bref från Tjfkland 
Åt 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 1i5 ^— 

^bt, må der Winler éie réUe Zablmg imped&iet^ miisaM sie 
ttch ohoe das mit aUem Volcke relirirea, w«in der Feité auf m 
fäekei mit aäderen Truppen als in der Stadt sind. Auf gehaltener 
OdmflMiiilcatioB, halten wir nötiug das Haus SohlefélbeiD liesetiel m 
lassMv dam da der FcM sMi daUn kigireii solMe, wiirde er dicte 
'Qwartieren nicbt ailm sehr iafeatireo, aoodem die Bloquiitmg koo 
€oM>erg gaiiz unaicher machen, aogeaehen es nur 4 Meilen von da»- 
JMQ. iJber das ist es den Bericht nath wdM defeosaiielv und desa- 
villen ieh 80 Musiqiietirero von Walstein darin iege, wann ieh Moitroe 
hmaos mit niob nehn». Mit den iibdgea lasse ieh gcineiter Ofat. 
Waistein. in Greiffenberg^ uad der CapilaiQ DnwaMt mit aainer gao^ 
jeen' Conipanie in Treptow, und aeode die 50 Mana, die zu Hoatealiii 
vor Colhei^ siod« wieder nadi WoNio. Goniiii zn beseteeii M inei- 
nes £rnnesseas so sehr nötbig mcbt, da der Feiad nicM wohl dahfai 
vird loehea diUrfiRen^ «he er GreiffenKierg tmd Treptow weg hat. 
Doeb .stehet alJcs zu L K« M* Be^l und Anordnmg, den ieh gc^ 
faorsamst Fdge kisten werde, E^ K. M« ^aimt Göttiéchen PreteHion 
18 alier Eyl beOchlend. Datum Cörlin atn 8 November anno t6dO. 

K. K. M. 

Gehersanister Dieaer 

D. Kmjphdtmn. 



Bref från Generat-^tm^Qr BLnifphau&eH 
titt MkoHungen \ 

Gressniächttgster, Durebleucbligster Köfiigt Gnäligster Herr I 
Die Kundschaft wovon E. K. M. ieh gestriges Tage^ avrsiret, 
dass der Feind aus seinem Lager mit 31 Cornetten und 1000 Mann 
zu Fuss gemarchiret uad zwei Stiieken mit sieh fiihre, continuiret, 
UDd habe ieh weiters diese Particularitäten, dass er gestern vorbey 
Retz gemarchiret und seine Avant-Coureurs gestern auf den Nach- 
mittag auf eine halbe Meije Weges von Dramborg gewesen seyn, 
dass auch vorgedachte Cornetten von 22 Companien Crabaten, und 
der Rest von Deutschen sein solle; die Stacken sollen jedes mit 10 
Herde gezogen werden. Ieh ziehe hierauf alle Truppen zusammen^ 
weiln ieh nicht rathsam finde, dem Feinde damit zu begegnen, ohne 
das es E. K. M. Befehl und Ordre nieht vermag, die mieh dahia 

* Efter originalet uti Eiks-Arltivct (itskillige personers bref från Tyskland 
år 1630). 



Digitized by LjOOQIC 



— 1W — 

weiaea, dass ioh mich an dnen siohera Ort zusammenziriien soH<^ 
bis weiter Secours folget Wann ich mit einige CavaHerie renforci-* 
ret wäre. halte ich es nochmahls davor, dass die victori durch göl£- 
KcbeQ Beystttnd, an unser Seiten faiteq wurde, dann wtr mit 4er la- 
fanfeHe gewachsen, und wiDn die DeulscbtQ Troppen evatlich ehar^ 
giret uod forciret wurdea, vermuthe kh mcbt, dass die Crabaten 
knge warten sollten. Der H. FeldmarsefaaU ist voq des Feindes AuF* 
éruch genugsain avertlret, uod hat gleiehlalls die Ordres gegeb^i^ 
jioh bis auf desselben Secours ao eioen Siobem Ort beysammen zu 
Mlen, darsu ieh Belgardt, so wohl wegeo des sHus, als dass wir 
"Hm den andern Preussisöhen Truppen nicht dissipiret und abgeschnit- 
ten werden könnteo, erwähiet,' dem Feind aui;h dadurch besser ge- 
Mndert wende, pro Ubitu hieberum niebt zu grassiren, tnmassen er 
mit Brand und Mord wieder die Pommerische bereits auf derroarche 
binterwärto angefangen. Der Don Ferdisaiido Capua eommancttret 
iiber des Femdes Truppen. Von des H. Rheingrafen Ankunft ist 
noeh nichts beständiges, als was das Gerikht gki^ Sehe solcheoi 
nach nicht, wie wir den Feind hindern feonnen in Colberg hmdn sa 
gehen, biide mir ein, dass er die Infgnterie hinein bringen, und sich 
mit ^r Cavallerb hemacher retiriren wolle, denn in der Stadt känn 
er sich mit den Reutern nicht länge auftialten. Sollte nun unter- 
dessen mehr Reuterey, entweder aus £. K. M. Lager vor Stettin^ 
öder durch der Rheingrafen zukommen, wUrde dem Feinde die Re- 
traite schwer fallen. Wann dfe Forten die ich designiret gehabt» 
wären am Bloquement fertig gewesen, wollten wir die eptrée mit 
ihm noch sehr disputiret haben, dann ich sowphl des Bandissen Ofii- 
cierer und Reuter, åls den Obristen selber resolvirt befinde. Habe 
I. K. Ml etc. Datum zu Cörlin am 9 November anno 1630 um 9 
Uhren des Afoitg^i^* 

JBi* Ké II* 

Gehorsamster Diener 
' D. Kfiijphausen. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 107 — 

Breffif^ MWimmrMåiatåiem MM»rn Uti JKo^ 



Stormägtigsle Konung, AlleraådigBte Herre I 
£. K. M:ts nld%a skrifvebe dat 4en 6 hujiia är mig pi Vågen 
emellan GoUoovr och Greiffenberg tillhanda koramen, hvarulaf jfg 
E. K. M.*ts nådiga vilja odi Ordre fömuimnft hafver, hvarefter jag 
mig liti all underdinighet rätta viH. Derhos kan jag E. K. M. im- 
derdånigast icke obemäldt låta, det yira förra kundakaper, som jag 
E. K. H/tillförene om atiseri^ hafver, befinna sig oti sanning vara^ 
att fienden ett starkt parti hafver uhir sitt läger vid Gartz, titt 16 
Compagnier Crabater, hvaribiand 12 nyankomne, och 4 Gooipagniar 
Götzes nyankomne med 000 commenderade Tyska ryilire, såaoi& 
ock till 2,000 eller 1,500 man till fot, samt ock nigra stycken, att 
undsätta Coiberg, slaom ock öfverMla och förhindra vira Preusaiskft 
trupper, utcommendarat hafver; hvilket ock General-roajcHto Kn^ 
husens och Öfverste Daniitz's skrifveke (dem jag E. K. AL bär bré- 
devid und^dåmgast tSlUkickar) cohfimera. Hvartöre hafver jag £ 
förrgår om aftonen, som var deti 8 November, begifvit OHg ifrftiv 
Kgret med vid pass 900 hästo, till hvilka Hallens ryttare 300 hi- 
atar sedermera komne äro, och tiH 1,400 man till fot både musque- 
terare och pikenerare, såsom ock två 12-pwidiga stycken och aaK 
3^und%a stycken, och ta^ min marche mål GreWenberg. Och i 
lagret förordnat Öfverste LessKe med det öfriga fotfolket, såsem oék 
öfver SOO hästar, odi förmodar att den orten skall vara' nogsamt 
försäkrad. General-major Knijpbausen hafver jag tillskrifvil, alt vi 
i mor^n skulle mötas åt vid »Sirfven» (Zarben?); men der han 
förnam, att fiendea skulle vara så lådgt avancerad, att han skuHe 
vilja tränga sig emellan oss, skulle han med sina trupper till oa& 
avancera bättre inåt GAreifienberg, efter han derttll beqvämare är, än 
som vi, både för det han inga stydie» hafver, såsom ock äro han» 
trupper ämm friska och obtigerade. Hvad vidare förefaller skall jag: 
E. K. M. stundeligen genom vissa poster underdåneligen aviaem- 
Och vill E. K. M. etc. I hast af Bock deo 10 November 1030. 

E. K. M:ts 

ufiderdånig iropligtigste tjeifiare 

Gustaf Bom. 



Efter originalet uli Riks-Arkivet (åukilliga personers bref från Tyskland 
år 1«30). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 188 — 



Grossmächtigsler, DuroMeachtigster Eön^I GttMlgster Herr! 

Aaf mein gestriges, Ma ich zu get^hrenée Folge E. K. M. 
Berrn MareselMils, ich mit den Obristen Baudiasin tind seine Reu- 
terei herwärts naeh Treptow genoarschtret, und heute gegen Abei>- 
-des-Zeit allhier, auf eine halbe Meile von derselben Stadt wohl a«*- 
rgelangt, allda ich mich in eine balbe Meile in circulta geqvartieret 
gegen den Piase von )»Langenhagen» (Fopenhagen?) und Zerhe 
{Zarben), erwarte des Herrn FeldtmarscNills fernere Ordonnaitti. 
Den Obristen Hebron habe ich auf jenseit der Persahte das Conw 
•maodo iiber die Qwartiere gelasaen, wéiin ieh Beigardt Yorher char- 
^et gehabt, and itzo indern mussen, bey welcher geschwSnden Mu- 
tatton ich die Commendirte Musqiielirer, anaseriialb 160 die ich an 
^ofeengetagten Passen bey der Cavailerie getmiiehe, nicht nont fort- 
iningen kSnoen, so känn es der Feind audi nicht hindern, dieselbe zo 
uns ZQ Éiehen, u^nn der Herr FeldtmarsdiaN iitid die Baodissiasche 
Truppen (iieh) conjungiret Und weil der Feind ohne alle Zweifel 
jws G>lb^g uriirde gefallen seyn, mid so weit gebrannt haben, ak 
-er gekönntf imnassen er wegen der nnserigen leisen Wacht und dass 
meine Ordres nieht (maeh-) gelebet, der Feind diesen Morgeo bereite 
eine Sortie geCitan, nod ein Qwartier angesteoket, aucb eUiebe ni^ 
^rgemacht, so habe Ich den Obr. »Niotas Didrichs)> {Sperreuter) mtt 
^elneD Trouppen zu Ross^litin noch gelassen, und ihn Otåte gege- 
4^n, dass sobaid er vom Feinde Rundschaft [be^) kime, die ihtn 
«ieht «nlilehen kaun, dass derselbe vorbey Schiefelbein gemarschireC 
«ey, sich herwärts auf »Zerbo», so eine Meile Wegea voo séinen 
<}wartier ist, retirken solle, derhalben ich Mich um ihn zu empfan- 
gen tind da nöthig, wie ieh nicht absdie, ai^eiindiren kötine. Was 
Yor andei^ Cottsiderationea Werbey vorgefallen, ist hier zu referiren 
m lassen, verhofle uotertliäiiigst E. K. M. werdco sfeh dieselbe hier- 
liMchst gniidigsl betteben kissrai. 

Der Feimi ist ^esen Morgeri noeh nkht T«rbey Schiefelbein ge- 
weseOi Der Obr. Lt. Monroe,' so darauf liegt, schreibet, er wiirde 
aieh seiner Kundschaft nacb heute allda seheu lassen, thäte seiner 
erwarten und isi meine opinion, dass 'E. K. M. erfahren werden» 
dass die Besatznng von Schiefelbein, uns so viel Zeit hat thun ge- 



Efter originalel uti Rik»-Arkiver (ätskilligf personers bref fria Tjfktaod 
Ir 1630), 



Digitized by LjOOQIC 



. 109 -. 

wtflnem daiB wir xrm conjm|ireii Itöaneo, «h« er weiler gegaa^M» 
Detm wann der Feiiid bey sekier Marohe eonUtiuiret iiad keki Be« 
dendeen gehabt Mkte, Schiefelbtfiii btnter sMi la lassen, halte er die 
Stadt Cofberg torge^m bei^t» errekhen könneik Wolem min der 
%rr F«Mmarsehall Morgen zeitlig gemig hkr ist, wird es dera Feind 
Mireo, dnrch Gottes Ooade, und wofem er »eiiie Ganons ver Sofate*- 
feibein gepflamet, diirR» er w6M mit aehlechter repuiatioii da^no» 
ziehefi mussen, wobey detm Colberg« wegen des Goarniaens UawilM 
auch pencjitiren raöchte. Habe £. K. M* etc Datuiti zo Hagenai» 
am 10 Noveniber 1620. 

E. K. M. 

Gehorsamstér Diener 

Ich schätze den H. Feldmarschalln itzo bey GreifTenberg, habe 
denselben zugeschrieben, dass ich die Conjunction allhie vors beste 
ansehe. E. K. M. wollen meine etc. 



Bref frfån JFällmar&katken Mom tiU ELO'- 
nungen \ 

Stormägtigste Konung, Allernädigste Herre I 
Efter jag intet tvlflar, att E. K. M. nådigast fistundar veta, hvad 
här hos oss dagellgen passerar, hvarföre vill jag E. K. M. härmed 
underdånigast tlllk^nnagffva, alt jag I afton är med krigsfolket på 
haftredje mil när Colberg ankommen^ hvarest ock General*major 
Soiphusen, säsom oek öfversteii Baudissin med sina trupper pi \ mA 
i^^ Kgga. Och continrtiera kundskaperne ännu, att fiendeo håller sin 
ftÄTsche fram tnåt Colberg, och hafver han 1 går om nailen legåi 
vU Drambttrg, och uti förleden natt, efter som jag förjnenar, uti 
Scblefelbein, och är han stark efter som fi. K. M. UlHörene, både 
otaf öfverste Damitz's bref, dem jag E. K. M. bredetid mina skrif* 
▼eber tillskickat hafver, såsom oek.utaf min underdåniga skrifvetee,, 
nldigast fSmummit hafver, till 16 comp. Crabater, samvt 4 coaifib 
(^es nyankomne med 600 commenderade tylka ryttare och Ull 
^50» inan till fot, hvitttet ock 2 fångar »taf GÖt^eB regemente, sowfc 
^ uttf Hallens Heutenatrter rät^ nu på stunden bragt hafver, con<^ 

* ni«t origiiialet atf RlkiB*Arkivet (åisklMtge penoacrs bMf f^n Tjsfclandi 
irl630). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 110 — 



fimenu Hafver jRirdenskuU aoktal Imma 2 elkr 3 timnar Uirifråa 
uppmarchera isdi Roeaeoiin, favilkel ligger ea mil från Golberg « 
livarest man förmenar en lägel% ort vara skall, fienden att förbida, 
ek frami han in åt Colberg vill marschera; men der han Sdiiefelbein 
eller någon annan ort attaquera vill, kunne vi derifrfta heqvämligen 
begifva oss, hvarest utaf nöden göres. Den CoJbergska garmsonen 
bafver allt härtill varit mägta kicfimodig; men sedan de hafve fått 
kundskap om deras secours, hafva de åter fattat modet igen, öeh 
äro förledne Tisdag tideKgen om morgonen utfallne inpå en by, der 
en del utaf vårt folk, som Colberg bloquera skulle le^t hafva, oeh 
utaf dem några och 20 tillfångatagit, såsom ock två eller tre neder- 
huggit Men der Gud täckes oss nåden förläna, att deras securs 
blifver ^epousserad, så skola de Colberger sig snart accommodera. 
Hyad här vidare passerar skall jag E. K. H. utan någon försum- 
melse underdåneligen avisera, befallandes etc. 1 hast af Tripest den , 
il November 1630. 

E. K. M:ts 

underdånige och tropligtige tjenare 
Gustaf Horn. 



M 600. 

Metation från M^äUmarskatken Bom Uti 

Monwngen *. 

Grossmächtigster, Durchleuchtigster König etc. 
E. K. M. unterthänigst zu berichten will mir oUi^en, wie dass 
ich auf gehabte gewisse Kundschaft, dass wir auf beschehene Con- 
junction mit dem Feipd eine egale Partey hatten, ihm aber mit un- 
serer Cavalleri, in Ansehung seiner 12 neuen Companien Crabaten, 
iiberlegen, und gehaltene Communication mit dem vornehmsten hohen 
Officförern, dieser E. K. M. Armée, resolviret gewesen, dem auf 
Colberg annahenden Feind entgegen zu ziehen. Demzufolge habe 
ich vorgestriges Tages um 3 Uhren, in einen Dorf »Grossen Gestein» 
{Gr oss Jtstin?) eine Meilen von Rossentin, mein Hauptqwartier ge- 
Dommen, und ^ie wir zwar in deliberation gestanden ob wir sub- 
sistiren öder weitér riicken wollten, haben unsere Partien den Aus- 
schkg gebracht, in dem sie berichtet, dass der Felnd in voller Marche 
wäre, und sie dessen Trumpeten und Trommeln bereits gehört hät- 



Efier originalet uti Riks-Arkivet (Itikillige personers bref f^ån Tyskland 
Ir 1630). 



Digitized by LjOOQIC 



— Ill — 

ton. liefMf fttrderte iob aiie Trappmi in gMchwioteler BH hk 

MBuneo, recognoMirte die airaotageute ond disavaalageafe Pläftie» 

uBd sleltte niieh -hinter Men vmrthaiiigen Berg to (feyem FeMe, iti 

¥#tler BitaiUe, tou Ifeinoi^ der Feiod wiirde selbige Nachl mam 

laleBtion fortseteeo, und aaf Colberg dnrehgehen woUeo, bort det 

Feindes ^Mel selber nod Ueibe m ged«Aler Ofdtoe die Neeht iiber 

slebeD, tchiekte Partien auf aHen Seiteii, und Yorwärts hiMue^ da 

der FeiDd aeiiie Waehtfevon seben hsso», «wl näbm ana aUeo ébt»- 

gelH^achten NachnchtuogeD so viel ein, dass der Feind aieb eioar 

Viertet Wegcs ia dnem Dorf, Wartkow geheisseii, geeampiret lo- 

dem ich nvm idao stäi balte, böhre icfa om die GUocke 3 Uhr vagt* 

nhr in der Nadit, des Feiftdes Spiel zar Marobe HibreB, und aiah 

heroacher wieder Terstuminen; scbicke abennabb unteraehiediicha 

Parteyen, die ene airf die andere aua, und erlahre itass der Feind 

sieh aaf der Coatremarcbe begeben, finde n e fcoaat den anweoenden 

Officierern vor got, dem relirirenden Feinde in dem Rikken zu ge** 

hen, und bin noch kaura in voUer Marehe, da ich zwiachen des Feifeh* 

des-Qwartier und meioem Stande, einen ilberaos bösen Pass zu fiU- 

ren hatte, da werden von den ausgeschickten Parteyen des Baodiasi^ 

nischen Re^meols unterschiedKofae Gefangene, Deolsdie und Craba- 

ten mehr zugehraeht, die theils y<hi des Feindes reculemeot niofats 

wussten, und noch in den HSiusern ertappet wördeo, theils assurir- 

ten, dass der Feind bereits zwey Stond wcg gewesen, ond eben den- 

selbe RUckweg genommes, weicfaen er hergekomraen. Aus welcbem 

aUem die raison dietirte, dass ich den Feind weiter pourcbasstreo 

musste, darauf Hess ich 4 Baudissinidye Coo^Mtnien, ura die AvantM^ 

Coureurs zti sustiniren, etwas vorausgdien ond die sämlliche Caral* 

lerie etwas stärker anreiten, die Herrn Obristen Teuffel und Hebron 

aber mit 1000 Musquetirer mir nachziehen und den Obristen Graféa 

von Thurn bey der Artillerie ond dem Reste der bfanterie UeibeD 

ond folgen. ' In soicber Marehe machen »asere ATapt-Goureurs viel 

Crabaten und Deutsche zu Fuss und 20 Pferde nieder, denen aie 

ankommen ohne dass der Feind Truppen* öder aod^-weise Stånd 

greiffén wollen. Durch diesen Marehe gehen wir also fort, dass wir 

am Dorfe Stoltenberg, einen Pass, dekn Feind aber auf einer Höhe, 

mit einigen Truppen sehto, und bringan die Avant-Coureurs mit, 

dass der Feind sich allda halte. Wie der Fdnd aber uns avanciren 

siehet, verlässt er dieselbige Höhe, und bringet Truliard, nebens an* 

dere aus der Avant-course ein, dass der Feind mit seiner Infanterie 

all immer fortmardiiret und 10 Companien Reuter en Arriergarde 

gekssen, dar^oif amassire ich ^ aHe Tnii^n auf gemeldte Höhe, da 

der Feind gestanden, und wie ich einen Musqueten-schuss damit 



Digitized by LjOOQIC 



— ttt ~ 

åemmub, hUb idi 4to Frnd wat der åådera SMeto dao» BorCM^ 
FiUieiibeff gedamitv mil aaioer htanlsiie und Caiidlafie fleheii, m»* 
die darauf Hsk, lUziMdlen was d«r FcM U1111I9 ob er sieb ea po«* 
atore de Gomfaat seUeiit öder seiie ftetndte cMtimiiren Wördl. Uer* 
•Bler kommt édt eiae vm* der andere naeb geritteB, uod avWeiÉ^ 
dm d^r Feind immer forteiie ond mir 7 Goiii|>Miieo Reuler m der 
Aiviere^rde gekweiH uod wie ich dtoauf dhndi^ fjebe^ dass viait 
Mk avMcmo eoJke, vm ém Höhe, (Me der Feind yeclMsed, wieder 
eåumiciuBeti^ fdllt ein itiächftigen dioker Nebel eid, und nM mir 
ra|}poiiirelv es wären HKfat mehr, 'als d<ese 7 Gooiptaien ven des 
Feiaéen Reutevn en Arnére-garde, miiaate deo Rapport mehr al» 
MckieB Ängen glauben, weiln die Fiilslernisi dea Nebels mir nieM 
zulkfls, dag Feld cu recognosciren, und der Feind sein Spiel tfUU bieit;. 
Und- war m^e Resolutioo and Meioung, iban aaUCe des Feindea 
Reutem in der Zfligordre (welche der Avant-Goorenra åtetigeaBeridhfc 
naohf alao angestellt, dass die CavaUerie ratbrentiieib Toviiera» die 
Infanterie in der Mitten, und die gedaobte CayaHerie bånter wäre) 
ohne die Infanterie zu tonchtren angreififen, die Reuter in sewe In* 
(anterie Jagen, öder sie aJso au »zwaekenp (fofttoicAen) und ansu*- 
hatten, bis unsere Infanterie anlangete. Wie nun éew %rr Obrfeter 
Raiidissin mit seines RegeoMnto 3 Compaaien auf des Felades 7 
G(»npanien cbargiren läast, und dieselbe jaget, und die seinigen zi» 
seciindiren, sich mit den andem Gompamen annähert, befindet.er sich^ 
auf Yerteitung des Nebels, vov des Feiädes Huaquetirern, die Ihai 
dao» mit guten Salven empfingen, und weiln sie von der Cavaiierie 
seeaadiret wurden, seine Reuter auf ém Retraite bracbteo, stellteo 
slah dannocb wieder in guler Ordre; die Cborlandiscbe Truppea 
gingé» gleiebergestalt auf des Feiiides Musquetirer, kamen aber avieh 
wieder zuriiek. Der Obrist Hall avaaciret si€b auf 5 Companieti 
Cntetén die der charge oicht abwarteten, und biel t sich der Obr- 
Lt Yaseler auf empfangeoen Ordre ferme. Der Nebel blieb immer 
iart, und verarsMhete, daas der einer den anderen nicbt sehen, viet-« 
weniger finden könnte, damit ich Ordre geben, öder jeroand sie von 
mir emplangen konnie, auch wusste die eine Troppe von dem an- 
deren niehts zu sägen, als was bart an einen stiinde, daliero und 
weibi der Feind* uns nicht tiberall vernahm, sondem allés was auf 
den Feind riickte in der Finstemiss des Nebels zum UnglUck auf die 
Musquetlerer kam^ die dann gar gesebwind Saive gaben, begab sioh 
eine Confuaion iiber die andere, wobey etUcbe Reilter die Flneht 
nahflaen, dennocb bis auf die Infanterie, welche einen Paar Huaquék 
Sihussea nur binter uns war, ramassirten aieb daseibst wieder, udd 



Digitized*by LjOOQIC 



— tis — 

•irgrifleB bey dgin saM w a ^tod, ohne. wa itt dem JMhA nt der S«i- 

tn skh TeriohreB. Dier Feind jpmt-mhki» åmk gur nfciKs, dhne 

ZweiM denoach er in mehr Confufion wtr^ als wir seyn möchtea. 

An I. K. M. Selten itt kein Vtrtast m redinen, ^9 d«98€k>tldoreli 

den Nekel unser weiter GRick und des Feindes gSittHche Niederiage 

aHer neoschlicher Apparentz oacfa verhindert An dieser Seite ist 

die Intention erreichet, dass man den Feind seines Vorhabens, def 

' Stadt Colberg Succurs beyzobringen, ionpedirett imnassen meine Kund- 

sdiaft vor gewiss saget, dass der Feind sich gestern bereits auf jen- 

seit SchiefeUMi retiriret ond zuruck eile. Ihm weiter zu folgen habe 

ich viel considerationes gehabt Habe mieh also hier auf eine Meile 

dieser Seiten Cöriin^ nm zu' erweisen dass wk das Feld érbaHen» 

zumaMen abwärts hin nictits zu leben war und wir hier die Noth* 

durft haben können, geqwartiret, micb wegén der starken Marctie 

und Nachfolge etwas wieder zu erbohlen, und dem Feind, da er zu- 

riickkommen woilte, desto näher zu begegnen und zu empecbiren. 

Und weil sich alle Umstände nicht schreiben lassen, habe ich gut 

gefunden gegenwärtigen Obristen Hall an £. R. M. hiemit abzusen- 

den, der dann als ocularis testis von mehrerm Bericht tbun wird. 

Ich känn nicht perfect wissen, was vor Yerlust an unseren Seiten 

gewesen, weil der Nebel viel egariret, wird allbereit noch nicht be- 

funden, dass es gegen dem, was zu I. K. M. Diensten gewonnen 

und erhaiten, zu aestimiren, davon die Parycularitäten auf dieses Herm 

Obristen Relation ich bewenden lasse. Was femers zu thun sey, 

känn ich ferner nicht ehe resolviren, bis ich von des Feindee An- 

stellung und Vernehmen gewissen Grund habe, so ich mit den Par- 

teyen, welche ich uberall mit Fleiss ausgesandt, erwarte; bleibe dar- 

auf heute still liegen; werde dannoch wegen Mangel der Fourage auf 

jener Seiten der Persante Qwartier nehmen miissen; und weiln die- 

selbe sich bis an Colberg erstrecken werden, sind einige der Mei- 

nung zu ersuchen, ob wegen der Colbergischen Garnison UnwiUen 

UDd ihnen.des Secours halben entzogenen HofTnung, durch eine An- 

mahnung und Vorzeigung der Infanterie und andern Grimasen die 

Stadt auch zum Ergeben zu bringen; vornehmlich aber stehet hier- 

bey zu consideriren, da der Feind zuriickgegangen, ob £. K. M. 

Desseio nicht zugeben werden, dass der Rheingraf und die andere 

Preussische Tri»ppen {so) in flinter-Pommern erwartet, und also dieser 

Endts zu weitern Progress das General-Rendez-vous genommen 

wiirde, zumalen hier noch vor die Cavallerie zu leben, und da der 

Feind seine Forces hierher ziehen wollte, solches demselben änder 

Gedanken gebehren möchte. Zudem werden sich die abgem>ttete 

Sventkt ErigshUt, Arkiv. 2. ^ 



Digitized by LjOOQIC 



~ 114 — 

Merde da StetUnischeo Lagais bier beaser refraeMren köniiefi;ttiMl 
möebte eiwas niitziieber seyn, die Armée herwärts auf jenseit Cörlui 
zu versammela und uoterhaltea zu lassen, als die hiDiioterwärts 
oacb Peenemunde bio zu, und dann um SteUin und an dem Ström 
und Waaser li^ende Örter, durch die Yergadderung der Truppeo 
von Proviant und allem Vorrath zu entblössen. Werde hierauf B. 
K. M. Willen und BefebI erwarten, dieselbe etc. Datum in Qwar- 
tier zu ^»Corvjn» (CarUn^) den 14 November 1630. 

Allemidigste Konungl Bättnu kommer ett utaf mine partier frin 
Scbietelbein tillbaka, hvilken berättar, att fienden är strait i går. 
ryckt in i fusion öfver passet vid Schiefelbein, dock en balf mil of- 
vanfor, ocb hafver logerat på andra sidan en half mil. Men straxt 
i morgons tu timmar före dag äro de fort igen ryckte in åt Dram- 
bivg. Hvart vidare bafver noan att förnimma. 

E. K. M:te 

«mderdånige och tropligtige tjenare 
Gusttif Horn. 



M 601. 

Breffirån JFälimarskathen Horn titt JIo- 

nungen *. 

Stormägtigste Konung, Allemådigste Herre I 
E. K. M. hafver utaf bifogade bref och relation nådigst att 
förnimma, hvad med fienden, som Colberg att undsätta, så ock våra 
qwarter har i Hinter-Pommern s9 väl som hela landet att ruinera, 
var utdragen, är passeradt, på hvilken relation jag mig härmed un- , 
derdånigast vill refererat hafva. Utan skall uppå E. K. M:ts nådiga 
skrifvelse, den jag sent i afton med hofjunkaren Casper Uggla be- 
kom, till underdånigt svar icke oförmäldt låta, det jag efter R K. 
H:ts mig nådigt gifna instruction och befallning, till att secourera 
vårt folk, som Colberg hafver bloquerat, såsom 4>ck att förhindra, 
att fienden icke måtte våra qwarter här i Hinter-Pommern inkräckta 
och landet förderfva, hafver mig begifvit hit ut med så mycket folk, 
som jag hafver trott, att vid Stettin väl hafver kunnat mistas, medan 
fienden sitt läger genom detta partiet, som till Colberg sig hafver 
ärnat, mycket hafver försvagat, alltså att han lätteligen vid Stettin 
icke något skulle kunna attentera, dock är jag icke uppbruten förr 



* Bfter egenhändigt skrifna originalet mi Riks-Arkivet (åukillige penooen 
bref fråo Tyskland år 1630). 



— ■ Digitized by LjOOQ IC 



— 115 — 

än fyra dagar efter som fienden var i^ipbruten, och jag visaa kmid- 
skaper hade, att han Pionen och Ihnen allereda Tar passerad. Eljeil 
hafver jag ock efter E. K, M:ts nidiga förordning lemnat öfversteo 
Lesslie vid Stettin, att han commendainentet of?er garnisonen, slfSI 
som ock det folket i lägret, hafva skulle. Men nu, efter alt fieaden 
sig till sitt läger, som man förmenar, Igen retirerar, så är jag resol- 
verad straxt att begifva mig in it Stettin Igen med det folket, 
derifrån är uttaget, och efter att vir väg så mycket närmare än i 
fiendens faller, så kunne vi nogsamt komma fram, förr än fienden 
kan hinna till Garz igen. Dock fruktar jag for att vårt rytteri skall 
vid Stettin alldeles ruineras, efter slätt intet hästefoder deromkring 
är mera till att bekomma. Hvad nu E. K. M. nådigst täckes tW 
att förordna vidare, derom förväntar jag E. K. Mtts nådiga reaolo- 
tion i morgon emot mig till GreifTenherg eller ock der när omkring. 
Hvad som krutet vidkommer, som E. K. M. nådigast förmenar mye» 
ket vara åtgånget, så vet Gud, det jag med största flit och acktsam*- 
het hafver tillsett, att icke något måtte onyttigt förspillas och con- 
sumcras. Men hvad som åtgånget är, så är det mest deraf, att man 
hafver både Anklam, Stargardt och andre befästningar och städer, 
som E. K. M:ts garnison uti lig^r, måst försörja med ammunition 
från Stettin. Dertill ock så berättar Carl Ruth, att förutan hvad 
som 1 minorna är satt (hvilket han inte heller hafver uti sitt förslag, 
som E. K. M. sednast sändes, infört), så skall, då öfversten Linder 
Torstenson den 9 September ifrån Stettin reste, intet mera än som 
sju läster och tre tunnor hafva varit uti förråd; men hvart som det 
är lefvereradt, som uti denna summan felades, derpå kan han intet 
visst förslag, förr som han till Stettin kommer, göra och E. K. i/L 
underdånigst tillskicka. Att det förderlvade krutet måtte omlagas, 
derpå^ hafver jag efter £. K. M:ts nå<)iga befallning med flit urgerat, 
men så excuserar Kapten Carl Ruth sig, att honom intet hus är 
blifvet i tid inrymdt i Stettin, der krutet kunde omgöras, utan är 
ifrån den ena dagen till den andra blifvit uppehållen dermed. Dock 
är dermed en begynnelse gjord, och skall vidare med flit drifvas^ 
när jag till Stettin igen kommer. Hvad vidare vore É. K. M. till 
att avisera, det varder E. K. M. utaf Herr Cochtizkys mundtUga 
berättelse, såsom ock utaf det brefvet, han med sig hafver, nådigst 
att förnimma. Och vill jag härmed etc. . Datum »Corvin» (Carbin^) 
den 15 November 1630. 

£. K. }i:ta 

underdånige och tropUgtige ijenare 
Gustaf Barn. 



Digitized by LjOOQ IC 



— ut — 

Brefflrån General^mqjorewå WLnfiphausen 
ttU MLonungen \ 

GrossoMcbiigst^t BurchlaucMigster König, Allergnädigsler Herrl 
E. K. M. beyde Schrdben vom 6 und 7 dieses sind mir von 
deroselben H. Feldmarschalln bey unserer conjunction am 1 1 ejusdem 
eogestellt. Dass ich dieselbe nicht aisofort beantwortet, mein vertrö- 
stetes schriflliches Bedenken E. K. M. Befehl zufolgen auch noch 
oicht ausfertigen können, haben die bis dahero vorgegangene actio- 
nes verhindert; werde selbiges dennoch erster Tagen aufsetzen, und 
E. K. M. unterthänigst erschicken. Und obwohl mein Ziel auch aof 
die Elbe gerichtet, dahin E. K. M. intention, vermöge dero oben- 
gedadites Schreibeo vom 6 hujus, gehet, so fiihren mich einige rai- 
8ons dannoch dahin, dass ich es davor halte, dass der Marsch was 
oiederiger zu nehmen seyn möchte. Sonsten sind die Ursachen, 
welche I. K. M. bewogen inehr auf den Marsch nach Magdeburgzu 
IncKnirén, zumalen fundamental, und nach meinem geringen Ver- 
stande denen vorzuziehen, die E. K. M. auf einem von den andem 
beydeo Wegen (vorzu)ziehen, zumahlen I. F. G. der Herr Adrnioi- 
strator nicht wohl zu verlassen, und die linea correspondentise sehr 
zweifelich ist. Es wäre dann Sache, dass E. K. M. von I. Churf. 
Surchhts von Brandetiburg guter inclination einen Grund hatten, auf 
welchen Falt die Stadt Frankfurth an der Öder vielen daraus depen- 
dhrenden commoditäten ' wegen (in) billige consideration Falit, ob 
darauf nicht gegangen werden könne. Auf alle Maniere werde E. 
K. M. Befehl ich folgen, und was immer [aus) den Hinter-Pomfne- 
rischen Qwartieren zu ziehen, mitbringen werde, welches desto siche- 
rer geschehen könnte, wann die Stadt Colberg durch die epouvaote, 
die sie ohne Zweifel wegen ihres fKichtigen secourses , hat, und der 
Garnison inneriichen Streitigkeiten und Unwillen halber, mit»schnar- 
chen» und bon semblant, itzo emportiret werden könnte. Das Haupt- 
werk wird dennoch vor Ankunft der iibrigen Preussischen, nunmehr 
marchirenden Truppen schwerlich vorzunehmen seyn. ' 

Vorgestriges Tages hat der Obrister »Rosse» [Rossow) E. K. M. 
Sehreibea vom 1 dieses allererst beygebracht, in welchem E. K. M. 
mir nebens tlbersendung der Liste der Artilleri gnädigst anbefohlen, 
die zu deren Fortbringung gehörige Pf^rde von hinnen mitzufuhren. 
Halte es vor unmöglich zu derselben Qwantität zu gelangen, will und 

* Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige personers bref från Tyskland 
år 1630). 



Digitteed by LjOOQIC 



— tl7 — 

soU ^ichwohl niehto unteriasaen, meioeii iBneritten Fieiss éabey 
XD thun ond mitnuiehinen was mip mögKch ist Habe & K. M. 
nichi verhaltea wolleo etc. Datiin zu «Coryiox> (Carhm?) am 16 
November anoo 1630. 

£• K. M. 

GehofsaaisCer Dieoer 
D. Knijphau$en. 



Breffrån AdmiHisiratorn ChrUtimn 
Wilheim Uii Mouunffen \ 

Oarchlauchtigster König, hochgebohrner Furst, allergnädigster Herr. 

E. M. zweifle ich nicht werden Sich noch allergnädigst entsin- 
nen, welchergestalt Sie, in Dero untcrschiedenen Schreiben von Alten 
Stettin aus den ]6:n letzten Augusti, sowobl mit eigener Hand, als 
sonsten an mich gescbricben, und gratuliret, dass ich allhiero zu 
Hagdeburg angelangot und dass, als ich die Sache wohl angefangen 
hatte, also sollte auch Gott geben, dass ich sie fröhlich ziim guten 
Eode bringen möchte, dass es Gott zu Ehren unä der wahren 
Chrislenheit zu Frommen gereichte. Sondern auch in vielen andern 
Schreiben mehr, als de datis Alten Stettin den 26:n, 27:n ejusdem, 
wie auch de dato Stralsund den 16 Sept. und Ribnitz den l:n und 
5:n Octobris allergnädigst mich versichert, dass E. M:t mir innerhalb ' 
kurtzen zu assistiren kommen wollten, und mit der Hiilfe Gottes 
dem Fpind guten Wiederstand und mir treuen Beystand leisten, 
damit ich dieses wohl angefangene Werk riihmlich continuiren 
und zur gewiinschten Endschaft bringen möchte. Als wollten E. M:t 
inich, damit ich mit guten Officiren verseben wäre, den Obristen 
Carl Hyne von Amstenrath Tiir einen Obristen zu Ross und Fuss, 
weil Sie sich seine Vorschläge wegen schleimiger Werbung zu Ross 
ond Fuss, meine impresa desto eher zu mainteniren, hochdienlich 
hefunden und gefallen lassen, und darneben ihn seiner qualiteten 
ittch zu accomodiren und seiner Dienste mich zu gebrauchen aller- 
Si>'idigst mir anbefohlen, welchen ich dann Stadt gegeben, und weil 
ich iho zu einem General-major qualificiret befunden, als habe ich 
ihn auch damit angesehen und gnädigst bedacht. 

Und demnach E. M:t noch iiber das, und zu dem Ende damit 
Sie mir, ohneingestellet, assistiren möchten, einen wohlquallficirten 

* XfUr Origlnal-brervet mi Rlks-Arkive^. 

Digitized by-LjOOQlC 



— 118 — 

Cavaier mil GeM imd Patenten ao mioh Yoraus geschkket, imé 
keine Stuode noch Augenblick denmelben naofazuräcken uod mick 
Éa suecumren vorbeygehen lassen wollten, und inaiittekt Sich ge* 
trösten, dass ich in meiner genommenen Resolution fortfabreo tiiid 
oiich die vana nomina der Regiinenter nicht irren, sondern vielmehr 
die von Gott verliehene giite Occasiones gebrauchen, und die »basis» 
dieser bochwichtigen Expedition, nemlicb die Stadt Magdebnrg, der- 
gestalt zu ergreifen, damit selbige zu E. M:ts Gott gebe gliicklich 
und schleunigen succurs unverriicket verbleiben möcbte, und obgleicb 
ein und änder Platz durcb des Feindea Macht mir' binwiedorum ent- 
zogen, E. M. soicbe bergegen zu recuperiren Gelegeriheit baben wur- 
den, dabero icb dann mebrers nicbt, als was icb wobl zu conservi- 
ren, embrecbtren wiirde; und obgleicb E. M. mir gerne eber mit dem 
Succurs secundiren wollen, so wäbren Ihr docb Wind und Wetter 
zu entgegen gewesen, dass sie aucb deswegen iiber 3 Wocben auf 
dem Wasser zugebracbt Dabero dann E. M. Ibre intention in et- 
was aufzieben und zu Lande geben miissen, da Sie Sicb dann mit 
Göttlicber Hiilfe des Passes Ribenitz mit stiirmender Hand (Gott lob) 
bemäcbtiget und also anjetzo einen festen Fuss in Mecklenburg ge- 
setzet bätten, und wären gemein^ einen sicbern Platz an der Elbe,. 
allda Sie arcem belli formiren und des Feindes forza distrablrea 
oiöcbten, zu sucben. Weil aber E. M. zu solchen Vomebmen böcbst 
notbwendig eraebten, dass Sie mein und meiner Stadt Magdeburg 
statum, und was wir fur vires beysammen, aucb auf allén Fall bey 
Ibrem Anriieken tbun könnten, sonderlicb aber, dass E. M. gern 
Nacbricbtung bätten, ob icb so mäcbtig dass E. M. icb entgegea 
zieben und mit deroselben micb conjungiren könnte, und dameben 
Ibr ferner sobn- und geborsamlich zu advertiren, was aus dem Reicbe 
von des Feindes • prseparation und Anzuge geböret wiirde, aucb son- 
aten meine intention und consilia bierbey wären, damit Sie Ibre 
actiones darnacb ricbten und Sie uns desto Fiiglicber cooperiren 
möcbten. Und dann, dass E. M. Dero letztere^ Scbreiben, de dato 
Ribenitz den 5:n letzten Octobris, an micb abgeben zu lassen vorur- 
sachet babe, weil Sie täglicb in mebr und mebr in Erfabrung bracb- 
ten, wasmassen des Feindes Trouppen von oben herunter zu E. M. 
marcbireten, dabero dann E. M. nicbt zweifelten, dass icb gewiinscbte 
Gelegenbeit haben wiirde micb zu stärcken und meines Willens in 
meinem Ertz-Stift zu leben. 

Wann dann E. M. bey Dero gefassten intention böcblicb däran 
gelegen, dass Sie dessen eigentlicbe Wissenscbaft bätten, sonderlicb 
éä Sie noch wegen* Ihrer Reuterey Abwesenbeit und difflcultet der 
proviant deroneben Abseben in viel Wege auf micb haben miiasten^ 



Digitized by 



Google 



— lif — 

vad dihero nir aSergiMMigtt befohisD metnen ståtum eigentliih mit 

ersteti eiozaschickeD, voraebiiilieh aber E. M. zu berichten» wie 
ioh voa Volke, was Werbimg icb ob handen, uod wo aiieb 
wie alitfk bey E. II. Aosuge ich Deroaelben entgegenriicken könate? 
imgleicben was meine intentiones und apparenz zHm sucoesi aey, 
was man von des Femdes armatur und deaseia höre, und derglei- 
cheo? damii E. M. Hire acUones In Zetten damach richten, und 
mich desto fruchtbahrlieher cooperiren möchten, und was denselben 
mehr anhängig, solches allés babe Ich mit gebuhrender Reverens 
uod Ebrerbietung wohl verstanden. 

Als thue gegen E. M. ich mich aofangs, dass Sle sich meia 
geringfiigiges Yernebmen nicfat allein so aUergnädigal mii Beliebea 
lassen, atich mir darzu viel Gläck und Heil wunschen, sondera sidi 
aiicfa, so ganz Königl. und mildiglich anerbieten, auCs Besto aoeepti* 
ren, raich sohn- und gehorsamlich bedandien. 

Und verbalte E. M. hierauf sohn- und gehorsamlich nicht, dass 
demnaeh ich das Werk elnmahl Im Nahmen des Allmächtigen redit 
angefangen, ich es auch mit Dessen göttlicher Hulfe und Beystand, 
worzQ Er mir dann Krä|te, Stärcke und Macht, auch steten Sieg ' 
wieder alle selne imd der ganzen reehtgläublgen Kirchen und un« 
seren Feinden und Verfolgern seines Nahmens, geben und verleihen 
wdle, christlich zu mitteln und seeliglich zu vollenden und auszu^ 
fiihren vorhabens bin; wie ich dann auch allés, was ieh werde vor^ 
nefanien, mit Yorwissen und Einrathung E. M. Marschalin, dem von 
Faikenbergk, wdcher nunmehr. Gott Lob, angelanget, verrlchten wiH 
auch nichts uateclassen werde, was zur dem allgemeinen EwangeL 
Wesen, nebenst Ihm, werde niitzUch zu seyn erachten köaoen. WeO 
aber nun allés eigentlich darauf beruhet, dass E. M. ehigstes Tages 
mit dem Entsatz mir, nebenst meiner alten Stadt Magdeburg, mogen 
zu Hiilfe kommen, aHdieweil solches: 

l:o. Vor Ersten alle Deroselben Schreiben vermögen, und sol* 
ches mir vorgesprochen und zugesaget, worin ich dann auch iai 
aHergerkigsten keinen einzigen Zweifel wiil gesetzet haben, und, so- 
fem K If. nur immer mensch- und möglkh seyn wtrd, nIcMs aa 
Ibr werden ermangehi lassen. 

2:0. Zudem auch solches der contractus mit der alten StadI 
Magdeburg, dem aufgerichteten Buchstaben nach, requiriret und er- 
fordeft, dann anderergestalt solcher contract nicht eingegangeo wer*^ 
den wäre. 

2^0. Wozu dann die atte Stadt Magdeburg, dadarch bey der 
znges^er conjuiiction sleif und fest zu verharren^ 'aogcstrengal 
wärde. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 116 ~ 

490é Öker diMs ki ja auch der cooimeaius allhrer heruin, 
v«nn et gfekh weä mehr so sterk und E. M. suceurs tioch da ri il m 
(rerhaodeo wäre, geaugsam proviantiret, wie dann maeh 5k> dieses 
Jabr, Gott tob, das Land aUeirthalben viel besser bestdiet gevesea 
fiis andere Jahre. 

6u>. Aucfa dera Feinde allbier, doreh den Pass Magdeburg der 
ProYiant von oben hioab zu yerFuhren, gänizKch hiemit bepommen, 
dass er niebto aus dera Lande bringen und hinunter yorschaffen kano. 

7:o. Da man nun änders die Stadt Magdeburg, an welehen 
Passé dann E. M., wie Ihro seibsien wissen, beltig viel gelegen,^ 
oicht aus Handen lassen^ uod zu andem widrigen Gedanken und 
an^ieioflea mU dem Feinde sieh zu vergletchen, und mich anf sol^ 
dien Fall gar heraus abrolgen zu lassen, weil ihnen, auf dem FaU, 
da sie sicb von der Sache abthun, mich herausgeben um der Kai- 
serl. Maj:t zu accomodiren ibnen belieben woUte, der Pardon nM 
atterband grossen promissen von Kaiserl. Hofe anerboten werden 
irfU, alldieweil anjetzo noch (wie die verba forraalfa in solchem aner* 
botenen Pardon ausdrikklich steben) die Thor der Gnaden weit oSea 
atiinde, Ursach geben wolUe; als wird ki Wahrheit etn schlenntger 
suceurs höoblkh von Nöthen seyn. Da aber sie, die Sladt Mag^ 
ddwrg, den , gerkigsten suceurs verspiirete, sie zu solehea Het^e 
ia Warbeit ntoht schreiten, sondern allea dabey thun, was ihM» 
Bur roeiSGhlicb und möglich seyn wtirde. 

8:0. So wikden auch dardureh viel amlere Churfursteft uad 
Stände, mda Städte im beil: Röm: Reicb, trefflieh erigiret uad auT- 
gemuntert werden, so anjetzo noch schlafen, und aber ein sönder» 
baras grosses und waohendes Af^ auf dieses WeriiLs gKåckMiM 
Fortgång haben. 

9^0. Zu gesdiweigen, dass E, M. nioht allein alibereits, dass 
ich mich allhiero dieses Werks unterfangen, eine grosse Last vom 
HaJse abgerissefi, und dardureh den Feiad sich zu separiren und 
wa Iheilen verursachet habe. 

l(ho. Sondern auch E. M. dadur^ eine grosse Biirde vom 
Halae abgetragen, dass E. M. dass Volk, so Sie sotfisten mit grosser 
Miihe und Unkosten darunten uberfliissig hi^n uod proviaotiren 
miissten, allbier oben umsoast unterbalten könoten, ond doch jeder- 
acit wiederum tm Notiifall mitehtig, welches dana wahrlich eia gros^ 
atr Nuti; må Vortheil fur £. M. wäre. 

ll:o. Wie dann auch annoch anjetzo dadurch eine grosse 
Last von des Feindes Volke E. H. abgezogen imd hierauf verwendet 
wiirde, dass alao E. M. dero dessein darunten aach Dero ^ten con* 
teoto desto lefcbter fallea wiirde. 



Digitized by LjOOQIC 



I2MI. Ztt åsm erfordert en aooh die itw»Mtte md iwHWiftiiiM^ 
B^e Nothdiirft, dafern nidil alletn dietes allbiero nigefangene Werii 
Iguu und gar wiederum zu Grunde gerichtet und icb fiir meine gute 
affectioa ihc^ allein um Leib uod Leben, sondera auch guten Nah- 
men und reputation kommen wiirde, welches dann G. U. mir gewisi 
nichi gönaen werden. 

13:0. So ist auch dieses hierbey wohl zu consideriren und an 
beherzigen, dass da Chur-Sachsens Ld. (wie man dann vor gar ge- 
wiss vorgiebt/ dass Sie 6,000 zu Fuss und 2,000 Pferde zu werben 
Patenta ausgegeben)« ehe der succurs anlangete, anf die Beine käme, 
und ins Ertzstifil einfiele, und sicb Halle und der an der Saale lie- 
gende Pässe, als Bernburg, Nienburg, Calbe und Barby bemäcbtigte, 
so wäre icb von oben herab der Elbe nicht allein von Chur-Sach- 
sens Ld., sondera auch von des Feindes Volk unterhalb der Elbe 
blocquiret, und wtirden solches die Kaiserl. gern sehen und allén 
Zuschub darzu thun, dass sie nur Chur-Sachsens Ld. mit zum Spiele 
brachten und wieder mich verhetzeten, damit die Stadt Magdeburg 
desto mehr beängstiget und sich der Kaiserl. Maj:t snbmittirte. und 
da alsdann Sachsen das Ertzstift bis auf Magdeburg inne hatte, 
möchte Sich die Kaiserl. M:t ad tempus, daripit Sie Ihr Volck desto 
enger zusammen-bringen könnten und E. M. alsdann desto stärc- 
ker auf dem Hals fallen, mit Sachsen vergleichen, bis Sie sehen 
dass Sie wiederum Meister Uber Sachsen wiirden. Interim hatten 
Sie erianget, was Ihre intention gewesen, dass Sie nebmlich mich 
vors erste aus dem Wege geräumet, E. M. desto stärker entgegen 
gerucket, Sachsens Hiilfe gebraucht und dann mit ihm Friede ge- 
macht, allermassen mit ChurTursten Moritzen zu Sachsen vor diesera 
solches gepracticiret worden, welcher gleichfalJs den Evangel. Stån- 
den zum präjudiz mit Kaiser Carolo Quinto einen Frieden eingegan- 
gen. Welches dann E. M. so vt^enig dem gemeinen Evangel. Wesen 
als auch mir gewiss nicht gera gönnen werden, welches aber aMes 
durch einen schleunigen Succurs, ehe Sachsen auf die Beine käme, 
verhutet werden könnte. 

i4:o. Wie icb dann auch ohnedem zu meinem yorgehabCen 
dessein, zu kelner weiteren Werbung wegen deå ZulaufTes am Volke 
wurde gelangen können. 

i5:o. ilber dieaa nod da ich nieht bald einen succurs iiber- 
kommen sollte, wtirde man aus den jetzigen Quartieren nicht ferner 
ond weiters ausgehen können, und dannenhero ein grosses manque- 
meni, so wobi an proviant, munilion als Gewehr lefiden. 

16:0. Multo minus wiirde man gute Disciplin unter der Sci- 
datesca, baydes zu Ross und Fuss, erfaahea, ^Mhirch dann nicht 



Digitized by LjOOQ IC 



— 12» — 

•Udn diese Sladt liagdeburg« sooderD auch aadere Reichs- und Laod- 
tftidle nehr aisofoii mit dem ersten, böcMieb difgustiret wiirden. 

l7:o. Wie ich dann auch nicht sehén känn, welchergestalt die 
vier Regimenter, so E. M. zu werben bewilliget und Geld darauf 
gegeben, geworben ond unterhalten werden können, sondera das 
Geld nicht änders angewendet wiirde, als wann es muthwillig ins 
Wasser geworfen wäre. 

18:o. Und da es gleich aiif die Beine gebracht wiirde^ kana 
ich nicht bey mir befinden, welchergestalt es diesen Winter tiber^ 
dass es nicht allés zu Grund und Boden ginge, mit proviant könnte 
versehen werden, wann man zuvorhero nicht Beuterey, dass mao 
den Feind zuriick treiben und hinten auf dem Riicken sicher Quar- 
tier machte, da man das Fuss-Volk logiren könnte, bey han- 
den hatte. 

19:0. Den statum allhier betreflend, verhalte E. M. ichfreund*» 
dienst-, sohn- und gehorsamlich nicht, dass ich anfangs allhiero eio 
Regiment zu Fuss, unter den Obristen Johan Schneidewindeo^ von 
12 Compag., als gedachten Obr. Compagnie, 

Major Jonas Dangkern, 

Cap. Hans Joachim von Treschkow, 

Gap. Nicolas Siedersleben, 

Cap. Meinhart von WiistenhoefT, 

Cap. Heinrich Bösen, 

Cap. Bendix Hagkeborn, 

Cap. ChristolT Söllner, 

C^p. Wilhelm Iter, und 

Cap. Jacob Schmiedt, geworben. 
Es sind aber von solchem Regiment Capitaine Nicolas Siedersleben, 
Gap. Bendix Hagkeborn, Cap. ChristofT Söllner, Cap. Jacob Schmiedt 
und anjetzo neulich der Obr. Leutenant, der von Stiegk, zu Auer- 
furt vom Feinde gefangen worden. 

Und dann noch eio Regiment, gleichfalls zu Fuss, alsofort im 
Anfang unter dem Obr. Leutenant David Connies, 10 Comp. tb: 

bedachtes Obr. Leuten. Compagnie, 

Major Wilhelm Crassens, 

Gap. David Auguistus Baussens, 

Cap. Andreas Knorren, 

Gap. Daniel Knorren, 

Gap. Hans Christian Schmieden, . 

Cap. Jéactnm Samawen,* 

Gap. Hans SchttMzen, 



Digitized by VjOOQ IC 



— IM — 

Cap. JMchifn Koppen, ond 

Ctp. Bdrcbardt Kontten geworben. lloter welchm 
Refrimenl gleichfalls der Major Wilhelm Craaao, Cap. David Augo» 
atus Bausse, Cap. Daniei Kuorre iind Cap^ Joachim Köppe zu Calbe 
und Saize gefangeo wordeD. 

Hernacher habe ich férner unter dem Obrialen Leutenant Bogkeo 
ein Regiment zu Rnss und Fuss angofangen zu werben; ala zu Rota 

des ObristeD Leutenants Compagnie, 

Major Schönebergks, 

Rittmeister Suppen, 

Rittmeister Krazschen, 

Rittmeister Kroppen und 

Rittmeister Röbizer. 
Und zu Fuss: Gedachtes Obristen Leutenants Compagnie, 

Major Weigandt Seizen, 

Cap. Harmuthen, 

Cap. Stolzens und 

Cap. Kulenauen; weiche Reuter und Knechte zwar 
vom Peinde, als sie Halle eingenouimen, wegen starcken Anzugs des 
Feindes und dass er mit Gewalt auf sie gedrungen, als sie sich wie- 
derum nach Auerfurt und Mansfeld retlriren wolKen, zertrennet, aber 
Ton gedachten Obristen-Leulenant,'^ als er berichten thut, wiederum 
in vier Comp. zu Ross und ein zwey öder drey Comp. zu Fuss aa 
die Hand schafTen könnte, wami er nur etwas von Gelde haben* 
möchte. 

Weil es mir aber däran, weil ich micli alttiiero in grosser Rnge 
erha]ten muss, sehr gebricht und nicht weiss, wie ich darzu gelan- 
gen känn ; als habe ich ihm zwar befohlen das Volk so viel mensch- 
und möglich in etwas zur Geduld zu vermahnen und so viel als 
geschehen könnte beysammen zu halten. Wollte ich mich befleissi- 
gen, ihm mit dem ehigsten Mittel zu verschaflen. 

Ferner habe ich ein Regiment zu Ross, unter dem Obristen- 
Leutenant Jacob Boyen alsofort anfangs gerichtet, weil es mir aber 
an Mitteln ermangelt, habe ich selbiges nicht höher als auf 5 Com- 
pag. briogen können, als: gedachtes Obrist Leutenants Compagnie, 

Major Hans Joachim von Treschkauen, 

Rittmeister Burckhardt Esebecken, 

Rittmeister Jacob Cobachen und 

Rittmeister Martin Musculussen. ^ 

Sonsten warten nocb aebr viel OSldre, Untérfaalt zu babeo und 
Voll^ zu werben, aUhier auC Ab der General-mi^ Carl Hyne ^^^ 



Digitized by VjOOQ IC 



— 124 — 

Amstenrath, der Obrist Georg von Yssder, so eioe kleine Comp. von 
«i« 7d Pferden beysaimnen; item der Obnst Leutenant Thylo Al- 
bveebl von Ysseler und der Obnst Letitenant Wiprecbt von Trescb- 
kow, so auch eine Comp. von 60 Pferden ftir micb geworben; wie 
aucfa Major Baron SchafTman und viele aniJtere Rittmeister mebr^ so 
aHe auf Conditiones warten, und weil kein Geld vorhanden, die Zeit 
ihnen sdir läng wird. Zwar ist wie obgedacht nn Lande bin uod 
wieder Proviant annocb iibrig genugsam, dass es däran nicht erman- 
geln sollte, wann auch gleich K M:ts Armée öder succurs allbier 
vor banden wäre. Weil ich aber an Cavallerie zu schwach, der 
Feind aber sehr stark, als darf ich fast mit meinem^VoIke, pro- 
viant zu holen, micli nicht iibrig weit zum Thor hinaus wagen. So 
will mir auch der Bath, weil sie sehen, dass man nichts gegen den 
Feind ausrichten känn, und gleichsam allés fiir verlohren halte, auch 
nichts ums Geld, viel weniger.auf Borg abfolgen lassen. Da Sie 
aber einen Succurs von E. M. sehen wUrden, Sie allés williger und 
lieber thun, und wohl mehr als man sich einbilden möchte, dann Sie 
gleichsam fast ganz an Fm M:ts Succurs, weil er in etwas länge ver- 
zeiigt, desperiren und dass er ganz aiisbleiben möchte, vermeinen. 
Daher £. xM. seibsten verntinrtig und unschwer erachten können, ob 
Derselben ich entgegenkommen känn öder oiqbt? 

Sonst sollen E. M. sich gewiss versichem, dass ich nichts an 
meinem mensch- und möglichen Pleiss, die Stadt so viel möglicb, 
40 länge inträ limites, bis E. M:ts succurs mit Göttlicher Verl^ihung 
ankömmt, zu erhalien, ermangeln lassen will. 

Ich känn aber E. M. freundt-, dienst-, sohn- und gehorsamlich 
nicht bergen, wie dass der Feind alhier auf dieser Magdeb. Seiten 
mit 18 Compagnien zu Ross und des Herzogs Von HoUstein Regiment 
zu Fuss, jenseit der Elbe aber mit 8 Compagnien zu Ross und 8 
Comp. zu Fuss in Burg Keget, wie solches E. M. mit mehrem von 
dero Marschalln Bericht erlangen werden. 

Weil dann E. M. mich und meine alte Stadt Magdeburg mit 
Dero mächtigen Succurs und Entsatzes zii unterschiedenen Mahlen 
fästiglich vertröstet, und ich kelnesweges zweifle, E. M. werden fur 
Dero Person nochmals und beharrlicb auf solcher Intention besteben: 

Als bitte ich darum aufs allerhöchste, dass E. M. solches so 
förderlichst als thunlich zu Werke richten, und es, gewiss darfur 
halten, wann es nicht die höchste Nothdurft erfordert, E. M. ich ganz 
Ungern damit bemiihen öder belästigen wollte. 

Da es aber ja, wegen des succurses, nicht so eilends und ge- 
sohwkié hemacber gtben könnte, so wire dooh mein soim- und ge- 
bGTsaniiicliQS Bitten, etwa mit einbundert taosend Reidtsthaier w 



Digitized by LjOOQIC 



— I» •- 

OeroMlbeii kh gam getn wMtfftiiQ, bey Ibro» GM gebe gHk&Kcbeii^ 
Anheroktiad erstalten wtH, mir zu HiUfe konineiu WHI soMies 
hifiwiederuni auf aHe ztifalleode Grelegeaheiito, soh»* uod gsboiimiH 
Meben zu verdieneB, mieh höchtles Fleisses bemiibeo. 

Was ich etwa soosien aus dem Reiche lUr Adviaea des FeiiK 
des Anzugs halber in Erfahning gebracht, welss Ich sooderliehe» 
nicbts, als dass Boch fiinf Regimeater, so aber ganz achwadi, und 
Bur etwa ein 1500 Man slark, herauf kommeo sollen, vom Feiod» 
selbslen vorgegeben wird. Das andere Yolk aber, wie maD ver^ 
nimnt, so bieruätea lieget, solle auoh aUas meistentbeils hnnoter^ 
E, M. entgegen ziehen. Ob aber dahero also: kana ich gleichwohl 
etgeotlich nicht wisseo. Die ich In den Sciiytz des AHerböchsteo,. 
mieh aber zu Dero beharrlicben und besiändjgen affectlon, auii tteu« 
Uchsie empfeiileB Ihue. Und bio und verbldbe 

£. M:es 

allzelt dienstwilfiger und ganz be- 
ständiger treuer Vetter und Schwa- 
ger, auch gehorsamer Sohn und. 
Knecht weil ich lebe 

Christian Wilhelm m. p. 

Utanskriften: h Sa Majesté Le Roi 
de Suéde en main propre. 18:e No- 
vembris (1630): 



Bref från generaterne Toit och Baner 
un Moiiungen \ 

StormägUgste Konung, Ållernådigste Herre 1 
E. K. M. kunne vi uti underdånighet icke oförmäklt låta, oss^ 
hafva bekommit Fältmarskalken Herr Gustaf Horns skrirvelse, E. K. 
M:ts nådiga befallning, deraf förnummit, hvilket vi så snart oss möj- 
ligt, hörsammeligen vele efterkomma; förvänte allenast på resten af 
föregångna båda läningar, såsom ock på de värfvade och landtryttames 
contentering, af hvilka somlige ännu slätt intet bekommit hafva. 
Hvad denne stadens garnison belängar, deruppå begäre vi uti under-*- 
dåoighet £. K. M:ts nådige resolution, huru den på det bästa skall. 



Efter originaiel ' vta Rikft^A^ivet (åtskilllge penontn bref fi^n Tyflbfancfi 
år 1630). 



Digitized by LjOOQIC 



-. IM — 

Mfva ISrsedd. Om vi ock sk^ilie undenli oss IM att laga DéwaRs 
regemente härar, alMenskcmd de andre regementen uti garnisoner Sro 
deputerade, dci^ligeii försvagas, och att bida de Finske regementenM 
tillhopa icke göra ti Wy Hest 800 man. Och hvad Wetssmeyer och 
Skottarne anlangar, si ^ra de näppeKgen 600. ! lika mitto begSre 
vi uoderdinigast alt veta, pi hvad ^tl de sjuka uppi Landt-Riigen 
uti vinter skole defenderade blifva, alldenstund Bergen ej är fortifi- 
oeradt. Vid Btbenitz är allt uti förriga stat och är proviant uli 
forledne vecka dit förskickåd. Eljest ock berätta fingame vi be- 
kommit hafve, Savelli med mesta delen af cavaHeriet vara uppryck! 
It Garz, allenast lemnat stark besättning uli Demmin. Och ehuru 
väl vi med Herr Sten Bjelke ville göra vir största flit, att drifva 
uppi penningarne, si kunne vi dock icke förskrifva E. K. M. nigon 
viss dag, pi hvilken vi kunne marchera härifrin, alldenstund hvad 
ilit ock Bjelken använder, borgerskapet de äro si tröge att förskjuta 
penningarne. Detta hafve vi E. K. M. icke uti all underdinighet 
kunnat rörhilla. Önska E. K. M. etc. 

Datum Stralsund den 23 Nov. år 1630. 
E. K. M:ls ' 

underdinige och hörsamme tjenare 
Achatxm TotL Johan Baner. 

Prmstnt: fältlägret vid S tet lin 
den 30 Nav. 1630. 



M G05. 
JBref från Mikmens Måd UU tåonungen\ 

Stormägtigste Konung, allernidigste Herre! 
Sisom vi uti vir sednaste, underdinigste skrifvelse ined Halleno 
iörmälte oss vilja med det snaraste E. K. M. vir underdiniga me- 
rfling och betänkande pi E. K. M:ts tvenne nådige bref tillskrifva; 
alltsi vir skyldige pligt att efterkomma hafve vi icke längre velat 
-dermed fördröja, utan nu med E. K. M:ts hofjunkare Lorentz Kruse 
vire enfaldige, trogne meningar ödmjukeligen tillkännagifva, uti den 
iinderdinigaste tillförsigt, att E. K. M. virt ringa betänkande med 
nider upptagandes varder. Och sisom E. K, M. uti det ena sitt 
nidi^a bref i förstone oss nidigast. piminner, hvad högvigtige skäl 
^h motiver E. K. M. uti detta Tyska kriget fört hafver, och att 

* Rtts-Arch. Rlksens Rids Registr., fol. 84; der a^ertkriften Ir: »Concept 
till H. K. Mtt ar RUu-rideu brefi>. 



Digitized by LjOOQ IC 



- IW — 

E. K. M» ioM Mhr, ula» all vi oas dem änmi vil lUgkonM» 
och med R K. M. dertiti eoae m, att iidenieshndelft säkerhet kke 
bafver stått uti denna tiden pi annat sätt och vis att maintenera, 
utan att kriget skulle ditSfver Uifva transporteradt, si pimiane vi 
oss det icke diensst, utan befinne ännu, att hvar annorlunda hade 
blifvit beslutadt, än kriget in i Tyskland att divertenu si skulle vi 
innan kort hafva mist fora det inom vira egna gränsor och aUdrig 
kunnat lefva uti nigon säkerhet, efter som vi ock dagligen fiendens 
och det Öst^Tikiska husets machinationer och vUdsamaielige proce* 
dere förnimma; hvarfore vi ock bide nu ock framgent med en. fat* 
tad resolution stadigt tänka tiH att förblifva och E. K. M. pl det 
aoderdioigaste att betacka, som sig den stora möda och fara pitagtt 
och underkastat hafver. Önske troligen, att Gud allsmägtig E* K. M* 
uti sine loflige förehafvanden sin milderika välsignelse förläna ville 
och ändtligen till en önskelig god utging dirigera. E. K* M. för* 
maler ock vidare, att åtskillige gode occasioner och commodHäter sig 
^rsesentera, hvarigenom kriget till en önskeHg utging snart skulle 
komma, der medlen till £. K. M:ts intentions fortsättande si ville 
följa, och oss derhos nådigast veta låter sin dessein vara, fiende^ 
med fem arméer på åtskillige orter att angripa, och fördenskuld, nå- 
digast befaller de förslag, som E. K. M. till bemälte arméers un* 
derhåll behöfver, att verificera och E. K. M. vårt betänkande derom 
veta låta; så befinne vi först, att der såsom fienden någon tid skulle 
blifva bragt och bevekt till säkre, reputerlige och fredlige medel odi 
tankar, så skall det alldrig snarare och bättre kunna ske, än om 
han på det sätt och med så många arméer och på de nämnde orter 
blefve tillika angripen. Och bekänne således E. K. M:ts disposition 
och dessein i den måttan vara den bästa och nyttigaste, derigeuom 
vi ock snarast till krigens önskelige utgång, som är freden, komma 
kunde; ställe ock för den skull på det ödmjukaste till £. K. M. 
häruti att disponera, göra och låta, hvad E. K. M. efter sitt höga 
förstånd nyttigast för sig och Fäderneslandet befinner och tiderne 
vilja lida och medgifva. Anlangande arméemes underhåll och för- 
slagens verificerande, så hafve efter £. K. M:ts nådiga befallning vi 
tillika med Kammarrådet och Factoren Mårten Wewltzer öfversett 
förslagen, och befinna att de uti samma poster Ull krigsstaten kunna 
verificeras, efter som innelagde förslag* det specialiter och postevis 
utvisar; deremot finne vi återigen ett stort deficit uti ordinarie sta- 
ten, hvilket ock af förslaget utskrifnlngs- och boskapshjelpen« det vi 
ock full^r se oundvikeligt ske måste (?), men så påminner E. K. Bl. 



' Detu Idnlag s^koas. 

Digitized by LjOOQIC 



— «s — 

sig yäl aHernidigst, att de tveooe utkrfvade terminer, så väl utskrif-* 
mngs*, som boskapshjelpen äro nu iRed detta året tHI ända lupftcv 
bvarföre synes högnödigt« att med ständerne derooi först handlas* 
förr än som de uti förslaget kunna Terificeras. Wi förorsakas cksk 
för vårt embete och trohet skull, £. K. M. Riksens tillstånd att vet* 
låta, och kenoe vi med sanning skrifva, att nti detta året är fast uti 
afle provinser öfver all förhoppning en stor missväxt blefven, särde^ 
les uti Wester- och Östergöthland, så att spannemålsprisen dag ifråo 
dag stiga, den säd, som ock här i Uppland, Södermanland och West- 
manland fallen är, är så svag och full med svindel, att rågen, hålles 
intet så godt, som kornet 1 Westergöthland gäller ailaredan en" 
tunna råg till 16 och 1 7 Daler, här i Uppland 10 och 11 D^aler,och 
är ändå litet till att bekomma. Uti många provinser är för otidig 
väderleks skuld viotersäden litet och illa blefven sådd, så att ehuru- 
väl vi nogsamt veta oss mera borde E. M. uti dess stora omak och 
besvär med hugnelige tidender fröjda, än son^ med beklagande vidare 
besvära, taga ock Gud till vittne att oss icke litet bedröfvar, att vi 
skulle sådant nödgas att skrifva. Men när vi åter vår pligt öfver- 
vige, befinne vi oss det icke böra underlåta. Bedjom för den skull 
på det underdånigaste, att E. K. M. detta vårt refererande icke till 
något misshag upptåga ville, och kunne för bemälte orsaker skull 
icke råda E K. M. att pålägga utskrifningshjelpen uti spanoemål, 
såsom ock icke heller uti Riksdaler. Ty der såsom den uti spantie- 
niål påbjudas skulle, se vi först, att den icke kan ^ ut, eftersom 
vi alleredan exempel för oss hafva, sedan skulle ock landet blifva så 
helt förblottadt med spannemål, att derutaf ingen ringa olycka synes 
kunna »endtstå». Skulle ock utskrifningshjelpen blifva uti Riksdaler 
pålagd, så skulle den också så stegras, att allmogen skulle utan de- 
ras skada icke kunna lösa och icke heller bekomma den, bvarföre 
finne vi intet annat råd £. K. M. och fäderneslandet nyttigt, utan 
att bemälte hjelp lägges uppå uti kopparpenningar, räknadt 14 mark 
emot en Riksdaler, ocli ändock vi väl pröfve, att E. K. M. med 
kopparpenningar att besolda det främjande folket skulle vara litet 
tjent, dock när allt Öfverväges pch betänkes, så finna vi inga andra 
nyttiga råd' E. K. .M. häruti att gifva ; förmene dock att [actoren 
r på kopparpenningar credit, att de E. K. M. 
;re och tiU fördel, dock visst emot 14 mark 
det E. K. M. ock befaller, att vi vele tänka 
bemälte bjelper skulle kunna anticiperas, och 
iru någon summa penningar stode till att upp- 
ta icke mindre än det förre med största åhåga 

eftertänkt 



Digitized by LjOOQIC 



— 129 — 

eftertänkt och med KammarrUtt och Factorea öfvervägt, först huru 
bemälte hjelper skulle kunna anticiperas och fleca medel invenler^ 
och beiinne fast omöjligt vara, att utskrifniogshjelpen förr än såsom 
sist i September skulle kunna af allmogen utgifvas. Factoren säger 
sig ock intet medel veta, den att k^nma på något siltt förut lefve- 
rera. När -n ock adelen, presteståadet, städerne och dess medel be- 
trackte, så befinna Ti intetdera af de stånden sådant vsara, som B^ 
K. M. med någon ansenlig post skulle kunna hbpringa, ehuru gÉro« 
ock vi, särdeles för våra personer det skulle vilja göra. Bedje för 
' den skuld på det underdånigaste, att E. K. M. icke med onådtr viite 
upptaga, M vi efter £. K. M:t8 vilja och begäran liär uti intet pra» 
stera kunne, och efter G. K. M. Sr hvars och ens stånds och pti* 
soners villkor och lägenhet bättre kunnig in vi beskfifva kunna» 
hvarföre vi ock ödmjukeligén och visst förmode att E. K« M. cit 
häruti desto mera ursäktade hatte; och är detta såtedes på det ei» 
E. K. M:ts bref uti största underdånighet efter vårt ringa betänkande 
svaret Uti det andra E. K. M:ts bref befalles oss af innelydHelöiw 
slag att se, hvad E. K. M. dit ut till sig hafva borde, oeb hvad dit 
utkommet är, med nådig befallning att vi den resterande summa 
skulle pådrifva vcÉeå det snaraste E. K. M. att tillsäfidas; så hafve 
vi ock i Kammarrådets, Faetorens och Kammererarens Nils Oluisond 
närvaro förslaget öfversett. Befinne ock att en temmelig summa al 
i07,464 Dnler ännu på krigsstaten uti alla landsändar resterar, af 
hvilken vi do<^ icke kunna se, att E. K. M. något hastigt skal 
kunna bekomma någon post tHI sig, mera än såsom de 9,887 R:dr, 
som Factoren på tullen skyicSg är, deruppå vi ock förnimme att 
E. K. M. han nu för^a posten sandandes varder. De andre posteme 
äro så ovisse utskrifaingslvjelpen förutan, att vi på dem ringa för^ 
tröstning göra kunne. fcke desto min(ire skall ingen flit sparas, att 
drifva der uppå, att de, så mycket ske kan, skola utfordras. Vi 
befinne ock att i samma landsändar skall med denna utskrifnings* 
bjelpen icke rätteligen vara tillgånget i roterande, särdeles uti We« 
stergöthland. Hvarföre hafve vi faögnödigt acktat, att låta derom pl 
nytt ransaka, efter som vi ock uti alla fNrovinser andre commissarier 
deputera vele det att göra. Hvad de uträttandes varde skall E. K. 
M. vi, med hvad mera förefalla kan, med det alldrasnaraste veta 
lita. Och emedan vi med Halleno låta E. K. M. underdånligen veta 
Riksens tillstånd, hvarföre vele E. K. M. vi nu dermed intet vidare 
besvära, emedan allt ännu är i samma tillstånd; utan befalle E. K. 
M. etc. Datum Stockholm den 2S November anno 1630. 

G. L Dig. a a G. B. G, G. P.,B. L S. 

Svenskt Krigshist, Arkiv, 2. - 9 



Digitized by LjOOQIC 



— 130 — 

M •••. 

Hetation firån A^miraten JSHk HyningH 

titt MLonungen*. 

Storraägtigste Konung, AllernSdigste Herre! 
E. K. M« skall min underdåniga och hörsamma tjenst alltid vara 
forpKgiad. Jag vigar härmed uti aH underdånighet E. K. M.öd- 
ni}ukeligei| att förninmia, det jag E. K. M:t8 nådiga bref och befall- 
ning bekommit hafver, angående det commendo bär i Stralsund Herr 
Sten Bjaleke, Erich Soop och mig nådigst befaldt är, att vi om alla 
saker ett flitigt och noga inseende hafva skulle; det jag efter E. K. 
M:ls nådiga befallning med all flit och åhåga, hvad som till E. K. 
Mits tjenst Knda kan, ingen flit eller möda spara skall. Vidare vill 
jag uti all underdånighet hafva E. K. M. tillkännagifTit, det jag baf- 
ver bekommit bref från Amiral Peter Blom, som är dateradt den 20 
November på Wismarska redden, deruti han tillkännagifver att 4 af 
de kejserske skeppen i Wismar hafva varit, ute den 18 November, ' 
uti den adLt och mening att köra E. K. M:ts skepp derifrån, och 
var Blom på samma dag intet heller starkare af skepp än 4 tillstä- 
des, hvilka voro Månan, Regnbågen, Papegojan och Jungfrun; men 
de andra två, som voro Berendt Berendtsons och Norrköpings stads 
skepp, dem hafver Blom commenderat att kryssa för Rostock. 
Som nu de 4 kejserske skeppen med en god vind utkommo öfver 
ett grund, benämndt Hanebald, hvarest E. K. M:ts skepp dem för- 
väntade. Dock hade fiendens skepp lofven ifrån våra, och dermed 
gjorde sitt bästa till att äntra med våra skepp. Men ett af fiendens , 
skepp, och var deras amiral, hvilket var ett nytt skepp, och bättre 
besegladt än de andra deras 3 skepp, hvilke^ kom förr till vår flotta 
än de andra. Den vatdt utaf våra så helsad, förr än de andra kom- 
mo, så att han inte längre ville gifva sig tid tiU att blifva hos våra 
skepp* Dermed förföljde våra denii med hugg och slag tillbaka igen, 
så att det intet utan skada på deras sida kan vara aflupet, och fien- 
dens skepp förfogade sig under skansen tillbaka igen. Men E. K. 
M:ts skepp, sedan de dem förföljt hade, lade sig på sina förra orter 
igen. När detta skedt var, lät Blom en natt eller två derefter, några 
båtar ro in åt Wismar, så när som de kunde, att förnimma hvad 
fienden sig vidare företaga ville. Hafva de då förnummit 'att fienden 
hafver låtit uttaga till de 4 skeppen nock 3, som ock lågo utanför 
deras skans. Men när Blom detta förnam begaf han sig straxt der- 

* Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige personers bref från Tysklaod 
år 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 131 — 

irrån och hit neder på Gelleo med alla 6 E. K. 1I:U skepp, och 
straxt kundgjorde mig hvad kundskaper han hade, såsom ock be- 
gärde flera skepp till sig, det jag honom straxt ovägerk'gen tillskyn- 
dade honom 3, som äro Tälje-skeppet, Westeräs-skeppet och Capten 
Magnus skepp, så att Bbmmen i allés blifver 9 skepp, dertillmed 
väl utmunderade både med folk och munition, så han intet hafver 
ofver till att klaga, och dermed begifver han sig dit upp igen, uppå 
Wismarske farvattnet att förnimma, om de vidare vilja söka dem» 
Hvad skada, som E. K. M:ts folk af sista träffen bekommit hafva, 
är denna: att 8 man blifvit qväste, deråf äro 3 döde, så ock d^ep- 
pen nägot hålskjutne, dock hafver det intet till att betyda. Hvad 
de andra E. K. M:ts skepp här i Stralsund vidkomma, lÄer jag n»ed 
all flit förfärdiga och förtirora det bästa jag kan. Detta jag uti all 
underdånighet ödmjukeligen vill hafva tillkännagifvit, önskar £. K. M* 
etc. Af Stralsund den 26 November år 1630. 

E. K. M:to 

underdånige och ödmjuke tjenare 
Erich Byningh. 



JEottract 

aus dessen von Schaumburg Sehreiben aus (Im Lc^er vor Gartg 
vom 30 Nov. anno 1630'*. 
Meinem H«rrn zu berichten, dass ich Gottlob dieser Tagen in 
Pommern glucklich angelangt bin, habe ich aus gutem, zu ihm ha- 
benden Vertrauen nicht unterlassen wollen, allda ich allés in einem 
so iibeln uod argen Stånd befunden, dass davon nicht genugsam zu 
schreiben, dann die Soldaten, so wohl zu Ross als zu Fuss also elend, 
verarmet, kränk, nackend und bios sind, dass ich mein Tag ärgers 
nicht gesehen. Haben nichts zu leben, und ist ganz Pommern 
schrecklich zugerichtet, dass auf viel Meilen Wegs einige lebendige 
Seele, zu geschvireigen einige Unterhaltungsmittel fiir Menschen öder 
Vieh [nicht) zu finden ist, dadurch die Zeit hero allein bey der 
Reuterey aus Mangel an Fourage etlich 100, ja 1000 Pferde gestor- 
ben, und also zugerichtet worden, dass sie nicht mehr zu gebrauchen, 
und ein Elend anzusehen. Wann nicht anderwärts hero, etviran aus 
dem Reich, ehigste Hiilfe kommt, sehe ich kein Mittel, wie diese 



* Eaer en copia uti Riks-Arkivet (åtskilllge personers bref fr&n Tyskland 
år 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 132 — 

Armée känn efhaften werden, sofidern muss alles nothwendig zus 
Grunde geheh, welches, ?o es geschehen soilte, wurden unsere Wie- 
dersacher und die Herren von der Liga in ihre Faust hinein lachen». 
und froh seyn^ dass ihre intention, darauf sie läng umgängen siad» 
und noch gehen, ins Werk gerichtet wiirde. Sonst ist der Feind 
stark, und riles Volk, so in Preussen gelegen, ihm zukommen, wei- 
ches sich um Colberg herum in caoipania logiret, und känn man 
atkr dieser Seite nichts gegen sie tentiren, indem furs erste auf die 
gunze Armée mehr nicht als auf 11 Tage läng l^roviant vorhanden,. 
irnd sind auch die Regimenter zu Fnss also schwach, dass^unter ft 
öder Ö Regimentern nicht wohl 2 öder 300 gesunde Mann, die mai> 
gegen den Feind gebrauchen könnte, zu finden. Zudem ist auch 
eine grimmige Kälte, dass dem Menschen kaum bey Tag, geschweige 
deih ohne dass abgerissenen Soldaten bey der Nacht, im Felde sich 
aufzuhalten möglich ist. Und ist dasjenige Vofk, so aus dem Reich 
herein commendiret, nicht ankommen; tiege also hier, musszusehen^ 
imd weiss nichts tfnzufangen noch zu helfen. Actum im Haupt- 
quarlier Gartt den W Novembris 1630. 



M HOS. 
MireffiréH iFUttmm^BUMhmlB Jfefit MiU Mia^ 

Hunden \ 

öorchlauchtigster, Grossmächtigöler, Hochgebornér Fiirst etc. 
Dass ich E. K. M. unterschiedene gnädigste Schreiben allhier 
za Greiffenberg empfangen, auch allewege den H. Totten und Ba- 
nem, wie auch Kniphausen, wegen E. K. M:ts gnädigsten Willen zei- 
tig, ungesäumt und zum öftem advisiret, will E. K. M. ich hiermit 
unterthänigst nicht verhalten. Selber habe ich die Reuterey, so aus 
dem Stéttinischen Lager mit mir anhero gekommen, nebst des Mon- 
roes 3 Companien, welche Kniphausen mit andern Volck von Schie- 
felbeih ablösen lassen, anhero nach Greiffenberg versamlet, und bin 
gesonnen mit denselben Truppen, so auch den 2 Wallensteinischen 
Companien Morgen friih, geliebt es Gott, anfzubrechen. Wollte 
heute gemarschiret haben, da ich nicht gehoffet, dass Kniphausen mit 
seinen beyhabenden Truppen zeitiger solle angekommen seyn, damJt" 
wir zugleich hatten fortmarschiren können. Und wiewohl ich anfangs 

* Efter orlgfnalet ut! Riks^ÅrkiTet (åtskillige personers bref från Tyskland 
år 1630). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 133 — 

<]ie Stargardische Strasse zu h^len, und mich also näher Stargardt 
^Ys Gollnow längst der Ihne zn logiren vermeinet, damit man desto 
45glieher Foarage aus der Mark hatte holen und dfe Pässe iiber die 
Ibne defendiren können. WéiHi åbér fch aus E. K. M. gestrigen 
Scbreibeo dieser Stunde vernehme, das$ der Feiqd mit starken Trup- 
pen der Keuterey und Fussvolk iiber die Garzer-Briicken gemar- 
schiret, unser Volk aber noch nicht bey^ammen (denn von H. Åke 
Totten und Baneren vernehme ich noch zur Zeit nicht dass gering- 
;Ste, wiewohl ich hoffe, dass Kniphausen nicht weit seyn werde); als 
habe ich mehrer Sicherheit halber vermeinet die Gollnowsche Strasse 
^u balten, damit, wann der Feind durch die Pässe, so bey Stargardt 
iiber die Ihne »guables» sind, gesetzt hältQ und gekommen wäre, 
^ir uns aJsdann nach WoJlin-wärts schlagen, und also mit H. Totten 
flind Baneren, me auch Dargitz*s Regiment conjungiren, dahin aucfa 
£. K. M. zu Wasser zu uns stossen könnten. Wann ich aber mor^ 
gen in dem Marsch vernehme, dass der Feind der Ihne noch nicht 
:zu nahe, und man ihm bey obbemehlten Passen wohl vorkommen 
könne, als werde ich meinen Marsch darnatch richten und dem Feind 
sein Yornehmen nach bester Mögligkeit verhindern. Und weil ich 
gar wenig an Ammunition habe, bitte ich unterthänigst, £. K. M* 
woUen schleunigst etliche Tonnen Pulver und å Tavenent Kugeln 
>und Lunten nach Gollnow schicken. Wollte wohl zeitiger um solche 
Mangel gesohrieben bahen, wann ich nic;bt gehofit, dass die ^ix^U 
-sundische Truppen (welche ohne Zweifel mit obbemehKen Persedeln 
wohl versehen seyn werden) zu mir hatte stossen sollen. Wenn auch 
E. K. M. von den leichten Stucken etliche nach Gollnow schickten, 
:SolUen sie die Pässe desto besser zu disputireH sebr dienlich seyn. 
Damit E. K. M. etc. Datum Greifi^enberg den 30 November anno 
J630. . 

E. K. M. 
unterthänigster, gehorsamster Diener 

Gustaf Horn. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 134 ~ 

M eoo. 

Breffråu WättmarMkamem Horn UU Ma^ 

nungen*. 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster König, Allergnädigster Herrl 
E. fe. M. sind meine unlerthäoigste, pflichtschuldige Diensle^ 
l)e8ter Bereitschaft uod Vermögens jederzeit bevor. Und verhalte 
K K, M. unterthänigst nicht, dass ich in Gottes Nahmen heute friih 
gleich Tages von Greiflenberg mit den anwesenden Truppen aufgebro- 
chen, und eine Meile Wegs von hier zu Basentin (?) angelanget^ 
alida die Truppen iiber Nacht logiren. Auch ist Kniphausen heute 
Morgen vor meinem Aufbruch zu Greiffenbei^g zu mir gekommen^ 
mit Bericht, dass sie heute Nacht anderthalb Meil Wegs jenseit 
GreifTenberg logiret und heute mit des Baudissinchen Regement und 
Hebrons Truppen ihr Nachtlager 2 Meilen von hier halten wollen» 
Was von den Preussischen Truppen vor Nachricht sey, haben I. K. M. 
aus beygefligter Designation allergnädigst ** zu ersehen. Meine Per- 
son belangend, bin ich von den Truppen vor-aus nach Gollnow ge- 
ritten, um von des Feindes Marsch, \vie auch nicht minder wo man 
die Qwartier längst der Ihne aufschlagen könne, informiret zu wer- 
den. Sonst vernehme ich von H. Totten und Baneren noch nichts^ 
ohne (dass) das Dargitzische Regiment, wie ich aus des Admirals 
Erich Hanssons Schreiben verstehe, allbereit iiber die Schweine ge- 
setzet sey. Wie es nun kommen mag, dass sie noch nicht zu Goll- 
now angelanget, känn ich nicht wissen, will aber sie in der Nähe 
herum zu seyn verhoffen. Was sonsten zu E. K. M. gnädigst be- 
haglichen Diensten ich wissen werde, will ich an meinem unterthä- 
nigsteii Fleiss nicht erwinden lassen. Thue hiemit E. K. M. etc* 
Datum Gollnow den 1 Decembris anno 1630. 

E. K. M. 

unterthänigster, pflichtschuldiger 
und gehorsamer Diener 

Gustaf Horn. 



* Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskilllge personers bref från Tyskland 

år 1630). 
'* Saknas i originalet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 135 — 

M GtO. 
Bref prén Öf^ermden S^erreuter tUi jH»» 

nungen \ 

Durchlauchligster, Grossmächtigsler Fiirstl Allergnädigster König 
ood Herr! 

E. K. M. iiberschicke icb unterth^nigst die Defénsions- und 
Elag-Articul wieder den Herrn General-Majorn Kniphausen, daraus 
E. K. M. die AtTecten des Neids vermerken werden. 

Allergnädigster König und Herrl É. K. M. werden nunmehr 
die grosse AfTronte, so rair von Herrn General-Majorn ohne eine 
gegebede Ursache wiederfahren, vernommen haben. Weiln dann 
solche eigentbulicbe Processe und mir der Schinipf geschehen, habe 
icb keine andere Zuflucht, als bey I. K. ]^. zu suchen, dass Sie 
mich werden in mein voriges Coramendo, welches dem Obristen 
Boethio iibergeben, und ich gleichwohl als sein Substitut allhie ver- 
bleiben muss, wieder einsetzen; dem Furier, dem ich raeine Parol 
als ein commendirender Officier I. K. M. gegeben, wieder erlassen, 
und mich, dem keine Faute, Gott iob, iiberwiesen seyn, vor Unrecht 
schutzen, und nicht zugeben, dass ich durch gute und treue Dienste 
verfolget, gehöhnet, und der ganzen Welt zu Spotte gemachet werde, 
welches wird geschehen, wo es I. K. M., darauf mein gäntzlich Ver- 
trauen allemahl gewesen, nicht ändern. 

ZuYor, gnädigster König, hat man mich imputiret, ich ritte mit 
kleinen Parteyen, welches kein^m Obersten gebiihrete, mich dadurch 
zu verachten, da ich es doch als EL K. M. in allem gehorsamer 
Biener gethan. Indem zeiget mir Gott das Gliick, dass ich mit die- 
ser Bloquement E. K. M. gute Dienste thun konrite, und wie ich 
das angefangen, und in der grössten Gefahr binnen 7 ganzer Wochen 
es mit grosser Miihe und Sorge abgewartet, hat man zum grossen 
Schaden E. K. M:ts es geändert, sich ohne einigen Befehl darein 
gemischet, mein menschliches Gebrechen, dass ich im alien nicht 
perfect, davor ich mich niemaln ausgeben, aufgesamlet, es wäre un- 
vernunftig angefangen, da doch der exitus änders ausgewiesen und 
noch ausweiset. Wie ich nun in der Hoffnung gewesen, meine;n 
Feinden aus den Mäulern zu kommen, habe ich anstått Ergötziigkeit 
Wiederwärtigkeit, anstått Freude Verfolgungen, anstått Ehr und 
Ruhm Hohn und Spott erlanget. Allergnädigster König und Herrl 
ich bitte um Gottes und aller Cavalirer Ehre willen, dass ich des 



* Efter originalet uti Riks-Arkivet (itskillige personers bref från Tyskland 
år 1630). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 136 — 

empfangenen unschuldigen Schimpfs halber satisfaction möge bekom- 
men. Wehe, wehe thaet es mir, gnUdigster König, dass mir der 
«taras höber ku G^mnieiido aus eigtoea Affecten den der gaozen 
Welt bekaoDten Schimpf soUte aoibvui. Habe ich misshandelt, ich 
will es mit meinem Blut bezahlen. Ich känn E. K. M. nicht schrei- 
ben, wie hoch mir die despecten zu Herzen gehen, und verfluche die 
Stunde, darin ich ein Soldat geworden, denn lasse ich es mir sauer 
werden Ehr und Kuhm zu eriangen. Endlich werde ich dadurch 
beschimpfet, so fern {in) E. K. M. Diensten nimmer änders zu hoffen, 
als der erlittenen despecten mehrer zu gewarten, welches ich nicht 
hoflen känn, dass E. K. M. solches werden zugeben können, ich 
weiss mich auch nicht verschnldigt zu haben zu erinnern, und ich 
E. K. M. Dienste seit anno 22 gesuchet, und von anno 1624 her 
continuiret, wie ich allezeit so höchlich erfreuet (iiber?) E. K. M. gliick- 
lichen success. Wie eifrig und mit was aflection meiner Wenigkeil 
nach E. K. M. Dienste ich verrichtet, miissen bezeugen alle so mit 
mir umgängen. Zuvor haben meine Lands-Leute E. K. M. grosse 
, Gnade erfahren, desshalben sie ihre Zuflucht zu mir gesuchet. Wiir- 
den diese Schimpfe nicht remediirt, in solchem ehrlichen Beruf Ich 
bey ihnen gewesen, in solche grosse Verachtung, wie bereit allhier 
ein Ånfang gemachet, ich kommen wiirde, nur mir Gott das Gliick 
gegeben, soll ich es andern zu Ehren und Vortheil gethan haben. 
Ich hoffe nicht dass E. K. M. mich allhie mit meinen Truppen, da 
ich zuvor von Herrn Feldtmarschallen und sonst keine Ordre geho- 
let, unter anderm commendo liegen lässt. Ich will sonsten E. K. M. 
dienen wie ich känn, aber in solchen despecten werden E. K. M. mir 
nicht anmuthen zu seyn. Allergnädigster König 1 wie werde ich doch 
80 unschuldig ig vielfältigen Spott gesetzet, welches mein Herz ver- 
zehret, da ich nicht ehe ruhen känn, bis E. K. M. mich davon er- 
lösen. Ich habe auf den WeK nichts als elnen ehrlichen Namen 
und wollte lieber sterben, als solche Schimpfe, so der General-Major 
mir angethan, leiden. Darum bitte ich E. K. M. unterthänigst durch 
Gott, dass ich von der Bioquirung mit meinen Truppen möchte ent- 
lediget, öder in voriges Commendo wieder gesetzet werden, und dass 
doch der Furier erlassen werden möchte, denn ich meine Parol hal- 
ten öder lieber sterben will. 

Indem ich diesen Brief schreibe, fällt der Feind die Schantze 
bey dem Damm öder Passé an, welcher aber alsobald zuriickgejaget, 
80 besetzet er den Pass auf den andern Seiten, allda eine Brustwehr, 
welche ich gestern demoliren lassen, mit 100 Musquetiren besetzt, 
und seine Reuter allernächst im Dorfe logieret; darauf lässt er alle 
*^ Bagage- Wagen ausgehen, und ich zog alle unsere Truppen auf 



Digitized by LjOOQIC 



— 137 — 

diese Seite. und liess den Pass aolaufen, welchen der Feind nacb 
etlicheD Scharmiitzeln verlassen. Pulver und Musquet verlaofTen, als 
hauete ich mit den Reutern iiber, und bekam mit OHr ins Qwartier 
18 gefangene uyd Hittmeister Biilow 4. Haben iiber 60 Wageo 
2um Theii ins Qwartier fiihren lassen^ zum Theil verbrannt, und also 
eine kieine Revanche geholet, welche {weil?) den vorigen Tag in des 
General-Majors gebauete Schantze bey hellen Mittage* Capten Antoni 
nebenst 30 Soldaten gefangen genommen. Die in der Schantze haben 
sich nach Yermögen der Gefangenen Aussage nach sehr wohl gehalten, 
Gapten-Lieutenant Schulenburg, einen wackern Kerl, durchschossen^ 
welcher wohl bereits todt, einen Furier durchs Rein und 1 Soldat todt, 
ohne die geqwetschten. Der Sergeant, welcher von den unserigen 
geblieben, hat mit dem Sabel einen iibers Gesicht gehauen, und sicb 
gewehret bis in den Tod. Dieses unterthänige Schreiben wollen 
E. K. M. gnädigst vcrmerken, dann ich es aus keinem bosen Ge- 
rucht, sondern aus ,grosser Betrlibniss der erlittener despecten ge- 
schrieben. Befehle E. K. M. Gottes Schutz wieder alle deren Feinde, 
und ich verbleibe die Tage meines Lebens 

E. K. M:ts 

unterthänigster, gehorsamster Knecht 

Claes Didrich Sperreuter. 
Rossentin den 3 Decembris anno 1630. 



M GU. 

HeiiMon från Öfversten Sperreuter Uti 

Monuåiffen \ 

Dorchlauchtigster, Grossmächtigster, Allergnädigster König und Herrl 
E. K. M. wiH ich unterlhänigst (berichten) , me es eigentlich 
mit der gestrigen charge, dann vielfeicht sich etliche finden mochten, 
die (vielleicht) E. K. M. da von unrecht berichteten, sich verhalten, 
welches ich an jeder Statt und nacfa aller anwesenden Zeugniss Aus- 
sage {thun wilt). Gestern gleich Tages bin ich auf der andern Seite nach 
Rittmeister Biilow geritten, zu berathen wie das Dorf könnte befestfgt 
werden, dass sie diesen Winter darin qwartirten. Wie ich nun unten 
am Berge bey »Loohbrut» (?) [war), da unser Reuter Corps-de-Garde 
ist, hörte ich bey der Schildwacht schiessen, alida ich eilend zu der 



Efter originalet uti Riks^ Arkivet (åtskilHge personers bref från Tyskland 
ir 1030). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 138 — 

Gorps-de-Garde geritten, die aber J}ereits die Schildwache zu secon- 
diren ausgenicket waren; indetn ritt ich auf die Höhe, so kam mir 
Yom Feinde jagend die Wacht zuriick, die ich halten möchte, bis 
Rittmeister Biilow mit den 3 Truppen zum Dorf heraus ruckete. 
Ber Feind dasselbe sehend, ist er abgeriicket, habe ich es meiner 
Companie, die auf den andern Seiten tlie Wacht versahe, wissen las- 
sen, und anhero gebothen, da mir denn nicht änders gebiihren wol- 
len, wie der Herr General-major Rittmeister Biilow befohlen, wa 
der Feind heraussen käme, ihn iiber Hals und Ropf wieder hineia- 
zujagen, zu vollziehen. Wie ich nun mit Rittmeister Biilow im 
Vortrab, habe ich nicht änders als die Cornetten im Qwartier ge- 
blieben vermeinet; wie wir fast den Feind, dem wir mit unserm Vor- 
trab genug gewachsen, erlanget, sind wir so begierig gewesen den 
Feind wegzunehmén und nicht gehoflfet, dass die 2 Companien mit 
den Cornetten uns weiter als auf die höchste Berge folgen wiir- 
den, sehe ich dieselben bey mir stehen, dariiber ich erschrak und 
alsobalden commendirte, dass sie sich retiriren sollten, dann der 
Feind [sich) zu Ross und Fuss häufig^stärkete, wies meinen Capitain- 
Lieutenant mit 30 Pferden auf das Scharmiitzel, dem denn sein Pferd 
alsobalden géschossen, dass er darnieder liegen blieb, darum wir uns 
so länge, dass er salvirt wiirde, miissen auflialten, da der Feind in 
Bereitschaft und allés angesetzet, auch die Fourageurs an beiden 
Seiten ausgesandt, erwartend an welchen Seiten wir ihnen es ver- 
bieten wollen, damit er uns zu charge bringen könnte; in dem wir 
uns retirirten und fast den Berg erreichet, dräng der Feind mit 5 
Truppen auf uns, die 6 liess er !■ Reserve, wurden also gedrungen 
mit ihnefn zu fechten und den Kopf zu bieten, und hat der Feind 
seine Ordnung also gestelit. Dann der Feind eine neue starke Com- 
panie Dragoner und eine neue starke Companie Reiiter, die der 
Hauptman Heissenbarg gefiihret, die Dragoner Schiitz, also war der 
Feind 400 Pferde stark. Erstlich setzte der Feind eine starke 
Truppe auf unsere rechte und des Feindes linke Seite, die etwas 
vor den andern aushiel)e, die andern 4 Truppen gar nahe bey ein, 
die Dragoner in Reserve, darauf folgten ungefäbr 400 Musquetirer. 
Wie nun der Feind also herandrang, wurden unsere scharmiitzi- 
rende Reuter bey den Troppen gefordert, und konnte ich nicht mebr 
als 3 Truppen nrachen, dann wir ohngefähr 120 Pferde stark wa- 
ren, stellte ich Rittmeister Biilow an die rechte und Lieutenant 
Saben an die linke Hand, die Schwedische Companie in die Mitte. 
Indem kommt die starke Truppe so nahe an Rittmeister Biilow, 
dass er sie chargiren musste. Darauf trafen die anderen 2 Compa- 
nien jede auf 2 Truppen, welches allés gliicklich abging, dass wir 

Digitized by V^OOQIC 



— 139 — 

Termeioten die Victoria wäre ui^er; und ward ini ersten Treffen 
Rfttineister Bulow iiber das Gesicht verwundel, dass thin das Blut in 
äe Augen lief, deswegen ich ihn ans der charge zu weichen bat^ 
and gab sfch des Rittmeistern Biilow^s Truppe sehr auf den ge- 
jägten Feind. Die anderen 2 Companien liess ich wieder stellen und 
riickte etwas zuriick. Darauf jagete der Feind die Biilowsche Reu* 
ter wieder zuriick, dass man die im andem Treffen nicht gebrauchen 
konnte, und konimt der Feind damit wieder auf uns, dass er diese 2 
Truppen zum andern mahl musste treflen; daruber wird des Comet 
Yon Lieutenant Sabe Pferd geschossen, dariiber die Reuter alle von 
der Companie davon liefen, und keiner mehr als der Lieutenant, 1 
Corporal und 1 Reuter bey unsblieb. Darauf hat der Lieutenant 
Biilow seine Truppen wMer versamineK, dass ich also die Schwe- 
dische Truppen wieder stellen konnte. Also liess ich den Cornet nahe 
dem Qwartier riicken, und haben diesen beyden Truppen mit den 
Degen so länge chargiret, und iiber 6 mahl ein den andern secun- 
dirt, dass ich die Tage meines Lebens keine Reuter besser thun ge* 
sehen noch haben können besser thun. Ich bin 2 mal so gut als 
gefengen gewesen, dann sie mich gar eigenttfch gekannt, dass auch zu 
ktzten, wie ich von den 2 Companien noch etiiche Reuter versam- 
Boelt, wieder in den Feind gängen, vermeinete dass noch eine Truppe 
von den unserigen iibrig wäre und ward mir Qwartier gerufen, und 
gesagt es wäre unmöglich, dass ich könnte wegkommen, ich soHte 
mich ergeben, und hatte der Feind nicht sich verschossen, wäre es 
auch unmöglich gewesen, denn sie nur 2 Sehiisse auf mich thalen, 
ond mich mit Degens umringet hatten, also musste ich mein Pferd 
ansprechen, durch dessen Giite ich davon kam und erretteten mich Z 
von dem Baudischen Regiment, bis ich an den Morast kam, allda tch 
die verstreuten Reuter wieder bey einkriegte, damit (ich) den Lieute* 
den Sabe, der zuvor gescbossen ward, aber nicht tödtlich, und in 
nant Morast gejaget ward mit 10 Reutem, erhieit. 

Weiln denn, AUergnädigster König och Herr, ich so viei mir 
möglich mit so wenigem Yolke gethan, und es durch mich nicht, 
sondern durch des Kriegsgliickes Tiicke Versehen, als bitte ich 
UQterthänigst E, K. M. wolle keine Ungnade, dass der Cornet ver- 
loren auf mich werfen. Es sind nur todt und gefangen 29 Personen, 
Gott weiss, dass wann E. K. M. die gehabte Gnadc von mir ab- 
weodeten, dass allsdann leichtlich meine Feinde mir garaus machen 
könnten, denn sollte ich die Fourage zulassen, werde 4ch verklagt^ 
komme ich in Pericul, muss ich auch verantworten, und habe nicht 
dt^D drittentheil Volk wie in der Stad t; I. K. M. wolle doch gnä- 
digst die Anordnung thun lassen, dass mehr Fussfolk anhero kom* 



Digitized by 



^oogle 



— 140 — 

loeQ möcbtQ uimJ dass der Riitmeister Bulow allbie yerbleibe. Die 
Halijscben siod geste.rn Nacht nur drey Meileo voo bie g^legen, siod 
aoeh oicbt hier, wiewohl ich Post iiber Post geschicket. Tbun sich 
vielleicbt gute Tage. Icb wili allés ihuo was meoschr und möglich 
isty wana icb oiir E. K. M. Gnade behalte. Major Pfullo Companie, 
soll auch anbero kommetn, die bereits 70 Pfer()e stark, wolleo also 
wobi mit Keitern stark genug werdeo, weno B. K. M. etwas Fuss- 
folk entratben köonte, öder dass der Obersle »Du|)adel» {Taupa- 
del) anhero mit den Dragooern komme. Deiui luimöglieb ist es, d99S 
es (mi$) weniger, als dass es der Herr F^ldinarscbail vorerst aageord- 
fiet, kana bk)(|uiret bleiben, darauf icb auch das Bloquement unter^ 
oommen. £s ^ird allhie weder Aoordnung, noch ^twas aufs Volk 
gemachet. Sollen wir es unterbalten, ofiu^ fast die Hälfte Volk ein* 
zufordero ausgeschicket werden. Ich bio allbie alleine, ich kaoD 
fiirgend binreisen, es zu befördern; fordere ich es von den Commi- 
fiarien uqd schreibe, dass sie £. K. M. Soldc^ten dadurch ruiniren, 
uad allés auf die länge Bank schiebeo, bis die Notb Tor der Thur, 
allsdann wollen sie doppelt geben, um das zDgesagte Yolk auf die 
Beine zu briogen; so bekomme icb unniitze und höbniscbe Schrei* 
ben. Weil denn, allergnädigster König und Herr, an dieseni Örte 
viel gf&legen, werdeo Sie hierin gnädigst wissen zu dispopiren. Icb 
"will es an meioeiD Fleisse oicbl ermaogeln lassen, Sie werden itzo 
«lles Heil vorseben, weii sie uber einen Monat Proviant nicbt mehr 
darin haben. Es mangelt auch an Lunten, und baben in 2 Tagen 
voa Görlin keine bekommen können. Die Årbeit gehet allbie schlecht 
Cort, wiewohl dieses Dorf mehrentheils verpalissadirt, und die Briicke 
ganz fest gemachet. Es braucben sich alte Leute der heiligen Ta^, 
und gedencken nicbt,. dass der Feind unterdessen nicbt ruhen wird. , 
Ich erwarte von £. K. M. eine gnädige Ordre und verhoffe £. K. M. 
werden meinen guteo, getreuen Fleiss gnädigst verspiiren, auf dereo 
lånade ich mich näcbst Gott gftröste; b^feble etc. Rossentin deo 
ecembris anoo 1630. 

E. K, M. 

allerunterthänigster, gehorsamster 
Knecht 

Claes Didrich Sperreuter. 



gQ-c^<»' 



Digitized by VjOOQ IC 



SKRIFVELSER 1631. 



Digitized by VjOOQ IC 



- 142 — 



Mnnehdiim 



W:o 612. Bref från rik«-kanslcren till konungen: Ytterligare betåokandc öfver 
konungens plan till 1631 års filttåg, synnerligen hvad betriffar 
medlens anskaffande och fördelning. Dat. Elbingen d. 4 Januari! 
1631. 

« 613. Relation af doctor Sahius till Riksens råd: Med orostindlig ber&t- 
relse öfver Greiffenbagens och Garz^s intagande af svenska tmp- 
perne under konungens beföl. Dat. LObeck d. 10 Januarii 1631. 

*> 614. Bref från riks-kansleren till konungen: Om kejsarens titel; rörande 
ryska angelägenheterne; Hamiltons värfning i England; svenska 
flottans utrustning i Westersjön. BeUnkande öfver konungens 
plan att genom Hamiltons landstigning vid Weserslröromen göra 
en diversion mot de kejserlige. Dat. Elbingen d. 17 Januarii 1631. 

4» 615. Bref från sekreteraren Grubbe till pfaltzgrefven Johan Casimir: Om 
konungens marsch från Landsberg. Neutralitet för Ligan; för- 
bund med Frankrike. Förhållandet med utrikes makter. Vårf- 
ningar. Konungens plan på Mecklenburg. Dat. Berowalde d. 18 
Januarii 1631. 

• 616. Rapport från öfverstc Kagg till konungen: Med uppgift å fiendens 

styrka och svenska garnisonernes styrka uti hvarjc stad i Vor- 
Pommern. Dat. Ånklam d. 27 Januarii 1631. 

» 617. Bref från öfversten John Hepburne till riks-kanslercn: Med relation 
om allt som passerat från början af året. Horns sk&rroytsliDgar 
med fienden. Konungens expedition mot Mecklenburg och de 
trupper dertlll blifvit använde. Den vid Slellin qvarvarande ar- 
méens styrka. Fiendens styrka vid Frankfurt och Landsberg. 
Tillys yttrande.. Ämnar marcbera mot konung.en. Missnöje och 
brist bland trupperne. Dat. Soldin d. 30 Januarii 1631 (på tyska). 

• 618. Rapport från filUmarskalkcii Horn till konungen: Ang:de fiendens 

anslag alt öfver Lan^sberg rycka till Colbergs undsättning eller 
försöka öfverraska Horn vid Soldin. Dat. Soldin d. 1 Februari! 
1631 (på tyska). 

» 619. Skrifvelse från Riksens råd till konungen: Med infordradt betänkande 
angående fredsvilkoren med kejsaren I händelse underhandling 
skulle komma i fråga; om krigsomkoslnaderne: om det Pom- 



Digitized by LjOOQIC 



— 143 — 

merska och Hessiska förbundet; öfver konungens står till kejsaren 
och churrurstarne; samt hvad som vore att göra om Danmark 
skulle börja fiendtligbeter mot Sverige. Dat, Stockholm d. 4 Fe- 
bruarii 1631. 

N:o 620. Rapport från mitmarskalken Horn till konungen: Ang. fiendens befa- 
rade afsigt att undsatta Colberg eller öfverrumpla de svenska trup- 
perne i deras vinterqvarter uti Hinter-Pommern. Svårigheten att 
underhålla hästarne. Om Driesens öfverrumplande. Skärmytslin- 
gar. Dat. Stargard a. d. Ihne d. 5 Febr. 1631 (på tyska). 

n 621. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: Rapport att fiendens 
kring Frankftirt a. d. Öder liggande truper uppbrutit mot Mag- 
deburg. Horn uppbryter mot Pase.walk. Dat. Stargard a. d. 
Ihne d. 8 Febr. 1631 (på tyska). 

å» 622. Bref från Hlltmarskalken Horn till konungen: Om dess marsch att 
förena sig med konungens trupper. Dispositton af de i Hinter- 
Pommern qvarlemnade truppeme. Om qvarterfördelningen. Skär- 
mytslingar kring Landsberg. Fiendens marcher. Dat. Stettin d. 
12 Febr. 1631 (på tyska). 

» 623. Rapport från general-major Knijphausen till konungen: Ang. fiendens 
rsrmodade ankomst. Förberedelser för hans mottagande. Svenska 
garnisonernes styrka i trakten omkring Neu-Brandenburg. Om 
Feldbergs besättande begäres ordres. Dat. Neu-Brandenburg d. 19 
Febr. 1631 (på tyska). 

» 62A. Rapport från fältmarskalken Horn till konungen : Om truppernes för- 
läggande uti vinterqvarter i Neumark. Recognoscering kring Lands- 
berg af Horn företagen. Dat. Perlinigen d. 25 Febr. 1631 (på 
tyska). 

» 625. Bref från hofmarskalken Falkenberg till konungen: Om tillståndet i 
Magdeburg. Fiendens tilltag. Garnisonens styrka. Dat. Magde- 
burg d. 25 Febr. 1631 (på tyska). 

» 626. Rapport från general-major Knijphausen till konungen: Om Tillys 
ankomst till Ruppin samt dess ar,mées förläggning och underhåll. 
K. har besatt Feldberg. Dat. Neu-Brandenburg d. 26 Febr. 1631 
(på tyska). 

j» 627. Från densamme till densamme: Med ytterligare speciella underrättel- 
ser om fiendens ställning och förläggning. Dat. Neu-Brandenburg 
d. 1 Mars 1631 (på tyska). 

» 628. Bref från amiralen Erik Ryning till konungen: Ang:de flottans ut- 
rustning och tillstånd i Stralsund. Dat Stralsund d. t Mars 1631. 

9 629. Bref från generalen Johan Baner till konungen: Enligt från Knijp- 
hausen ankommen skrifvelse är Tilly på marsch mot Neu-Bran- 
denburg anländ till Stargard. B. sammandrager sina trupper 
kring Friedland. Dat. Demmin d. 2 Marf 1631 (på tyska). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 144 — 

Ito €90. tltpport från BauflissiD till konangen: Att ban sammandrager sina 
troner yid Prentzlow f&r att öfver Pasewallt marscbera till Fried- 
Iffnd. Dat. Prenlzlow d. 2 Mars 1631 (pi tyska). 

» 631. Rapport från fdltmarskalken Horn till konungen: Ang. Colbergs upp- 
gifvande af de kejserlige; deras armarche. Horns uppbrott till 
SCettin, jemte uppgift på trupperna som qvarblifva i Stargard och 
dero som Horn fOrer till Stettin. l>at. Stargard d. 4 Mars 1631 
(på tyskaX 

D 632. Rapport från general Baner till konungen: Ang:de Baners marsch 
att fOrsvara passet vid Deromin» och uppgift å gjorda detascberin- 
gar. Dat. Osten d. 4 Mars 1631 (på tyska). 

» 633. Rapport från fältmarskalken Horn till konungen : Om dess ankomst 
till Stettin, tillärnade vidare marcber och om de qvarlemnade trup- 
pernes förläggning. Förfrågan oro Colbergska garnisonens be- 
handling. Dat. Alt-Slettin d. 5 Mars 1631 (på tyska). 

» 634r Rapport från genaral-major Knijphausen tHI konungen: Om fiendens 
företag utanför Neu-Brandenburg. Dat. Neu-Brandenburg d. 5 
Mars 1631 (på tyska). 

» 636. Rapport från general Baner till konungen: Med uppgift huru passen 
mellan Friedland och Demmio blifvit besatte. Spejande på fien- 
dens företaganden. Dat. Friedland d. 6 Mars 1631 (på tyska). 

» 636. Rapport från fältmarskalken Horn till konungen: Om Horns ankomst 
tiM Friedland; oförmodad träffning vid Neu-Brandenburg. Fien- 
dens ställning oeh förehafvanden förgäPves utspanade. Dat. Fried- 
land d. 8 Mars 1631 (på tyska). 

n 637. Rapport från densamme till densamme: Horn bryter upp från Fried- 
land och stannar vid MOggenburg. Anordningar för försvaret om 
fienden påtränger. Fiendens marcber och förmodade afsigter. Dat. 
MOggenburg d. 12 Mars 1631 (på tyska). 

Rapport från densamme till densamme: Ang:de fiendens ställning och 
förmodade afsigter. Horns armées förläggning. Detaljer omNeu- 
Brandenburgs intagande. Dat. MOggenburg d. 13 Mars 1631 (på 
tyska). 

Rapport från densamme till densamme: Att slottet Mirow blifvit upp- 
gify£t till de kejserlige. Dat. Friedland d. 16 Mars 1631 (på tyska). 

Rapport från general Baner till konungen: Om förfärdigande af 2:ne 
bryggor vid Schwedt, provianU ditförande, truppers sammandra- 
gande m. m. Dat. Schwedt d. 16 Mars 1631 (på tyska). 

BseT från öTverste» D. v. Falckenberg till konungen: Med uppgift på 
fiendeiw styrka ulanför Magdebarg ach UUståodei i staden. Dat. 
Magdeburg å. 17 Mars 1631 (på tyska). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 145 — 

N:o 642. Br«r från Gregorius Wlnss tfll komnifeii: Ora tinståmkit Mmm) dt 
kejserlige i Frankfurt ocb Landsberg. Dat €09tHn d. 24 Mars 
1631 (på tyska). 

» 643. Relation om Ahrenswaldes intagande af de kejserlige från Landsberg. 
Dat. d. 24 Bfars 1631 (på tyska). 

1) 64é. Rapport från general-tteutenant RaudisMn till konungen: Om en 
skärmytsling mellan Croater ocb öfVerste Hålles foJk kring Mtkn- 
chenborg. Tillståndet ocb truppernes förläggning kring Neustadt. 
Rykten om fienden. Dat. Neustadt d. 27 Mars 1631 (på tyska). 

» 645. Rådslag från Riksens råd till konungen: Oro oenigbeternes behand- 
ling med Danmark, uppkomne genom danska konungens inbland- 
ning I de tyska angelig«nbeterne. Dat. Stockholm d. 2ft Mars 
1631. 

• 646. Bref från mitmarskatken Horn till rikskansleren: 'Med relation om 
alla de operationer som Gustaf Adolph verksttllde före och strax 
efter Neu-Brandenburgs fall; samt konungens marche mot Frank- 
furt a. d. Öder. Dat. Königsberg d. 29. Mars 1631. 

tt 647. Rapport från öfverste Kagg till konungen: Ang. tillståndet i Yor- 
Pommern och huru garnisonerne i och omkring Anklam dro för- 
delade. Greifswaldes iakttagande m. m. Dat Anklam d. 29 Mars 
1631. 

j> 648. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: Ang. vidtagna åtgär- 
der för att, enligt konungens befallning, samla en armé kring 
Garz, att understödja konungen i händelse dess företag mot Frank- 
furt skulle misslyckas. Dat. Königsberg d. 31 Mars 1631 (på tyska). 

» 649, Bref fråp commissarien Erik Andersson (Trana) till konungen: Om 
tillståndet i Hinter-Pommern ; penningars anskalTande och contri- 
butioners utgörande af landet. Dat. Stettin d. 31 Mars 1631. 

o 650. Bref från sekreteraren Grubbe till residenten i Hamburg, Adler Sal- 
vius: Rörande de diplomatiska, ekonomiska och krigsangelägenhe- 
terna (defect, troligen skrifvet i slutet af Mars 1631). 

» 651. Relation om Ahrenswaldes intagande af de kejserlige; afgifven af till- 
stådesvarande Stads-schuldheiss Fuhrman. Dat d. 1 April 1631 
(på tyska). 

• 652. Bref från öfVerste Mietzlaff till konungen: Om förmenta försummeT- 
ser vid Ahrenswaldes försvar och om bestraffning af de skyldige. 
Dat Reetz d. 3 April 1631 (på tyska). 

» 653. Bref frin sekreteraren SchwaUenberg till konungen: Ang. de vilker 
^ under hvifta konungens trupper och tross tiMåtasfHtt passera ge- 
nom Cilttrin. Dat COstrin d. 3 April 1681 (på tyska). 
Svenskt KrigihisU Arkiv. 2. lÖ 



Digitized by LjOOQ IC 



— 146 — 

N:o 654 Bref från nitmarskalkeD Horn Ull konungen: Om truppernes afmarsch 
från Garz mot Soldin; MlfOljandet af Schwedts befästning; till- 
ståndet vid arméen och dess fördelning m. m. Dat. Königsberg 
d. 4 April 1631 (på tyska). 

» 655 Bref från general Tott till Riksens råd: Med relation om hAad vid 
svenska krigshären i Tyskland sig tilldragit, sedan Greifenbagen 
och Garz intogos och tills början af April. Dat. Wolgast d. 5 
April 1631 (på tyska). 

j» 656. Relation af general Baner till hans broeer Carl Baner: Ang. Frank- 
furt a. d. Odérs intagande. Dat. Frankfbrt d. 6 April 1631 (på 
tyska). 

» 657. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: Att han med sina för- 
trupper anländt framför Landsberg, om dervarande kejs, garnisons 
styrka m. m. Dat. unter Landsberg d. 7 April 1631 (på tyska). 
P. S. Att han enfigt sednare ordres dragit sig närmare Ktlstrin, 
uppgift på hans disponibla styrka m. m. Dat. Tietz d. 8 April 
1631 tpå tyska). 

» 658. Bref från general Baner till konungen: Ang. Kratz' och Tillys an- 
komst till Fursten walde och Ziesar med en undsäitnlngshär, jemte 
anhållan om ordres, bvilken skall öfvertaga berälet i Frankfurt 
under hans frånvaro. Dat. Frankfurt d. 10 April 1631 (på tyska). 

}) 659. Bref från general Baner till konungen: Att han med åtskilliga trup- 
per samma afton anländt till Drossen, att Cratz och Tilly bafva 
samma ställning som förut m. m. Dat. Drossen d. 14 April 1631 
(på tyska). 

» 660. Riksens råds skrifvelse till konungen: Svar på konungens skrifvelser 
af d. 14 och 26 Mars, ang. förstärkningars och penningars utsän- 
dande m. m. Af Stockholm d. 18 April 1631. 

» 664. Bref från O. C v. Rochow till konungen: Noggranna underrättelser 
om Cratz' styrka vid JUterbock. Dat. Berlin d. 19 April 1631 
(på tyska). 

» 662. Bref från rådet i staden Magdeburg till konungen : Ang. stadens fara 
sedan utanverken blifvit stormade af fienden, jemte anhållan om 
snar hjelp. Dat. Magdeburg d. 20 April 1631 (på tyska). 

» 663. Bref från fältmarskalken Horn till riks-kansleren: Ang. underhand- 
lingar med Brandenburg, konungens afsigt att undsätta Magde- 
burg m. m. Dat uti Cttstrinske förstaden d. 26 April 1631. 

» 664. Bref från rådet i staden Magdeburg tUl konungen: Att man med 
glädje rått underrättelse om konungens sednaste framgångar, jemte 
ifrig anhållan om snar hjelp, emedan staden icke längre kan hålla 
sig. Dat. Magdeburg d. 30 April 1631 (på tyska). 



Digitized by LjOOQIC 



— 147 — 

N:o 665. Bref från admiDhtratorn ChristiaD Wilbelm till konungen: Ånmaning 
. om hastig hjelp. Dat. Magdeburg d. 1 Maji 1631 (på tyska). 

» 666. Bref från general-Iieutenant Baudissin till konungen: Att han kom- 
mit till Saarmund och att fienden sammandragit trupper Yid M Oc- 
kern. Dat. Saarmund d. 8 Maji 1631 (på tyska). 

j» 667. Bref från riks-kansleren till riksens råd: Ånmaning att rådet bOr 
välja försigtiga ordalag i dess skrifvelser till konungen; ang. pen- 
ningeställningen i landet, skatternes indrifvande m. m. Dat. Stock- 
holm d. 17 Maji 1631. 

» 668. Bref från Adler Salvius till riksens råd: Ang. Magdeburgs förstöring 
och de orsaker som hindrat konungen undsätta staden. Dat. Ham- 
burg d. 18 Maji 1631. 

» 669. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: Att han börjat slå en 
brygga vid Schaumburg, samt ang. det krigsfolk han kan dispo- 
nera och dess underhåll, Frankfkirths och Krossens befästande 
m. m. Dat Schaumburg d. 21 Maji 1631 (på tyska). 

» 670. Eitract eines vertraulichen Schreibens aus Sorau: Ang. de kejserlige 
truppernes i Schlesien förläggning, sannolika rörelser m. m. Dat. 
Krossen d. 25 Maji 1631 (på tyska). 

» 671. Bref från general Tott till öfverste Lars Kagg: Att sammandraga 
alla disponibla trupper vid Tribsees, för att möta ett väntadt kejs. 
infall från Mecklenburg. Dat. Wolgast d. 30 Maji 1631 (på 
tyska). 

» 672. Bref ft-ån commissarien Erik Andersson Trana till fältmarskalken 
Horn: Ang. det dåliga tillståndet i Yor-Pommern tillfölje atkejs. 
garnisonens i Greifswalde ströfverier, penningbristen m. m. Dat. 
Wolgast d. 30 Maji 1631. 

*> 673. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: Ang. upprättandet af 
bron vid Schaumburg och verken utanför COstrin, förteckning» pä 
disponibelt krigsfolk m. m. Dat. Freienwalde d. 4 Juni 1631 (på 
tyska). 

» 674. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: Ang. de kejserliges 
fiendtligheter på Schlesiska sidan och tillståndet derstädes. Dat 
Schaumburg d. 7 Juni 1631 (på tyska), 

» 675. Bref från öfversten Lars Kagg till konungen: Att de kejserliges 
truppsamling i Mecklenburg varit utan betydenhet och att ett 
starkt regognosceringsparti blifvit utsändt. Dat. Loitz d. 7 Juni 
1631. 

» 676. Bref från öfversten Lars Kagg till konungen: Om tillståndet i Meck- 
lenburg. Dat.. Tribsees d. 9 Juni 1631. 



Digitized by LjOOQIC 



— 148 — 

N:o 677. Instruction af ridet till nutmankalkeo Wrangel: Att Ofrene milHieiM 
tillstånd i LifT-, Ingerman- och Finland. DaL Dalebamn d. 10 
Juni 1631. 

» 67$. Bref frSn fältmarskalken Horn till konungen: Ang. tillståndet på 
Schlesiska sidan och -de kejserliges öfVerrumpling af Zallichau. 
Dat. Scbaumburg d. 12 Juni 1631 (på tyska). 

» 679. Bref från fUltmarskalken Horn till konungen: Samma som föreg., 
Jemte uppgirt på såväl hans egen som fiendens styrka. Dat. Frei- 
enwalde d. 14 Juni 1631 (på tyska). 

» 680. Brer från general Ike Tott till konungen: Om commendantens i 
Greirswalde, öfv. Perusis, död vid ett utrall och om fästningens 
deraf följande kapitulation. Dat. im Feldlager vor Greifswalde d: 
15 Juni 1631 (på tyska). 

j» 681. Bref från fältmarskalken Åke ToU till konungen: Bekräftelse på 
föreg., samt förteckning på det folk, som blifvit samladt för be- 
lägringen. Dat. Greifswalde d. 17 Juni 1631 (på tyska). 

j» 682. Bref från sekreteraren L. Gmbbe till riks-kansleren: Att konungen 
förmodligen ärnar resa bém och lemoa befälet i Tyskland åt riks- 
kansleren eller pfaltzgrefVen. Dat. Stettin d. 22 Juni 1631. 

o 683. Bref från commissarien £rick Anderson Trana till konungen: Ang. 
de från Sverige ankoramande truppernes landstigning vid Peene- 
mOnde. Hål. Peenemttnde d. 28 Juni 1631. 

» 684. Bref från generalen Tott till konungen: Om framgångar i Bfeckleii- 
« burg och den från Greifswalde aftågande kejserliga garnisonens 

nedhuggande. Dat. Greifswalde d. 28 Jun! 1631. 

» 685. Bref från general-major A. Lessle till riks-kansleren: Ang. markis 
Hamiltons värfning i England och Skottland samt orsaken till 
dröjsmålet med hans ankomst till Tyskland. Dat. London d. 29. 
Juni 1631 (på tyska). 

» 686. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: Att han ämnar upp- 
rätta ett befästadt is ger vid Crossen och blott väntar på rytteri, 
för att företaga något afgörande m. m. Dat. Scbaumburg d, 29 
Juni 1631 (på tyska). 

$7. Bref från riks-amiralen Carl Carlson Gyldenhjelm till konungen: Ang. 
drottningens ankomst till Tyskland och flottans tillstånd. Dat. 
Wolgast jd. 10 Juli 1631. 

$8. Bref från riks-råderne Claes Horn och Joh. Sparre till pfaltzgrefven 
Johan Casimir: Om drottningens resa, jemte nyheter från krigs- 
skådeplatsen. Dau Wolgast d. 15 luli 1631. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 149 — 

N:o 6S9. Bref från residenten i Helsingör Joh. Fegrseus Ull riksens råd: Ang. 
Hamillons ankomst till Sundet med 7000 Engelsmän och Skottar; 
om de skäl som förmått honom gå dit i stället för till Wesern 
enligt konungens befallning, om orsaken till hans dröjsmål, om 
tvisten meNan Danmark och Hamburg m. m. Dat Helsibgör d. 
2S Juli 1631. 

B 690. Eitract aus des Herrn General Baners Schreiben seinem Bruder Herrn 
Carl vom 29 Juli 1631: Ang. Tillys ankomst framför lägret vid 
Werben och aflåg derifrån. 

o 691. Bref från riks-råder Joh. Sparre till pfallzgrefven Johan Casimir: 
Ang. samma som föreg. Dat. Wolgast d. 11 Aug. 1631. 

A 69j2. Bref från riks-rådeme Claes Horn och Johan Sparre till pfaltzgref- 
ven Johan Casimir: Ang. konungens företag efter Tillys altåg från 
Werben. Dat. Wolgast d. 21 Aug. 1631. 

B 693. Eitract af ett bref från general Johan Baner: Att Chur-Sachsen be- 
gär hjelp af konungen mot Tilly, samt att truppernc redan äro på 
marsch från Havcin. Dat. Brandenburg den 21 Aug. 1631 (på 
tyska). 

B. 694. Bref från residenten Stallman till konungen : Underrättelser om fien- 
dens förehafvanden. Dat. Zerbst d. 3 Sept. 1631 (på tyska). 

» 695. Extraot Schreibens aus dem Königlichen Lager unter Leipzig: Ang. 
förloppet af slaget vid Breltenfeld och den följande dagens hän- 
delser. Dat. d. 8 Sept. 1631 (på tyska). 

B 696. Bref från Adler Salvius till ett af Riksens råd: Om orsaken tillChur- 
Sachsens förening med konungen, om slaget vid Leipzig, och om 
konungens planer efter detsamma m. m. Datum Hamburg d. 24 
Oct. 1631. 

» 697. Bref från sekreteraren L. Grubb^ till riks-kansleren: Ang. konun- 
gens framsteg vid Main och vidare planer. Dat. Frankfurtb am 
Main d. 17 Nov. 1631. 

» 698. Bref från fältmarskalken Horn till konungen : Om förloppet vid Heil- 
brönns intagande m. m. (på tyska). (Troligtvis dateradt den 25 
Dec. 1631). 



Digitized by VjOOQ IC 



— 150 — 



Bref från WUks^Cant^leren Uti Mta^ 
nungen*. 

Stormägtigste Konung, Allernädigste Herre 1 
Jag hafver uti min för detta öfversända discurs om tillkom- 
mande ärs krig ödmjukeligen förslagsvis mentionerat, och eljest emot 
öfversten Hebron att ihågkommat hos E. K. M. per occasiön före- 
slagit, iiiig icke tycka orådligt att £. K. M. fördelte underhållet af 
sina arméer emellan dess stater i Sverige, Preussen och Liffland, 
och det enkannerligen af dessa motiver: först att E. K. M. måtte 
således blifva lisad från mycket besvär och farlighet, i det E. K. M. 
alltid visste sig hafva så många regementen till häst och fot conten- 
terade, och kunde blifva förskonad af deras öfverlopp, och bättre uti 
kriget använda sina tankar, såsom ock att icke många anslag for 
medellöshet behöfde att sättas tillbaka eller otidigt företagas. Sedan 
att staterne, när de visste sina visse regementen, kunde hvar handla 
med sin öfverste, hafvandes alltid i arméen en commissarium, som 
skaffad^ dem deras nödtorft, och accorderade med dem när något 
feltes, görandes credit också hos sjelfva officerarne. Och sist att en 
nyttig aemulation emellan E. K. M:ts tjenare måtte anställas, icke att 
hata hvarandra, utan att vinnlägga sig om till att göra E. K. M. 
bästa tjensten, dertill alltså måtte fattas, att det låter sig practisera, 
och är till hvar stat proportioneradt. Jag förnimmer ock utur E. 
K. M:ts alldranådigste skrifyelse, att E. K. M. icke hafver låtit sig 
misshaga mitt välmenta project, allenast att det så med tillbörligt nit 
och allvar blefve af hvar och en E. K. M:ts tjenare efterkommet, 
hvilket E. K. M. befarar icke således att handteras och ske. Be- 
fallandes mig icke desto mindre att göra fördelning och den öfver- 
skicka, såsom ock att correspondera deröfver med de andre- mina 
medtjenare i Sverige och Liffland, och försöka om det kan vara 
practikabelt. 

E. K. M:t8 alldranådigaste vilja hafver jag hörsammeligen efter- 
kommit, och hvad som ännu felas skall af mig oförsumligen ske. 
Och så mycket fördelningen vidkommer, hafver jag först något för- 
ändrat uti arméerne, gångandes ifrån den discursen jag förr gjordt 
hafver, i det jag hafver ökat E. K. M:ts större armée med 2 sven- 



* Efter originalet uti Riks-Arkivet (Riks-kanslerens bref till kon. Gust. II 
Adolph för år 1631). ' . 



Digitized by LjOOQ IC 



— 151 — 

. ska regemeoten kaecktar, och de öfrige, som stodo alit pl den : 
dre arméen, lemoat på garniaoiierne och så på något annat slikt 
Så hafver jag ock här utur Preussen depnterat Ramseys och Ham- 
miltons r^ementen, hvilket ock allt förslagsvis göres, och står till 
E. K. M. att transportera det och föiindra det efter sitt behag. Och 
är i det fallet lika, hvem £• K. H. den ena staten eller den andra 
på-ordnar, allenast att jag dem på Preussen satt hafver, som jag 
kännier och dem jag vet att faUa eljest tungast och besvärligast, ef- 
tersom E. K. M. hela min fördelning och disposition allernådigaal 
hafver att se af medföljande förslag under Lit A.*. Debet hafver jag 
ordnat på hvar stat således, att jag hafver gifvit allt folket en må- 
nads sold in Junio och sedan knecktarne alla månader läning; men 
ryttarne till den ena månadens sold 6 månaders läning och det con- 
tinitö alla månader sommaren igenom intill den i Januarii och det 
derföre att de då äro i tjenst Men vintermånademe, såsom då de 
ordinarie ligga i qvarter, hafver jag låtit komma på qvarteren an. 
Och hafver i allt detta dragit af den 5:te penningen af de orsaker, 
som i min discurs äro indragne. Men hand- och artilleri-penningar 
hafver jag gjort utan afkortning, så stor som £. K. M. dem sjelf 
hafver satt, för många orsaker skuld och dividerat dem emellan sta- 
terna uti 6 månader, och till dem andra 6 månader deputerat den 
ryske spannemål hel och hållen och den för den skuld utan ordi- 
narie credit afdragit. 

Hvad nu vidkommer sjelfva credit, hafver jag derutinnan följt 
i det närnsaste E. K. M:ts mig för detta öfverskickade förslag; den 
Svenske stat intet belastat högre än E. K. M. honom satt hafver. 
Men heller minskat i det jag kopparen icke högre hafver velat gra- 
vera än till 40, R:dr der han af K. M. är satt på 50, låtandes det 
lilla profit, hvad som mera kan vinnas, helldre till att uppfylla, om 
något annorstädes slår felt På Liffländska staten hafver jag ökat Ii- 
ceoterne på 20,000 R:dr, efter jag ju förmodar i tillkommande år 
någon förbättring på commercien, hvilken förutan jag sjelf illa skulle 
kunna konima fram. Men så hafver jag deremot tagit spannemåb- 
utförning, så från Sverige som från Liffland, till 264,000 R:dr och 
ökat så preussiske Debet som Credit i samme staden med 300,000 
Riksdaler. 

Hvad fundament hvardera statens credit är funderat på, det kan 
jag om dem andra icke väl dijudicera, vidare än hvad jag något nar 
kan se och statuera om Liffländske licenterne. Nog ser jag att rän- 
torne af contributioner i Sverige och Finland äro E. K. M:ts inkom- 

* Saknas i originalet. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 152 — 

ster, och fördeaskull borde komma fram. Hen efter jag icke vet 
om de tillförene äro grarerade, sedan eonaidererar jag ock det att 
de med stor yederviija utskrifvas och köpas genom mänga hikider; 
och tages största delen af dem, som litet eller intet hafva; derföre 
ser jag uti dem stor origtighet. Kopparen går för mänga orsadeers 
skedd trögt ut, och ehuru det är, sä kommer icke heller sådant till 
tid. Icke vet jag heller om den, som administrerar saken, alltid kan 
bättra det, fast han vill ock förändra hastigt en sådan process, efter 
som jag faller minnes de difficulteter och tror intet att de sig alle 
hafve förbättrat. Förutan det märker jag nog, att när något slår 
felt är intet annat att tillgå, och studsar man deröfver straxt, släp- 
pandes händeme vid sidan. Sådane fel äro allenast att fylla med 
bergslagernes och tullarnes discreta förbättring, och så en god cre- 
dit; men efter söm jag icke vet huru vidt det första kan gå, alltså 
efter den som lånar icke blifver så contenterad, som en god credits 
.erhållande kräfver, derföre ser jag icke huruledes sådane fel som 
infalla, kunna botas och remedieras. Måste för den skuld allt ställa 
till kammarrådets dejudication i Sverige, hvad de härutinnan kunna 
göra; allenast att jag endels heller ville minska deras stat, på det 
han må gå juste, än honom öka, vetandes deras difficulteter. Preus- 
siske staten belangande låter jag blifva först vid de 300,000 R:dr 
af liceoterne. Och hafVer jag satt ännu 300,000 R:dr af spännen 
måls-köpet. Hvad licenterne kunna draga, vet jag icke. I år hafva 
de dragit alls inemot. 400,000 R:dr. Nu måste der dragas af om- 
kostnaderne. Förutan det så är ock denna staten till sin egen en- 
tretenement hc^t adgraverad; och det som mest är med stor gäld 
belastadt, som ändtligen måste afläggas och betalas, om icke crediten 
Iraga staten med sig; hvilket mig och alle 
irar. Men efter jag hafver hopp på com- 
amande sommar, skall jag fuUer låta mig, 
[get, efter min pligt att [>r«stera de 300,000 
animerar mig fuller, att jag hoppas icke 
)ra de 300,000 R:dr tillfyllest, men ändå 
K. M. med, och så få derutur någon hjelp 
creditens underhållande, så framt det vill 
tåthållarne adsistera mi^, hvarföre jag ock 
ökt detta credit, och menar det, om det 
gre att öka. Men efter bref utur Sverige 
är i Uppland stegen till 11 Svenske Dr. 
I 14 Dr. och i Westergöthland till 16 och 
en god del af mitt hopp att blifva der 
jag förnimmer att mycken spannemål är 

Digitized by V^OOQIC 



— 153 — 

borthandlad af Hofmarskalken, Fegrseo, Salvio och Riksens Råd^ 
frucktar jag, att der deo skatt prffisteras och concurrera med mig, 
så kaslir det £. K. M:ls korohandel öCver ända, ocb gör mitt fiir- 
slag till intet. Eljest förnimmer jag ock i Lifiland detta förledoe fir 
helt ntet vara utskeppadt, och i städerne intet förråd, hvilket icke 
deraf kommer att i landet intet är, utan att de måste föra sitt 
till Ösel; hvilket om det ännu sker (som till befarande är) skall ock 
det kasta mig en stor difficultet in. Der nu E. K. M. antingen kunde 
finna råd annorlunda att göra de contracter tillfyllest, som agenterne 
hafva ingått till stort prsejudicium, så att kornhandeln må falla ren 
på E. K. M., så hoppas jag att E. K. M. skall hafva en märkelig 
undsättning hädan. Hvar om icke, vill jag likväl arbeta så vidt jag 
förmår, och hoppas, att det ju icke slår mig allt felt, så att jag må 
kunna praestera i det närmaste, hvad på förslaget står. Tiden haf- 
ver jag fuller något dragit upp, och satt månadssold in Junio, be- 
gynnandes der min räkning; och saken är, att jag frucktar, att fast 
man än kunde komma penningarne till väga, att man dock icke 
skulle kunna hafva tid, att skaffa dem till E. K. M. förr än i Juni 
begynnelse. Och skulle jag icke gérna så vilja disponera det, att 
det allenast fyllde ögonen, och kunde dock icke gå, utan så att £. 
K. M. kunde säkert göra sitt förslag nppå. Jag ser ock att vinter- 
kriget skall fuller hålla E. K. M., att en månad eller två på som- 
marn gerna måste tagas till »tacka» (?) för recreiien och andra or- 
sakers skuld. Huru «det är, stir allt till E. K. M:ts allernådigste 
förändring, och beder underdånigst att E. K. M. allt med nåd täckes 
öfverse och upptaga. Belangande kopparens, som hit är kommen, 
deponerande, så hafver jag ock nedersatt och intet härtill silt; skall 
ock göra min Qit, att efterkomma E. K. M:ts befallning och undvika 
allt* det jag vet lända till E. K. M:ts intentions prsejudicium. Vore 
fuller godt att kopparen kunde hållas i pris. Men om denne E. K. 
M:ts närvarande stat är beqväm till de consilia hafver jag alltid tviflat 
om; vill likväl hoppas det bästa, och göra hvad E. K. M. mig haf- 
ver befallt. Den högste Gud E. K. M. etc. 
Datum Elbingen den 4 Jan. anno 1631. 

Axel Oxenstierna. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 154 — 



KeiaHon afMB. Satrius Ull WUhsen9 WiAa\ 

Såsom H. M. hafver nu en lång tid mägta hÖgt beflitat sig, att 
få en gång alla sina trupper tillsamraans, så hafver H. K. M. ändt- 
ligen den 23 December fått sin armée färdig, både af de preussiske 
trupperne alla, så väl som allt hvad H. M. hafver med säkerhet ur 
garnisonerne »lichta» kunnat, vid en liten stad Damm, gent emot 
Stettin i Hinter-Pommern belägen. Efter nu bemälde armée var 
mägta begärlig till Täckta, är H. M. den 24 December med god ordre 
ryckt för den importante pass vid Odern, Greifenhagen benämndty i 
den förhoppning att fienden skulle H. K. M. der möta och en slagt- 
ning lefverera, förr än han den posten angripa lät. Men alldenstund 
ingen fiende ville sig till Tältslaget praesentera, grep arméen så myo 
ket större mod och hjerta, och gick H. K. M. dagen derefter, som 
var juledag, sedan H. K. M. hade hållit predikan och bön om en 
lycklig success, der före. Staden och passet voro fuller med 2,500 
man besatte, och hade de lägret vid Gartz och i Neumark straxt 
derhos till undsättning. Men efter H. K. M. gick med styckena både 
till vattens, Odern uppföre, så ock till lands och gaf der träffeligen 
»feuer» uppå, blef brechen snart skjuten och straxt deruppå med 
träffeligen ifver och courage stormadt, att H. K. M. innan få timmar 
med stormande hand fick staden och passet in. Don Ferdinando di 
Capua (som der på commenderade), Major Antonio, Capitaine Don Jo- 
seph och en ung Grefve von Thurn med en hop under-officerare 
och vid pass 100 gemene få ngne, med samt alla deras stycken, der- 
ibland allenast 3 metallstycken voro. Men efter de togo snart till 
flykten, äro in loco föga öfver 40 eller 50 man slagne, och de alla 
andra funderat sitt lif på fötterne in åt Neumark. Men fångärne 
hafver H. K. M. alla slätt förärat Herr TeufTel. Efter nu fienden 
fick härigenom en träfielig skräck och våra så mycket större mod 
och hopp om vidare framgång, hölt H. K. M. intet rådsamt länge 
dröja, utan ville än vidare försöka sin »heil», (den som H. K. M:ts 
enige iutent och uppsåt var) lefverera fienden en fält-slagt Gick 
för den skuld straxt annandag jul åt Gartz, med samma maner, som 
åt Greiffenhagen, intet annat tänkande än att fienden skulle sig der- 
före praesentera till bataglie. Men han tordes icke allenast intet prae- 
sentera sig till bataglie, utan när han såg, [att) de våra i första angreppet 
med en sådan furie bestormade och intogo den förskansen Marwitz, 



Efter en ounderskriricen Copia uti Riks- Arkivet (ZweybrOckiana: Job. Ca- 
simirs bref 1632). 



Digitized by LjOOQIC 



— 155 — 

som på östra sidan om Odern det Gartziske passet bevara skulle» 
tände han sjelf eld på Garls och gaf sig på flykten, att någre få 
fira ryttare allenast Ainno och intogo det Inägtiga passet Gartz, utan 
något svärdsslag, och salverade sig fienden^ somt på vester, men 
mest på östersidan om Odern, allt upp åt Frankfurt. Ty sedan som 
fienden några resor hade fåföngt försökt att undsätta Colberg (som 
ännu hålles starkt bloqueradt, och hafver nu intet hopp till undsätt- 
ning mer) låg han med största delen af sin armée i Neumark och 
Hinter-Pommern kring Stargardt och Piritz, den andra delen låg i 
lägret vid Gartz och några få i de nästa vinterqvarteren på venstra 
sidan om Odern. Medan nu H. K. M. såg att han intet ville stå i 
Greifenhagen eller Gartz, utan sätta all sin välfärd på flykten, sände 
H. K. M. några tusende ryttare åt Landsberg och några åt Ciistrin, 
att förhugga honom passen öfver Odern och Wartha och gick sjelf 
med största arméen åt Piritz, hvarest 1400 man voro i besättning, 
och mesta hans folk deromkring. Men såsom fienden gjorde på de 
förra orter, så gjorde han ock på denna: tände eld på staden och 
nSgra byar i vägen och med magt salverade sig med rytteriet. Och 
H. K. M. honom »dickt uppå backen», så att hela vägen emellan 
Piritz och Landsberg ligger full af de döda landsföVderfvare, och 
hafver H. K. M. fått all hans bagagie till 500 vagnar, deraf Baudis- 
sin allena 300 vagnar ertappat hade, ett märkeligt byte. När H. 
K. M. kom upp till Königsberg i Neumark, kom magistraten der 
utur staden emot, och inbeledsagade H. K. M. med glädje. En sår 
dan »skräckelse» hafver varit »under» fienden, och en' sådan jagt 
hafver deruppe varit, det under är om att höra. Och skrifva nu 
de kejserske i går sjelfva från Brandenburg att H. K. M. skall hafva 
taJt vid Churfursten af Brandenburg i Ciistrin, och skall nu allaredan 
hafva occuperat Frankfurt an der Öder, hvilket sig således skall 
hafva tiHdragit: när borgerskapet i staden hafver förnummit H. K. 
H:ts ankomst hafva de alla med kort resolution armerat sig, så att 
hela staden i en huj är kommen in armis. De kejserske det för- 
nimmande frucktade så mycket borgerskapet om eljest, och hafva 
straxt staden förlupit. Deruppå hafver staden sändt emot H. K. M. 
och sig i H. K. M:ts devotion begifvit. Gud den allsväldige, som 
hafver gjort detta stora verket allena, han vidare förläne H. K. M. 
seger och framgång, sitt heliga namn till ära, sin högt beträngda 
Evangeliska kyrka till förlossning, H. M. till ett evigt beröm, och 
fäderneslandet ändtligen till en säker fred och rolighet. Efter nu 
alla Evangeliske härute förundra sig öfver detta stora verket (det de 
icke uppenbara töras), i deras innerliga hjerta hemmeligen och hö- 
bligen prisa Gud derföre, så är det ett Christeltgt verk, att man ock 



Digitized by V^OOQIC 



— 156 — 



1 alla Svenska kyrkor ett fröjdefuUt te Deum lau<k»Dus sjunger. 
Här höres nu intet i alla gator odh vinklar, än vunder öfver vunder 
^JU om Gustavo den Store, och önskas af Gud den H(^;8te, af allt 
hjerta, att Hans Gudomliga Maj:t ville H. K. M. vidare lycka och 
Iramgång gifva. Magdeburg hafver nu tvä gånger så stort hjerta 
^om tillförene. Datum LUbeck den 10 Jan. anno 1631. 



Bref från Hihs^CawUzteren Uti MLo-- 
nungen \ 

Stormägtigste Konung, Allernådigste Herre! 

E. K. M. befaller mig allemådigst att gifva min ringa advis öf- 
-ver E. K. M:ts svar på kejsarens och churfurstarnes bref; öfver 
Moniers instruction till Ryssland; öfver Roussels instruction med be- 
fallning att correspondera med honom, också öfver det värf Mark- 
grefven Hamilton hafver låtit andraga och det svar E. K., M. derpå 
■gifvit hafver. 

Ärenderna alla äro vigtiga och behöfva väl funderade betänkan- 
den, men efter största delen deraf äro i sig sjelf odisputerligt nyttige 
och bestå mera på dens discretion och beqvämligbet som dem drifva 
skall, vill jag hörsamligen efterkomma E. R. M:ts befallning så myc- 
ket i hastighet ske kan, min enfaldiga mening öfver hvardera kor- 
teligen förklara. 

Först finner i E. K. M:ts skrifvelse till kejsaren och Cburfur- 
starne jag ingenting att påminna. De ^ro både ex dignitate och sa- 
kens justification så ställde, att jag icke kan se något deruti fela. 
Ofver kejsarens titel hafver jag för detta ofta sjelf varit tvifvelaktig» 
huru E. K. M. honom titulera skulle. Och hafver jag med flit in- 
<[uirerat huru han af andra konungar tituleras. Så mycket jag för 
detta hafver kunnat förnimma, blifver han kallad af konungarne, i 
Spanien, Pohlen, Danmark och så Frankrike Caesarea Vestra Majestas. 
Men om England hafver jag förstått och sett deraf copier, att han 
titulerar kejsaren intet annat än Serenitas Vestra. Ehuru derom är, 
så menar jag dociL bättre vara, att E. R. M. honom i förstone rin- 
gare titel gifvit hafver, än att E. R. M. skulle hafva prsejudicerat 
sig sjelf, och kan framdeles snarare och beqvämare sättas något till 
an tagas ifrån. Efter han ock nu är en fiende, så hafver man desto 



* Efter origiaal-brefret uti Riks-Arkivet (OxeostJ. Sami.). 

Digitized by LjOOQIC 



— 157 — 

bättre tiHTälle framdeles, der det kommer till tt^actat ookså om titeli» 
allt äccordera till £. K. M:ts och Sveriges rikes reputation, hvilket 
idLe skulle Ktteligen hafva kumiat ske, så framt E. K. M. hooom 
i förtid Majestatis titel gifvit hade. Emedlertid hafver man orsak 
och tilirälle detta flitigare att förfara, hvad som eljest af andra ob» 
serveras, och i sio tid tillåta, hvad som utan disreputation kan göras.. 

Till det andra, finner jag Moniers instruction att innehålla 3 
argumenter: ett att e^ga Moscoviteme till krig emot Pohlen; det 
andra, att fournera E. K. M. penningar under pretext af en värfhing 
i Tyskland till Ryssens behof; det tredje att nå och nyttja continua- 
tionen af spanmålsköpet Alla 3 argumenten äro sådana, som denna 
tiden kräfver och vill jag allenast önska, att Monier må förnuftigt 
föra det ut och något godt uträtta. Ty E. K. M:t8 och Sverige» 
säkerhet står intet litet deruti, att Pohlen icke befrias af frucktan 
och faran utur Moskwa; och der det verkligen i kriget råkade, stode 
alla våra saker väl och skulle vördas af bägge parterne. Kornhan* 
deln der den kan £. K. M. i Ryssland continueras och stärkas med 
Ryssens consens och hjelp, vore det en märkelig undsättning,. efter 
som jag ock hoppas, alldenstund H. Johan Skytte mig hafver till- 
skrifvit, att E. K. M. skall vara efterlåtet 3,480 läster vid Archangel 
att köpa, och storfursten sjdf att fordra den saken, såsom han utai» 
tvifvel hafver skrifvit E. K. M. tSI. Om den värfning i Tyskland 
till Storfurstens behof att anställa, hafver Roussel discuterat vidlyf- 
tigt med mig (om); och mente han också den saken att vilja vid till- 
fälle drifva. Hvad till att nå är, står mig intet att säga, utan hän- 
ger af storfurstens och patriarkens phantasier och förtroende eller 
misstroende till E. K. M. Och vore otvifvelaktigt godt, der man 
kunde blifva ett redeligt medel i händerne mäktig, och skulle sedan^ 
der det skedde, honom fuller kunna gratificeras igen, det vare sig 
med värfning eller pä annat sätt. Stat att göra derpå, ser jag föga 
apparance till, när jag saken noga betracktar; men om derutur något 
kommer, är det till att hålla för vinst, och kan med skäl arbetas- 
uppå. Låten för den skuld det argument, som in contrarium kan 
införas, bestå och blifva i sitt värde, efter det ingenting är, som sig: 
icke låter disputera. 

Till det 3:dje hafver jag ock öfversett Roussells instruction, ocb 
vidlyftigt communicerat med honom sjelf. Och är förslaget godt,. 
men hvad han kan uträtta, och huruvidt han med dessa ärenden 
kan komma, det vet ja^ med skäl icke till att säga. Til] tvenne 
saker hafver jag honom enkannerligen utur instructionen styrkt och 
pousserat att låta sig för allt annat vara angeläget: i Ryssland att 
ägga Ryssen till kriget emot Pohlen; i Pohlen att bryta kejsarens- 



Digitized by LjOOQIC 



— 158 — 

och hiM^ Österrikes desseiner och all hindre det icke något ko- 
nunga-val må ske medan konong Sigismund lefver, på det allt må 
blifva in integro och rådslagen hållas föryirrade, jo längre jo heldre. 
Ingenii hafrer han nog, lör ock folier tro honom, att han kan hafva 
éer håg till; men om hans respeet så stor är på en ort och annan, 
som hm sig inbiilar, låter jag vara i sitt värde; htiler dock derföre, 
att sådane instromenta onderstundom också något förmå, och der de 
än icke göra hvad de lof?a och komma så vidt som de sig inbilla, 
att de likväl ibland finna beqväme sobjecta till deras impression. 
Uträttas ock intet, så blifver dock allt i sin förra stat, och kunna 
sådana speser lätteligen t>elönas allenast med correspoodencc och 
adviser. Och skall efter E. K. M:ts befallning jag intet låta vid till- 
fälle med honom att correspondera. Så mycket tidning hafver jag 
af honom att han är kommen väl genom Churland till Riga, och 
hafver han straxt skrifvit in åt Littbauen och Ryssland, och ser ho- 
nom derföre an, att han ingen flit skall fela låta. 

Sist vore folier öf ver markgrefve Hamiltons värf och E. K. H:ts 
resdotion att göra en discoors, men vet icke om det görs behof att 
molestera E. K. M. dermed. Ty efter en sådan armée, der den kan 
komma på benen och fästa sig någorstädes rätt i landet, skall göra 
en märkelig diversion, och draga fiendens makt »sär», och förvirra 
alla hans råd; förotan det att £. K. M. också dermed invecklar den 
brittaniska nationen i sitt krig, och skall således kasta andra sine 
vedervärdige många hinderliga tankar in. Flottan, der den kan upp- 
bringas i Westersjön, hafver £. K. M. deraf en stor städsel; derföre 
är in genere deröfver intet att discorrera. Alla de andra förslag som 
göres i E. K. M:ts resolotion att bringa opp ryttare och knektar, 
skepp och vapen, äro alla E. K^ M. profiterlige och önskar allenast 
att de må hafva framgång. Så är icke heller någon annan beqväm- 
lighet för hans armée att landstiga, än emdlan Elben och Embden 
på endera sidan af Wesern, så att han jo Wesern må få i sin pos- 
sess, hvilken fönitan han intet stånd der väl kan bekomma. Men 
om han straxt skall konna blifva Brehmen mäktig, der tviflar jag 
icke obilligt om, både derföre att Brehmen med våld intet är till stt 
taga, serdeles i Tillys åsyn, och med accord släppas in, så framt det 
sker, då sker det öfver min förhoppning, och måste vara andra skäl 
lill, än dem jag vet Hvar det icke konde ske, måste likväl icke 
hela saken deröfver stöta sig, och ville jag fördenskull, så vidt jäg 
förstår, hålla det derföre, att man på det fallet skolle söka att hålla 
correspondence med Brehmen, och försöka om man sig icke Olden- 
borg oeh hans land konde ippatronera; sättandes sedem ejos belli 
ider, och således afskärandes Embden eller Ost-Frisland ifrån dem 



Digitized by LjOOQIC 



— 159 — 

kejserske, och med slupar och blUr så ock förmedelst Brehmens 
correspondeoce, föra dädan kriget id öfVer Weseni uti brehmiska 
biskopsdömet och således draga Tilly med sin armée från Magde- 
bui^ och gifva E. K. M samt den arméen som upprättas under Hof- 
marskalken desto bättre luft och turbera fienden verket Öfver hvil- 
ket aUt jag menar att öfverste Lessle» dier hvem E. K. M. mark- 
grefven tillordnar, måste vara omständeHgen och in omnem eventum 
väl informerad» och ickp desto mindre måste hafva så mycket ingenii 
och förtroende» att han stående och efter som saken sig skickar, 
kan taga råd och dem exequera. Om Farensbadi ville jag fuUer 
gerna tiga, men han är alltför lättfärdig att hafva den ringaste del 
af E. K. M:ts stat i sina händer, och vore bäst att han intet vore 
till; men efter han måste lefva, så såge jag honom heldre hos fien- 
den än hos E. K. M.; ty der måtte man kunna akta sig för honom, 
men här intet, och fruktar jag icke utan orsak, att han går en gång 
sin kos med E. K. M*4s skada, den Gud mildeligen afvärje. Detta 
är således hvad jag i hastighet hafver efter E. K. M:ts befallning 
ment min plikt vara att avisera öfver dessa föreskrefne 4 punkter. 
Om jag för hastighet skull icke hafver gått dem med grund igenom, 
som det «g bör, beder jag underdånigst att det icke blifver mig till 
misshag upptaget, alldenstund mig dock hafver tyckts att £. K. M. 
icke heller någon noga discurs deröfver begärer. 

Beder den högste Gud, att han E. K. M. mildeligen och länge 
bevara viHe. Af Elbingen den 17 Jahuari anno 1631. 

E. K. M:ts 

underdånigste, trogne och hörsamme 
tjenare 

Axel Oxenstierna, 



Digitized by VjOOQIC 



— 160 — 

JBref från sekreteraren Ia. Cfrubbe tiii 
JPfmttzgreften Joh. Casimir*. 

Högboroe Furste, nådigsle Herre! 

Med K. M:t5 lakej som sändes åt Sverige, haf?er E. F. N. jag 
om allt skrifvärdigt aviserat. Och är emedlertid intet synnerligeD 
förelupet; ty sedan vi för stor köld och mangel skuld pä bröd, så- 
som ock att fienden var oss nägot svår, måste qvittera Lansdberg, 
hafver K. M. förlagt och hållit allt folket stilla här i de Nymarki- 
ska qvarteren, allenast äro åtskilliga »redh» skedda, hvaribland lyc- 
kan oss alltid favoriserat och Tältmarskalken för få dagar sedaD 
öfver 150 man, som ifrån Landsberg voro gångne på fourage, fån- 
gat och nederhuggit hafver. Ofverste Lessle hafver ock gått med 
500 musquetterare och 4 halfva cartower ifrån Stettin och efter 
några få skott intagit Löckenitz, ett pass åt Mecklenburg, derpå 
fångat capitainen med 100 knektar. — Fienden säges hafva låtit 
afföra ifrån Greifswalde alla sina stycken och all bagagen, och samlar 
han sin force vid Demmin, men är på alla orter i en stor skräck. 

På denna sidan ligger han ofvan Warthan uti Frankfurt och 
in i Schlesien. — Tilly säges nu mera vara visst hit nederkommen^ 
en part mena med 5, en part med 3 regementer, skattas efter talet 
3000 man, och gifves ut för Kejserskt folk, på det ligan skall he- 
tas vara neutral. Huruvidt K. M. det forstår, vet jag intet, såsom 
den sådana italienska subtiliteter obekanta äro. Ty nu äfven i dessa 
dagar, som Tilly marchérar an, så hafver M:r Charnacé med stor 
flit an- och med möda erhållit special försäkring af K. M:t uppå 
neutralitet för €hur-Bayern och catholska Ligan. K. M. hafver det 
länge vägrat, icke mer troendes sådane processer, som de Tillyske 
vid Ratzeburg emot R. M:ts trupper öfvade äre, och ännu med 
Magdeburgs bloquering förelöpa. — Dock är K. M:ts caution limi- 
terad på K. M:ts vänner och foederater, hvilket ingen obligation cau- 
serar, om icke de Tillyske och liguisterne sig ur de evangeliskes 
länder, deribland principaliter Brehmen anses, retirera. Med M:r 
Charnacé är eljest slutet alliaocen alldeles på de conditioner som i 
somras tracterades om, hvilket R F. N. jag med första bud, som 
inom få dagar skall följa, viU tillskicka. 

Alla våra saker stå, dess Gudi lof, eljest i goda terminis och 
K. M:ts lycka blomstrar på alla sidor. Ehuruväl Churfurstarne af 

Saxen 



Efter Originalet uti Rik9-Arki?et. ' 

Digitized by LjOOQ IC 



— 161 — 

Saxen ^ och Brandenburg (som nu på några dagar aUeles hafva varit 
stilla) intet resolvera; så äro dock Holländarne, efter Caauner^^ 
skrifvelse, disponerade att contribuera. Om Venetis gör Charnacé 
samma hopp och att hans Konung öfver aHiancen väl skall kunna 
permoveras att adsistera K. M med några 1000 man. — England 
skrifver sjelf sig vilja befordra Hamiltons värfning, och hafver K. M* 
förordnat de Holländska «ubsidia, om några falla, tiU att uppbringa 
grefve Wilhelms trupper^ om de afdankas, eller ock att låta värfva 
4000 till fot och 1000 hästar under Ehrentreoter till att conjungera 
endelen (?) med Hamilton. K. M. är ock sjelf med stark värfning en- 
gagerad. Och hafver man goda tecken och förhoppningar till en 
god utgång på detta krig, så framt medlen något följa ville att cpn- 
tentera folket Särdeles aU man de första somDftarmåoadarne kunde 
hafva dem villige extra ordinem, att och här några 100 hästar göra 
tjenst, som aklrig hafva svurit eller en penning till sold eller »anreds- 
gelder» bekommit* Men de gemene kunna likväl i längden intel 
hållas tillsammans utan penningar, och causerar detta lefvernet en 
stor disordre. 

K. M:ts consilia, som mig tycker, tendera nu derhän, att vi oss 
landvägen in i Meckelburg innan några dagar varde begifvandes. 
Den alldrabögste Gud gifve K. M:t lycka och framgång att uppehålla 
K. M:ts person till Sins namns ära, de bedröfvade Christnes hug- 
sValan och fäderneslandsens välgång, uti hvilkens trogna beskydd 
E. F. N. jag ödmjukeligen befaller. Af Berowalde den 18 Januarii 
år 1G31. 

E. F. N:s 

underdånige, ödmjuke och trogne 

tjenare 

Lars Grubbe. 



Breffirån öfrer&ien JLars MLagg UU 
Monungen \ 

Allernådigste Konung och Herre etc. 
Stormägtigste Herre, Allernådigste Konung. Låter jag E. K. M. 
underdånligen förnimma, att de kundskaper, som jag hafver utaf öf-» 

* Efter origioal-brefvet uU Riks-Arkivet (äukillige tyska pers oneri bref anno 
1631). 

Svenskt Krigshut. Arkiv. 2. i* 



Digitized by LjOOQ IC 



— 162 — 

Yerlöpare och eljest fångar, samt städernes innevånare berätta, att 
Duc de Savelli ligger sjelf uti Demmin, och hafver 7 Companier 
utaf sitt Regemente till fot, äro 900 starke, men många sjuke; 
Holcks Regemente är 8 Companier till fot, äro 500 starke; ryttare 
utaf Coculis {Montecuculis) Regemente äro 200 starke, och 80 Cra- 
bater. Uti Treplow ligga 3 Companier af Savellis Regemente, äro 
150 starke. Uti Neu-Rrandenburg ligger Öfverste Moresan med 
400 man till fot; af Ruttlers regemente är 230 man; af Cociills 
Regemente till häst 375 man. Af förulskrefne folk äro mänga sjuke, 
och skola de hafva de ordres, när som något starkt parti deråt 
marcherar, skola de samma stad qwittera och begifva sig till Dem- 
min. Uti »Löktz» {Loitz) ligger conamenderadt folk 180 man till 
fot, och af Coculis regemente 400 ryttare. Uti Greifswald är öf- 
yerste Perusi med sitt regemente för 8 dagar sedan inmarcherad 
och 400 man stark till fot, med sig hafvandes ett Stycke, som 
åkjuter 10 pund, och är der inga mera stycken uti staden, som man 
skjuta kan. Af Ruttlers regemente 200 man, af Hatzfelds 176 mao, 
åf Reckers regemente 300 man; 7 companier Posens regemente, äro 
280 hästar; 2 companier Cuirassierer äro 210 hästar. Jag hafyer 
bekommit E. K. M:ts nådiga befallning att 400 hästar af general 
Totten skola hafva här sin garnison och betalas från den 1 Januari!. 
Efter det att 190 hästar af Östgöthar och Småländingar, ryttare, 
samt 32 ryttare af ryttmästaren Fritz Ihlenfeldts regemente här en 
en tid legat hafver, förmenar staden att dem för svårt blif ver. Detta 
jag E. R. M. på det underdånigaste etc. Actum Anklam den 27 
Januari anno 1631. 

E. K. M:ts 

underdånigste och tropligtigste tje- 
nare sä länge jag lefver. 
Lars Kagg. 



JBreffrån öftersten Jfohn Bepburne Hit 

Eurer Exellenz sind meine unterthänigen Dienste jederzeit bevor 
etc. Und bitte dienstlich, E. Ex. wollen nicht onwillig auf mich sein, 
dass ich deroselben neulich nicht zugeschrieben. Die Ursache ist 



Efter ongioal-brefvet uti Riks-Arkivet (Oxenstj. Sami.). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 163 — 

<liese, weJI die Zeit iiber, zeithero ich E. Ex. geschrieben, nichts 
Deokwiirdiges dieser Örter passieret, denn wir meist still gelegen, 
må hat Herr Teufel mit seiner Brigade neben dem Ob. Wiockel 
za Königsberg, Axel Lilje, Lumsdale und ich zu Barwalde bei I. 
K. M. im Hauplquartier, der Graf von Thurn, Damitz, Dargitz und 
Wallenstein zum Damm, und die Cavallerie auf allén Dörfern ver- 
theilet gelegen, also dass in vier Wochen fast nichts vorgegangen, 
aasser dass der Herr Feldmarschall vor 14 Tagen mit etiichen 
Truppen vor Landsberg gewesen, allda er den Obersten Wallenstein 
mit allén seinen Officieren auf der Jagd gefunden, welche sich 
^ber allzugeschwinde durch elnen Wald mit der Flucht salviret, sonst 
sie ibn beim Kopf bekommen hatten. tJber dieses hat der Herr 
Feldmarschall iiber 300 Mfl^pn, sp aus nach Fourage mit vielen Offi- 
derer-Pferden geWesen, angetroffen, iiber 100 da von nebst allen Pfer- 
<]en gefangen und die iibrigen meist niedergehauen. BaM darnach 
ist ein Fänrich vom Grafen von Thurn mit 12 Musquetirern und 8 
Bauern ausgegangen, und einem Crabaten Obersten auf jenseit der Warte 
in sein Quartier gefallen, iiber 50 niedergemacht, desselben Obersten 
Cornet genommen und mit davon bracbt, auch sonsten gute Beute 
gemacbt. Trolliar, ein Franzos, ist auch mit 30 Pferden bei Frank- 
furt und Krossen in Feindes Quartier gewesen, allda er eines 
Obersten-Lieutenants und zweier Hauptleute Bagage, sammt 30 
Housquetirern, so selbe convojiret, angetroffen, die Mousquetirer 
geschlagen, und iiberaus stattliche Beute an Sifterwerk und anderen 
Sachen gemacbt. Den 25 Jan. sind I. K. M. von Barwalde aufge- 
brochen, die Armee in zwei Theile getheilet, deren eine I. M. und 
^ie andere der Herr Feldmarschall bei sich haben. Den 28 dito 
haben I. K. M. I hr Bendez-vous beim Stettinschen Damm gehabt, 
tind selben Tag noch etiiche Truppen lassen hiniiber marschiren. Den 
29 sind die letzten Truppen durch Stettin marschiret. Wir allhier 
wissen nicht änders, al£( dass I. K. M. auf Demmin und ferner in 
Mecklenburg marschiren werden. Von Cavallerie haben 1. K. M. bei 
sich Grafen von Ortenburg, Baudissin, Bheingrafen, Totten, Calenbach 
tind Pauli. Von Infanterie Herr Teufel, Winckel, Dargitz und Wal- 
lenstein (welche aber beide sehr schwach), wie auch das meiste 
Tolk von Stettin. Der Herr Feldmarschall, so jetzo allhier liegt, 
soll mit der andern Armee den Oderstrom, die Neumarfc und 
Hinter-Pommern defendiren, und hat bei sich an Cavallerie Jon 
Liljesparre, Aderkas, Dönhoff, Hall, Damitz und 300 Finnen. An 
Infanterie Graf von Thurn, Lumsdel, Damitz, Hall, 300 Schweden, 
und neben diesen habe auch ich die Ehre dem Herrn Feldmarschall 
aufzuwarlen. Wir liegen anjetzo noch allhier zu Soldin stille und 



Digitized by LjOOQ IC 



— 164 — 

erwarteD des Feindes. Dieser Platz ist 3 MeUen von Laodsberg. Vor 
8 Tagen hatte Tilly die Armee bei Fraakfurt zusammen gehabt^ 
und selbe funf Mabl durchsehea iind gemustert, hat befundea 10^ 
Cornet Reuter, daruoter 40 Cornet Crabateo, sind alle zusammen nur 
3000 Pferde stark. An Fussvolk soH er auch nicht stärker sein? 
als 3000, aa^enommen die, so in Laodsberg liegen, als das Donau- 
scbe, Alt-Sächsische und Wallens^teifkische Regimenter sind zusammen 
2000 Mann stark. Dem Tilly soll auf der Musterung weder Volk,. 
Officiere, noch Ordre öder. Disciplin gefallen haben, soll gesagt 
haben: »das ist kein Volk den Schweden damit zu schlagen, mit 
»diesem Volk känn ich meine Reputation, die* ich so läng erhalten^ 
»nicht hazardiren». Etliche vermeinen» sie werden ins Winterquar- 
tier nach Schlesien und anderen Orten ziehen, desswegen der Obrist 
Berenstein nach Schlesien abgefertigt ist, darauf sie jetzo warten; 
etliche meinen, er seie schon wieder angelangt. Sonsten hat Tilly 
mit sich zu der Armee gebracht 3 Regim, zu Fuss und 5 Cornet 
Ciirassierer, sollen aber zusammen kaum 2000 Mann stark sein. 
Von 1. R. M. Aufbruch hat Tilly schon Kundscltaft, und ist zu ver- 
muthen, dass sie {die Regimenter)^ ehe sie in die Quartiere riicken 
werden, zuvor einen Ritt thun möchten, denn Tilly alle Pferde 
scharf zu beschlagen und die Pistolen fertig zu haben befohlen hat 
Sonsten sollen die Soldaten iibel zufrieden sein, wollen Geld haben,. 
auch Tilly selbsten, nachdem er das Volk besehen, soll sehr melan- 
cholisch und malcontent tsein, und vermeint man, dass er sich da- 
Yon machen werde. Unser Fussvolk nimmt täglich sehr ab wegen 
Krankheit, auch Mangel Geldes und Proviant. Commissienes aof 
Reuter und Fussvolk geben I. K. M. noch täglich aus. Zu werben 
aber ist noch schlechte apparent^, wie sie aufkommen werden. Weil 
unser Volk die ganze Zeit iiber sehr tibel accommodirt gewesen 
und auch noch bis dato ist, Uber das auch sehr iibel bdLleidet 
und allhier schlechte apparentz öder Hoffnung, etwas zu be- 
kommen ist, als gelanget an £. Ex., als meinen hohen Patron und 
ein unterthäniges Suchen, dieselben wollen mir die 
ind Favör erweisen, und mir auf meine iibrigen Coai** 
oselben in Preussen Commiss-tuch gnädigst geben las* 
unterthänigen Hoffnung, E. Ex. mir hierin gnädigst 
*den, und ich bin solches in allén möglichen Diensten 
schulden erbötig und^ willig. 

sen ist jetzo noch zu Wolgast, und scheint dass der 

1 auch schon in Abnehmen seie. Der Rheingraf ist 

der OiBciere, auch Intercession des Französischen 

bei I. K. M. soweit wieder in Gnaden, dass er sich 



Digitized by LjOOQIC 



— 165 — 

<der Königl. Hofhaltung enthalten und sieh \n seiaem Qunrtier bis 
fernerer Resolution verhaltefi solle; doch sind I. K. M. ktirz Yor dem 
Aufbrucb bei Kiistiin eine ganze Nacht bei ibm kn Quarlier gewe- 
:8en. Es/werden aucb I. K. Bf. ven Frankreieh durch SehreibeB, 
^ucb der Herr Ambassadeur selbsten pers$Rlic|i bei I. K. M. in 
Bänemark för ibn intercedirein soiches vieissitado ramm verur- 
:saehet, sintemal destmctio unras est generalio allerius» Denn åm 
^exeessive affection, so I. K. M. zu Haudissifi gehabt, ist seitber des 
Versehens nicbt mehr so gross, nam nihil vebemens dtirabDe. Der 
Rheingraf und Graf v. Ortenburg sifid dureb interposkioii des Frän» 
zosiscben Ambassadeurs aucb vergMcben. HHte E. Ex. wollen im 
€brigen mein gnädiger Herr uod gilnstiger Patron setn und bleiben. 
Icb, weil tcb E. Ex. jetzo ^eine anderen Dienste erweisea kan», will 
nnterdessen alle CavalNere, dero Treue und dienstlicken Gehorsam, 
:80 sie E. Ex. Tiir alle von deroselben ibnen erwiesene Grnade und 
fåvor, schuldig sein, stets erinnern, und E. Ex. aub böchste zu re- 
nommiren anmabnen. Sobald etwas vorfallen wird, will £. Ex. kh 
solcbes ebigstens advkiren, dieselbe biermit göUHeber Proteotion, oiid 
tnicb zu derosefben uniertbänigen Diensten recommendirend. Soldio 
<)en 30 Januari anno f631. 

E. Ex. 

unt. dienstllcher alfezeit 

5. Hepburne, 
Proesent: Elhmg den 5 Mars , 
4inno 1631 



M et». 

MiippoiH från WäUwnarskathen dust. 

Ht^rn titt MLonungeu*. 

Durchlaucbtigster, Grossm*ächtigster König, Allergnädigster Herr etc. 
E. K. M. sind meine uniertbänigen, gehorsamen Dienste bestes 
Fleisses und Vermögens jederzeit bevor. Und verhalte E. K. M. 
unterthänigst nicbt, dass mir gestern Abend von einer vertrauten 
Person zu Kiistrin zugeschrieben und vertraulich communiciret wor- 
den, dass der General Tilly mit 1000 Cuirassirern und so vielen 
leichten Pferden bei Landsberg liber die Warthe zu gehen gesonnen, 
vermuthlicb uns entweder in unsern Quartieren zu besucben^ ^^^ 



* Efter origiDalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyska personers bret tsiio 1631)» 

Digitized by V^OOQIC 



— 166 — 

Colberg zu eDtsetzen, wie sub Lit. A 2u seheo *. Habe darauf also- 
bald wieder nach Kiistrin* dessen Gewissheit zu vernehmen geschrie- 
ben, auch zugleich eine Partei, so der Rittmeister Plato gefuhret^ 
nach Landsberg ausgehen lassen, welche von den Landsbergischen. 
Soldaten, so zu dreschen und auf ihr Pliindern ausgelaufen, in den 
Dörfern Marwitz und Bagersdorff uber 50 . niedergehaaen, und 32: 
gefangen gebracht, welche Gefangenen von des Tilly dessein nichts^ 
änders wissen, als dass ein Haufen Dragoner bei Krossen und Glo* 
gau sind montirt worden, wiewohl ausgesprenget wurde, dass sie 
nach Ungarn soUten geschicket werden. Von Kiistrin aber bekomme 
ich von Capitain Goltzen und Missbach beigerdgte Avisen sub Lit 
B. C. % dass also nummehr nicht zu zweifeln, der Feind werde bei 
Landsberg iiberriicken, und sein Heil gegen uns tentiren wollen» 
Weil aber zu vermuthen, dass er mit seiner ganzen force gehen 
werde, als werde ich morgen friiher Tageszeit den Obersten Hebroa 
und Lumsdel voraus nach Piritz schicken, wie ich denn allbereits- 
vor 2 Tagen den Obristen Damitz mit seinem Regiment und die 
meiste Artollerei nebenst den Schwedischen Knechten dabin ge- 
schicket. Habe auch dem Hallischen Regiment daseibst zu subsi- 
stiren die Ordre gegeben. JJer Graf von Thurn wird allhie mit sei-- 
nen Truppen in Besatzung bleiben. Mit der Reuterei will ich micb 
zwischen Piritz und hier so nahe beisammen als immer möglicb 
sein wird, legen, bis man mehr Gewissheit vom Feinde bekomme. 
Inmittelst werde ich nach Landsberg hinaus fleissig battiren lassen,, 
und hoITe also, wann das Fussvolk und impedimenta voraus sind,. 
dass ich E. K. M. Ordre zufolge wohl solle evitiren können, dass 
der Feind, wenn er zu stark ankäme, uns nicht soll zum Combat 
engagiren können. Hierbei gefuget haben anch E. K. M. des Ge- 
neral Tilly sein Antwort-schreiben auf den Brief, den ich auf BefebI 
E. K. M. an ihn abgehen lassen, zu empfangen. Was ferner ver- 
laufen wird, will E. K. M. ich unterthänigst avisiren. Und thue 
hiemit etc. Signatum Soldin d. 1 Februari anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 

Gustaf Horn. 



ilaga saknar. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 167 — 

Miiksens KåOs shrifteUe Hit Monungen*. 

Stormägtigste Konung, allernådigste Herre I 
Ändock vi intet tvifle utan att vår underdåniga skrifvelse af 
den 25 Novembris med Lorentz Kruse är K K. M. väl tillhanda 
kommen, uti hvilken E. K. M. vi vårt underdåniga betänkande och 
svar på £. K. M:ts nådiga bref de dato Ribnitz den 8 Octobris, så 
väl om detta Tyska kriget, som om dess utförande, och på hvad 
annat mera £. K. M. vårt ringa betankande fordrar» hafva på det 
ödmjukeligaste och efter vårt bästa förstånd veta låtit, dertill vi Oss 
ännu hvad kriget i sig sjelf vidkommer vele hafva refererat; dock 
emedan secreteraren Grubben hafver både fråii Stralsund, såsom ock 
Gollnow några resor skrifvit oss till, £. K. M:ts nådiga vilja och be- 
fallning vara, att £. K. M. vi ännu ytterligare på åtskilliga ärenéer 
skulle vårt underdånigst consilium och meningar veta låta, såsom är 
till det första, huruvida och med hvad conditioner E. K. M. sig med 
Kejsaren i tractat inlåta skulle, der den söktes och fordrades, och 
om £. M. vid Pommerns och Mecklenburgs och sjöstädernes restitu* 
tion uti deras förra frihet och villkor sistera skulle, elj^r ock genom 
vapnen söka en allmän religionsfrid. Till det andra om någon krigs- 
omkostnad, och huru stor igen fordras skulle? Till det tredje for- 
drar E.K.M. vår mening om det Pommerska och Hessiska förbundet, 
och om E. M:ts bref och svar till kejsaren och electores att för- 
nimma sist huru sakerne voro att företaga, der konungen 1 Danmark 
något fiendtligt begynna ville. Up{)ä allt detta skulle vi väl länge- 
sedan hafva svarat, der som oss Herr Claes Flemming icke hade 
berättat, att E. K. M. sjelf med det förslå oss sin nådiga mening 
härom tillskrifva ville. Men efter vi väl kunna pröfva, att E. K. M:ts 
stora och margfaldiga besvär och arbete det allt härtill hafver för- 
hindrat, h vårföre hafve vi med vårt enfaldiga betänkande icke längre 
velat fördröja, ödmjukeligen bedjandes, att E. K. M. den uti den nå- 
digaste mening upptaga, sig icke ville misshaga låta, att vi dermed 
allt härtill uppehållit hafva. Hvad nu fredstractaten först vid- 
kommer, huruvida den ingås skulle, om den föresloges, antingen att 
sistera vid Östersjöns, Pommerns och Mecklenburgs förre stats och 
frihets erhållande, eller ock, emedan Gud Allsmäcktig K. M. allt här- 
till store och oförmodelige successer förlänt hafver, och ännu af åt- 



Efter en till största delen med chiffer skrifveD Copia, troligen till Riksr 
Cantzleren skickad; Jemförd med original-conceptet i Rådets Registr. H^r 
år 1631, Fol. 8 o. f., och finnes några olikheter mellan conceptet och den 
dechiffrerade Copian. — Båda i Riks-arcbivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 168 — 

skilliga omständigheter, så med flera potentaters conjunction, som 
ock igeeoBi det Romerska rikets egen dissension synes anUicka, 
skulle ännu vidare pä Guds bdrrohertigbet och vapnens fullföljande 
Intill en allmän religionsfrid continuera och kriget fortsätta. Detta 
hafve vi som uti en sak, der rätteligen pä bägge sidor voro attpec- 
cera, tagit uti. noga ocb yttersta betänkande. Och hafve först be- 
funnit mycket farligt och considerabelt vara, att £. K. M. skulle 
inläta sig i nägon tractat med denne fienden, som hvarken tro eller 
fofven är till att förvänta hos, eller nägon annan intention hafver, 
än ombrlnga all regerings frihet, förmedelst sin outsläckelige begär- 
fighet han drager efter allmänna väldet, sökandes icke allenast med 
tractater att vinna tid och sätta oss utur alle favorable occasioner, 
utan häller det för sin största ära och Guds tjenst, att han alla rätte 
Evangeliske, pä hvad sätt det ock ske kan, må derigenom bedraga, 
efter som han ock alle sine fiender genom sinecrationes och frids- 
tlractater hafver bedragit, när han dem med list och våld icke haf- 
ver kunnat skada. Derhos är och fast mera till befrucktandes, att 
en sådan tractat skall interturbera E. K. M:ts consilia och desseiner, 
och consequenter göra alla intresserande Evangeliske, som hafva 
spem restitutionis, desperat och malcontent, än till förhoppandes är, 
att han frucktsammeligen skall kunna aflöpa, sä framt eljest icke 
kejsarens intentioner skola kastas öfver en hop och hans stat sedan 
total ruineras. Och för dessa och andra rationes befinne vi mycket 
äfventyrligt, att E. K. M. med en sädan fiende sig i tractat inläta 
skulle. Men likväl till att justificera vär sak, och der alle ständer 
och städer i Tyskland, ja E. K. M:ts egne undersätare, (som pä 
^alle föregängne riksdagar pä det underdånigaste bedit hafver, att 
inga fridstractater utslås niätte), E. K. M:ts fridsfärdige intention ock 
imera, och göra desse desto tälmodigare och villigare till 
en last och börda som krigs-continuationen medföljer. Sä 
orepeteradt flere andra vigtiga och dertill bevekliga ratio- 
t annat råda, än der säsom en tillbörlig fridstractat prae- 
utan att E. K. M. den acceptera kunde, sä vida han, 
och utan E. K. M:ts och den gemena saks praejudicio, 
de interesserades consensu, fortsättas kan. Conditionerne 
are oss nu sä mycket besvärligare att skrifva om, och 
att tillråda, efter som vi frän E. R. M. vidt stadde äro, 
IS mutationes, sä väl med flere potentaters conjunction och 
som ock andre humani casus och vicissitudines, så på fi- 
m ock E. K. M:ts sida kunne infalla, och derföre ovisse, 
i tractaten pro re nata kunde skärpas eller lindras. Men 
oss ännu om E K. M:Jts victorier, stats och armeers till- 



Digitized by LjOOQIC 



— 169 — 

fltftod är vetteHigt; sä befinoe vi skäligt vara, att i traetaten sökes 
en general-reiigionsfricl, således att aHe ständer i Ofver- och Neder- 
Tyskland måtte sättas i deras förre och välfångne frihet, stat och 
villkor igen, och det förutan månge andre rationes, isynnerhet för 
E. K. M:t8 och vårt kära fäderneslands trygghet säkerhet skuld. 
Sedan ock att alle res secundce och den store Victoria, som E. K. M. 
alft härtill haft hafver, synes råda och instigera Oss dertill. Och 
hålle vi derföre, att derifrån ingalunda vikas borde, med mindre nå- 
gra synnerliga olyckor, der Gud allsmäcktig nådeligen för bevare, 
infolie, eller ock bellt omöjlighet i längden att utföra sig klarligen 
atviste, och så sist, om någoq hastig och otvifvelacktig fara af ko- 
nungen i Danmark oss påkommer. Då finne vi rådeligt, att traeta- 
ten pro re nata modereras måtte. Men dessförutan att sistera vid 
Pommerns, Mecklenburgs och Östersjöns restitution, finna vi hvarken 
reputerligt för E. K. M. och vår nation, mycket mindre någon sä- 
kerhet för fäderneslandet, efter fienden då både får magt och tid, 
att öfva och fullborda sin intention på alla ständer och städer i Tysk- 
land; skall honom, sedan han derefter sin intention främjat hafver, 
alldng fela orsak att utbrista i fiendskap emot^oss, då han så myc- 
ket som han är mägtigare blefven, skall ock falla oss t^esvärligare. 
Hemställe således till E. K. M:ts höga vishet, efter tidernas förän- 
dringar traktaten skärpa och Kndrd. Till det andra, hvad belli om- 
kostnaderne vidkommer, synes oss väl icke så obillfgt vara, utan att 
den efter en skälig computation, der både E. K. M:ts och fädernes- 
landets reputation i ackt tages, sedan möjligheten för vederparten att 
praestera, fordras borde. Men der alle andre billiga conditioner blefve 
accepterade, och traetaten allena pro refusione sumptuum skulle sön- 
dergå, tyckes oss för åtskilliga skäls skuld, att E. K. M. icke så 
hårdt på den skulle stränga, utan efter sakernas tillstånd reputerligen 
falla låta. 

Till det tredje, att E. K. M. nådeligen begärer att veta vår me- 
ning om det Pomriske och Hessiske förbundet, och huru oss synes 
E. K. M:ls bref och svar till kejsarena och electores vara ställde 
och formerade; så kunne vi, efter flitigt genomläsande och betrack- 
tande, i den Pommerske alliancen intet annat befinna, än att allt är 
både rättvisligt, så ock, E. K. M:ts och fädernesiandsens reputation 
och säkerhet likmätigt, deruti väl ihågkommet och förvaradt: och 
såsom den Hessiske alliancen är gjord uppå conditioner, så befinne 
vi ock i den intet vara förgätet, hvad som till fäderneslandets sä- 
kerhet och krigels utförande kan tjena, när det allena blifver prae- 
steradt, hvad som E. K. M. deri fordrar. Och hålle för den skuld 
bägge förbemälte alliancer reputerlige för E. K. M., säkre och nyt- 



Digitized by V^OOQIC 



— 170 — 

tige för värt Täclemesland, och vete dem intet pä nägot sätt att kunna 
förbättra eller förändra. Befinne ock brefven icke allenast vara väl^ 
utan ock efter som tillbörligast och försvarligast kan vara, coDci- 
perade. 

Sist och till det fjerde, huru sakerne företagas skulle, om nägon 
otvifvelacktig fiendskap utur Danmark syntes nu hastigt vilja till- 
stunda; sä mäste vi, allernädigste Konung och Herre, bekänna denna 
vara den besvärligaste punkt uti E. K. M.ts absens,|och de andra 
ständer oätsporde och ovetterligen, att svara till. Ty orsakerne och^ 
occasionen till kriget synes dageligendags anblicka, eftersom ock nä- 
gre allaredo uti verket äro utbrustne. Först det väldsammelige com- 
mendeurens i Neustadt öfverfallande pä E. K. M:ts värfvade rytteri, 
som i en Liibsk dorf i Holstein läge; sedan ock tullen, soni ännu 
tages under Ruden, och som oss berättas att konungen i Danmark 
läter der bygga uppä. Till det tredje Neustadts intagande till E. K. 
M:ts största praejudice; till det fjerde synes ock icke heller olikt, 
utan att konungen i Danmark skulle correspondera^ med fienden, 
efter som pä hans jalousie och onde vilje emot oss alldrig är att 
tvifla, och helst nu, sedan han K. M:ts stora successer. Af hvilket 
allt rätteligen är att döma, att oss snart ett krig af Danmark till- 
stunda mäste. Men om E. M. det nu straxt af företalde och flera 
sädane orsaker begynna skulle, helst medan E. M. uti ett sädant 
stort krig, och emot en sädan mägtig fiende är inväfvad, synes svart 
vara till att dijudicera. Dock tycker oss efter värt ringa betänkan- 
de, som nu här tillstädes äro, ännu icke vara tid, h varken f9r för- 
bemälte orsaker, som upptalde äro, eller andra, som praesumeras 
kunna, nägot fiendtligt emot Danmark att begynna, med mindre 
E. M. kommer i viss erfaring, att han värfvar och stärker sig till 
häst, läter sin hela skeppsflotta i Östersjön, cprresponderar 
^nden. Dä hälle vi rädeiigt och bäst vara, helldre att före- 
än som förekommas. Och pä det, der nägot fiendtligt dä- 
sig yppa skulle, icke mätte komma E. M:ts uhdersäter här 
oförseendes uppä och de, sälunda öfverrumplade, blifva häpne 
e till defension, synes af nöden, att ständerne, om icke alle, 
igre, och särdeles af presterskapet, härom in secreto notifice- 
te. Ty bide vi underdänigast E. K. M:ts nädiga vilja härom 
imma, hvilken vi sedan, jemte all annan E. K. M:ts nädiga 
)g, hörsamligast skole i ackt taga och efterkomma^ intet tvif- 
om* nägot flendtligt rikena emellan antändes, och ständerne 
i rattan tid förständigade blifva, att de dä utan nägon per- 
skole som en bisvärm animose flyga Juten i häret, efter 
till äro mycket begärlige och förbittrade. Detta, allernädigste 



Digitized by LjOOQIC 



— !71 — 

Konung och Herre, är nu således (dock på E. K. M:ts nådiga cor- 
rectio och förbättring) vårt ringa coosiHum, som E. K. M. vi uti 
detta importante ärendet efter vårt bästa förstånd underdånigast hafve* 
meddela kunnat, ödmjukeligen bedjandes, att £. K. M. med nåder 
ville öfvers)cyla, hvad som kan roissfelat vara. Den högste Gud, som. 
rätte rådgifvaren är, han dirigerar E. K. M:ts consilium till det sonni 
godt och helsosamt är, och gifver derpå en önskelig utgång, sitt 
gudomliga namn till ära, E. M. och fäderneslandet, samt alla be- 
trängda Evangeliske till styrka, hjelp och kraftigt bistånd. Och såsom 
vi för våra personer hafve stora orsaker, näst Gud, E. K. M. un- 
derdånigast att betacka, som allting med en sådan ifvcr, mod och 
konungslig försigtighet igenomgår, och alla sina trogna undersåter 
fredar och försvarar. Alltså bedje vi underdånigast, att E. K. M. 
icke ville tröttas och ledas vid de många och stora besvär, som 
E. M. för fäderneslandets välfärd uti denna och andra måtto utstå 
och draga måste. Vi vele icke allenast sjelfve med råd och dåd 
efter vår pligt, yttersta magt och förmögenhet understödja den last 
och tunga, som E. M. och riket påhänger, utan ock tåleligen för- 
bida, ehvad derpå följer och hvad utgång Gud täckes att förläna. 
Skole ock derhos, så mycket vi samt ock synnerligen förmå, råda^ 
förmana alla E. K. M:ts undersåtare till tålamod, samdrägt, lydna 
och godt bistånd. Enkannerligen på det högsta låta angeläget vara,, 
att afvärja och förhindra, om öfver förhoppning något fiendtligt af 
en eller annan ort emot oss antändas skulle, efter som vi vete vår 
pligt och trohet fordra, och E. K. M:ts och fäderneslandets reputa- 
tion och intresse kan likmätigt vara. Och befallc etc. Af Stock- 
holm den 4 Februari 1 631. 

E. K. M:t8 

underdånige tjenare alltid, 

Jacobus de la Gardie. Gabriel Oxensljerna 

Gustafson, 
Per Baner. Gabriel Oxensljerna 

Bengtson, 

Johan Sparre, Claes Flemming, 



Digitized by VjOOQ IC 



— 172 — 

JBref från Wättvnarshatken Bom Uti 
Mauungen \ 

Durchlauchiigster, Grossmächtigster Königl Allergnädfgster Herr etc. 

E. K. M. sind meine unterthänigsten, pflichtschuldigen und ge- 
horsamsten Dienste bestes Vermögens jederzeit bevor. Und zweifelt 
mir nicht, E K. M. werden meine jungsten Schreiben gnädig empfan- 
gen und daraus, wie auch aus den andern beigefiigten Avisen ver- 
standen haben, dass der General Tilly die Schaumburgische Armee/ 
so im Lande Sternberg gelegen, gesammelt habe und Furhabens sei, 
«ntweder an 1. K. M. allhie hinterlassenen Truppen sein Gliick zu 
versuchen, oder durch Pohlen Colberg zum Succurs zu gehen. We- 
gen solcher aus unterschiedlichen Orten eingebrachten Avisen habe 
ich fiirs rathsamste befunden, Soldin nach Nothdurft zu besetzen, 
und die iibrige Infanterie nach Stargard marschiren zu lassen, beides, 
damit sie nicht möchte vora Feinde in Soldin enfermiret und gehin- 
dert werden, Stargard samt den andern Plälzen von importance, so 
jetzt mit stärker Garnison nicht versehen sind, auf einen Nothfall 
^u succurriren, sondern auch damit man dem Feinde, wenn er durch 
Pohlen nach Colberg gehen wollte, so viel zeitiger vorbeugen und 
hindern könnte. Die Reuterei hat auch ohne Ruin der Pferde nicht 
Järiger können bei Soldin liegen bleiben, weil man auf obbemehlte 
Avisen, und weil durch diesen Frost keine Pässe oder Avenues dem 
Feinde etwas hindern können, es mit schweren Wachten und vielen 
Partei Reuter hat travailliren miissen. Zudem ist auch das Futter 
in den Dörfern nächst Soldin von den Baudischen Keutern alles 
verfuttert gewesen, also dass unsere Reuter das Heu weit hohlen 
miissen, und also nicht allein die Pferde mit Anfuhrung des Heues 
abgemattet, sondern auch in einer uqvermuthlichen Occasien die 
-Companie sehr schwach aufsitzen können. Habe aus diesen Ursa- 
chen Anfangs gemeinet, mit selbigen um Piritz mich zu legen; weil 
ich aber befunden, dass das Futter auch des Orts von den Kaiseri- 
schen ganz geconsumiret ist, als habe ich die Reuterei allhie zwischen 
die Plöne und die Ihne in die Dörfer, woselbst noch ziemlich Futter 
vorhanden, verlegen miissen, und inmittelst gehen unsere Parteien 
nach Landsberg hinaus, also dass der Feind nicht weit in die Neu- 
mark ohne Gefahr zu stehén, dass man ihm den Weg coupiren 
könne, soll mogen streifen. Viel weniger soll er aber nach Col- 



Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskilliga tyska personers bref aono 1631). 

■ 

Digitized by V^OOQIC 



— 17S — 

berg, es sei durch Pohlen öder soDsten eiQen aodern Weg, ohne 
dass mans nicht zeitig genug sollte erfahren, geheo können. Es wHI 
aber aus den Avisen, so jetzt einkommen, so viei gespiir^t werden^ 
dass der Feind seine obbemehlten Desseins vielleicht ändern möchte, 
wie sub Lit. A. B.* abzunebmen, auch dass ihnen voo den Poleo 
kein Durchzug werde verstattet werden, wie sob Lit. C* zuersehen, 
welches alles innerhalben wenig Tagen sich äussern muss. Und werde 
ich auf den Fall, da der Feind seine Truppen in die Winter-Quar- 
tiere Fuhren, öder sonsten dieselbe von diesen Quartieren eloigniren 
wiirde, mich meiner von E. K. M. gnädigst gegeben&n Instruction ge- 
mäss verhalten. Soilten aber E. K. M. etwas änders gnädigst ordren 
wolien, erwarte ich soiches unterthänigst zu vernehnien. Von Drie- 
sen bekomme ich jetzt meinen Aufwärter, (und) so ich den Ort ab- 
zusehen, auch wie stark er besetzet sei, dahin geschicket; dieser 
bringet mir den beigefugten Abriss, und berichtet, dass eine geringe 
Besatzung auf dem Schloss und in der Schanze sein so!!, will dero- 
wegen, sobaiden ich wegen des Feindes Desseins bessere Gewissheit 
vernehmen werde, versuchen, ob man es könnte einbekommen, wel- 
ches ich denn hofle bei diesem Frost nicht so gar schwer fallen werde. 
Auch känn man zugleich auf den Fiirst!. Ämtern Marienwalde und 
Hochzeit das Korn abholcn, und in E. K. M. Magazin einliefem 
lassen. Ich bin Willens, diesen Ansclilag mit einer starken Parte! 
vorzunehmen, und nicht alle die Truppen desswegen zu travailliren^ 
weil es nur 7 Meilen von hier und 4 Meilen von Arenswalde gelegen^ 
worin ich im Vorbeimarschiren eine Besatzung hinterlassen werde. 
Sonsten hat der Feind noch keinen Cours öder sonderlichen Schaden 
in der Neumark gethan, ohne dass er Marwitz und ein nächst an- 
liegendes Dorf, weil man ihm an die 100 Soldaten vor 5 Tagen 
allda niedergemacht und gefangen genommen, des andern Tages her- 
nach abgcbrannt hat, und also sich an den Bauern, welche auch 
mit draufschlagen geholfen, revengiren und rächeq wollte. Auch wird 
berichtet, dass nach Friedeberg hin etiiche Feuer seien gesehen 
worden; känn nicht ermessen, aus was Ursachen die Feinde solche 
Dörfer, weiln sie hinter Landsberg gelegen, und er noch wohl Nutz 
daraus haben können, sollte mit Brand ruiniret haben. Was ich 
femer vernehmen werde, will E. K. M. ich unterthänigst berichten. 
Womit etc. Signatum Stargardt an der Ihne den 5 Febr. anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigster gehorsamster Diener 
Gmtaf Horn. 



* Saknas i originalet. 



Digitized by LjOOQIC 



-- 174 — 

jn e«i. 

Bref firåH VäUtnar»Haihen Uorn UU 
tLoHUngen % 

Durchlauchtigsler, Grossmächtigster König, Allergnädigster Herr! 
E. K. M. sind meine unterthänigsten, gehorsamsten Dienste je- 
^erzeit zuvor. Und trage ich keinen Zweifel, E. K. M. werden mein 
^estriges, unterthäniges Schreiben empfangen, und dass der Feiod 
«eine desseins, entweder durch Pohlen nach Colberg zu gehen, oder 
die mil' anvertrauten Truppen zu attaquiren, geändert, und bei Frank- 
furt iiber die Briicken zu gehen vorhabe, daraus gnädigst ver- 
standen haben. Und werden solche Avisen noch heute continuiret, 
dass nehmlich die meiste Reuterei, so im Lande Sternberg, Her- 
jsogthum Krossen und ZUIIichau bishefo gelegen, allbereit den 5 hu- 
jus durch Frankfurt marschiret, und gégen Beskow, -Fiirstenwalde, 
Mittenwalde und Saarmund passiret sei, allem Ansehen nach £. K. M. 
•den Weg auf Magdeburg zu travergiren und längs dem Havelstrom 
zu belegen, auch dem Evangelischen Convent, so zu Leipzig gehalteo 
wird, etwas näher zu sein. Und ob ich nun auf diese eingebrachten 
Avisen, E. K. M. gnädigen Inslruction gemäss, morgen mit der mei- 
^8ten Cavallerie und etiich hundert Musquetirern nach Driesen zu ge- 
Tien, und bei jetzigem Frost selbigen Passes mich zu bemächtigen 
gesonnen war, so kommt 'mir gleich vor meinem Aufriicken E. K. 
M. gnädiges Schreiben, daraus ich fiirs erste E. K. M. gliickJichen 
-Success in Eroberung der Stadt Neu-Brandenburg und anderer Orter 
erfreulich verstehe, und deroselben vor Gott dem Allmächtigen fer- 
nere gluckh'che Victoria herzlich wiinsche. Dabenebenst vernehme ich 
auch unterthänigst, dass E. K. M. von. Prenziau Zeitung einbekom- 
men, dass der Feind E. K. M. Desseins vor Demmin zu verhindern 
oder auf Prenzlau oder Garz einen Anschlag zu machen, seine Wege 
nehmen wolle, und dass ich mit denen mir anvertrauten Truppen, 
durch Stettin nach Paséwalk marschiren sollte. Als werde ich mei- 
nen Dessein ändern, und will, geliebts Gott, morgen friiher Tages- 
zeit allés Fussvolk voraus nach Stettin verschicken; mit der Reu- 
terei aber, welche jetzund längs der Plöne in den Dörfern logiren, 
will ich mich näher Garz, weil die Oder allbereits iibertragen soli, 
verfiigen, und Parteien ausschicken, die jenseit der Oder von des 
Feindes Marsch Gewissheit einbringen sollen; und können wir uns 
mit dem Fussvolk, wenn der Feind nach Mecklenburg E. K* M. 
:folgen begehrte, fuglicher bei der Löckenitz conjungiren, und ferner 



* Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskilliga' tyska personers bref anno 1631). 

^Digitized by LjOOQIC 



— 175 — 

auf Pasewalk, öder da uns E. K. M. hinfordern werden, marschiren. 
Sollte aber der Feind nicht die Öder abwärts, sondern vielmehr nach 
der Havel marschiren, will ich alsdanti nit der Reuterei diesseit der 
Öder verbleiben, und aufsehen, dass der Feind nicht in die Neumark 
öder Hinter-Pommern einfallen und selbige verheeren möge. Bin 
indessen, E. K. M. fernere gnädige Ordre unterthänigst erwartend, 
und thue hiemit etc. Datuofi Stargardt an der Ihne den 8 Febr. 
anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 
Gustaf Horn. 



JBref från M^ätimarsHatken Måorn Hit 
JHLonungen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster Konigl Allergnädigster Herr! 
E. K. M. sind meine unterthänigsten, gehorsamsten Dienste bestes 
Fleisses und Vermögens jederzeit bevor. Und verhalte E. K. M. un- 
terthänigst nicht, dass deroselben gnädigste Ordre und Befehl, dass, 
weil der General Tilly mit der Arraee aufgebrochen und nach Meck- 
lenburg zu marschiren gedächte, als sollte ich mit meinen anvertrauten 
Truppen alsobald auf Pasewalk und ferner zu E) K. M. marschiren, 
bevorab, wenn ich . vernehmen wiirde, dass die Reuterei, welche in 
dem Lande Sternberg bishero gelegen, auch bei Frankfurt iiber 
die Öder gegangen wäre, ich den 8 dieses zu Stargard bekommen 
habe. Wann dann Mispach und andere mir von Ciistrin des Tilly 
Aufbruch gleichfalls geavisiret, auch dabenebenst vermeldet, dass die 
^anze Reuterei, so im Sternbergischen lind Krossischen gelegen, den 
5 dieses bei Frankfurt iiber die Öder gegangen sei (wiewohl init 
Fiirgeben, dass der Marsch die Spree und ,Havel hinauf, daseibst 
E. K. M. vorzuwarten, und nicht nach Mecklenburg gelten sollte), 
als habe ich obbemehJter E. K. M. gnädigsten Ordre zufolge mich 
gestern aufgemachet, und das Fussvolk hieher nach Stettin mar- 
schiren lassen, mit den Reutern aber bei Greifenhagen iiber die Öder 
geben wollen, damit man desto zeitiger Avisen vom Feinde, ob er 
gegen Prenzlau etwas tentiren öder nach Mecklenburg marschiren 
woUte, bekommen möchte. Die Neumark und Pommern zu defen- 
diren habe ich Damitzen Reuter zuriickgelassen, und Obersten Goltz 

' Efter originalet uti Riks-ArklTet (åtskillige tyska personers bref anno 1631). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 176 — 

gefichriebeo, dass er mit seinen Reutern oach Ärenswaide sich ver- 
fiigen sollte. Desgleichen habe ich Hebrons Sqiiadroo und Taupa^ 
dels Dragunern, welche alle Tage aus Preussen ankommeo soUen, bei 
Stargard zu bleiben Ordre ertheilet, wollte gehofiet haben^ dass sel- 
bige Truppen die Landsberger excursiones genugsam häl;ten ver- 
hindern sollen, wenn änders die eingebrachten Avisen, dass nehmlich 
die ganze Reuterei, ausgenommen des Obersten Corpus sein Regi- 
ment Crabaten, welche bei Landsberg die Wacht versehen, soUten 
mit Tilly weggegangen sein. Wie ich aber vorgestern zu Greiffen- 
hagen angelanget, bekomme ich von Kiistrin beigefUgte Avisen, wel- 
che confirmiren, dass Tilly gewiss nach Magdeburg hinaus marschi- 
ret sei, auch darnebeiist berichten, dass er nur den geringsten Theil 
der Reuter mitgenommen, die meisten aber bei Schaumburg zuriick- 
gelassen, wie £. K. M. aqs beigefiigten Avisen mit mehrern gnädigst 
zu ersehen haben. Als habe ich E. K. M. gnädigsten Willen ge- 
mäss und am rathsamsten zu sein geschätzet, dass ich die Neumär- 
kischen und Pommeriscben Quartiere bis auf E. K. IVf . fernere Ordre 
nicht quittire, lasse desswegen die Reuterei wieder in ihr Quartier 
längs der Plöne riickeni dessgleichen lasse ich von Fussvolk, so viel 
nicht zu besserer Resatzung dieser Stadt, als auch Garz und Greiffen- 
hagen nöthig ist, nach Stargard marschiren, weil man von dort aus 
auf alle des Feindes Fiirnehmen am Besten Achtung geben känn. 
Und damit der Unterhait des Volkes desto besser könne geschaffet 
werden, will ich einem jeglichen Regiment sein Quartier in der 
Neumark assigniren, von dort aus sie mogen von der bewilligteo 
Contributlon, so viel als ihnen zum Unterhait nöthig und angeordnet 
wird, empfangen. E. K. M. verhalte ich hienebenst unterthänigst 
nicht, dass ich gestern in Garz gewesen und selben Ort in Augen- 
schein genommen, habe hernacher mich hieher nach Stettin bege- 
ben, um H. Carl Baner, wegen der Quartiere in Pommern, und mit 
Traitorens wegen der Fortificationen, so gemachet sollen werden, rechte 
Information einzunehmen. Wie nun der Handel wegen der Quar- 
tiere bishero abgelaufen, haben E. K. M. aus H. Carl Ranérs Schrei- 
ben gnädigst zu ersehen, fiirchte, dass wenn es bei der Landstände 
ihrer Vertheilung solle verbleiben, so werde man mit den Quartie- 
ren bei Weitem nicht auskommen. Was nun E. K. M. dieserwegeo 
ferner gnädigst ordnen wollen, verwartet man unterthänigst zu ver- 
nehmen. Schliesslich berichte E. K. M. ich unterthänigst, dass Gott- 
lob der Feind bis dato keinen Schaden in der Neumark, viel weni- 
ger in Pommern gethan, denn der Landsbergischen Garnison hat uo- 
sere Partei fleissig aufgewartet, und sind noch vorgestern von einer 

uoserer 



Digitized by LjOOQIC 



— 177 — 

oDserer Partei, welche Trolliar gefuhret, 27 Musquelierer und ge* 
meioe CMIicierer vom Alt-Sachsischen R^ment gefangen gebracht, 
und bei 13 (darunter der mehrentheil Crabaten) im Dorf Worms- 
feld niedergehauen worden. Jetzund beroehlte Gefangene berichtefi, 
dass die 3 Regimenter, weiche vor diesein in Landsberg gelegeo, 
noch daselbsl sein sollen, und hat zwar das Ali-Sachsische Regimeot 
dieser Tage nach Frankfurt marschiren sollen, ist auch allbereits eine 
Heile Weges von Landsberg unterwegens gewesen, hat aber bald 
Ordre bekommen, dass sie wieder zuriick marscUren miisseo. Was 
ferner Neues einkommen wird, sol! E. K. H. ich unterthänigst und 
schleunigst bérichten. Worait ich E. K. M. etc. Datum Alten 
Stettin den 12 Febr. anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamer Diener 

Gustaf Bom. 



JS 

JBref firån Generat^tnqfor 19. Mtnigphau^ 
sen un Monungen \ 

Grossmächtigster, Durchlauchtigster König, Gnädigster Herr t 
E. K. M. werden aus meinem gestrigen unterthänigsten Rericht 
gnädigst vernommen haben, aus was Ursachen ich mich eiligst wie- 
der anhero begeben, E. K. M. Refehl gehorsamst erwartend. Ver- 
halte darauf weiters nicht, dass die von mir ausgeschickten Kund- 
schafter diesen Morgen wieder gekommen, welche aus einem Mund 
bérichten, dass vorgestrigen Tages von den Tillyschen Truppen noch 
niemand zu Ruppin angekommen gewesen, dass dennoch allda 100 
Wispel Roggen ver backen, gestrigen Tages einig Yolk erwartet, 
und der Fehrbellinsche Damm verbessert wtirde, damit Stikkd 
dariiber gefiihret werden könnten. Sende alsofort bis in Ruppin 
wieder aus, weitere Nachrichtung einzuziehen, vermuthe nochmals, 
dass des Feindes praeparation auf den Entsatz von Demmin ange- 
sehen gewesen; nichts desto weniger werde ich auf meiner Butsein, 
erwarte nur allein E. K. M. Ordre, wie weit sich meine Aufsicht 
strecken solle. Dieser und des Städtleins Treptow Gelegenheit und 
sitos ist E. K. M. am besten bekannt; sehe nicht, wie dieses wohl 



* Efter originalet uti Ril(s-Arki?et (åtskilliga tjska personers bref anno 1631). 
Svenskt KHgshisL Arkiv. 2. 12 

Digitized by LjOOQIC 



— T78 — 

defensible zu macheo. Diese Stadt aufzubessern zii lassen, will ich 
mir äusserstes devoirs angelegen sein lassen, demnach ich aber 
aUhier nicbt mehr als 4 Tonnen Pulver, 11 Fässlein mit Kugeio, 
und 4 grosse Busche Lunten vor mir gefunden, und was mir an- 
gewiesen daraus verseben werden muss, babe ich mich untertbänigst 
2U erkundigen^ woher ich fernere Provision und Vorrath solle for- 
dera mogen. Die Austheilung der von £. K. M. mir mitgegebenen 
Truppen habe ich dieser Gestalt gemachet, dass ich die 4 Companien 
von Monroe in Treptow, mein Regiment, samt dem andern von Mackay 
unter dem Obr. Lt. Lindsey hier in die Stadt, und Fitzthum in Fried- 
landverlegt; verspiire aber, dass die zu Treptow ihre Garnison sch wer- 
lich werden unterhaiten können, sondern dass derer entretien von 
hinnen aus wird folgen miissen. Es hat der Hath vom Städtlein 
FUrstenberg, vier Meilen von Ruppin gelegen, von mir begehret, 
ihnen einig Yolk zukommen zu lassen, weiln sie der Kaiserischen 
Auspliinderung besorgen. Es hat aber mein Obrister-Lieutenant vor 
dieseni därin Quartier gehabt, welcher berichtet, dass der Ort nichts 
tauge, und von der einen Seite gar keine Mauern und Wälle 
habe, darum habe ich hierin nicht verwilligen diirfen. Man sagt 
mir aber von einem Schloss Feldberg, welches I. F. G. Herzogen 
von Mecklenburg zuständig, drei Meilen vofl hinnen, welches einen 
langen Damm vor sich haben und wohl zu defendiren sein solle. 
Erwarte E. K. M. gnädigsten Willen, ob ich es auch besetzen solle. 
E. K. M, hiermit etc. Datum zu Neuen Brandenburg am 19 Febr. 
anno 1631. 

E. K. M. 

Gehorsamster Diener 
D. Knijphausm, 



Brefprån Fättmarshathen Morn Hit Mol- 
nungen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster Königl Gnädigster Herr I 
E.* K. M. sind meine unterthänigen Dienste bestes Fleis3es und 
Vermögens jederzeit bevor. Und verhalte E. K. M. untertbänigst 
nicht, dass ich deroselben gnädigem Befehl zufolge, dass ich näm- 
lich die mir anvertrauten Truppen in die Neumarck in bequeme 
Quartiere verlegen und zuriick sollte kommen lassen, jeglichem Regi- 

* Eacr Originalet uti Riks-Arkivel (åtskinige tyska per»oners bref anno 1631). 

Digitized by LjOOQIC 



— 179 — 

ment sein Quartier, wie aus beigefugter Desigoation * zu erseheiOt 
zugeordnet und den 23 hujus dahio zu riicken Ordres ertheilet» 
£he und zuvor aber sämmtlicbe Truppen aufbrechen, und von ein* 
änder gehen möchten, habe ich eine Nothdurft zu sein erachtet, dass 
eine starke Partei unler Landsberg ginge, theils zuzusehen, ob 
man gewisse Kundschaft von des Feindes Vorhaben, und in was 
Postur er Jetzt sel, erlangen könnte, theils der Feind, als welcher 
verschienene Woche Parteien heraus in die Neumark zu schicken 
angefangen, wieder eine Furcht einjagen, und sein Streifen verhin- 
dern möchte, als habe ich von allen Regimentern 800 Pferde daza 
commandiret. Und damit ich Friedeberg, ob es ein Ort sel, daria 
man E. K. M. Volk sollte hazardiren diirfen, weil es Landsberg 
so nahe lieget, als auch wie Driesen beschaflen, und wie man darein 
sollte kommen mogen, (wenn es E. K. M. begehrten) absehen könnte, 
als bin ich selber mit dicser Partei d< 21 Febr. fortgegangen, und 
des andern Tages in den Dörfern Gralow, Santoch, und im Amt 
Himmelstett des Feindes Fonragirer und ausgelaufene Soldaten ange- 
troflen, derselben ein gut Theil niedergemacht, und etliche gefan- 
gen genommen. 

Dieser Gefangenen Bericbt ist dem vorigen gleich, dass nämlich 
noch etliche Regimenter im Lande Sternberg auf 5 und 6 Meilen 
Wegs um Landsberg geleg^n, nahe aber bei Landsberg, auf eine 
viertel Meile Wegs ein Regiment Crabalen und in der Stadt 150 
Deutsche commendirte Reuter, nebenst den 3 RegiDfientern Donaui- 
schen, Wallensteioischen und Alt-Säcbsischen zu Fuss, (von welchen 
viel kranken und wegstiirben, weil (dass) ihnen der Proviant sehr 
sparsam ausgetheilt wiirde). Und weil selbige Tage ihre Reuterei 
nicht weit herauskommen wollen, öder n^än sie alteriren können, 
als bin ich nach Friedeberg marschirét. Und weil ich den Ort ziem- 
lich befunden, habe ich alsobald den Obr. Lt. Wildenstein nach 
Arenswalde entboten, dass er mit seiner Squadron dahin kommen 
und logiren soll, inmittelst die Reuterei auf ein Paar Tage bei 
Friedeberg liegeh lassen, damit sie rasten und zugleich die Truppen, 
welche um Stargard meinér gegebénen Ordre zufolge äufbrechen 
und in ihre angeordneten Quartiere riicken sollten, zu Vorwacht 
dienen möchte. Selber bin ich mit etlichen Reutern nach Driesen 
geritten; selbiger Ort, weil er in Morast und auf einer Insul liegt, von 
Situation ziemlich fest, die Wachten aber daselbst sehr schlecht be- 
funden, also, dass wenns E. K. M. begehren, man ohne grosse Miihe 
durch die in Friedeberg und Woldenberg liegenden Truppen wohl 

* Benna handling saknas. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 180 — 

leichtlich soll surpreniren köoneo. Der Hauptmann daselbst ist auf 
mein Begehren herausgekommen, und Sprach mit mir gehalfeo; 
habe von ihm begehret, dass weil man Nachricht hatte, dass die Kai* 
serischen ekien Anschlag darauf hatten, und die Garnison ziemlieh 
schwach wäre, dass er neben der Churf. Besatzung, I. K. M. Gar- 
nison mit einnehmen wollte, welches er aber, bis ihm einige Ordres 
Yom Churfursten seibst, dero Räthen, öder dem Obersten Krachten 
desswegen zukomme, za thun sich excusiret Wollte sich desswegen 
alsobalden von dem Obr. Krachten ordres erholen, und mich binnen 
6 Tagen Resolution wissen lassen. Schliesslich verhalte ich £. K» 
M. unterthänigst nicht, dass ich gestem, nachdem die Truppen, so 
kh bei mir gehabt, schon ein jeglicher in sein Quartier zu mar- 
schiren Ordres ertheilet, und nur 400 Pferde, als LiflDändische, Hal- 
lische, Courvilbche und Damitzsche bei mir gehabt, und mit selbi- 
gen auch schon aufgebrochen, Ist mir beigefiigtes Schreiben von 
Courville zugekommen, darin vermeldet wird, dass ein Officierer von 
Glas Dieterichs Regiment von E. K. H. mit miindlicher Ordre an 
mich wäre abgeschicket worden, dass ich mit den mir anvertrau- 
ten Truppen bei Stargard länger liegen und E. K. M. gnädige 
Ordres erwarten sollte. Weil aber solches E. K. M. schriftlichen 
Ordres zuwider, und der Officierer nicht seibst zu mir gekommen, 
sondern durch den vierten Mund an mich gelanget, als weiss {ich) 
nicht, wie ich mich darin richten soll, sondern habe alsobald zuriick an 
Courville geschrieben, dass er mich, was er desswegen fur gewisse 
Nachricht haben wiirde, schleunigst avisiren solle. Weil ich aber 
bis Mittag gewartet und noch keine Antwort bekommen, als werde 
ich verursachet, mich desswegen nach Stargard zQ begeben, rechte 
Information von E. K. M. gnädigstem Willen einzunehmen. Inmittelsl 
lasse ich die Reuterei desswegen nach ihren angeordneten Quartie- 
ren sich acheminiren, mit Befehl, dass sie bei Soldin von mir fer- 
nere Ordres erwarten soU. Womit ich E. K. H. etc. Signatnm 
Perlinigen (Berlinchen) den 25 Febr. anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 

Gustaf Horn. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 181 — 

Mreffirén Biof^marskaihen J9. r • B^atekem» 
berg titt MLohungen*. 

p. s. 

Weil icb keinen BoteD sobald bekomnieD mögeo, als habe ich 
bei diesem Schreiben nocbmalig untertbäoigst ayisiren wollen: 
Proviant wird uns getoiss manquiren^ so ist nicht möglich etwas 
Åereinzubringen, wird also der Succurs nathwbnåigmussenfolgm: 
sind sonst verloren. Ich habe resolvirt, die Reuierei nach Braun- 
schweig reisen zu lassen, denn ich hoffe^ Göttingen soU unser 
«ein, auf welchen Fall sie besser do, als hier ist, öder känn zu Graf 
Wilhelm von Nassau reisen. Der Feind ist Willens, bei Schöne- 
beck eine Brucke zu maehen. Wann dos gescheh^, sind wir bio- 
quiret, können es nicht wohl hindern^ weil unmöglich, auf 4 Tage 
Proviant in Vorrath zu schaffen. Will gleichwohl Allés was mög- 
lich ist dagegen tliuo. Mtt Pulver gehet es iibel, känn es hier • 
nicht bekommen, Weil Necessitas urgiret, bin ich resolviret, bei 
SchÖnebeck eine Schanze zu schlagen, und des Feindes Schiffe in 
Grund zu schiessen, auch da möglich inzwischen von Barbjf holen 
lassen; wird Chur-Sachsen offendiren^ den seine Saivaguardie da- 
rin^ könnens aber darin nicht bessern, Wir sind Gesunde und 
Kranke zu Fuss 3000 und dariiber, davon unter die Stadt 600; 
anBeuterei, welche, weil Administratör nicht das geringste Assistenz 
leisten^ viel kosten ohne andere consumiren (?). Hingegen scheint 
Salvius wolle Difficulteten^ Begis Suecice iiberschriebene 40000 
Reichsthaler; und wiH dieselbe in die vorige hinein ziehen, meines 
Theils möchte ich'leiden, dass es allschon fallen wollte, £. K. M. 
toissen aber, töas åieser Ding kostbar; hoffen desswegen unzweiftich, 
£. K. M. werde ihn besser lassen, aile stehen sonst ubeU Der 
Feind ist von Reuterei stärker nicht, als ich letzt gemeldet, Fuss- 
Tolk aber haben sie nocli etliche ,hundert Mann bekommen, forti* 
ficiren bin und wieder die Dörfer, darin sie liegen, dass ihncn all- 
schon iibel beizukommen, weil die Quartiere sehr nahe beisammen, 
UDd unsere Reuterei noch schwach isL Befehle hiemit etc Magde- 
burg d. 25 Febr. anno 1631. 

unterthänigster gehorsamster 
D. von Falckenberg. 



Efter originalet uti Rilcs-Arliivet (åtsliillige tysl&a personers bref anno 1631). 
Det Died curisT utmärlita är skriffet i chiffer. 



Digitized by LjOOQ IC 



• — 182 — 

Bref från denerah^wn^ior IB. MåniJphaU'- 
sen UU Monunffen *. 

Grossmächtigster, Durchlauchtigster König, Gnädigster Herr! 
Itzo kommt mein Kundschafter aus Neuen-Ruppia wieder lind 
conlirmiret andere Nachrichtungen, dass der General Tilly allda m 
Person noch logire, und die Artillerie, als 4 halbe Carthaunen, 4 
mittelmässige und 4 kleine Stuck, dahin durch 3000 Mann nach 
Alten-Ruppin geconvoyirt sei, und liege dle Armee von Ruppio bis- 
Gutzkow in den Dörf^rn, wurde auch aus dem Magazin, welches zu 
Ruppin gemacht, unterhalten, weiln in den Dörfern nicht vo^r han- 
den, davon zu leben. Es sollte gemeldter Tilly von allén Ortern das^ 
Yieh und Getreide dahin bringen lassen. So viel ich judiciren känn, 
will er daselbst eine grosse amasse von vivres machen, seine Armee 
desto mehr zu victualirén, und £. K. M. Armee, so viel möglich, 
die Mittel zu entziehen. Von deh H. Gen. Lieutn. Raudissin werden 
E. K. M. sein berichtet worden, was dessen Major Pliiskow bel 
Wesenberg verrlchtet; des folgenden Tages hat der Feind selbiges 
Städtlein ausgepliindert und alsofort gequittiret, in Fiirstenberg hat 
er noch einige Reuter liegen, wie auch zu Rheinsberg, welche die 
Strassp bis Mirow und Strelitz, wie auch nach Feldbergen, welche 
Häuser ich mit einig Volk zu unser Vorwacht besetzet, weil sie 
defensible befunden, und wann solches nicht geschehen wäre, hatte 
sie der Feind auch occupiret und ganz ruinirt gehabt. 

ijbermorgen kommen die contribuirten allhie zusammen, um 

meine Proposition aus E. K. M. mir schriftlich zugeschickten Gom- 

mission zu vernehmen, und sich der angelegten Contributionen hal- 

i erklären. Was ich verrichte, werde ich treuiichst berichten, 

jabei an meinem schuldigsten devoir nichts erwinden lassen. 

M. damit in kräftigsten Rewahrsam des Allwältigen befehlend. 

1 zu Neu-Rrandenburg den 26 Februari anno 1631. 

E. K. M. 

Gehorsamster Diener 
D. Knijphausen. 

ter originalet uti Riks- Arkivet (Stskilliga tyska personers bref anno 1G31). 



Digitized by LjOOQIC 



— 183 — 

Bref fpån deneral^nu^or J9« MLnigphau^ 
sen att Monungen \ 

Grossmächtigster, Durehlanchtigster KÖnig, Gnädlgster Herr! 
Diese Nacht kommt nun Zeitung, dass die Truppen, welche zu 
Furstenberg, Arnsberg, Alten und Nenen Timmen, Pripport, Dellow, 
Seydendorf und da herum gelegen, auf 600 Mann zu Pferd und zu 
Fuss sestimiret worden, und dass sie gestern des Weges nach Wa- 
ren fortgeriicket seien. Ob dieses continuiret, erwarte ich heute. 
Ist diesem also, wird es auf den H. Rheingrafen vermuthlich ge- 
miinzet sein; hofle aber, er werde seiner wohl in Acht nehmen, 
deon es an meiner täglichen Erinnerung nicht gemangelt, wie ich 
denn Bericht habe, dass er seine Truppen darauf näher zusammen 
gezogen gehabt. Meine Bauern sägen dabenebenst, dass der Feind 
einige Reuter, welche nach Feldbergen hinaus auf Sauve-Gqarde 
Ton den unsrigen, weggenoromen. Ich habe die OflRciers genugsam 
davor gewarnet. Sonsten werde ich auch avisiret, dass Tiliy alle 
Reuterei, welche in Rostock, Schwan, Biitzow und Gustrow gewe- 
sen, daraus gezogen, und nach Dobbertin und Geldtbergen verlegt, 
denen er andere adjungiren wolle, um die Reuter-Quartiere dort 
hio zu infestiren und zu ruiniren, inmassen die Crabaten um Fur- 
stenberg, Arensberg, Wesenberg, Mirow und Feldberg alies åusge- 
pliindert und wegenommen. Was mir weiter zukommt werde ich 
treulichst berichten, E. K. M. götllicher stärker Bewarniss befehlend. 
Neuen Brandenburg am I Martii anno 1631.' 

E. K. M. 

gehorsamster Diener 
D. Knijphausen, 



Bref från Amiraten Erih Byningh titt 
Monungen *% 

Stormägtigste Konung, Allernådigste Herre I 
E. K. M. skall min underdåniga och hörsamma tjenst alltid med 
hörsamhet vara förpligtad. Fogar härmed uti all underdänighet E. 
K. M. ödmjukeligen att förnimma, huru vidt man hafver rörfardigat 

Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyska personers bref anno 1631). 
Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyska personers bref anno 1631). 



Digitized by LjOOQ IC 



^ 184 — 

E. K. M:ls skepp och flotta, som här vid Sfralsund ligga. Alt de 
mestadeleo äro så vidt Tärdiga, att man kan sända dem till sjöss, 
si snart for isen är möjKgt att fortkomma. Jag hafver af den du- 
ken, som Klerck med sig från Sverige hade, till de förnämste skep- 
pen och dem, som mest hafve af nöden haft, låtit göra så många 
segel, som deraf hafver kunnat blifva, och hvad ännu hafver kunnat 
brukas förbättra låtit; det gamla, som af skeppen äro tagne, till 
Galeyorne förändrat. Sammaledes och med tågverket till löpande 
vandt fördeldt, så vidt det hafver kunnat förslå, och det gamla åter 
till Galeyorne, efter som det bäst tjent hafver. Men till Strutsarne 
hafver jag ej löpande vandt. Förväntar dageligen från Liibeck både 
segelduk och tågeverk med eget bud, som jag fdrlängsj; sedan hafver 
derhädan förskickat Så snart som det kan ankomma, skall den 
ene farkosten med den andra, så vidt som här är möjeligt, förfär- 
digad blifva. Jag hafver bekommit E. K. M:ts nådiga befallning, 
att försända Hans' Hansson med några skepp, att hafva akt på de 
Colbergske kusterue. Dertill är på E. K. M:ts nådiga behag för- 
ordnadt 5 skepp, som äro 2 af E. K. M:ts, Pelican och Storcken, 
och 3 af städernes skepp, hvilka alldeles äro färdige, och går Hans 
Hansson, så snart möjligt är för isen att fortkomma, med dem till 
sjöss. De andre E. K. M:s skepp, som här på vidare Ordres af 
E. K. M. beliggandes blifva, äro några ibland, som hafve »bräck» 
uppå tåg, dock förmodar man snart dertill undsättning. Och der E. 
K. M:ts nådiga befallning vidare kommer, att flera skepp utsändas 
skola, vill jag uti underdånighet mig hafva förfrågat, af hvad rege- 
menten, som man soldater till skeppens besättning taga skall, efter 
Hendrik Nödings squadron icke mer än 150 man helbregda stark 
befinnes, och om skeppens besättning skall, som i förleden sommar 
efter dess storlek med 40, 50 eller 60 soldater besatte varda. Be- 
gärer och uti underdånighet att veta E. K. M:ts nådiga vilja, om 
icke något af de tre skeppen Meerman, Svarte Hund eller Delphin, 
må försändas till Sverige med första lägenhet, på det att man med 
första kan något till folkets uppehälle hit bekomma. Här äro ock 
några af borgerskapet, som i underdånighet begära af E. K. M., att 
dem måtte blifva efterlåtet att köpa E. K. M:ts skepp, som ar Delphin, 
och tillbjuda sig vilja derfdre straxt 1100 R:dr (gifva). Hvad här- 
utinnan E. K. M:ts nädiga vilja vara kan, förväntar jag underdåne- 
Hgen. Jag låter E. K. M. ock underdånigst förnimma, att här i 
Stralsund äro några slagsmål skedde emellan några Skottska och 
Finska soldater, derutöfver rättegång hållen och dom fälld är, hvil- 
ken med sjelfva acterne jag till E. K. M:ts Cansli försändt hafver. 
Begärer uti all underdånighet E. K. M:ts nådiga förklaring, huru 

Digitized by LjOOQ IC 



— 18Ö — 

man ^med dem hålla skall. Här sitter också en Major vid namn 
Jacob Wels, som i förledne höst vid Ribnitz Hngen blef, hvllken 
hafver forlupit sitt fängelse, och är igen bekommen på vägen åt 
Rostock. Hvad £. K. M: nådigast synes, man med honom förehafva 
skall, förväntar jag ock lUti underdånighet. Dock, som jag förnom- 
mit hafver, vilja de Kejserske icke h^afva honom tillbaka, och på 
denna sidan fruktar jag, (han) icke stort nyttig är. Äf Neue Fähr 
skans på Riigen hafver jag på E. K. M:ts nådiga behag låtit taga de 
4 metallstycken, fort dem hit till Stralsund, och uti staden igen låtit 
lägga 4 jernstycken, efter de andra äro mycket beqväme att bruka 
på skeppen till bogstycken. Der E. R. M. nådigast behagade, ville 
jag dertill låta lådor förfärdiga. Eljest beder jag E. R. M. uti all- 
somstörsta underdånighet, att när E. K. M:ts nådiga vilj^ vore, att 
de andra skeppen till sjöss härifrån löpa skulle, efter som jag E. R. 
M4s vidare ordre derom uti underdånighet förväntar, E. R. M. då 
nådigast syntes mig med samma flotta att segla, så framt jag E. R. 
M. någon underdånig tjenst bevisa kunde, alldenstund E. R. M. 
hafver nådigast begynnt att bruka mig till sjöss. Ty på denna 
orten skall Gud vara mitt vittne, att jag intQt omak eller möda 
spara skall, uti hvad måtto det helst vara kunde; dock vet jag lik- 
väl, att jag med min tjenst här hos detta folket ingen behagelig 
tjenst göra kan, förty allt hvad man till E. R. M:ts tjenst så och 
stadens nytta fordrar, kan man inte nå. Derföre jag intet annat kan 
här förtjena, än otack, ändock jag är E. R. M:ts ringaste och un- 
derdånigaste tjenare och i all måtto villig, hvad E. R. M. till nådigt 
behag lända kan, att efterkomma. Önskar härmed etc. Af Stral- 
sund den 1 Martii annno 1631. 

E. R. M:ts 

underdånige och ödmjuke tjenare 
så länge jag lefver 

Erich Ryningh. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 186 — 

Bref från Cteneraten Jfoh. Baner titt 
Bonungen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächligster, Hochgeborner, Gnädigster 
König und Herrl 

E. K. M. känn ich unterthänigst nicht verhalten, wie ich gleich 
heute diesen Tag vom H. General-major in zweien unterschiedlichea 
Schreiben, deren eines um 6 Uhr, das andeire um 8 Uhr friih Mor- 
gens mir eingehändiget, gar gewiss avertirt worden, dass der Feind 
auf Neuen Brandenburg zu mit der Armee aufgebrochen, und allbe- 
reits zu Stargard solle arriviret sein, worauf ich alsobald alle Trup.- 
pen, so dieser Orten herumgelegen, unsäumiich anhero citiret,. 
und sobald als dieselben nur allhier sein werden, will ich mich mit 
ihnen conjungiren, und nicht säumen, noch diesen Tag öder in der 
Nacht nach Friedland mich zu begeben, allda £. K. M. gnädigster 
Ordre ferner nachzuleben. Habe auch alle^ Orter zwischen Treptow 
und Damgarten hin und wieder dermassen versehen, dass ich ver- 
hofle, es solle der Feind dero Örter durch den Pass nicht kommea 
können. Wie ich mit denen von Adel allhier um Demmin und Loitz 
wegen Unterhalt der Soldaten in diesen Orten und Garnisonen accor- 
diret, känn ich £• K. M. dieses Mal nicht avisiren, muss es so länge 
anstehen lassen, bis ich die Gnade haben möge, £. K. M. selbst per- 
sönlich unterthänigst zu besprechen, welches ich mit Verleihung gött- 
licher Gnade in Kurzem zu geschehen verhofle. 

Demmin am 2 Martii anno 1631. 
E. K. M. 

unterthänigster, getreuer Diener 

Johan Baner. 
Prois.: PaRPAnalk d. 5 Martii 



ilet uti Riks-Arkivet (Utskillige tyske personers bref anno 1631). 



Digitized by VjOOQIC 



— 187 - 

Jfr. eao. 

Bref ftån tieneraUUeuMenant BaaMssin 
titt BLonunffen \ 

Aliergnädigster König und Herr I 
Ans Einliegendem haben E K. M gnädigst zu ersehen, dass es 
nunmehr Neu-Brandenburg gelten wird. Ich inarschire mit Herrn 
Teofel, Winkel und allén Truppen zu Pferde heule auf, und nehme 
meinen Weg nach Pasewalk, alldorten ich die Nacht logiren werde, 
und im Fall nicht andere Hindernisse vorkommen, mich mdrgen näck 
Friedland vollends veriugen. Obristen Dargitz lasse ich mit seinem 
Voik allhie in Prenzlau, denn er doch ohne das schwach an Volk 
ist. Sonsten halte ich gänzHch davor, dass Brandenburg zu ent- 
setzen sönder Lieferung einer Battaglie nicht geschehen känn, und 
ist zu besorgen, dass der Feind, ehe und bevor wir recht zusam- 
menkämen, sowohl ober-als unterhalb der Stadt Briicken iiber die 
ToUense wird fertig haben. Prenzlau den 2 Martii anno 1631. 

E. K. M. 

Unterthä niger 

W. H. Baudissin. 
Pr(Bs.: 2 Marta anno 1631. NachmiUag. 



M 68t. 

Bref från Wättmarskathen Wiorn tili MLO'- 

nungen "*• 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster König, Aliergnädigster Herr etc* 
E. K. M. sind meine etc. Und fiige hiemit E. K. M. unterthä- 
oigst zu wissen, dass ich gleich jetzund wegen Ergebung Colbergs, 
Qod dass die Garnison vorgestern abmarchiret sei, gewissen BeVicht 
von dem Obristen Claes Dieterich*** bekommed habe, wie E. K. M. 
aus beigefiigtem Schreiben niit mehrerm gnädigst zu ersehen haben. 
Weil aber selbige Garnison ziemlich stark ausgemarschiret, und 



Efter originalet uti Riks-Arkivet (Stj^killige tyske personers bref anno 1631). 
' Efter originalet ur åtskilligc tyske personers bref anno 1631 uti Rikf« 

Arliivet. 
* Sperreuler. 



Digitized by LjOOQIC 



— 188 — 

inmittelst weder von dem Obersten Boethio, noch Claes Dieterichs 
•die Puncte, welchergestalt mit ihben veraccordiret worden, und wie 
weit mao sie zu convoyiren gelobet, auch wie sie dagegeo die Con- 
voy geassuriret, mir zugeschicket sein; zudem (wie Claes Diterichs 
mir io seinem Schreiben berichtet) sie sich etiiche Dräuwort sollen 
haben verlauten lassen; als habe ich dem Obersten Claes Dieterich 
die Ordre ertheilet, dass er sie im Schiefelbeinischen bis auf fernere 
Ordre aufhalten, und gute Achtung auf Allés geben, auch inmittelst 
^ch erkundigen solle, ob den Oificierern, dass sie solche Dräuwort 
sich^ verlauten lassen, könne erwiesen werden. Ob~nun E. K. M. 
^nädigst wollen, dass solche feindlichen Truppen amiisiret, und etwas 
Jangsam nach Landsberg gelassen, öder einen andern Weg Iruppen- 
weis gefiihret werden sollen, dessen zweifle ich nicht, E. K. M. 
werden dem Obersten Claes Dieterich gnädigst Ordre schleunigst zu- 
sc)iicken. Auch habe ich dem Obersten Boethio geschrieben, dass 
<er diesen Ort desto besser zu versichem, die Duwaldischen Knechte 
schleunigst allhero nach Stargard schicken, und sich seibst mit den 
Truppen, so nicht zur Colbergischen Besatzung und obbemehlter Con- 
voy angeordnet, näher hieran avanciren, und diese Gegend desto 
besser versichern solle. Schliesslich berichte ich E. R. M. unterthä- 
nigst, dass des Obristen Hebrons und Lumsdels Regiment gestern 
^llbereit nach Stettin wärts marschiret, und will ich, geliebt es Gott, 
morgen mit der Reuterei und iibrigem Fussvolk mich guter Zeit auf- 
machen, und mit denselben (ausgenommen des Obr. Hallen Regiment 
2U Fuss und Dönhofischen Reutern, welche morgen nicht viel vor 
Abends allhie ankommen können, denen ich aber die Ordre, dass 
sie sich »sputeiv> sollen, hinterlasten will) bei Stettin durchmarschi- 
ren. Welches E. K. M. ich unterthänigst nicht bergen wollen, und 
thue hiemit etc. Datum Stargard den 4 Martii anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 

Gustaf Horn. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 189 — 

Specification öder Verschlcig 

wie siark $%eh die Regimenier und Compantifi dietes OrU* 

b9/inåm*\ 

Obr. Goltz .400 Reuter 

80 ihre Dienst thun könoen. 
Obr. Sperreuter 200 » 

wird aber die ubrigen aus Hinter-PoinmerQ aoch 

abfordern. 

Obr. Duwall in Colberg und Wollin 542 Man»: 

Kranke 80 » 

Von diesen gesunden Musquetierern sind 200 Mann 
in ArenswaMe und werden die zu Colberg und 
Wollin ab und zu der Esquadron gefordert 

Obr. Fritz Ross 800 » 

Damit er den 12 Martii in Stargard sein wird. 

Obr. Borgsdorff 200 »^ 

so zu Colberg liegen, die Ubrigen werden hieher 
marschiren ; wie viel derselben ist noch unbewusst, 
und kommt noch allzeit neugeworbenes Volk aur 

Bärwalde ist besetzt mit 1 10 »• 

von Termo Regiment. 

Soldin ist besetzt mit 200 x>* 

Commandirten Völkerii. 

Königsberg mit 140 » 

von Duwalls Regiment. 

Speéfication der Truppen 
so bey mtr*** sind. 

Meine Truppe 200 Pferde^ 

Die Baudissinsche 60 » 

Die Hallesche 60 » 

Obr. Tupadel Dragoner muntirt und unmuntirt . • . 500 » 

Musquetirer 300 j> 

* SUrgard. 

** Efter originalet utgOrande bilaga Ull f&ltm. Homs^ bref till konungen af d^ 
4 Härs 1631, uti Riks-Arkivet (Utskillige tyska personers bref anno 1631}- 
**« Nemligen de trupper h?armed Horn mareherade till Stettio. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 190 — 

nr€f firån generaien Joh. Bunér titt 
Monungen \ 

Durchlauchtjgsler etc. König und Herr! 
E. K. M. avisire ich hiemit unterthänigst, wie Ich «gleich diesen 
Tag mit den Gräfl. Ortenburgischen, samt 5 Companien von der 
Rheingräfischen Cavallerie, und allem Fussvolk, so viel dessen uber 
die Resatzungen hat können aufgebracht werden, von Demmin auf- 
gebrochen, in Willens, des Passes Demmin (?) und Friedland mich 
2U bemächtjgen, und dann fort E. K. M. gnädigsten Ordre, dem 
Memorial gemäss, nachzuleben. Häbe solches nicht ehe zu Werk 
richten können, weil ich zeitlicher nicht, denn den 2 Martii durch 
<]en H. General-major von des Feindes Intent avertiret worden, auch 
alsbald darauf ungesäumt die Truppen zusamdien gefordert. Was 
die 7 Companien vom Rheingrafen betriflt, habe ich dieselben nicht 
^rwarten können, weil sie etwas weit von hinnen, nämlich zu Wa- 
ren gelegen; verhofle aber, sie werden mit dem Herrn Rheingrafen, 
der selber dabei ist, samt den Fiirstl. Mecklenburgischen und den 
iibrigen von General Tottens Reutern, so viel derer iiber die Besa- 
tzung Grimmes und Tribesees, auch Bloquirung Greifswalds, noch 
diesen Abend allhier bei mir sein. Sonsten habe ich Demmin und 
ilie hiesigen Pässe wohl besetzt, und dem Obristen Lars Kaggedar- 
iiber das Directorium gegeben, verhofle auch, er werde demselben 
wohl vorstehen. Malchin habe ich mit 100 Musquetirern besetzen 
lassen. Welches E. K. M. ich in Eiie unterthänigst nicht habe kön- 
nen ungemeldet lassen. Osten zwischen d. 3 und 4 Martii in der 
Nacht anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigstcr 

Johan Baner. 
Prces,: Paseicalk den 5 Martii 
<xnno 103L 



* Erter originalet ur ålskillige tyske personers bref anno 1C31 uti Riks- 
Arkivel. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 191 — 



M 

Bvef firån FäUmarshathen Barn Hit 
Bionungen \ 

Durchlanchtigster etc. König und Herr I 
£. K. M. verbalte ich unterthänigst nicht, dass ich heute dato 
hier angelanget UDd den Mehrentheil der Cava]lerie, als mein, das 
Courvillische und Hallische Kegiment, nebst den Schwedischen und 
Finnischen hier durchziehen lassen; so sind auch 250 Mann von des 
Obristen DuwalFs Regiment und 2 von des Obr. I)amitz's Squad rö- 
nen zum Damm heute angelanget, welche morgen friih nebst Åke 
Hansson^s und Salomon Adam's Knechten fortmarscbiren sollen. Des 
Obr. Damitz zu Woldenburg gelegene Squadron nebst dem Halli- 
schen Regiment zu Fuss und Vönhofischen Reutern, so zu Friedberg 
ihr Quartier gehabt, werden nicht eher als morgen (wie E. K. M. 
ich Yordem unterthänigst advisiret) anhero gelangen können; will 
aber auf sie nicht warten, sondern mit den anwesenden Truppen 
fortmarscbiren und den andern Ordre hinterlassen, dass sie ungesäumt 
nachfolgen sollen. Gestern ist auch des Obristen Hebron's und Lums- 
deVs, wie auch des Grafen von Thurn Regiment hier durch marschi- 
ret, und logieren itzo in Löckenitz, wie ich vermeine. Des Feindes 
Truppen, welche aus Colberg gemarschiret, werden (Wie in meinem 
gestrigen Schreiben ich unterthänigst vermeldet) bis auf £. K. M. 
feroere Ordre im Schiefelbeinischen aufgehalten, und deucht mir bei 
itziger BescbaiTenheit nicht unrathsam sein, dass man sie desarmiren 
und eine Zeit läng auflialten liesse; doch wird E. K. M. Ordre hierin 
erwartet. Dieses E. K. M. ich in Unterthänigkeit vermelden sollen. 
Hiermit etc. Datum Alt-Stetlin den 5 Martii anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigster,' gehorsamster Diener 
Gustaf Horn. 



Efter originalet ur åtskiilige tyske personers bref anno 1631 uti Riks* 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 192 — 



Bref från fienerai^inq^or MB. MåMf^phaU'- 
sen titt MLonungen *. 

Gfossmächtigster König, Gnädigster Herr! 

Ob ich wohl gestriges Tages ao H. General Baoier zu wissen 
gethan, was von hinnen zu avisiren, E. K. M. solches eiligst zu be- 
richten, und sich seibsten darnach zu richten, inmassen ich solches 
diesen heutigen Morgen gecontinuiret; so^^verhalte E. K. M. ich den- 
noch hiemit unterthänigst nicht, wie dass der Feind zwar seine Schild- 
wachten und corps-de-gardes hiederseiten der Stadt gehabt, auch bis 
an der Heidt-MUhIen, die ich abbrennen lassen. Aber diesen Nach- 
mittag um 2 Uhi" hat der Feind in einem Moment seine Schild- 
wachen zu Pferde alle weggehabet und eingezogen, und haben die 
Wächter auf den Thoren die Reulerei des Weges nach Warlin mar- 
schiren gesehen, dass ich dahero vermuthete, es werden von E. K. M. 
Parteien aus Friedland der Ends gewesen sein, welche sie begeg- 
nen wollen; werden sich also ungezweifelich gegen Abend auf ihre 
vorigen Posten begeben, zumalen dass 200 Musquetirer ungefähr an 
der Miihien sich wieder gelogiret, wie die anderen abgezogen. Sa 
hat der Feind auch diesen Vormittag gesuchet mit einig Fussvolk 
längs dem See nach dem Kloster Brode, da E. K. M. Yolk jiingst 
durchgekommen, durchzubrechen. Ich hatte dieselbe Gegend »kni- 
eken» lassen, dass dem Feind das Durchkommen desto difficiler wurde^ 
dann ich ihm dahin nicht gerne eine Linie von Conjunction geben 
wollte, sendete derowegen 4 Rotten Musquetierer dahin, ihnen den 
Pass zu wehren. Dieselben warteten, bis der Feind durch das Kni- 
cken sich gearbeitet hatte, und nichts vor sich zu finden vermeinteo» 
hiessen dieselben mit einer Salve willkommen. Wie sie dann den 
Hund, öder Embouchure von der ToHense aus dem See vor sichha* 
ben, jedoch sind nur 2 Soldaten da Uber geblieben; habe also die 
Passage gehindert, mache eine Redoute allda, selbiges Durchkommen 
ferner zu hindern, um desto mehr da der Feind allsdann bis auf 
Prillwitz, 4 Meilen um den See herum, nach der anderen Seite 
kommen, und sich sspariren muss. Welches E. K. M. ich in Eil 

unterthänigst 



* Efter originalet or åukillige tyske personers bref anno 1631 uti Riks- 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— IM — 

vnterthänigst verständigen soiieo, dieseften göttlidier ProtectioD be<- 
(éhieod. Neu-Brandenburg den 5 Martii 163 K 

E. K. M. 

gchorsamster Diener 
jD. Knijphatisen. 

Im Abfertigen hora quarta kommt der Thorwächter und sagt^ 
dass voD Stargard mebr Truppen zu Fuss und zu Pferde heraa 
marschiren. 



M esft. 

Happmrt firån generaten Jfoh. Baner titt 



Durchlauchtigster etc. König und Herr I 
E. K. M. gnädigstes Befehlsschreiben ist mir von dem Quartier- 
meister des Yitzthumbischen Regiments gestriges Tages gar wohl 
eingeantwortet worden, babe auch E. K. M. gnädigsten WiHen und 
Meinung zur Geniige daraus verstanden. Weiss nunmehr zwischen 
Demmin upd Friedknd keinen Ort, der nicht auf den Fall mit Be- 
satzung also versehen, dass ganz keine Gefahr dannenhero zu be- 
sorgen. Weil aber E. K. M. gnädigst befehlen, eine absonderliche 
Specification zu iibersenden, wie ich alle und jede Örte und Pässe 
besetzet, als känn E. K. M. ich in Unterthänigkeit nicht verhalten, 
dass ich bei meiner Abreise den Obristen Jöran Johanson mit 
seiner Squadron, die sich 500 gesunder Mann stark befindet, hin- 
terlassen.' Hatte zwar den Obersten Axel Lilje mit seinem Regi- 
mente gern da gelassen, so ist derselbe in eigener Person nicht zu- 
gegen gewesen. Weil aber der Obrist Kagge in meinem Marsch 
mich rencontriret, und ich ihm gar wohl getrauen darf, als habe 
ich ihm das ganze directorium zu Demmin iibergeben, und ihm alle 
Pässe: Demmin, Osten, Broek, und was sonsten zwischen hier und 
Demmin fiir Pässe sind, treufich anbefohlen, wie auch den Peene* 
ström, von Anklam an, wohl in Acht zu nehmen. Und versehe ich 
mich gänzlich zu ihm, dass er allem gebiihrlich vorstehen und 
also nachkommen werde. Den Pass Osten habe ich mit 50 Mano 
besetzt, und einen Capitain, Pauli, der ihn gewiss mit aller Treue 



Efter origiflalet ur ålskilUge tyske personers bref anno 1631 uti Riks- 

Arkivet. 

BvenM Mrigshiåt. Arkiv. 2. ^^ 

Digitized by LjOOQIC 



— 194 — 

halten, und, so länge ein Leben in ihm ist, nicht iibergeben wir4 
dabei gelassen, auch vorne am Passé auf dem Platze, da sonsten ta 
alten Zeiten ein Schloss gestanden, der auch um und um mit Was- 
ser beflossen, und also von Natur sich dazu angiebet — eine re- 
doute aufwerfen Jassen, dass ich vermeine, es sei der Ort wider alle 
Ingenieurkunst und alle des Feindes gescbwinde Anläufe genugsam 
versehen und yerwahret Den Pass Broek habe ich ebenmässig mk 
50 ■ Musquetierern besetzt, und einen^ Lieutenant dabei gelassen; 
auch, weil der Ort meines Erachtens leicht zu defendiren, eine tra- 
vérsa daseibsten hin verfertigen lassen. Clempenow betreffend, so 
habe ich den Pass bei xier Miihle einem Quartiermeister Post mit 
50 Dragonern anbefoMen, auch denselben ernstlich eingehalten, bei 
Aem Repenack bei Tag und Nacht gute Wache zu halten, und auf 
den Nothfall die- Briicken daselbst am Passé bei der MUhIen abzu- 
werfen. Auf alle Fälle habe ich auch dem Major, so mit 2 Com- 
pahien zu Treptow lieget, anbefohlen, sobald er befinden wiirde, 
dass es der Noth sein möchte, alsofort die Briicken daselbst abzu- 
reissen, auch ernstlich auferleget, die Stadt bis auf dén Tod zu 
mainteniren. 

Weil auch £. K. M. gnädigster Wille ist, dass alle die Pässe 
mit treuem Volke besetzet werden sollen,, als habe ich dem Obristen 
Kaggen geschrieben, dass er gut Schwedisches Yolk dahin comman- 
diren, hergegen aber meine Deutschen Soldaten, so auf gedachten 
Passen liegen, wieder zu sich nach Demmin abfordern, öder, wo er 
dieselben entrathen ohne seinen Nachtheil, mir anhero nach dem Re- 
giment zuriick schicken solle. Yom Feinde känn E. K. M. ich un- 
terthänigst nicht vorenthalten, wie ich gestern eine Partie aussen 
gehabt, um zu vernehmen, wie es etwan einen Zustand mit demsel- 
ben hatte, und was intention er sei; welche zwar auf des Feindes 
Truppen getroffen, aber keinen lebendig da von bringen können. 
Weil sie aber unsere Partie also schwach befunden, ob sie gleich 
keinen von uns bekommen öder beschädiget, sind sie derselben ge- 
folget, und haben heute Morgen, in 4 öder 600 Pferde stark, sich 
praesentiret, derowegen ich in Eile mit der Cavallerie ins Feld ge- 
riickt. Sobald uns aber der Feind gespiiret, ist er eilends wieder zu- 
riick gewichen, und (hat) nur etliche Crabaten Scharmiitzirens halber 
hinter sich gelassen, mit denen ich mich doch nicht engagiren wol- 
len, sondern eine Weile allda verwartet, und auf des Feindes conti- 
nuantien Achtung gegeben, darauf ihnen auf eine halbe Meile gefolget, 
in Meinung, jemanden von ihnen zu ertappen. Weil tch aber gese- 
hen, dass er mit Macht sich retiriret, die hinterlassenen Crabaten 
auch zum Scharmiitziren keine Lust gehabt, habé ich auch mcht 



Digitized by LjOOQIC 



— 195 — 

Unger verziehen wollen, sondern mich auch zuriick retiriret. Uod 
kt der Feiod sträcks des Weges nach Brandenburg wieder zuriiok- 
fliarschiret, daraus ich gäozlich verspure, dass die Armee sich ooeh 
bei Braodenburg enthalten möss, uod weil er aus Braodenbarg 
oichts tentiret, er einen sonderbaren Anschlag fiirhabe, entweder aitf 
E. K. M. selbsten, öder auch hierauf. Ich habe auch jetzund, ato 
kh hereinkommeo, eine neue Partie ausgeschickt auf den Weg zwi- 
schen Brandenburg ond Woldegk, za vemebmen, ob der Feind mil 
der Armee öder Partie da hinauf gegangen sei. Sobald dieselbe 
wieder zuriickkommen, soll E. K. M. unterthänigst avertirt werden, 
was sie erfahren baben. Die Stiicke, so £. K. M. von Demmin 
begehret ^nhero gebracht zu werden, verhofle ich sollen morgen 
allhier sein. Was das Bröt zu Ankiam, Treptow, Demmin und 
Loitz betrifll, habe ich an alle Örte emstlichen Berehl gethan, ver- 
sebe mich, sie werden höchsten Fleiss dabei thun. Yerbleibe 



E. K. M. 



Friedland am 6:en Martii anno 1631. 



unterthänigster 
Johan Baner. 



js eae. 

Bappori från Fättmarshathen Bom UH 
Konungen % 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster König etc. 
E. K. M. sind etc. Und verhalte E. K. M. unterthänigst nicht, 
dass ich die vergangene Nacht mit denen mir anvertrauten Reutern 
nngefähr um 1 Uhr allhie zu Friedland wohl angelanget. Und ist 
jetzund' gegen Abend der Oberst Duwald mit seinen Knechten 
nebenst dem Tross auch allhie unbehindert angekommen. Wegen 
Brandenburg habe ich keine andere Kundschaft, als dass heut ein 
continuirliches Schiessen ans Stiicken dahinaus gehöret worden. In- 
Booderheit . aber ist das Schiessen bis um und 2 Uhr Nachmittags 
gross gewesen, wiewohl bis auf diese Stunde noch einzelne Schiisse 
gehöret werden. Und berichten etiiche Edelleute vom Lande, dass 
sie bald nach dem starken Schiessen aus Stiicken viel Salven von 
Musqueten gehöret hatten, dahero muthmassen, dass der Feind werde 

* Efter originalet ur åtokillige tyske penonen bref anno 1631 uti Bikt- 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 196 — 

eiaigen Ort angelaulén baben. Icfa wiU aber keinesweges boffen, 
dass er etwas soHe åusgerichtet haben. Ausserdem hat sich sonsten 
€ioe Kaiseriiche Partei, eine vierte! Meile diesseit des Bergs von 
2M Pferden ungefähr sehen lassen, nait welcher die Unserigen schar- 
miitziret, aber keine Gefangenen bekommen können, weil der Feind 
«ich nicht engagiren woRen, sondern nur die Uosern auf ihren HalteDt 
^so sie hinter dem Berg gebabt, von welchen aoch endlicb gegen den 
Abend, da es vollends finster worden, 6 starke Truppen sich hervor 
gethan, zu attiriren gesuchet. Jetzt schicke ich 2 Parteien aus anf 
KundschafL Was sie bringen werden, soH E. K. M. ungesäumt no- 
tificiret werden. Thue biemit E. K. M. etc. Datum Friedland den 
8 Martii hora 9 vesp. 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 
Gmtaf Horn. 



Hmffpori prån W^äUw^nr^Huihen Mom titt 
Monungen \ 

Durchlauchtigster etc. König und Herr! , 
Es zweifelt mir nicht, IL K. M. werden mein gestriges Schrei- 
ben goädigst empfangen, und, dass der Feind die Stadt Brandenburg 
den 9 dieses mit Sturm erobert, verstanden haben. Fiir diesmal 
verhalte E. K. M. unterthänigst nicht, weil der Gefangenen sowohl 
als derer, so aus Brandenburg sich salviret, ihr Bericht einhellig ge- 
Iratet, dass der Feind gestriges Tages vor Friedland zu riicken ge- 
m^iet geweseo, wie denn auoh meine Parteien die gewisse Kund- 
schaft den Abend zuvor eingebracbt, dass viele Truppen vom dos 
Feindes Reuterei derselben Stadt näher geriicket und ia den Dörfern 
da herum, welche auf anderthalb und auf eine Meile davon beJegeo, 
gelogiret. Als bin ich meiner instruction zufolge gestern fnihe (nach- 
^m ich in der Nacht den Tross voraus iiber die Kavei geschickt) 
von Friedland mit allem Voft ausgemarsdiiret, und weil selbige 
Stadt (wie E. K. M. gnädigste Wissenadiaft trägen) sehr weltläufig 
nnd iibel zu defendiren, zudem auch der Feind denen, welcher er 
mächtig werden känn, sdilecht jQuartier giebt, als habe ich keine 
fiarnison zu Friedland hinterlassen, sondern allés Yolk mitgenom- 



Efler origiaalet ur åukiUige tyske personen bref aono 1631 uti Riks- 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQIC 



~ 197 — 

men. Bio zwar anfangs Willens gewesen, nahe ao der Kavel zu 
l^ren; weil aber io dan Dörfern, so da alieroächst, als auf eine 
halbe Meile und weiter Ilegeii, von des General Totten und den 
Mecklenburgisehen Reutem, welche eine Zeit läng daselbst ihr Quar- 
tier ^habt, das Fulter gaoz ausgezehret;, also bin ich verursachet 
worden, etwas weiter zu riicken und die Quartier ailhier zu Miig- 
genburg und den näehst umliegenden Dörfern zu nefamen. Unterdessen 
lasse ich die Wachen bei Ciempenow, Ramelow, der Kavel und 
bei Schwicbtenberg halten, auch lieget sönder das ein Morast vor 
diesen Quartieren, durch welchen gar wenig Avenues geben, und die 
l^ichtlich kÖnnen bewachet werden, also dass der Feind uns unver- 
sehens nicht' iiberfallen känn. Hofie, dass wenn er mit sequalen Parr 
teien, öder wenn gleich etwas stärker heriiber in diese Örte zu 
uns kommen wollte, dass man ihm dureh göttlicben Beistand die 
Reträtte schwer soll machen können. Wiirde er sich aber mit aller 
M acht heriiber drängen, so wili ich, meiner Instruction zufolge, mich 
an der Peene und Trebel halten, und selbe Pässe, wie meine Schul- 
digkeit es erfordert und einem ehrlichen Manne aostehet, aufs äus- 
serste defendiren. Ferner verhalte £. K. M. ich unterthänigst Dicht, 
dass kurz nachdem wir aus Friedland marsehiret, sind von der Wacht, 
die ich an der Kavel-brilcke gelassen, 2 Companien von des Fein- 
des Reutern auf dem Werder bei der Stadt gesehen worden, welche 
aoch endlich in die Stadt gerikkt, aber den Pferden m*cht abgeses- 
sen, viel weniger den Biirgern einigen Scbaden zugefiigt, sondem sträcks 
wieder weggeritten. Auf der andern Seite der Stadt ist gestern vor 
Tage, ehe ich von Friedland aufgebroehen, von unsrer Patrouille eine 
Partie von Fussvolk und Reutern bei der Neumiihle gesehen wor- 
den, und werde ich von unsrer Soldaten einem, welcher im Dorf 
Rattey auf Salvaguardie gelegen, berichtet, dass in Rattey gestern 
in der Nacht 8 Companien zu Fuss und 5 Companien Reuter, näm- 
lich 2 Comp. Curassierer und 3 Comp. Archibusierer gewesen, wären 
des Weges von Brandenburg mit samt ihrem Tross und Weibern 
gekommen. Und sel von selben eine Partei auf bemehlte Miihle 
gegangen. Diese Companien wären bald wieder wegmarschiret, und 
des Wegcs nacb Woldegk gegangen. Zu was £nde nun diese, weil 
sie ihren Tross bei sich gehabt, hingekommen und sträcks wieder zu* 
nick gegangen sind, känn ich nicht wohl errathen, sondern halte 
dafiir, dass Tilly sein Dessein auf Friedland, wie auch alle Kundschaf- 
ten vermelden, gehabt; sei aber wegen £. K. M. Marsch (welcher, 
wie die Gefangene berichten, vor 2 Tagen erst bei ihnen erschollen) 
verursachet worden, solchen zu verändern, und dass er bemehlten 
Truppen contramandiret habe. Ob nun Tilly £. K. M. nachriickeo,. 



Digitized by 



^oogle 



— 198 — 

öder änders wohin seinen Marsch behmen werde, dessen hofle icb 
gewisse .Kundschaft zu erlaogen, wenn meioe Partei gliicklich wie- 
derkommt, die ich bei Schwiebussen iiber die Jiävel nach Rattey 
und nach Woldegk hinaus gehen lasse. Sollte nun Tilly mit alleD 
seinen Truppen £. K. M. nachmårsohiren, so wlll, E. K. M. Ordre- 
zufolge, ich mich nicht säumen, mit deroselben mich unterthänigst 
zu conjungiren. Wie ich mich aber zu verhalten, wenn er ein an- 
sehnliches Theil seiner Armee zuriick h'esse, dessen werden E. K. M. 
mir gnädigst schleunige Ordre ertheilen. Sonsten sind noch gestera 
zwischen Treptow und Brandehburg etiiche ron des Feindes Reutern» 
deren Bericht hierbeigefliget, gefangen worden; und habe man, wie 
sie gestem aus ihren Quartier geritten, noch nichts davon geredet^ 
dass Tilly aufbrechen und zuriickziehen, sondern die Rede noch stark 
gegangen, dass er auf Demmin öder Anklam zu marschiren wolke. 
Er selber sei auch gestern zu Stargard, da er alle Wege sein Quar- 
tier. gehabt, noch still gelegen. Praesumirlich aber ist es, dass er 
werde E. K. M. en diligence nachmarschiren, dahero dann E. K. M. 
ihre Sachen in> Acht zu nehmen. Auch verhalte E. 1(. M. ich un- 
terthänigst nicht, dass, weil der Msgor von dem Mackeyischen Regi- 
ment, so mit 2 Companieq zu Treptow gelegen, unterschiedentlich an 
mich geschrieben und begehret, dass ich die Garnison allda verstär- 
ken wolle; kndere aber mir berichten, dass die Stadt Treptow von 
Fortification sehr schlecht udd nicht könne gegen eine Gewalt gehal* 
ten werden, als habe ich Airs rathsamste angesehen, das Yolk zo 
salvaguardiren und an andere Örte, da sie E. K. M. mehr Nutz 
schaflen können, zu verlegen; habe also bemehlten Majorn mit 2 
seinen Companien die vergangene Nacht mit einer Convoy von etlicheo 
Reutern nach Clempenow und von dort auf Loitz zu marschiren 
lassen. Hofle, solches E. K. H. sich nicht werden missfallen lassen.^ 
Was sonsten E. K. M. gnädigst wollen zu Stralsund angeordnet ha- 
ben, desswegen habe ich Herrn Bjelcken und Erich Ryning zuge- 
schrieben und E. K. M. Brief in originali ihnen zugeschicket. Habe 
auch den Obristen Duwall dahin abgefertigt, dass er, E. K. M. gnä- 
digstem Befehl zufolge, alles in Augenschein nehmen und relation 
davon thun solL Womit E. K. M. etc. Datum Miiggenburg den 
12 Martii anno 1631. 

- E. K. M. 

unterthänigst, gehorsams(er Diener 

^ Gustaf Horn. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 199 — 

J3 ess. 

Breffrån WäUmarsHaihen Mom fUt Mo^ 

Durchlauchtigster etc. König und Herr I 
E. K. M. werden sönder Zweifel mein gestrigés Schreiben gnä- 
digst empfangen und den Yerlauf dieser Orten daraus yernommen 
haben. Yerhalte hierauf E. K. M. in Unterthänigkeit ferner nicht, 
dass gestern Abend spät ein Trompeler von des Feindes Seite et- 
liche gefangene Rheingräfische Reuter, so der Obrister Haricourt 
dem H. Rheingrafen nebst einem Scbreiben zngeschickt, anbero ge- 
bracht Und berichten soicbe Reiiter ebenmässig (wie aus der ge- 
stern eingebrachten Gefangenen Bericht E. K. M.gnädigst allbereit 
werden vernommen haben), dass der General Tilly in seinen alten 
Quartieren, als zu Stargard, wie auch zwischen Brandenburg und 
Friedland, noch still gelegen. Es wäre aber, als sie von Colpin weg- 
gefiihret worden, die Rede gegangen, dass er tiefer ins Land vor 
Ankliam öder Demmin riicken wolle, und dass dem Obristen Kratz 
Ordre ertheilet, er als gestern mit der Avantgarde zu Friedland lo- 
giren solle. Weil aber meine Wacht, so ich nahe vor Friedland 
halten lasse, nicht vernommen, dass der Feind in Friedland Yolk 
einquartiret, halte ich daHir, dass Tilly vielmehr E. K. M. nachfol- 
gen, als hier ins Land sich tiefer machen solle. Hofle, wenn die ge- 
stern ausgeschickte Partie (der ich in meinem gestrigen Schreiben 
an E. K. M. unterthänigst gedacht), mit Gliick Gott helfend, wieder 
zuriick kommet, gewisse Kundschaft desswegen wohl zu bekommen» 
welches allsdann E. K. M. ich schleunigst advisiren soll. Weil 
auch E. K. M. mir gnädigst anbefohlen, dass ich Uckermiinde be- 
setzen, die zu Treptow und Malchin aber liegenden Soldaten abmar- 
schiren lassen solle; als fiige E. K. M. hierauf in Unterthänigkeit zu 
wissen, dass zu Uckermiinde der Capitain Stuwardt mit 100 Mann 
ohngefähr schon liegen thut, und dass ich die Treptowske Garnison 
nach Loitz, die Malchinische aber nach Demmin, sobald ich Gewiss- 
heit wegen Eroberung der Stadt Brandenburg erlangt, habe abziehen 
Uissen, welche auch wohl sind hingekommen. Ferner verhalte E. 
K. M. unterthänigst nicht, dass Zeiger, Johan Ihnnes, Capitain von 
dem Mackayiscben Regiment (so in Brandenburg nicht den Ort, da 
die Breche geschossen und Sturm gelaufen worden, sondern eine 



Efter originalet ur åtskillige tyske personerg bref anno 1631 uti Riki- 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 200 — 

andere Post ione gehabt, und nach langem Fechten, da scbon allés 
verloren, sich endlich durch einen M orast nach Treptow retiriret, 
und also bis anhero zu mir gekommen) berichtet, dass der General 
Tilly 3 ma! die Stadt summiret uDd ihnen Qnartiei*, audi noch 
eioe viertel Stunde zuvor, ehe der SCurm aogegangeo, entboten 
habe. Weil aber der Geoeral-Major Kniphausen von £. K. itf. 
schleunigen Entsatz gehoffet, habe ihn solches zu opiniatrireD verur- 
sachet. Sonsten habe ich E. K. M. Schreiben an Gen.-Maj. Knip- 
hausen Dienstags in der Nacht durch einen Friédländischen Biirger 
zwar sträcks fortgeschicket. Der ist von des Feindes Reutern auf- 
gefangen und ganz ausgezogen wörden; hat a^ber den Brief, den er 
in sein Hemd vernähet gehabt, des andern Tages wieder zuriick 
gebracht. Sonsten habe ich vordem mit einem anderen Boten, 
aobald ich nach Friedland gekommen, mehrgedachtem General-Ma- 
jor eilends zugeschrieben und ihm, dass der Entsatz so bald nicht 
geschehen wiirde, in etwas zu wissen gethan. £s ist aber ebenmäs- 
sig soich mein Schreiben, weil es der Feind aufgefangen^ ihm nicht 
zur Handen^ kommen. Womit £. K. M. Datum Miiggenburg den 
13 Martii anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 
Gustaf Horn. 
Pb. Vierade d. 15 Martii anno 1631. 



Bref från WäUmarshalhen Bom Utt 
JBionungen % 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster König, Allergnädigster Herr! 
E. K. M. yerhalte ich unterthänigst nicht, wie dass itzo ein 
Capitain von Kniphausens Regiment, mit Namen Didrich von »Eit- 
sen» (Pitzen?), so zu Mirow gelegen, anhero komm^ beriditend, 
dass, nachdem er etiicbe Canonaden abgewartet, er sotehergestalt 
accordiret, dass er samt seinen Soldaten mit Säck und Pack, bree- 
oenden Lunten und Kugeln im Miinde abgezogen; ein Lieutenant aber 
Ton dem Rheingräfischeo Regiment, so auf Partie aosgewesen, und« 
ds er gequetscht und vom Feinde hart.gedrungen worden, sich nach 



Efter originalet ur åukillige tyske personers bref anno 163! atl Rikt- 
Arkivet 



Digitized by LjOOQIC 



— 201 — 

Mirow mit semeo Reutern retiriret, babe in Ubergebong Itctgedåeh- 
teo Hauses alle Pferde zuriicklassen mussen. Auch berichtet er- 
wäboter Capitain, dass am vergangenen Montage, als den 14 Martii, 
4a Mipow mit Aecord aufgegeben worden, er rom Adjutanten der 
Cayalleria, welcher selbat ver Mirow gewesen und erwähnten Capttais 
^esprocben, vernommen babe, dass der General Tilly wieder in die 
Torig^i Qoartiere nicken wiirde, und dass Winger8ki(-rcA) nacb Ro* 
<tock gezogen. Ob «er aber Volk mit »ch genommen, und wie viel 
Truppen es gewesen, weiss er nicbt zu sägen. Was nun fiir Ordre 
E. K. M. mir hierauf zu ertbeilen gnädigst belieben werden, erwarte 
•eh unterthänigst. Hiemit E. K. M. etc. Datum Friedland den 16 
Mars anno 1631. • 

E. K. M. 

untertbänigster gehorsamster Diener 
Gustaf Bom. 
Ps. Schwedt d. il Martii anno W3U 



JU •40. 
Mhpe filrån ffetMrai Bmnér HUML&nungen^ 

Gnädigsler König und Herrl 
E. K. M. gnädigsten Befehl und Meinung habe ich von I. F. 
G. 'Herrn Pfalzgrafen Aufwärter zur Grenuge verstanden, bet wel- 
chem E. K. M. mich abermalen advertiren, wie der Feind mit aller 
Macht hierauf und nacb diesen Orten marschire, aucb gnädigst be- 
fehlen, dass der Bau an den Briicken ja tnit allem Fleiss getrieben 
werde. Worauf icb E« K. M. unterthänigst hingegen gewiss versi- 
^bere, dass alles was menschlich und möglich ist, ohne alle Ver- 
aäumniss bei Tag und Nacht mit höcbstem Ernst beides am Bau 
der Brucken und Fortification dieser Örte angetrieben nnd befordert 
werde. Und weil man aufa baUeste der Schalen und »Sesekanen» von 
Stettin allbier gewärtig, und dieaelfoeD nicfat mehr weit von hinnen 
ieifi soUen, als soll bald die grosse samt der kletnen Briicken ver* 
iertiget, und aUe Dioge aofs aicherate ond beste versehen werden. 
Die Fourage betreffend, biée ich dem Obrist-Lieutenant Reinhold 
Wunscb, wk auch Cbriatof Siwert aofs Land geschicket, und iiber- 
all dieaafalls provision aub förderiichste und fleissigste zu thun be- 



* EAar origiMlet ur åtskillite Tyske personert bttt anao td31 nti Rikt- 
Årkivet. 



Digitized by VjOOQIC 



— 20? — 

tMen; zweifelt oiir oicbt, es werde bieran ganz kein Mangel sein» 
Eben jetzt kommen diesen Abend 4 Schalen von Stettin, und ver- 
sebe kh mich noch diese Nacht etiicher »Sesekaoen». Wenn diesejbea 
ankommen, vermeine ich noch morgen gegen Mittag die erste und 
grosse Briicke iiber die Öder zu verfertigen. 

Dem Feldmarschall habe -ich alsbald noch £• K. M^ Befebl 
avertirety und ihm ^inen Weg auf Löckenitz zu néhmen von dan- 
nen hiehero insinuiret. Ingleichem dem Obristen Hebron ebenmässig 
E. K. M. Befehl nach Ordre , zugeschrieben, und ihm die Pässe zu 
fortificiren, auch alle Örte wohl zu verseben befohlen, dazu auch 
Materialien ihm uberscbicket. VerhofTe, er weråe allés gebiihrlich 
bestellen. Verbleibe r 

Schwedt den 16 Martii anno 1631. 
E. K. M. 



unterthänigster 
Johan Baner. 



Ps. Schwedt d, 20 Mait anno 1631. 



JBref frén ^fterUem JBiewU^eA twit M^mt^ 
ekenberg titt Mtonunffen \ 

Grossmächtigster König, Gnädigster Herr! 
Nachdem mahl ich vernehme von Capitain Sparenberg, da$9 
£. K. M. des Feindes Statt zu wissen^ ist folgender Gestalt: eshat 
der Feind 3 Regimente Pferde auf dieser Seiten ; davon sind Obersten 
Bönnigbausen 7 Companien ohngefähr 500 Pferde, Holck 10 Comp. 
obngerähr 400 Pferde, Don Balthasar 5 Comp. 300 Pferde, 3 Comp. 
Crabaten 180 Pferde, noch 2 Comp. des Grafen von Mansfelds vod 
150; zu Fuss von Tilly Leibregiment 800 Mann, von Anholt 600, 
von Blanckart 500, von Holcken 300, von Pappenheim 200, von 
Mansfeld 300. Auf der andem Seite aber liegen 3 Comp. Croa- 
ten, 3 Comp. Cuirassen, von Cronenberg öder Schönenberg, 2 Comp. 
von Horaucourt, und eibe von Weidenhorst, zu Fuss 2 Comp. von 
'Pappenheim 300 Mann, von Camargö 300, von Reinacker 300, noch 
von Pappenheim commandirt Volk 400, zu welchen, wie die Sage 
(geht)y noch etwa ein 1000 zu Fuss und 400 Pferde aus Schlesien 
stossen sollen. Nun ist xtoar diess ein gering Yolky aber weil wir 

* Efter originalet ur åtskillige Tyike personers bref anno 1631 uti Riks-Ar- 
kivet. Bet med cursiv- utmärkta är skrifvet uti cbiffer. 



Digitized by V^OOQIC 



— 203 — 

Mangel an Proviant, sind sie bastant unsre einzuhalten. Was 
nun E, K* M. fur Mittel åfkgegen, känn ich nicht wissen; bei uns 
ist wenig Rath, leben in diem. Halte der Barbysehe Änschlag 
misslungen, wären wir in extremis gewesen, mag aber verachlagen^ 
Der allmächtige Gott hat bis dato dem Feind die Augen verlegt, 
hatte sonst leicht unsers sperren können. . Wollen E. JT. M. Volk 
schicken, muss es so viel sein, dass wir dem Feind mogen aufschlä-- 
gen können, hinnen länger logiren, finde solches nicht sb gar un- 
thunlicb, muss aber avisirt séin. Im Ubrigen steht es Gottlob a]les 
wohl. Magistratus und Burgerschaft haben bis in die Östern bewil- 
ligt, das Volk, so sie fiirhin unterhalten, zu speisen, sind auch sonst> 
Gott sei gedanket, sehr eins. Die Starke unsrer Gesunden 2000, 
obne die Kranken, und gegen 100 Pferde; hab aber viel Kran- 
ke. Post habe ich zu Besatzung Neustadt, Sudenburg, Crakow, 
Prester, eine Sternschanz und acht Redouten, woraus E. K. M. 
känn judicium fallen, was wir thun können, insonderheit da ich 
vielen wenig zutraue, unter welchen mir Kommius selbst, in- 
mässen Sparenberg berichtet, darf also die Stadt nicht ganz ent- 
blössen. Die Menge der Forten haben wir gemacht, den Passhof- 
fen zu halten, wären sonst schon geschlossen. Der Feind machet 
sich trefflich zu Nutz, dass E. K. M. Löcknitz weggeben, ärgert 
auch viele zu Leipzig; könnte solches geändert werden, hielte ich 
meinestheils, es sollte viel Nutzen schaffen. Pappenheim, (wie die 
Sage) lässt einen Böller giessen, so 2^ Centner Pulver halt, wird^ 
der alten Rechnung nach, 3,600 <5 Steine werfen, ist ein no.thwendig 
Stiick bei den grossen Wagen ; scheint, der gute Herr habe sie nicht 
allezeit beisammen, in Wolfenbuttel hat er mir mit Henken ge- 
drohet; ich habe ihm ebenmässig wieder entboten, soll den grossen 
Herrn sehr verdriessen, känns aber nicht bessern, Was iibrig, wird 
E. K. M. Bringer dieses unterthänigst berichten. Die summa ist 
diess, dass wir Gottlob sämmtlich resolvirt, uns wie ehrlichen Leuten 
gebiihit finden zu lassen, dessen E. K. M. sich gnädigst zu versi- 
chjern, Gott etc. seinen Segen, in dessen Schutz befehle E. K. M. 
ich unterthänigst, und dero beharrlichen Königl. Faveur, der ich bis 
an mein Ende bin und bleibe. Den 17 Martii anno 1631. 

E K. M. 

unterthänigster, pflichtschuldigster, 
gehorsamster 
Diedrich von Falckenberg, 



Digitized by LjOOQIC 



— 204 — 

MUtppart från »reg. Win99 tUi 
Monungen \ 

Allerdurchlauchligster, Grossinäclitii?ster König! 
Aliergnädigster Fiirst und Herr! 
I. K. M. geruhen gnädigstzu vernehmen, wie die Kaiserlichen 
am Dienstag Nacht aus Landsberg in die Neumarck gezogen, bei 
3,500 mit 3 Stiicken Geschiifz, und soll der Oberst Sparr das Com- 
mando haben. Sie sind erstlich nach Frledeberg marschiret, endlich 
sich vor Arenswalde geleget; wollen es mit Gewalt einnehmen, 
weil sich die darin ziemlich gewehret, wie 1. M. nunmehr dessen 
wohl gewissere Nachricht in der Nähe gnädigst haben werden. In 
Landsberg aber sind jetzo gar wenige, wie auch in Frankfurt. So 
haben sie gar keinen Yorrath in Landsberg. Was man allhie aus der 
Feste in kleinen Kähnen bei 13 Wispel von des Herrn Meisters 
Korn ausgestattet und dann wenige Wagen mit Korn von Frank- 
furt. Mehr haben sie nicht, und ist sowohl im Sternbergischen 
Ort als zu Landsberg unter den Soldaten grosser Hunger, Unwille, 
reissen sehr tägfich aus, wie denn jetzo ein Trupp von 20 Knechten 
hie angelanget, welche des Obristen-Lieutenants Brunemans allhie 
sich aufhaltender Major angenommen. Es ist jetzo allhier ein Auf- 
wärter Appel Röhle des Obristen Kratzen ankommen, welcher be- 
richtet, dass Oberst Sparr selbigen Mittwoch Morgen in Landsberg 
Post gehabt ihm Proviant nachzusenden, denn in der Neumarck 
nichts zu bekommen. Von Frankfurt wird geschrieben, dass dort 
die Rede, General Tilly wiirde auf Frankfurt kommen. L K. M. 
dieses unterthänigst notificiren sollen. Des Allerhöchsten Hut, em- 
sig, unterthäniglich empfehlend. Geben Kiistrin den 24 Martii anno 
1631. 

L K. M. 

unterthänigst gehorsamer und getreuer 
Gregorius Win$s, 



Efter origioalet ur åukillige Tyske personers bref addo 1631 uti Riks- 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 205 — 

Meiation oim ArenswaMeB intagande af 
de M^&ertige*. 

Hocbedler, gestrenger, insonders grossgiinsiiger Junker, hocb» 
irertraoler grosser FreundI 

Aus bochbetrubtem, wehmuthigem Herzeo verhalte icb ihm 
nicht, dass gestern Mittags von 2 Ubr an bis um 7 Uhr auf dem 
Äbend eben eine solche Tragoedia wie zu Pasewalk vor dieseni 
mit uns gespielet, ausgenommen dass die Stadt noch nicht ganz 
eingeäschert, und mir gleichwohl nicht wissend, dass Weibspersone» 
wären geschändet worden. Es ist um 2 Uhr Tor die Stadt geriickt 
die Kaiseriiche Armee aus Landsberg, in 5000 stark, 3000 Mus- 
quetierer und 2000 Pferde, worauf die allhie logirenden Officiere 
ihre Soldaten aisobald zu Cregenwehr ausgefiihret, die Biirger, wefl 
sie die grosse Macht gesehen, sind bald zaghaft worden. Hierauf 
die TJnsrigen die Scheunen vor dem Steinthx>r, da der Feind angån- 
gen, IQ Brand gesteckt, und Feuer geben. Der Feind aber ist mit 
solcher Macht zu Sturm angelaufen, dass den wenigen Soldaten^ 
die sich sonsten tapfer und redlich gewehret, unmÖg]ich gewesen, 
einer solchen Macht zu widerstehen. Der Feind hat auch 3 Stuck 
bei sich gehabt, die er aber nicht gebrauchet, sondern hat bald mit 
einer Petarde das Thor gesprenget und nach drei Uhr die Stådt 
einbekommen. Von den Unsrigen finden wir bis dato 19 erschos- 
sene Soldaten, wie auch einen Biirger, sammt eines Biirgers Frau» 
Die beiden Hauptieute, meines Wissens, wie auch des Herrn Obri- 
sten Fändrich sammt etlichen Soldaten sind gefangen. Etiiche sollen 
sich iiber die Mauern salviret und verkrochen haben. Wie viel 
vom Feinde geblieben, känn man eigentlich nicht wissen; etwa 5 
Todte hat man vor dem Thor funden. Man saget aber, dass sie 
schon etiiche weggebracht. Hierauf ist nach 3 Uhr das Pliindern 
in der Stadt angången. Und ist ausserhalb der Kirchen, die ieh 
noch erbeten, keine lebendige Seele, weder Gelstlicbe noch adebge 
Wittiben verschonet Meln Haus ist ganz aosgehauen, ausgepliindert 
und mir alles abgenommen, dass ich auch nicht ein Brotmesser be- 
balten. Die Musquet ist mir wohl 15 mal auf die Brust gehalten. 
Der gnädige Gott aber hat es verhiitet, dass mir am Leben nicht 
leid geschehen. Sonsten aber habe ich fast nicht ein Stiicklein Bröts 
behalten. Seine Herzliebste zusammt allén adeligen Frauen uod 



Efter originalet uti åtskillige Tyske persoDers bref aoDO 1631 uti Riks- 
Arkim. Bilaga tiJl Öfverste Mietzlaffs bref till K.on. af d. 25 Mars 1631. 



Digitized by LjOOQIC 



i 



— 206 — 

Jungfrauen haben sich in der Frau BeDeckendorfTen Haus begebeo, 
hab6n aber nicht mogen verschonet bléiben, sondern sind theils ade- 
lige Jungfern und Frauen, wie auch die Frau Beneckendorffen seibst 
ausgezogen, im Hause allés ausgehauen und ausgeplundert worden. 
£. gestr. Herzliebste aber, zusammt deroselben Scliwester und mei- 
nes Gevattern, Junker Ernst von Bredelowen Herzliebste, sind durch 
sonderbaren Schutz Gottes mitten unter dem Haufen iibersehen, 
dass sie nicht ausgezogen und ihnen kein sonderlicher Schade ge- 
dcheben. Sonsten aber sind fast alle Biirger aufs Hemde ausgezo- 
gen, auch viele hart verwundet, und also diese unsere Stadt gaöz 
desolat gemacht, dass keiner mehr, als das liebe Leben iibrig behal- 
ten, ihrer viel aber wiinschen möchten, dass sie das Leben auch 
nur verloren hatten, weil sie doch, wo sie nicht wunderlich von 
Gott erhalten werden, des Hungers umkommen miissen. Kersten 
von Brederlow ist in der Frau Beneckendorffen Haus erschossen, 
wrird morgen begraben. Der Obrist Spärr, der das Commando hatte, 
4agte mir jns Angesicht, dafern einiger Biirger mit der Musquet 
«ich zu Gegenwehr nebenst die Soldaten gestellet hatte, sollte das 
Kind in der Wiege nicht lebendig blieben, sondern ärger als zu 
Pasewalk gehauset worden sein. Die Kirche vor dem Steinthor ist 
auch in Brand gestecket. Nebst dem commandireoden Obr. Sparren 
sind gewesen, der Obr. Walldow und noch ein änder Obrister, der 
in Colberg gelegen, der fleissig nach Ernst von Brederlowen gefra- 
get, der Obr. Lt. Schawelitzki, der Obr. Lt. Dufour, der Obr. Lt. 
der Crabaten, und noch einer, der Obr. Wachtmeister Antoni, Ritt- 
meister Schmiedecker, Wejer etc, Capitain Hall, Metzeroth, Worn- 
5tädt und andere. Wie sie nun diese unsere arme Stadt ganz aus- 
gepliindert, sind sie des Abends um 8 Uhr mit dem Raub und Ge- 
langenen wiederum aufgebrochen, und nach Landsberg marschjret. 
Wie sie auf dem Land im Marsch gehauset, können wir allhie noch 
nicht wissen. Der geréchte Gott wolle sehen und rächen unser 
Elend, und L K. M. Gluck und Sieg geben, dass sie uns und alle 
hochbedrängten evangelischen Christen aus so grausamer Tyrannei 
^rretten und erlösen mogen, um seines grossen Namens Ehre willeo. 
Gott mit uns. Eilends den 24 Martii anno 1631. 



E. gestr. 
P5. Schmdt d. 26 Martii anno 1631 



getrener Knecht 
P. S. m. p. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 207 — 



^644. 






Allergnädigster König und Herr I 
Der Obrister Halle hat seinen Obristen Lieutenant mit dem 
balben Theil seines Regiments, zu welchem ich auch 100 Dragoner 
gegeben, nach Muncheberg, um die Crabaten zu suchen, abgefertiget 
So haben selbige aber den Wind zeitlichen vernommen, dass also, 
wie der Obr. Lt. an einem Ort auf selbiges Städtlein zugangen, sie 
am andern heraus gewichen^ und ihren Weg nach Frankfurt zu 
geoommen. Es hat sie aber doch der Obr. Lt. stark verfolget, viel 
davon niedergehauen, wie auch Gefangene bekommen. Und lässt 
mich der Obrist Halle fragen, wie er sich zu verhalten, ob er den 
Ort Miincheberg behalten öder verlassen soH. Weil es aber ein 
ganz ofTen Werk, und weit von hie abgelegen, faabe ich ihni die 
Ordre ertheilet, wiederum in seine alten Quartiere zu riicken, denn 
ich midh besorgt, weil des Feindes Cavallerie noch zur Zeit nicht wéit 
Yon ehnander, es möchte ihm in Eile wiederum etwas zukommen; 
sonsten soll er, wie berichtet, alle ibre Bagage bekommen haben. 
Er wird mich aber, wie es in allem grundlich ergangen, mit meh> 
ren, berichten. Nach Liebenwålde hab ich den Obrist Lieutenanten 
Tallpadel mit dem Uberrest der Dragoner nebenst 300 Pferden sol- 
ches zu besetzen abgeschickt, auch daneben Bözau in Augenscheiii 
zu nehmen, anbefohlen. Der berichtet mir zuriick, dass sich die 
darinnen zu solchem nicht verstehen wollen, haben beide die Zug- 
briicken aufgezogen, und sind etiiche wenig Musquetier, nebenst et- 
lichen Wildschiitzen darauf. Begehret zu wissen, ob er solches gewalt- 
thälig angreifen soll öder nicht; darauf ich ihm Ordre gegeben, er 
sollte bis zu fernerm Befehl glimpflich darmit umgeben, unterdes- 
sen aber den Ort Bozau in Augenschein nehmen. Yerhalte aber E. 
K. M. nicht, wie dass der Ort Liebenwålde nur an einem Arm, 
welcher von der Havel gehet, lieget. Man känn aber bemehlten 
FIuss itziger Zeit auch nicht gebrauchen, und sind die Briicken aller 
Orten abgeworfen. Die seichte Havel geht noch ein Paar Musque- 
tenschuss weit davon voriiber, iiber welchen FIuss ebenmässig die 
Briicken ganz verderbet, dass also bemelter Obr. Lt., um Bözau zu 
besehen, sich auf Kähnen iiber beide Fliisse wird miissen iibersetzen 
lassen. Er hat mir den Jägermeister von Liebenwålde zwar an- 



Éfter originalet ur åtskillige Tyske personers bref anno 1631 uti Riks- 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— ?08 -- 

bero gescbickt. Der bericbtctt, os sei iboi verboteo einige Besa- 
tzung auf das Haus zu neh^ien ohne aitsdriicklicben £rbo)ungs-Be- 
fchl aus BeHkk Ea ist aber gut Rath dazu, E. K. M. befehleo mtr 
Dur, wie icl) micb darin zu verbakeo. Uoterdessen logirt der Obrist 
Lieutenaot im Städtlein, welches ganz offen uad sebr klein, auch 
arm sein soll, weil es nicbt längsten ausgebranot. £s bericbtet der 
Jägermeister, als sollte TiJIy ounmehr vor gewiss zu AUeD-^BraDden-> 
burg sein, wie aucb das ineiste Fussvolk, die Cavallerie aber im 
Potsdamiscben Werder logiren. Er wiisste aber ferner nicbt, ob 
sie also verbleiben möcbten. Es werden E. M. sönder Zweifel voo 
dem Abgescbickten aus Magdeburg gnädigst vernommen babeo, wie 
dass nocb eine Armee aus der Wetteraii herabkommen, aucb allbe- 
reits Dessau vorbei sein soll; dahero zu vermnthen, dass der alte 
Fucbs auf etwas änders umgebet. Was die Cavallerie anbelaoget, 
wird Bullien E. K. M. untertbänigst berichten, wie grosse Notb sie 
dieser Orten leiden, dass sie aucb kein Stroh nirgends finden können. 
Neustadt den 27 Martii anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigster 

H, W* Baudissin, 

Der Jägermeister weiss von dem Scbluss in Leipzig, wie etwa 
selbiger möcbte abgangen sein, ganz nicbts, sondern dass sie diese 
angebende Woche von einander geben. Frankfurt soll mit 6000 
stark besetzt sein, auf der andern Seiten der Briicke soll eine 
starke Schanze gemacht sein. Erwarte im Ubrigen scbleunige 
Ordre von E. K. M., wessen ich micb ferner zu verbalten, wie auch 
wiederiim auf eine Zeit das Wort. 



BUhsen9 MåOs råd&taff tUi MLowwngen 
af giftet*. 

Stormägtigste Konung, Allernådigste Herre 1 
Utaf E. K. M:ts nådiga bref af den 17 Januari och oss med 
fectoren Erich Larsson den . . . Mars tillhanda kommet, hafve vi un- 
derdånligen förnummit E. K. M:t8 nädiga befallning och vilja vara, att 

vi 

* Riks-ark.: Eiksens Råds Registr. foU 43 med öfrenkrift: j»Ett rådslag, H. 
K. H. tillskrifreu. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 209 ~ 

vi hela senaten sanDmanskrifva och »enfölKge» betänkande på efter- 
följande punkter C. K. M. skulle veta låta, som är: 

till det första, att alldenstund Konungen i Danmark icke alle- 
nast tager tull under Ruden, utan och nu hafver der på insulen lå- 
tit uppsätta ett tullhus, sedan som E. K. M. är trädd i alliance med 
Pommern, huru vi bäst förmene att den skall kunna afstyras och 
Konungen i Danmark afhållas atl antaga och usurpera sådant väldd 
i Östersjön, efter tullen förorsakar uti E. K. M:ts Armee en stor 
dyrhet, och den rättighet Konungen i Danmark sig, förmedelst tull- 
huset anmäter, länder E. K. M., som Pommerns protection sig uppå 
tagit hafver, till disreputation och Sveriges krono till praejudicium. 

Till det »fldra, om Konungen i Danmark prsetenderade jus eccle- 
siasticum på »Lanto-Ruin» (Landi Rugm?) (det han dock jure belli 
quitterat hafver}, sig der in på landet logerar, huru han då står till 
att möta, så att E. K. M. icke, i det E. K. M. med härs-kraft, och 
sådant förbund är intresserad uti, sker något praejudicium. 

Till det tredje, huru vidt förstås kan, om Konungen i Danmark 
under ett sken, att han är Hertig af Hofstein, declarerar E. K. M. 
med Hertigen af Holstein Romerska Rikets fiende, och således prae- 
texta Holsatiae contribuerar emot E. K. M. och fienden hjelper. 

Till det fjerde, hvad tillgörandes står, om han bjuder till att 
taga och dela tullen med E. K. M. i Preussen, och E. K. M. uti 
dess rättighet något inpass vill göra. 

Till ett underdånigt svar, kunne E. K. M. vi ödmjukeligen icke 
förhålla, att ändock vi fördetta hafve förskrifvit så väl Gref Magnus 
Brahe, som och Herr Bo Ribbing, att de såväl för revisioner, som 
andre dageligen förefallande saker, ville tillstädes komma, så hafva 
de dock för deras oförmögenhet sig högeligen endskyllat, att de det 
icke göra kunde, ehuruväl att' Grefve Magnus hafver varit på vägen, 
och för sin svaghet måst vändt tillbaka igen. Och befinne vi dessa 
föreskrefne hit sände punkter vara af en så stor vigtighet och con- 
sequens, att väl flera af Ständerne,, än vi få, behöfdes att samman- 
kallas, om dem ett tidigt rådslag att pläga, och hvad rättvisligast, 
nödigast och nyttigast vore att resolvera. Dock E. K. M:ts nådiga 
befallning och vår pligt att efterkomma, hafve vi för våra personer, 
som nu här tillstädes äro, E. K. M. vare underdånige och enfaldige 
meningar uti största ödmjukhet velat, som efterföljer, förnimma låta» 
uti den underdånigaste vissa förhoppning, att E. K. M. det med nå- 
der förståendes och upptagandes varder. Och ändock vi med E. K. 
M:ts Lakej Anders, af den 4 Februari låta E. K. M. våra ringa be- 
tänkande om Konungens i Danmark förehafvande, särdeles ock om 

Svenskt KrigthiH. Arkiv. 2. 14 * 



Digitized by LjOOQIC 



-T- 210 — 

Ruden ödmjiikdigea förnimma, dock emedan att detta är dertill se- 
dermera kommet, att der ett tullhus uppsatt är, synes uppenbart, att 
Konungen i Danmark sig så mycken större rättighet derigenom till- 
egna, och icke så lätteligen derifrån afstå vill; hvarföre det ock i 
så mycken större consideration faller, snrtMes om han det ock med 
någon rätt göra kan, och om det är att lida, isynnerhet nu, sedan 
E. K. M. så hela Pommerns, som Stralsunds stads protection på sig 
tagit hafver. Hvad nu Konungens i Danmark rätt vidkommer, tul- 
len vid Ruden att taga och deruppå ett hus att sätta, så befinne vi, 
så mycket oss veterligt ilr, honom dertill ingen rätt eller skäl hafva. 
Ty först hafver der alldrig af ålder någon tullplats varit; sedan hö- 
. rer och Ruden under Stralsunds stad, och icke under. »Lanto Ruin» 
{Landi-Rugen?). Der det ock till det andra förvändas måtte, att 
Konungen af begynnelsen till den ända tullen dit lagt hafver, att 
han sine fiender, de Kejserske, dermed skada måtte, så kan det hafva 
haft någon prstext, så länge han med Kejsaren i någon fejd var; 
men sedan freden emellan Kejsaren och Konungen blef sluten, käD 
det förebärandet intet vidare gillas, emedan igenom samma tulls ta- 
gande, ingen mera utom Pommern och Stralsunds stad blifva praDS- 
serade, som ingen fiendskap med Konungen i Danmark haft hafva, 
eller något besvär förorsakat. Hvar ock till det sista Kejsarens ef- 
terlåtelse måtte blifva inväntad, så synes den något sken med sig 
hafva, alldenstund ingen uti Romerska Riket hafver magt några tul- 
lar att pålägga utan Kejsarens lof och tillstånd; men såsom det utan 
tvifvel är ^kedt, sedan £. K. M. all fiendskap' af Kejsaren lidit hade 
och sig Stralsunds stads protection antagit, och Kejsaren der, såsom 
E. K. M:ts fiende, ingen rätt mera hade; hvarföre kan det icke 
heller vara kraftigt, hvad han Konungen i Danmark, såsom en ^ 
främmande herre, den der på den ort hvarken land eller strand 
»åtte», och der med den rätt, sjelfve landsherren afhändt, efterlåtit 
hafver; och det allena af den ordsak, att £. K. M. och Konungen i 
Danmark skulle derigenom råka uti oenigheter; — och befinna vi 
således, att Konungen i Danmark platt ingen rätt hafver, der någon 
tull att taga, eller tulihué att uppsätta, och £. K. M. det icke heller, 
både för den aUiance och protection, som £. K. M. med Hertigen 
af Pommern och Stralsunds stad ingått, och på sig tagit hafver, så- 
väl som ock för det stora förfång uti E. K. M:ts och Täderneslan- 
dets reputation och dyrhet uti £. K. M:ls armee derutaf sker, lida 
borde; förtigande Östersjöns tillegnande och andre flere månge och 
onde consequentier, derutaf följa ville. Men om £. K. M. nu straxt 
på denna tid, och för den orsak allena något krig begynna skulle, 
särdeles om den Leipziger-convent öfver förhoppning utan frukt är 



Digitized by LjOOQIC 



— ill — 

aflupeo, och E. K. M. för hela Romerska rikets fiende är utropad, 
det slälle vi tiU E. K. Mrts eget höga betäokaode, som sakernes 
tillstäod der ute och sitt eget, bättre än oss kunnigt är. Rättmätige 
skäl och orsak syntes intet fela, så framt andra betänkanden och 
hinder det icke tillbakahålla. 

Bvad den andra punkt vidkommer, så framt jus ecclesiasti- 
enm praetenderades på »Lanto Ruin» (Landt^Rugen), så är oss 
alldeles icke väl kunnigt, om konungen i Danmark någon sådan 
eller någon annan rättighet (och) inkomst af kyrkotionde på det 
landet haft hafv^r. Men der det än så vore, befirine vi honom 
den först jure belli af kejsaren mist hafva, och yttermera, sedan 
E. K. M. landet ifrån kejsaren igenom krigsmagt igen vunnit och 
änder sitt patrocinium tagit hafver, hvarföre icke likt synes, att 
han någon rättighet sig deruppå landet vidare tillmäta kan, än- 
dock vi utaf ett Konungens i Danmark bref till E. K. H., dateradt 
nnder Landt-Riigen den 26 Juli 1628, befinne, att han sitt intresse 
och jus på Landt-Riigen ihågkommer; förmäles ock uti den afsked 
med Rikscantzleren år 1628, att Stralsunds stads försvar skall först 
lända Sveriges Och Danmarks rike och Östersjön till försäkring, och 
således att konungens i Danmark krono och strömmar af Stralsunds 
stad eller dess hamnar icke turberas, föroroas ^ eller »beskädigas», 
efter som E. K. M. af copierne, så af bref vet, som afskeden nådigst 
hafver till att se. Huruvida nu sådane förbehåll häruti kunna gälla, 
det förstår E. K. M. fast bättre än vi kunna skrifva om. Men der 
konungen i Danmark sitt folk litet eller mycket förutan underhand- 
ling och lof af E. K. H. vill in uppå Landt-Riigen logera, så se vi 
iatet annat än skäligt och rättvist vara, att han igenom tillbörliga 
medel och sätt derifrån afhålles och värjes. 

Huru till det tredje förstås skall, om Konungen af Danmark 
såsom en hertig af Holstein declererar E. K. M. för Romerska ri- 
kets fiende och samma pra^text contribuerar fienden emot £. K. M., 
härom är denne vår enfaldige mening, att så framt konungen i Dan- 
mark med alla Romerska rikets ständers enhällige vota declarerar 
E. K. M. för dess fiende, och allenast med sin holsteiniske rusttjenst 
och annor dess furstendömes pligt contribuerar emot E. K. M., sä 
synes det någorlunda hafva sina skäl. Men om han allenast med 
en del och någre ständer af det Romerska riket declarerar E. K. M. 
rör fiende, och med Danmarks skeppsflotta och annan magt och 
hjelp contribuerar emot E. K. M., så är han för en fiende till att 
hålla, och rättvist att honom allt fiendtligt tillfogas, så vidt^det skekan. 

Der ock konungen i Danmark till det fjerde och sista bjuder 
till att taga. och dela med E. K. M. tullen i Preussen, så dicterar 



Digitized by LjOOQ IC 



— 212 — 

$å yäl coBScientia, «om ratio, alt honom det med krigsinagt värjas 
skall, och efter ytter^a magt förföljas; och dor som ett eUer liera 
af dessa företaide concurrera med tullens tagande vid Ruden, så se 
Yl ingen möjlighet, kriget med konungen i Danmark att undvika^ 
utan måste befalla det allt Gud allsmägtig vår oskyldighet och rätt- 
visa sak, och förraode, att den rättvise Gud allt ock igenom sitt 
kraftiga bistånd till en god ända utförandes varder. VI för våra 
personer skola bevisa E. K. M. all pligtig, välvillig, trogen tjenst, 
och styrka alla andra £. K. M:ts undersåtare att göra detsamma. 
Och är detta således vår enfaldige mening och svar på E. K. M:ts 
hit sända punkter; ödmjukeligen bedjandes, att allt hvad som kan 
försedt vara, mätte med nåder upptagas, och derföre hållas, att det 
utaf ett underdånigt troget, välment hjerta skedt, och att vi den 
högvigtige sak icke bättre eller annorlunda förstå. Befallandes etc. 
Datum Stockholm den 28 Martii anno 1631. 
6. J C. C G. R C, H. G. g: ' P. B. C. F. 
I. Sp. U. B. 



AS 646. 

Breffrån JFättnåarskaihen Mlorn titt 
HiåU'hunBiere»å \ 

Välborne Herre I 
Näst all välfärds lyckönskan kan jag M. K. Herr Fader icke 
oförmäldt låta, det oansett jag en lång tid inga bref eller bud från 
M. K. Hr Fader ha f ver bekommit, så äro dock för några dagar se- 
dan M. K. Hr Faders åtskillige skrifvelser, alla nästan uppå en tid, 
mig i Schwedt blefne lefvererade. Jag fröjdar mig, att jag af dem 
M. K. Hr Faders och älskeliga vördnaders goda tillstånd (hvarvid 
Gud dem länge erhålla ville) förnummit hafver, såsom och är tjenst- 
lig tacksam för det att M. K. Hr Fader mig med sina skrifvelser 
så flitigt täckes att besöka. Jag måste bekänna, det jag nu en tid 
borta icke hafver med brefväxlandet efterkommit min devoir emot 
M. K. Hr Fader, dock hoppas jag, att^ M. K. Hr Fader lätteligen ju- 
dicierar, att märkeliga förhinder sådant förorsakat hafver. Jag avise- 
rade för 14 dagar sedan M. K. Hr Fader ifrån Friedland, hvad i 
Mecklenburg innan kort tid med Brandenburgs förlust och annat 

• Efter FaUmarskalkens egenhandiga Orjginal-bref uti Riks-Arkivet (OieostJ. 
Sami.}. 



Digitized by LjOOQIC 



— 213 — 

mera var fiasseradt; men efter att samma bref säodea Ull Stettin att 
det med Dantziger-budet måtte forskaflCiSt och fördenskull icke är 
▼iss denippå, om det är framkommit, hvarföre st vill jag samma 
contenta med flere omständigheter här igen repetera. M. K. Hr Fa- 
der hafver utaf mina förriga skrifvelser, dem jag fömimme väl vart 
flramkomne, utan tvifvel med omständigheter väl förstitt, det H. K. 
M:t, sedan några platser uti Vor^Pommern och Mecklenburg voro 
' intagne, hafver armeen velat till ro låta komma« och altså den delen, 
som H. M:t hos sig sjelf hade, uti Mecklenburg och Yckermarken 
förlagt, och att jag den andra delen, som mig var betrodd, desslikes 
i Neumarken förlägga skulle, åtskilliga befallningar gifvit. Men efter 
att Tilli med sin armee var ' utföre kommen, uti mening Demmin 
att undsätta (efter som han sig uti några interciperade bref emot 
Duc de Saveili förobligerat hade) och sedan Demmin var öfver blef 
uti grefskapet Ruppin stilla, till dess H. K. M:t armeen, som förr 
sagdt, hade uti qvarteren fördelt och sjelf var dragen till Stettin (dit 
jag blef kallad), till att göra propositionen till Landsbergska belägrin- 
gen; då aviserade TilK occasionem och ryckte in i Mecklenburg med 
intention till att turbera »wåras» ro, förtaga dem den profiten, som 
de utaf qvarteren kunde hafva; att forcera våra garnisoner, som uti 
slätte berästade orter lågo, och sist till att undsätta Greifswakl. Mar* 
scherade altså inåt Neu-Branden5urg, hvart Kniphusen med sitt och 
Marquais regemente (några få compagnier undantagandes) lågo; i vä- 
gen intog han med storm ett churfurstens Amt-hus vid namn Fel- 
denberg, hvilket var utaf ingen consecance, dock besatt med ett 
compagnie utaf Kniphusens regemente. Niir H. K. M:t denna fien- 
dens antag förnam, då resolverade H. M:t till att samla hela armeen 
till Pasewalk, såväl de trupper som hos mig i Neumark lemnade 
voro (oaktadt att den Schaumburgiska armeen,. hvilken uti bod 
Sternberg och Landsberg efter Tilli qvar låg, under 7000 man icke 
kunde skattas), såsom och de andra, i det hafver Gud velat, att den 
Colbergiska garnisonen, för som hon om Tillis infall i Mecklenburgs 
eller att IL M:t mig med mina trupper till sig kallade, något för- 
nimma kunde, samma plats utaf desperation att icke kunna blifvt 
undsatt, den 2 Hartii uppgåfvo. Men Kniphusea gaf H. K. M:t or» 
dres, att han skulle i Brandenburg ligga&de blifva, och det försvara, 
till dess att secoursen ankomma kunde. Den 7 Martii var EL K» 
lf:ts armée vid Pasewalk mästadels församlad. Kanoner med 2 
sqvadroner fotfolk utaf dem som långt i Neumark hafva varit for- 
lagde, voro icke ändock ankomne, dock så hade ock de andra dagen 
kunnat hos oss i Pasewalk vara. Nu var H. K. MHs fasta resolu- 
tion i förstone till att undsätta Brandenburg med en bataille eller 



Digitized by LjOOQ IC 



— 214 — 

annan real secours; men sedan H. R. M:t sig och förnam, att en del 
utaf våra höge officerare misströstade uppå värt krigsfolk, i synner* 
het uppå rytteriet, och deremot utaf Tillis armée stort presumerade» 
hvarföre, stsom och elter alla bafailler äro lyckan mycket underka- 
stade, derföre så befann H. K. M:t rådligast, till att förändra sådan 
resolution och uti den staden igenom en diversion till att draga fi» 
enden ifrån Brandenburg, och marscherade K. M:t till den ändan den 
8 Martii inåt Angermiinde, förlade emellan Prentzlow och der ryt- 
teriet, men med fotfolket ryckte H. M:t till Schwedt, och der lät 
slå en skeppsbrygga, såsom och fortificera på båda sidor om Ödem, 
helst på Schwedtska sidan; så att H. M:t Tillis ankomst der hade 
säkert förbida kunnat. Och på det fallet att TilK skulle Branden- 
burg emportera och ingen diversion akta, utan poursvivera sin des- 
sein till att' vinna passerne ifrån oss och undsätta Greifswald; så 
förordnade H. K. M:t mig, med 1200 eller 1400 hästar och ett par 
tusende man tiH fot, För-Pommern till defension, med befallning att 
jag skulle med bemäldte trupper logera mig i Friedland, så länge 
som Brandenburg hölle; men när det ginge öfver, då skulle jag reti- 
rera mig med alla trupper in åt Demmin eller Anklam och samma 
orter jemte passerne på bästa sätt defendera, såsom ock Greifawaldi- 
ska secoursen förhindra. Ryckte alltså jag (m) i Friedland den 8 
Martii; den 7 begynte Tilli med sC^cken att spela för Brandenburg^ 
och den 9 så emporterade han det med storm, uti hvilken såväl i 
kyrkan som på gatome och i borgarehusen såväl de oskyldige bor- 
gare som soldater med deras officerare till en stor del blefvo neder- 
huggne, fruar och jungfrur violerade och hela staden utplundrad» 
Med eröfringen är säledes tillgånget, att fienden hafver med 1000 
och flere »kanonaders skutit bréche på muren, den dock utaf sig 
sjelf intet synnerlig var; utan efter d^r går en vall omkring {^ådan 
som M. Kr Hr Fader hafver om dessa tyska landsstäder sett vara) 
och Tilli icke hade den adressen, att han sina stycken plantade uppå 
samma vall, utan gjorde sina batterier uti campagnen, hvarföre con- 
flummerade han mycket ammunition, och kunde likavisst ingen rätt 
bréche göra eller muren lägre som 4 alnar utaf jorden fatta; hade 
alltså igenom samma bréche staden »näppest» skola vunnits, hvar 
det icke hade derigenom varit försett, att ^ våra hade en post uppå 
vallen, hvilken hvarken var flankerad eller och ätakaderad (som mig 
berättas) och derföre lätt till att aplöpa, och efter att vare, sedan 
som fienden var med dem melerade, retirerade sig igenom en vall- 
port in i staden, så trängde fienden sig tillika med dem derin; det 
säges fuller, att våra soldater hafver fienden länge disputerat entréen 
igenom samma port, såsom och sedan fienden var med makt in i 



Digitized by LjOOQ IC 



— 215 — 

staden kommen, sig till det yttersta »värt»; men efter att hvarkeD 
gouverneuren eller soldaterne hafver sig sä hastigt en sidan attaque 
förmodat, ansett att bréchen intet var sufficient, hvarfore synes, atfc 
defensionen icke hafver varit premediterad och med ordre exeqtierad. 
Tilli hafver en half timma förr som attaquen skedde, låtit sommera 
Maden, tillbjudandes godt qvarter; men efter att Rniphusen hade i 
begynnelsen ordres utaf H. K. M:t, det han skulle maintenera den 
orten och secoursen förbida, och idet brefvet, som H. K. M:t honom 
sedan tillskref, att resolutionen vore förändrad, och att han skulle 
ingå med fienden ett honorabelt accord, då han såg sig icke längre 
kunna hålla platsen, det kom intet fram, derföre så opiniatrerade 
Kniphusen sig otidigt. Sedan Brandenburg var utaf Tilli eröfradt, 
då resolverade han sig att belägga Friedland, derinne jag låg, och 
till den ändan avancerade sitt rytteri och ett antal fotfolk på 1 mil 
nära, den 10 Martii; derföre så ryckte jag (föfjande min instruction} 
den 1 1 Martii derut, och logerade mig en mil' derifrån öfver ett 
pass benämndt Gaveln. Efter nu TiUi såg, att. han mina medhafvan- 
de trupper icke väl kunde någon skada tillfoga, såsom och Demmin 
eller Anklam till att emportera odi Greifswald att undsätta, efter 
jag låg honom i vägen, svårt befann, så arreterade han sig med Ar- 
meen på några dagar; men blef dock vid den resolution, att han 
Demmin emportera och Greifswald undsätta ville, så snart han sig 
provianterat och- mera ammunition (efter honom under Brandenburg 
mycket var åtgånget) till sig bekommit hade. Emédiertid hade H. 
K. M:t låt;it vid Furstensee nederhugga och tillfångataga 100 utaf 
fiendens Musqueterare, som voro utskickade uppå en convoy; hvar- 
fore så skyndade Tilli sig dit uppåt, presumerandes att H. K. M:t 
skulle sig de passen vid Haweln bemäktiga och derigeiiom afskära 
honom sina commoditeter, såsom och hafva tillfälle att securera 
Magdeburg. Dagen efter som Tilli var sin kos ryckt, nemligen den 
14 Martii, så ryckte jag i Friedland igen, såsom och besatte Trep- 
tow och sände ett parti till Bi:andenburg, hvarest fienden hade läm- 
nat öfver 300 sina sjuka och sargade soldater, och derhos till en 
60 helbregda, som de sjuka sköta skulle; dessa helbregda blefvo på 
gatorne och somliga utanför staden, då de förmente att rymma, 
utaf mitt parti alla nederhuggne; men de sjuke förskontes med så- 
dant vlikor, srft fienden dem skulle ransionera eller andra för dem 
lös gifva, efter de voro i vårt våld. Sedan Tilli förnam, att det var 
allenast ett parti, som hans soldater vid Fiirstensee hade nederhug* 
git, och att H. M:t låg med arméen stillavid Odern, så ryckte H. 
K. M:t närmare och tog sitt qvarter i Lichen, hvaraf H. K. M:t 
presumerade, att hans intention skulle hafva varit till att »compegera^» 



Digitized-by LjOOQIC 



— 216 — 

med oss och tvinga H. K. M:t till eo balaiUe, förr äo de verkea, 
som vid Sehwedt begynte toto, såsom och bron, kaode färdige 
blifva. Skref fördenskull H. K. M:t per posto «fier mig, att jag med 
mina trapper^ dem jag kort tillförene ^ade fStt befallning till att 
förlägga uti beqväioe qvarter att utrasta, skulle skynda mig täl 
Schwedty dit jag ock den 22 Martii ankom. Mén Tilli var kort till- 
förene med sin armée oförmodeligen hastigt uppryckt och (hade) 
sin marsche inåt elfven tagit; till hvad ort han egentligen är ryckt 
dier hvad hans dessein måtte vara, det hafver man icke ännu kun» 
oat rätt förfara; somliga ville säga, att de Evangeliska furstar, som 
i Leipzig församlade äro, skulle hafva fattat en god resolution emot 
kejsaren, och allaredan belagt Dessowska bryggan, hvaraf Tilli vore 
förorsakad sig ditut att begifva; andra förmena, att han skall hafva 
ett anslag uppå Magdeburg, h vilket och fuller är troligt och att be- 
frukta, efter att Falkenberg nyligen hafver skrifvit H. K. M:t tnl, 
att borgerskapet i Magdeburg vore mycket »meutinerske» , efter de 
på secoursen tviflade och provianten begynte att tryta dem derinne. 
Ifrån Leipzig blifver fuller H. K. M:t för visso aviserad, att de 
Evangeliska furstar och ständer skulle vara på goda vägar; men 
efter man icke förnimmer dem ännu vara in armis, derföre så kan 
man'»besvärligen» tro hvad som berättas om Dessowska bryggan. 
På alla fall hafver H. K. M:t rådeligt befunnit till att avancera inåt 
Frankfurt med arméen, både |ill att draga Tilli ifrån Magdeburg, 
så framt att han den staden beängstigade, $åsom och till att gifva 
de Evangeliska tyska furstar mera chaleur och mod, om de eljest 
något godt i sinnet hade. Är altså H. K. M:t den 27 ifrån Sehwedt 
med infanteriet och kanoner uppryckt och inåt Neustadt till rytte- 
riet marscherad; hvad H. K. M:t sedan kan vara cdidcn», derom 
faafvér jag ännu ingen kundskap. Herr Johan ^nér följer med 
skeppsbron, den H. K. M:t så långt som möjligt än vill upp åt 
Odern gå låta. Gud gifve H. R. M:t lycka till denna resan, hvil- 
ken mycken farlighet är underkastad. Mig hafver H. R. M:t gifvit 
fullmakt till att samla utaf de regementen, sojn här i Tyskland ny- 
värfves, såsom och de ifrån Sverige förväntas, en ny ärmée, som 
väsendet på all händelse näst Gud sustinera kunde. Och ehuruväl 
mina commissioner mest äro rättade på Vor-Pommerska och Meck- 
lenburgiska qvarteren, dock hafver H. R. M:t derhos godt befunnit, 
det jag med Herr Eric Soop, Sperreuters och Goltzens ryttare mig 
någon tid här i Neunnarken skulle uppehålla, till dess man finge se, 
hvarut det ville med H. K. M:ts resa, såsom ock, på det att dessa 
Neumarkiska qvarteren måtte intilldess att H. R. Mrt med den 
Schaumburgiska arméen väl engagerad vore, blifva för dess excur- 



Digitized by LjOOQ IC 



— 217 — 

siooes (hviika sedan H. /K. M. mig med miaa trupper till Mecklea^- 
bopg lät komma, iiafva varit temligen frequenia, efter som ock för 
8 dagar sedan Arens walde, hvarest 100^ utaf MietzlafTs oeh 100 utaf 
Burgdorfs knecktar Inne voro, blef utaf fienden intaget och utplun- 
dradt) någorledes befriade. Detta jag M. K. Herr Fader denna gån- 
gen iiafver communicera velat; hvad vidare passerar, det skall jag^ 
M. K. H. Fader alltid veta låta, oeh befaller M. K. H. Fader swA 
alla hans älskeliga vårdnader under Guds nådiga beskydd, till all 
behagelig välfärd troligen. .Datum den 29 Martii anno 1631 ifrån 
Königsberg i Néamarken. 

' M. K. H. Faders 

. tjenstviilige son 

Gustaf Bom. 



J^ 649. 
Hrefprån öfrersie MLaffff tiii MLonunffen\ 

Allérnädigste Konung och Herre etc. 
E. K. M. låter jag uti underdånighet förnimma, att jag hafver 
bekommit E. K. M:ts nådiga bref, att jag E. K. M. underdånligen 
avisera skulle om fiendens tillstånd. Och efter det att general Tot- 
fen mest alla dagar £ K. SI underdånligen titlskrifvit hafver om 
desse qvarters tillstånd, hafver jag för den orsaks skuld intet E. K. 
M. uti underdånighet tillskrifvit. Hvad Greifswald anbelangar, så 
hafva de här ridit ut på landet, och för 3 dagar sedan voro de ryt- 
tare, som ligga i Grimm ute emot Greifswald med 50 hästar, och 
fingo några till fånga af fienden, och förföljde fienden under staden. 
Der blef fienden dem för stark och fick 6 af våra till fånga. Hvad 
de 4 companier ryttare anbelanga, som öfverste-heutenant Pauli com- 
menderar, hafver general Tott gerna velat lägga dem omkring Greifs- 
wald, och fotfolk derhos; men efter han inga medel visste till fol- 
kets och hästarnes imderhåll, hafver han laggt ett compani ryttare 
i Wolgast och två i Demmin, ett i Treptow, och alla dagar låter 
rida partie om Greifswafd, till dess man kan få någon spannemål 
tillsammans utur Mecklenburg, att man . blokering rätt begynna kan. 
Uti Malchin ligger ett compani crabater och 3 companier dragoner; 
de göra stor skada uti Mecklenburg. Hvad det pass Muhr** anbelan- 



• Efter originalet uti Riks-Arkivet ur åtskillige tyske personers bref anno 

1631. 
*• Moor, Torfmoor (?>. 



Digitized by LjOOQ IC 



— !^1B — 

gar, som ligger emellao Tribesees och Damgarten, hafver jag -sändt 
50 af mine dragoner och 100 af Molchs, som det besätta skola. I 
Tribesees hafver jag 150 man af mina dragoner, och i Treptowhåf- 
ver jag 70 af mine dragoner hos ryttarne, som kunde hjelpa och 
befria landet för dem, som i Malchin ligga. Jag hafver fatt ett bref 
från min major David Dachs, som ligger i Tribesees, att han hafvw 
fått kundskap iitiir Mecklenburg, att de Rostocker och Wismarske, 
samt Giistrow skola församla något folk, uti den mening till att und- 
sätta Greifswald; men ingen visshet, om de garnisoner hafva fått nå- 
got mer folk till förstärkning, att de någon stor summa folk kunde 
utsända igenom ^Tribesees. Detta jag E. K. M. underdånllgen för- 
nimma låter. Befallandes £. K. M. etc. Actum Anklam den 29 
Martii anno 1631. 

E. K. M:ts 

underdånige och tropligtige tjenare 
så länge jag lefver 

Lars Kagg. 
Ps. i Carinn {?) d. 8 Aprilis anno \63h 



M 649. 

Bref ftån Wäitmarshaihen Bom Uti 

Mtonuuffen \ 

Dnrchlaiichtigstrr, Grossmächtigster König, Allergnädigster Herr etc. 

E. K. M. gnädigstes Schreiben habe ich bei dero Hofjuncker 
Stiittacker unterthänigst empfangen und daraus erfreulich vernom- 
men, dass E. K. M. nach Zehdenick ausgeschickte Partie dem Feinde 
einen merklichen Abbruch gethan. Gott woUe E. K. M. fernem 
gliicklichen Success zU' allén dero desseinen gnädigst verleihen. Weil 
auch E. K. M. mir gnädigst anbefehlen, dass ich so viel Fussvolk als 
immer möglich, zuförderst aber Burgsdorfs und Dönhofs Regimenter, 
nebst dem Volk, so aus Preussen zu der Colbergischen Besatzung 
erwartet wird, sammlen und mich darait bei Garz legen solle, als habe 
ich angesichts E. K. M. Schreiben alsbald an Obristen Biirgsdorf und 
Dönhofs Obr.-Lt. geschrieben, dass sie mit ihren Knechten schleu- 
nig^t nach Garz marschiren sollen, auch Boethio angedeutet, dass, 
wann obbemehltes Volk aus Preussen a ngekommen, er 150 öder 



* Efter originalet ur åtskillige tyske personers bref anoo 1631 uti Rlki- 
Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



_ 219 — 

200 Mann davon zur Colbergischen Besatziing behalten und die iibrn 
gen ungesäumt zu mir nach Garz schicken solle. Weil ich aber 
keine andere Nachricht habe, als dass Dönhofa Knechte nocfa ai 
Lauenburg, und Burgsdorfs Regknent (ausser der einen Companie, wel- 
che bei Arenswalde getrenot worden), bei Colberg sich annoch auf- 
halteo; als furchte jch, dass es ooch wohl etwas anlaufen möchte, 
ehe selbige zu Garz angelangen können. Schreibe derowegen auch 
oach Stérgard an den Obristen-Lieutenant King, dass, wann Redwen 
80 viel Yolks schon beisammen hatte, dass er selbige Stadt vor dem 
schleunigen UberfaU halten köone, soll er Duwalds Knechte alfe nach 
Garz gehen lassen, damit man dieselbigen zu Anfangs an die Hand 
haben möchte. An * Herrn Carl Baner habe ich auch geachrieben, 
ond R K. H. Willeu, dass er eine Anzahl Schalen, Sehskanen und 
I Prahmen ungesäumt nach Garz schicken solle, ihm angedeutet Wie 
^ Dun E. K. M. gnädigster, Wllle und Meinung sei wegen der Wind- 
miihlen-Schanze zu Schwedt, ob eine stete Resatzung und wie stark 
darin verordnet, dessgleichen (weil die wenigen Knechte, so Thermo 
dieser Orten hat, noch mehrentheils unbewehret sind, und man dero- 
wegen sich ihrer wenig zu gebrauchen) ob dann von Hitschefals 
Knechten (dafern man keinen Secours Yon Stjsirgard, öder ja nicht so 
schleunig bekommen könnte) dazu soUen genoromen werden, dessen 
erwarte ich schleunigst gnädigste resolution. Kundschaft vom Feinde 
eiqzuholen will ich mich durch*alle thunliche Mittel bemiihen. 
Sonsten wird mir von Kiistrin geschrieben, dass Tilly sich soll ge- 
wendet haben und zii Potsdam angekommen sein, auch dass er auf 
Fiirstenwalde zu marschiren wollte, wpvon dann £. K. M. besser 
Gewissheit haben werden. Sonsten advisire ich nach Garz und 
Stettin, dass man nicht zu sicher sein, sondern die Sachen iiberall 
in giite Acht nehmen woile. Hiermit £. K. H. etc. Datum Kö- 
nigsberg den 31 Martii anno 1631. 

£. K. M. 

unterthänigster, gehorsamster Diener 

Gustaf Horn, 



Digitized by LjOOQ IC 



-^ 220 — 

M 649. 

Mrefftån emnnUssarten MSirtk ^nOerssoa 

(Tnmna') itii Mtonunffen \ 

Stormägtigste Konung, Allernfidigste Herre I 

E. K. M uppä det underdånigaste kan jag ödmjukeligen ej oför- 
mäldt låta, det jag i går här och i förrgår med Herr Carl Baner 
om penningemedlen tält, och om sakerne mig erkundigat hafver. 
Befinner att , de gode herrar adeln och ridderskapet uti Pommern 
föga eller ock intet vilja veta E. K. M. lilt ^ilje, att erlägga det, som 
£. K. M. till borgerskapet här i staden nu uti Marti månaden för 
de 72,000 R:4r försträckning hafvcr nådigast genom växlar till Erik 
Larsson betala låtit, uppå hvilka 72,000 R:dr alleredo växlar icke 
långt ifrån på 60,000 R:dr afgångne äro. 

Fursten hafver åter uppskjutit tiden på 3 veckor om ständernas 
sammankomst, då det skaH beslutit blifva, både om alliancens l>e- 
kräftelse, så väl som om contribntionens vederläggning. Hafve fuller 
allaredo sig märka låtit, att inqvarteringarne och andra utgifter, som 
de uppå landet utstått hafva, skole belöpa sig fast högre än contri- 
but, och för den skuld förmene derföre alldeles fria blifva. Ståt- 
hållaren här ifrån slottet och några borgare äro i går oförmärkt här- 
ifrån uti Hinter-Pommern ryckte, att praktisera, huru de en post 
spannemål kunna skaffa utur vägen och utskeppa, antingen genom 
Colberg, Riigenwalde, Stolpe eller ock hvar dem lägligst faller; hvil- 
ket, som mig tycker, de göra för den skull, att när intet annat hjel- 
per, än att £. K. M. måste låta inventera all spannemålen uti Hin- 
ter-Pommern och taga sin betalning der som något finnes, och se- 
dan förvisa dem till hela ridderskapet och adeln, att förlika sins- 
emellan om dess betalning. Må intet tro, att Boethius låter cor- 
rumpera sig, dock håller jag för visst sanning, att ståthållaren inga- 
ledes fåfängt är härifrån dit uppdragen. Vore intet utur vägen, att 
E. K. M. allernådigast täcktes låta förordna till Colberg en Svensk, 
som man kunde tillskrifva om sakerne, ehvad som förefölle, och 
hafva åter svar tillbaka om de orters tillstånd. Hafver åstad sändt 
skrifvaren Carl härifrån till Colberg, Stolpe, Riigenwalde och Camin, 
till att förnimma om alla de orters tillstånd, så ock samt med Carl 
Baner skrifvit allestädes och förbudit uti Er R. M:ts namn all span- 
nemåls utförsel. Hvad frukt det skaffar, eller huru vidt sådant kan 
accepteradt blifva, gifver tiden. Allenast påminner E. K. M. uppå 



Efler originalet uti Riiis-Arkivet' (åtskiliige tyske personers bref anno 1631). 

' _ '. DigitizedbyLjOOQlC 



— 221 — 

det iinderdioigasCe, att E. K. M. allernådigast täcktes ock sjeif der- 
bäo 810 nådiga befalMng afgi låta, att Ingen spaoneniil utan E. K* 
HHs tillstånd tnitte utur nigon hamn afskeppas. Jag ffirskicfcar här- 
ifråti till £. K. M. 8^000 stycken 3-pundige bröd; om E. K. M:ls 
nfidiga vilja är, att några andra proviants-persedlar skola ock dit upp- 
skickas, beder jag underdåneligen (om) E. K. MUs förklaring. Så 
snart man här igenom några medel kan några penningar tillväga 
bringa, skall E. K. M. ock dermed undsatt blifva. Befallandes E* 
K. M. etc. Af Stettin den 31 Martii anno 1631. 

E. K. M:ts 

underdånige och hörsamme tjenare 
medan jag lefver etc. 

Erich Andersson. 



Bref från sehreteÉ^aren drubbe titt 
JSmlrUåS i Bittnburff \ 

Ädle, högaktade, gunstige Herr Doctorl 
Eder skrifvelse, daterad den O hujus, är mig med gesandten 
Kniphausen väl tillhanda kommen, hvarpå jag Eder till. svar i en 
hast detta vill förmäla: 1) Ätt J velen adsistera marskalken, det gö- 
ren J väl och K. M:ts till Eder af§ångne skrifvelser likmätigt. Nu 
hafver ock Erich Larsson härifrån skrifvit marskalken till, och gif- 
vit honom »last», att draga på Leipzig, att dragas per retour till 
Holland. Och tviflar jag intet Erich Larsson derom Eder varder 
aviserandes. Eljest pä det J magen emedlertid hafva medel att und- 
sätta honom, så äro Eder bref ven sände pro Håns Hansson och Cordt 
der Helle. Och män J visst försäkra dem, att de skola få deras 
rigtiga betalning, efter som Cammarrådet är ändå nu till öfverflöd 
derom befallet. 2] Huru det står till i 2360 få vi med Guds hjelp 
snart veta. 3) Tilly är i nejden, men till ett godt omen hafva 13 
vire ingenti ausu gått öfver Oderen nattetid i en liten ökstock efter 
hvarandra, och fallit in i en by, der Tillys lifcompani crabater låg 
med några flere, dem förraskat, öfvér 30 nedhuggit, och hufvud- 
cornettet (hvilket är det första af fienden), med godt byte bragt oss 
Ciistrin förbi hitöfver. 4) Om något förbund emellan Chur-Sachsen 

* Eflcr originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyske personers bref anno 1631)* 
Det med carsiv stil utmärkta ar skrirvet i chiffer. 



Digitized by LjOOQIC 



— »I — 

och Brandmburg vete vi än intet, och tör det så ^nart gälk emot som 
med oss. Men c»teri principes och civitates äro oss intet obenägne. 
K. H. hafver för detta anhållit hosChur-Brandenburg: i. om passagen 
vid Ciistrin; 2. om närmare conjunction och aperto foedere. I)eC första 
hafver K. M. försäkring uppå att hafva, utan om rästningen. I staden för 
det andra hafver kanslern Götzen prsesenterat ett de andra Churfurstar- 
nes bref till Ghur-Brandenburg; att han mä förnimma, hvad condi- 
tiones pacis K. M. vill föreslå, och att så framt K. M. funnes nigot 
benägen till fred, att han sig då må interponera och länka K. M. 
till fredlig afhandling med kejsaren, Derpå K. M. hafver sin afTec- 
tion till freden temoignerat, och nogsamt vist, att vederparten vore 
dermed intet allvar med, rebus praesentim sic stantibus. Svaderade 
derföre än mera in oppressorum Evangclicorum solatium arctiora 
foedera, och lofvade sig dock vela gifva skriftligt svar, det ännu icke 
är för andra krigsturber färdigt. Och är icke heller alltsedan emel- 
lan K. M. och Churfursten något skrifvärdigt passeradt. Men Chur- 
futsten af Saxen hafver ock vocerat Hertigen af Pommern ad con- 
ventum istum Evangclicorum, och varder H. F. N:de en sandandes, 
ut spero, partium nostranim, den ock här först bör blifva informe- 
rad. Om ock K. M. utan det någon annan förordnar, hafver jag än 
Intet mera förstått, ehuruväl vi det gerna skyndade, och fullér bäst 
tycka, att grefven af Solm den commission finge, ne ofTendat. Men 
om än ingen vidare befallning deri sker, så är dock nog, hvad Chri- 
stiern Stein medbringar, så framt det måtte rätt blifva menageradt, 
dertill jag icke vet, om han utan grefvens bistånd är man nog. 5) 
Hvad J hafve beställt om konung David, det kan allt vara godt, 
allenast alt J hållen rem integram protestando, och om någor occa- 
sion gifves, att J dä poussera de Lybeckske till något verkeligt emot^ 
<le kejserskes röfveri utur Wismar. Der ock eljest något annat fö- 
refölle, hvarigenom de in societatem belli dragas kunna, och J så- 
dant kunnen menagera, veten J väl, att R. M. skedde dermed en stor 
tjenst. Eljest vore godt, att J vidare förfaren finem tractatus istius 
emellan Gabriel de Roy och Friedrjch Gynther. Och in omnem 
éventum accommoderen den så igenom Camerarium i Holland, som 
Edre sjelfve i Hansestäderne till vårt bästa. 6) Konungens i Dan- 
mark skepp hafva intet varit under Ruden. Dock är här nyligen 
af de Danske ett tullhus uppslaget, hvaremot jag fuller menar, att 
hertigen af Pommern varder protesterandes. Men Fegraeus skrifver 
oss utur Danmark mest Evangelia. 7) Med Fransosen äre vi allde- 
les förente. Och hafver han ändå. fått af K. M. en assecuration för 
Bajern på nentrahtet eller vänskap bis conditionibus, att han skaU 
hålla vänskap med K. M. och K. M:ts vänner,. och icke till någre 



Digitized by LjOOQIC 



— 223 — 

decreta emot K. H. coDsentera, sfisom J skoleii fä se af exemplaret, 
så soart Gud vill jag kommer till hofvet igen. Han menar sig der- 
med mycket vela uträtta, och hafver non oblique gifvit tillkänna, det 
Bavarus conspirerar emot huset Österrike; allenast ser han på K.H. 
och fruktar att mista Pfalz, hvilket, när det honom förmedelst of- 
yadnämnde rescripto annorledes kan inbillas, menar han otTJfvelak- 
tigt vara, att han en motum, som ock gode fundament hafva skall, 
varder på sin sida begynnandes. Eljest hafver han om pace italica 
intet velat höra, gjorde viss förtröstning om subsidier a Yenetis, sade 
dem sig hafva redan dertill obJigerat emot konungen i Frankrike, 
så framt denne alliancen blefve sluten. Summan menar han blifva 
uppå 160,000 R:dr årligen. Öfver detta blef han ock interpellerad, 
att förmå konungen i Frankrike till att låta värfva för K. M. och 
I sanda på sin egen omkostnad öfver i sommar till K. M. 4000 fran- 
' syske soldater. Det han ock lofvat hafver 'med godt hopp att drifva. 
I Och skall på det fallet Comte de la Susa samma trupper commen- 
dera. Och var vid min afresa från hofvet ärnadt, att tierr Bengt 
Oxenstjerna skulle skickas efter åt Frankrike, samma ärende att 
drifva. Hvad deri sker liabebis proxime. Således är nu Fransosen 
med godt contentement afskiljd, då jag reste bort. Allenast hafver 
han l^ögt klagat, det han skulle vara hos K. M. och consequenter i 
andra hof angifven för en Jesuitspion och Spanioliserad, den förledne 
sommar med K. M. intet allvarligt tracterade; derföre urgerat, att 
K. M. ville namngifva, af hvem han så, vore beskrifven. Hade ock 
konungens i Frankrike eget bref härom till K. M. Och hafver han 
sjelf mycket stött på M:r de Haye. Men K. M. hafver svarat: re- 
ferenterne hafva communibus forte judiciis deri indulgerat. Men nu 
utgången nogsamt visar, att honom vore skedt derutinnan förnär. 
Detta är med honom passeradt Conditionerne skall jag skicka här- 
näst. Är aHt det gamla. Allenast pro priore anno gifver han 300,000 
t(ranc8) Foedus är sedan pä 5 år, årligen 1,000,000 f. 8) Hvad 
K. M:ts mening är om Hertig Hans Albrecht, det hafven J utan 
t?ifvel förstått af K. M:ts egen skrifvelse, som längesedan är afgån- 
gen. Summan är, att K. M. vill gerna inrymma honom Ribmiiz. 
Men att han blifver utan om K. M:ts beställning, och drifver kriget 
på sin egen hand, hulpen af sina egne undersåtare, dem han kan då 
beqvämligen draga sig tillhanda. Dock vill K. M. honom consilio et 
,ope in omnibus adesse. Om han Yill komma hit och aftala härom 
med K. M., så hindrar det intet. De donationer K. M. hafver måst 
göra, ske för deras eget bästa/ ut rex habeat pro illorum causa 
milites promptiores, et perduellibus ipsorum injiciat cum justa poena 
metum. J värden derföre sådant excuserandes. Och alldenstund 



Djgitized by LjOOQ IC 



— 224 — 

K. M. på sådant sätt vidare måtte vela dess officerare contentera, 
så velen J på K. M:ts vägnar icke allenast disponera dem, att rati- 
ficera hvad K. M. redo gjort hafver, utan ock se till, att J förmån 
dera till att remittera alla, som nfigor restitution begära, till K. M.» 
och ingen rebell utan K- M:ts cönsens att pardonnera och permittera 
K. M. öfver illa fisci bona absokit disposition. 9) Den intercession, 
som Hertig Adolph Friedrich begär till den regerande Grefven af 
Ostfriesland, skall utfärdigas, så snart jag komm(er till hofvet. Och 
vill K. M. hålla hand deröfver, att H. F. N:de deri skall ske satis- 
faction. 10) Hvad den Frisiske gesandten, H. Kniphusen, hafver fått 
till svar, är mig ovisst, ty det var ändå intet conciperadt, när jag 
afreste. Men jag menar, det går fuller på det slaget ut, som J con- 
suleren. J värden uppå min förra påminnelse flitigt aktandes uppå 
Hamilions och Grefve Wilhelms trupper, så att J med dem cor- 
responderen, efter som J sen, hvad intention K. M. med dem haf- 
ver, utaf de copior, jag eder för detta sändt hafver. J gören ock 
mägta väl, att J med Grefve Ernst von Nassau anställen commu- 
nication. Han hafver nyligen skrifvit K. M. ett courtoist bref till, 
och skulle der vid min afresa blifva ^varadt uppå med lika huma- 
nitet. 12) Hvad Doctor Steinherg affecterar, kunnen J se af Doctor 
Comnitii depeche, den jag intet tviflar Eder vara communiceräd, att 
det för denna gången intet kan gå för sig. . Jag hölle fast bättre, 
att Steinherg blefve vid hofvet, efter som här negoclerne dagligen 
ökas, och arbetarne äro mägta få. Christian Steins värf värden J 
ock underbyggandes, så vidt J kunnen. t3) Med legato Anglico 
är godt, att J hållen god correspondence, och menar jag intet skada, 
hvar J kunde göra genom honom sådan disposition, så att K. 3f. 
af hans Konung om arctiore foedere först blefve besökt. Isynner- 
het vore godt, det J igenom honom drefve, det Hamilton måtte 
blifva af Konungen i England nigve .örlogsskepp mägtig, på det 
han dermed Wesern och alla passer till vattens desto bättre kan 
hafva i sitt våld. .Det kunde ock lända K. M. i andra måtto till stor 
tjenst, som J lätteligen kunnen dömma. Och tviflar för den skuld 
jag intet, att J ju sådant tillbörligen veten att promovera. 14) Den 
occasionen med kejsarens mandato om Ritzebiittels, Bergdorfs och 
der Vierlandens restitution, gören J mägta väl att J nyttjen. Och 
är ingen, som dem i dét fallet bättre än K. M. kan secundera. 
Biskopen af Bremen kunnen J isynnerhet permovera, att han är 
benägen emot Bamiltons trupper, och de trupper, som ur Holland 
ankomma kunna, sig med dem realiter conjungerar, och söker till . 
allt sådant. K. M:ts tutelam. Liibeck är ock väl vändt på samma 

sätt. 



DigitizedbyLjOOQlC " 



— 285 ~ 

aiU, aU pousseras emot Wismarske floUatu 15) Vir (lotta är, desa 
Gudi ske lof, väl behåUen. Nfigra particukr-akepp äre fuller blefoa^ 
oeh deribland ett gammalt litet örligskepp, som med koppar' — — 



M 651. 

Ketation om JtretMwaldes inimgande af 
de kifiserUffe "\ 

Dero Königl. Maj:t zu Schweden wohlbestellter Kriegsrath und 
Obrister. 

Hochedler etc. gestr. und g. Begehren zufolge soU deroselbeo 
ich partim ex propria mea scientia et experientia, partim ex relatu 
aliorum hiemit unberichtet oicht sein lassen, dass der Feind am 23 
nunmehr verschienenen Monats Martii an Arenswaldt kommen, und 
sich der Stadt folgendermassen bemächtiget hat.. 

l:o. Es ist anfänglich ungefahr um 7 Uhren Yormittags Ritt- 
meister Schmiedecker und Rittmeister Sidow vor Arenswaldt voriiber 
auf Schönwerder marschiret, daseibsten sie zu Verhinderung öder 
Verschneidung des Passes nach Stargard etiiche Truppen Reuter 
partiret. 

2:o. Um 9 Uhren ist die ganze Cavallerei, ungefahr von 2,000 
Pferden stark, nachkommen, auf ein Viertelmeil Weges von der 
Stadt sich, in der Bataille gestellet, und an selbi^em Ort bis um 11 
Uhr aufn Mittag gar still gehalten. 

3:o. Inmittelst haben zwei Crabaten den Zlegeler Hans Hech- 
ten, so vor der Stadt wohnet, bei dem Alten Kliickischen See er- 
tappet, und ihn zum Obristen, welcher einen Schmarren iiber die 
Backen gehabt, gebracht Derselbe hatte ihm berichtet, dass er auch 
schon in Arenswaldt logiret hatte, darum er den Arenswaldern gern 
allés Gutes rathen und gonnen wollte, sollte ihnen demnach berich- 
ten, dass sie mit den Schwedischen nicht ins Gewehr gehen, viel 
wenigers auf ihrer Seite mitfechten helfen, sondern ihnen nur die 
Stadtthor offen lassen, und allsdann sich sämmtlich auf den Kirchhof 
verfugen, daselbst ihnen und den Ihrigen nichts Leides widerfahren 
sollte, sonsten, wofern sie das nicht also halten wiirden, woUten sie 



* Slutet fattas, men efter all anledaing är detta bref skrifret i slutet af Mars 

1631. 
** Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyske personers bref anno 1^1). 

Svenskt KrigthUU Arkiv. 2, 15 



Digitized by LjOOQIC 



— 22% — 

zuförderst dié Scheunen, so vor dem Thor stunden, anziinden, uod 
darnach die Stadt nur mit 200 Mann anlaufen lassen. Bekämen 
sie die Stadt damit nicht ein, so wollten sie hernacher die Mauern 
nnd Pfjtten mit grössen Stiicken, welche båld ankommen wiirden, 
niederschiessen, und mit den Schwedischen fechten, auch auf solchen 
Fail sie alle daniederniachen. 

4:o. Wie nun um 12 Uhr auf den Mittag die Infanterie, weicfae 
in die 3000 stark gewescn, nebenst 2 Stiicken und der Munition 
auch allgemählich heran kommen, und bis Ein Uhr nach Mittage in 
Bataille gestanden, hat Capttain Mense tbeils Scheunen, so hart vor 
dem Thor gestanden, anziinden und abbrennen lassen.. 

5:o. Worauf der Feind mit geschlossener Bataille auf die 
Scheunen, so uoåå) gestanden, gegangen, kurz dafiir still halten blei- 
ben, und etiiche hundert Musquetiet-er auscommendiret, welche den 
Weg zwischeil 1|en anf beiden Seiten brennenden Scheunen entlang 
marschiret, und sobald sie bei der Kirchen vor der Stadt kommen, 
sich in drei Truppen partiret, also dass deren eine aufs Miihienthor, 
die andere aufs Steinthor, die dritte bei der Ziegelscheune auf den 
Wall gängen. 

6:o. Als wir uns nun am Steinthor, däran sie mit Macht ge- 
setzet, tapfer gewehret und den Feind zuriickgetrieben, haben sie 
sich zweimal hinter die Kirche vor dem selbigen . Thor retiriren 
miissen, bis endlich wieder frisch Volk und zwar die ganze Infan- 
terie angekömmen, welche dann Bretter von der Ziegelscheunen ge- 
nommen, dieselbe iiber den Gråben auf den Stadtwall geworfen, und 
die Unserigen auf dem Walle dergestalt zugesetzet» dass sie densel- 
ben verlassen, und sich auf die kleine Thor-Pforten haben retiriren 
miissen. . 

7;o. Woraiif der Feind die kle%ie Pforte aufgeschlagen und 
zwischen die Thor kommen, da ein Petarde an das einwendigste 
Thor nach der' Stadt-wärts gebracht und damit in der Mitten ein 
gross Loch gesprenget, wodurch sie häufig gefalien. Ingleichen hat 
die andere Partei, so nach dem Miihienthor gängen, ein Loch durch 
die Mauer gemacht, und sind aach dadurch und dariiber gegangen* 

8:o. Ob nun wohl iinsere OfBcierer bei dem Rath und Biirger- 
schaft beides vor und im Sturm um Succurs angehalten, hat sich 
doch kein einziger, ausserhalb einer mit Pråmen Hans Warnicke, 
dazq verstehen wollen, besonders haben sich allesam neutral erklä- 
ret, mit Vorwenden, es möchte ihnen sonsten also, wie den Pase- 
walkern ergehen, unangesehen die treulosen Leute den Herrn Obristea 
vorher vermittelst Eides angelobet, nicht allein neben uns ins Ge- 
wehr zu gehen und die Wache mit versehen zu helfen. Mässen 



Digitized by LjOOQ IC 



■ä- 227 — 

r 

«och schoo vorher etiiche Tage gesch^eo, besooders aucfa in alleD 
TorfaNeiiden OccaaioDen bei I. K. M. und dero (MBcierern und 8ol- 
tlaten Leib, Gat und Bkit aufziisetzen. 

9:0. Weil sie aber demselben nicbt gebiihrlich nachgekommeOt 
sondern der aite regierende Biirgermeister Tom Feiiide eine Salva 
<juardia vor seine Thiir zu setzen begehret, inmaasen auch geschebeB, 
und den Biirgern Terboteo, dass sie nicht neben uns stehen und aich 
wehren sollten, und also ganz treuloa worden. Derwegen haben sie 
auch vom Feinde billig ihren Lohn und Strafe wegen dero Untreu 
Hiiekommen, indem sie ihnen nicht allein fast alle das Ihrige abge- 
4iomnien, sondern aucli die meisten dermassen tracliret, dass ihr viel 
4]es Todes sein, und die andern mit den blutigen Köpfen noch anitzo 
•daher gehen miissen; will gescBweigen, was sie iiber das mit etlt* 
chen Weiber-Volke betrieben. 

10:o. Da sich nun unsere Officierer nochmalen und zwar zu<- 
ietzt auf dem Rathhause mit etiichen 30 Musquetierern retiriretund 
vom selben auf den Feind frisch Fener gegebeii, hat der Feind sich 
endlich des Hathhauses auch bemächtiget, da sie daiiii einen Fände- 
rich von des Herrn Obrislen Burgsdorf Compania niedergeschossen, 
éie andern Oificierer und Soldaten aber, da sie um Quartier gebeten, 
^efangen genommen, und nebst allem noch unansgetheileten Gewehr 
und Munitiön mit sich hinweggefiihret, sich aber nebenst den Biir- 
gern in Arenswalde höchst verwunde/t, dass sich imsere Vi^enige 
Mannschaft so tapfer und standhaftig wider die grosse Menge Vol- 
kes gewehret hatte. Dann der Feind nicht änders vermeinte, es 
wiirde der Unserigen eine grössere Anzahl darin gewesen sein, als 
^efunden worden. 

ll:o. Als es nun fast Abend gewesen, hat der Feind einen 
Pu8ch und kliché Misthäufe im Felde gesehen, und vermeinet, es 
kämen die (Jnserigen so schwarz und stark anmarschiret, welcbes 
dånn dem Obristen Sparren zu Ohren gebracht, daruber sie in 
Schrecken gerathen, zum Marsch spielen und die Soldaten eiltg 
aufibrdern lassen, auch denselben Abend noch bis an Churf. Vor- 
werke Schönfeldt marschiret. 

12:o. Jedoch ist des nächstfolgenden Morgens um 8 Uhr ein 
Adjutant hebst etiichen 30 Reutern wieder in die Stadt kommen, ein 
Feuerwerk zugerichtet gehabt, und Biirgermeister und Rathmannen 
bedrohet, wofern sie nicht das Korn vom Provianthause nehmen, 
und es den armen Leuten austheilen lassen, ihnen auch eine Vereh- 
Tung geben wurden, hatten sie von ihrem Obristen Befehl, das 
Provianthaus ^nzuziinden, und mit allem darin verhandenen Vorrath 
an l^orn zu verbrennen; da es dann die Stadt mit trefTen wiirde, 



Digitized by LjOOQIC 



— 228 — 

hatten sie es abdann niemand änders, als ihnen seibst za imputfreiu 
Daraof der arme Biirger, sowohl auch Batiersman, welche in der 
Stadt gewesen, das Kom herunter gehoiet, und das Feuer nicht an- 
gel^et worden. Es sind auch die Todten aof dem Rathhause zu- 
sammengetra^en worden, da man von den Unserigen nur 14 Mann 
befunden. Der Kaiserlichen aber sind ohne die so beschädiget ge- 
wesen, iiber 100 geblieben, welche sie theib unter dem Pliinderen 
seibst vor dem Thor vergraben, theils in die Kirche Yor der Stadt 
geschleppet, die Kirche angeziindet und sie darln verbrannt, theib 
aber und zwar fönf Wagen voll mit sich hinweg gefuhret Wel* 
ches ich dem Herm Obristen, den ich In göttlichen, gnädigen Schutz» 
mich aber in S. Gestr. Gunsten ganz treulich empfehJen thue, zu 
begehrter Nachricht hiemit in Eil und Kiirze habe vermelden soUeiu 
Im bewussten Quartier den 1 Aprilis anno 1631. 

H. Obristen 

A. u. DIener 

/. Fuhrman. 
R. SchuUhtiss. 

An Kaiserlichen Ofncierern, *so mir und andern bekannt, sind 
gewesen: 

1. Der Obrist Spärr, welcher das General-Commando gehabt. 

2. Der Obrist Waldau. 

3. Der Obrist de Mörisch. 

4. Obrister-Lieutenant Schafiitzke und 

5 u. 6. Sonsten noch zwei ander^ Obriste-Lieutenaote, die unbe- 
kannt gewesen. 

7. Der Obrist Wachtmeister Anthoni. 

8. Capitain Lentze. 

• 9. Capitain HofTman. 

10. Capitain Metzeroth. 

11. Capitain Warnstedt. 

12. Rittmeister Sidow. 

13. Rittmeister Schmidecker. 



Digitized by VjOOQ IC 



M 65». 

JBref ftån öf^ersie Mieiziaff till 

MonuHffen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster König, Gnädigster Herr etc. 
Beikommende Berichte, die ich von vorgangener Eroberung Arens- 
wald iibersende, werden E. K. M. unterthänigst die Gedanken be- 
nehmen, ob wären die Stadtpforten durch mein Versehen vor einer 
Petarde und Surprise ohnverwahret blieben. Wann der Land- und 
Biirgerman sich zur Arbeit bequemen wollen, wäre zwar ein meh- 
res geschehen: nun aber giebt der Feind sowohl, als der treiilose 
Biirger selbst Gezeugniss, dass E, K. M. wenige Officierer und Sol- 
daten in solchem weitläutigen Rummel-Neste mehr gethan haben, als 
sich jemand hat versehen. Wann die Biirger ihnen beigelreten, 
wer weiss, ob eé dem Felnd so gelungen, und er nicht zweifach 
mehr einbUssen miissen. Doch stelle E K. M. ich unterthänigst 
anheim, ob Sie liach Erledigung der gefangenen Officierer Kriegs- 
recht iiber derer Verhalten wollen ergehen lassen. Bitte bloss und 
allein unterthänigst, Sie geruhen bei aller kiinftigen Begebenheit ihrer 
und der Soldaten Erledigung gnädigst zu geruhen. Haben sie ohn- 
gemustert gute Dienste gethan, werden und inlissen sie es gemustert 
besser machen. Dabenebenst ich ^unterthänigst nochmals erinnere, 
dass bei solchen ungetreuen Leuten zu Arenswalde vor Eroberung 
Landsbergs, da die Neue Mark von E. K. M. Volke sehr geblösset, 
der Sammelplatz unfiiglich sein, wenn auch die Knechte, nachdem 
sie ankommen, also wie diese wollten empfangen, und nach gerade 
von einander getrennet werden, das Regiment zu richten und com- 
plet zu liefern unmöglich fallen wiirde, bevorab da die obslinalen 
Leute dahin nicht zu bringen, dass sie zu Unterhalt der Soldaten 
an sichern Orten etwas contribuiren und hergeben wollen. E. K. M.- 
ihue ich Gottes Obacht etc. Reetz den 3 April anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst getreuer Diener 
Joachim Mietzlaff. 



* Efter origiiialet uti Riks-Arkivet (åtskilUge' tyska personers bref anno 1631)» 



Digitized by VjOOÖ IC 



— 230 ,— 

M 653. 
Wiref från sekreteraren Schwattenbeå^gf 
un Mtonunffen \ 

DurcblauchUgster, Grossmächtigster, Allergnädigster König und Herr T 
Gleich diese Stunde, da E. K. M. gnädigste Commision mir ein- 
gehändiget, håbe ich dem Obristen Krachten E. K. M. gnädigstes 
Begehren wegen Verstattung des Passes zu Wasser und Lande,, 
deon auch wegen Aufwerfiing einer Redoule und Verstattung noth- 
wendiger Zufuhr gebiihrend angebracbt; und erkläret sich der Obrist 
dahin, dass er £• K. M. zu gnädigstem Gefallen freien Pass und Re— 
pass sowohl fur die Prahme zu Wasser, als (ur die Bagage und 
ganze Armee zu Lande, so oft es E. K. M. beblieben wird, willig: 
verstatten wolle, däran denh E. K. M. gar nicht zu zweifeln, denn er 
, allbereit etliche Prahme auch bei Nachtzeit und die Bagage passiren 
lassen. Nur allein bittet er unterthänigst, E. K. M. gute Ordre hal- 
ten lassen wollte, damit die Pliinderung verhiitet, und den Leuten 
auf der Vorstadt das Ihrige, wie allbereit angefangen, nicht abger- 
nommen werde. Wegen der Redoute hat er zwar anfänglich diffi- 
cuitiren, und es, als ein unnöthiges Werk, verbitlen wollen; wie ich 
aber diessfalls weiter urgiret, auch die Nothwendigkeit, und dass er 
zu keinem Praejudiz der Festung angesehen, ihm remonstriret, hat 
er sich endlich dahin erkläret, dass er es, als wenn es se inscio et 
invito unternommen wiirde, geschehen lassen wollte, hat dero wegen 
gebeten, dass E. K. M. bei Nachtzeiten däran arbeiten lassen wollten. 
Welches ich so weit acceptiret, und solches E. K. M. unterthänigst 
zu hinterbringen angenommen. Was die nothwendige Zufuhr und 
Proviant belanget, hal er sich erboten, dass er an Wein genug^ 
und an Bröt, so viel iiber die nothwendige Provision der Festung: 
vorhanden, wiliig abfolgen lassen, auch die Bäcker zum Backen ernst- 
lich anhållen wolle, an Bier aber und Gersten sei geringer Vorrath 
vorhanden. Im Ubrigen bittet er unterthänigst, E. K. M. ihn au& 
dem Verdacht, als wenn er nicht wohl aflectionirt wäre, gnädigst 
lassen wollten. Excusirte sich daneben, dass er E. K. M. von An- 
fång nach dero Begehren nicht hatte Dienste thun können, legte die ' 
Schuld auf selne damals habende Ordre, erbeut sich aber nunmehr^ 
E. K. M. seine unterthänigste Affection in der That zu erweisen» 
Ich habe zwar uber diess allés eine schriftliche Declaration von ihoi 
begehret; er hat aber geantwortet, es wäre nicht nöthig, besonders 



* JSfler originalet uti Riks-Arkivet (åtskiiifge tyske personers brefanno 1631). 

^ - DigitizedbyLjOOQlC- 



— 231 ~ 

da er diesem allen unfehibar nachkomnien wolUe. E. K. M. hatte 
sich darauf em verlasseti, uod wollte sich seiner getreuen uoterthä- 
nigsten AfTection versichert halten, auch mich frebeten, solches E. K. 
M. unterthänigst zu binterbringen, derowegen ich denn dieses £. K. 
M. referiren wolleo. Was sonst K K. M. allhier zu verrichten mir 
gnädigst anbefohlen, will ich gebuhrlich in Acht haben, und demsel* 
ben noit äusserstem Fleiss nachzukon^men mir angelegen sein lussen, 
E. K. M. durch metne unterthänigst getreuen Dienste damit zu be- 
zeugen, dass ich verbleibe 

E. K» M* 

unterlhänigster, gehorsanier und 
§^treuer Diener, weil ich lebe 
Heinrich Schwali^nberg. 
Custrin den 3 Aprilis anno 1631. 



M. «ft4. 

Bref firån Fättmarskalken JBtorn titt 

Wåonunffen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster König, Allergnädigster Herr etc 
E. K. M. sind meine unterthänigsten, pflichtschuldigen und gehör- 
samsten Dienste jederzeit bereit. Und verhaJte E. K. M. unterthänigst 
nicht, dass deroselben gnädigem Befehl und Ordre zuCöIge, dass ich so 
viel Fussvolk, als in der £11 zusammen zu bringen, eilig nach Garz för- 
dern soUte, ich an den Obersten Borgsdorf und Obersten-Lieutenant 
Torkum, dass sie dahin schleunig anmarschiren sollten, Ordre geschickt, 
wie auch an den Obristen Boethium, dass er allés Volk, so aus Preus- 
sen ankommen möchte, dahin nach Garz schicken wolle, geschriebeo* 
loh selber aber bin um desto schleunigerer Beförderung witlen, dass 
eine Ahzahl Straussen und Schalen, debenet etiichen SchifTeln und 
Spaden zur Yerfertigung der Werke bei Schwedt, an die Hand^|- 
schafTet werden mogen, so auch Veii ich in E. K. M. Saohen n^- 
wendige Unterordnung mit Herrn Carl Baner und dem Commissario 
zu pflegen gehabt, auf der Post nach Stettin vor 4 Tagen geritten, 
lind habe gestern 6 armirte Straussen von dort nach Garz abgeord- 
net. Als ich aber heute wieder allhero gekommen, habe ich E. K. 
M. Ordre fiir mich gef^nden,^ dass ich mit der ganzen Cavalle-^ 
rie mich nach >jSeIlin» verfiigen sollte. Habe alsobald den Ob. 



* Efter originalet uti Rik»- Arkivet (åtskillige tyske pers^oners bref anno 1631). 

Digitized by V^OOQIC 



— 232 — 

Soop mit seinem Hegiment dahin gehen lassen, und verhoffe ich, ge- 
liebts Gott, morgeo mit des Obersten Goltzens und Sperreuter» Reu- 
tern auch allda anzakommen. Das Fussvolk belangend, habe ich von 
DönhofTs selnen geworbenen Soldaten noch keinen Bescheid zuriick 
bekommen, wie stark und wo sie sein sollen. Den Obr. Burgsdorf 
aber belangend, sind von demselben 5 Companien um Stargard an- 
gekommen; weil sie aber nobh mehrentbeils unbewehret, als habe 
ich ihm geschrieben, dass er mit denselben so länge in Stargarcl ver- 
bleiben sollte, bis er von Stettin aus könne bewehret werden. Da- 
walds Obrist-Lieutenant aber sollte mit seiner Squadron nach Garz 
anmarschiren. Was nun £. K. M. ferner gnädigst wollen, bin ich 
unterthänigst erwartend. Sonsten verhalte £. K. M. ich unterthänigst 
nicht, dass ich dero Begehren nach an den Obersten MietzlafT, wie 
auch den Hath zu Soldin geschrieben» dass (sie) zu Tag und Nacht, so 
viel immer möglich zu E. K. M. Diensten einen ziemlichen Vorrath 
an Proviant an die Hand schafTen sollen; will verhofTen, sie ihren 
Fleiss hierin nicht erwinden lassen werden. Auch berichtet mieh 
der Commissarius Erich Andersson, dass E. K. M. ihm gnädigst be- 
foMen, dass das Korn, so zii Schwedt auf dem Schloss Heget, solle 
von da abgefiihret werden, und sehe ich solches auch nicht fiir un- 
rathsam an, weil der Ort unsicher, und man aus der Reduite, wenn 
der Feind mit Macht däran streifen sollte, das Pliindern ihm nicht 
leichtlich sollte wehren können; dahero ich auch die kranken Sol- 
daten, so daseibst gelegen, ausgenommen etiiche, weicbe gar zu 
schwach, alle daseibst ausgenommen, und allhie um Königsberg ver- 
leget. Wie nun £. K. M. gnädigster Wille wegen des Kornes seie^ 
erwarte ich mit ehigstem unterthänigst zu vernehmen. Schliesslich 
stehet es mit Vor- und Hinter-Pommern noch in dem vorigen gliick- 
tu. Und hat man von den Landsbergischen ferner nicbts 
^n, als dass mir zu meiner Wiederkunft berichtet wird, dass 
*ei Tagen noch nach Kiistrin wärts auf Kundschaft heraus- 
»llen haben. Was Denkwurdiges fiirfallen wird, will E. K. 
nterthänigst schleunigst avisiren. Thue hiemit E. K. M. 
jm Königsberg den 4 April 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamer Diener 

Gustaf Horn. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 233 — 

M ess. 

mreffrån general Toit tiU Hihsens Råd\ 

Wohlgeborner Herren, zuverlässige, hochgeehrie, werthe 
Freunde und Briider. 

Dass es den Herrn, samt den Ihrigen noch wohl erginge, nnd 
dieselben von dem lieben Gott bisher bei guler Leibes-Gesundheit 
erhalten worden, wäre mir ein solches zu vernehmen ganz erfreu- 
Iich; denn es ihnen so wohl nicht ergehen känn, ich miinsche es 
ihnen viele tausend mal besser. Fiir mich und meine herzvielge- 
liebte Gemahlin, thun wir uns gegen dessen hohen Allmacht fiir 
verlichéne gute beständige Leibeskraft und ziemliches Wohlergehen 
von Herzen bedanken, mit Bitte, der getreue Gott uns sämmtlich in 
seinen Gnadenschutz hinaus zu nehmen, und was uns an Seel und Leib 
gedeiht und erspriesslich ist, zu verleihen, mild välerlich geruhen wolle. 

Und obwohl, hochgeehrte Freunde und werthe H. Briider, ich 
mich schuldig erkenne, denselben die Ehre hätle erzeigen, und was 
dieser Orter hin und wieder vorgangen und passiret, advisiren sollen, 
so hat es doch an meinem guten Willen nicht gemangelt, sondern 
habe, theils wegen I. K. M. unsers gnädigsten Königes und Herrn 
Ceschäfte, der weiten Abwesenheit und unwissen abgangenen Posten, 
meine Begierde und Vorsatz nicht vollziehen können. Derwegen ist 
^n meine hochgeehrten Herrn Briider mein dienstfreundliches Bitten, 
mich derfalls entschuldigt zu halten, und solches in Keinem iibel auf- 
Äunehmen. 

Zu Ersetzung aber solchen Fehls habe ich annitzo diese gute 
Uelegenheit nicht vorbeigehen können, meinen hochgeehrten Herren 
Briidern aufs dienstfreundlichste zu avisiren, was bis dato ailhie 
hinc inde passiret, und ich dessen in Eil erdenken und von andern 
crfåhren können. 

Nachdem, wie den Herrn bewusst, I. K. M. die beiden starken 
und festen Oder-Pässe und Städte Greiflenhagen und Garz erobert, 
haben dieselbe ihren Marsch zuriick durch Stettin genommen und 
In der Yckermark nach Löckenitz, Prenzlau und den gänzen Strich 
herum bezogen, allda der Feind mehrentheils zu Städten und Flecken 
Volk liegend gehabt, die sich aber alsfort und undisputerlich verlau- 
fen und kein Platz mehr, als Demmin dispulirt worden, welchen 
Ort der Duc de Savelli commendiret, und etwa 2000 zu Fuss darin 
bei sich liegend gehabt. Die Reuter aber haben E. K. M. Ankunft 
nicht abwarteh wollen, sondern sind ausgerissen. Die aber auf dem 



* Efter Originalet uti Riks-arkivet (åtskillige Tyske personers bref anno 1631)^ 

Digitized by V^OOQIC 



— 234 ~ 

Schloss vor Demmin gelegen, waren von dem Holckischen Regiinent^ 
und da sie von E. K. M. so hart gedrungen, haben sie sicli In den 
Schlossthurm retinret, welchen I. K. M. alsobald sappiren, und eine 
mina darunter legen lassen. Als sie aber das vermerket, haben sie 
1. K. M. 7 Fähnlein iibergeben, der Capitdin gefangen worden, die 
Knechte aber mehrentheils sich unterhalten lassen. Und ist hernach 
der *Duc de SaveHi mit gutem Accord abgezogen, und also solcher 
Platz in I. K. M. Handen genommen. 

Und ob zwar I. K. M. Willens gewesen, nach Eroberung Dem- 
mins die Stadt Greifswald, als nummehr den letzten Platz in Pom- 
mern, zu attaquiren, so haben doch I. K. M., weil seibige Stadt 
von Natur fest und zn Geniige bloquiret, ihre Meinung so weit ge- 
ändert und fur rathsam geachtet, das Volk zu Russ und Fuss wegen 
ungelegener Zeit, ausgestandenen Frostes und bösen Wetters in Winter- 
Quartier zu legen, dazu die ganze Yckermarck, ein gros^er Theil 
aus Mecklenburg und Vor-Pommern ihnen assigniret worden, da 
ich dann mit meinem Regiment in Vor-Pommern und hie iim Wol- 
gast das Quartier. und Gubernement bekommen. Und hatten I. K. 
M. den H. Feldmarschall, Gustaf Horn mit einem Theii der Armee 
zuriickgelassen in Hinter-Pommern, den Raiserischen, ^o th Lands- 
berg noch liegen, auf den Dienst zu warten, mit welchem Volk L 
M. Willens war, einen Anschlag auf Landsberg, inmittelst diese Armee 
refrichirte, zu haben, welcher auch seinen Fortgång genommen hatte, 
da nicht der General Tilly die zerstreuten Kriegstruppen von Garz, 
GreitTenhagen und andern verlassenen Plätzen hatte versammlet, woza 
er noch etiiche Rogimenter zu Ross und Fuss von der Raierschen 
Armee zustossen lassen, seinen Marsch in die Uckermark genommen, 
uns die Quartiere zu verhindern und zu verunruhen, und hat das erste 
Quartier Feldberg, ein kieiner offener Flecken, worin ein Kniphau- 
sischer Officierer, Capitain Giese, mit seiner Companie gélegen, ao- 
fangen mit halben und grossen Canonen zu beschiessen, und obwohl 
der gute Cavallier sich tapfer und wohl gehalten und redlich gefoch* 
ten, so hat er doch, nach vielen geschehenen Anläufen, unxl indem der 
Feind auf die Pressa [Brechet) gekommen und er den Capitain allschon 
zweimal gequetschet, die Lunten ins Feuer gestochen, und also sie 
sammt ihm gegen Himmel gefahren. Die ubrigen Knechte sind mit 
grosser Tyranei niedergehauen worden. Von dannen ist Tilly auf Neuen 
Rrandenburg marschiret, darin der Herr Generalmajor Kniphausen in 
eigener Person mit 4 öder 5 Companien von seinem Regiment, wie 
auch etiichen Companien von dem Mackeischen Regiment, doch alle 
gar schwach, gelegen; dieselbe Stadt gleichermassen mit Approchiren 
und Beschiessung attaquiret. Und weil der redliche Cavallier von I. K. M. 



Digitized by VjOOQIC 



— 235 — 

Ordre gehabt, obgleicb selbiger Ort nieht gar ^eitläufig und ganz 
nicht gegen eine Fortza zu acbten,dennoch es aufs äusserste zu 
halten, denn I. K. M. Willens gewesen, ihn zu entsetzen, wie sie 
auch alsfort ibre Truppen vergadderten» die Entreprise wegeo 
Landsberg mutiret, ibren Marsch auf Angermiinde genoromen. 
Inmittelst Tilly nicht gefelert, sondern I. K. M. zuvorkomraen 
und .mit stiirmender Hand die Stadt erobert, wo denn mehren- 
theils die Soidatesca, sammt grossen Anzahl der Biirgerschaft; nieder- 
gehauen, dass auch kein einziger Officierer ist im I^ben geblieben, 
ausserhalb GeneraI*Major Kniphausen seibst, ein Capitain und zwei 
Lieutenants, denen sie endJicb im dritten Tag Quartier geben, un4 
also fast unmenschlich mit den Unserigen procedif^et Wie nun 
K K. M. solches erfahren, sind Sie nach Scbwedt marschiret, ailda 
eine SchifTbrucke iiber die Öder schlagen lassen* in Meinung den 
vorigen nachzukomnien, und auf Landsberg zu gehen, auch den 
Tilly ihnen zu entsetzen bewegen, sintemal derselbe Pass der princi» 
palste ist nach Schlesien zu gehen, und dem Tilly viel däran gelé* 
gen. Er aber, der Tilly, hat die Pforten und Wälle zu Bramlen- 
burg niederreisen und ^chieifen lassen, weiter auch keinen Platz a(ta- 
quiret, sondern seinen Weg zurijick nach Havelberg und der Des- 
sauschen Briicke genommen. Die Ursache war uns anfangs befremd, 
anizo aber vernimmt man, dass die aus Magdeburg ausgefallen uné 
etliche Regimenter, so ihnen zu Bloquirung aufgeschlagen, so weit 
verfolget, dass sie auch zwei Jöche von der Dessauischen Briicke 
in den Brand gebracht haben. Weil aber der Rest voh den Brii* 
eken von der Schanze gewaltig verlheidigt, haben sie sönder wei*» 
tern Progress sich in Magdeburg wieder gelogiret. Und scheinet, 
dass er auch muss etwas von Aufbringung der Holländischen Trup* 
pen, auch täglicher Vermuthung und Ankunft der Englischeu Armee 
befahren« wie auch ein wachendes Auge auf die Evangelischen 
Churfiirsten trage, sintemal, wie man gewiss vermeinet, sie etwas 
Gutes und unser Seiten zuträglich auf dem Collegialtage zu Leipzig 
sich sollen resolvirét haben, derwegen er, wie man änders nicht 
weiss, mit seinen Truppen bei und um Magdeburg sich aufhält. 
Will aber nicht hofTen, dass er etwas gegen Magdeburg werde tentiren 
können, zu målen derselbe Ort gar stark besetzet zn Ross und Fusse^ 
und vor wenigen Tagen aus Braunschweig noch 300 Pferde herein- 
kommen. L K. M. aber haben sich hiernach gerichtet, dem Herrn 
FeldmarschaJln die Bloquirung vor Landsberg zu continuiren com- 
mittiret, und etlicbe Truppen dazu iibergeben. Sie aber sind mit 
der ganzen Armee nach Frankfurt an der Öder gegangen, in ge- 
wisser Holfnung selbige Stadt zu emportiren, wodurch dann auch 



Digitized by V^OOQIC 



— 236 — 

Landsberg ganz verloren wäre, öder zum wenigsten der General 
Tilly von Magdeburg heriiberziehen und sie entsetzen musste. 

Es sind sonat zwar etliche rencontren von Parteien zwischen 
nnsrer und der Feinde Cavallerei vorgangen, die sehierst zu notifici- 
ren nicht nöthig, darin der Feind gemelnlich zwei öder drei hundert 
hat eingebässet. Was also erfolget wird die Zeit geben. 

Sonst verhalle ich meinen hochgeehrten Herrn und Briidern 
nichty was gestalt den 2 Martii der feste Ort und Stadt Colberg 
dtirch Accord I. K. M. zu Handen kommen; wollte wiinschen, dass 
ich die Mittel hatte zii meiner anbefohlenen Bloquirung fur Greifs- 
waid, sie auch dahin zti forziren, dass sie es gleichmässig maehen 
uiid die Stadt tibergeben miissten, denn dieselbe den herumgesesse- 
nen Unterthanen wegen Verhinderung der Saat grosse Ungelegenheit 
causiren. 

Der Bengt Oxenstjerna ist gesandtsweise nach Frankfurt geschickt, 
und die Stelle seiner Charge ein Deutscher Cavallier mit Namen 
Rostein bedienen thut. Der Obrist Bautzen {Baudissin) hat endlich 
die General-Lieutenantschaft zu Ross miissen annehmen; der Herr 
Teufel aber hat die General-Lieutenantsohaft zu Fuss noch nicht 
agnosciren, noch sich dazu einlassen woilen. 

Es kommen täglich etliche von des Feindes Truppen in Meck- 
lenburg, wetche sich in Rostock und da rum her logiren, bloss zu 
dem Ende, uns die Quartiere und Contributiones zu verhindern ; die- 
selben werden commandiret vom Mecklenburgischen Statthalter Myn- 
gesky, und verlauferi täglich mit meinem Regiment Recontren vor, 
v^orin wir theils jjewinnen, theils einbiissen. 

Dieses ich meinen hochgeehrten Herrn und Briidern kiirzlieh 
zu vermelden nicht vorbeijzehen können, mich in dero vertraullciie 
Freundschaft und beharrliche Wohlgewogenheit getreulich recom- 
mendtrend, und uns sämmtlich den Gnaden-Schutz Gottes empféhlend. 
Datum Wolgast den 5 Apriljs 1631. 

D. H. B. 

trogne, tjenstvillige vän 
Achatius Totl. 



Digitized by VjOOQIC 



— 237 — 

^ eft«. 

Hetation firån ffenenUen ^WohaH Baner 
tat Cart Baner \ 

Frankfurt d. 6 Aprilis anno 1631. 
Nachdem Wir den andem hujus die Stadt Frankfurt berennt» 
darin 10 Regimenter Kais. Knechte (darinnen auch gleichwohl der 
diminatiTum Platz hat) gelegen, haben I. M. solchen Ort reeognosci* 
ret, dariiber H. Obrist Teufel, jedoch nicht schädlich, durch den 
Unken Arm "geschossen. Bald darauf haben die Kais., als I. M. sich 
einer von ihnen abgebrandten zu unsern Vortheil wohl dienendei» 
Kirche bemächtiget, einen Ausfall gethan, der Meinung, die Unseri- 
gen aus dem Vortheil zu jagen/ ist ihnen aber nicht angången, 
sondern sind mit Verlust ihres Obr. Lieutenant, so die Porte gecom* 
mendirt, und vieler von ihrer Unterofficierer auch gemeiner Soldaten 
wiederum zuriickgetrieben worden. Die Nacht iiber hat man mit- 
läufen etlicbe Linieo^ in unsere Posten- Versicherung und approchen 
dienlich zugebracht, daruater Obrist Dargitz, doch nicht tödtlich, ge- 
schossen. Morgendes Tages hat man dieselben verfertiget, Stiicke 
gepflanzet, doch mit Schiessen ganz eingehalten, bis den Abend zwi- 
schen 5 und 6 ordre gegeben worden, so man anzulaufen, darauf 
alle Stiicke zugleich zu apMen angefangen. Die commandirten 
Musquetirer avanciret, iiber Hals iiber Kopf durch den Gråben 
(welcher unbequemer (war) als man sich im recognosciren einbilden 
konnte) den Wall hinaufgelaufen, die Pallissaden hin und wieder nie- 
dergerissen, und also zum Feind hinungedruogen, wekher sich zwar 
eine Zeit läng gewehrt, aber in die Länge sich nicht halten können 
öder wollen. Ist den Porten zugedmngen, und hiedurch sich zu 
salviren gesuchet, welches nachdem die Unserlgen es gesehen, sind sie 
ihm auf den Fuss gefolget, und unangesehen erstlich die Meinung 
nicht gewesen, als nur sich des Walls zu bemächtigen, so hat doch 
Gott ein Mehreres, als unsere Meinung war, uns gegeben, also dass 
wir mit ihnen meliret in die Porten kommen, der Stadt unsbemäch- 
tiget, und weil solches dem Feinde unvermuthlich auf den Hals, und 
ohne geschossene Brecbe geschehen, haben Wir mehrertheils OflB- 
ciere darin angetroffen, der General von der Artollerie, Schaumburg» 
wie etl^he meinen, Obrist Cuculi, Obr. Lt. Herberstein etc unter^ 
schiedilche Hauptleute todt geblieben, nebenst anderen Oillcieren, die 
man noch nicht kennen känn, und hie und wieder auf den Gassen 



* Eder eD copia af generalen Johan Baners relation till iin broder Carl 
Baner. Ut! Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 238 — 

liegen, theils in den Posten däran sie gefocbten haben, und aber 
keiner ist, der sie recht kennen känn. Gefangene sind nebenst 24 
Fähnlein, ohne die, so noch bin und wieder sicb verborgen, und Fah- 
nen, /SO verhalten worden etc. Obrist Sparre, Obr. Wahl, Obr. Lt. 
Möriirs, so in Colberg commandirt, nebenst noch 2 ObrrLieutenants, 
Gapitains, Lieutenants und Fändrichs mjt 700 Gemeinen gefangen. 
Die Todten sind noch nicht alle gezählet Gestern hat man zu be- 
graben angefangen; liegen aber noch die meisten Gassen und Thore 
voll von ihnen. Von uns ist geblieben: der Obr. Lt. Grubbe, Major 
vom blauen, und Major vom griinen Regiment, 5 Captains; inallem 
bei 300 todt und beschädiget. Die Schanze auf der andern Seite 
der Öder haben sie gleichfalls v^rlaufen, verlassend 2 zu 30 Pfund 
und 5 andere Stiic¥e. Munition ist noch nicht inventiret. Itzo mar- 
schiren 1. M. nach Landsberg. 1st also Pommern nebenst Neumark 
befreiet, die Porte nach der Schlesien eröflnet, Neuen Brandenburg 
revengiret, Tilly divertiret. 

Johan Baner an seinen 
Bruder H. Carl Baner. 



JBreffrån JFäliinarskalken Horn HU JKo- 

nungen \ 

Durchiaucht^ler König, Aliergnädigster Herr! 
E. K. M. sind meine unterthä nigsten Dienste jederzeit ziivor. 
Und verhalte E. K. M. unterthänigst nicht, dass deroselben gnädigcm 
Befehi zufolge ich heute Morgen um 8 Uhr mit memer Companie 
«nd Obristen Soopen, wie auch Claes Diterichs Regiment allhie vor 
Landsberg angelanget. Habe aus eines gefangenen Reuters und 
eines Jungens Bericht nicht mehr, als dass vom Feinde 3 Regimenter 
zu Fuss, als nämfich das Oonauische, Wallensteinische und Alt-Säch- 
sische (weiches nach Frankfurt geholt, und allbereits unterwegens 
gewesen, da sie aber '£. K. M. gliicklichcn Succés vor Frankfurt 
vernommen, wieder zurikkgekehret) liegen soJlen. Von der Reuterei 
sollen nicht mehr als zwei Gompanien von Schafgotsch Agiment, 
imd die gestern E. K. M. entronnenen Crabaten (deren sie uirgebeD 
viel sollen geblieben sein) In der Stadt sein. Der Obrist Kratz sel- 
ber soll durch den Backen geschössen, lind auf einem Wagen gestern 



Efter origioalet uti Riks-4rkivtl (åtskillige tyska personers bref anno 1631.) 

Digitized by VjOOQ IC 



— 2S9 — 

kl die Stadt gefiihrt worden sein. Sonéten habe ich dem Obristeo 
Goltzen geschrieben, dass er mit seinen Reutern auch allhie anmar- 
schiren solle, welcher ich verhoffe noch heiite kommen soll. Dem 
Fussvolk aber, wiewohl ich ihnen die Ordre geschicket, so viel de* 
ren vorhanden, so werden sie doch schwerlich ia zwci öder drel 
Tagen angelangen können. Will inmittelst ^im Himmelstadt hertim. 
die Strasse nach Arnswalde, sowohl als die Ciistrinsche desto besser 
zu battiren, mit den Reutern logi ren, und E. K. M. ferneren gnädi- 
gen Willen und Ordre schleunigst erwarten. Thue hiemit E. K. M. 
Datum unter Landsberg den 7 Aprilis anno 16SI. 

E. K. M. 

unterthänlgst gehorsamster Diener 
Gustaf Horn. 



JPoslsertptuin \ 

Durchlaiichtigster König, Allergnädigster Herr! 
E. K. M. verhalte ich unterthänigst nicht, dass, als ich gestern 
Abends nach den nächsten Dörfern vor Landsberg Quartier zu neh- 
men aufbrechen wollen, H. tleneral Banners Schreiben mir zu Han- 
den gekommen, darin er mir berichtet, dass E. K. M. gnädigster 
Wille und Befelich wäre, dass ich mich mit beihabenden Truppen 
nach Frankfurt verfiigen sollie, dahero ich denn gemeinet fweil 
solches zweimal in selbem Schreiben repeliret war), dass E. E. 
M. ihi*e Desseins geändert und änders geresolviret sein sollten. 
Habe darum, weil auch keine Fourage um Landsberg fur die Pferde 
zu bekommen, mich nach Fitzen {Fietzi^) wieder begeben, und mir 
vorgenommen, allhie so länge, bis ich fernere griindliche E. K. M. 
Ordre bekommen hätle, zu subsistiren. Nun bekomme ich aber 
heute E. K. M. 2 Schreiben, darin deroselben vorige Ordre gnädig 
repetiret wird, will also mich mit beihabenden Truppen wieder des 
Weges nach Landsberg verfiigen. Was aber das Fussvolk belangend 
ist, ist desselben noch nichts bei mir, ohne dass ich die Nachrich- 
tung habe, dass des General Banners 2 Comp., so zu Demmin und 
Loitz geiegen, heute iiber Nach t zu Amte Quartzig gelegen, denen 
ich vor diesen die Ordre geschicket hatte, dass sie zu mir stossen 
sollten. Es berichtet mir aber der R^ter, so mir E. K. M. Schrei- 
ben gebracbt, dass sie des Weges nach Ciistrin marschiret hatten, 
weil sie vielleicht auch von General Banner andere Ordre werden 



* £(ter originalet uti Biks-Årkivct (åtskilj|ga tyska perso|)ers bref anno 1631). 



'É3r Digitized by LjOOQIC 



— JMO — 

gehabt haben. Schicke aber ibfien .aufip der Post die Ordre, dass säe 
uogesäumet zii mir stossen sollen. Was ich sonsten fur Fussfolfc 
£U mir bekommen werde, haben E. K. M. aus beigefägtem YorseUag 
gnädigst zu ^rsehen. Sonsten' sehe icht unrathsam an, dass ich mich 
bis so länge bei Himmelstadt loglrte, beides dIe Strassen hicherwärts» 
damit die Unsern von allén Orten desto besser zu uns komoieo 
könnteo, fleissig zu Wwahren, als auch den Feind so viel mefar ein* 
gesperret zu halten. Inmittelst werde ich mir dasjenige, was wegea^ 
Driesen I. K. M. mir gnädigst anbefohlen, sobald das Fussvolk an-* 
kommen wird, wie auch wegen der Briicken, mir mit höchstem Fieiss 
angelegen sein lassen. Das Dorf Wibrllz betrefTend, dessen I. K. M. 
in dero anderm Schreiben gnädigst gedenken» ist dasselbige ganz von 
den Kaiserlichen abgebrannt, dass man also allda nicht fuglich logi- 
ren känn, es wäre denn, dass es E. K. M. gnädiger Wille erfor- 
dert und zu dero Desselns dienlich wäre, dass man sich daherum 
verlegete. Habe solches I. K. M. unterthänigst nicht verhalten wol- 
len, deroselben gnädige Ordre förderKd^t emartend. Thue hiemit 
E. K. M. etc Datum Fitzen den 8 Aprilis anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 
GtMiaf Horn. 

Vorschlag iiber die Truppen zu Fuss, so zu mir stossen solien: 
H. Gen. Banner 2 Comp., wie stark känn ich nicht wissen. 

Obr. Winckels nachgebliebene Soldaten 120. 

Obr. Borgsdorf 5 Comp., ob sie alle bewehrt, ist nilr unbe- 
wusst. 

Obr. Duwalt 360. 

Obr. Mischefels 200. 

An Reuterei habe ich bei mir . . 800 Mann. 



JK WM. 
Mtreffrån General Baner UU Monunffen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster, Hochgeborener, 
Gnädigster König und Herrl 
E. K. H. abermaliges Schreiben ist mir wohl geworden, und 
habe E. K. M. gnädigsten Befehl, dass ich nochmalen mit den Trup- 
pen, 

* Efter originalet uU Riks-Arkivet (lukUlige tjska peisooersbref anno 1631). 

Digitized by LjOOQIC 



— 241 -^ 

pen, so R M. nnr gnadigstfspecificiret, melnen Marsch fortstelleo 
soHe, verstanden. Känn auch daraus abnehmen, dass E. >K. meine 
beiden Sctireiben, so kh, eines zwar gestern durch Major Maul, das^ 
andere aber heute durch Lleutenaat Nordhausen abgefertiget, noch 
Aicht zugekommen, in welchem E. M. ich des Felndes Zustand ge- 
migsam eröfTnet, und in untersch^dlichen Avisen diessfalls unterthä-i 
nigst Bericht gethati. Wie es dann noch also continuiret, nnd gar 
geWiss ist, dass der Obrist l^ratz bei Fiirstenwalde stark anmarschi- 
ret, und erwarte stiindlich eine Partie, so ich ausgeschicket, sich 
dero Örte zn erkundigen, allsdann alle Gewissheit E. M. soll adver- 
tiret werdem Sonsten soll E. M. gnädigstem Befehl unterthänigst 
Yon mir nachgelebet wefden, mässen ich dann allbereit fertig bin, 
und soll an meiner Person kein Mangel erfunden werden. Weil 
aber H. Obrist Teufel wegen grosser Schmerzen sehr schwach, 
und gänzlich zu Bette darnieder lieget, dass, wie hek*zlich gerne 
er solches auch thun wollte, jedoch keine Mögligkeit bei sich befin- 
det, deroglelchen auf sich.zu nehmen, als ist mein unterthänigstes 
Ritten, E. M. wollen mir gnädigst aiisiren, welchen E. H. doch an 
meiner Statt allhier wollen verlassen, und das Commendement dieser 
Stadt gnädigst anvertrauet haben. Weil ich auch von dem Obr. Lt 
Wildenstein verstanden, dass E. M. die Chiffern nicht haben, als 
habe ich dieselben von dem Secretaris Schwallenberg abgefordert, und 
iiberschicke sie hiemit K M. unterthänigst Gleich jezt bekommet 
Herr Obrist Teufel Schreiben von dem Obr. Lt Burgsdorf, in denen 
yermeldet wird, wie der Obrist Kratz mit seinen Truppen in 6000 
stark zu Saarmund und Mittenwalde logiret, Tilly aber denselben mit 
10,000 Mann folge, und allbereit zu Ziesar seio Logier gehabet. 
Verbleibe 

E. K. M. 

unterthänigster 

Johan Baner. 
Frankfurt den 10 Aprilis 

anno 1631. 



JS 659. 
tttreffirån GeneraM Mtanér UUMonungen *. 

Gnädigster König und Herrl 
E. K. H. känn ich unterthänigst hiemit nicht vorenthalten, wie 

ich gleich diesen Abend mit H. Obr. Teufels, Grafen von Thurns, 

" - 

* Efter Origioalet uti Blks-Årkivet (åuklllige tyska personers bref anno 1631). 
Svenskt KHgshut. Arkiv. 2. 16 



Digitized by LjOOQIC 



— 242 — 

Winckels, Vitzthymb- und Halleschen |legiment allhier zu Drossee 
aogelangeL Will auch meinen höchstmögligsteo Fleiss tbuo, damit 
ich raorgen aufs aller näheste als es sein känn, nach Laodsberg zu 
riické. Vom Feiode weiss E. K. M. ich Richt mehr zu berichteD, 
denn dass derselbe, als auch meine ausgeschickten Kundschaften mit 
sicb bringen, noch an vorigen Orten sich verhalten, die Cratziscben 
Truppen zwar noch um Saarmund und Zossen, und um selbige Ge^ 
gend herum stille liegen, Tilly aber auch dero Örte erwartet wefde, 
der sich bis dato noch zwischen Brandenburg und Saarmund befinde. 
Zu Berlin verschanzeo sie sich mit Macht, haben Vorstädte und 
Gärten abgebrochen, und versehen sich mit allem Ernst. Tilly habe 
zwar Proviant an sie begebret, sei ihm aber rund abgeschlagen wor- 
den. Was er nun weiter gegen selbigen Ort tentiren werde, giebt 
die Zeit. Und verbleibe ich 

E. K. M. 

unterthänigster 

Johan Baner, 
Drossen den 14 Aprilis 
anno 1631. 



, M eeo. 

mksens Wiåds sUrtfretse tiU Monungen \ 

Stormägtigste Konung, Allemådigste Herrel 
Trenne E. K. M:ts nådiga bref äro oss nu på en kort tid till* 
handakomne, det första med Lieutenanten Måretz Hält, dateradt den 
14 Martii, och oss den 9 Aprilis praesenteradt, båda de tu andra 
med Anders Lackey af Schweit den 26 Martii och oss den 13 April 
lefvereradt. Uti det första låter E. K. M. oss nådeligen rdrnimma, 
huruledes armeen af åtskillige orsaker mycket är och dageligen blif- 
ver försvagad: det främmande folket är mycket besvärligt att be- 
komma, och när de tillhopa samkade äro lättfärdellgen förrymma: 
sedan och, huruledes fienden hafver med stormande hand intagit Nye 
Brandenburg och hotar E. M. med tvenne arméer att söka: för 
hvilka orsaker E. K. M. nådigst befaller, att den Recreu, som E. 
K. M. tillförene oss om tillskrifvit hafver, måtte med det första öf- 
verskyndas, och att Drummunds Regemente måtte genast ifrån Cal- 
marne med hvad farkoster, som uti en hast tillhopa samlas kunna. 



' Erter en copia, 4roligen skickad till Riks-Canzleren ; jemrörd med original- 
conceptet uli RådeU Registr. för 1631, fol. 58 o. f. uti Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 24* — 

^fskeppas: såsom och, att vi pi en ny utsknfning mitte vara for- 
4Mnkte: och befalles oss till det sista, att påiniana kammarrldet och 
•båda factorerne, att de Recreu-penniDgarne, som officerame tiU deras 
^egementers completering af Erich Larsson dem assignerade, måtte 
4 tid uppbringas. Uti det andra E. K. H:ts nådiga bref belalles oss 
4in yttermera att påskynda recreon, och de regementer som E. K. 
M. nu flera än som först begärt hafver, hvilka alla Hennes M. vår 
^llernådigste Drottning skulle med hela skeppsflottan väl stoflerade 
vara öfver följaktelige, undantagandes Drummunds regemente, som 
■från Calknar skall straxt afskeppas, och det ena regementet från 
Finland: såsom och hvilka och huru många compani ryttare, och 
4ill hvad tid E. K. M. vill dem till sig hafva. Utaf det tredje breF- 
vet förnimme vi, huruledes E. K. M. för nödigt och godt funnit 
liafver, att några de förnämsta Riksens Ständer af Adel, Biskopar, 
Krigsbefälet, Prester och Borgåre blifva till den 15 Maji till Stock- 
tiolm kallade, med dem om Riksens högnödiga ärender uti E. K. M:ts 
"frånvaro att delibercra och tractera, eftersom E. K. M*.ts befallnings- 
l)ref till dem, att de sig på bemälte tid inställa skulle, och oss en 
;fullmagt med dem att tractera tillhanda komne äro. Till ett under- 
dånigt svar uppå de tu E. K. M:ts bref, emedan de fast utaf ett 
innehåll äro, så hafver så väl H. F. N. Pfaltzgrefven, som ock vi 
-det första £, K. M:ts befaHning om recreun oss tillhanda kom, dem 
>efter innelagde rullor till den 1 Maji hit upp förskrifvit, och Ståt- 
hållaren H. Mattias Soop aviserat, att han utan något dröjsmål skulle 
-afskeppa Drummunds Regemente, med hvad farkoster, som han till- 
väga och åstad bringa kunde. Men såsom E. K. M. uti sitt andra 
.nådiga bref någon förändring med recreuerne gör och hela regemen- 
ten af några provinser till sig fordrar, så hafva vi ock dem efter 
•medföljande lista * till föreskrefne tid, och så hastigt de någonsin 
-marschera kunne hit upp förskrifvit Orsaken, hvarföre vi hela H. 
Xke Oxenstjernas regemente uppfordra före Upplands regementet, 
är denne, att efter uti Uppland äro inga andra hemma, än som ett 
regetnente uti Westmanland; hvarföre hafver oss tyckts nyttigare 
vara, att taga hela regementet utur Dalarne, än som en squadron 
af Westmanland och en squadron af Dalarne, helst och emedan 
Dalekarlarne äro alltid förpligtade, att hålla deras regemente com- 
plett, hvad deras commlss och utstoffering vidkommer. Så är utur 
Tyskland förskrifvit, hvad ifrån vandtmakerierne icke bekommas 
kan, och skall med största flit deruppå drifvas, att det kan i tid 
^ordt blifva. Till Finnland är ock både om fotfolkets och ryttar- 



Denna lista saknas. 

Digitized by LjOOQ IC 



_ »244 — 

nes afftkeppnlog till gubernaloren skrifvet, uppl h^vUket H. Nils Bjelke 
088 ock allaredo svarat hafver, att allt skall väl blifvå tillredt, alle^ 
nast att han ingt skepp ret att UllgS, utan begiMrer att de härtfrån 
Mndas måtte, hvilket och hiir si väl (ör comiqercien, som ock tol- 
larne, för det rytteriet, som härifrån skall afskeppas, ville folla be- 
svärligt: bvarföre, der som från Stralsund och de orter några skepp 
dit sändas kunne, vore det mycket väl och fordrades dermed öfver- 
skeppningen. Hvad oflScerames recreu-penningar vidkommer, somE. 
K. M. oss befaller, att påminna kammarrådet och factorerne oni, så 
hafver E. K. M. utan tvifvel numera så väl af H. F. N» Pfaltzgref- 
vens bref, som och kammarrådet och Erich Larssons egen skrifvelse 
väl och nådigast förnummit, huru han, Erich Larsson, härifrån är 
aSärdigad och contenterad blefven, så att vi icke tvifle, utan att han 
efter sin obligation bemälte penningar tidigt prsesterandes varder. 
Hvad nu E. K. M. till det sista, så väl iiti denne som uti det tredje 
sitt nådige bref om utskrifningen befaller, så hafve vi straxt dagen 
efter E. K. M:ts bref oss tillhanda kom, skrifvit och sändt till alle 
ståthållare E. K. M:ts stämningsbref, att de dem uti deras Ståthål- 
laredöme skulle förkunna låta, och sjelf till bestämd tid tillstädes 
komma. Vi för våra personer skola, när den tiden kommer, på det 
högsta vinnlägga oss, att E. K. M:ts vilja och befallning sA med ut^ 
skrifningen, som annat må ske tillfyllest och vår proposition ställa 
och rätta på de punkter, som E. K. M. nådigst befallt hafver; än- 
dock vi fast få personer hemma och tillstädes blifva, så framt H. 
H. vår allernådigste Drottning blifver innan den tiden härifrån rese- 
Tardig. Hvad eljest om tillståndet i riket vore till att skrifva, så är 
det allt uti sin förra rolige stat Ifrån Danmark skrifver Fegneus 
icke heller något annat, utan att der all god vänskap spörjas skall, 
och icke heller så starkt arbetas på skeppsilottan som i begynnel- 
sen, efter som E. K. M. tvifvelsutan af Fegrsi ^;na bref blifve 
derom och annat mera bättre förvissade. Vi åkte nu i dessa dagar 
afiarda de Ryska sändningebuden med Achilles genast till Stralsund, 
hvarest de vidare ordres för sig finnandes varda, till hvad ställe de 
till £. K. M. komma kunna. Befallandes etc. Af Stockholm den 
18 Apritis anno 1631. 

L Dig. C. U. G. G. P. B. C. F. /. Sp. H. W. 



Digitized by LjOOQIC 



— 245 — 

M •61. 
Breffirén tt« C. twn JtoeJbMr UH 

Durchlauchtigster etc. JHömg und Herr t 
Der Obrist Kratz hat sicb nunmehr logiret zu Jiiterbock mit 
seinem Volk, und wird, allem Ansehen nach, allda eine Weile ver- 
bleibeo DDd sehen wo sich der Feind hitiwenden wird; hat bei sich 
<lie Stootzischen 5 Companien 

3 Companien Colaldische 

7 Companien Colredische 

5 Companien von Montecuculi 

3 Companien von Margini Crabaten 
Auch Yom Heduischen; weiss aber eigentlich nicht wie viel, wie 
auch 2 Companien Dragoner, welche in der Vorstadt zu Jiiterbock 
logiren. Ihre Quartiere gehen nicht weiter als eine halbe Meile 
öder I von der Stadt Sie trauen dem Landfrieden nicht, uad ist 
ihnen sehr bång vor einem Einfall. Das Alt-Sächsische und Bern- 
steinische Regiment sind den 16 iiber die Dessaner Briicke mar- 
schiret, das Kronenbergische und Schönbergische sind gängen wieder 
aijif Treuen Brietzen. Sie geben Tor, dass sie wieder nach Magde- 
burg sollen; 6b es geschehen wird, wird sich bald ausweisen. Kratz 
ist sehr perplex iiber seines Bruders Tod, giebt vor, dass er in Eil 
noch 18000 Hanu zu Fusse känn bei sich bekommen, mit welchen 
er E. K. M. begegnen will, wann Sie wollen Magdeburg secundiren. 
Es mangelt ihnen sehr an Kundschaft, und könnea nichts Gewisses 
von E. K. M. erfabren. Vergangene Woche haben sie die Churf. 
Post angefangen, und nach Verlesung der Briefe dieselbe alle dem 
General Tilly nach Magdeburg gesandt. Befinden sich sehr offendi- 
ret, ^eil in etlichen gestanden, dass Frankfurt Gottk)b erobert sei. 
Sie trauen und merken nun nicht weiter, als sie uns sehen. Her- 
zog Franz Älbrecht von Sachsen wird heute allhie kommen, hat 
eine Convoy bei sich von 20 Pferden, wird ohne Zweifel wohl et- 
liche Tage allhie verbleiben, und wie wohl leicht ein Anschlag auf 
ihn zu machen, wenn die Reuter aus Fiirstenwalde bis allhie bd 
der Stadt wdlUen hergehen, worauf ich E. K. M. gnädige Meinung 
und Willen unterthänig erwarte. Berlin in Eil den 19 April fr&h 
6 Uhr 1631. 

E. K. M. 

unterthänigster 
Otto Christofer von Rochow. 

* Efter originalet uti Riks- Arkivet (åtskillige tyskn personers bref anno 1131 )• 

DigitizedbyV^OOglC 



— 246 — 
Jfl •««• 

Bref fi^éH tiéOet i siaOen Magdetbutrff 
un Monungen\ 

p. p. Wir hoffen, E. K. M. werde unsere jiingsthin am 2 undf 
10 Aprilis abgegangenen Schreiben empfangen und daraus unsere 
Gefahr, so uns betroflen, verstanden haben, indem Graf Tilly, unét 
Graf Pappenheimb, sowohl auth der Graf von Mansfeldi eine- 
grosse Gewalt und etlich Tausende zu Ross und Fuss und vlei- 
grosse Geschutze vor unsrer Stadt haben, und nunmehr alle vor der 
Stadt verhandenen Schanzen mit Sturmen erobert und hat nach 
Eroberungan TuKotharent soauf dem »Mars» gelegen, die BrU-^ 
eke und ZoHschanz uber die Elbe mit 8 halben Carthotoen zu åtta- 
quiren und vrel Schutz darauf zu thun sich anmasset und sonsteir 
gross Feindschaft Uben, also dass die Stadt in grosser Gefahr^ 
Sorge und Noth stehet, und ohne Gottes und Eur K. M. schleu- 
nige Hulf dieser Gewalt nicht widerstehen känn, zudem der Pro- 
viant so wohl Kraut und Loth sehr nunmehr abfällt und was nicht 
Uber derowegen durch nochmals durch Gott und seine Christenheit 
zugesagt und Entsatzung eitends bitten, sonst es mit uns gam 
ttenig Tage ein erbarmlieh Äusgang nehmen möchte. Datunk 
Magdeburg 20 Aprilis anno 1631. 

Rath und Räthe 

der Stadt Magdeburg. 



M ees. 

JBreffirén W^&tttnarsKmtken MMam Uli 
WUhs^Canizieren ^\ ' 

Wälborne Herre, Elskelige käre Herr Fader! 
Utaf min käre H. Faders skrifvelse, den jag för några dagar se- 
dan bekom, hafver jag till det första min käre H. Fader och hans 
älskeiige vördnaders lyckeliga välmågo med synnerlig glädje förnum- 
mit, önskandes att Gud allsmäktig den på alla sidor dervid länge 

* Efter original-brefvet till KonuDg Gustaf II Adolph, i Riks-Arliivet (Com- 
missarien Sullmans bref 1630—31). Det med cursiv utmärkta år i brefVet 
skrifvet med chiffer. 
** Efter Fältmarskalken GusUf Horns egenhändlga original-bref till Riks- 
CantElereo; uti Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQIC 



— 247 — 

erhålla ville, dernåst hafyer jag utaf bemälde skrifvelae forstitt, att 
Hinrich Meijer hafver en växel till Danzig på 1,500 Riksdaler mia 
kire H. Fader på mina vägnar tillskickat, och att min kära H. Fa- 
der ville låta fordra samma penningar in och dem remittera på Stei- 
tin, eller och så framt det utan skada icke ske kunde, så skulle jag 
draga växel på, min käre H. Fader; så medan jag icke vet, hvad för 
lägenhet min käre H. Fader kan hafva till att remittera penningarne 
på SteUin, och en Stettins köpman vid namn Petter Milliges sig pre- 
senterar, som gerna ville anamma penningar uti Danzig, hvarföre 
vill jag gifva honom växlar uppå bemälde summa till min käre H. 
Fader, den jag för sitt stora omak, som han uti detta fallet tagan- 
des varder, så väl som och for all annan faderlig benägenhet tjenst- 
ffitUgen betackar och sådant med all tjenstvillighet igen att förskylla 
mig obligerat hafva. 

Om Frankfurts och Landsbergs eröfring samt hvad derhos pas- 
seradt är, hafver min käre H. Fader utaf mine förrige skrifvelser 
kunnat förnimma. Härmed forhålles honom tjenstligen icke, att se- 
dan H. R« M. ifrån Landsberg tillbaka reste, så mötte H. K. M. här 
vid Ciistria Cantzleren Götz, skickad utaf Churfursten till att göra 
H. K. M. relation om det som vid Leipzig är afhandladt och utaf 
de Evangeliske Ständer beslutadt; och förnimmeir man nogsamt det 
alle åstunda libertatem och hafva resolverat den förmedelst vapnen 
att erhålla, hvarföre de och icke are obenägna till att conjungera 
sig med H. K. M. och foumera H. K. M:ts armée proviant och 
hvad dem eljest kan vara möjligt tillväga bringa, allenast absoluta 
administrationen utaf hela krigsväsendet vilja de H. K. H. icke gerna 
i händer gifva, utan vilja blifva vid Reichs- und Kreiss-Verfassungen 
(som de det kalla) och låta hvar krets hafva sitt imperium k part, 
dock så, att alla skola med H. K. M. correspondera och ett göra. 
Men H. K. H:t kan detta sättet till att utföra kriget icke approbera, 
alleguerandes, att plurium imperium uti krigsväsendet altid hafver va- 
rit skadelig. Churfursten hafver gifvit commendeuren uppå Ciistrin 
' befallning, att tillstädja H. K. M:ts armée och trupper pas och repas, 
och tvärt emot att förhindra den åt vederparten; men så nöjes H* 
K. M. icke dermed, utan vill, så framt han med arméen AM gå 
Jängre det evangeliska väsendet till nytta, att Ciistrin och Spandaa 
H. K. M. måtte aldeles inrymmas, allegerandes, att efter voluntas ho- 
minis är ambulatoria och följer gemenligen lyckan efter, så kan H. 
H. sådan pass, med mindre han sin egen besättning der inne hafver, 
icke på ryggen låta, oaktadt hvad för annan försäkring Churfursten 
gifva kunde. Hvad nu vidare resolveras, hafver man att förnimma, 
och vill jag m. käre H. Fader sådant icke oaviseradt låta ; i medler- 



Digitized by V^OOQIC 



— 248 — 

tid låter H. K. M. förrärdlga några redutter här för CiiMiiD, till att 
försäkra bron dern^ed, ehuruväl det hafver ett anseende hos andra, 
som ville man dermed blocquera fästningen. Fiirstarne hafva pl 
Leipzigske församlingen sig mycket blott gifvit och sin inteqtion emot 
kejsaren uppenbarat, kuone, si framt att de sin välfärd nSgorledes 
betänka, besvärligen vända åter, ehvad de ock med H. K. M. iogi 
måste, dock måste tiden allt utvisa. Tilly släpper allt annat och är 
allenast intent, huru han Magdeburg skall kunna vinna, och är tiU 
att befrukta, att det honom icke väl skall endstå kunna, efter som 
Marskalkens bref utvisa. H. M. ville denna staden gerna undsätta 
och hafver nu ingen annan omsorg än som denna. Men efter att 
H. M:ts rytteri, och i synnerhet det främmande, är utaf någon tra- 
vallie, onda quarter, egenvillige medh» och landsens utplundrande 
mycket af sig kommit och ruineradt (oaktadt allas deras konst, ige- 
nom hvilkas dexteritet H. K. M. hafver gjort sig hopp om, att ryt- 
teriet skulle kunna uti flor bringas), derföre så hafver H. K. M. bil- 
ligt betänkande till att avancera med sin armee så långt, efter fien- 
den på godt rytteri temmeligen stärker är. Eljest så är H. K. M. 
sjclf i Frankfurt med masta infanteriet; Baudissin hafver legat med 
det värfvade rytteriet uti land Sternberg samt Crossenske och ZU- 
lichauske förstendömena, men säges uu hafva bekommit ordres till 
att rycka vid Frankfurrt öfver Odern hit in i Mittelmark. Det 
Svenska och Finska rytteriet är här omkring uti nästa byarne för- 
läggde, och Åke Hanssons samt Axel Liljes knektar (med hvitka 
såsom och med den hjcipen man kan bekomma utaf landet, jag lå- 
ter förfärdi^ ofvanbemälde verk, som H. K. M. hafver anordnat 
här att göras) logera här i Förstaden. Hvad vidare passerar skall 
min käre H. Fader (Vamdeles aviseras, och härmed vill jag honom 
med hans kärälskeliga vördnader under Gpds nådiga beskydd till aU 
behagelig välfärd troligen befallad hafva. Datum uti Ciistrinske för- 
staden den 26 April anno 1631. 

M. K. H. F:ders 

tjenstvillge 
Gustaf Horn. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 24» — 

Btref från HåOef i staden Magdehurg 
titt Måmnungen \ 

p. p. Äus E. K. M:t$ Schreiben de dato Frankfurt deo 4 April 
so uns den 3fhten ejusdem eingehändiget, haben wir dero erhalte- 
nem Steg erfreuei ans nehmen wunschen dass Gott E. M:ts christ- 
iieke intention ferner segne. Wir stehen wegen linserer Stadt, vor 
welcher Tilty und Pappenheimh so wohl der Gr, v. Mansfeld mil 
«t}ich tausend zu Ross uud Fuss und viel grob Geschiitz liegen, 
in grosser Gefahr, Sorg und Noth, alle vor der Sladt vorhandenen 
Sehanzen^éinå mit Sturm erobert, unsere Brugg ist vom Feindan- 
. getttchÉ^ unsere beiden Vorstädte haben wir den zwanzigsten Äprilis 
veriassen und angesteckt lassen, der Feind hat sich darin logirt^ 
und approchiert uns unsere Stadt; Graf Tilly hat an uns geschrie^ 
ben, er wäre unser mächtig, E. K. M. könne uns so bald keinen 
succurs leisten, sollten uns zur Gnad des Römischen Kaisers wen- 
den, töeil wir denn nit bastant und ohne Gott und £. K, Af. schleu- 
niger Hulf dieser Gewalt nit widerstehen können, zudem der Pro^ 
viant sowohi Kraut und Loth sehr ab fällt und fast nichts ubrig. 
Perowegen ist nochmals durch Gott und sein^ Christenheit ^zuge^ 
sagte Entsatzung eilends bitten, sonst es mit uns ganz in wenig 
Tagen einen erbärmlichen Äusgang nehmen möchte. Magdeburg 
30 April 1831. 

Burgmeister und Rath 
der Stadt Magdeburg. 



M 665. 

Bref firån Admintsiratorn Christian 

WWiiheim titt tLonungen'\ 

Durchlauchtigster, Grossnuk^tigster König, hochgebohrner Fiirst, 
allergnädigster Herr! 
Wie sehr hoch mich erfreuet, dass E. M:t in Einnehmung der 
Stadt Frankfurt ein solch gross Gliick und vornehme Victoria ge- 



Efier originalet till Konung Gustaf II Adolph i Riks-Arkivet (Commissa- 

rien Stallmans bref 1630—31). Det med cursiv utmärkta ir skrifvet med 

chiffer. 

Efter Administratom Christian Wilhelms egenh&ndiga original-bref Ult 

Konung Gustaf Adolph; uti Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



~ 250 — 

habt, so hat mir dagegen so gar sehr zu Herzen geschnitten, dass 
E. M. vielleicht aus vor diesem ziemlich widriger einkommenden 
Bericht anhero zu kommen, däran gehindert worden, allermassen 
ich solches aus E. M:ts jEngstem Scbreiben de dato Demmin den 
I6:r Februari! aii mich abgehen lassen vermerke, und also dahero 
eine andere Resolution genommen, dero Oliiek ferner wird zusetzeo, 
und mich nebenst dieser meiner guten Stadt "hoch in etwas zu ge- 
dulden angemahnet. Nach demmahlen Ich aber anjetzo glaubwiir- 
dig Bericht erlange, dass sich E. M. nunmehr gänzlich resolvirt, uns 
allhier wirklich zu entsetzen, und zu dessen Behuf allberieits in vol- 
lem Anzuge sein solien, als erfreue ich mich dannenhero desto mehr 
und wiinsche E. M. von Gott dem Allmächtigsten viel Gliickt HeU 
und Segen, und dass der vielgiitige Gott in alten deren Vornehrnen 
Gliick und Sieg geben und verleihen wolle, damit E. H. ehestes Ta- 
ges allhier anlangen mogen, weil periculum summum in mora und 
es anderer Gestalt nicht wohl ausschlagen diirfte, wollte E. M. Ich 
in Antwort zu Dero Nachricht sohn- und gehorsamlich nicht bergen^ 
Die Ich in den Schutz des Allgewaltigen, mich aber zu Derobestän- 
diger Affection aufs treulichste empfehle. Und bin und verbleibe 

E. M:ls 

allzeit dienstwilliger und ganz be- 
ständig treuer Vetter und Schwa- 
ger, auch gehorsamer Sohn und 
Knecht weil ich lebe 

Christian Wilhelm m. p. 
Magdeburg den 1 Maj anno 1631 
in grosser Eil. 



JBref från ^tenermt-^iieutenmwU Baudis9in 
Uti Monungen \ 

Allergnädlgster König und Herr! 
Ich habe mich heute mit der Cavallerei, wie Bullion das Ver- 
zeichniss wird ^bergeben haben, dieser Orten einlogirt. Es ist aber 
das Gräs nicht an allén Orten zu bekommen, derwegen sich theils 
höchlich bei mir beschweret. Sonsten sind die Leute öder Ein- 
wohner mehrentheils verlaufen, weil die Tillyschen am Durchaäeheo 



* Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskilliga tyska personers bref anno 1631)« 

Digitized by LjOOQ IC 



I 



_ 851 — 

sehr iibel gehauaet Keki Hissen Bröt ist nirgends zu bekoiniBeo, 
wird also höchlich von Nöthea sein, dass I. Churfl. Durchl. Com** 
misarieo verordnen, die solches von andereo Orten herbeiscbaffiem 
Vom Feiod habe ich bis dato änders nichts, als dass* ste gestem im 
Stift Magdeburg bei Möekern mit der Reuterei ein rendez<*vous ge* 
balten. Was sie ferner thun werden, will ich dur^h meine Ausge* 
scbickten hoffentlich erfahren. Saarmund den 8 Maji anno 1631. 

£• K. M. 

unterthänigster 
FF. J7. Baudissin. 



M 

Bref flrån WUkn-Cantzieren iilt WUk- 
sens Wlåd\ 

Välborne Herrar, Bröder oeh tilKorlåtelige gode vSnner. 

Med justitie-galeyan äro mig tillförde någre Edra skrifvelser, 
daterade den 27 April i Stockholm och praesenterade den 12 hujus, 
uti hvilke J, gode herrar, icke allenast påminne mig några edra bref» 
skrefne i förleden vinter om kornhandeln och andra ärender, utan 
ock repetera demsamme till en god del och communicera mig sta- 
ten hemma, så ock hvad deliberationer och skrifvelser emellan K. M. 
vår allernådigste herre och Eder allt dit till passerat, och begäre 
derföre mitt ringa consilium, efter som sjelfva brefven vidare utvisa. 
Såsom jag för några få dagar sedan hafver bekommit edra skrifvel- 
ser med capiten Peder Erickson och tacknämligen förstått den cor- 
respondence, som Eder, gode herrar, täckes mig att hålla öfver allt 
det, som passerar, och bruka understundom mitt ringa råd i saker- 
ne; så betackar jag eder derföre på det vänligaste och skall intet 
låta vid alla förefallande occasioner att nyttja sådant, så ock finna» 
icke allenast i gemen till K. M:ts och fäderneslandsens tjenst, så vidt 
jag förstår och förmår, villig, utan ock in privato alltid redebogen 
att rörtjenat. 

Om kornhandeln och månge andre ärender hafver jag för detta 
skrifvit min mening och instruerat min fullmägtige Hindrik Reusner 
om min intention och disposition, och honom befallt att communicera 
med Eder, gode herrar, öfver allt och lefva efter Edert råd, adsi- 



Efter Original-brefVet. från Riks-Cansleren till Riksens Råd i Slockbolm. 
Uti Riks-Arkivet. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 452 — 

sleDce och befallning. Förmodar aH, efter snart en roinad forliden 
«r, det han är afrester, atl han jo miste vid denna tiden vara örver- 
kommen. Sedan hafver jag ock på edre bref med capften Peder 
BricksoB svarat för 14 dagar sedan, och aktat atl sända dem öfver 
ned secreteraren Johanne Nicodemi, gifvandes honom commission, 
att informera Eder, gode herrar, pä mtna vägnar öfver allt det, som 
här passerar, så ock om det, som K. M. allernådigst hafver täckts 
att bruka mitt consiiio uti. Men efter jag icke hade beqväm farkost 
vid handen, och Nicodemi emedlertid af K. M. är fordrader till 
kansliet att låta bruka sig hos K. M., då äro samma bref blefna hit 
till liggande, hvilka jag nu fogar härhos, på det J, gode herrar, desto 
bättre måga se, hvad meningen hafver varit, och desto bättre diju- 
dicera rationes quandoque mutati consilii. 

Om kornhandeln, efter jag finner deruti difficulteter, liafver jag 
gifvit å post min mening tillkänna, och refererar mig härmed på 
samma mitt medföljande bref, och härmed allenast velat kortligen på 
Eder begäran ihågkomma min mening öfver de vexleskrifter emellan 
K. M. och Eder och de befallningar jag ser, att J, gode herrar, be- 
kommit hafve ånyo, och sådant efter Eder begäran och vårt pligtige 
förtroende; de arender K. M. hafver ställt med Eder i deliberation, 
äro mig också communicerade vordne. Jag hafver ofta önskat, an- 
ten att hafva varit sjelf hos K. M., heller att mätte communicera 
mundtligen med Eder och således gifva och anamma råd, och på all 
händelse öfverkasta difllicultäterne och deras remedia, och icke, såsom 
af mig hafver måst ske, smida allt utur ett gemensamt hufvud; 
kanske att jag pä det fallet hade bättre kunnat contentera icke alle- 
nast K. M. och Eder, gode herrar, utan ock mig sjelf. Men allden- 
stund den lyckan mig hafver varit förbuden, så hafver jag gjordt det 
så godt jag det hafver förstått och ment att vara denna tid likmä- 
tigt. Mig är kärt, att jag ex collatione ser, det vi, fast vi med or- 
den och sätt att skrifva äro något åtskillige, likväl i intention och 
mening enige. Och på det J desto, bättre mage se, hvad min me- 
ning är öfver det ena och det andra, och huru jag hafver trott, att 
det beqvämast skulle dirigeras, då hafver mig godt synts, att com- 
municera Eder, gode herrar, copior af mine ringa consilia, bedjandes, 
att allt i bästa måtto må blifva upptaget och utsedt, såsom det af 
mig ment är, och der i en eller annan ort finnes någon faute, den- 
samma tyda till det bästa, och visserligen statuera, att den ex pro- 
posito inte är influten. Eljest är mig ledt, att jag förnimmer af 
communicerade acter, det K. M. Edert, gode herrar, bref, dateradt 
den 25 Nov. förledne år, något vederligit hafver upptagit. Jag är 
för ringa att censurera Edert bref, och mindre K. M:ts svar. Héa 



Digitized by LjOOQ IC 



— 258 — 

om jag må siaom en broder och collega braka mio skäliga frihet 
utan förtöroelse; så må jag väl bekänna, att de difficoltäter, J, gode 
herrar, indraga, äre aliesamroaih och kunna tilläfventyrs fuller flere 
finnas; borde ej heller förtigas, synnerligen der saken stode i sine 
frie terminis att företaga kriget eller låtat anstå. Men nu sedan ocb 
medan det brinner, och det anten med magt måtte slutas eUer släe» 
kas, eller ock utsläppas med alle, och så sjelf bortryckas med bran- 
den och förbriona; så mage väl difficultöter discurreras om, och pt 
sin ort och tid ihågkommas; men mycket mera tänkas på remedier 
och huru saken är till att hjelpa.. Jag ser ingen difficultät allegerad,. 
den jag icke tror att K« M. sjelf vet, som en af oss, ehuru H. K. M» 
understundom icke Ifitsas förstå den, lika som vi, när vi vårt kali 
rätt göra vele, ofta mfeta besvären förringa och förelägga emot an- 
dra, oansedt vi sjelfva ofta bättre veta och af egen känsla nog kunna 
dömma. Och fördenskuld håller jag derföre till Eder förbättrings 
att allt sådant diflBculterande, som icke äfven ett upplopp i landet 
skulle af sig föda (det sig intet tygla låter) bättre joch beqvämare 
ginges förbi, än odiose indragas uti sådane tider, då man inte kän- 
ga det förbi och ändra det Gud hafver gifvit H. K. M. en tem- 
melig lycka oph oss alle ett godt hopp, att sakerne kunna väl utfö- 
ras, så framt vi och andre, som interesserade äro, med tålamod bära 
besväret och afvänta tiden; det kan hvar väl betänka, att det Tyska 
kriget emot kejsaren, sådan mägtig potentat, styrkt af katholska li- 
gan, intet är att utföra utan landsens och kronones besvär. Och 
hafva värre saker gått för detta besvärUgen till, så de icke heller 
nu kunna blifva lättade,' der K. M. en sådan mägtig armé måste 
hålla och hafva på halsen, under så stor gage och af många stor- 
spräckende officerare. Fuller är det sannt, att de sedvanliga con- 
tributioner dertill intet vela förslå. Men såsom de landen, der. K. M^ 
är stadd med armén, nu fuller göra det bästa, och stå ut den svå- 
raste bördan, alltså, om vi med ära, reputation, säkerhet och ett godi 
samvete tänka att gå det igenom, måste vi ock bita i ett surt äpple^ 
och särdeles vi, som rådspersoner 9ro, och bafve att försvarat, icke 
allenast nu, men särdeles för efterkommande, äro förpligtade natt 
ocb dag att trakta efter de medel, derigenom sakep är väl att ut- 
föra. Och der vi icke allt förmå göra, likväl göra det som practi- 
cabelt är, och K. M« med difficultäter icke för denna tid att gravei^a 
och göra oss sjelfva odios och föraktade. Hvar ock de medel, som. 
härtill äro brukelige, icke tilbräcka, att man då andra söker, och de^ 
som äro i gång och' minst besvära den menige man, eicolera och. 
dyrka det bästa sig göra låter. 



Digitized by LjOOQIC 



— 254 — 

Eder memRg och intention bafver varit god; men om jag fritt 
torde säga, det jag menar, så hafver Eder i en sådan vigtig och 
important sak felats en god concipist. Regum aures sua natura sunt 
tenere; komma der sådane besvärliga tider till, som nu äro,så kunnu 
4e lätteligen offenderas, och står saken ofta icke så mycket i sjelfva 
argumentet, som in modo procedendi. Först jag las Edert bref, som 
mig af herr Johan Skytte är communicerat, trodde jag fuller, att ett 
sådant svar skulle följa derpå. Lika så tycker ock mig om Eder 
replica på K. M:ts bref. Materien disputerar jag intet, men sättet att 
skrifva mellan herre och tjenare är icke rätt väl beqvämt, och kan, 
om icke endera sker af det, förorsaka misshag emot ens intention. 
Och vill för den skuld af min skyldige obligation till Eder vänligen 
hafva styrkt, att J en annan gång, till att undvika sådane disputer 
och misshagelige vexelbref skare helldre af det som till saken intet 
hör eller hjelper. Öfver de förnämste ärender vill jag ock korteli- 
gen på Eder begäran säga min mening, i) Förslagen på Riksens 
:8tat, dess credit och debet, ser jag efter gammal sed vara författade, 
och alltid att finnas ett stort deficit; men så måste de gode herrar 
i Räknioge-Kammaren sätta sig öfver dem, söka debet att minska, 
om det med skäl ske kan, eller att diffefera och uppskjuta någre 
poster, och der i tid fatta resolution uppå. Deremot att verificera 
oredit, det excolera och öka som bäst ske kan, om någon credit är 
att bruka, den nyttja efter lägenheten, och ju så laga, att det, som 
till krigsstaten är deputerat, må i rattan tid hafva sin gång. Man 
måste icke heller straxt förtvifla, att det låter sig understundom hc^t 
upp. Man kan med flit och arbete mycket öfvervinna, och gifver 
ofta tiden råd vid handen, som eljest intet är att nå. 2) Boskaps- 
skatten vill jag väl önska att kunna inställas. Men ehuru derom är, 
så måste man sig tiden beqväma. Och tror jag, att der allting meå 
gästning och skjutsning i det närmaste, som jag menar nu väl ske 
kan, vore förskonat, att denne boskapsskatten skulle fuller sig göra 
låta. Och kan man i sådane fall icke äfven se på hvar och en i 
synnerhet, utan det gemena bästa måste alltid tagas högst i akt 
3) Utskrlfningshjelpen är onödigt att skrifva om, efter jag ser att 
ntskrifning skall hållas. Och måste jag fuller bekänna på den ena 
sidan, att kneckte-skrifningen är en stor börda för adeln och bön- 
derne, men ser intet medel att. gå henne förbi i denna tid både för 
krigs utförande skuld utrikes, och så isynnerhet för riksens säkerhet 
hemma emot våra grannar. Ty ehuru det ock är, så låter eder, 
gode herrar, det till det högsta vara angeläget så mycket j kunna, 
att fäderneslandet icke må vara hemma obeväpnadt, hvad tunga och 
i)örda ett eller annat stånd draga måste, alldenstund krigs utförande 



Digitized by LjOOQ IC 



— 255 — 

utrikes till en god del består på penningarne, men landsens defen- 
8ion, näst Guds, på vårt eget folk. Jag. tror nog, att mången sig 
AbU ömma, och det af vigtiga skäl. Men så måste vi folier bruka 
de bästa och beqvämaste argument, att med lindhet öfvertaitt och 
icke desto mindre med kraft och aiictorität gå det igenom, och hålla 
aalutem reipublic® pro suprema lege. 4) Att K. M. befaller taga 
sjelfver penningar för qvamtullen och der åter söka bättring på in- 
komsterne, så kan jag icke äfven förstå rätta grunden deraf, och 
huru högt tunnan skall besväras, deruti jag dock intet tviflar, att 
K. M:ts mening måste vafa skälighet likmätig. Allenast in genere 
om Kiksens räntors förbättring att skrifva, undrar mig ett, att sedan 
den lilla tullen och accisen beviljade äro, och nu snart 10 år äro i 
svang, qvarntullen löper alleredo på sjunde året, och äro i sigsjelfva 
sådane träffelige medel, att jag af förslagen, att de icke allenast intet 
bättra sig utan snarare taga .af. Efter nu dessa af vigtiga orsaker 
äro fundne och accepterade, och sanning att säga^ der de med dis- 
cretion och en rätt art drefves, skulle de näppeligen besvära någon 
i verket vidare, än att någon per phantasie gjorde «ig ett besvär, 
och dock likväl märkeligen accommodera kronan. Kådsvis att skrifva, 
håller jag derföre, att man icke bör söka profiten i tullarnes svår- 
het, men i. flitigt, troget och discret inkräfvande. 

Hvilkets konst helt och hållet i en god ordinance, beqvämet till 
iandsens lägenhet, och så i handgreppet dier executiooen består, det 
sig intet så skrifva låter, som göra. Och tror jag nogsamt, att K. 
M. skulle det helst se, så framt det således gå ville; store tullen 
ser jag nogsamt att vara ett ädelt medel i Sverige, och hafve J, 
gode herrar, och särdeles de i Kaomiaren, väl orsak att öfverväga, 
huru den vore rätt att formera, så att K. M. och riket hade tjenst 
derutaf. Dock, efter jag detta med bref intet kan så utföra, som 
jag gerna vill och mig borde, menar jag mig nog h^afva gjort, att jag 
allenast mentionerar derom, ställandes det öfriga allt till Edert eget 
betänkande. Käre gode herrar, jag hafver något vidlyftigt svarat på 
Eder vänlige skrifvelse, icke att jag skulle tro, säsom konune J Eder 
sjelfva icke ihåg; men allenast att betyga min villighet till att cor- 
respondera och i allt stämma med Eder öfverens. Bedjandes, att J 
samma frihet så högt Eder täckes hos mig igen bruka, och mig 
commendera ville. Hafver jag gjort i någon måtto förmycket, för- 
säkrar jag Eder, att det icke är skedt, att göra Eder emot, men 
mycket mera Eder begäran till nöjes. Och befaller Eder härmed 
etc. Datum Elbingen den 17 Maji anno 1631. 

Axel Oxenstitrna, 



Digitized by LjOOQIC 



— 256 — 

Mref från A. Smimims tat SUksens Mééi \ 

Nådige och gunstige Herrar I Såsom curieuse menniskor plägar 
alltid hafva den maxim om H. K. M:ts fortmiate processer, ate de 
Sro gemenltgen med någon alternatives anstöt bemängde; så hafver 
mången fraktat, att efter H. K. M. är allt härtill (undantagandes den 
olyckan med Täljestad, Pasewalk och Neu-Brandenburg) så mägtig 
lyckPigen i handen gänget, i det H. K. M. hafver bemägtigat sig hela 
Pommern, särdeles Garz och Greifenhagen, Frankfurt och Landsberg 
(h vilket allt är för mirakel till räknandes), det H. K. M. skulle på 
• någon annan ort åter någon lyckans vedervärdighet spörja. På Mag- 
deburg var straxt i höstas elakt omen, i det stormvädret omk ullslog 
på en dag till sju kyrkotorn i staden, och mest på alla torp två mil 
deromkring. Så. var ock skönt väder, när Administratorn satte sig 
här i Hamburg UR häst i somras och först begaf sig till Magde- 
burg, då hafver här en part curieuse observerat, att åskan slog två 
starka slag, hvilka de hela året uttydt hafva, antingen tillH. F. N:des 
stora lycka eller stora olycka. Hvad nu af sådana ostentes och por- 
tentes är till hållande, det ställer jag på sin ort. Allenast är det nu 
mer, tyvärr, visst, att Magdeburg är den 10 Maj med stormande 
hand i första stormen öfvergången, och ligger nu hela den stora sta- 
den i aska. Marskalken Falkenberg (salig) hafver först disputerat 
fienden utanverken så länge han hafver kunnat; fienden hafver for 
de små skansarna förlorat många stormar och mycket folk, men 
ändtligen, efter han foga har varit öfVer 2000 knektar stark derinne 
och fienden skattad på 24,000 man derutanför, har fienden Intet folk 
spart utan continuerligt natt och dag stormat, och de belägrade der- 
emot ingen omvéxling eller aflösning haft, utan mest continuerligt 
natt och dag legat till valls, vakat och fäktat, och hafva dock liten 
vederqvickelse haft till öl och mat af en hop karga och enbändiga 
der i staden. Är alltså fienden kommen under grafvarne, låtit bön- 
derna af hela omliggande landet släpa och värka ris till, dem ändt- 
Iigen dermed uppfyldt, som dess förutan mest voro torra, gått öfver, 
och huggit sig in i vallen, så att, när generalstormen mest kring 
hela staden angick, då säges ock ryttarne med flygande Cometter 
hafva ridit öfver grafven och igenom sjelfva vallen, och knektame 
på de andra orterna infaHne i staden, nedhuggit hvad iorr hafver 

visat. 



* Efter en Copia ar I. A. Salvii bref »till de vilborne Herrar Rikseos Rid»; 
uti Riks- Arkivet bland Svenske mäns bref. 



Digitized by LjOOQ IC 



— M7 — 

viial, skändat matroner oeh jungfrur, lyraMiistral pi Kam, si mM 
80» gaittla, manfolk oeh qvkifolk, ung oeh gamnal, flafen akwwl, 
lili^iidrat kala aUdeo^ ändtKgeil tSadt eld på alH oéK kodom héte 
oeh kiJJet afbräbdt, att intet mer än Bomkyrkaii 'Mt qvaiv Éied 4 
eUer 5 hus der bredvid och till några fiakåriLåtor ned vM Elbem 
Jag talte vid en ryttar-knekC, sotn städse ivider belägtiagen kar varil 
i staden, hvilken blef kand och salverad genom «n fiendene Corpé- 
rtl; han hade än andra dagen efter intagniAgen med fiendens Mk 
igenomvandrat hela staden, beräHar, att Falkenberg Mids qvarter, 
nteo ville det intet acceptera, ej heHer soldater (efter fiendens iöé- 
nämsla condition säges hafvat varit, det soldater c^fa borgare skulle' 
blifva patriotiske och va^a underkaätacfia^ kejsarens nåd och onådX^är 
aliteå Falkenberg blefven på tofeget, der spUtter mkes afkfiidd ééh 
apoHerad, sedaii hans döda lekamoi aläpaé iåÉnder ett bos, dét som 
stod i full brand, att beraälte knekt mente, när huset kullfötf är ef^ 
den fuUer faHen öfver kroppen. Admtniétraloni hai' varit litet skju^ 
ten i sidan, en flank huggen i hufvudet, äir tågeii tillfåaga éoh meé 
Tillys carosaa förd ur staden i Tagret, dädan han-föfmerttaföM skulle 
bringas till Wolfenbuttel eller WolnatrstäUl. 

Några få af marskakcns och adminislnitorns folk och soldater 
ä(ro fuUer fångne, men rtian har ännu ingen visshet 01»^ hv^sa de 
äro. Till 300 borgare säger han d^inne hafva varit kejseriiske/ Nät 
fienden först inkoiö, äi^o de först tillupne, och förment vara väl* 
komna, men äro mest nedh^uggoe votdäa; en stor del af det andra 
borgerskapet hafver af räddhåga salverat sig i Doimen och förrigkii 
dörrarne så starkt att ingien koih till dem den första dagen; andra 
dagen är qnarler utblåst, då de äro blefne benådade. Hvad ^g i de 
andra kyrkorna hafver tänkt salvera, är ailt tdifvit. Med ingen värre 
än preslerna umgått, först dräpit dem under deras bibliotbek, ändt* 
ligen tändt elden på dem och bibUotheket^' hustrurna och döttrarna, 
bundna efter hästarna, åt lägret fördt och släpat, der skändat och 
j^oatmerligen medfarit. S. Johannes Kyrka hafver varit full med qvi»* 
folk, den säges de hafva tillspikat utaatiH, och kastat eldea in genona 
uti fönstren^ Crabater och Walluner hafva jemmerli^n tyranniserat^ 
kastat barn i eMen^ bundit de förnän»ta och skönsta boi^eiskor vid 
steglädret, de deat hafver måst löpande följa ur stasden. Hafva stttc^^ 
kit spetsame genom små barn, häfvit dem dermed opp, svängt din» 
kring spetsen några gåi^ar, och dérmed kastal bamtti af spetsen- la 
i elden. In sutnma Turkar och Tartave ock hedinngar kunna intet 
argare husera. Betta faH hafver gjort temmeliga föräadringar i ge« 
mötheréa. Några iUliilliga beskyila K. M., 90m bafvér dem alHsdf 

Svenskt Krigifm. Arkiv. 2. i7 



Digitized by Google 



— 2$8 — 

livtrottai pl foccan ody intet kominit. Flera klaga på, (hur) Bran- 
daoburg, 90m föral i ykitras förvägrade H. M. passel genom CUstrki, 
<tt- H* M. ercXrade Gacz ooh hade icke allenast väl kunnat iindrätta 
Magdeburg, utan «sk T% Jörliligat, f$rr än han Iwde kunnat for- 
owra nigon Gorps d'Armée; sedan, fär det han harver nu i dessa 
neokor så länge med idisiHiterande oppehåHit H. K. M^ förr än han 
vHI^ unna B* fi. M. sina fästningar ooh platser öppna till säker re- 
traite, hvilka (mrtan^ B* K. M :tB per rationes belli icke hafver kon- 
nat gå ferrao tW Magdeburgs undsättning. Största delen skälla pi 
Ghw-Saclnen, som ieke allenast idltid tiltförene med sitt cuncterande 
hafver låtit det alknänna väsendet i sticket, titan ock nu, då H. K. M. 
först lät uppdraga honom Magdeburg på den Leipziger conventen, 
sedan då hans eget intresse har så h(%t pousserat honom till dess 
undsätt, hafver han Kkvisst hvarken härtill ccmjcingerat sig med 
H. K. M. eller gjort någontiag godt. till saken, utan mycket mer 
uad^ sjelfva belägringen några resor förhåNit staden dess uppköpta 
ammunition uti sitt Churfurstendräne. Ehuru om allt är, så hafver 
H* M« likvisst i dessa dagar varit på vägen näst Guds nåde med all 
magt att undsätta dem. Och hafver omöjligt varit det förr att göra, 
både för ofvanbemälte (»^ker, så väl som derior, först, att i vintras 
låg Xaiy midt uti Mark, ooh kunde H. M. det intet då undsätta 
utan batailie* på hvilken att hasardera hela det Evangeliska väsende 
var aädeles irresonable. Efter den tidea hafver H* M. så måst fuo* 
dera sig till sdccuvsea, att H. M. hade ryggen vid Odern och Warta 
siyter, ty sätta hela sin och de Evangeliskes välfärd på en slagt och 
deru^öfver nudare terga et latera bosti, kunde ingen rättsinnig till- 
råda. Att nu härmed så långsamt är tillgånget, det är, som ofvao- 
beoMllt är, ingalunda H. IL M:ts skuld. Så hade ock fuller stadea 
längre kunnat håUa sig, hvar borgerskapet hade 4iågot mer hulpit 
till saken oefa icke varit för mycket säkre. I förstone läto de inga 
soldater in i staden, utan de måste lefva i förstäderna af K. M^ 
reda penningar allena. Nu på ändelyktone hafva de fuller tagit dem 
in i staden, och hail alla kättave och vbthus fulla, men knektarne 
hafva likvisst antingen, måst Ida hunger eller bvar bätta {brödbit) 
\M det dyista och med reda penningar betala. Deraf de ärö tem- 
meligen utmattade vordne, Öfverallt är hemlig eorrespondence hållen 
n»d fioiden, ocb hafver fienden föra: presenterat stadra accord, men 
under dess staden var säker och delibererade om aooorden, fött 
fienden till med stormen och således deras säkerhet beåfog. Dock 
härom vare nu huru éei kan, så hafva sig Kkvisst alla wari^eJmä- 
thige Evangeliske d^å att spe^a, buru ock dem gå vill, så framt 
de sig kke snart antingen kallare eller varmare héte. AHt går äo 



Digitized by 



Google 



— »e — 

flaägta långsai»! tilL Den 27 AprU är éHint Nie4er*8aefaBifiLe Km- 
seas Sländer här försainlade^ och proposition är först den 15 liiy 
•kedd. Hum länge det vW nu anlöpa ined deliberalioiiefl och iODtn 
conchuionen blifver fattad^ ja förr än de (om dertill shitee) konma 
'] vapen och något reaMter otrttta, det kan man af det aedraal^a 
^rocedere nogsamt aftaga. Beas emellan kommer mast lasten på 
K^ M. allena* HvHken Gud ville nådeligen bistå, och åter nu igen 
alternare vices, samt H. K. M. med någon härlig Victoria frcjjda, 
derom alla rätlainn^ meomsfeor utan och iwMUi Riket bögeligeB 
bedja. Under hvilkeas godomHga beskärm E.E. N.N. och H.H. jag 
härmed etc. Af Haniburg deu ^ Maj 1631. 



M 

Bref från B^ättwnarskaMken Mtorn titl 
JHuauungen \ 

Durchiauchtigster^ Gmssmäehtigster Köoig, Attergnädtgster Herrl 
E. K. M. sind meh)e tinterthänigsten, pffichtsehuldigen und gehor- 
samsten Dienste jedérzeit bereit. Und fuge E. K. M. unterthänigst 
m trissen, dass detx)selben den 17 nnd 18 hujus datirte gnädige 
Sehreiben Ich unterthänigst empfangen, und daraus was E. K. M. 
wegen Wiederverrertigurig der Briicke zu Schaumburg, wie auch 
fiicht wenfger liiesigen YoIkéS Versammlung, und dann wegen Auf- 
tLsufung etKches .Korns gnSdigst gedenken, in ein mehres dahin ver- 
standen. Yerhalte darauf E. K. M. in Unterthänigkeit nicht, dass 
allbereits von E. K. M. Schrefben Ankunft die Briicke zu verfertigen 
Ich die Anordnung gethan, wie denn gestriges Tages der Anfang aH- 
bereits gemachet imd ich verhoffe, dass selbige heute voDends soll 
gefertiget werden. Das Volk, so allhie sich sammeln soll, betreffend, 
efnd von denselbigen noch niemand mehr als des Terraoen, ohnge- 
lähr 350, nebenst des Obr. DönhofTs Regiment, so sich mit Offlcie- 
ren ilnd ailem auf 250 Mann stark beläufet, allhie angelanget. Ober- 
sten MietzlafTs Volk erwarte ich täglich, zweifle aber, wenn er stark 
Xommen werde, er nicht iiber 300 Mann (wiewohl ich ihm die 
Goltzischen Knechte zugeben) werde zusammenbringen können. Dem 
Oberslen-Lieutn. Bruneman hatte ich zwar die Ordre geschicket, dass 
er mit seinen Knechten auch allhero marschiren sollte, weil er 
aber noch nicht aufgebrochen, und zu Friedland noch still lieget. 



* Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyske personers bref år 1631). 

t- - * ' DigitizedbyLjOOQlC 



— 260 — 

mir aoeh beriefatet wird, dass die Kaiserlichen Malckia wieder ver» 
lassen, als habe ich ihn mit seineni Volk dahm za maTschireti, ond 
selbigen Ort aufs Reste (so länge Ins S. F. Gn. von Mecklenburg so 
viel Volks beisammen bekommen, dass sie es selbst besetzen können) 
cu verwahren, und gute nutzbare Werke dafiir aiafrichten zu lassen^ 
gescbrieben. Von den aus Preussen ankomnienden Truppen habe 
iefa seithero meines Jungsten keine fertiere Nachricht. Weil ich auch 
aicht wefss, ob E. K. M. nochmalige Meinnng, dass das Volk, so 
aos Schweden kommet, die Garnisonen abiöaen soll, als bitte vn* 
terthänigst, dessen gnädigst geavisiret zu ^erden. Inmittelst trage 
ich keinen Zweifel, E. K. M. werden aus neulichem meinem Schrei<^ 
ben, dass ich zu Kustrin 200 Wispel Roggen auf 8 Wochen in 
Preussen zu bezahlen, aufgekaufet habe, gnädigst verstanden haben.* 
Ob nun E. K. M. solches zu Ciistrin in Verwahrsam, öder änder 
Orten hinbringen lassen wollen, ilem ob in Pohlen, da es vielleicht 
besserer Kauf sein möchte, mehr aufzukauien, dessen bitte ich gleich- 
falls gnädigst berichtet zu werden. Um Crossen stehet es noch in 
vorigém statu, habe auf E. K. M. gnädigen Befehl, nebenst dem Ma- 
^jor die Biirgerschaft ermahnet, dass sie gute und nutzbare Werke 
vor der Stadt verfertigen und fleissig arbeiten sollen. Habe ztt dem 
£nde solcbe Werke anzugeben, Waldau dahin abgefertiget gehSbt. 
Verhoffentlich sie ihren Fleiss darin nicht spåren werden, weil sel- 
bige Binrgersk^haft sehr wiilig zu sein mir geriihmet wird. Welf 
auch sie begehret, dass man ihnen etiiche Reuter dahin schicken 
sollte, als habe ich von des Obersten Sperreuters seinen Reutem 
100 dahin geordnet. Wegen der Werke, so vor Frankfurt sotie6 
angeleget werden, zweifle ich, daes vor der Frankfurter ihrer Abge- 
ordneten Wiederkunft vom Berliniscken Landtag, etwas damit vor- 
genoounen werden könne, will aber ferner sie anziimahnen an mir 
nichts erwinden lassen, wie ich denn inmittelst an den Ingenieur zd 
Stettin, dass er nebenst einem Werkmeister anhero kommen solle^ 
desswegen geschrieben habe. Welches £* K. M. ich unterthänigst 
nicht verhalten wollen, und thue hiemit E. K. M. etc. Datum 
Schaumburg den 22 Maji 1631. 

E. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Diener 
Gustaf Horn. 
Spandau d. 23 Ifiaj anno 1631. 



Digitized by LjOOQ IC 



— •261 — 
^ 690. 

eine$ vertrat/tliehen Sohreibms am Sarau de doAo am SI 

Mcyi lff31\ 
Insonders ehr. geliebter Herr Olim! Sein Schreiben ist mir von 
Zeigern wohl eingehändiget, und hatte Ihm gern beförderlich sein 
wollen, dass Er heriiber kommen kÖnnen, weil es aber mit Exami- 
nation der Boten ziemlich scharf besucht wird, habe ich meinen 
Knecht subordiniret, und das Schreiben an H. H. R. bringen lassen^ 
welcher heute durch Unmuss verhindert, bei ehestendaraufantwortea 
ivill. Er lässt sägen, dass er itzo sonsten nichts Schreibwurdiges 
habe, \s'ollte es sonsten gerne communiciren. Man hat aber sonst 
Nachricht, dass iiber Montecuculi und Obr. Kehraus Volk dieser 
Tage Alt-Sächsisch und Jung-Wallensteinische Regiment bei Glogau 
aufm Thum und Steinwege einquartiret sind. Im Freistädtischen 
Jiegen die Götzischen und Sparrischen, zu Griinberg die Capuanischen^ 
<)arunter Schönnigk Obr. Wachlmeister, zu Wartenberg und dahe- 
rom das SchafTgutzische, zu Sprottau andere. Bisher hat nian allzeit 
vorgeben, sie wiirden auf Crossen åufs neue. Jetzt saget man, sie 
wären allbereits aufgefordert, dem M.Tilly zuzuziehen.» In Quarlieren 
^ber verspiiret man noch keinen Aufbruch. Und weil dieser Örter 
dieses vermuthet wird, so ist gar genau Aufmerkung angestellet, 
^Iches bei Zeiten su erfahren, so etwas däran sein wird. Es ist 
auch von Montecuculi durch Obr.-Lt. Kehraus anhero verheischen^ 
dafern »ber Verhoflen lein Marsch hferchirch gehen sollle, dass sol- 
<;hes zuvor um Bestellung dar Qliarlfere lu wissen gemacht werden 
soWe. leh beBnde aus einem Schreiben, so ich aus Vollmacht eröff- 
net, das excidium mit Magdeburg wahr sei, jedoch etliche glauben 
es nicht um der contradictionen, so darinnen sich befmden, etliche 
darum nieht, dass noch hcute Leate von Leipzig kommen, so solches 
ganz negiren. Unseres gewesenen Vaterlands status ist nunmehr 
deploratTSsimus, nachdem éie Zeit hero iiber des armen Volks Gewis- 
sen genug geherrsehet wc^rden, so ist es aoch eine Zeit hero so 
voller Kriegsvoik, welches itzo iiber alle, beides iiber Bedrenger und 
BedrMngle herrschet, wlM niemand verschonet, es sei Biirgersmann 
öder Rathmanii, so hat er åäi Haus alle voU, éie lassen niemanden von 
mobilibus herausfolgen, die Weine, so nicht versebwendet, werden 
aufgeladen und ohne EntgeM nach Glogau geftthret; das meiste Biir- 



" Efter det ounderskrifna originalet uti Riks-Arkivet (åtskiHige tyske 
aers bref ana» l§ai). 



Digitized b/ LjOOQ IC 



— 262 — 

gervolk isset allbereits mit den Soldaten. Meine Wirthschaft zu Koset 
erhalte ich durch Gesinde. Sie halten sich ja daseibst vor den streif- 
fendeo Rotten ooch bisher, Gott Lob, wie stark ihnen auch täglich 
zugesetzt wird. Gott helfe, dass sie sich erhalten. Aus den um- 
liegenden Dörfern ist allés herum gewichen, denn Lötnitz, Buchholtz- 
dorf, Schweidnitz,* Cunzendorff und die andern ohne die Crössenschen 
Dörfer sind alle ausgepIUndert; ist derer Orten allbereits ein totalep 
Ruin, bedarf keines Feindes. Gott denn H. erbarme esl etc. 

/>. 5. 

Gleich jetzo emplange ich Gewissheit, dass der Feind auf der 
Polnischen Seite von Glogau aus nach Zullichow marschiren, auch 
zwischen hier und Ziillichow an unterschredlichen Orten durch die 
Öder, weil selbe klein, gehen wijh Wenn nun auf fiinf Meilea 
Weges die Örter zu weitläufig, als wäre wohl nöthig. jedoch stelle 
ich dieses zu I. Ex. gnädigen Verordnungen nnd Belieben, dass der- 
selbe Ort mit 100 Pferden und etwan 100 Musquetierern noch dar- 
zu besetzt werde, damit wir auf allen Fall einander éntsctzén kön- 
nen. Datum Crossen den 25 Maj! anno 1631. / 

Wendel von Blomsdorf. 



JBref från Ctenerai 3r#f f HU Öftermten 
Ei. tkagg \ 

An Herrn Lars Kaggen, K. M. zu Schweden auch dero Reiche be- 
^ stellten Obersten und Commendeuren in Anklam. 

Wohledier, gestrenger, fester und mannbafter Herr Ol>ersk, 
hochgeehrter werther Freund uiid Bruder! Ich habe aus etiicheo 
Schreibeo von Stralsund vemommen, waamassen der Feind sich zwi- 
schen Schwan und Rostock versammlea, auch etiicbe Truppen von 
Magdeburg herunjter Ia Mecklenburg kommen sollen, und (wie man 
nicht ancters nmthmasseu kaon) in Metoung, an Bibbnitz einen 
Anschlag zu habeo und dasselbe zu iibeirumpein, wo nicht gar sich 
des Tribbseeiscbeo Passos wieder zu bemächtigen. Weil nun die 
Notiiwendigkeit erfordert, ein wachendes Auge zu haben, wie alleo 
besorglichen Dingen in der Zeit vorzukommen, und dann ich, wegea 



Efter en Copia uti Riks-Arkivet (åtskillige tyske personers bref Mno 163 IJ. 

Digitized by LjOOQIC 



— 3« — 

curirung meioer Schwachhei(;fi|^ 4iai|Una] persönlich dabei nichtozu 
thun yermag, dan^ben aber berichtet, dass ineio Herr3ruder zu 
Anklam verblieben, und H. Obr. Drummnnd marschiret, als halte 
ich «s fdr rathsam und fst wegen I. K. M. mein Beféh), d»s der 
Herr Bruder sich åogesieiiito io . eiganer Pfra6n erheben, allés Volk« 
00 ans deo Garnisonen Anklam, Demmii^ . Ifalchin, FriefUand und . 
•odern Ortefn immer zu entrathen, zu&amnienfordem, auch den 
Oberst^UeutenaAt Peter Bruneroai^ sunmi smaen Yölli^fim zu sicb 
zieben, sich mit. einander nach Tribbsees begeben, und neben dem 
Tribseeischen insonderheit auf den Pass Divelfidorf, zwiscben. Greifs- 
wald und Denmin belegen, (durch welch«o Ort alierwegen der 
Oberst Perusi mit den Rostockern, wie auch Jii0wieder die Roalcv^ 
eker mit ihm durch Schreiben und Posten ibre comreEsatiooes ge* 
babt, aueh allda wohl durchzudringeo vermeinen möohten) wie denii 
Perusi etliche Schiffbriicken tertig haben sell, fleissig Acht gebea 
woUe, dass gemelter Pass mit Ordnungen (2), Bedonten und Beaa* 
tzungen wohl verseben werde, damit niigeod des. Orts Mangel .ge* 
spiiret wenkn möge. Ingleichen woUe mein Herr Bcuder von. dem 
Herrn Obersten-Lieutenant Pauli, 4a^ er, wie die Nothwendigkeit 
erfordert, etliche von seinea Reutern zu sich nebmen, wie den Ritt* 
meister Schmidt und andere Reuter, so zu Maichin und Waren 
logiren, inmassen ich dann aicbt zweifle, dass ihm solches werde 
kund sein, avisiren, dass^ im Fall sie sich daselbst nicht getrauen, 
sich nach Tribbsees r^tiriren miissen. Dieses und was sonst^n zu 
E. K, M. Dienst und Nulzen gereiohet, wird der Herr Broder, sei* 
ner Diacr^tion nacb, in gute Ach^ zu . ne.bnieM niobi imtfsrlas^en, 
ivomit ich uns alleseits Gottes Schujtz thiie befehien. Eilig WoJgaat 
den 30 Maji anno 1631. 

D. S. O. 

F. Z" A. 

Achätiu$ TqU. 



Digitized by LjOOQ IC 



— UA — 

fgreffrån Commis^arien MSrih Mnderssan 

Yilborne Herr FiUmarskalkl 
E^ H. nSst min villige tjenst kan jag tjenstellgen ej ofSrmfflt 
lita, det E. H:8 skrifvelse, dalerad den 21 Maj är mig från Stralsund 
I går hit skickad, deraf jag E. fts mening, så nu som tillfwiene för- 
nimmer, alt alle trnpper, såsom de från Sverige ankomma kunne, 
skole de »geråden» [åirecU?) dit opp tiU E. H. marschera, såaffden- 
slund att H. K. M. allemädigast hafver hehWi mig, Hlf ända att for- 
håfla mig vid denna orten, att när folket ankommer, de då mage 
finna här provision f6re sig, efter här i landsorten allestädes så slätt 
bestälkit är, att man med hundrade pennor det ej beskrifva kan. 
Hade man med 3000 man gått för Greifswald och tagit det djefla 
näste sin kos, uti sådane goda lägenheter och goda oceasioner, som 
härtill varit hafva, sä hade landet häromkring och Anklam och alle 
de andra platser blifvit besådde, der nu För fiendens utfell alls ingen 
bonde tSrs visa sig ut på marken, htarken omkring Ahklam, här, 
Loitz, Gnmmen eller på denna sfdan om Stralsund. Hafva nu uppå 
kort tid efter hvartannat två gånger tagit bort både fä och folk på 
en liten half mil när staden Stralsund. Orsaken är, att inga ryttare 
kunna hållas, hvarken här, Anklam eller Stralsund för proviantslöso 
skuld. Hade General-öfVersten öfver Cavalleriet, Herr Åke Totl, 
varit helbregda, så hade icke allenast landet kunnat blifva »fördedi- 
gat» {föTftPartU)^ utan och Greifswald länge kunnat blifvit attaqueradt 
Nu samlar sig fienden stark mellan Schwan och Rostock, till att gå 
uppå Ribbenitz, Tribesees, och andre orter, som honom ^'enlige äro, 
derigenom han sedan desto säkrare kan undsätta Greifswald, och 
kasta der flére ryttare inne, och hvarken här, Anklam, synnerligen 
Demmin, Loitz, Grimmen och Tribesees ingen förråd uppå spanne- 
mål är, der ium så resolverar sig och befinner sig, till 5000 eller 
6000 stark, utaf par tusen hästar och till 3 eller 4000 till fot^ så 
lärer han uppå min själ göra här en sådan mölja, son[i intet godt 
duger. Vore fördenskuld rådeligt, att man u(i tid toge sakerne uti 
akt, och intet satte denne orten så uti säkerhet, att fienden icke 
kommer och öfverrumplar alltsammans, så att vi ej mera behålla än 
Stralsund, och illa är det. Vi hafve härtill ännu ej mera bekommit 
ifrån Stockholm än 30,000 svenske D:r kopparpenningar, och uti 



* Efter origioal-brefret uti Riks-^4rki?eC (åukillige tyska personers bref »ana 
1631). 



Digitized by LjOOQ IC 



— M5 — 

äfidao tippå A^i Hii Sirslsuiid ä? åakoroaiet iMn Cainiar något 
iläsk och smör, ooh no, nieéao jag var der, 600 tunnor bröd ifrte 
Narfven, med en Bojort, soai i höstas under Hapsal strandat hafver, 
«teh likväl. Gud ske lof, brödet bergadt är, ändock att skeppares 
Jochim Sass tiU Göran Berg 40 R:dr för böndernas omak och dags» 
verken hafver der gifva måst Om ua något uti dessa dagar kaa 
vara ankommet till Stralsund, kan jag nu icke veta, efter i gir inga 
bref dädan om mera aviser kom, «n att fienden starkt församlar sig 
vid Rostock, som bemält är. Här komoM) tideoder o^ iMn Peene- 
iminde, att 8 vira skepp skulle vara der ankomne/ Sien det är in» 
Éet annat än Jutens 2 stora örligsskepp, som äro i förrgir aftcNi 
ankomne till Huden, att med större reputation och allvar upptaga 
tullen. Nu ligga der i stora örligsskepp och 1 Galleya, samt 1 
Bojorty och ett stenhus hafver han ock låtit bygga uppå Budens 
holme. Der slipper ingen fram, vare sig Per eller Pål, utan de 
ntåste gifva tull, de Stralsnndske så väl som alle andre, (fast om) 
änskönt köpmännen föra något till garnisonerne efter ofHcérarnes be- 
ställningar och pass. När folket ifrån Sverige ankomma, hvilket 
förväntas, samt H. M. Drottningen oiq 8 dagar eller 14 till det hög- 
sta, skole de flux igenom dag och natt, så framt interim här i lands- 
orten icke något hinder förefaNer, eller annor ordre Crån H. K. M. 
eller £. H. hit kommerr dit foftskyndas. GVve Gud att brödet från 
Ingermanland och Narfven måtte derfill och hit hinna. 

Jag fick i går från Erik Larsson och Salvium sådane ,bref, att 
man icke en penning af dem hafver till att förvänta, invändandea^ 
att allt är faulte, som till del*as provision afordrat är. Den Fransy- 
ske gesandten skall väl göra gode förtröstoingar oph sändt sin sop 
oni penningarne till Frankrike, men ovisst hvad de 
Venetianerne och Holländarne hafva icke heller en p 
lefvererat, h varken uti en eller annor måtto. Kopparen 
mycket mindre dit ut kommer, så att Erik Larsson skr 
omöjligt något göra kunna, förr än han händer emella 
ver ock en god del af vexlar uppskjutne, så väl . Herr 
som Herr Sten Bjelkes, som ryktet går öfver 50 eller 
vexlar, ändock han sjelf om sjelfva summans storlek ul 
förmäler eller uttrycker, utaf hvilket E. H. gunstigast hafver att se 
och förnimma, hvad vi hafve dädanefter att förvänta, och hvad cr&- 
dit mau uppå vexlarne hafva kan. Den alldrahögste Gud gifve, att 
hans nåde Kansleren uppå kornhandeln och licenterne oss med när 
gon god summa snart undsätta ' kunde, vore rätt väl af nöden. Hvad 
Herr Carl Baner uti Stettin hos adelen och borgrarne göra kan, 
hafver E. H. Utan tvifvelutaf honom sjelf väl förnunsiaiit, till hvil- 



Digitized by LjOOQ IC 



_ .2i6 — 

ken E. H:9 skrifvtlse om penainproe ralsle dirigera»^ så Idoge jag 
häraeve är. J^g glöipde förfnäla derappe ibland annat fiendens ia^ 
tenl, oemligen om han än intet kunde med magt nigot uträtta^ 4 
aöker han till att förhindra osa skördatiden, uppft det att bönderae 
ieke ku«na kamma till uppakära den Jitila säden, son» utsådd är« €j 
lieUer hö gör& Hvad garaisonenie . anbelai^r, så ha(ve £. H. af 
ionelaggde förslag * att se huru starke de äro. Förrådet uppå <h>- 
teme är rätt löga eller alls intet, förutan Stralslind, é»r ock mägta 
trögt är att uppfå några penningar. Landet är och blirver än mera 
öde, och credlten ^r aUdeles omkull för oss. BeMlandes E. H. här- 
mad och alltid under den alldFahögstes beskydd. Af Wolgast dea 
30 Maj 1631. 

E. H:s 

T. W. T. A. 
Er I A Andersson Trana, 



^r ef från JFättmar^kaiken Horn 
Ull Måmnnnyen "\ 

Durchlauchtrgster, Grossmächtigster König, Allergnädigstet Herr! 
E. K. M. sind meine unterthä nigsten Dienste jederzeit bereit 
IJnd verhalte E. K. M. unferthänigst nicht, dass deroselben gnädigem 
Befehl ^ufolge ich mich heute allhero nach Freyenwalde verfuget 
habe, woseibst ich E. K. M. andern Rerehl, dass ich wieder zu- 
^iick hach meinem Qiiartier mich machen sollte, vor mir gefunden; 
will solchem zu unterthänigster Folge wieder zuriickkehren, und was 
E. K. M. roir anbefohten nach Mögligkeit verrichten. Wenn aber 
E. K. M. in gestrigem sowohl als heutigem Schreiben gnädigst ge- 
denken, dass ich die Werké bei Ciistrin reassumiren und verferti- 
gen lassen sollte, als will die Baiiern vom Lande ich zu solcher Ar- 
beit eilig dahin verschreiben. Weil es aber, ehe die Hiilfe vom 
Lande heran käme, etwas langsam zugehen raöchte, so wollte ich 
mit den Soldaten solche Arbeit gerne anfangen. Weil ich aber, wie 
£. K. M. selbsien gnädigst bewusst, nicht mehr als des Axel Lilje 
120 Soldaten, so sönder das von der Briicken- und Ammunition- 
Wacht nicht wohl können gemisset werden, dazu gebrauchen känn. 



* Detta förslag saknas.^ 
" EOter arigioalet uti Riks-Arkiv«t (fit«killif6 ly^ka persdatr» brcf anno 1631). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 267 — 

und die andern Soldaten nocb ineisk ungemustert, und dahero tu 
furchten, wenn sie ohne Entgeld zur Arbeit sollten gehalten werden, 
dass sie haufenweis davon laufen, tind also E. K. M* um die Sol- 
daten kommen möchten, detm sie sonået dem nicht wohl zu hatten, 
dass mcht tägHch etKche daron lauCeo, als woUte ich (dnfern kfa 
£. K. M. gnädigsten Willen wusste) mögiichsten Fleiaa anwenden, ' 
ob ich etwas Geld zu Custrin aufnehroen, und die nöthigsten Werke 
ihnen verdingen köimte. Woriiber E. K. M. gnädigste Resolution 
ich unterthänigst erwarte. Was sonsten fur Truppen bei Schaum- 
burg sich bei mir befinden, haben £. K. .M. aus beigefiigtem Ver- 
zeichniss gnädigst zu ersehen. Mitzlaffbelangend, vermeinet derselr 
bige innerhalb weniger Tage eine Squadron mustern zu lassen, wenn 
nur die Mustergelder verhanden wären; sich benebenst beklagend, 
dass er in Richtung der andern Companie, so allerdings nicht zu- 
recht kommen könnte, weil Erik Larsson mit den Werbgeldern ihn 
von Tag zu Tag aurhieite, und er und Salvius immerzu einer auf 
den andern es schiebe, dahero bitte, dass ich bei E. K, M. unter- 
thänigst fur ihn intercediren wollte, dass dieselben ein scharfes 
Schreiben an Erik Larsson und D. Salvium abgehen zu tassen, da- 
mit er solche Werbgelder schleunigst bekommen möchte, gnädigst 
geruhen wollte. Welches E. K. M. ich untherlhänigsl nicht verbal- v 
ten woJlen, und thue hiemit E. K. M. etc. ])atum Freyenwalde den 
4 Juni 1631, 

JE. K. M. 

unterthänigst gehorsamster Dienor 
Gastaf Horn. 

Venzeiehtms 

(ier Truppen, so bei Schamnbuvg sich heåuåen-: 

Aiel LIlje, so auf der Briicke und bei der Ammunition . . 120. 

Oberst Mrtzlaff . 450. > 

Oberst Termo 352- 

Oberst Ramsay ohne die Officicrer ......... ^OÖ. 

Oberst Dönshoffs 240. 

1,502. 



Digitized by LjOOQIC 



— 258 — 

JBref från tP&Un^nrBKalHen JUarn tili 
MtonungeH \ 

Durchlaachtigster, Grossmächiigster König, Allergnadfgster Herr! 
R. K. M. sind meine unterlhänigsten, gehorsamsten und pflicht- 
schuldigsten Dienste jederzeil bereit. Und verhalte E. K. M. iiriler- 
thänigst nicht, dass der RUtoneister Bornsdorf aus Crossen an mich 
geschrieben, und darin geavisiret, dass der Feind in Schlesien sjch 
wiederum gestärket, und diesseit der Öder herabzugehen, sönder 
Zweifel unsere Quartiere im Ziillchlschen und Crossenschen zu ruini- 
niren, entschlossen sein soll, wie denn jetzt diese Stunde von Capj- 
tein PittinghofT, welcher nebst Kalkreiithern ihre Laufplätze in Ziill- 
chau genommen, ich avisiret werde, dass der Feind vor dreien Ta- 
^en mit 1000 Mann daseibst angekommen, und 2 Reduiten, so sie zu 
Verwahrung der Pässe Uber die Öder aufwerfen lassen, ihnen ne- 
benst 30 Knechten abgenommen, und sie mit den ttbrigen sich nach 
Schwibsen (Schwiebus?) reliriren mussen. Weil denn gewiss, dass 
des Feindes Schlesische Armee etwas tentiren werde, als habe ich 
solches £. K. M. dero gnädigsten Befehl zufolge unterthänigst avisi- 
ren sollen. Und weil ieh sowohl wegen Bewahrung dieses Passes, 
als auch, weil ich noch wenig Volk beisammen habe, dem Feind der 
Orter nicht genugsam Widerstand thun känn, als habe ich Claes 
Diterichs Reutern, welche im Sternbergischen ihre Quartiere haben, 
é\e Ordre zugeschicket, dass sie ihre Sachen in guter Acht haben, 
und auf den Fall der Feind stark andringen wollte, sich nach Frank- 
furt öder Landsberg retiriren solle^n. Crossen belangend, so ist sel- 
ber Ort mit Volk ziemlich versehea, es will aber ihnen an Proviant 
maiigeln, wie E. K. M. aus beigeTiigtem d«s * Rktmdster s Bornsdorfs 
Schreiben gnädigst zu erseheo haben. Muss derowegen von den 200 
Wispeln Roggen, welche ich zu Ciistrin aurgekaufet, ein 50 Wispel 
dahin schicken. Was sonsten der Commissarius Erik Aiid^rssoo 
wegen des Feindes, so sich in Mecklenburg stärket und Greifswald 
zu entsetzen suchet; an mich schreibet, auch wie der Geofral Tett 
den Entsatz zu verhindern, allda Anordnung gemachet, desgleichen 
was bemelter Commisarius wegen der Dänischen Orlogschiffe, die 
iinter den Ruden sich gelegel, meldet, haben k. K. M. aus den Bei- 
lagen gnädigst zu ersehen. Nachdem auch der Obrist-Lieutenant 
Wedel vor etiichen Wochen nach E K. M. verreiset ist, und unter- 
dess in seinem Abwesen in den Quartieren allerhand Unordnung vor- 



* Efter originalet uti Riks- Arkivet (åukilllga tyska personers bref anno 1630). 

.Digitized by V^OOQIC 



— 269 — 

läuft, auch vor seiner Ankunft zu keinen Diensten die Reuter ge- 
bracht werden können, als will £. K. M. Icb unterthänigst ersuchet 
haben, dass sie gemeldetent Obr. Lt. allbero gnädigst abfieriigen wollen, 
damit aller Unordnung vorgeliai|«t, ofid éi% Reuter eroployiret wer- 
den köonen. Habe solches £. K. M. unt^thinigst mcht verhalten 
wollen. Und thue hiemit E. K. M. etc. Datum Schaumburg den 
7 Juni 1631. 

E. K. M. 

unterthänigster gehorsanjster Diener 
Gustaf Horn. 

Breffirån Öftersten JLa^s tHaffff HH 
Monungien \ 

Stormägtigste Konung, Allernädigste Konung och Herre I 
E. K. M. läter jag uti all underdånighet fömimma, att jag haf- 
ver baft nigra po^r uti Mecklenburg, att förnimma om fienden» 
församling. Sä är ingen annan föreamling, än som var den 1 Juni 
uti Giistrow vid pass 500 hästar och 400 till fot, och hafva de haft 
två stycken hos sig« med hvilka de voro uti mening att intaga 
Malchin. Men när de förnummo, att £. K. M:ts folk församlas vid 
Tribesees, så förskingrade samma församling sig, och reste till Ro- 
stock och Wismar igen, så att nu intet ligger mera folk i Giistrow, 
än 2 companier Cuirassierer, 1 compani Crabater och 150 Musque- 
terare. Uti forledne Söndag hafver fienden plundrat 2 mil omkring 
Gustrow, och fört allt till Rostock, samt de stolar, som voro något 
gode uti slottet, hafva de ock bortfört till Rostock. I dag hafver 
jag efter General Tottens befallning utsändt Öfv. Lt. Pauli med 300 
ryttare och 200 dragoner, till att försöka^ om de kunde få kunskap 
om fienden. Och efter General-diommiss.' Erik Anderson var uti 
Demmin, är jag dit förrest, af aftala med honom om folkets under- 
håll, att jag med detsamma ock kunde göra qvarter i Loitz. Efter 
E. K. M:ts befallning reste jag med detsamma hit. Hvad ammuni- 
tion och stycken anbelangar, varder Kommissarien E. K. M. uti un- 
derdånighet aviserandes. Befallandes E. K. M. etc. Loitz den 7 

Juni anno 1631. 

E. K. M:ts 

underdånige och tropligtige tjenare 
så länge jag lefyer 

Lårs Kagf^ 
* ISfter original-brefvet uti Riks-Arkivet (åtskitlige tyska personers brefår 1631). 

Digitized by LjOOQIC 



— 270 — 

JBreffrån Offersten JLars Magff Uti 

Stormägtig^ Konung, alferirfdigste Herre! 
E. K. M. gifVer jag uti underdänighet tillkänna, att Orv.*Lt. 
Pauli, som jag utkommenderade till Giistrow den 7 dito, är nu igen-^ 
kommen och berättar, att fienden är utur Giistrow marcherad den 
6 och till Wismar och Bötzo (Biitzow?). Och hafver han talat med 
borgerskapet der uti staden, att de skulle läsa porten upp, så hafva 
de svarat, att de det ville göra, om han ville besätta staden, och 
efter det att Öfv.-Lleutenanten intet hade så mänga Musqueter med 
sig och ammunition, som kunde behöfvas, hade han inte kunnat 
besatt staden. Och efter jag E. K. M:ts nådiga befallning hafver, 
att vara uti Loitz den 10 dito med folket, upprycker jag härifrån, 
som är den 9 dito. Men Malchin, som Öfversten Munroe, samt Dam- 
garten och Rfbbenitz, som Ofv.-Lieutenanten Re^nnitz hafver sitt folk 
uti liggandes, sä och 2 companier af mine dragoner, som ligga här 
i Tribesees, kan jag irite tolk här af föreskrefne platser affoga, f5rr 
än jag vidare ordre af E. K' M. bekommandes varder. Befallandes 
E. K. M. härmed etc. Af Tribesees den 9 Juni 1631. 

EK. Mts 

underdånige och tropligtige tjenare 

så länge jag lefver 

Lars Kagg, 



Menkoriai 

hvarefter hegäres af Edle och Wällördige Hen* Herman Wrangel 
till Skokloster i Riddare y Sveriges Rikes Råd och Fältmarskalk^ 
■att han om militiens tillstånd uti Liff-^ Ingerynan- och Fin- 
land ransaka ville. Datum Dalehamn den 10 Juni 
armo 1631 **. 

1. 

Alldenstund högeligen magt å ligger, att viss besked må vara 
om krigssakernes tillstånd uti Liff-, Ingerman- och Finland, och H. 



* Efter originalet uti Kiks-Årkivet (åtskillige tyske personers bref år 1631). 
*" Riks-Arkivet. Riksens Råds Registratur, foI. 100. 



Digitized by LjOOQIC 



— J7I ~ 

K. M. vår allernådigste Herre ©eh Konung genom sin skrifvelse af 
Berw^d^ den 22 Januari nästförledne oss till den ända nådigast 
hafvef befallt, att Fältmarskalken skulle med öppet vattnet dit Öfver 
afibrdras, så framt' ingen farlighet otor hannemark syntes entstå, 
ty be^res, att Fältmarskalken sig nu atraxt öfver åt Liffliaod för- 
foga ville. 

2. 

Ditkommande ville Fältmarskalken granneli^en öfverse, hvad 
folkt som uti garnisoneme äre förlaggde, huruledes de med gevär 
och annat tillbehör äro stofferade, om alle companier äro complette» 
sfisom och om de rcgementer äro tillstädes, som dit äro förordnade» 
och hvad recreu är ditkommen, den han oeh uti lika måtto öfverse 
och mönstra ville. 

3. 

Sedan allt detta uti Lifflland fdrrättadt är, ville Fältmarskalken 
begifva sig it Ingermaoland oeh Finland, och der uti lika måtto öf- 
verse, huru mycket krigs/olk, som ännu uti landet kunne vara 
hemma, och huruledes de med geynr äro försedde, samt afgången 
deraf, och hvad fel dermed kan va^ra, granneligeo förnimma, och 
dem i lika måtto mönstra. 

Efter som och uppå detta nu väl hållne möte utaf Ständerne 
enhälligen är beslutet, att en utskrifning mpd det snaraste så i 
Finland som här uti Sverige anställas, ty ville och Fältmarskalken 
samma nyskrefne knektar mönstra och öfverse, så väl ock der några 
regementen icke vore complette, dem af bemälte knektar efter land- 
skaper och förre ordningar uppfylla, och der något underslef i en 
eller annan måtto kunde vara inritadt, sådant uppå bästa sätt bota 
och corrigera. 

^* 

1 lika måtto ville och Fältmarskalken förfara, huru befästnin- 
garne med allehanda munition och annan nödtorft äro försörjde. 

6. 

Isymierhet ville Fältmarskalken, huru såsom med ett och aimat 
förvetter, både K. M. och oss tidigt och ofta advisera, och mönster-* 
rollome så till H. K. M. som krigsrätten med det första tillsändai 
och sedan efter alla sakers väl förrättande sig åter hit igen öfver till 
kollegium naed det snaraste begifva. 

G. J. C. C. G, B. O. C. H. G (?. P. B. 
C. F. I. Sp. a W, 



Digitized by LjOOQ IC 



Breffrån Fäitinarskaihen Mom Hit 9Lo^ 

nunffen*. 

DurcMauchfJgster, Gro9smächt%9ter KönigV Allergnädigster Herr I 
£. K. M. sind meinen unterthänigste, gehorsamsten pflichtschui- 
digsten Dienste jederzeit zuvor. Und verhalte ich E. K. M. unter- 
thänigst nicht, dass weil ich nicht allein von der ZäHfchauschen 
Landschaft, sortdern auch von den zu Crossen corrnnandfrenden- 
Officierer zu öfters bin ersuchet worden, dass ich die Wachten an 
dem ZiilKchauschen Pass etwas verstärken inöchtc^, damit sefbiger 
und der Sternbergische Kreis möchten vor des Felndés excursionieé 
geschiitzet werden, als habe ich den Major Fulden mit Sperreuters 
zwei Coropanien, welche im Lande Sternberg ihr Quartier gehabt, 
dahin zu zichen Ordre gegeben, auch ihm geadjungiret den Capitain 
Kerner Ton Borgsdorfs Regiment mit 60 Mann. Weil aber bald 
auf diese gegebene Ordre ich geavisiret worden, dass Fiitting und 
Kalkreuter anselbigem. Pass etwas Volk verloren, und rait den 
tlbrigen sich nach Schwibsen (Schwiebus?) retiriren miissen, da habe 
ich, absobald Major Fulden und obbemelten Capitain, weil der Kund^ 
schaft nach der Feind mit etiich tausend auf wäre, contremandiret, 
und Fulden nach Landsberg, Kerner aber nach Frankfurt sich zu 
retiriren anbefohlen. Weil aber sie, ehe diese Ordre ihnen zuge- 
kommen in Ziilch gearriviret, und dass der Feind in selbige Stadt 
nicht gekommen, sondern sich sträcks vom Pass wieder zuriickge- 
wendet, und der Ort noch unverdorben, gesehen, haben sie gut be- 
funden, mir wegen selbigen Passes, ehe dass sie der bemelten Ordre 
folgeten, umständlichen Bericht zu thun. Ist also der Major FuIdén 
selber, um fernere Ordre zu holen, auf der Post hier zu mir ge* 
kommen, und hat inmittelst den Rittmeister Kleist bei den Reutera 
zu Ziilchau gelassen. Da er mir denn berichtet, dass selbiger Pass 
wohl sollte mit wenigem Volk können verwachtet, und gegen ein^ 
ziemliche Force geschiitzet werden. 

Worauf ich geconsentiret, dass er solke nebst Brossard den 
Pass besichtigen, und da sie denSelben, wie gemelt befinden, seine 
Wachten da halten, und sich inmittelst um gute Kundschaft, damtt^ 
wenn sie vernehmen wiirden, dass der Féind den Pass nicht länger 
mit Parteien tentiren, sondern mit der Force attaquirea wollte, er 
alsdan zeitig nach Frankfurt öder Landsberg sich retiriren, und 

nicht 



* EfUr originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyska personers bref anno 1631). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 273 — 

nicht das Volk unniitzlich hacavdiren möge, habe ihn also sträcks, 
wieder zuriick zu seinen Reutern abgerertiget Wie ^r .nun jenseit 
Crossen gestern gekommen, sind seine Reuter theils ibm auf der 
Flucht begegnet, und dass sie vom Fetnde in Zuich iiberfallen wä- 
ren berichtet. Wie es aber eigenffich zugegsingeo, ob nämlich die 
Wachten bei mehrgemerktem Pass nicht reeht bestellet gewesen, 
oder wie etiiche berichten, der Feind zwischen €ro9sen und Ziiich 
iiber die Oder, weii in seibtger das Wasser gar kiirzlicb iiber eine 
Elle gefallen sein sol), durchgekommen, känn man noch nicht eigen^- 
Uch wissen. Von Reutern ist Rittmeister Kleist und beinabe aucb 
100 gemeine Reuter noch gestern gemisset worden, ob aber sicb 
mehr wieder finden werden, als auch ob der Capitain Kerner, we^ 
cher nicht in Ziiich, sond^rn ia einer Reduite am Pass gelegen, 
sich mit seinen Knechten nach Crossen oder sonst salviret habei 
känn man noch nicht erfahren. Dieses ich £. K. M. schleunigst 
berichten sollen zu unterthäniger HoJSnung, E. K. M. werden die* 
sen Schaden meiner faute und Versäumniss nicht mimessen, weil 
Allés, wie obbemelt, sich zugetragen hat. Sonsten haben auch E. 
K. M. aus beigefiigten BohnstorfTs und Brossards Schreiben gnädigst 
zu erseheo, dass man denselben Tag, da dieses geschehen, von des 
Feindes Aufzug noch nichts gewusst Jetzt aber wird fur gewiss 
berichtet, dass der Feind mit der ganzen' Armee, welche auf 7000 
geschätzet wird, auf ^ei, und Crossen von beiden Seiten der Oder, 
welche derer Bericht nach, so daher kommen, jetzt so klein sein 
soll, dass man unter Crossen zu Fuss dadurch soll gehen könneq, 
attaquiren woUe. Schliesslich so habe ich den Major Fulden mit 
seinen iibrigen Reutern nebenst den zwei Cömpanien, so zu Friede- 
berg und Wollenberg gelegen, bei Landsberg selbigen Pass zu be- 
wachten, nach Zandach verlegt, und dass er längs der Warte fleis- 
sig battireu solle. Ord re gegeben, welches E. K. M. ich unterthiinigat 
nicht verhalten wollen. Und thue hiemit E. K. M. etc. jDatuai 
Schaumburg den 12 Juni anno 1631. 

£. K. M* 

unterthänigster, gehorsamster Diener 
Gustaf Horn. 



Sven^t MrigihiH. Arkitt. 2. ^^ 

Digitized by.VjOOQlC 



— 274 — 

Hr ef från JFäUnkormkaiken Bom tiU 
Monunffen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster, Hochgeborener Fiirst, 
Allergnädigster König und Herr! 

Wie ich E. K. M. durch dero secretarium Grubben mir ange- 
deuteten BefehU dass ich nämlich E. K. M. allhier zu Freienwalde 
den 13 dieses Tnih begeghen sollte, unterthänigst pachleben und am 
vergangenen Sonntag mich aufmachen wollen, kommen mir Ådvisen 
zu, dass des Feindes Schlesische Årmee aufgehrochen und die Stadt 
Stullichau, sammt den Reutern, so darin gelegen, iiberfallen, auch 
nach Crossen im Anzuge sein solle. Wesshalben ich nöthig erach- 
tet, dass ich meine Reise einstellte, t)is dass man etwas Gewisses 
Yon des Feindes fernerem Dessein und Vorhaben vernehmen möchte, 
and auf allés Ordre gestellet hatte. Zudem haben mich auch Et- 
liche, so des Weges von Berlin gekommen, berichtet, dass sie am 
Sontagsmorgen etiiche Stunden nach einander hatten bei Berlin ans 
Stiicken sehr schiessen gehöret, nicht wissend, was es bedeutet 
hatte. Derowegen ich denn so viel weniger meinen Posten verlassen 
diirfen, in Zweifel stehend, wie es zwischen E. K. M. und dem Chur- 
fUrsten stunde. Inmittelst habe ich beides uber Land nach Berlin 
ate auch zu Wasser des Feindes Aurbruch und Vorhaben E. K. ]tf. 
in Unterthänigkeit schriftlich advisiret. Nachdem aber hiesiges Amt- 
schreibers Brief mir gestern um drei Uhr Nachmittags zu Schaum- 
burg iiberreichet worden, und ich E. K. M. gnädigsten Willen, dass 
ich mich ungesäumt anhero aufmachen sollte, unterthänigst ferner 
yernommen, zudem von Frankfurt und Landsberg advisiret wordeo, 
dass man^dero Orten we^en des Feindes nichts vernehme: als habe 
ich mich anhero sträcks aufgemacht, und diese Nacht angelanget. 
Weil aber E. K. M. ich allhier nicht angetroffen, als habe ich bei so 
gestalten Sachen E. K. M. weiter zu fblgen mich nicht unterneh- 
men diirfen, sondern will hiemit E. K. M. unterthänigst gebeten 
haben, mir schriftliche Ordre wegen eines und des andern gnadigst 
zu schicken, insonderheit wie Crossen (an welchem der Feind, in- 
halt aller Kundschaften, sönder Zweifel sein Heil versuchen wird) 
fuglich solle können entsetzet werden. Denn obwohl der Ort 
ziemlich stark bésetzet, auch mit Ammunition zur Nothdurft ver- 
sehen ist, auch mehr Ammunition und vivres von Frankfurt ich 
dahin abgeordnet: so wird dennoch ein schleuniger secours wohl 

* Efter originalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tjska personers bref anno 1631). 

Digitized by V^OOQIC 



I 



— t7ö — 

oölhig sein, weil der Stådtgrabeo, auch die Öder seiber uoler der 
Stadt also aasgetrocknet sein sollen, dass man dadurch waten känn, 
und derowegen einer grossen Force nicht länge soHe widerstehen 
können. Sonsten vermuthe ich, dass die beiden Preussischen Regi- 
inenter, welche den 6 dieses zu Rommelsburg gewesen, binnen wenig 
Tagen sollen bei Ciistrin ankomnaen können, und känn alsdann (das 
Fussvolk, so auf solchen Fall aus Frankfurt sicher känn genommeD 
herden, mitgerechnet) wohl bei 400Ö zu Fuss stark werden. Die 
Reuterei aber (weil ich nicht mehr als die Ostgöthische sammt Sper- 
reuters geworbenen Reuter und meine Companie jezt zu gebrau- 
chen habe) ist gegen des Feindes Cavallerie nicht proportioniret, 
sondern da ich nur 1000 Pferde von gemusterten Reutern könnte 
TU mir bekommen, und damit avanciren thäte, so wollte ich nebst 
göttlichem Beistand hofTen, dass der Feind (welcher iibcr 7000 Mann 
Ton Niemand geschätzt wird) nicht lange sich untér Crossen amiisw 
ren sollte. Ob nun E. K. M. H. Erich Soopen die Ordre gnädigst 
gegeben, dass er dieser Orten bleiben und auf den Nothfall sich mit 
mir conjungiren solle, solches werde ich, weil ich ihn zu mir be- 
«chieden, von ihm vernehmen. Dieses E. K. M. ich fur diessmal 
in Unterthänigkeit unadvisiret nicht lassen sollen. Sobald mir auch 
mehr Nachricht vom Feinde zukommt, will £ K. M. ich solches 
per posta weiter unterthänigst zu wissen thun, Sollte auch der 
Feind wiederum abgezogen und sich in seine vorigen Quartiere reti- 
riret haben, will ich mich eilends zu E. K. M. aufmachen, weil ich 
weg^n des Volks Unterhalt und anderer nothwendigen Sachen mit E. 
K. M. unterthänigst mich gerne bereden wollte. Inmittelst geruhen 
"K K. M. mir gnädigst berichten zu lassen, ob E. K. M. von L 
Cburf. Durchl. wegen der Festung Ciistrin so viel Versicherung 
haben, dass, wenn Crossen sollte miissen entsefzt werden, man die 
iibrigen Stiicke und Munition sollte können bei selber legen und also 
nicht nöthig haben, eine grosse Wacht desswegen zuriickzulassen. 
Auch wird die SchifTbriicke, wie sie jezt ist, auf Schalen gebaut, 
nicht können wegen geringen Wassers höher hinauf kommen, son* 
dern, wenn man einer SchifTbriicke sich gebrauchen wollte, so miisste 
man zusehen, dass man so viel Frankfurtische Kähne, als dazu 
nöthig, möchte können zusammen bringen. Hiermit E. K. M. etc. 
Datum Freyenwalde den 14 Juni anno 1631. 

E* K. M. 

anterthSnigster, gehorsi^mster 
Diener 
Gustaf Horn. 



Digitized by LjOOQ IC 



— w» — 

In Crossen liegeo von T«iipaMs RegÉment, wie auch Hd>ro» 
Regiment 662 Mann z» Fuss und Bornsdorfa CompaiiJe Reuter. 

Stiicfce sind da 2 dreiprundige eiserne, und 2 vierpfundige 
Gustrinisclie, zu jeglkhem Stiick 50 Kugeln. 

Pulver 7 Tonoen» 

Lunlen 4^ Schiffpf. 

Musqueten-Kugeln . . 8 Kisteo. 
Noch aind vor zweieo öder dreien Tagen 3 Tonnén Pulver samint 
nach Proportion Kugeln und Lunten dahin von Frankfurt abgeordneL 



JBhref från WäMitnarshatken ÄHe ToU tut 
Monungen*. 

Grossmächtigster, Durchlauchtigster, Gnädigster König und Herr I 

Obwohl meine Schuldigkeit nicht änders erfordert, als dass E. 
K. M. ich den Yerlauf der Greifswaldschen Attaquirung eherunter- 
thänigst hatte avisiren sollen, so hab ich doch solches, bis etwas 
Gewisses ich davon berichten können, verbleiben lassen miissen: 

Und verbalt sich demnach dieselbe also: nachdem ich zurVoll- 
bringung des mit den anderen Officierern unternommenen Anscbla- 
ges den 10 Juni (weil wegen meiner Schwachheit nichts eher dabei 
geschehen können) etwa ein 40 Mann iiber den Fähren zu Wyk 
beim Kloster Eldena commandirt, welche auf der Kaiserl. Garnison 
in Greifswald Vieh, so sie des Orts in die Weide zivtreiben ge- 
wohnet, Achtung geben, wie auch etiiche Truppen Reuter, so sich 
auf Refehl in einer Ruschada verborgen gehalten, sie entsetzen soll- 
ten, sind etiiche Crabaten beneben Deutschen Reutern herausgefal* 
len, und der Obrist Perusi mit einem Trupp Reutern darauf gefolgeL 
Nachdem sich aber unsere Partei zu Fusse mit guter Ordre nach 
dem Wasser retirirt, etiiche Schiisse auf einander gethan, sind al&- 
bald unsere Reuter, so in der Ruschada gehalten, ausgefallen, den 
Kaiserlichen den Pass abgeschnitten, und auf sie getroflen. Und ob 
sie sich wohl nach der Stadt zu retiriren verroeinet, so ist den- 
noch der Obrist Perusi beneben etiichen Officierern, Reutern und 
Sofdaten erschossen, der Uberrest durchs Wasser geschwommen und 
siefa wiedenim in die Stadt begeben, zu der Zeit aber keiner auf 



Efter conceptet bitod F&ltmankalkeo Herr Åke Totts bref Ull Koniugeo; 
uti fiJks-Årkivel. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 277 — 

oaser Seiten gebUeben» obn allein dass etiiche Pferde erschosseik 
Wenn sodsI Capitain Cage, welcheD ich auf diese Sette der $tadt 
€OBimaadirt, besser die Sache m Acht gehabt, liätte ihres Gebeioi 
Biehft davoD komtteii konneD* Naehdem duo Perusi todfc gewese^ 
und ich dessfatts gewissen Bericht erlanget» hab ich nicht uoteilas* 
seo, alsbaid Ordre za geben, dass der Obrist Kftgge, wekhem ich 
jn meinem Abwesen das Commando aufgetragen, sich alsbaid mit 
seinen Völkern vor "der Stadt logiren sollte, welches auch vor dem 
Stralsundschen Thore geschehen, und in den Logiren, wie sie et- 
was lur die Soldaten aufwerten wollen, ist der Major und Obrister 
Hans Heinrichson mit einer Musquetenkugel durch das Haupt ge- 
schossen und aisfort todl ^ebHeben. Hfernadl dea tS Juai bto ich 
in der Person mit .... Mann voo Woigaafc aufgebrochen, und nur 
40 Mann in der Garnison gelassen, auch etiiche Reuter zu mir ge- 
Dommen, und haben uns vors Greifswaldsche Miihientbor nahe 
an die Stadt gemachet, und die Nacht so vial möglich arbeitea las- 
sen. Da aber der Feind vermerket, dass wir nicht stark genug, si^ 
mit' >£mst anzugreifen, sind si« den 13 Juni Vormittags zu Ross 
und Ftiss ziemUch stark ausgefallen» die Unserigen (daroa dcei au( 
4ec Wablstadt geblieben und etiiche gequetsAet) zwar aus den Wei^ 
ken geschlagen, aber wie ich sie mit der Cavallerie eatsetzet, dii$ 
KaiserBdien hinwieder zuriiek naeh der Stadt gejagt, dass sie kaam 
das Thor vor den Unserigen zukriegeo können. Darauf khdemi kv* 
ner das Yolk in guter Ordnuog gehalten und tapfer aus den Stiickeo 
auf sie spielen lassen. 

Als sie nun in der Stadt uoserft Erast terapäret, htben rtl 
aoch sdbigen Tages einen Trompetor herausgesdiiéket, und ob ih* 
•en eio accord widerfahren könnte sich erkundigel, wozu wir 
uns denn gestalten Sachen nach anerboten, welches sie auch am- 
plectiret und eioen gewisseo accord anzueehen sich rtsolviteb 
Mit wdcher Haadlung denn» gnä^ygstor KHkåf und Herr, seHiig«r 
Nachmittag wie auch der gestrige ganz» T^ weggangen^ bis endliidii 
durch Verleihuag göttB^r Goadeo, heote Yot mittag der accord ga* 
schlossen und Tollzogen, wie E. K. H. aus belkjommender Qt^f 
gnädigst zu vernehmen haben, und werden also die Kais. morgen 
{riib nm 5 Uhr ab« und wir dahero wieder hineinziehen. 

Belebe denmach der unterthänigsten Hoffnungi E. K. M. Werden 
olcht allein mit solchem accord allergnädlgst friedlich sein, sondera 
aueh meinen dabei angewandten Fleiss nicht änders als in allén 
Gnaden vermerken» mit uoterthänigster Bitte, E. K. M. nach wie 
Yor mein gnädigster König und Herr zu sein und zu verbleiben. 
Wie ich mich denn hingegen pflicht- und schuldlg erkenne, E. K. M. 



Digitized by LjOOQIC 



— 278 — 

iie Tage meioes Lebens alle unterthänigsten Dienste, was denselbeo 
immer zu Ehr und Nutzen gereichen mag, zu leisten. E. K. H. dem 
Gnaden-Schutz Gottes zu beständiger Leibes-Gesundheit, und daoo 
mich zu befaarrllchen Kön. Hulden und Gnaden unterthäitigst emp- 
felileod. Datum inx Feldlager vor Greifswald den 15 Juni 1631. 



BreffiréH WäUw^arshatHen Åhe Tätt 
titt Monungen \ 

Durchlauchtig^ster, Grossmächtigster, Gnädigster König und Herr I ^ 

E. K. M. gnädigstes Schreiben habe ich mit schuldiger Reve- 
renz empfahgen, daraus ich denn unterthänigst ersehen, was mas- 
sen E. K. M. gnädigster Wille, dass sich aUes Volk zwischen hier 
und Anklam versammlen sollte. Nun ist mir unbewusst, ob E. K» 
H. mein voriges Schreiben sub dato 15 hujus möge empfangen ha- 
ben, darin ich denn vermeldet, dass die Kaiserlichen vermöge ge w is- 
sen accords die Stadt Greifswald quittiren, und als gestern frtih um 
6 Dhr ab-und ich wieder hineinziehen sollten. Welches denn aucb 
geschehen. Und wie ich nun die Stadt hinwieder occupiret, hab 
ich das meiste Fussvolk in ihre alten Quartiere und die Reuter nad» 
Mecklenburg, dem Feind dassdbst Abbriich zu thun, zu marschiren 
befohlen, und ist solches allés gestern, ehe E. K. M. Schreiben mtr 
beute zu Handen kommen, geschehen. Da nun E. K. M. gnädigster 
Wille wäre, dass dennoch das Volk sich prssentiren sollte, känn 
man dasselbe, wann ich dessen avisiret, in aller Eil wohl wieder 
beisammen kriegen. Wie stark wir allhier an Fussvotk und Reutern 
gewesen, haben E. K. M. aas einliegendem Vorschlag allergnädigst 
xti ersehoA* BefeMe R K. U. dem Gnaden^hutz Gottes. Datum 
Greifswald den 17 Juni 1631. 

I. K. M. 

unterthänigster gehorsamster DIener 

Achatius Tott. 



* Efter originalet till Konungen. (Har mSbånda aldrig bllfVit eipedieradQ. 
Bltnd Fåltnoarikalken Åke Totts bref mi Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 279 — 

Verzeichniss Von den Rcutern und Fussvolk, so allhie io der 
Belagrung vor Greifswald gewesen den 16 Juni. 

General Compani 90. 

Obrist Lieutenant Pauli 80. 

Fittinghoflf 100. 

Konoffschi 80. 

Schmidts Compani 120. 

Felentz Compani ; . . . 30. 

Esslebens Companie 40. 

Rinickenbergs Compani , . 20. 

610. 

Meckleuburgische Reuter 150. 

ifecklenburgische Soldaten 116. 

Per Tullies 150. 

Sittons ' 198. 

Obrist Kaggens 400. 

Dragoner . 200. 

Brunmans 286. 

Kemnitz Squadron • • . 120. 

Von Stralsund: 

Hastfehrs 

Metstockes . . . , 

Spens ) 280. 

Duwaldt 

Obr. Lessles 

Jikgen Jonssons 300. 

Kniphusens . 90. 

2,190. 



Br ef från sekreteraren Mé. €irubbe HU 
WUks^Cantzteren '% 

Välborne Nådige Herre, Herr CantzlerI 
E. Nåde ser af min relation*** hvad här är passeradt Och 
mer ha f ver jag intet att förmäla. K.^ M. är i gär hädan uppryckt 

* Bilaga till Fältmarskalken Åke Totu bref till Konung GusUf Adolph, dat. | 

Greifswald d. 17 Juni 1631. Originalet uU Riks-Jlrkifet. 
** EOer originalet till Riks-Canizlerenrl Riks-ArkiTet. (OxenstJ. SamU). 
"* Relationen dat. Stettln d. 22 Juni 1631; finnos bland de dfiriga, pag. 743. 



! 



Digitized by V^OOQIC 



— 280 — 

It Spaodau. K. Hits iatentioner, så vldt man af discouréer och annat 
kan dijudicera, gå derh», att K. M. måtte få en fast fot vid ElfreOv 
och således förhindra fienden icke att komma i Mecklenburg. Sedan 
menar jag, K. M. ser till att belägra Rostock och Wissmar. Och 
så framt Churfurstarne af Saxen och Brandenburg och de andre 
erangeliska Ständerne sig icke annorledes med K. M. än härtill for- 
binda, så menar jag, att K. M. låter dem fora deras Tyska krig 
sjelfya det bästa de kunna, och kanske adsisterar dem med några 
1000 man. Men K. M., så snart sjökanten kan vara säker, begifver 
Sig sjelf hem i landet igen. H vartill mig tycker, att K» M. nu mera 
än förr inclinerar. Och på det fallet tror jag visst, att E. Nåde eller 
Pfaltzgrefven får commendemente här quar. Om det uppdrages E. 
Nåde, så menar jag, att Herr Gustaf Horn förordnas till Pryssen. 
Kommer Pfaltzgrefven hit, så blifver E. Nåde der qvar. Detta är 
så under tiden discurreradt Men blifver intet visst den resolveradt 
förr än , £. Nåde kommer hit, det alla gode högeligen efterlängta. 
Ett hafver K. M. befallt mig E. Nåde föredraga: Det E. Nåde icke 
ville sända penningarne i små partier hit, utan heller så laga, att 
någor stor summa måtte komma tillika. Gud gifve, E. Nåde måtte 
snart komma sjelf med. E. Nåde vill jag härmed i Guds trogne 
beskydd tjenstligen hafva befailat Af Stettin den 22 Juni! 1631. 

Herr Johan Skytte reser rättnu härifrån till E. Nåde; alle sa* 
ker äro in integro och till E. Nåde remitterade, så att £. Nåde in- 
tet sker något prsejudicium. När E. Nåde kommer hit, får E. Nåde 
om allt sjelf förnimma. E. Nådes bref hafva flitigt sökts att läsas. 
Men äre förbudne vordne af K. M. sjelf, och innehållet blef Herr 
Johan Skytte tämmeligen hårdt förhållet. Allt annat låter jag bestå 
till E. Nådes lyckliga ankomst och förblifver 

E. N» 

ödmjuke trogne tjenare alltid 
Lars Grubbe. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 281 — 

Mreffrån CovnvniHsarien Erik Andersson 
Trana ftff Måmnngen \ 

Stormägtigste Konung» Allernädigste Herre! 
E. K. M. uppi det allernidigaste kan jag ej oförmäll låAa, del 
folket sättes här i land det mesta möjligt är och farkosterne titt* 
räcka; kunde de 20 stycken frSn Anklam komma i dag hit^ som 
jag i går borgmästare och rid tillskref, sä vore mycket väl. Admi- 
ralen Rymng är sjelf i går ock dragen till Si raksund efter flere, efter 
hans skrifvelser hafve ingen frukt skaflat Utaf H. M. Drottningen 
höres intet ännu; hoppas att H. M. är uti detta omilda vädret, der 
några skepp äro mastlöse ankomne, uti bättre behåll vid Calmare 
Sund, än här ute på redden. I natt var ett sådant grufveligt väder 
utaf donner, blixt och storm, att det är intet till säga utaf, i dag 
icke mindre utaf blåst och regn. Till lands ifrån Wolgast-sidap här 
vid Peenemiinde äre i går ankomne 4*companier utaf Oxenstjernas, 
Nils Ribbings 2 companier, Anders Körnings 2 companier. Till sjöss 
äro gångiie 1 companie utaf Oxenstjernas regemente. Utaf Körnings 
sqvadron 2 companier med Göstaf Sabell, och utaf Jöran Soops 
sqvadron 2 companier med Maj. Lasse Ericksson och Morgalli. De 
öfrige vänter man hit till lands. Folket är godt, men als inga klä- 
der eller Commiss uti Sverige bekommit, derföre vore godt, att E. 
K. M. allernådigast läte behålla det kläde uti Stettin för desse Sven- 
ske, och Herr Johan von Sehwcns kläde för Finnarne, ty jag vet, 
att de lära se ändå värre ut. Detta £. K. M. uti underdånighet 
tillkännagifvit och befaller etc. Af Peenemiinde den 28 Juni 1631. 

E K. M:8 

underdånige och hörsamme tjenare 

medan jag lefver 

Erich Anderson Trana. 

FSrahg på folket: Comp. 

Dalekarfar H. Åke Oxenstjernas . . 8, 

Östgöthar och Småländningar . . Erich Hands 8. 

Wwtgothar Nils Ribbings 4 

Södermannländningar Jöran Soops sqvadron . . 4 

Norrländningar Anders Körnings ... 4 

Westgöthar Wilhelm von Salsborgs . 4 



32 



* Efter originalet ati Riks-Arkivet (åtskillige Tyske personers bref anno 1631). 

Digitized by LjOOQIC 



— 282 — 

nr ef fram UeneraMen TbU Uli MloHUi9gen\ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster, Gnädigster König und Herrl 

E. K. M. verhalte ich unterthänigst, so viel den Zustand dieser 
Örter betrifR, hiemit nicht, dass, nachdem ich meinen Obrist-Lieule- 
nant Pauli hiebevor mit der Cavalterie io Mecklenburg commandiret, 
derselbe die Rai^erlichen aus allen Örtern verjaget, und Butzow, 
Schwan und mehr Örter hiewieder occupiret und besetzet, zu derer 
mehrern Yersicherung ich ihm dann so viel Fussvolk nebst Muni- 
tion, Kraut und Loth zugeschicket, dass ich verhoffe, solche Plätze 
nächst göttlicher Verleihung wohl so länge zu mainteniren, bis ich, 
geliebt es Gott, selber werde zu ihm stossen, welches denn gesche- 
hen soll, sobald ich nur des Commissarii Erich Anderson Person 
mächtig werden känn, der denn erst gestern zu Wolgast wieder an- 
gelangt und daseibst nur I. K. M. meiner gnädigsten Königin und 
Frauen Ankunft erwartet, derer K. M. dann täglich und stiindlich 
zu Wolgast vermuthet wird, zumalen mehrentheils SchifTe allschon 
unterm Huden ^angekommen. 

Sonst hat gemeldeter Obr.-Lt. vor wenig Tagen in Mecklenbui^ 
zwei Companien, als eine Companie Croaten und eine Comp. Cii- 
rassirer von den Kaiserlichen ein einem Dorfe bei Rostock einge- 
fallen, dieselben fast ganz ruiniret, davon viel erschlagen, auch unter 
denselben der Deutsche Rittmeister geblieben; was Regiment und 
Namens habe ich noch nicht erfahren können, iiber 30 gefangen» 
und den Uberrest ganz an Rostock zwischen die Stadt und Schlag- 
baum verfolget, dariiber denn ein solch Schreckenjn Rostock unter 
sie kommen, dass, wie man saget, der Mehrentheil det* vornehrnsten 
Officlerer sammt ihrer Bagage sich nach Wismar retiriret 

Von I. F. G. dem Herzoge von Mecklenburg sind mir auch 
Schreiben zukommen, darinnen Sie mir anzeigen^ dass I. F. G. we- 
gen Mangel der Werbegelder noch selber in Person sobald nicht an- 
bero gelangen können. Jedoch sind etilche dero Truppen 100 Mann 
vom Lohausischen Regiment, und etwa 150 von andern zu Fusse 
anhero kommen. 

Schliesslich känn E. K. M. ich unterthänigst zu berichten nicht 
unterlassen, dass mir gestern Abend ein Schreiben vom Rittmeister 
Schmidt bekommen, welchen ich die nächst aus hiesiger Garnison 
abziehenden kaiserlichen Völker zu convoyiren commaodiret Der be- 



Efter originalet uti Riki-Arkivet (Stskillige tyike personen bref anno 1031^ 

Digitized by V^OOQIC 



^ 283 ~ 

richtet, dass der Obrister Halle aiif Commando des Herrn Generalen 
Baniers habe Ordre gehabt dfe Kaiserlichen alle niederzuhauen und 
zu plöndern, weiches auch geschehen ist; dazu denn Scbmidt, als 
der Convoirer selbst, mit seinen Reutern die Hand hat angeleget, wie 
£. K. M. aus soich seinem Schreiben, welches zu dero gnädigstem 
mehrerm Nachsinnen copeilich unterthänigst hiemit thue iibersenden. 
Weil ich nun nicht änders wohi prsesumiren känn, es babe der H. 
Johan Banier solchc Ordre von EL K. M. selber, öder babe es sonst 
durch erhebliche Ursachen thun lassen, welches er wird wissen zu 
irerantworten, als habe ich die beiden kais. Capitaine, so allhie zu 
Geiseln noch geblieben, ehe und bevor von E. K. M, ich dessen 
Grund und dessfalls gnädigsten Bericht und Ordre erlangt (welches 
dass dieselbe ehest erfolgen möchte, ich inhöchster Unterthänigkeit 
bitte) nicht dimittiren lassen wollen. 

Da aber es ohne £. R. M. Befehl und Wissenschaft des H. 
Baniers vbm Obr. Hallen durch Anleltung des Schmidts sollte ange- 
stiftet sein worden, bitte ich als £. K. M. geringsten Diener einer 
unterthänigst, Sie wollten nicht allein zur Erhaltung deroseibst eigener 
Hochheit und Kön. Respect, sondern auch zur Maintenirung meiner 
Ehr und Credit, so ich meinero Leben gleich schätze, auch gegebe- 
nen Parole, so auf E. K. M. Hochheit gegriindet, es also gnädigst' 
dirigiren, dass durch ernstliche Animadversion und Strafe, solche 
feindlichen Attentate puniret, damit der ganzen ehrbaren Welt kund 
un4 notorium werde, wer hieran schuldig öder unschuldig. 

Was sonsten dieser Orter in kiinftig ferner vorfallen möchte, 
will E. K. M. ich solches meiner Schuldigkeit nach gehorsamst zu 
advertiren nicht unterlassen. Und thue E. K. M. hiemit etc. Da- 
tum Greifswald den 2S Juni anno 1631. 

E. K. M. 

unterthänigster, demiithigster Diener 

Achatius ToiL 
Prmeni: Tangermunde d. 8 Julii 
anno 1631, 



Digitized by VjOOQ IC 



284 — 



JBref från Getieratmtnqfer A, M/e»ie Uti 
BUH9'CaH9»teren \ 

Hochgeboreoer, gnädiger Herrl 

Nächst Anerbietung meiner willigen Dienste, habe E. G. ich 
bei dieser Occasion nicht wollen unverhaiten sein lassen, was mässen 
von I. K. M. meinem allergnädigsten König und Herrn ich zu des 
Marquis von Hamfltons geworbenem Volke zum Sergeant-General- 
Major verordnet, und zur Beförderang solcher Expedition anhero ab- 
gefertiget, und nachdem ich den 18 Juni alfhier angelanget, habe ich 
mich alsbald zu dem Marquis begeben, und mit demselben nach In- 
halt meiner habenden Instruction commuqiciret, und befunden, dass 
er allbereils vor meiner Ankunft bei I. K. M. in Gross-Britanien es 
dahin gerichtet, dass selbige gegen meinen allergnädigsten König 
und Herrn wohl affectioniret, und mit demselben eine atfiance auf- 
2urichten einen legatum mit Namen Sir Häri Ween, Controleur vo« 
des Königs Hofe, in Kurzem abfertigen werden. Gestalt ich denn 
von I. K. M., zu welcher ich von dem Marqliis gefiihret, selbsten 
vemommen, dass sie I. K. M. zu Schweden gut(B Assistenz und Hiitfe 
nach Mögligkeit zu leisten Vorhabens sein, so habe ich auch von 
meinem allergnädigsten Könige und Herrn etiiche Regimenter zur 
Stärkung des Marquis Armee zu werben Befehl gehabt, hierzu aber 
wegen Mangelung des Laufplatzes nnd Werbegelder nicht geiangen 
können. Denn ob ich zwar bei Erich Larsson solche Gelder auf- 
zunehmen verhofTet, so habe ich doch derselben, weil er gleich da- 
mals nach Frankreich gereiset, nicht mächtig sein können^ auch bei 
dem Marquis, solche. Regimenter zu werben, nachdem er allbereits 
die Gelder, so er bei Handen gehabt, zur Werbung der 6000 Mann 
aufgewendet, und etlich Geld zum nolhwendigen Unterhalt der Solda- 
ten deputiret nicht erhalten können, dero wegen ich solches, I. K. M. 
um Vermachung anderer Provision zur Fortsetzung der Werbung 
unterthänigst avisiret, auch hienebst, weil unter des Marquis gewor- 
benen Regimentern der Mehrertheil junge ungeiibte Leute sind, die- 
selben mit alten Truppen von dero Armee zu stärken, unterthänigst 
ersuchet, insonderheit weil der Marqnis, damit er desto sicherer gehen 
könne, solches gem sähe, und hochnöthig wäre; hieriiber denn I. K« 
M. allergnädigste Resolution ich erwarte. Und ist sonsten nunniehr 
der Marquis Yorhaben^, nächstkommenden lOMonatestags Juli,nach- 



* Efler originalet uti Riks-Arkivet (Oienstj. Sami.). 

Digitized by LjOOQIC 



— 286 — 

dem er hierai mit aller Nolhdiirft sich gebsst gemachel, mitseifieai 
Volke ZQ Schifle zu ^ehen, uod dch auf die Reise nach Deutscblaod 
ze begeben. Uod hatte soldies eher köiKieQ ios Werk getetzet wei^ 
den, wofern nicht von etHchen gegen diese des MarquiB vorhabeode 
Intention und gemeinen Besten iibel aflectionirten Leiiten, insonder- 
h&t dem Baron Ocheltey, so etliche^eden von dem Obristen Hao* 
kay gehöret, gleichsam des Marquis Intention nicht sein wikde io 
Deutschland zu gehen, sondem durcb solehe Gelegenheit eine Re* 
beilion in Schottland zu erregen, solches wäre verhindert worden. 
Denn nacbdem der Marquis wegeif seiner Werbung in Schottland 
verreiset, haben in dessen absenz Obgedachte die Opportunität er* 
griffen und denseiben anfangs vor des Königes Sch^tzmeidter, hernach- 
mals vor éem König seibst deaswegen fälschlich beschuldiget, und 
ist hierauf eben desselb^n Tages, als der Marquis wieder aus Schott^ 
land anhero gelanget, bei friiher Tageszeit der Ocheltey vor des 
Köoigs und Königin GenMch kommen, plötziich angeklopfet, und an* 
gedeutet, iras mässen sie anje4zo wegen Ankuoft des Marquis in 
höchster Gefahr schweblen, und es eben hohe Zeit wäre der Sache 
zu remediren, sonsten sie keine Stunde mehr zu Jeben hatten, indem 
der Marquis den König, den Grafen und Gråfin von Rossbrugk, ^e 
Königin, und Grafen Dorset den- Prinzeo omzubringen entschiossen, und 
soUte solches, sobald der Marquis van London nach Griinwitz (Green* 
wich?), 80 in einer Slonde geschehen könnte, kommen wiirde, vor- 
genommen werden. Es hat aber der König, zu dem Marquis ein 
besser Yertrauen gebabt, und nachdem er in einer halben Stunde 
hernach angekommen, denseiben, wie vor diesem gesch^en, gnä- 
digst empfangen und erzählet, was in seinn* Absenz vorgelaufen und 
wessen er beschuldiget worden. Hierauf der Marquis den König 
höchlich ersuchet, derselbe ihm den Favör erweisen und dem Verhör 
und examini der Anklager seibst beiwohnen möchte, diewdl ver- 
muthlich, dass unter dieser falschen Beschuldigung vomehme Zeugen 
durch Zuthun des Adels wiirdeh suborniret sein, und ohne des Kö- 
nigs Praesenz er hiedurch, jedoch unscfauldiger Weise, in grosse 
Gefahr könnte gestiirzet werden, wefehes der König -zu thun bewil* 
liget, und dem Marquis alle Tage, was im Rath vorgefallen, referi- 
ret, und demselben grössere Gnade, als .zuvor geschehen, erwiesen 
und befohlen, dass er in des Königes ScMafkammer schlafen solle^ 
damit jedermanii zu spiiren, dass er bei ihm in keinem Yerdacht ge- 
halten wurde. Und hat der, König nach eingenoomienem Verhör be* 
fonden, dass der Ankfiiger Anssage gar nicht mit einaader iiberein* 
gestimmet, sondem sie sich selbsten oontradicirel;, b» endEch der 
Oebeltrey aeibst gestehen miissen, dass all dassjemge, dess er den 



Digitized by V^OOQIC 



_ 28« — 

Marqois beschuMiget, ein erdichtetes Werk sei; so hal auch der 
Obrhter Mackay unter seiner Hand expresae bezeuget, dass ihm 
nicht änders wissend, denn dass der Marquis allezeit ein getreuer 
Patriot gewesen, und solche ausgesprengten Reden, gleichsam des 
Marquis Intention, wie obgedacht, nicht nach Deutschland zu gehen, 
sondem zur ErweOkung einer RebeHion in Schottland angesehen, too 
den beiden Obristen Hamilton und David Ramsay vernomoien hatte, 
dahero die accusation ihren Ursprung genommen, so aber nach ge- 
iialtenem Verhör unrichtig befunden worden. Und ist also der wi- 
derwärtigen machination durch" des Marquis Unsohuld und Vorsich- 
tigkeit an des Tages Licht gebracht, und von ihnen umsonst tentiret 
worden, auch der Ocheltey desswegen in starken Arrest genommen, 
und hieriiber eine grosse Strafe zu gewarten hat. Es ist auch von 
I. K. M. selbsten den letzten Tag im gehaltenen Rath dem Marquis 
dies Zeugniss gegeben, das er unschuldig und fur einen getreuea 
Patrioten nebst allen denjenigen, so zu L K. H. zu Schweden Dien- 
sten gehen werden, zu halten wäre, und hiebei befohlen, dass der 
Marquis seine Intention fortsetzen, und melnem allergnädigsten König 
und Herrn alle conditiones erfiillen sollte. Hiebei E. G. ich adver* 
tiren wollen, dass I. R. M. an Sir Thomam Roc einen getreuen 
Mann haben, welcher dasjenige, so meinem allergnädigsten König 
und Herrn zu Dienste gereichen känn, ihm hoch angeiegen sein lasset, 
und hatten etliche, so I. K. M. wohl aflectioniret, nichts liebers ge- 
sehen, als dass selbiger zum legato von dem König in Gross-Brita- 
nien zu I. K. M. zu reisen wäre deputiret worden. Dieweil es aber 
dahin gebracht, dass Sir Häri Ween, Controleur von des Könlgs ■ 
Hofe, solches aufgetragen, als hat selbiger <init Möns. Elvisthon, so 
jiingst bei I. K. M. gewesen, und derselben dfeses Orts getreue 
Diénste geleistet, unterschiedlich communiciret, und gedachter Elvi- 
sthon gegen ihn erwähnet, dass er von I. K. H. zu einem Agenten 
bestellet wäre; wofern nun I. K. M. (inmassen ich solches derselben 
unterthänigst zu verstehen gegeben) nach demselben, als dero bestell- 
iem Dlener bei dem legato zu fragen allergnädigst belieben wUrde, 
diirfte erwähnter Legat etwas anhero, so I. K. M. zuwiderlaufen 
möchte, anhero zu berichten Bedenken trägen, und leicht erachten 
können, dass sdlches von dem Elvisthon bald wiirde erfahren werden, 
dessen Dienste dann I. K. M., wofern von denselben ihm eine VoU- 
macht öder creditiv an den König in Gross-Britanien haltend, damit 
ihm desto mehr Glauben beizumessen, gegeben vriirde, niitzlich zu 
gebrauchen hatte; und weil erwähnter Elvisthon bei dem König in 
Gross-Britanien in gutem Respect und vornehme Favoriten am Hofe 
hat, habe ich zu bitten, E. Gn« solches bei I. K. M. zu befördero 



Digitized by LjOOQiC 



— 287 — 

unbeschweret sein woHe, uod wird Elvisthon soicbes gern auf sich 
oehmen, und allés fleissig verrichten. So ist auch sonsten ins ge* 
mein das Volk im Lande gegen I. K. M. dermassen affectionirt, dass 
es, was zu dero Assistenz zu thun ihm wird auferleget werden, hiezu 
sich willig wird erBnden lassen. Inmittelst werde ich, bis der Auf- 
bruch von des Marquis geworbenem Volke erfolget, allhier verbleibeo 
und mir femer mögligstes Fleisses angelegen sein lassen, damit sol- 
cbe Expedition so viel möglich zu 1. K. M. Dienste möge befördert 
werden. Es hat auch der Obrister Fahrbusch mit Herrn Friedricli 
Hamilton, so dem Marquis mit Freundschaft verwandt, accordiret, 
Ton beiden Regimentern eines zu werben, und werden ihnen ange* 
legen sein lassen, damit sie beide Regimenter in England und Schott- 
land (urderlichst zu I. K. M. Dienste aufbringen können, und ist ge- 
dachter Obrister Fahrbusch der Werbungsgelder von Amsterdam 
stiindlich erwartetid, inmittelst er nichts desto weniger die Werbung 
fortsetzen wird. Welches E. G. ich hiemit anfiigen wollen, dero 
ich, nebst Kmpfehlung göttlicher Protection, zu dienen willig und 
geflissen. Datum London den 29 Juni anno 1631. 

E. G. 

Diener 

A, Lesle. 

Es ist auch der Obrister-Lieutenant Lessle allhier, welcher an 
dero von E. Gn. ihm aufgetragenen Werbung, weil er seinerGelder 
aus Schottland nicht mächtig sein können, verhindert wordep; die- 
weil er aber nunmehr bei seinen Freunden Greld aufgebracht, als 
verhofTet er in Kurzem sein Regiment complett zu machen, und 
bittet dienstlich E. Gn., ihn wegen angezogener Yerhinderung ent- 
schuldiget zu halten, denn ihm herzlich leid, dass er wider seinen 
Willen allhier so länge aufgehalten. 



Digitized by 



Google 



Href från W^&ttmarshatken Barn UU 
Mlonungen \ 

Ihirchlauchtigster, Grossinächtigster, Hochgeborener Furst, 
Atlergnädigster König und Herrt 

E. K. M. gnädigstes Schreiben sub dato den 26 Juni habe ich 
unterthänigst empfangen, vernehme darans, dass E. K. M. mit dero 
Armee an die Elbe avanciren, derowegen mir gnädfgst anbefohlenj 
dass ich die Truppen, so mir zugeordnet sind, schleunigst sammlen 
und zum Fortzuge fleissig ermahnen soll, damit die Unise corre- 
spondenti» der Havel und Spree wohl gemacht, auch der Feind nir- 
gends einbrechen könne. Will derowegen zuförderst E. K. M. zu 
dero löblichem Dessein von dem Allmächtigen allen gliicklichen Suc- 
eess in Unterthänigkeit treulichst angewiinschet haben, daneben un- 
terthänigst berichtend, dass aller Géfahr, so von des Feindes Schle- 
sischer Armee .zu befurchten, leichtlich sollte können vorgebauet 
werden, wenn nur die Reuterei bald könnte an die Hand gebracht 
werden. Alsdann ich auf £. £. M. gnädigstes Belieben geresolviret 
wäre, bei Crossen ein feltes Lager zu formiren, welches dann (dem 
Bericht nach, auch wie ich aus der Landkarte ersehen känn) an 
dem Ort, da die Bober in die Öder fleusst, bequemlich känn geschla- 
gen werden. Auch wenn man iiber die Öder sowohl als iiber 
die Bober Briicken schlagen liesse, könnte nicht allein das Fiirsten- 
thum Crossen und Ziillichow von des Feindes Excursionen belreiet, 
sondern auch der Feind in seinen itzigen Quartieren sehr incommo- 
dirt werden; auch wiirde das Land zwischen der Bober und Neisse 
zu E. K. M. Armee Unterhalt dienen miissen, bevorab wenn man 
sich des Hauses Nauenburg, welches von Situation ziemlich fest seio 
soll, bemächtigte, ehe solches vom Feinde praeoccupiret wurde. Wa» 
aber ich fUr Hoffnung wegen der neugeworbenen Reuter mir mache, 
solches werden E. K. M. aus meinem vorigen Schreiben gnädigst 
zu vernehmen haben. Will doch an ernster Vermahnung und mei- 
nem Fleiss nichts erwinden lassen, habe auch E. K. M. gnädigste 
Schreiben ihnen alsobald zugeschicket. Was es fruchten wird, hat 
man zu vernehmen. Wenn dann, allergnädigster König und Herr» 
nicht allein E. K. M. in vergebliche Unkosten gebracht, sondern 
auch zu befurchten, dass viel sollte können verabsäumet werden, 
wenn die Armee länger allhie still liegen miisste und an Reutern 

so 



* Efter orijglnalet uti Riks-Arkivet (åtskillige tyske personers bref anno 1631). 

Digitized by V^OOQIC 



— 289 — . 

80 Stark nicht werden könnte, dass man damit avanciren diirfte, as, 
wäre sehr nöthig, dass E. K. M. an die Reuter, so aus Schweden 
und Finnland erwartet werden, gnädigsten Befebl . ergehen liessenl 
dass selbige sich ungesäumt zu mir verfugen soUten. Habé zwar 
E. K. M. mir zu Neustadt geschehenem Befehl zufolge,^em General 
Totten, sowohl Herrn Garl Baner irad Commissario Erich Anderson 
geavisiret, dass £. K. H. gnädigst befohlen, dass, sobald dte Reuter 
gliicklich heriiber kommen, sie zu mir stossen solttea; besorge a^er« 
dafern sie von E. K. M. desswegen keine schriftliche Ordre haben, 
dass ^e langsam pariren möehten. Ferner will auch bei E. K. H. 
ich mich unterthänigst erkundiget haben, ob Sie es bei der Resolu- 
tion gnädigst bewenden lassen, dass Caldenbach mit seinen alten 
Companien auch zu mir stossen, und Wedel hergegen mit seinen 
Reutern zu E. K. M. soll gescbickt werden. Dienlich wäre es, wenn 
die Gemusterten und Ungeniusterten iiberalt entrelaciret wiirden, 
denn mit lauter Ungemusterten wenig anszurichten, wenn nicht an- 
dere daneben sind, mit welchen man sokbe in derotr halten könne. 
Vom Feinde habe ich keine andere Nacbricht, als dass er in seinen 
Quartieren noch still liege, und auf em 9 öder 10,000 Mann allbe- 
reit soll verstärket sein. Auf Kundschaft habe ich ilberall ausge- 
schickt. Was ich eigenélich vernefame, soll E. K. H. mit dem ehi^- 
sten unterthänigst avisiret werden. IJberschicke inmittelst E. K. M. 
inliegende Relation, welche mir vom Rittmeister Bomsdorf jetzt zu^ 
gesandt wird. 

Schliesslich soll E. K. M. unterthänigst nkht bergen, dass der 
Herr von Zerotin gestern bei mir gewesen, vermeldend, dass E. K. M. 
ihm gnädigst anbefohlen, bei hiesiger Armee aufzuwarten und dero- 
wegen mich gebeten, dass ich bei E. K. M. unterthänigst sollicitlrea 
wollte, damit ihm eine schriftliche Ordre, was seine Verrichtung bier 
sein soll, möchte ertheilt werden. Inmittelst Wilt er sich beraähén, 
die Correspondentien in Schlesien fleissig zu balten. HiermitE^ILM. 
etc. Datum Schaumburg den 29 Juni anno 1631. 

K K. M, 

unterthänigster, gehorsamster Diener 
Gusiirf Bom, 



Svenskt S^ig$hUL Arhit, 2. 19 

Digitized by VjOOQIC 



— Me --- 

IBref prån BUhs^AmiraieH Cart Carisson 
€tyidenhieln$ HU Manumgen *. 

Stormägtigste Konung, Allernådigste Herrel 
SIsom E. K. M. allernidigst af min underdinigste skrifvebe på 
redden under Gripswaldsön, daterad 25 Juni, utan tTifvel nu varder 
hafva förnummit, huru som skeppsflottan med krigsfolket här lycke- 
ligen var anlangadt, men att Hennes M:t, min allemSdigste Drott- 
ning uti tjockt och mörkt väder umjer Oland är utur flottan saknad 
med en god del andra skepp, hvilka jag dä livar timma förmodade. 
Så hafver jag di straxt andra dagen, när eljest de andra skeppen 
alla kommo an, och Hennes M:t likaväl icke var med i följe, straxt 
mig begifvit 27 Juni till sjöss med Äpplet, Apollo och Westervik, 
att söka efter Hennes K.,H:t (dock krigsfolket mestadels af samma 
skepp till lands först utsatt, såsom ock de andra dertill förordnad) 
och fjerde dagen dereCter hafva vi då funnit Hennes M:t i Galmare- 
sund, derifrån åter Hennes ftl:t med 4 skepp är gången till segels, 
och lyckeligen (Gudi lof) resan fulländad och här väl ankommen, 
såsom E. K. M. af den andra våf, H. Claes Horns, H. Johan Spar* 
res och min, samtlige underdånigste skrlfvelse varder allernådigast 
vidare förnummit hafva, huru hela resan är aflupen. 

Allernådigste Herre Konung! Såsom nu uti denna resa tvenne 
skepp, Stockholm sin fockemast och spröte med stora stången, och Mer- 
eurius sin stora mast och mesan genom en hastig iling och storm hafva 
förlorat, och till dess de blifva reparerade obrukelige äro vordne, så haf- 
ver jag, medan sommardagar ännu äro, dem straxt igen åt Sverige att 
. förskicka med första vind i akt och meiiing, medan jag förnimmer, 
att icke här all tillbehör eljest kan bekommas dem att förfärdiga, 
förmodandes underdånigst, E. K. M:ts nådigste behag så vara. Uti 
min frånvaro hafver ock amiral Ryning betunnit Sceptor så läck, att 
han honom ock hafver måst hem åt Sverige sända. Alltså befinnes 
nu här på redden qvar af samma flotta: Äpplet, Kronan, Tre Kronor, 
Nyckeln, Nya Svärdet, Andromeda, Apollo, Westervik (hvilkes spröte 
ock är bräckt och duger icke mycket) och Fortuna (som af Herr 
Claes Horn köptes). Hvad som nu E. K. M. allernådigst behagar 
om dessa skepp mig befalla, ^r jag underdånigast med första för- 
modandes. Commendeurs derhos jemte mig äro: vice amiral Simon 
Styfert, Erich Jönsson, Söfring, Lars Bubb och andra capitainer. 

* Efter originalet uU RIks-ÅrkiTet (åUkilUge tyske personers bref anno 1631). 

Digitized by LjOOQIC 



— 2i! — 

Proviant är ännu för sjöfolket på tre Teckor, och förmodas Täl frin 
Sverige skulle straxt nSgot eftersSodas, om väder och vind så foga 
vill och andra hinder icke infalla. Till att besätta skeppen och be- 
vaka dem till vidare från E. K. M. besked, äro förordnade West- 
gothar 4 companier af öfverste Ribbings Regemente. 

Om någon tillrustning till sjöss eller land i Danmark hafver 
Fegneas skrifvit amiral Ryning till, att ingen är på Tärde mera än 
10 skepp till att löpa på Elfven och förlossa de andra. Detta uti 
«n hffit E. K. M. att förnimma låta, hafver jag underdånigst ödmjur 
keligen icke skolat förhålla, önskandes af Gud den alldrahögste E. K. ^ 
M. etc. Af Wolgast, Juli 10, anno 1631. 

E. K. M:ts 

underdånigste, ödmjuke och tro- 
pligtige tjenare till döden 

Carl Carlson 
Gyldenhielm. 
Prment: Werben den f5:e Julii 
cnno 1631 



^ ess. 

Jiref firån MUhs^nåderne Ctaés Aof^ 

oeh ^oh. Sparre Uti Ffattzgreften 

^ohan Casifnir \ 

Högborne Furste, nådige Herre 1 
Vi hafva vid denna gifna lägenhet nödigt eraktat, E. F. N. i 
tjenstvillighet om H. M:t8 vår nådigste Drottnings tillstånd, resa öf- 
ver sjön, och nu dess, Gudi ske lof, hit till Wolgast lyckeliga an- 
komst med dess förelöpande att advertera, och hvad H. M:ts konungs- 
liga höga person anlangar, så är Gud högeligen till att tacka, som 
H. M. här till dags vid god lielsa och sundhet nådeligen uppehållit 
och bevai^t hafver. Hans Gudl. Allsmäckl. det värdigas länge con- 
tinuera, och foga K. M. med lycka, helsa och hugnad med H. K. M. 
sin älskelige käre Herre och gemål, vår allernådigaste Konung, till- 
hopa, derefter H. M. hjerteligen längtar och vi ödmjukeligen troligen 
önska snart ske måtte. Sedan nu H. M. E. F. N, i skären, som 
var den 16 Juni, valedicerade och i Guds namn till segels gick, äro 
vi andre dagen om« morgonen komne under Gottland. Den 18 fingo 



^ Efter originalet aU Riks-Årkivet (ZweibrUckUDa, bref 4ill Johan ^Mimir). 

Digitized-byV^OOQlC 



— 2»2 — 

vi Öland i sigftet, och giogo den dagen der utmed, den 19 emof 
aftonen fingo vi contrarie väder och en tjock dimma, så att vi af 
vädret i sjön frfin flottan skingrades; mfiste derfore sätta två mil 
innanför Christianopel, och medan stormen utur sydvest sig ökte» 
måste vi den 20 söka Calmaresund, der H. M. på Calmar tiden med 
längtan bitöfver tillbragte till den 27 emot aftonen; då fingo vi syd- 
ost igen, dtttned vi gingo åter till qöss. Den 28 loverade vi i con- 
tnirie väder,, medan det var något handterligt. Men alldenstund det 
välte en hufvudstorm upp af Syd-Syd-Vest, mSste vi bSde för H. 
M:t8 som frimtimrets sjösjuka och svaghets skuld den 29 söka 
Calmaresund igen, och medan H. M. och fruntimret af sjögången 
voro något matt, och H. M. med något kunde både recreera sig och 
fördrifva tiden med (oansedt man med intet kunde H. M. för längtan 
bitöfver till H. K. M. contentera), resolverade H. M. den 3 Juli ått 
resa in på Oland och logerade i Skogsby om natten; dagen derefter 
drog H. M. till Ottenby Ladjugård, medan vädret var oss emot. Och 
på det man Icke skulle äfventyra, eller med skeppen der under lan- 
det utstå någon fara, om de med en stark nordvest skulle hafva 
lupit till Grönhög, och der sätta att intaga H. M. igen, är H. M. 
den 5 Juli sent om aftonen ryckt derifrån, och den 6 om morgonen' 
hastad till skeppen igen, medan vinden gick oss tillhanda. Äro så 
samma dagen med Ost-Syd-Ost, af amiralen med Äpplet, Apollo och 
l^estervik convoierede, återgångne till sjöss igen, och den 7 niied T 
en stor storm, dock medväder komne under Bornholm, der vi till 
aftonen (efterdy vädret på den dagen gick till Söders) sätta måste^ 
helst medan H. M. af sjögängen sig något opasslig befann. , Om af- 
tonen gick vädret oss litet till viljes igen, dermed vi straxt ryckte 
apkar och gingo den natten med ett godt väder och vind hit öfver» 
ooh kommo, dess Gudi vare lofvad, rned helsa och sundhet den 8 
middagstid under Gripswalds-ön på redden, och efterdy det syntes 
att viJja storma, hastade H. M. desto mer i land, derföre vi ock 
aftoDStid till Peenemiinde drogo, der H. M. den natten på sin galleja 
logerade, och är H. M., dess Gudi ske lof, den 9 hujus hit till Wol- 
gast lyckeligen ankommen, befinnandes sig vid god helsa och sund- 
het, dervid Gud allsmäktig H. M. ock nådeligen länge uppehålle, och 
med H. K. M:ts sin älskelige käre Herres och Gemåls, vår allernå- 
digste Konungs, lyckliga ankomst snart hugneligen frojde. 

Nya tidender hos oss äro desse, att H. K. M. hafver vid Tan- 
g0nnunde slagit en bro öfver Elben, och med hela arméen ryckt 
devöfvoB i9« i Stfft Magdeburg, der 3 eller 4 vackre städer intagit. 
Skall också hafva slagit fienden ett partie ryttare af. De Evangeli- 
ske skola ock hafva aUgit i Hessen något af kejsarens folk bort, 



Digitized by LjOOQIC 



— 293 — 

som Pappenheim skulle hafva commenderat. Här refereras ock, att 
grefve Ernst skall vara med ett parti godt folk ryckt in i Pfalz; 
om det continuerar, gifver tiden. LSchlesien hafver rältmarskalken 
också haft en vacker Victoria, i det han ett regemente kejserske 
ryttare, som voro Don Fernando di Capua 600, stark (sedan öfver- 
8te Bock i Gottbus omringad var) i Gröneborg den 4 ruinerat och 
mestadels ihjälslagit, defibland Öfv.-Lt. SchafeKtzky nederhuggen, en 
ryttmästare, som är en grefve af Nachot, och andre officerare fångne, 
och godt byte bekommet, dädan generalen, sedan till sine qvarter 
marscherad är. 

EetT Åke Tott ligger här i Mecklenburg, vinnlägger sig (efter 
som han nu en god del folk tillhopa hafver, och, «i framt han det 
allt fär behålla, räknas till 9000 man stark) alldeles de kejserska 
otur ^Mecklenburg drifva, dertill den allsvåklige milde God sia mM- 
^erika välsignelse och nåder mägtigt irane och (örläne. Varder edk. 
Herr Tott utan tvifvel i desse dagar något på Wismar eller Rostock 
ienterandes, Gud gifve till lycko. Hafver ock härhos fått befalkiing 
af H. K. M. att hålla sig parat, H. K. M. att följa, der så behof 
gjordes. Äf de Skottar, som Mackej skulle värfva, äro här 200 man 
•ankomne; Hammeltons trupper äro ock i denne månad på Elben 
förväntandes. I går voro hertigens af Pommern gesandter här hos 
H. M., dess konungslige, lycklige ankomst att gratulera och deras 
tjenst praesentera. Ifrån känsloren höres ännu intet, förväntas dodL 
likväl dageligen. In Italia skall ock nu freden ändteligen vara slutea. 
1 Danmark säges ock allt i sin förra stillhet vara. Detta vi E. F; N. 
för d^nna gång ej hafve kunnat éHer velat förhålla, befallandes här* 
med £• F. N. med samt dess högborne furstelige vårdnad Guds n^g* - 
lige beskydd och beskärm till all stadigvarande välmågo och lifs- 
«undhets gode disposition, och oss i E. F. N*^ nådige och vänlige 
favör ödmjukeligen och tjenstvilligen. Af Wolgast den 15 Juli anoo 
1631. 

E. F. N:s 

tjenstvillige och ödmjuke altid 

Claes Horn. Johan Sport é. 
egen hand. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 294 — 



Jiref flrån Mesiitenien i Beistngör 
«roJlu Wegrmum tiU MiJkseåM Wtéa\ 

Högvälboroe, nSdige och gunstige herrar! E. E. N. N* 
och H. H. är min ödmjuke och imdervillige tjensl alltid 
redebogen och öfverbödig, så läoge jag lefver. 

NSdige och gunstige herrar. Jag förmälte uti min sednaste 
tjenstviilige skrifvelse till E. E. N. N. och H^ H. med posten, som 
för några få dagar sedan reste härifrån, huruledes jag hade kund- 
skaper, att Marquis Hamiltons trupper voro både ur England och 
Skottland gångne till sjöss, och att mig vore, aviser ur Hamburg till- 
komne, de alleredo skulle vara uti Stift-Bremen arriverade. Nu 
äro bemälte Marquis Hamilton och General-majoren H. Alexander 
Lessle förledne Tisdags morgon här i Sundet ankomne med 40 väl 
munderade skepp, mesta delen konungens i JBngland, och deruppå 
7000 man Skottar och Engelske, förutan officerare, alltsammans vac- 
kert folk« Markgrefven sjelf är intet mycket^ ansenlig, men, såsom 
likt synes, en nykter och flitig herre, håller ett prägtigt hof, såsom 
någon furste göra kan, och i all ting mägta reputerlig. Samma da- 
gen han kom hit, reste han till Fredriksborg att salutera konungen,, 
som någre få dagar tillförene var hemkommen, och offerera konun- 
gens href i England, deruti han begärer, att konungen markgrefven 
såsom sin nästa och käraste frände uti dessa länder ock denne hans 
resa all courtoisie bevisa ville. När han samma afton kom tillbaka, 
sade han sig fuUer vara en hop complimenter vederfaren, men hade 
likväl heller sett, att han hade sutit hemma på skeppet uti sin ka- 
juta, än att han skulle hafva gjort sig det omaket och rest dit Och 
oansedt han icke ville nämna någon orsak eller ock mycket tala. 
derom, märkte jag likväl, att något hafver felat på respecten, den 
han synes mycket affectera. Och hvad .mer, antingen uti discursen, 
den dock ringa var, eller uti tractamentet kunde vara förlupet, som 
han intet vill ut med och honom misshagar. 

Orsakerne, hvarföre han icke efter H. K. M:ts ordre är med 
flottan gången på Wesern, och der någorstädes uti Stift-Bremen 
landstigit, äro som Gen.-maj. H. Lessle mig berättade: 1) AUden- 
stund det folket till häst och fot, som H. K. M. uti sitt capitulation 
hafve^ lofvat, skulle stöta till honom, när han kom på den tyske 

* Efter originalet ut! Riks-Arkivjet (Residcnten Johan Fegrseus, daterat Hel- 
slngdr 1630—163?}. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 295 — 

sidan, Tar intet der, och ännu intet värfvadt: sS höll han intet rå- 
deligt, med sitt folk allena, som till en god del äro oexercerade, gå 
uti fiendens land, och der så godt som i hans qvarter debarquera, 
hvilket näppeligen Tille aflöpa utan combat med fienden, den han 
med det oöfvade folket utan någon säker reträtr/icke understöd sig 
till att göra, utan sade: hade han rytteriet och det andra folket, efter 
som capitulefat och afsagt var, skulle på hans sida intet hafva felato, 
utan han skulle hafva följt H. K. H;ts ordre efter. Lessle hade, som 
jag märker, befallning, att värfva samma rytteri och fotfolk i UoU 
land; men 4)enningarne hafve slagit honom hos Erich Larsson felt 
2) Hafver H. K. M., som både han sjelf och Lessle berättade, icke 
kostat på det fotfolkei vapnen och ammunitionen icke en penning, 
utan han allena, hvilket komme honom intet långt ifrån tre tunnor 
guld att stå; derföre han intet ville hazardera folket, utan bringa 
dem an på tryggaste ort han kunde. Lessle sade sig fuller hafva 
begärt allenast 2 elter 3 regementer af honom, han ville dermed gå 
på Wesern, men han ville det ingaledes. 3) Begynnte dem fattas 
proviant, att de nödigt måste gå dit, de sig säkert proviantera kunde, 
det de här i Sundet ock hafva gjort. Och betygade Lessle nogsamt, 
att den resolutionen var honom mycket emot, kunde dock likväl in- 
tet ändra. Ehuru härom kan vara, så är dock likväl väl, att det 
folket kommer H. K. M. till undsättning. Lessle fick här en bojort, 
och gick dermed samma dag sin kos åt Stettin, och sedan per posta 
till H. K. M., alt taga ordre. Flottan gick emedlertid under Peene- 
miinde, der markgrefven vill låta sätta folket till lands, och dem 
fliteligen exercera låta. Hvart H. K. M. sedan vill hafva honom, 
vill han gå, dock så, att föra en armé allena. Den tvisten Mark- 
grefven hade med Maquei och hans consort Okelfey, hafver hållit 
honom öfver 5 veckor uppe. Och är det fuller, som de mig berät- 
tade, en sak af stor impertance, men af ringa fundament herkom- 
men. Den tid Maquei var uti Stockholm, och Hamilton hade sine 
utskickade der, hafva de varit tillsammans, och ibland andra discur- 
ser hafva de begynnt tala, hnruledes papisterne uti England taga 
ofverhanden, hvilka genom deras stämplingar och anhang turbera 
deras hela stat, och icke desto mindre så väl af konungen lidne vore. 
Dertrll Hamiltons utskickade skall hafva svarat, det skulle intet långt 
blifva, förr än det skulle komma en annan, som snart skulle göra 
papisterne fötter, och dermed drack konung Jacobus skål, menande 
denne markgrefven Jacob Hamilton, med hvad mer sådane discurser, 
de uti deras drickesmål hafva kunnat haft. Detta hafver Maquei 
nu, sedan han kom till England, sagt denne Okeltey, som säges alla 
sina dagar hafva varit en orolig man. Han hafver begynnt göra det 



Digitized by LjOOQ IC 



— 296 — 

Yiseiidet stort, bragt det för kooungeo, och äadtiigeB velat persua- 
dera koBODgeo, han skulle låta taga denne mark^efveD Hamiitoa 
Yid hufvodet ^och låta förvara honom eller ock alldeles låta taga 
honom af daga. Hafver ock straxt han förnam Hamilton vara aa- 
kommen från Skottland, om en morgon bittida, medan koouogea 
ändå låg, klappat an på kammaren, och rådt konungen, han skulle, 
ae sig väl före, Hamilton var för handen, han skulle göra det till 
saken hörer, eljest ginge spelet an med honom* Konungen lät 8% 
ändå det intet angå, och ville icke tro Hamilton d^rom, utan då han 
kom, sade honom alltsammans, hvilken såsom den der hans ära och 
TäHärd angick, begärde, saken måtte komma till förhör. Gaf sig ock 
godvillig, der konungen så täcktes, till Tängsle så länge man finge 
förnimma hans endskylld, det konungen intet göra ville, utan lät 
straxt taga de andra och sätta den^ fast. När det är kommet till 
förhör, vill han, som uti Stockholm skall hafva druckit konung Ja- 
cob Hamiltons skål, stå till ingen ting. Hackey kan icke heller be- 
visa honom något Denne Okeltey hafver fuller hört några ord af 
Maquei om det talet i Stockholm,- men straxt gjort der ett så stort 
förräderi utaf, och sökt efter Hamiltons förderf. Ehuru med' dem 
vill gå, varder man förnimmandes. Maquei, om han dipper, skall 
han näppeligen töras i sine dagar till Skottland igen, utan är där- 
igenom en ruinerad man. 

Om konungens i England affection till H. Kl M., min allemå- 
digste Herre, och det gemena bästa, berättade Lessle, att han är 
mägta god, och sade, att innan få dagar är en gesandt förväntande 
derifrån till H. K. M., hvilken skall hafva uti befallning sluta en full- 
kondlg alliance med H. K. M. på. sin Herres vägnar, och att det 
ännu komma några regementer ur England' och Skottland efter, som 
ock till denne Hamiltons armé sig begifva skall. 

Ifrån H. K. M.« min allernådigste Herre och Konung, äro sedan 
förledne vecka inga tidender komne. Ur Mecklenburg berättas, att 
Rostock skall vara belägrat af begge Hertigarne af Mecklenburg och 
Generalen Herr Åke Tott Detsamma confirmerar ock en borgare, 
;8om i dag ifrån Stralsuod kommen är. Förmodar näst Guds nådiga 
tillhjelp, vi skole snart hafva gode tidender derifrån. 

Här uti landet äro allting uti förre terminis, så att man snart 
ingenting hafver derom att skrifva. H. M. Konungen är för någre 
A dagar sedan hemkommen ifrån Gliickstadt. Man hade förmenat, 
han hade ämat sig åt Norrige, men den resan är nu ändrad; det 
.draga allenast tvenne af Riksens Råd, Jöns Juel och Christopher^ 
fUlfeldt dit Konimgen vill öfvermorgon sin kos åt Gliickstadt igen. 
iDen Hamburger-tvisten är nu jmeatadelen biland; Konungen hafver 



Digitized by LjOOQIC 



— 297 — 

b^oEBOitt me skepp igen. Men de HanAurger hafve intet vehit 
tv 9crwå dem koanngen, utan kejsarens gesandt, som dit sänd rar, 
saken att biiägga. Och hafre uttryck^gen låtit sig n^rka, om 
icke kejsaren hade befallt dem, de skulle restltuera skeppen, hade 
de det intet velat gjort. Det ena, som hafver varit amiral-skepp, är 
något illa farit, derföre Konungen hafver låtit värdera skadan, och 
Till de skola betala den igen, det de intet heller vaka (?). Konungens 
»tynoor» skola blifva liggande på Elben in signum dominii. De 
Hamburger skola sätta och stryka för Gliickstadt, med hvad mer 
sådant jag icke kan skrtfva om, förr än jag fSr sjeifva articulos 
compositionis, hvilka E E N.N. och H.H. jag då straxt tillskicka 
skall. Detta E.E. N.N. och H.H. jag för denne resan ödmjukeligen 
icke vill hafva velat oförmält låta. Och vill E.E. N.N. och H.H. 
härmed och alltid under Guds den Högstes nådige protection till all 
önskelig välmåga, ödmjukeligen och tjensteligen hafva befallt. Datum 
Helsingör den 28 Juli anno 1631. 

E.E. N.N; och H.H:s 

ödmjuke och tjenstvillige tjenare 
så länge jag lefver 

Johan Fegrcdus. 



JEoDtract 

aus des Herm General Baner Schreiben seinem Bruder 

Herrn Carl vom 29 Juli 1631 *. 

Zu neuer Zeitung känn ich meinem Herrn Bruder oicht verbal- 
ten, dass der General Tilly den 125 dieses sich zu unserm Feldlager 
allhier bei Werben gemachl, und sich ein Viertelweges von uns lo- 
gieret, den andern Tag auch darauf 16 grobe Stiické pflanzen. lassen, 
und damit die Stadt canonirel, aber wieder fur rathsam befunden, 
noch selbigen Abend die Canonen wieder abfiihren zu lassen; den drit- 
ten Tag, vorgestern, sind 1. K. M. wieder mit etiichen Schwedisclien 
Truppen gegen des Feindes Lager auf ihre Wache zu Morgens 
friihe zugangen, selbige auch getrennt und geschlagen, und hat der 
General-Lieutenant Baudissin mit 600 von Småland und Finnländl- 
schen Pferden, 28 Comet vom Feinde bis in ihr Lager hinein geja- 



* Blond Riks-Caniztereos Bref för år 1531 ati Riks-Arkiret. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 2«8 — 

get Heute aber isl der TiHy mil der ganzen Armee ganz frube 
aofgebrocben, sem Lager angeaöodet und wieder zuriiek marsdiiret 
Weklies ich meinem Herm Broder nicht verhalten wollen. SigM- 
iQm m Fddlager bei Werbeo. 



nreffråm MUåu^MåOei %foh. Spar re Uti 
Ffaitzgrefren •Moh. CaHtHir*. 

Högborné Furste, Nådige Herre I 
Efter såsom mig här i Wolgast någre bref ifrån H. K. M. mio 
allernådigste Konung och Herres fältläger ankomne äro, och der 
ibiand ett H. K. M:ts bref befunnet E. F. N. tillskrifvet vara, så 
hafver jag det till mig annammat och nu härjemte bifogadtE. F. N. 
i största tjenstaktighet velat tillsända, tjenstviliigen förmodandes, att 
R F. N. låter sig denna min ödmjuke tjenst nådig^t behaga. Hvad 
nya tidender här vankar, hafver jag ock icke velat underlåta E. F. 
N. att notificera, hvilka oss från R. M:ts läger aviseras, och äro, 
att fienden skulle den 26. Juli nästförleden vara kommen med sin 
hela armee på en fjerdingsväg när K. M:ts Tältläger vid Werbeo 
15U00 till fot och 7000 hästar stark, och hafver den 27 låtit föra 
in emot K. M:ts läger 20 halfva cartower, sig der praesenterat och 
häftigt skjutit in på våra, menandes der^ied H. K. M. kunna tvinga, 
lägret till att qvittera. Dock oansedt han några 100 skott inpå läg- 
ret gjorde, är dess Gudi ske lof, ingen skada skedd (dessemellan äro 
några skärmytslar begge parterne emellan gångne, som föga äro att 
skrifva om}; är så Genden den dagen med litet uträttande ryckt till- 
baka i sitt Tager igen. Den 28 är K. M. ur sitt läger ryckt med 
400 musqueterare, ech fått Ofv. Baudissin 400 Småländske och 400 
Finske ryttare. Dermed gick K. M:t långs åt en graf på fiendens 
1500 musqueterare och 500 hästar. Baudissin, sättandes in på fien- 
dens rytteri, bragte det straxt i disordre och på flygten in på 6 com- 
panier deras egne Cuirassierer, hvilka och dermed kommo i oordning 
in på fotfolket, och således med största confusion in i deras eget 
läger förföljde. Och der som H. K. M. hade haft 3 eller 4 rege- 
menter ute med sig, hade K M. visst med detsamma gånget fien- 
den i lägret och kört honom derut. Vare Finnar och^Svenske hafva 
hållit sig i denna occasion mägta väl, och, dess Gudi vare evinner- ' 



Efter originalet uti Riks-Arkivet (ZweybrOckiana, bref till Johan Casimir). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 299 — 

ligen prisad, logeo synnerlig skada skett, annan, än att Öfv.-Lt. 
Gharberg skall vara skjuten igenom båda armarne. Baudissin har- 
ver varit antastad af tvenne Crabater, den ene haft honom I kragen, 
den andra i armen, tänkandes med honom rycka fort, si har dock 
Gad hulpet honom, så att hans dräng hafver skjutit den ena Craba- 
ten ihjäl, och den andra hafver Baudissin sjeif med egen hand stött 
värjan igenom. Dagen härefter, som var den 29 ejusdem, är Benden 
med stor disordre och confusion retirerat 5 mil tillbaka igen till 
Tangermiinde, der han nu säges göra en bro öfver Elben. Hvad 
hans intention vara kan, gifver tiden. Han väntar fullcr, som 
här säges, mera folk till sig af det, som hafver varit uti Italien. 
När det ankommer skall han innu en gång vilja tentera vårt läger 
och sin »heil» vidare söka. Vill förhoppas med Guds nådiga tillhjelp 
honom åter samma väg råka, som han tillförene, icke utan sin för- 
lust, är nödgad blefven till att söka, helst medan H. M:ts läger skall 
vara mägta väl befästadt, och Xolket lefva i temmeligt contentament 
och « friskt courage. H. K. M. är den 6 hujus ryckt till gamla 
Brandenburg, der allting i god ordre att ställa, medan man ännu 
icke veta kan fiendens dessciner, eller hvad han sig ytterligare före- 
taga vill. Dit är ock Fältmarskalken Herr Gustaf Horn med sina 
trupper, som i Schlesien legat hafve, ankommen. Hvad vidare före- 
löpa kan, varder man utan tvifvel med det första förnimmandes. 
Gud den alldrahögste mildeligen felicitere alla H. K. M:ts hcroiske 
förehafvanden, sitt gudomliga namn till pris och ära, sin högtbeäng- 
stigade och beträngda Evangeliske församling till rättelse och försvar, 
samt H. K. M. till evigt beröm, och ändtelig till en säker frid och 
rolighet. Den 8 hujus ankommo hit till Wolgast till H. M. min 
nådigaste Drottning, H. M. att besöka. Hertiginnans af Croy och 
Churfurstens af Brandenburg söner, äro här till dato fördröjde, och 
utan tvifvel ännu en tid fördröjandes varde. Hvilket £. F. N. i öd- 
mjukhet icke hafver kunnat förhålla. Och vill härmed och alltid 
E. F. N. med E. F. N:s älskelige Gemahlin, min nådiga Furstinna, 
och bägge E.E. F.F. N:sN:s högboriie lifsarfvingar, samt hela det 
konungsliga huset Guds den alldrahögstes milderika protection till 
all högönskelig välgång och lifs gode disposition, och mig och de 
mine i E. F. N:s gunstige faveur ganska tjenstvilligen och ödmjuke- 
ligen hafva befallt. Datum Wolgast den Ii Augusti anno 1631. 

. E. F. N-.S 

tjenstvillige och' ödmjuke 
Johan Sparre 
egen hand. 



Digitized by LjOO^IC 



— 300 — 

Mref fréH MiJkS''Miéaeå*å$e daes jHotm »eJii 
Jotuin Sporre UU JPfmåtttfgrefn^en ^mMom 

Cåi8§wntr *• 

Högborne Furste, nSdige Herre! 
Såsom E. F. N. af min, Johan Sparres^ sednaste skrifvelse nå^ 
Vigast förnumme, huruledes Tilly med sin armee var kommen for 
E. K. M:ts, vår nådigste Konungs Tältläger vid Werben, der ganska 
ringa uträttat och med största confusion, skada och nesa nödgad till 
Tangermiinde sig att retirera, alltså vele vi ock nu E. F. N^ hvad 
sedan förelupet är, och jag, Claes Horn, ifrån R. M:t8 läger for 
aviser medbragt hafver, tjenstvilligen advetera. Sedan såsom nu Tilly 
till Tangermiinde ankom, hafver han der ej heller kunnat länge lo- 
gera, särdeles medan den orten så väl som i nejden der omkring, 
både af E. K. M:ts och hans egen soldatesca alldeles utödd var, så 
att han hvarken fourage eller vivres på sex mil när icke kunde nå, 
och der han än något tingade, vardt det straxt af vare attraperat 
och åternummit, hvaraf hans folk träffelig sjuknadt och bortdödt är, 
derföre han med sin hela armee (hvtlken, som aviserne gå, ej mera 
än 16000 man är af de 20000 han sades vara stark till) dädan upp- 
ryckt är, och dermed gången upp i Thiiringen till Miihihausen (som 
förmenas), der till den ändan att ligga, med \våket öga tillse kunna, 
göra Chur-Sachsen någon afbräck, förr än han sig med K. M. con- 
jungerade, efter som han af Kejsaren och Bajerfursten ordre och 
befallning deruppå bekommit hafver. Churfursten af Sachsen hafver 
haft tvenne bud till K. M., ett med en trumpetare, det andra med 
en ryttmästare, Fitzdum benämnd. Fitzdums värf är hållet secret 
Hvad trumpetaren bragte, kunde jag, Claes Horn, ock icke få veta, 
medan han kom 3 eller 4 timmar sedan Konungen var uppryckt 
från Kathenow och till Alt-Brandenburg, hvilken jag ock straxt efter 
K. M. skyndade, efter som han mycket hastade till H. K. M.; dock 
visste berätta, att Churfursten samlade sina trupper tillhopa och be- 
gärde att conjunge^å sig med K, M. (T. K. M:ts ändteliga resolution 
är, icke allenast näst Guds hjelp med uiod och mandom möta och 
gå fienden på huden, utan ock, der trängde och det så nöden och 
lägenheten fordrade, leverera honom en fri fältslagt. Gud den all- 
drahögste mildeligen bevare H. K. M., facilitere alle H. K. M:ts lof- 
lige desseiner och dirigere alle saker till en önskelig utgång. Är 
alltså K. M. uppryckt utur sitt läger vid Werben den 14 hujus till 

* Efter originalet uti Riks-Arkivet (ZweybrfkGkiana, bref till Johan Casimir). 

Digitized by LjOOQIC 



— »I ,— 

Raihenow,^ tagandes med sig 4 regementeo ryttare till FHUoiarskal^ 
keo8 armee, som nu en tid hafver legat Tid* Raihenow, hvilken oclr 
dagen efter K. M:ts afresande, som var oen 15 dite, ryckte efter. 
K. Mv St Alt-Brandenburg, medan K. M. sinnader är, att slå sitt 
läger tre mil väg pä andra sidan om Brandenburg, närmare Sachsen,. 
att vara stramt för handen, Chur-Sachsen, der så trängde, avancera. 
General-Lieutenant Baudissin och Herr Teufel äro blefne med hela 
K. M:ts armee, uppå föreskrefne 4 regeroenter ryttare när, qvarlig- 
gandes i lägret vid Werben, förväntandes vidare ordre från K. M. 
Dock förmene vi, att de vid denna tiden skole vara uppryckte, uppå 
dem när, som i besättningen i staden Werben förblifva skole. Gud 
allsmäktig dem alla med sin mägtiga arm skydde och bevare. Om 
de ItaliensiLe trij^perae, hvitka af fiendl^n ut8pri<Mes vara 2S00O 
stark, gå aviserne, att de väl skole hafva varit i marschen till att 
conjungera sig med Tilly, commenderade af Fiirstenberg och Altrin- 
ger; men ej heller mer än tfll .5000 man utmattadt, sjukt och yn- 
keligt folk. Hafva dock likväl desse commendeurs i Schwabiske och 
.Frankiske kretsen ihopsamlat af de skingrade trupperne af förbe- 
mälte kretsens värfvade, sedan de sig Tilly accommoderat hafva så 
mycket, att de nu äro blefne 8000 starke. Hvilka, när de inpå den 
Mansfeldiske gränsen komne voro, hafva de fått återbud, efter som 
Konungen i Frankrike skall vara infallen i Lothringen 20 eller 30000 
stark, och dit hän försände. Hvad vidare der kan förefalla gifver 
tiden. Hvad K. M:ts egen konungslige person anbelanger, så befin- 
ner sig K. M., dess Gudi vare evinnerligen prisad, vid högönskelig 
helsa och lifs gode disposition. Gud allsmäktig sådant länge milde- 
ligen continuere. Krigsmagten (dess Gudi ht) är frisk och vä1 upp 
och till att fakta mägta bastant. Gud den alldrahögste l)evare henne, 
så härefter som härtill, för skadelige och smittosamme sjukdomar. 
Landtgrefven af Hessen ankom till K. ]Vf:ts läger den 8 dato, och 
reste derifrån dagen efter K. M:ts uppryckande. Den 15 hafver på 
nytt accorderat och alliancen slutit med K. M:t, sedan nu Hertig 
Wilhelm af Weimar är blifven affällig, och förmenar han sig, näst 
Gud, mycket godt vilja uträtta. Och ändock jag, Claes Horn, nog- 
samt hafver refuserat den Stralsundiske och' dessa orters administra- 
tion att vedertaga, hafver jag likväl till H. K. M:ts nådigaste vilja 
och begäran ändteligen måst bejaka och den mig påtaga, ärnar och 
mig med det första der hän att begifva, eftersom K. M:t mägta på- 
skyndar, att Herr Sten till Stettin och Herr Carl Baner med första 
till H. K. M. komma måtte. Prinsen af Croy förreste den 14 hujus 
härifrån. Oen -Brandenburgiske är ännu qvår, och utan tvifvel en 
tid förblifvandes. Detta £. F. N. vi på det tjen$taktigastft ej hafve 



Digitized by LjOOQIC 



— 3W — 

Telat förhåHa. Berallandes härmed E. F. N., samt dess; högborne, 
furstlige vSrdnad Guds nSderika beskydd till all önskelig valmiga, 
ödmjnkeligen. Datum Wolgast den 21 Augusti år 1631. 

E. F. N:s ' 

ödmjuke och Ijenstviliige 

Claes Horn. Johan Sparre 
egen hand. 



Ji3 698. 

mkJttraet mfeii mreffirén €ieneraten 

^oh. Baner \ 

Dem Herrn B. känn ich hiemit nicht unvermeldet lassen, dass 
gestern Rittmeister Vitzlhum von Chur-Sachsen anhero zu I. M:t kom- 
men mit Bericht, dass Tilly wider den Churf. zu ziehen in Willens 
sei, und bereits mit seinem Volke zu Stassfurth angelanget, auch von 
daraus Gesandte zu I. Chiirf. Durchl. geschickt und zu wissen be- 
gehret, ob er noch bei dem Leipziger Tagschlnss zu verbleiben ge- 
sinnet, dafern nicht, sollte er sein Volk abdanken öder dem Kaiser 
zu Dienst employiren, sonsten ihra bald ein anderes soll gewiesen 
werden. Weii mm gedachter Churf. ihm nicht zti Willen, aber 
sich gegen ihn nicht bastant zu sein vermeinet, als suchet er assi- 
stens bei 1. M:t, desswegen dieselbe gestern mit 5000 Aeutern nach 
Wittenberg gezogen, und mich allhie mit dem Fussvolk gelassen, 
mit dem Verlass, da I. K. M:t vom Churf. schriftlige Versicherung 
bekommen, mich mit dem Volke allhie und dem Herrn Teufel mit 
dem, so sich noch zu Werben befindet, zu sich auch zu fordern, 
und dem Feind den , Kopf zu bieten. Und berichtet erwähnter Ritt- 
meister fur gar gewiss, dass Chursachsen des Tilly Begehren, wie 
obgemeldet, nicht einzugehen resolviret sei. Da dem nun also, und 
1. M:t von ihm schrifllich versichert werden, verhoffe ich zu Gott, es 
%o\\ sich allés ferner also fiigen, dass I. M:t ihren Zweck im Kurzen 
mit der götllichen Hiilfe folgénd erreichen werden. Und wird alsdann 
der Churf. zu Brandenburg auch das seinige dabei zu thun nicht 
unterlassen, mässen er denn imgleichen etiiche tausend Mann beisam- 
men, so er I. M. zu gut und besten gern gebrauchen wird, sofern 
sich Sachsen also gut erklär^t. Sign. Brandenb. den 21 Aug. 1631. 

* Efler en bilaga uU Riks-Canlzlerens bref tin Pfaltzgrefven Joh. Casimlr, 
dat. JBIbingen den ;30 Sept. 1631. Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQIC 



— 303 — 

P. S. 
Jetit kommt voo I. M. Befehl, dass icb und der Obrist Teutei 
mit denen uas hinterlassenen Truppen zu L M. stossen soUen, weil 
Ghur-Sachsen noclimalen voo L M. assistens begehret, wegen das 
Tilly hart auf ihn dringet. 

Johan Baner. 



M B94. 

Bref från resiOenien %foh. Statiwnan UU 
ULonungen *. 

Ällergnädigster Rönig und Herrl 
E. K. M. entfangen ingelegtes Advis unterm f0;, so mir erst 
diesen Mittag zukömmt und von der schriftlich beeidigten. Person 
riihret: £s sind aber zwei Briefe, so an mich gehaiten und gute Nach- 
richi gehabt, vom Feinde aufgerangén, daraus aber der autor (so gleich- 
wobl auch ein anderer gewesen) nicht erfahren worden. Benebenst 
dem Inschluss werd ich durch eigene Boten und Chiflern berichtet: 

1. Graf v. Mansfeld bringe etiiche tausend Mann von der 
Weser herauf; 

2. Altringer sei mit etiichem Volke (das die Kaiserlichen auf 
10,000 Mann riihmen) in der Grafschaft Hennenberg ankommen; 

3. Bönningkhausen ist mit 5 Comp. zu Boss und 2 Comp. zu 
Fuss in Kalbe auf der Saale, lässt nachts Wacht halten auf einer 
Insul, da die Saale iri die Elbe fleusst. Was in Barby und Åken vom 
Feinde kömmt, das verbleibt wenige Stunden da: aiso ist voriger 
Anschlag von 2 Begim. resolviret. 

, 4. Dessau ist heimlich gewarnt, der Feind hab ein Auge 
darauf, und sei zu besorgen, er lege sich darin: Die Dessauischen 
aber nehmen sichs nicht an, sondern verschweigens. Die Umstände 
zeigen, dass es zweifelhaft, und vielleicht etwas änders gemeioet sei. 

5. Pappenheinri gehe mit 12,000 Mann hinunter nach der Havel. 

6. Das Volk, so dem Feinde gedienet gehabt und gefangen wor- 
den, sei wohl in Acht zxi nehmen, dass es nicht im Fall der Noth 
untreu werde. 

Sonsten soll £. K. M. ich allerunterthänigst vermeldeiu dass ål* 
hier ganz keine Fuhr (weil die Pferde genommen), , noch auch kein 
Bröd öder Bier mehr zu bekommen: denn das Getreide folgt nicht 



* Efter' originalet till Konungen; Riks-Arkivet: (Comroissarien Stallmans bref 
1630—31). 



Digitized by LjOOQIC 



— 364 — 

von jenseit der E]be, der Feind reitet auch bis auf die Elbe, das» 
DlelMft hiebni kcmmeii kaon. Hieaige StadU bittet uoi Erleichterimg 
lind bedarf deroselbe .hochlidi: Daa VidiateMen nimmt uberiumd^ 
dar S^at wiH freaaen uiid saufoi und iat ganz ungniigig: bedffiriT 
also höchlich, dass specificirt werde, womit ein jeder Offieierer and 
Soldat an Fötter und Mehl vergniigt aein solle, und dass dem Biir- 
ger frei stehe, solches öder die Lehnung ihm zu geben, und nichts 
weiter als ein servis, so auch seine determlnation habe. Wann EL 
K. M. hierin Ziel und Mäss zu geben aUergnädigst geliebte, so wiirde 
vielem Unwesen abgeholfen. Sonsten 'bittet die Biirgerschaft um 
Sehwediaebe Garnison, als welche sich besser contentiren. Ver- 
bleibe hiemit 

F^ K. M. 

allerunterthänigst pflichéschnldigster 
treuer Knecht 

Joh Stallmun. 
Zerbst d. 3 Sept. Mittags anno 1631. 



^ B9H. 

Extract Schreibens <avs dem Königlichen Lager unter Leipzig 
mb daio d. 8 Sept 1631 *• 
Den 2 Sept. geschah das schriftliche Verbiindniss zwischen I. 
K. M. und Chur-Sachsen, dass sie fur einen Manri stehen wollen 
bis zum Ende des Krieges; den 3 dito marschirte der König iiber 
die Briicke bei Wittenberg; den 5 Sept. stiess der König zu dem 
Churflirsten bei Diiben, und untergab dem König seine Armee von 
etwa 16000 Mann; den 6 Sept marschirten sie zugleich (Chur-Bran- 
denburg in Gesellschaft) eine Meile nach Leipzig; den 7 dito ge- 
schah die Feldschlacht eine kleine Meile von Leipzig auf dem Wege 
gegen Wittenberg, da uns Tilly mit seiner Armee begegnéfe. Tlliy 
war gesetzet mit seiner Armee effective auf 30000 Mann; wir mit 
dem Churflirstlichen Yolk etwa etiiche 30000 stark. Beide Batail- 
len hatten ein treflOiches grosses Feld, und waren alle beide in 
longitudinem von einem Fliigel zu dem «andern eine grosse halbe 
Meile extendirt Tilly fing am ersten an zu spielen mit seiner Artil- 
lerie gewaltig stark. Dariiber geriethen unsere rechten Fliigel mit 

ihrem 

* Efter en copia ibland FfalUgrefveD Johaii Casonirs popper uti deo s. k.). 
Stegeborgska Samlingen uti Riks-Arkivet. 



Digitized by LjOOQ IC 



- 305 — 

ibfem linken erst zum TreOeo, und trafen sie dreimal, bis des FeiD- 
des Flugel inclinirte, darauf kam es auf die Flanken, welche etljche- 
mal stark rpit einander trafen, als der Feind weichen musste vor 
UDserm rechten Fliigel, und konnte unsere Fronten nicht beugen, 
fondirte er sich auf unsern linken FlUgel, den die Sächsische Ärmee 
alleln hielt. Die Sächsischen waren sträcks zertrennet und nahm der 
grösste Tbeil alsbald nacb der ersten charge das Reisaus, und gin- 
gen etliche Officierer mit ihren fliegenden Fahnen und laufenden 
Truppen durch, pliinderten unsere und des Churfiirsten Bagage und 
roachten grosse Confiision, ja also auch dass d^r Ctuirfurst selber 
mit 2 Cornetten per invia sich 2 Meilen Wegs ))is Eilenburg salvir- 
te, nicht wissend rechter, als die Schlacht wäre auf unserer Seiten 
ganz verloren, ja es hat sich Tilly fast dasselbe éingebildet; der 
mit dem Fiirstenbergischen Regiment ging durch unseren Sächsischen 
Fliigel hinter unsere Armee, und von hinten auf unsern rechten Flii- 
gel, ward aber von demselben empfangen, und einé viertel Meile Wegs 
per invia verjaget, und das Regiment zu Pferd meist erlegt. Unter- 
dassen ständ die ganze Sehwedische Armee wie eine Mauer, bis der 
Feind gegen den Sonnenniedergang sich endlich auf das Reisaus be- 
geben. Die Wahlstadt lag gestern eine halbe Meile Wegs ganz in 
la tum voller Todten, und Todten iiber Todten bis unter Leipzig; 28 
Stiicke nahmen wir dem Feind auf der' Wahlstadt ab, gestern Mor- 
gen zähite ich auf 65 Fähnlein und Cornet, so der Feind gemisst; 
wenn sie alle geliefert sind, werden deren iiber 100; die Todten 
habe ich noch nich zählen können. Seine Infanterie ist ganz zer- 
störet, haben sich b<?i gtossen Truppen, ja eine Truppe von 1000, 
bei uns untergé^tellet, das Holsteinische Regiment ganz niedergamacht, 
der Herzog von Holstein in einen Arm und Schenkel geschossen und 
gefangen, der General- Wachtmeister Schaumburg und der General- 
Wachtipeister ^rwitte auf der Wabl^t^dt bli^bftij gffto^o ijitapch 
der General-Adjutant von ^Tiliy. Der Herzog von Holstein berichtet, 
Tilly seie selber in die Schulter geschossen. Die Unserigen haben 
auch sölche Victori theuer erkauft; Caldenbach, Herr Teufel, Bindt- 
hoff sind todt; Courville, Hall und Aderkas liegen noch halbtodt. 
Unsere Reuter*Truppen verfolgten den Feind desselben Abends bis 
unter die Mauern von Leipzig, die Nacht hat uns weiters vefhindert. 
Heute friihe sind wir unter Leipzig gekommen, finden bier des Fein- 
des ganzes Lager stehend mit allén Zelten und PaviJjonen aufge- 
spannet, alle seine Artillerie und filockwagen nur mit einer Wagen- 
burg umgeben, aber etliche tausend Wagen, und grossen Vorrath 
an Huhnern, Gänsen, Schafen und andern Sachen, mit sammt einer 
Svenskt KrigshisL Arkiv, 2. 20 



Digitized by VjOOQ IC 



-^ 306 — 

vierekten Schanze aussen vor dem f^ger, welches sie alles in gros- 
ser ConfusioD verlaufen. Unserer Cavallerie istein Theil gegen Halle, 
dia andere auf der anderen Seite der Stadt hinaus, und verfolgt 
den Feind, bringen stundlich viele Gefangne und Beuten hinein. Hier 
liegt unsre ganze Inranterie vor Leipzig und rastet. Die Stadt und 
Castel hat der Feind zwei Tage vor unserer Ankunft mit Accord ein- 
bekommen, halt sie 'noch besetzet zur Sicherheit seiner Retraite. 
Der König könnte sie wohl in ein paar Stunden einnehmen, denn 
die Stadt nicht sonderlich fest, aber weil es eine Churfiirsttiche 
Stadt, uod riibmiicb sie vor dem Pliindern zu retten, da die Unseri- 
gen sie mit Gewalt einnehmen, als wird sie der König dem Chur- 
fursten seibst einzunebmen iibergeben, und seinen Marsch vielleicht 
morgen ganz nach Halle nehmen, allda der König noch seibsten hin 
ist mit der Cavallerie, hat also der Tilly in etwa 5 Stunden (also läng 
währte die Schlacbt) seine Reputation in dem verloren, dass man 
nunmehr siehet, dass Tilly auch eine Schlacbt verlieren känn. Es 
ist eine Schlacbt gewesen, dergleichen man vermeinet seitbero der 
Christenheit niemals in Deutschland gescheben seie, von 60000 
Combattanten, und so zwei alten und versuchten Generalen, und 
zwiscben zwei Armeen, die alle beide inflati gewesen von continuir- 
lichen Victorien, und dahero.alle beide obstinate gestanden, und so 
pertinaciter gegen einander gefochten. Nun helfe Gott weiter. Datum 
den 8 Septembris 1631. 



M 696. 



Bref från AMer Satrius Uti ett af Hih^ 
' sens Håa \ 

Wälborne och stränge Herre, gunstige Patron och gynnare I 
Näst min underviiliga tjenst, gifver jag E. S:t tillkänna, att se- 
dan K. M:t i Julio af eget nådigt beväg sände mig (juxta Secreta- 
riatum Status) Gebeimer-Raths beställning, och befallte mig komma 
till sig per posta, bafver jag varit der uppe vid pass i 3 månader; 
hade så när alldeles blifvit der q var i Kansliet, b var icke nödtorften 
fordrat hade, att man ock här nere en armée formera skulle. Är 

* Efter Originalet från Salvius till någon bland Riksens Råd. Riks-Arkivet 
bland Svenske mäns bref. Tryckt i Stockholms Magazin 5:te bfiaet 1781, 
pag. 319 o. r, men utan hvarken början eller slut. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 807 — 

aUtså i deksa dagar hitkommen, 6ch vill härefter mest Wochentligen 
continuera med adviserapde, enär jag icke nödvändigt resa måste. 
Beder E. S:t täckes endskylla mig så väl hos sig sjelf, som hos de 
högvälborne och stränge Herrar Riksens Råd samtHgen, att jag så 
Confus skrirver. Jag är embrouHierad af myckenhet- des affaires nu 
vid konventen och denna min nyliga hitkomst, att jag intet bättre 
skrifva kan. Chur-Sachsen belangande hafver han varit mycket be- 
tänksam och cunctabundus vid detta ärende, särdeles att conjungera 
sig med K. M:t, hafver hållit samma conjunction oförsvarlig, att in- 
låta sig med en främmande konung, som kommer ut hostis på den 
tyska botten, emot sin edsvurna kejsare, och hvad mer sådant är, 
och hade vi svåra sent bragt honom dertill, hvar icke TiNy hade 
mest pousserat honom. Saxo låg med 18000 man i sitt land, till 
fölt. K. M:t låg vid Wittenberg med 22000 effective. Detta aHt 
<»aktadt föll honom Tilly in i landet, tog Merseburg med våld, plun- 
drade Scheiditz, brände upp en hop byar, gick för Leipzig, tog både 
staden och slottet pel^accord in, och således forcerade Sachsen att 
läsa: allas ögon lita till Dig Herre, emot H. K. M:t. Alla man i 
vår egen armée dömde, att Tilly begick deri en stpr faute; ty i den 
staden att hade kunnat bruk^ sine jesuitiske putser, sincererat Chur- 
f ursten, strukit honom på wåmpamy ljugit honom full, och lofvat 
honom allt det han begärde, och således antingen aMeles dragit ho- 
nom (såsom jaloux öfver K. M:ts progress och dess förutan incline- 
rande till kejsaren] på sin sida, eller åtminstone hållit honom dubium 
och in suspenso, legat honom sjelf på den ena sidan med sin armée, 
låtit K. M:t ligga på den andra, och Churfursten sjelf med sin egen 
armée midt i landet, och således cunctando låtit honom consumeras 
och enerveras. 1 den staden, säger jag, gick Tilly till och forcerade 
honom till atl anropa K. M:t om hjelp och alt verkeligen conjun- 
gera sina forces med H. K. M:t; men en part håUa det derföre, att 
Tilly hafver gjort det med flit, af den föraktlige (?) mening han hade 
om sin egen armée, att han kunde ingen slagtning förlora, och för- 
denskuld nödgat sig- pä Churfursten och Hka som trugat honom till 
att conjungera sig med K. M:t, iit posset uno ictn delere utrumque. 
Men Gud, som i alla H. K. M:ts actioner och enkannerligen i detta 
sacro bello ögonskenligen och handgripligen spelar under H. K. M:ts 
vapen, lät uppenbarligen påskina, att han hafver ingen lust an der 
Starke des Rosses, noch an jemandes Beine, utan allenast till dem, 
som honom rätt dyrka och en rättfördig sak försvara. Ty oansedt 
Tilly hade en gammal, väl öfvad och bättre än vår beväpnad, så 
och af så många och continuerlige victorier, ja af 2 konungars de- 
faellation uppblåst armée under sig: oansedt han hade fördelaktigare 



Digitized by 



^oogle 



^ 308 — 

valsUd än vi, efter som fiao kom om morgonen kl. O på valsta* 
den ooh såg sig ut den beqTämaste han ville, och vi kommo iolet 
iorr än Ett slog eftermidda|9en, och miste taga den platoen, sådan 
som han var, der fienden väntade oas: oansedt han hade först för* 
delen af oss (på tår högra flygeij af vädret, röken, och det för- 
skräcklige OMilldammet, som då var; oansedt Cburfurateos arméer 
som oss vid vår venstra flygel bistå skulle, gick strax durch, ocb 
vi hade icke allenast Ingen adsistence af henne, utan och mera con* 
fusion och skada, i det hon så väl vare, som Chnrfursleiié egen 
bagage i yiuihrijtandc» (flyckim) ganz utplimdrade; oansedt fienden 
6ck alla Ghutfurstens stycken bort, och vände dem emot oas på 
vahlataden: oansedt vid pass 75000 man slogos der med hvarånnan 
i 5 runda klockeUmmar och begge acies inclinerade nu hit nu dit: 
oansedt vi mistade de ståtlige öfverstarne Calenbach, Herr Teufle),. 
Hall (Courwille är fången ^rax i begynnelsen af fiendenSv rytteri) 
samt Öfverste-Lifutenanterne Adrikas och Damitz, med många andre 
ringare rättskaffens karlar; så var detta allt likvisst intat anoat, äo 
lika såsom ett prof på den konungsliga svenska arméens mandom^ 
demed Gud ville försiöka^ om han vore värd imperlo orbis terrarum. 
Rtfvet, slitet och smutsigt såg vårt folk ut, (af den continuerJige 
travaglie, de hafva utstått heja året) emot de försilfrade, fö.rgyllte 
och fjäderbuskade kejserske. Små voro vare svensk och finska bä* 
står emot de stora tyska hästarne. Intet stort utvärtes anseende 
bragte våra svenska bondedrängar på platsen emot de romarenäsjge 
och snorrhättiske TUlyaner; men så billade de sig likvisst in, att de 
hade ock med continuerlige victorier gått mest hela Östersjön om- 
kring, kört Moscum in e&tremam Sarmatiam, praesciberat leges Po* 
lono, och drifvit alla desamma Snushanarne, som stodo der för dem 
på platsen^ allaredan ttllförene, icke ur en eller två, utan alla de 
fasta platser i Rugen, Pommern, mesta Mecklenburg och hela Mark- 
Brandenburg voro, och både fördenskuld så. mycket ringare betan* 
kände nu att gripa dem der an på platsen, hvarest de ingen mur 
om sig hade, utan allenast en liten jerntröja på lifvet, och derfore 
stodo de icke allenast som en mur emot deras fiende, utan ock 
gingo honom så tappert på huden att han måste ändteligen gifva 
vunnet. Togo honom icke allenast alla Chur-Sachsens stycken och 
fanor af igen, utan ock 28 stycken (så många hade hade han sjelf 
i battaglien) hans egna, samt 120 coroett och fahnor, nederlade till 
7,600 man på vahlstaden (så många lät Ghur-Sachsen, genom om* 
liggande bönder, i 2 dagar begrafva) förföljde honom med hugg och 
slag på en väg hakom Leipzig, den andra bakom Merseburg, den 
tredje på andra sidan om Btelle, förskingrade och förströdde hela 



Digitized by LjOOQIC 



— 309 — 

lians rytteri, och i grund ruinerade hela hans slåtelige och gamla 
infanteri, derpå han hafver sig si storligen förlåtit. Åtta öftrerstffr 
tnlstade han; Herr Schönberg, Generalvaktmästare, HerrErft, Gene- 
ral af Artilleriet, Fiirstenberg (N.B. dobttatur), Hertig Adolph af Hol- 
^tein, och Romgart äro döde. Wangler, Coronino och BIdnchart, 
med en stor hop Öfverste-Lieulenanter, Ryttmästare och Capitainer, 
fångna. Och mistade icke alenast fienden allt sitt fotfolk, utan K. 
M:t blef och sjelf stärkt dermed. Ty när vi gingo öfver bron vid 
Wittenberg, var K. M:t icke mer än 13000 till fot efflective stark: 
men efter battaglien (oansedt vi hade ock nog folk förlorat^ alltid lili 
2,100 man alls och alls) voro vi likvisst 18,000 man starke till föls, 
det allt kom af fiendens fotfolk, hvilket mest i förföljnirtgen ertap- 
pades, i det papisterne blefvo mest nederhuggne eller fångade, och 
•de evangeliske ställde sig sjelfvilligt under. Begge rullome såg jag 
^sjelf och tog afskrift deraf i Wittenberg före slagtningen, och i 
Halle efter barttagKen. Men till häst voro vi 8,850 före battaglien 
och icke mer än 7,400 hästar starke efter battaglien. Ty vare ryt- 
tare drabbade mest, och kommo 12 våra bästa regementer knektar 
icke ens till att drabba ; fienden kände fahnorna, efter de stodo midt 
i- battaglien, skjöt fuller mycket i förstone med stycken ibland dem, 
men ville intet vidare der anlita. Hela battaglien hafver ingen bättre 
l>eskrifvit, än Herr Gustaf Horn som härhos följer*. 

K. M:t disputerade in consilio med bada Churfurstarne tvä da- 
g^r före battaglien, när arméerne stötte tillhopa i Diiben, alt det 
Var intet rådeligt således hazardera, icke allenast sitt lif och sin ar- 
mée, utan och dej båda Churhattarne, ja hela den evangeliska sta- 
ten i Tyskland och derutom, på en endaste spets af en fältslagt: 
mente man kunde fuller per diversionem draga fienden ur Churfur- 
^tendöinet. Men när H. K. M:t hörde, att båda Churfurstarne stodo 
^ä fast på en battaglie (det K. M:t ock helst sjelf säg, hölTt allenast 
^bstat för allt eftertals skuld, och* att få deras plenarie tillrädande), 
resolverade K. Mit ock i Guds namn till att slå. Efter slagtningen 
<blef jag sänd ifrån Halle till Churfursten, att beställa några andra 
punkter, sä ock fordra hans sammankomst med K. M:l (den ock 
derefter skedde i Halle, hvarest K. M:t och han drucko broderskap 
och stiftade all god förtrolighet, ja ock så vida, att han presenterade 
sig vilja troligen råda och hjelpa dertill, att K. M:t blefve den ro- 
merska kronan på hufvudet satt), befarade Churfursten i förstone, 
jag skulle i någon mätto reprochera honörn, det hans armée höll 



Horns relation, som saknas vid Salvii original-bref i Riks-Arliivet, finnes 
aftryckt, efter hans original-uppsaUs till Riks-Cantzleren, i Det. I, pag. 671. 



v Digitized by 



^oogle 



— 310 — 

sig sä illa: men när K. M:t lät tacka honom, för det han hade ^ 
ifrigt rådt till denna slagtningen, och således gratulerade honom der^ 
öfver, var han mäkta gtad. In summa: Gud hafver härigenom gjor( 
mäktiga ting med oss. Jag var ock hos Churfursten, när Leipzig- 
öfvergick, på K. M:ts vägnar, aldenstund K. M:t hölIC de derinne 
voro för ett öfvervunnet och slaget folk, och alltså sina egna fångar. 
Wangler med sitt regemente svoro innelagde «d *, att intet tjena 
emot K. M:t i evighet och slapp dermed, efter de voro alla papn 
ster. Coronino, Blanckhart, Walmerode, fyra Ofverste-lieutenaoter 
och de öfriga Ryttmästare och Capitainer blefvo der fångna. K. M:t 
förde fuUer sitt infanteri i fiendens qvarter för Leipzig, strax mor* 
gonen efter slagtningen (och förföljde victorien alenast med cavale- 
riet), i hvilket läger alla paulun ännu stodo oppspände, med vagn* 
borgen omkring lägret; till åtta dagars nödtorft i allahanda persed- 
lar för vår armée fanns ock för oss i lägret. K. M:t lät ock fot» 
folket strax beränna staden, så att de allaredan voro in under muren 
och förvillkorade sig, innan ett par dagar intaga staden. Men efter 
dei var en evangelisk och Churfurstens egen, dertill med en så be- 
römd och nödig stad, för den marknad skuld, som der årligen hål- 
les, så ville K. M:t intet låta storma honom, medan omöjeligt yar,, 
att då »erräUarii) (rädda honom) för plundrande, utan lät Churf ur- 
sten sjelf så mycket partk)ipera af äran, att han berännde honom,, 
med sitt öfriga folk, och fick honom in per accordo. 

I Halle delibererades sedan, hvad man vidare skulle göra, och 
var fuller Churfurstens Råds mening, att K. M:t skulle gått mot den 
Tieffenbachiske arméen åt Schlesien och således mot kejsarens arf- 
länder, mot hvilken K. M:t, mer än mot riket, hade till att praeten- 
dera: och Churfursten skulle gå in åt riket. K. M:t kunde fuller 
ock haft rationes dertill för Pohlens vicinitel och Oderns beqvämhet, 
så väl som ock att gå hit, i Neder-Sachsiske kretsen, hvilken när- 
mast gränsar med Östersjön och således med Sverige och hafver 
lik visst fienden ännu sina garnisoner derinne, i Wismar, Dömitz^ 
Stade, Magdeburg, Wolfenbiittel och några platser vid VVesern, Ha-: 
meln, Nienburg etc. Men efter K. M:ts armée och praesentia for- 
drades der största faran syntes, nemligen i riket, hvarest Tilly,. 
Altringer, Fugger, Merode, Ossa, Pfaltzburg sig samlade på nytt igen,, 
efter der uppe är ock totalverket och här nere allenast ett particu- 
lar, som dock fuller följer tottim efter: ^ardt för rådeligast ansedt, att 
Churfurstens afrmée skulle gå genom Lausitz mot den Schlesiske,. 
och K. M:t mot den största arméen in åt riket; och alt man här 
nere och a nnorstädes flere arméer formera skulle; blifver alltså Herr 
* Fattas i originalet. 

Digitized by LjOOQ IC 



— 3li — 

Gustar Horo Landtgrefvens af Hessen General, Herr Johan Baner 
med Hamiltons och flere truppar går i Brunnswicker land (der 
han hafver allaredan berännt Magdeburg). Totten blifver här nere 
i Mecklenburg, hvarest jag nu arbetar, att desse ständerne ock mSge 
uadergifva honom sina trupper till 5000 man, si väntar jag 6000 
utur Holland under Ferens eller £hrenreutter; item till 8000 ur 
England, under Craffert, Forbes, Macquais och Lambermont; imed- 
lertid blocqueras nu Wismar och Dömitz och K. M:t gick sjelf upp 
i riket. H. M:t ärnade fuller hafva sitt vintermagazin i Erfurt och 
fordra H. M:t Drottningen ock dit, hafver ock der satt Hertig Wil- 
helm af Weimar till Stäthållare, och adjungerat honom D. Steinberg 
till Krigs-Rid, hvilka der formera en armée af de Thiiringiske me- 
del af 10000 man till nyiret. Men efter H. K. M:t gir allt si 
lyckeligen, dess Gud ske lof, i hand der uppe, att H. K. M:t hafver 
nu hela Frankenland under sin devotion, Landtgrefven hafver nu 
ock fått in Minden af Paderborn, Churfursten eller Arnimb hafver 
nu ock jagat de kejserske in it Böhmen, tviflar jag, om K. M:t 
stannar i vinter i Erfurt. 

Ehuru oss nu gir, si hafva vi näst Gud den trösten, att fast- 
än en armée (det dock Gud förbjude) lede nigot nederlag, si vore 
ändi 4 eller 5 att retirera sig uppi. Gud sti oss bi för Sitt heliga 
namns skuld, under hvilkens Gudommeliga protection jag £. S:t och 
i E. S:ts gs^mla ynnest och patrocinio mig ganska undertjen^t-villigt 
härmed befaller. Af Hamburg den 24 October anno 1631. . 

E. S:t 

till tjenst och ära städse beredvillige 
/. A» Salvius. 

I mitt nederresande frän K. M:t hade jag commission af H. K. 
Mtt att fullborda alliancen med Chur-Brandenburg; men efter jag 
Icke fick vara hos Churfursten mer än 8 dagar, hann jag det intet 
fullborda den gingen; utan resor kanske efter en minad hit upp 
igen. Jag justerade ock alliancen (i vägen) med hertigarne af Meck- 
lenburg, och var vid Rostocks öfvergifning, dess accord jag och här- 
hos skickar*. Af de andra bilagorne varde E. S:t allt vidare seendes. 

* Fattas i origiDalet. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 312 — 

Mt^ef från Sehreteraren Ej. étrwböe Htt 
mhshansteren % 

Välborne nådige Herre 1 
Jag hafver på någon tid intet skrifvit E. N. till, somt derföre 
att intet synneriigit med mitt vett hafver paäserat, somt att E. N. 
vi stundellgen hafve förväntat, somt ock att månge äro reste ditåt 
och till E. N., som ooa allt bättre hafve kunnat referera, än jag 
skrifva. Nu kan jag icke förbigå att mentionera K. M:ts lyckliga 
progress. Ty sedan H. M. är ryckt ifrån Wiirtzburg (hvarest H.M. 
fältmarskalken med 4 eller 5000 knektar och till 2000 eller 1500 
hästar till Biskopsdömets defension lemnat har) hafver H. M. lycke- 
ligen eröfrat MiJtenburg, AschaJOTenburg och Stéinheim, alle vid Maio 
belägrie och af kejserskt foJk besatte. Sedan är H. M. med denna 
staden således förenad mundteligen, att passen och repassen skall 
stå K. M. och ingen annan öppen. Och rådet, borgerskapet, samt 
soldatesquen förobligera sig redeligen, att maintenera staden mot alla 
andra. Och att K. M. till vidare säkerhet lemnar garnison uti Saxen- 
hausen af 6 elter 800 man. Detta är så mundtligen afskedat, och 
deruppå K. M. rättmi marcherad härigenom. När någor rätt accord 
slutes^ tviflar jag icke att den blifver E. N. ur tyska Cansliet com^ 
municerad. Nä går K. M. i dag till Höchst, det att attaquera. Dä- 
dan söker man Rhein att conjungera med denne strömmen. Emed- 
lertid åstundar K. M. högt, att E. N. måtte snart komma hit. Der- 
om mig ock är befallning gifven E. N. i K. M:ts namn att skrifva. 
Derhos hafver högstbemälte H. M. befallt i samma bref att bedja, 
det E. N. ville drifva uppå, att alla värfningar dernere måtte raed 
flit fortsättas, och isynnerhet att £. N. ville assistera Herr Johao 
Baner till hans armée med 20 eller 30,000 R:dr, på det han desto 
bättre måtte komma med sin värfning och complettering tillrätta, 
och kunna både elFectuera den intention honom är befalld, att be- 
mägtiga sig Magdeburg och rensa Braunswig, såsom ock att secun- 
dera H. M., hvilket H. M. ock begärer, att Herr Johan nu göra 
ville, så framt det är visst, hvad här utspränges, att han hafver haft 
lycka att förskingra fiendens trupper der nere och sig dermed för- 
stärkt. Desse brefven skulle nu straxt i K. M:ts namn afgå. Men 
efter K. M. är fort passerad utan dröjsmål i staden, och posten måste 
afgå innan brefven blifva färdiga, så hafver E. N. jag detta nödigt 
akt^t förut att avisera. 

* Efter originalet till Riks^kansleren i Riks-Arkivet (Oxenstj. Sami.). 

Digitized by LjOOQ IC 



— 313 — 

Fiendens contenance måste vara mägta turberad. Hans starka-^ 
ste folk följer Tilly vid Niirnherg; deras skäl synes vara att afhålta 
K. M. frän Wiirtemberg. Nu skola de ej veta hvart de vilja. Spa- 
niske trupperne sägas* vara fÖrfianden, och en del redo i Maintz, 
hvilken Churfnrste ännu intet vidare sig accom moderat, än det han 
«äges vilja interponera sig till att göra frid, derom Landtgrefven af 
Darmstadl K. M. nyligen hafver tillskrifvit. Så mycket mig är kändt 
refererar jag; partictilaria lemnar jag dem, som sådant hafva under 
liänderne. Och beder E. N. på det undertjenstligste, att jag mätte 
hos E. N. (såsom min endaste patron, der jag af mine ovänner och 
ingen min faute annorstädes är öfvervåldet) blifva ursägtad, så framt 
E. N. icke får om allt så utförlig relation, som sig borde. E. N. 
hoppas och beder jag, att blifva min nådige herre, som jag alltid 
skall vara förbunden att vara ' 

E. N:s - 

ödmjuke och trogne tjenare 
Lars Gruhbe, 
Frankfurt am Main d. 17 November 1631. 



M 698. 

Bref från WäUw^arsHatken Bom Uti 

MLoHungen \ 

Durchlauchtigster, Grossmächtigster, Hochgeborener P^iirst, 
Allergnädigsler Könijr etc. 

E. K. M. habe ich d. 18 hujus aus Mergenthal wegen selbiger 
Stadt und Schiosses Eroberung unterthänigst avisirt, auch in selbigem 
Schreiben unterthänigst vermeldet, dass weil ich die Windsheimer 
durch Perduasion der Niirnbergischen und mehrern dahin disponirt 
befunden, dass sie selber E. K. M. Garnison einzunehmen gewiin- 
schet und i>eimlich begehret, hatte ich den Obristen- Lieutenan t Herrn 
von Zerotin mit eNlchen 100 Musquetirern und der Hälfte von Koch- 
titzkys Regiment dabinaus geschickt; wie es auch allda abgelaufen, 
haben E. K. M. aus beigefiigtem Schreiben Lit. A. gnädisst zu er- 
sehen. Seibst aber wäre ich auf Persuasion des Obristcn Scliabe- 



Efier originalet uti Rika-Arkivet (blSDd åtskilliga personers bref ur Tysk- 
land 1C30). fircrvets slut och datum fatta:», men med en annan stil står 
skrifvet i slutet af 4:e sidan: »Herr Fältmarskalkens samt borgmästarens 
Acter i Heilbron d. 23 December». Tillhör året 1631. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 314 — 

litzky, G^af Craflleo von Hollach und anderer Cavalliere mebr hieher 
nach Heilbronn mit Sperreuters, Witzlebens tind H. Kochtitzkys 
iibrjgeo Leuten, nebst 600 Musquetierern und Dragonern geriickett 
auf seibige Stadt einen Versuch zii thun. Und obwohl obbemeJdete 
Cavalliere mir gänzlich einbilden wolleo, dass wenn sich Qur et- 
was von E. K. M. Volk davor sehen Hesse, wiirden die Biirger 
alsobald sicb der Garnison bemeistern nnd zum Ergeben zwiogen, 
80 habe ich mich doch nicht ailerdings darauf verlassen wollen, weil 
ein ganz Regimen t des verstorbenen Prinzen von Pfalzburg, so voo 
10 Companien und nahe bei 7j00 gesunder Mann stark warydarinnen 
gelegen, nnd wohl gewusst, dass disarmirte Biirger leicht in Zaum 
zu halten. Habe derowegen durch den Obersten Schabelitzky einen 
Petardirer mit etlichen Petarden von Stuckart bestellet, auch vornehm- 
Jich mein fundameiit zum gtiicklichen Success darauf gesetzet, dass 
weil ich gewisse Kundschaft gehabt, dass die Garnison nur bloss 
an den Pforten und auf dem Märkt ihre Wachten gehalten, auf der 
Stadt Thiirmen aher, wie auch in der fausse-braye öder Zwinger, wie 
mans hier zu Land nennet, niemand gewachet, als habe ich ver- 
meint, an einem Ort, da der Stadtgraben trocken, den Zwinger mit 
Sturmleitern zu besteigen, und folgends durch die Pforten, so in den 
Zwinger gehen, an das letzte Thor der Stadt zu kommen, und selbi- 
ges mit der Petarde zu sprengen. Habe derowegen einen Wiirtem- 
bergischen Capitain, welcher in der Stadt wohl bekannt und ich zu 
dieser entreprise sehr incltnirt befunden, ein Paar Tage voraus hieher 
nach Heilbronn geschickt, dass er mit Fleiss allés remarquiren und 
absehen sollte, wie nämiich die Wachten, von der Garnison bestellet, 
und der Ort, da ich anzukommen vermeint, béschaflen wäre, auch 
dass er sollte mit* einigen Vertrauten im Ralh Abrede nehmen, dass 
die Wacht, so die Biirger auf den Thiirmen hielten, zu soicher Zeit 
nicht möchten ausgesetzet, und das Schussgatter unkiar und zum 
Fallen untiichtig gemacht werde. Wie ich nun andem Tags nach mei- 
nem Aufbruch von Mergenthal um Weinsberg, so eine halbe Meile 
von dieser Stadt, angelanget, und in selbiger Nacht die entreprise zu 
exequiren vermeinet, ist bemeldeter Capitain mir begegnet, mit Ver- 
melden, dass die Garnison ihre Wachlen änders nicht als zuvor be- 
steilten, die Riirgerwachen von den Thiirmen abgesehaflft, und die 
Schussgatter zum schleunigen Herniederlassen untiichtig gemacht wä- 
ren, es hatten aber obbemeldete Personen im Rath sehr Oetssig mich 
bitten lassen, dass ich nicht sollte mit der Force in die Stadt zu 
kommen begehren, weil sie sich einer Pliinderung befiirchteteo, 
und genugSam versichert wären, dass wenn ich mit besthabenden 
Truppen vor ihrer Stadt mich sehen und seibige aufTordero liesse, 



Digitized by VjOOQIC 



— 315 — 

dass sie nebst ihrer Burgerscliaft und Landvolk, so sie hatten un- 
Yermerkt in die Stadt kommen lassen, die Garnison dahin persuadi- 
ren öder zwingen könnten, dass sie die Stadt gutwiliig iibergeben 
sollten. Weil ich dann auch selber considerirte, wie schwerlicb 
UDsere Soldaten von dem Pliindern, iosonderheit des Nacbts, da der 
Ofiicierer Respect gering bei ihnen zu sein pflegt, abzuhalten, auch 
daneben gesorget, dass wenn die entreprise nicht allerdings wohl 
aublaufen wiirde, sollte der Biirger Muth abatiret, hergegen aber 
der Soldaten gewachsen sein, als habe ich obbemeldetes Raths Be- 
gehren zufolge, sobald der Tag angebrochen, die. Reuterei benebenst 
den Dragonern ins Feld sich praesentiren und sehen lassen, mit dem 
Fussvolk aber, damit ^der Feind nipht wissen möchte, wie viel ich 
desselben hatte, etiiche Örte nahe bei der Stadt, als das Cormeliter- 
kloster und andere mehr besetzt und eingenommen, darauf auch 
einen Trompeter an den Commandeur geschicket und die Stadt aur* 
fordern lassen, welcher aber den Tompeter nicht admittiren, weni- 
ger mit einem Biirger, zn reden vergönnen woileo, sondern hat sich 
zur Gegenwehr mit Auffuhrung der Stiicke aur den Thiirmen und mit 
Schanzen sehr emsig angestellet, auch hat er die Miihle, welche auf 
dem Stadtgraben belegen^ da dieselbe an den Neckar schiiesst, und 
.einen ausgefiitterten Wassergraben rund herum hat, auch sonsten ziem* 
licb fest ist, mit 40 Musquetierern besetzt. Diese MUhIe habe ich 
folgende Nacht anfallen und emportiren lassen, in welcher der Lieute- 
nant, so, darinnen commandirt, nebst 30 Musquetirem gefangen,. 
und die andern zum Theil niedergeliauen worden, auch da meine 
Ordre wäre recht in Acht genomnien worden, dass man sich näm- 
lich der Leiter, längs welcher die Wacht, so in der Miihlen geleged,. 
aus und in die Stadt gegangen, alsobald bemächtiget hatte, so häite 
maif die Stadt, des Feindes eigenem Bekentniss nach, zugloich mit 
gewinnen können; weil man sich aber in der Miihle so länge ge- 
amusirt, hat der Feind Zeit gehabt, die Leiter in den Neokar zu stiir^ 
zen. Nachdem aber der Feind diesen Posten sammt der ganzen Wacht 
verloren, und man aus der Miihlen auf das Bollwerk, so da gegen- 
iiber gelegen, davon der Feind die béste Defense sonsten thun kön- 
nen, dergestalt commendiret, dass si^h niemand darinnen diirfen se- 
hen lassen öder ihre Stiicke gebrauchen können, wie denn in sel- 
biger Morgenstund ihnen bei 18 Personen, und ihr besier Conslabc> 
erschossen worden, hat man bald remarquiren können, dass den> 
Feind der Muth ziemlich gefallen. Habe derowegen aufs Neue sie 
sommiren lassen,sund obwohl der Commendör anfangs sich gestel- 
let, als begehrte er nicht zu tractiren, hat er doch endlich geaccor- 
diret, weil er gesehen, dass nicht allein seine eigenen Soldaten kleiu- 



Digitized by LjOOQ IC 



— 316 — 

miithig, sondern auch die Biirgerschafl gegen ihn aufstlitzig zu wer- 
<)en angefangen, und ist daraur den 22 dieses friih Morgens mit Säck 
tind Pack, fliegeniien Fähnlein tmd brennenden Lunten tind bei 450 
gesunder Mann, so Gewehr getragen, nebst vielen Kranken ausge- 
zogen. Das Uebrige hat sicli bel uns in Diensten gestelit, von welchen 
dann Capitain Covett 260 und MargalH bei 50 bekommen. Habe 
sie durch 50 von des Obersten Schabelitzky Leuten des Wegs nach 
Speier convoyiren lassen, weil sie iiber den Rhein ihrem aDdern 
Volk nachzuziehen begehret. Ist also dem Allmächtigen zu danken, 
<lass diese Stadt (welches bei.de von FortiHcation und Situation so 
wohl gelegen^ dass Wenige StSdte, so ich in Deutschland gesehen, ihr 
<diessfalls zu vergleichen) durch so schlechte Mittel mit Verlust nur 
2 öder 3 Soldaten erobert worden. Habe den Obr.-Lt. Schmidtberg 
mit 400 Musquetirern zur Besatzung hereingelegt, bis Schabelitzkj 
{welcher hier seinen Musterplatz haben wird] so viel Volk znsammen 
gebracht, dass er die Stjadt selber besetzen könne, wie denn er 
sowohl als der Obrister Canowsky und Obr.-Lt. Helmstädter ver- 
meinen, dass sie nach Occupirung dieses Ort» einen ziemlichen Zu- 
(auf von Volk haben und ihr Regiment bald sollen richten können. 
Dem Obristen Canowsky habe ich Neckarsulm, und dem aiidem 
Wimfpen ' zu Musterplätzen zngeordnet, und mit dem Volk, so sie 
schon beisammen haben, besbtzen lassen. Wie der Accord lautet, 
^0 ich mit dieser Stadt geschlossen, haben E. K. M. aus beigelegtef 
Copei Lit. B gnädigst zu ersehen; bin in generalibus terminis geblie- 
ben, bis zu E. K. M. gnädigster Erklärung, weil ich nicht gewusst, 
wie die Tractaten, so E. K. M. mit andern Reichslädten geschlossen, 
Jauten, öder wie grosse Geldhiilfe E. K. M. von dieser Stadt, welche 
skh enervirt zu sein höchlich beschweret, gnädigst begehren wollen. 
[nmittelst haben sie doch versprochen, dass sie auf Terminen dem 
Obersten Schabelitzky zu seiner Werbung 4000 Reichsthaler aus- 
/ahlen wollten; bittén fleissig, dass ein Mehreres von ihnen nicht 
möge bogehrt werde. Was von den kaiserlichen niedergesetzten 
und hereingeflohenen G«tern allhie zu finden, habe ich dem Rath 
angedeutety dass sie dasjenige bei Vermeidung mehrerer Ungélegen- 
heit anzeigen und reglstriren sollen, und da elwas an Geld öder Ge- 
schmeid zu finden, soll solches zu E. K. M. Restem und den neuen 
Werbungen emplogirt werden. Habe dem Obersten Schabelitzky 
Vollmacht gegeben, dass er einen getreuen und geschickten Mann 
zum Commissario annehmen möge, welche etc. 



Digitized by LjOOQIC 



SKRIFVELSER 1632. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 318 — 



Mnw^ehdiim 



H:o 700. Bref från generalen Johan Baner till ^konungen: att Pappenheim 
med hvarjc dag väntas framror Magdeburg med 10.000 man, men 
att han (Baner) ämnar vika undan bakom Saale; att Hertigen af 
Weimar erbjudit honom undsättning, men att General Tott un- 
dandragit sig att lemna någon sådan; att Öfverste Schneida- 
wend, i stället för att enligt ordres komma till honom» erbjudit 
sig beledsaga Drottningen från Leipzig till Naumburg, hvarigenom 
H. M. möjligtvis löper fara m. m. Datum Salbko den 1 Jan. 
163:2 (på tyska). 

41 701. Bref från fältmarskalken Horn till?: berättelse om allt hvad som 
förefallit i Franken mellan honom och Tilly, sedan början af No- 
vember 1631 till dato. Ochsenfurth den 18 Jan. 173:2 (på tyska). 

« 702. Bref från kommissarien Erik Anderson till konungen: noggrann be- 
rättelse om förloppet med Wismars öfvergång. Datum Wismar 
den 18 Jan. 1632. 

« 7X)3. Bref från sekreteraren Lars Grubbe till riks-kansleren: att han af 
konungen, som är bekymrad om tillståndet i Neder-Sachsen, eme- 
dan han ej på länge derifrån erhållit någon underrättelse, bli(Vit 
beordrad att öfver Cassel resa till Baner och framföra konungens 
befallningar om hans, Landtgrefvens och Hertigen af Weimars 
förening mot Pappenheim; att tala med Hamilton m. m. Datum 
den 19 Jan 1632. 

« 704. Bref från sekreteraren Lars Grubbe till konungen: att Baner lär 
vara vid Saltzgitter ocR att Pappenheim gått tillbaka öfver We- 
sern; att Landtgrefven blokerar Duderstadt, men med sitt rytteri 
vill afgå till förening med Baner m. m. Datum Osterrode den 21 
Jan. 1632. 

4» 705. Bref från sekreteraren Lars Grubbe till konungen: att han ankommit 
till Saltzgitter, i hvars grannskap han funnit Baner och Hertigen 
af Weimar med ungefär 8000 man hvardera; att de ämna förena 
sig med Landtgrefven af Hessen, som förmodas hafVa 3,500 man 
vi(| MUnden, hvarefter de gemensamt vilja drifva Pappenheim ur 
fältet, så att de få ro i sina qvarter; att Baner till slutet af Mars 
hoppas få tillsammans öfver 20,000 man och Hertigen närmare 
15,000; att underrättelser ingått» det Tott, som bör komma till 



Digitized by LjOOQ IC 



— 319 — 

Hildesheim. nu beGnner sig vid Ltkireburg, att Brehmen blokeras, 
att kommeDdanten i Stade ämnar öfverleniDa fSstningen till Dan- 
mark m. m. Datum KniesUdt den 22 Jan. 1632. 

N:o 706. Bref från rikskansleren och riksrådet Johan Sparre till Riksens råd: 
en allmän öfVersigt af sakernes tillstånd i Tyskland, särdeles i 
Neder-Sachsen. Datum Frankfarth ara Bfain den 25 Jan. 1632. 

» 707. Bref från Adler Salvius tiU Pfaltzgrefven Johan Casimir: öfversigt af 
sakernas tillstånd, jemte anmaning att flottan för Wismars skuld 
tidigt följande vår måtte utrustas, samt att för all del penning«medel 
med det snaraste tillsändas honom i Hamburg, såvida krediten 
skall kunna vidmagtbållas och vftrfningame fortgå. Datum Ham- 
burg den 25 Jan. 1632. 

j» 708. Bref från amiral Ryning till Joh. Fegrsus: angående Wismars öfver- 
gång och kommendantens, Öfv. Grams, arrestering, Jemte uppgift 
på det ammunitions-förråd, som finnes i Wismar. Datum Wis- 
mar den 26 Jan. 1632 (på tyska). 

a» 709. Bref från Riksens råd till konungen: dess underdåniga svar och be- 
tänkande uppå K. M:ts bref, dateradt Höchst den 28 Nov., angå- 
ende 6 regementer fotfolk och 1500 hästar, som H. K. M:t nå- 
digst befaller med första öppet vatten utsända. Datum Stockholm 
den 28 Jan. 1632. 

u 710. Bref från general Baner till konungen: att han undfått konungens be- 
fallning att marschera till honom samt qvarlemna öfv. Kagg med 
en mindre afdelning; att Landtgrefven af Hessen i början bäröfver 
' , blifvit bekymrad, men att han fattat mod, sedan han fått veta att 
Kagg skall qvarstanna och att Tott nalkas; Pappenheim ligger 
vid Hameln ; uppgift på så väl det folk som han (Baner) qvarlem- 
nar, som det han tager med sig, äfvensom på den väg han ämnar 
taga. Datum Abiefeld den 20 Febr. 1632 (på tyska). 

i> 711. Bref från sekreteraren Nicodemi till Riksens råd: angående förbun- 
den med siäderne Frankfurth» Kttrnberg, Strassburg och Ulm, 
sant underhandlingarne med städerni^ Braunschweig och CöUn, 
med Ligan om neutralitet, med konungen i England, den fördrifne 
Pfaltzgrefven, Markgrefven ar Baireuth och Fursten af Wortem- 
berg m. m. Datum Frankfurth am Main den 23 Febr. 1632. 

» 712. Bref från öfverste Sperreuter till konungen: att han gjort ett lyckadt 
öfverfall på fiendens förtrupper vid Ober Sontheim, men förmod- 
ligen nödgas draga sig in i Hall tillfölje af hans öfvermagt. Da- 
tum Schwabiseh Hall den 27 Febr. 1632. 

A 713. Instructio pro sekreteraren Nicodemi till Strassburg den 29 Febr. 
1632. 

» 714. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: att Tilly med stor öf- 
vermagt nalkas Bamberg, hvarest Horn ämnar försvara sig till dess 

Digitized by V^OOQIC 



— 620 — 

Hertig Wilhelm af Weimar kommer med undslUnii^g, samt angå- 
ende de försvaranstaUer han vidtagit. Datum Bamberg den 2^ 
Febr. 1632 (på ty«ka). 

Neo 715. Relation 'af fältmarskalken Horn till konungen: angående fOrloppet 
af trfiffningen vid Ramberg den 28 Febr., återtåget derifrån till 
EUman, 6fverrallet vid H<rilstfidt, Tillys AramryqkAQde till Hass- 
furth den 4 Mars och Horns ytterligare återtåg till Scbweinfurth 
m. m. Datum Geltershausen den 7 Mars 1632 (på tyska). 

j» 716. BreT från fältmarskalken Horn till konungen: om Tillys vidare pla- 
ner samt tillståndet i den egna armén, särdeles hvad artilleriet 
beträffar. Datum Geltershausen den 7 Mars 16S2 (på tyska). 

j» 717. Rref från Riksens råd till konungen: att de skola gfira kopparen i 
ordning, samt förse landets gränser mot Danmark. Stockholm 
den 13 Mars 1632. 

j> 718. Bref från kommissarien Erik Anderson till konungen: angående det 
nödställda, förvirrade tillståndet i Stiftet Magdeburg; att Kagg 
skiljt sig från Hessarne och retirerat på Halberstadt, men att 
hvarken Hertig Georg eller Tott kommer till bistånd; begär att 
antingen Ranér eller någon annan måtte sändas ned att ställa sa- 
kcrne I ordning. Datum Magdeburg den 16 Mars 1632. 

a 719. Rref från rikskansleren till Landtgrefven af Hessen: att han mottagit 
befälet vid Rhen, samt om sakernas dervarande tillstånd m. m. 
Datum Maintz den 18 Mars 1632 (på tyska). 

» 720. Bref från kommissarien Erik Anderson till flUmarskalken Tott: att 
han helldre bör uppgifva Stades blokad, än utsätta «ig l^r neder- 
lag af Pappenheim, men deremot förena sig med Hertig Georg af 
Lttneburg. Datum Halberstadt den 18 Mars 1632. 

»' 721. Bref från riksrådet Johan Sparre till Pfaltzgrcfven Johan Casimir: 
angående Drottningens resa från Leipzig till Frankfurth, konun- 
marsch derifrån tHI NUrnberg och Donauwerth, uppgift på 
n af de trupper som finnas vid Rhen, i Franken, Hessen 
eder-Sachsen, ölVersigt af angelägen heternes tillstånd ra. m. 
I Frankfurth am Main den 24 Mars 1632. 

1 (äitmarskalken Tott till Riksens råd: angående hans fiSr- 
igar efter Wismars öfvergång, öfVersk ridandet af Elben, in- 
let af Buxtehude, Freiberg och Ottersberg, blokaden af Stade 
de kejserlige vilja ö^*erlemna åt Danmark), Rrehmervöhrde 
othenburg, samt slutligen om konungens genom, Erik An- 
framförda ordres att nalkas Wesern. Datum Han\burg 
4 Mars 1632 (på tyska). 

råds betänkande och rådslag om fredsconditioner med kej- 
Datum Stockholm den 2(i Mars 1632. 



Digitized by LjOOQ IC 



— 321 ^ 

N:o 724. Bref från Joachim Caroerarius till rikskansleren : om ÖfvergSngen 
vid Donauwerth. Datum Donauwerth den 27 Mars 1632 (på 

tyska). 

» 725. Bref från rikskansleren till LandtgrefVen af Hessen: att han hor 
draga sig till medlersta Rhen, om han ej år stark nog att motstå 
Pappenheim. Datum Frankfurth den 28 Mars 1632 (på tyska). 

ii' 726. Bref från kommissarien Erik Anderson till konungen: att Pappen- 
heim hastigt våndt sig mot Tott vid Stade, tillfölje hvaraf en all- 
män skräck i hela landet uppkommit; att det oaktadt Hertigen 
af Lfknehnrg och LandtgrefVen af Hessen drOJa med roreningen 
m. m. Datum Magdeburg den 30 Mars 1632. 

j» -727. Bref från kommissarien Erik Anderson till fältmarskalken Tott: rå- 
der honom att i tid upphafva Stades blokad samt fSrena sig med 
Georg af LCIneburg. Datum Magdeburg den 30 Mars 1632 (på 
tyska). 

i> 728. Bref från rikskansleren till Rhengrefven Otto Ludvig: att han, om 
Spaniorerna med hela sin magt trSnga Ofver Moseln, bOr draga 
sig tillbaka till Maintz. Datum MainU den 3 April 1632 (på 
tyska). 

» 729. Patent af rikskansleren för N. Dimpfél att vara general-proviant- 
mästare. Datum Maintz den 3 April 1632 (på tyska). 

» 730. Bref från rikskansleren till fältmarskalken Tott: att lemna 5 å 6000 
man qvar i Rrehmen och till Stades blokerlng, men med återsto- 
den af armén ettdera sjelf gå eller ock sända Lobusen eller Lessle 
att bistå Hertigen af Lttneburg och Landtgrefven af Hessen, hvUka 
hårdt ansättas af Pappenheim. Datum Maintz den 3 April 1632. 

» 731. Ordres från rikskansleren till Rbengrefven Otto Ludvig: att oroa 
Spaniorerne, som nu öfverskridit Mosel, och att retirera till' 
Maintz, sedan garnisonen i Creutznach blifvit förstärkt. Datum 
Maintz den 4 April 1632 (på tyska). 

o 732. Bref från rikskansleren till Pfaltzgrefve Christian: att sammandraga 
sina trupper och göra sig i ordping att gå till Alaintz, emedan 
Spaniorerne gått öfverMoseln. Datum Maintz den 4 April 1632 

(på tyska). 

» 733. Ordres från rikskansleren till Hertig Bernhard af Weimar: samma 
som föregående. Datum Worms den 5 April 1632 (på tyska). 

» 734. Ordres från rikskansleren till Pfaltzgrefve Christian: närmare förhåll- 
nings-ordres. Datum ut supra. 

» 735. Bref från kommissarien Erik Anderson till konungen: att Pappen- 
heim dragit sig något tillbaka f^ån Eimbeck till Haroeln; att Tott 
Svenskt KrigshiH. Arkiv. 2. - 21 



Digitized by LjOOQIC 



/ 



— 322 — 

är redo Ull succurseo, men sjelf så sjuklig att han ej kan kooDm» 
med m. m. Datum Gröningen (nftra Magdeburg) den 6 April 1632. 

N:o 736. Bref från rikskansleren till Pfaltzgrefve Christian: att Spaniorerne 
intagit Kirchberg och nu stå framror Sobernheim, samt tyckas gå 
mot Creutznach och Bingen, hvarföre han bör skynda till Maintz 
sedan passet vid Mannheim blifvit besatt. Datum Maintz den 9 
April 1632 (på tyska). 

» 737. Bref från kommissarien Erik Anderson' till rikskansleren: om saker- 
nes dåliga tillstånd i Neder-Sacbscn; i P. S. att Pappenheim från 
Hameln uppbrutit till Stade. Datum Gröniagen den 9 April 163:2. 

» 738. Bref från rikskansleren till Landtgrerven af Hessen: att ban ensam 
hoppas kunna reda sig mot Spaniorerne, men att, om Pappenheim 
skulle försöka förena sig med dem, Landtgrefven öfver Hanau bör 
tåga till undsättning; qvarblifVér P. deremot i Neder-Sacbsen, bör 
Landtgrefven söka förening med Hertigen af Lttneburg och Tott. 
Datum Maintz den 12 April 1632 (på tyska). 

o 739. Bref från rikskansleren till fältmarskalken Tott: af hufVudsakligen 
samma ipnehåll som föregående. Datum Maintz den 12 April 
1632 (på tyska). 

i> 740. Bref från rdltmarskalken Tott till general-kommissarien Erik Ander- 
son: att Pappenheim kommit till grannskapet af Stade, hvars bio- 
kad Tott derföre upphäft; att han har hos sig Georgs af Lttne- 
burg ryttare; ber att Kagg måtte med allt sitt folk sändas till 
Winsen. Datum Buitehude den 13 April 1632 (på tyska). 

j» 741. Bref från Hertig Bernhard af Weimar till Pfaltzgrefve Christian: - 
att han skall sända Öfverste Schawelltskis regemente till Worms. 
Datum Frankfurth den 18 April^ 1632. 

» 742. Bref från riksrådet Johan Sparre till Pfaltzgrefven Johan Casimir: 
om konungens öfvergång af Lech, samt Spaniorernes mottagande 
i Pfaltz. Datum Frankfurth den 18 April 1632. 

A 743. Bref från D. Stcioberg till general-kommissarien Erik Anderson: 
om det dåliga tillståndet i Neder-Sachsen. Datum Braunschweig 
den 19 April 1632 (på tyska). 

j» 744. Bref från rikskansleren och riksrådet Johan Sparre till Riksens råd: 
om konungens framgångar i Baiern, försvaret mot Spaniorerne i 
Pfaltz. underhandlingar med Tricr m. m. Datum Frankfurth den 
19 April 1632. 

» 745. Bref från Riksens råd till konungen: om underhållet af det krigs- 
folk, som på våren skulle gå ut till Tyskland, men får sunna 
hemma; om försvarsanstalterne mot Danmark och Spanska flottan 
m. m. Datum Stockholm den 20 April 1632. 



Digitized by V^OOQIC 



— 323 — 

l^Nio 746. Bref från likskansleren till Praltzgrcrven Christian: att hnn från Al- 
zpy bOr gå till Pfettersheim, liksom rikskansleren sjelf från Maintz 
till Worrns (förmodligen för alt undsätta Speyer). Datum Maintz 
den 22 April 1032 (på tyska). 

i> 747. Hrcf från fnitmarskalken Tott till general-kommissarien Erik Ander- 
son: om Pappcnheims undsättning af Siade, fäktningarne vid Keh- 
dingcr Land och Horneberg m. m. Datum Buitehudc den 22 
April 1632 (på tyska). 

>4 748. liref från fältmarskalken Horn till konungen: att han på ?ägen till 
Regensburg stannat i Neustadt, emedan de på andra sidan Donau 
tågande Bajrarne gjort en rörelse tillbaka, hvars ändamål han 
genom ströfpartier först måste utröna. Datum Neustadt den 23 
April J632. 

-« 749. Bref från Ta ii marskalken Horn till konungen: att Bajrarne enligt 
fångars utsago r^dan för 8 dagar sedan med list infört stark gar- 
nison t Regensburg m. m. Datum Neustadt den 23 April 163;2. 

» 750. Bref från Balibasar i\cu(kirch?) till : angående konungens 

förrättningar framför Ingolstadt, samt I »ynnerhct ang. ett sam- 
tal, den sednare skall hafva haft med den Fransyske residenteo 
hos Churfursten af Bayern, S:t £tienne, om den politiska ställ- 
ningen. Datum Anspach den 25 April 1C32 (på tyska). 

M» 751. Brrf från rikskansleren till Landtgrcfven af Hessen: att Öfversle 
Hornepk utan ringaste skäl öfverlemnat Speyer åt Spaniorerne. 
fastän han sjelf stod i grannskapet, vid Worms, med en stark 
undsättningshär; uppmaning till Landtgrefven att närma sig Rhen, 
om Pappenheim skulle söka förening med Spaniorerne. Datum 
Maintz den 26 April 1632 (på lyska). 

n 752. Bref från sekreteraren Lars Grubbe till rikskansleren:* alt konungen 
uppbrutit från Ingolstadt och närmar sig Mttnchen m. m. Datum 
Augsburg den 27 April 1032. 

^ 753. Riksens råds rådslag tiJl konungen: angående de Spaniske etc; att 
krig ej mot dem bör ofTentligen förklaras ej heller neutralitet sö- 
kas, utan att man, likasom de, bör dissimulera och tillfoga så 
mycken skada som möjligt, till dess tiden blir inne att dem med 
krig öfverfalia. Datum Stockholm den 30 April 1632. 

j» 754. Bref från faitmarskcilken Tott till konungen: angående tillståndet i 
Brchmrn och Pappcnheims förehafvanden kring Siade; om Dan- 
marks fiendiliga tänkesätt; anhållan om tillåtelse att för sjuklighet 
få begft^na varma bad m. m. Datum Buxtehude den 30 April 
1632 (på tyska). 

4» 755. Htef fcåii general-kommissarien Erik Anderson till D. Steinberg: an- 
gående tillståndet i Neder-Sachsen, särdeles hvad beträffar Kaggs 
trupper kring Magdeburg. Datum Gröoingen den 30 April 1632. 



Digitized by LjOOQIC 



— 324 — 

N:o 756. Bref från lekretertren Lan Grubbe Ull konungen: angleode dei usl» 
UUstlndet i Neder-Sachsen. Datum Eraurth den 2 Maj 163:3. 

B 757. Bref från fliltmarskalken Horn till likskansleren : angående de krigf- 
förrättningar ban efter Lecb-öfvergången utfftrt med sin detasche* 
rade afdelning till ocb med Landshuts intagande. Datum Lands- 
but den 2 Maj 1632 (pl tjska). 

B 758. Ordres från rikskansleren till general-major N. Boethius: att bai» 
skall formera de bonom (i Sacbsen) anfftrtrodda trupperne i eo- 
corps samt dermed understödja Tott i hans bemödande att från 
Stade undandrifva eller derstides innestånga Pappenbeim. Datum 
den 4 liaj 1632 (på tjska). 

9 759. Pass från rikskansleren för den till Ebrenbreitstein beståmda Fran- 
syskil garnisonen. Datum Maintz den 5 Maj 1632 (på tyska). 

» 760. Bref från Landtgrefren af Hessen till rikskansleren: om intagandet 
af staden Brilon i Westpbalen, samt om hans beredyilligbet att 
förena sig med Tott ocb Hertigen af LCkneburg. Datum Cassel 
den 5 Maj 1632 (på tyska). 

j» 761. Bref från kommissarien Erik Anderson till konungen: rider honom 
att taga till sig alla de höga befåihaframe i Neder-Sachaen, som 
der anfört utan sammanhangs både Hertigen af LCkneburg, Tott, 
Baudissin ocb Lobausen, men i stillet nedsftnda Horn, som kunde 
återställa verket Datum Gröningen den 7 M#J 1632. 

9 762. Bref från Pfaltzgrefve Christian till rikskansleren: att han efter Sim* 
merns frivilliga uppgifvande tågat till Kirchberg, som han följande 
natt åmnar intaga. Datum en campagne fCkr Kirchberg den & 
Maj 1632. 

j» 763. Bref från Georg af Lfkneburg till general-kommissarien Erik Ander- 
son: att Pappenbeim utrymt Stade och marscherar till Verden^ 
men att man imnar stibga åiervågen för bonom, hvarföre ban 
(Georg) anhåller att General-major Boethius med sina underbaf- 
vande trupper måtte sdndas till Celle. der den allmänna förenings- 
punkten år öfVerenskommen. Datum Winsen a. d. LQhe den 9 
Maj 1632 (på tyska). 

a 764, Bref från sekreteraren Lars Grubbe till rikskansleren: om de åtgir- 
der, som olifvit yidtagiie för att hindra Pappenbeim komma till- 
baka från SUde, samt om tillståndet i allmänhet i Neder-Sacbses. 
Datum Kitzingen den 13 Maj 1632. 

a 765. Bref från kommissarien Erik Anderson till konungen: om Pappen- 
beims aflåg från Stade; tillståndet i Neder-Sachsen ; noggrann 
uppgift på krigsfolkets styrka, jemte de sednaste krigsröreiserne. 
Datum Halberstadt den 13 Maj 1632. 

a 766. Bref från residenten Joachim Transehen i Berlin till konungen: an- 
gående Öfverste Burgsdorfs expedition med 3000 man från Rrossea 



Digitized by LjOOQ IC 



_ 325 — 

Ull Glogau, men återtåg på rykte om de kejserliges anoalkande 
med 10,000 man; att ArDbeiro mottagit penningar af Waldtatdn; 
att Cbur-Sacbsen med 17,000 man vill understödja konungen m.m. 
Datum Berlin den 14 Maj 1632 (på tyska). 

:^:o 767. Resolutlon från Cburfursten af Sachsen till svenska såndebudet, gref- 
ven af Solms: Cburfursten tackar konungen f6r att ban vill komma 
till hjelp, men säger sig ej kunna möta vid Eger i anseende till 
vestliga Böhmens utödda tillstånd. Datum Dresden den 15 Maj 
1632 (på tyska). 

« 768. Bref från general-major A. Lessle till rikskansleren: angående sin 
sjukdom; Pappenheims afhnarsch nråii Stade och Baudissins rörel- 
ser för att stinga vägen, samt, nir detta ej lyckats, för att förfölja 
honom. Datum Hamburg den 17 Maj 1632 (på tyska). 

^ 769. Ordres från rikskansleren till öfverste Hubaldt: att som rykte Inlupit, 
det Spaniorerne skulle hafva uppbrutit trhn Speyer, ban skall göra 
sig i ordning till afmarsch från Worms, sedan tilh'Scklig garnison 
derstftdes blihrit qvarlemnad. Datum Maintz den 18 Maj 1632 
(på tyska). 

'» 770. Ordres från rikskansleren till öfverste Stålhandske: att han, tillfölje 
af ett rykte om Spaniorernes uppbrott från Speyer, bör afgå med 
sina egna och GrefVe Ebersteins trupper till Worins. Datum 
Maintz den 18 Maj 1632 (på tyska). 

4> 771. Ordres från rikskansleren till öfverste Stålhandske: att han, om Spa* 
niorerne gå öfver Rhen, skall låta Grefve Eberstein sanda garni- 
sonen i Ladenburg till Mannheim, men ijelf jemte Ebersteins och 
Beckermans trupper gå till Worms. Dati^m Maintz den 19 Maj 
1632 (på tyska). 

j» 772. Bref från riksrådet Johan Sparre till Pfaltzgrefven Johan Casimir; 
angående konungens inryckande i Mdnchen; Fransosernes, Spa- 
niorernes och HollSndarnes krigsrörelser m. m. Datum Frank- 
furth am Main den 21 Maj 1632. 

"» 773. Bref från rikskansleren till general-lleutenant Baudissin: lyckönskar 
honom till öfVerbefälet i Neder-Sachsen ; anmodar honom föija Pap* 
penheim i hSlarne och (Örena sig med LandtgrefVen, eller, om den 
förre rycker till Rhen, begifVa sig till Maintz. Datum Maintz deo 
22 Maj 1632 (på tys^)- 

« 774. BreC. från Riksens råd till konungen: angående försvarsanstalterne 
mot Danskar och Spaniorer, samt några åtgSrder i afseende på 
penningeverket. Datum Stockholm den 25 Maj 1632. 

•a> 775. Bref från Cburftirsten af Sachsen tid grefven af Solms: att han skall 
underrilta honom, hvarest konungen beflnner sig, på det han må 
kunna förena sig med honom. Datum Dresden den 21 Maj 163)^ 

(på tyska). 



Digitized by LjOOQIC 



— 326 — 

N:o 776. Bref frlo öfversten P. Ruthwen Ull koouDgen: angående tillståndet 
i vestra Schwaben. Datum Ulm den ? Maj 163?. 

o 777. Bref Trån riksrådet Johan Sparre till Pfaltzgrefven Johan Casimir: 
angående Spanska arméns återtåg från Pfaltz» tillståndet i södra 
Tyskland och Nederländerna m. m. Datum Frankfurth am Main 
den 1 Juni 1632 (på tyska). 

» 778. Bref från sekreteraren Lars Grubbe till rikskansieren: om Weissen- 
burgs förlust och Hertig Bernhards framgång nära Memnfiingen/ 
samt om sin egen resa till Hessen för att sammanhålla arméerne f 
Neder-Sachsen och rigta dem mot Pappenheim m. m. Datum 
Donauwerth den 3 Juni 1632. 

o 779. Bref från öfverste Hastfehr till?: att han den 7 Maj börjat Cronacbs 
belägring, afslagit åtskilliga undsättningsförsök från kringliggande 
kejserliga garnisoner» men slutligen måst upphäfva belägringen, 
emedan Bajrarne nalkades från Öfre Pfailz och H3ppenheim från 
Hessen. Datum ^eustadt a. d. Heidt den 3 Juni 1632 (på tyska). 

i> 780. Bref från Salvius till konungen: innehållande noggranna och intres- 
santa upplysningar om orsakerne till det dåliga tillståndet i Neder- 
Sachsen under hela vintren och våren, om nederldgct vid Stade, 
om Totts fullkomliga oduglighet m. ni. Datum Brehmen den 8 
Juni 1632. 

» 781. Bref från kommissarien Erik Anderson till konungen: angående till- 
ståndet i den Ncder-Sachsiska armén, som ändtligen blifvit' sam- 
mandragen vidHildesheim. Datum Braunschweig den 9 Juni 1632. 

o 782. Bref från sekreteraren Lars Grubbe till konungen: att Landtgrefven 
af Hessen kommit till Maintz för att rådgöra med kansleren; att 
han dragit sitt folk, som redan var nära Braunschweig, tillbaka 
till Cassel af fruktan för Pappenheim. hvilkens styrka och ställning 
uppgifves m. m. Datum Frankfurth den 11 Juni 1632. 

o 783. Bref från Hertig Georg af Lttneburg till Landtgrefven af Hessen: 
uppmaning till den sednare, att, sedan nu Pappenheim vändt till- 
baka till Hameln. skrida till förening med Neder-Sachsiska armén.. 
m 13 Juni 1632 (pä tyska). 

L. Grubbe till konungen: om sannolika än- 
tieims rörelse mot Thttringen, nemligen före- 
armén; om det dåliga tillståndet i Franken 
zburg den U Juni 1632. 

lan Sparre till rådet: om konungens marsch 
itt möta Wallenstein, .samt ont <ien marscb- 
blifvlt iakttagen. Datum Frankfurth den 15 

af Hessen till rikskansieren: angående etc 
[lessarnc den 12 Juni gjort i Pa|>penheiiDS 



Digitized by VjOOQlC 



— 327 -r- 

qvarter vid Eschwege, Allendorf och Witzenhausen. Datum Frank- 
furtlj den 15 Juni 1632 (på tyska). 

N:o 787, Bref Trån rikskansleren till Landtgrefven af Hessen: att han enligt 
konungens bifogade ordres s§ fort som möjligt bör begifva sig till 
bufvudarroén i Franken. Datum Maintz den 16 Juni 1632 (på 
tyska). 

» 788. Bref från Landtgrefven af Hessen till rikskansleren: att han just fått 
underrättelse, det hans folk under Uslar vid Yolkmarsen lidit ett 
nederlag, hvarförc han beder rikskansleren till hans förmån göra 
en* diversion. Datum Ziegenbayn den 18 Juni 1632 (på tyska). 

i> 789. Bref från rikskansleren till riksrådet Johan Sparre: att han på väg 
till Coblentz bemägtigat sig Lahnstein och att förstnämnde ort 
straxt eftef hans framkomst kapitulerat. Datum Coblentz den 23 
Juni 1632 (på tyska). 

I) 790. Bref från rikskansleren till Landtgrefven af Hessen : att han intagit 
Coblentz samt ämnar nalkas Cölln, bvarigenom Pappenheim skall 
diverleras, så att Landtgrefven, trots olyckan vid Yolkmarsen, se- 
dan han inlagt starka besättningar i sina tvenne hufvudfästningar, 
dock må kunna, afgå till konungen i Franken. Datum Coblentz 
den 23 Juni (på tyska). 

» 791. Bref från sekreteraren Grubbc till konungen: att han ankommit till 
Neder-Sachsiska armén vid Hildesheim under Hertig Georg, Bau- 
dissin och Lohausen, hvilka likväl ännu ej våga företaga något 
afgörande steg, dels af farhåga för Danmarks stämplingar, dels 
för Pappenheims förmodade öfverlägscnhet; om härens underhåll, 
förstärkning m. m. Datum Hildesheim den 26 Juni 1632. 

ii 792. Bref från rikskansleren till fältmarskalken Horn: att han erhållit be- 
fallning från konungen, att med Pfaltzgrefvens af Birkenfeld trup- 
per begifva sig till Nttrnberg, hvarföre han innan sin afresa an- 
håller om ett samtal med Horn. Datum Maintz den 29 Juni 1632 
(på tyska). 

ii 793. Bref från rikskansleren till grefve Crafft v. Hohenlohe (ståthållare i 
Franken): att han skall hålla lifsmedel i ordning för Pfaltzgrefvens 
trupper. Datum Maintz den 29 Juni 1632 (på tyska). 

ii 794. Ordres från rikskansleren till general Baner: att han erhållit konun- 
gens befallning att marschera till Ntirnberg, samt att han är be- 
redd att förena sig med Baner vid Windsheim. Datum Maintz 
den 29 Juni 1632 (på tyska) 

D 795. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: om Neder-Sachslska 
härens styrka, tillstånd och underhåll, möjligheten att deraf deta- 
schera en del till konungen under Heriig Georg samt lemna Bau- 
dissin qvar m. m. Datum Hildesheim den 1 Juli 1632. 



Digitized by LjOOQIC 



— 328 — 

N:o 796. Bref från generaMöjtnant Baudissin till konungen : berättelse om hrad 
som rorelupit mellan Neder-Sachsiska armén och Pappenheim, äf- 
vensom redogörelse för planerne till fälttågets ?idare förande. Da- 
tum den 1 Juli 1632 (på tyska). 

i> 797. Bref från general Baner till konungen: att Cratz med, efter bvad 
som f^regifves, 10,000 man öfverraskat Landsberg och nu står fram- 
för Augsburg, men att han med det snaraste skall bortdrifva ho- 
nom. Datum Donauwcrth den 5 Juli 1632 (på tyska). 

i> 798. Bref från Hertig Georg af Ltlneburg till konungen: att han af flera 
skSI ånnu ej kan efterkomma konungens uppmaning att föreoa 
sig med honom. Datum Hildesheim den 5 Juli 1632 (på tyska). 

n 799. Bref från Landtgrefven af Hessen till rikska nsleren : att han ej enligt 
liegiran kan förena sig med den sednare vid Aschaffenburg, eme- 
dan han tillfölje af konungens befallning redan tågat till Kalten 
Nordheim, samt att han den 10'boppas kunna intrfilTa vid Neustadt 
a. d. Aisch. Datum Kalten Nordheim den 6 Juli 1632 (på tyska). 

j» 800. Bref från Riksens råd till konungen: att enligt hans befallning det 
längst bort i Finnland och Norrland förlagda krigsfolket &r beor- 
dradt till Stockholm, för att vara tillreds ettdera mot Danmark 
eller också att utföras till Tyskland. Datum Stockholm den 6 
Juli 1632. 

j» 801. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: angående 1) Pap- 
penheims styrka och sannolika planer; 2) armens vidare företag 
om P. går till Cölln, isynnerhet med afscende på Danmarks miss- 
tänkta hållning; 3) truppernas underhåll och förstärkning samt de 
oordningar, som med ^anledning deraf förefalla m. m. Datum 
Hildesheim den 7 Juli 1632. 

» 802. Bref från general Baner till konungen: med anledning af den sed- 
nares åsigt. att han ej så mycket hade behöft sysselsätta sig med 
Cratz, utan genast bort komma till NQrnberg, försvarar Baner 
icke allenast denna sin åtgärd, utan framlägger äfven de skäl, som 
ytterligare nödga honom att qvarstanna vid Lech för att innan 
afmarschen alldeles tillbakadrifva Crau. Datum Augsburg den 9 
Juli 1632 (på tyska). 

i> 803. Bref från fältmarskalken Horn till rikskansleren: att han eröfrat 
Trarbach, ämnar vända sig till Bernkastel och möjligtvis Teldentz, 
samt sedan enligt aftal återgå till Maintz. Datum Trarbach den 
9 Juli 1632 (på tyska). 

» 804. Bref från fältmarskalken Horn till rikskansleren: att han Ugtt Bern- 
kastel och nu är pä väg tillbaka till Mainlz. Datum Rirchberg 
den 12 Juli 1632 (på tyska). 

• 805. Bref från öfverste Axel Lilje till rikskansleren: angående de fiendt- 
Bga ströfpartiernas företag m. m. Datum Wartzburg den 12 Juli 
1632 (på tyska). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 329 — ' 

^:o 806. Bref från general Baner till konungen: att han följande dag eller 
föreningen med Hertig Bernhard Aronar uppbryta mot Kratz, hyars 
styrka beständigt tillv&xer. Datum Augsburg den 12 Juli 1632 
(på tyska). 

M 807. Bref från general Baner till rikskansleren : att han förnummit dennes 
uppbrott till WOrtzburg, men sjelf af flera skäl hittills ej kunnat 
gå dit; sedan nu likväl Cratz vikit undan bakom Ammer och 
Hertig Bernbard blifvit sänd till det af Hertig Leopold hotade 
Kemptens undsättning, vill han åtminstone tillsvidare gå till Weis- 
senburg, för att efter omständigheterna kunna undsätta Hertig 
Bernhard eller fortsätta marschen till Wfkrtzburg. Datum Lands- 
berg den 13 Juli 1632. 

M 808. Bref från fältmarskalken Horn till rikskansleren: att han anländt till 
Maintz med sin här samt afvaktar vidare ordres; att Fransoserna 
gå emot Udenheim (Philipsburg) ; derjemte fOreslår han äfven be- 
lägringen af Heidelberg, hvars garnison oroar trakten genom ut- 
fall. Datum Maintz den 15 Juli 1632 (på tyska). 

j> 809. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: att Hertig Georg 
' vill belägra Duderstadt samt att Baudissin ej vill skiljas från ho- 
nom, emedan han anser sig för svag om Pappenhelm åtsrkommer. 
Datum Osterrode den 16 Juli 1632. 

4» 810. Bref från general Baner till rikskansleren: att han, sedan Cratz vikit 
undan bakom Ammer samt Hertig Bernhard tillbakaslagit Hertig 
Leopold, gått till Donauwerth, bvarest han likväl måst stanna till- 
följe af rykten om Bajerska härens ankomst till Manchen m. m. 
Datum Donauwerth den 16 Juli 1632. 

« 811. Bref från generalmajor Boethius till rikskansleren: att Hertig Wil- 
helms af Weimar armé, med hvilken Sachsiska kontingenten före- 
gående dag förenat sig, ankommit till Hildburgshausen och den 
20 skall inträffa vid Schweinfurth. Datum Hildburgshausen den 
18 Juli 1632 (på tyska) 

a» Si2, Bref från Rbengrefven Otto till rikskansleren: att han låtit besätta 
Billigheim med egna trupper, att Landau vid Fransyska arméns 
annalkande erbjudit sig intaga Svensk garnison, hvartill äifvcD 
Weissenburg och Hagenau skola vara böjde m. m. Datunv 
Maintz den 1^ Juli 1632 (på tyska). 

» 813. Bref från general-löjtnant Baudissin till konungen: att armén öfvcr 
ISordheim marscherar mot Duderstadt. att den öfverlägsne Pap- 
penhelm ännu är qvar I Paderborn, hvarföre Hertig Georgs afgång 
till NCkrnberg afstyrkes; om den strategiska belägenheten i allmän- 
het, Jen^te förslag till krigets flyttande till Fricsland och Oldenburg 
m. m. Datum Duderstadt den 19 Juli 1632 (på tyska). En bilaga. 
Innehållande förteckning öfver Pappenbeims rcgementer, medföljer» 



Digitized by V^OOQIC 



— 330 — 

N:o 814. Bref från Herrig Georg af Ltineburg lili konungen: anser med an— 
tedping af Pappenbeims nära grannskap sin marsch till Ntlrnberg^ 
orådlig, samt fSretlår, att man Tortfarande bör hålla hären till- 
sammans och intaga Duderstadt. Datum Duderstadt den 19 Julf 
1632 (på tyska). 

D 815. Bref från riksrådet Claes Horn till?: att han ej kunnat komma tiir 
NUrnberg för fiendens ströfvare, men nu, sedan rikskansleren snart 
ftirenat 24,009 man, med honom skall gå till konungen. Datum 
Wttrtzburg den 20 Juli 1632 (på tyska). Postscriptum af den 21: 
en mängd uppgifter ang. ställningen i allmänhet; styrkan och an- 
komsttiden af de olika afdelningar, som yid MaiDtz skola förena 
sig; Tältm. Horns ställning vid Rhen m. m. d. 

i> 816. Bref från general Baner till rikskansleren: att han för Cratz' skuld 
ej vågar draga Hertig Bernhard från Schwabén, förrän Hertigen 
af Wttrtembcrg skickat 'de 3000 man under Ruthwen han utlof- 
vat, och att han sjelf tillfölje deraf ej ännu kan stöta till Riks- 
kansleren. Datum Dieifurth den 21 Juli 1632 (på tyska). Åtföl- 
jes af en bilaga, innehållande 

» 817. Bref från Hertig Bernhard af Weimar till Baner: att han föregående 
dag med storm intagit -Fttssen och nu står I sigte af fiendens 
skansar i Tyrolska Alperna, men likväl, så fort folket något hvilat 
sig, skall anträda marschen till Donau för att förena sig med ge- 
neralen. Datum FQssen den 18 Juli 1632 (på tyska). 

^ 818. Bref från rikskansleren till riksrådet Gabriel Oxenstjerna: undskyllaD 
att han ej på länge skrifvit, jemte en allmän öfversigt af tillståndet. 
Datum Scbweinfurth den 25 Juli 1632. 

» 819. Bref från general Baner till rikskansleren: att Hertig Bernhard samma 
dag skall stöta till honom, hvarefter båda förenade öfver Eilwan- 
gen och Weikersheim ämna tåga till Ochsenfurth. Datum Nörd- 
llngen den 28 Juli 1632 (på tyska). 

» 820. Bref från general-löjtnant Baudissin till rikskansleren: att Duder- 
stadt kapitulerat, samt att man ämnar dela Neder-Sachsiska hären. 
Datum Duderstadt den 29 Juli 1632 (på tyska). 

i) 821. Bref från sekreteraren L. Grubbe tilt konungen :, att Duderstadt blif- 
vit raseradt, emedan man ej medelst inläggande af garnison ville 
förminska hären, af hvilken nu en del qvarlemnas vid Wolfenbtttlel 
mot Gronsfeld (som har 2 å 3000 man), samt resten (8000 man) 
tågar till Fulda, för att söka förening med Horn eller Rikskan- 
sleren. Datum Duderstadt den 31 Juli 1632. 

o 822. Bref från Rhengrefve Otto till rikskansleren: ang. Churfurstens af 
Triers anspråk. Franska arméns marsch i Pfaitz nedför Rhendalen, 
samt värfningarnes fortgång. Datum Maintz den 30 Juli 163:2 

(på tyska). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 331 — 

JV:o 823. Bref från Hertig Georg af Lttneburg till konungen : framst&ller an— 
språk på Diiderstadi och delar af Eichsreidska området, som blif-. 
vit lofvade åt Hertig Wilhelm af Weimar. Datum^ Duderstadt 
^en 31 Juli 1632 (på tyska). 

ii 824. Bref från sekreteraren L. Grubbe Ull konungen: om de skäl, som 
föranledt Neder-Sachsiska bärens delning och qvarblifvande i lan> 
det. Datum den 1 Aug. 1632. . 

a 825. Bref från fältmarskalken Horn till rikskansleren : att han med någol 
folk ämnar undsätta Wttrtemberg mot de kejserlige, samt qvartc- 
ren i Westerwald mot Merode; om ställningen vid Rhen, Frans- 
männens belägring af Trior m. m. Datum Maintz den 2 Aug. 
1632 (på tyska). 

D 826. Bref från Hertig Georg af Lttneburg till konungen: ang. fortgångerr 
af Wölfenbuttels blokad. Datum im Qwartier Klein Stockheim vor 
Wolfenbttttel den 14 Aug. 1632 (på tyska). 

D 827. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: om Baudissins ope- 
rationer i Westphalen, planer alt belägra Paderborn och fastsätta 
sig vid Lippe, huru man ämnar förhålla sig om Pappenheim åter- 
kommer, uppgift på fiendens och den egna styrkan, om armén» 
underhåll m. m. Datum Cassel den 16 Aug. 1632. 

j» S2S, Bref från tältmarskalken Horn till konungen: ang. hans operationer 
t Baden samt förloppet af drabbningen vid Wiesloch. Datum, 
Rasladt den 19 Aug. 1632 (på tyska). 

» 829. Bref från fältmarskalken Horn till rikskansleren: ang. hans plan att 
vid Strassburg öfverskrida Rhen, samt om tillståndet i Baden m. m. 
Datum Schwartzach den 31 Aug. 1632 (på tyska). 

» 830. Bref från fällmaiskalken Horn till konungen: att fienden efter neder- 
laget vid Wiesloch undkommit till Breisach, samt angående de 
skäl, som förmå honom stanna i Elsass och belägra Schlettstadt. 
Datum Erstein den 26 Aug. 1632 (på tyska) 

» 831. Bref från sekreteraren L. Grubbe (?) Ifll konungen: ang. krigsrörel- 
serne i Westphalen i slutet af Aug., uppgift på såväl de egna, 
som de fiendtliga stridskrafternas styrka, om nyvärfningarne i Ne- 
der-Sachsen och de stora oordningar, som dervid förefallit nk m. 
Datum Gröningen (vid Magdeburg) den 8 Sept. 1632. 

j» 832.' Bref från fältmarskalken Horn till konungen: om Offenburgs inta-, 
gande, samt ang. de skäl som förmått honom att sedan gå öfver 
till högra Rhenstranden och belägra Benfeldcn i stället för Schlelt- 
stadt, af hvilken belägring han nu äfven hindras att genast enligt 
konungens ordres gå tillbaka till medlersta Rhen mot Pappenheim. 
Datum im Qwartier vor Bcnfelden den 14 Sept. 1632 (på tyska>. 



Digitized by LjOOQIC 



— 332 — 

H:o 833. Relation af Baudisiin rörande en fSktning rid Brakel. Datum den 
16 Sept. 1632 (på tyska). 

» 834. Bref från grefve v. Tfaurn till konungen: ang. hemliga fredsunder- 
handlingars öppnande med Wallenstein. Datum Rothenburg a. d. 
Tauber den 17 Sept. 1632 (på tyska). 

u 835. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: ang. tillståndet rid 
Baudissins armé och Pappenheims styrka. Datum Höxter den 17 
Sept. 1632. 

-M .836. Bref från D:r Salvius till Pfaltzgrerven Johan Casimir: att kopparen 
kommit till Lfkbeck, men som den stigit i pris vore det bSttre att 
genast sälja den, ftn mynta den f Maintz; om Stades och Wismars 
utblottade tillstånd, samt konungens i Danmark truppsamlingar; 
underr&ttelser om tillståndet vid bufvudbfiren, vid Weser och Main, 
samt i Cbur-Sacbsen och Schlesien. Datum Hamburg den 21 
Sept. 1632 (på tyska). Åtföljes af en bilaga, innehållande 

"*> 837. Relation från fältmarskalken Arnheim (?) om krigshändelserna i Schle- 
sien från den 17 Aug. till och med den 1 Sept , samt om f&kt- 
ningarne vid Steinau, Brcslau, Oblau och Brieg m. m. (på tyska). 

^ 838. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen : om tillståndet vid 
Neder-Sachsiska armén, sedan den genom Pappenheims hastiga 
ankomst blifvit splittrad, medels anskaffande m. m. Datum Gen- 
tin i Stiaet Magdeburg den 28 Sept. 1632. 

-» 839. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: ang. fortgången af 
Benfeldens belägring samt tillståndet i Elsass. Datum im Haupt- 
qwartier vor Benfelden den 30 Sept. 1632 (på tyska). 

^ 840. Relation från Hertig Georg af Ldneburg till konungen: ang. förlop- 
pet vid öfverrumplingen af blokad-corpj^en framför Wolfenbfkttel 
den 25 Sept. Datum Braunschweig den 2 Oct. 1632 (på tyska). 
Jemte trenne belysande Bilagor. Allt åtföljande ett bref af samma 
dato, hvaruti Hertigen urskuldar sig. 

m 841. Bref från Landigrefven af Hessen till konungen: alt den sednare till- 
följe af Pappenheims stora framsteg skyndsammeligen torde böra 
begifva sig till Norra Tyskland, såvida icke sinnena skola nedslås 
och förtvifla samt olycka uppkomma. Datum Cassel den 6 Oct. 
1632 (på tyska). 

M 842. Bref från sekreteraren L Grubbe till konungen: uppgift på styrkan 
af de trupper, som ännu finnas att tillgå vid Elben, jemte anhållan 
att konungen etldera niålte skicka någon pålitlig person att diri- 
gera verket eller också sjelf komma ned. Datum Qwedlinburg 
den 9 Oct. 1632. 

» 843. Bref från nkskansleren till konungen: uppmanar konungen att be- 
gifVa sig till norra Tyskland; om NQrnbergs försvar och Bajerska 



Digitized by LjOOQIC 



— 333 — 

härens marsch genom Öfre Pfaltz. Datum Nttrnberg den 10^- 
Ocl. 1632. 

N:o 844. Bref Trån general-löjtnant Baudissin till konungen: alt han på konun- 
gens befallning kommit till Wetzlar, men att hans trupper firo r 
ganska klent skick; anhåller om förbållnings-ordres m. m. Datun> 
Wetzlar den 12 Oct. 1632 (på tjska). 

» 845. Bref från sekreteraren L. Grubbc till konungen: ang. Pappenheims- 
förmodade operationer samt hvad med anledning deraf bör före- 
tagas; om nödvändigheten af en kraftfull befälhafvare för Neder— 
Sachsiska armén, dess förstärkning, samt dess anförares tillfreds- 
' ställande genom donationer. Datum Aschersieben den 13 Oct. 1632. 

» 846. Bref från fältmarskalken Horn till konungen: ang. tillståndet i Elsass 
samt fortgången af Benfeldens belägring. Datum Benfelden den 
21 Oct. 1632 (på tyska). 

j» 84^. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: att Churfursten af" 
Sachsen begär uncfsättning af Hertig Georg, samt ang. stridskraft 
terne på denna sida. Datum Dorten ytd Dessau den 11 Oct. 1632. 

j» 848. Bref från general-löjtnant Baudissin till konungen: att han enligt 
konungens första ordre från Neuburg vändt om från Siegburg, men 
tillfölje af den andra ordern från Ndrnberg nu stannar qvar t 
Cöllnska området samt fastsätter sjg derstädes. Datum Altkifchei»- 
den 23 Oct. 1632 (på t^ska). 

» 849. Bref från genrral-major Lessle till rikskansleren: ang. förs?arsåtgär- 
derne vid nedre Elben. Datum Stade den 24 Oct. 1632 (på tyska). 

j» 850. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: att Hertig Georg: 
med Svenska rytteriet (2000 man) kommit till Torgau samt före- 
nat sig med det Chur-Sachsiska (2000 man); att dessutom finnes- 
4000 man fotfolk till bruk i öppna fältet, hviika samtliga trupper 
när som helst stå till konungens disposition. Datum Torgau dcn^ 
2S Oct. 1632. 

j» 851. Bref från Hertig Georg af Lttneburg till konungen: att fienden, som^ 
var i antag mot Tor.gau, vikit tillbaka; anhållan om förhåilnings- 
ordres, uppgift på Wallenstelns regemcnter m. m. Datum Torgauo 
den 28 Oct. 1632 (på tyska). 

o 852. Bref från öfverste Brandenstein till konungen: att han bemägtigat sig 
Naumburg blott tvenne timmar före de kejserliges ankomst, till- 
följe hvaraf de sednare dragit sig tillbaka. Datum Naumburg den^ 
30 Oct. 1632 (på tyska). 

B 853. Bref från Hertig Georg af LUneburg till konungen: alt han afvaktar 
konungens förhållnings-ordres samt tillsvidare drager till sig fot-^ 
folket; om Arnheims ankomst till Torgau m. m. Datum Torgau^ 
den 31 Oct. 1632 (pä tyska). 



Digitized by LjOOQ IC 



— 334 — 

:Nn) 854. Bref från sekreteraren L. Grubbe till konungen: ang. de rykten, som 
gå i afseende på konungens planer, om hvilka man svAfVar i okun- 
nighet. Datum Torgau den 31 Oct. 1632. 

» 855. Bref från sekreteraren L. Grubbe tili konungen: att han på midda- 
gen fått konungens ordres om föreningen, samt nu reser till Torgau 
för att öfverbringa dem till Hertig Georg; uppgift på de trupper, 
som kunna sammanbringas; orsakernc till Chur-Sachsens tvekan 
m. m. Datum Wittenbergs förstad den 4 No v. 1632 klockan 12 
på natten. 

^> 856. Bref från E. Nicolai till sekreteraren H. Schwallenberg: ang. Arn- 
beims ankomst till Dresden, iuTftndningar mot föreningen, samt 
afresa derifrån. Datum Dresden den 5 Nov. 1632 (på tyska}. 

tt 857. Bref från Riksens råd till konungen: att de på Salvii och Halleni 
framställningar ang. tillståndet i norra Tyskland vilja sAnda ett 
Finskt regemente till Stralsund, jemte spannemål, äfvensom hålla 
hälften af ett annat regemente i ordning m. m. Datum Stock- 
holm den 6 Nov. 1632. 

n 858. Bref från rikskansleren till riksrådet Gabriel Oxenstjerna: ursägter 
för det han så sällan skrifver; om hans uppdrag alt förena södra 
Tysklands protestantiska ständer; öfverslgt af ställningen i all- 
mänhet m. m. Datum Wtlrtzburg den 7 Nov. 1632. . 

D 859. Bref från Hertig Bernhard af Weimar till Hertig Wilhelm- af Wei- 
mar: om konungens död och segren vid Ltltzen; begär att få veta 
Hertigens vilja såsom konungens general-löjtnant. Datum Weis- 
senfels den 8 Nov. 1632 (på tyska) 

I) 860. Öppet bref från Hertig Wilhelm af Weimar: att Hertig Bernhard 
under hans sjukdom efter konungens död general-löjtnantens tjenst 
eger att förrätta. Datum Erfurth den 8 Nov. 1632 (pli tyska). 

» 8&I. Bref från? till rikskansleren: om orsakerne till återtåget till Wels- 
senfels efter slaget vid Ltitzen, öfverläggningame ang. förfarings- 
sättet med det kungliga liket, sättet huru konungens död skall 
tillkännagifvas, tvisten mellan Hertig Bernhard och Kniphausen 
ang. öfverbefälel, föreningen med Chur-Sachsiska trupperne; begär 
att rikskansleren skall skynda sig till Sachsen, redogör för fiendens 
återtåg samt den egna arméns tillstånd m. m. Datum den 8 Nov. 
Ifi32 (på tyska). 

« 862. Bref från Bernolf v. Kreilsheim till?: ang konungens dödssätt, samt 
huruledes man sig med Drottningen bör förhålla. Utan datum 
(på tyska). 

■^ 863. Bref från Churfursten af Sachsen till fältmarskalken Årnheim: un- 
derrättar honom om segren vid Lotzen och konungens död,' samt 
anmodar honom att med anledning deraf så fort som möjligt 
skynda tillbaka till Dresden. Datum Dresden den 11 Nov. 1632 
(på tyska). 



Digitized by LjOOQIC 



— 335 — 

^:o 864. Bref från Cburfursten af Sachsen till Hertig Bernhard af Weimar: 
uppmuntrar honom att taga befölet, samt säger sig skola uppbryta 
till förening så snart vägen blir öppen. Datum Dresden den 11 
Nov. 1632 (på tyska). 

M 865. Bref från rikskansleren till Salvius: om de åtgärder, som böra vid- 
tagas med anledning af konungens död, jemte anhållan att Salvius 
måtte draga försorg om garnisonerne vid sjökanten. Datum Frank- 
furth am xMain <len 14 Nov. 1632. 

u 866. Relation från A. Kochtilzky till konungen: ang. tillståndet i Scble- 
sien, Arnfaeims fiendtliga intriger, arméns afmarsch, Breslaus håll- 
ning, befolkningens benägenhet för Svenskarne, förslag huru man 
skall afhjeipa svårigheterna m. m. Datum Liegnitz den 14 Nov. 
1632 (på tyska). 

j> 867. Extraet Schreibens aus Berlin vom 14 Nov. stil: veteris Anno 1632: 
om konungens dödssätt, samt ang. en fäktning vid Borna m. m. 
(på tyska). 

ii 868. Aus dem Baudissinschen Hauplqwartier Lintz am Rhein: ang. de 
sednaste krigsrörelserna på denna sida, Andernachs och andra 
orters intagande, Baudissins afresa till rikskansleren i Frankfurth 
am Main och sedan till konungen m. m. Datum Linlz den 17 
Nov. 1632 (på tyska). 

' »> 869. Bref från residenlen Hallenus till Riksens råd: de första underrättel- 
serna om konungens död, samt ang. tillståndet i Pommern. Da- 
tum Stralsund den 20 Nov. 1632. 

» 870. Bref från general Baner till rikskansleren: ang. de åtgärder, som 
med anledning af konungens död böra vidtagas, särdeles hvad 
beträffar verkställandet af rikskanslerens plan, att samla alla de 
af Svenska kronan direkte värfvade gamla regementerne i tvenne 
arméer under Horn och Baner, hvarigenom alla tvetydiga bunds- 
förvandters stämplingar skulle kanna förhindras m. m. Datum 
Augsburg den 20 Nov. 1632 (på tyska). 

« 871. Bref från rikskansleren till fältmarskalken Horn: om de åtgärder, 
som blifvit vidtagne med anledning af konungens död; om dennes 
plan att i södra Tyskland , formera 4 arméer, en i Elsass under 
Horn, en i Schwaben under Baner, en i Franken under Hertig 
Bernhard och eq vid Rhen under PfaJtzgrefve Christian; anser 
dock, att Horn redan i Elsass är så stark, att han kan lemna 
landskapet och gå till Schwaben, hvarifrån den ännu sjuklige 
Baner kunde tagas till norra Tyskland; att han talat vid fiaudissin, 
som lofvat tjena ännu 6 veckor. Datum Wurtzburg den 21 
Nov. 1632. 

» 872. Bref från D:r Salvius till Pfaltzgrefven Johan Casimir: om konungens 
dödssätt, samt en allmän öfversigt af den politiska och miiitäriska 
ställningen. Datum Hamburg den 25 Nov. 1632. 



Digitized by VjOOQ IC 



— 336, — 

N:o 873. Bref frln rikskansleren till (någon af ridet?): ang. sUllningen i all* 
minhet, Jemte uppmaning till enighet och fasthet, samt att intet 
annat fSretaga, In det man vet rarit konungens vilja. Datam 
den 6 Dec. 1632. 

874. Bref från D:r Salvius till rikskansleren: on tillståndet i Neder-Sach- 
sen samt Danmarks ocb Chur-Sachsens ståmplingar m. m. Datum 
Hamburg den 15 Dec. 1632. 

ji 875. Bref från rikskansleren till Kochtltzky: ordres hur Duwall bdr för- 
hålla sig. Datum Dresden den 19 Dec. 1632 (på tyska). 



I 

1 



Digitized by LjOOQ IC 



— 337 — 

Bref fi^ån Cteneraten Jfoh. Mmnér UH 
ååonungen \ 

Diirchlauchtigster, Grossmächtigster König etc. 
E. K. M. soll ich unumgäoglich in aller Unterthänigkeit nicht 
bei^n, wie dass mir eioe Zeitung nach der andero von uoterschied- 
lichen gewisseo Orten des Pappenheims stärker Miirsche halbar 
auf micb, um Magdeburg, welches vor 8 Tagen bereits zum Accord 
wiUrahrig, nunmehr aber deswegen ganz änders Sinns worden, zu 
entsetzén, einkommen. Mässen denn mir diese Nacht im Vertrauen 
berichtet worden, dass er mit 8000 zu Fuss nod 2000 zu Pferd 
auch vielen Canonen und anderen Rriegspraeparatoriis heut diese 
Nacht zu Assenburg gefegen habe und gewiss auf mich zugehen 
werde, damit Magdeburg von mir quittiret werden möge. Wenn 
denn nun ich mich ihm mit meinem bei dieser Winterzeit und durch 
so langwierige Bloquirung sehr abgemattcten Volk ohne Hazardi- 
rung £. K. M. Staates dieser Orten nicht im Feld zu begegnen ge* 
trauen darf, bis so länge ich secundiret werde, als bin ich resolviret^ 
mkh hinter die Saale mit dem Volk zu retiriren, und dieselbeB 
Pässe möglichst zu defendiren und mainteniren, weil Ihro P. Gn. der 
Herzog von Weimar auf mein Ersuchen micb in solchem NothfaU 
ehest zu assistiren heute geschrieben. Sobald mir nun solcher Suc* 
curs zukommt, hofle ich zu Gott^ es soUe der Feind nicht alleio 
diese Orter baJd wieder quittiren, sondern auch die iibrigen, so 
er ooch hat, zugleich m mainteniren schwer gemaeht werden. 
Halberstadt habe ich so besetzet, dass es mit Gottes Gnade sicii 
etwas wird halten können, öder zum wenigsten eineq reputirlichen 
Accord erhalten, wo mir nicht eine Secours zukommen sollte, <)as6 
ich es entsetzén könnté. (Da) General Tott zu Rostock kränk liegt, 
. als habe dem Obristen Dumeni etiicb von seinem Volk vergeben, 
welcher mit demselben zu Lauenburg noch liegen soll. latefiok 
grassirt der Feind stark im Stift Bremen^ also dass K. K* M. Dienste 
dero Örter also nicht befördert werden, als vielleicbt besser wäre. 
Ob ich zwar H. Genera] Tott um Secundirens bei dieser Occaskn 
geschrieben, wie auch dem Obrist Lohausen, so bd^onmie ich doch 
von diesem, dazu gar langsam, Antwort, dass er ^ch seiner H. Oi^ 
dres nach verhalten miisste. General Tott aber wendet vor, dass 
er auf E. K. M. Befehl mehr, denn auf eine Advise zu gebcn. Dass 



* Efter originalet uti Riks-Arki?et (åtskillige tyske personers bref anno 1633). 
Svenskl KrigthUi. Arkiv. 2. 22 



Digitized by LjOOQ IC 



— 388 — 

ich dergeslalt niclit weiss, wözu B» K» M. Truppen der Örter, nach- 
déli Wkfbaa mnt DöfoiU iiber {findl, viel Nutzeo bedjenen köofien. 
Dem General-Major Lessle habe ich zwar des General Totten Trup- 
pen aufgetragen, weil E. K. M. es befohlen. £r entschuldigt sich 
aber, dass er es ohne E. R. M. eipressen Befehl sich nicht unter- 
stehlBn diirfe, so wilt sich sonsten keiner. dessen auch anmassen. 
Des General Totten statum werden E. K. M. am besten aus H. 
Saitvil Schreiben vernehmen. Jetzo l)ekoniniie E. K. M. Schreibea 
von 8 niid 10 Deeember datirt, darans ich unterthänigst vernom- 
flien, wie es E« K. M. mit I. M. meiner gnädigsten Rönigin, Dero 
Frauen, gehalten haben wollen. E. R. M. känn ich aber hiemit 
unterthänigst nieht verhalten, wie dass L M. wider meine anter- 
dthiedliche, »nterthänigste treuliche Warnung, dass dieselbe gnädigst 
geruhen wollten, bei diesem des Pappenheims Vornehmen ein paar 
Tiage nur tu Leipzig öder zu Wittenberg zu yerbleiben, bis man 
sehen möge, wo es ausschlagen Diöchte, sich den 28 dieses nadi 
Naumburg begeben, und sich weder von mir, noch H. Sparren dies- 
fafls sich {et) was einrathen lassen wollen, welehes doch I. M. kei- 
ner mässen zuziischreiben, sondern vielmehr in allén Dingen dem 
Obristen Schneidawind, welcher wider meinen expressen Befehl mit 
seitiem YolX ehest zu mir zu stossen, ihm vorbei nach Leipzig ge- 
macht, und I. M. sein Yolk ziir Convoi angeboten, mässen er deno 
auch EU dem Ende mit dessen meistem Theil mit deroselbeo gezo- 
gen, wod^roh ich demi in meinem Vornehmen, dem Feind nieht 
alsozu weichen, ftondem vielmehr den Ropr zu bieten, einzig und 
Afldti verhindéH worden, «iso dass nunmehr semetwegen, weil er 
Keller, wie^^ éi^er Orten den Ruhm und Nachklang hat, den Rii- 
«ken als die Sftirn dem Ffeind bietet, Magdeburg éntsetzet und diese 
iiäöder volléndB fuiniret werden. Da doch mit seiner CSonvoi, weil 
éié L M. éieht gleich marscbiren känn, deroselben vielmehr sehad- 
Jieh lind ^repmttriieh als erspriessKch ist Und hatten L M^ so* 
Må éch geseheti, wo es mit des Feindes Voniehmen hkiaus woUte, 
tkae bessere und ansehuliehere, auch siohrere Convoi, masaen ich 
4efoselben atedann gem Renter 2ugeof>diiel hätie, welehes icti aber . 
iergeslalt nodh nieht habe thrni können, mitgegeben werden können. 
tL K. Ii. habe tch solchea in Eil gehorsamfeh nioht verhalteii aoil^L 
K R. M. ete. Ilatirai Saibko den t Januari anno 16^2. 

E. R. M. 

unterthänigstér, géhorsamster Diener 
Jékan Bmnér. 



Digitized by LjOOQIC 



Mref fra^ WäUmarMhatkem Barn Kff r \ 

Wohlgeborner Herr, Hochgeehrter, vielgeHebter Herr Bruder! 

Nebst Erbietung meiner freundlichen^Dienste und Grusses, wie 
aucb Wiinscbung eines gliickseligen, friedensreicben neuen Jahrs, 
habe icb nicbt umgehcn können, denselben gegenwärtige Relation zu 
iiberscbicken, und zweifelt mir nicbt, és werde der Herr Bruder 
wegen f. K. M. gliicklicben Siiccesses sowobi dies- als jenseit des 
Rheins, sammt was sicb fiir occasiones zugetragen, aus nieinen [mT) 
vorigen Scbreiben, und aucb aus Secretarii Grubben Relationes ver- 
nommen baben. 

Was sicb aber dieser Orter, nacbdem I. K. M. von Wiirzburg 
nach Frankfurt aufgebrocben, begeben, verständige icb den Herrn 
Bruder biemit, dass 1. K. M. mir die Direction dieses Wiirzburgi- 
scben Flirstentbums anbefohlen, und neben den ordinär! guarnisonen 
zu Defension des Mains etwas an Reutern und Fussvolk zugeord- 
net. Der Feind aber ist tur selbigen Zeit mit seiner Armee, welche 
auf 40,000 Mann geschätzet worden, um Anspach gelegen und, wie- 
wobl er zeitig genug wegen I. K. M. Aufbruch nacb Frankfurt avi- 
siret worden, batte er docb nichts gegen diese Quartiere (weicbes 
er docb mit seinem grossen Vortbeil bätte thun können) getentiret, 
sondern ist anfangs eine geraume Zeit um Anspacb gelegen, und das 
Land dä berijm ganz verdetbet, wodurcb denn seine Armee, weil 
der Mangel nothdiirftigen Unterbalts bald eingefallen, ziemlicb ruini- 
ret, wwi um ein Grosses verringert worden. Von Anspacb ist er 
aiif Dinkelsbiibl marschiret, dem Anseben nacb, dass er sein Volk 
in die Wlnterquartiere vertbeilen w^olle, ist aber von dort wieder 
nach Nurnberg (nacbdem er selbiger Stadt so viel Zeit gegeben, dass 
sie befestiget, an Volk ziemlicb versfärket, und die Gemiitber assu- 
riret worden) zuriickgekebret, blit aber nichts Sonderlicbes darauf 
tentirt, wenig ausgerichtet, änders als dass er seine Armee geruini- 
ret, und nacb 8 Tagen mit scblechter Reputation davon abgezogen, 
seln Volk tbeils in Böbmen und die obere Pfalz, das meiste aber 
in Schwaben (bei welcbem der Genieral Tilly sicb selber befindet, 
und zu Nördlingen das Hauptquartier genommen) in die Winter- 
quartiere verleget. Inmittelst habe icb die mir zugeordnete Reuterei 
bei der Tauber Regen gebabt, imd bis an Rotbenburg (woselbst an- 
fangs ein Regiment Lothringer, bernach aber Fabrenbach mit 3 Re- 



IlOusr w^^Éi\A titi Riks«-Arki¥et ^UkilHg* «|gk6 personers fcrof mno 169»). 
P^apdllgfwi m nigpq ftf Biks.-Mleii, 



Digitized by LjOOQIC 



— S4§ — 

gimeDtern Fussvelk und 2 Ck)iBpagnien Reuter gelegen) tich elar- 
giren lassen, und nachdem mir Gott etwas wieder zu Kraften ge- 
holfen, des Deutschen Meisters Residenz-Stadt und Sehloss Mergent- 
heim eingenommen, von dort mit einer Partie auf Heilbronn, daseibst 
ein Regiment Lothringer gelegen, geriicket, weil der Obri9t Scbawe- 
litzky und andere mich persuadiret, dass selbe Bijrgerschaft unserer 
Partei sehr wohl affectioniret, als auch der Garnison sich leicht be- 
meistern könnten. Das erste hat zwar sich wohl befunden, das 
andere hat aber nicht erfolgen wollen. Habe aber dennoch durch 
göttlichen Beistand, nachdem wir etliche »dehors», so der Feind be- 
wachet, mit Force eingenommen, und in selbigen eine Anzahl ge- 
fangen und fiiedergehauen, den Feind, welcher noch 800 Combat- 
tanten ist geWesen, gezwungen, den andern Tag, nachdem ich davor 
geriicket, die Stadt mit Aecord aufzugegeben. Die Garnison ist 
mit 10 Fähnlein ausgezogen, aber von selbigen iiber 300 der besten 
Soldaten bei uns geblieben und Dienst genommen, der iibrigen, deren 
ungefähr 500 nebst vielen Kranken gewesen, sind, wie mir die Con- 
voi berichtet hat, auch gar viele zuriickgeblieben und theils erfroren, 
' also dass iiber 200 Mann bei allén Fähnlein endlich sich nicht be- 
funden.' Ist also dieses Regiment, so des Prinzen von Pfalzburg und 
der Lothringischen Regimenter der ersten eines gewesen, fast ruinirt 
worden. Nachdem mir Gott die Gnade verliehen, dass ich mit so 
schlechten Mitteln (denn ich ohne die Reuterei iiber 600 an Musque- 
tirern und Dragonern nicht stark gewesen) diesen vornehmeo Pass 
einbekommen, habe ich auch Wimpfen sowohl als mehr Örter den 
Neckar hinunter bis auf Moosbach besetzet, und in selbigen unter- 
scbiedlichen Obristen Laufplätze ausgetheilet Inmittelst, als ich vor 
Heilbronn gelegen, ist der Altringer mit 6 Regimpntern um Schw. 
Gmiind, 6 Meilen von Heilbronn, angekommen. Känn nicht wissen, 
ab er vermeinet habe Heilbronn zu entsetzen, öder Quartier in dem 
Land zu Wiirtemberg zu nehmen, welches letztere, weil die Wur- 
temberger vermuthet, so hat der Herzog seine Räthe nach Heilbronn 
an mich geschicket und gebeten, dass ich mit meinen Truppen bei 
ihm bleiben, und neben seinem Landvolk (welchefs er mir unterge- 
ben wollte) dem Feind zu verwehren, dass er sich in das Wiirtero- 
bergisobe nicht einquartieren möchte. Weil ich aber mich mit bei- 
habenden Truppen zu schwach dazu befunden, auf das Landvolk aber 
mich keineswegs verlassen können, vornehmlich aber weil ich desseo 
von L K. H. keinen Befehl gehabt, auch der Altringer, sobald 
er vernomoien, dass Heilbronn iibergewesen, wieder zuriick und 
tiefer in Schwaben mit bemeldeten 6 Regimentern sieb begebeo; als 
habe ich mich diess(^lls bei dem Herzog excusirt, ihn aber daneben 



Digitized by LjOOQIC 



_ 541 — 

animiren lassen, da» er dem Feiode die Quartiere abaohlageo, und 
sich seiner eigenen Mittel zur Defension gebrauchen wdile, ihn Ter- 
sichemd, dass, wenn der Feind etwas mit Macht tenliren wolke* 80 
wiirde I. K. M. mit genugsamer Assistenz ihm zeitig beispringen. 
Habe also, nachdem ich zu Heilbronn und dero Ortern nothwendige 
Anstellung gethan, mich anhero nach dem Fiirstenthuro Wurzburg 
begeben und mich beflissen, laut habenden königlichen Befehls, eine 
Armee um Windsheim zu formiren, weiche hat bestehen sollen erst- 
lich aiis den Truppen, so I. K. M. mir hinterlassen, zum andern aus 
des Grafen von Solms 3 Regimentern zu Ross und Fuss und einem 
Niirnbergischen Regiment nebst Herzög Ernstens von Weimar neu- 
geworbenem Regiment zu Ross, drittens aus den Thiiringischeh Trup- 
pen, weiche I. K. M. auf 4000 Mann gerechnet. Wäre also, wenn 
bemeldete Truppen alle zu mir gestossen, die Armee bei 14,000 
Mann stark geworden. Weil aber wegen des Pappenheimischen 
Marsches auf Magdeburg Herzog W